{"id":9496,"date":"2018-07-29T17:37:27","date_gmt":"2018-07-29T15:37:27","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=9496"},"modified":"2018-07-29T17:48:15","modified_gmt":"2018-07-29T15:48:15","slug":"ungdomsberattelse-fran-forr","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=9496","title":{"rendered":"Ungdomsber\u00e4ttelse fr\u00e5n f\u00f6rr."},"content":{"rendered":"<p><span style=\"color: #000080;\">I ett brunt kuvert uppe p\u00e5 skolans vind fanns denna text, som klart och tydligt \u00e4r skriven av en\u00a0flicka fr\u00e5n Dagsmark. Tyv\u00e4rr fattas underskrift eller signatur men\u00a0jag antar att den \u00e4r skriven p\u00e5 1910 &#8211; 1920-talet:<\/span><\/p>\n<p><span style=\"font-family: 'Helvetica','sans-serif';\"><span style=\"color: #000000; font-size: medium;\">Mellan \u00e5ren 1905 \u2013 1912 hade ungdomsf\u00f6reningen sina b\u00e4sta \u00e5r. F\u00f6rst bildades en hornorkester under l\u00e4rare Rosenbacks energiska ledning. Fiolspelm\u00e4n v\u00e4xte upp som svampar, likas\u00e5 kunde flera traktera dragspel som ackompanjerades av triangel. Dessa spelm\u00e4n tog aldrig betalt, det var helt naturligt.<\/span><\/span><\/p>\n<p><span style=\"font-family: 'Helvetica','sans-serif';\"><span style=\"color: #000000; font-size: medium;\">Husvilla var vi ocks\u00e5. Att f\u00e5 husrum f\u00f6r v\u00e5ra fester m\u00f6tte stora sv\u00e5righeter, d\u00e5 det ans\u00e5gs vara st\u00f6rre synd att tj\u00e4na den vita dj\u00e4vulen. Mycket besv\u00e4r v\u00e5llades ocks\u00e5 d\u00e5 bondstugor uppl\u00e4ts f\u00f6r ungdomsf\u00f6reningens fester. Framstugan var festsal, n\u00e5gon estrad f\u00f6rekom inte, rid\u00e5n var r\u00f6d och den sp\u00e4ndes \u00f6ver n\u00e5got h\u00f6rn eller om det var flera som upptr\u00e4dde, tv\u00e4rs \u00f6ver framstugan. N\u00e5got ovanligt var det inte att publiken skuffades i tr\u00e4ngseln in p\u00e5 scenen.<\/span><\/span><\/p>\n<p><span style=\"font-family: 'Helvetica','sans-serif';\"><span style=\"color: #000000; font-size: medium;\">Kaffet kokades och serverades i bagarstugan. Br\u00e5ttom blev det f\u00f6r dem, som skulle stanna och samla ihop kaffekoppar och annat tillbeh\u00f6r, som skulle f\u00f6ras till n\u00e5gon g\u00e5rd, till n\u00e4sta m\u00f6te. <\/span><\/span><\/p>\n<p><span style=\"font-family: 'Helvetica','sans-serif';\"><span style=\"color: #000000; font-size: medium;\">S\u00e5 sm\u00e5ningom b\u00f6rjade en svag tanke stiga upp. T\u00e4nk om vi skulle b\u00f6rja bygga ett eget hus. Alla var ivriga att b\u00f6rja. D\u00e5 f\u00f6reslogs att ett lotteri skulle h\u00e5llas. Var och en b\u00f6rjade p\u00e5 sitt h\u00e5ll. P\u00e5 Elin Wadstr\u00f6m och Alvina Klemets lott f\u00f6ll att fara till K:stad och tigga vinster. Att kasta sig p\u00e5 en velociped som nu, det gick inte. Det fanns endast Ribeck-Manda och Tr\u00e4skkalleas-Manda, som hade cykel.<\/span><\/span><\/p>\n<p><span style=\"font-family: 'Helvetica','sans-serif';\"><span style=\"color: #000000; font-size: medium;\">Men i st\u00e4llet hade vi en allemansh\u00e4st, som \u00e4gdes av Antas Kalas Mina. De f\u00e5 steg han lunkade, h\u00e4ngde han huvudet mellan frambenen och d\u00e5 var han inte god att tas med. <\/span><\/span><\/p>\n<p><span style=\"font-family: 'Helvetica','sans-serif';\"><span style=\"color: #000000; font-size: medium;\">Alla i staden var mycket f\u00f6rst\u00e5ende f\u00f6r v\u00e5r goda sak. Till och med Anna V. kunde vi prata till lags. P\u00e5 hotellet fick vi en vacker p\u00e4rlstickad b\u00f6rs. P\u00e5 ett annat st\u00e4lle en fiol, som kom att g\u00f6ra god nytta p\u00e5 hemv\u00e4gen, ty s\u00e5 snart som str\u00e5ken smeksamt f\u00f6rdes \u00f6ver str\u00e4ngarna, satte P\u00e5lle av och skuttade n\u00e5gra meter fram\u00e5t.<\/span><\/span><\/p>\n<p><span style=\"font-family: 'Helvetica','sans-serif';\"><span style=\"color: #000000; font-size: medium;\">Lotteriet h\u00f6lls p\u00e5 gamla skolan 1908. En stor danslava byggdes p\u00e5 g\u00e5rdsplanen men kunde ej rymmas f\u00f6r alla. Beh\u00e5llningen blev 400 mark.