{"id":8823,"date":"2018-06-22T09:14:17","date_gmt":"2018-06-22T07:14:17","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=8823"},"modified":"2024-12-08T00:02:45","modified_gmt":"2024-12-07T22:02:45","slug":"forsoka-duger","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=8823","title":{"rendered":"F\u00f6rs\u00f6ka duger."},"content":{"rendered":"

Dagsmark Ungdomsf\u00f6rening gav i tiderna ut en egen handskriven tidning, som hette ”F\u00f6rs\u00f6ka duger”. Den utkom i n\u00e5gra exemplar i \u00e5ret och den l\u00e4stes upp p\u00e5 de fester eller teaterkv\u00e4llar som f\u00f6reningen ofta ordnade. Tyv\u00e4rr finns det inte riktigt m\u00e5nga exemplar i beh\u00e5ll men de som finns \u00e4r desto v\u00e4rdefullare. Artiklarna \u00e4r skriva av olika personer men i de flesta fall anonymt eller s\u00e5 \u00e4r de f\u00f6rsedda med signatur.<\/p>\n

\"F\u00f6rs\u00f6ka
Detta exemplar fr\u00e5n \u00e5r 1927 kunde r\u00e4ddas fr\u00e5n lokalbranden 1996 och trots lite r\u00f6kskador \u00e4nd\u00e5 fullt l\u00e4sbar. Detta nummer \u00e4r lite st\u00f6rre \u00e4n A4-storlek och\u00a0inneh\u00f6ll 8 sidor fyllda med handskrivna texter. Handstilarna \u00e4r sirliga och prydliga, och \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r helt l\u00e4sbara.<\/figcaption><\/figure>\n

Dagsmarkm\u00e5let.<\/strong><\/h3>\n

Inl\u00e4gg i tidning nr 1 1927, skrivet av signaturen ”inf\u00f6ding”.<\/span><\/p>\n

Vi k\u00e4nner ju alla till historien om Babels f\u00f6rbistring, varigenom v\u00e4rlden fick en hel m\u00e4ngd olika tungom\u00e5l. Av de svenska folkm\u00e5len finns m\u00e5nga varianter. En person i \u00d6sterbotten har sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5 en sk\u00e5ning. Ja, en nyl\u00e4nning kan s\u00e4ga \u00e5t en dagsmarkare: \u201dTalar ni svenska?\u201d<\/p>\n

Orsakerna till dialekternas uppkomst \u00e4ro m\u00e5nga. Personer i olika trakter tala skilda spr\u00e5k. Ber\u00f6ringen med grannarna har ett stort inflytande p\u00e5 folkm\u00e5let. T.ex. v\u00e5ra finl\u00e4ndska dialekter ha ett stort antal finska ord l\u00e5nade.<\/p>\n

Men dagsmarkspr\u00e5ket \u00e4r ett av de folkm\u00e5l, som kanske h\u00e5llit sig renast fr\u00e5n finska inflytanden. Dialekten, som den nu talas, torde ha varit i samma skick flera \u00e5rtionden tillbaka. Som giltigt f\u00f6r detta p\u00e5st\u00e5ende vill jag framl\u00e4gga f\