<\/span><\/span><\/p>\n<p><span style=\"font-family: 'Helvetica','sans-serif';\"><span style=\"color: #000000; font-size: medium;\">Samma \u00e5r hade ungdomsf\u00f6reningen ocks\u00e5 en s\u00e5ngk\u00f6r som leddes av Aina Wadstr\u00f6m. Det var en stor upplevelse att f\u00e5 fara till staden. Pojkarna med sina nyink\u00f6pta halmhattar och flickorna i sina granna dr\u00e4kter, utgjorde en vacker syn. <\/span><\/span><\/p>\n<p><span style=\"font-family: 'Helvetica','sans-serif';\"><span style=\"color: #000000; font-size: medium;\">Svenskhatet var stort redan d\u00e5 bland finnarna. N\u00e4r den l\u00e5nga raden av s\u00e5ngare med fanor och orkester t\u00e5gade \u00f6ver l\u00e5nga stadsbron, h\u00e4llde regnet ned som en str\u00f6m. D\u00e5 stod Parmanen i f\u00f6nstret och klappade h\u00e4nderna.<\/span><\/span><\/p>\n<p><span style=\"font-family: 'Helvetica','sans-serif';\"><span style=\"color: #000000; font-size: medium;\">Motigheter saknades ej. P\u00e5 festerna kunde m\u00e5nga st\u00e4lla till br\u00e5k och f\u00f6rargelse med sina br\u00e4nnvinsflaskor. De flesta av ungdomsf\u00f6reningens medlemmar var nykterister, varf\u00f6r de var en nagel i \u00f6gat p\u00e5 de \u00e4ldre ungdomarna och gick under namnet \u201dt\u00e5mde fin\u201d. Utom fester roade man sig med utf\u00e4rder och oppsittor. S\u00e4rskilt trevligt hade man i Lillsj\u00f6. Lillsj\u00f6borna var de sn\u00e4llaste mot oss. D\u00e4r fick vi dansa i deras stora framstugor. D\u00e4r fick vi \u00e4ta fil i stora vackra filbunkar. Kaffe och vetebr\u00f6d hade vi med. <\/span><\/span><\/p>\n<p><span style=\"font-family: 'Helvetica','sans-serif';\"><span style=\"color: #000000; font-size: medium;\">Ett fotografi togs av V. Nylund d\u00e4r ungdomsf\u00f6reningen fr\u00e5n n\u00e4mnda tid st\u00e5r uppst\u00e4llda, med Lillsj\u00f6 Mattasinas liderv\u00e4ggen som bakgrund. Alla var eniga inom ungdomskretsen, men s\u00e5 sm\u00e5ningom sm\u00f6g sig ormen in i skepnad av de allt flera trampvagnen. B\u00e4st man hade som trevligast, m\u00e4rkte man n\u00e5got tassel och s\u00e5 sm\u00f6g sig f\u00f6rst den ena, s\u00e5 den andra pojken ut. Ja, d\u00e5 visste vi flickor vart draget stod. Endera B\u00f6tom eller Korsb\u00e4ck. De n\u00e5gra flickor, som hade velociped satte av samma v\u00e4g och s\u00e5 kunde de som l\u00e4mna kvar ta sig n\u00e5gra ringlekar och sedan samla ihop de medhavda sakerna och allt annat \u00e4n n\u00f6jda bege sig hem.<\/span><\/span><\/p>\n<p><span style=\"font-family: 'Helvetica','sans-serif';\"><span style=\"color: #000000; font-size: medium;\">P\u00e5 den tiden fanns det ingen v\u00e4g till B\u00f6tom. Det var bara en vanlig kov\u00e4g, som tog slut n\u00e5gonstans vid Tomtgropen. Sedan kom en o\u00e4ndlig mosse d\u00e4r fattigl\u00f6ve, g\u00e4ddporsa och odonen trivdes bra. \u00d6ver denna mosse m\u00e5ste velocipeden b\u00e4ras p\u00e5 flera st\u00e4llen. Endast K\u00e5rk Frans beh\u00e4rskade terr\u00e4ngen, vad det nu berodde p\u00e5. Ej s\u00e4llan fick flickorna g\u00e5 ensamma tillbaka.<\/span><\/span><\/p>\n<p><span style=\"font-family: 'Helvetica','sans-serif';\"><span style=\"color: #000000; font-size: medium;\">Men s\u00e5 tog \u00e4ven B\u00f6tomflickfebern slut och allt blev som f\u00f6rr. Av det goda kamratskapet uppstod varma k\u00e4nslor, som slutade med en hel massa f\u00f6rlovningar och \u00e5tf\u00f6ljande gifterm\u00e5l. De \u00f6vriga s\u00f6kte sig efter en efter annan till Amerika och s\u00e5 br\u00f6ts den f\u00f6rtroliga ungdomskretsen.<\/span><\/span><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>I ett brunt kuvert uppe p\u00e5 skolans vind fanns denna text, som klart och tydligt \u00e4r skriven av en\u00a0flicka fr\u00e5n Dagsmark. Tyv\u00e4rr fattas underskrift eller signatur men\u00a0jag antar att den \u00e4r skriven p\u00e5 1910 &#8211; 1920-talet: Mellan \u00e5ren 1905 \u2013 <a class=\"more-link\" href=\"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=9496\">Forts\u00e4tt l\u00e4sa <span class=\"screen-reader-text\">  Ungdomsber\u00e4ttelse fr\u00e5n f\u00f6rr.<\/span><span class=\"meta-nav\">&rarr;<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":7496,"menu_order":10,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-9496","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/9496","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=9496"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/9496\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":9500,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/9496\/revisions\/9500"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/7496"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=9496"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}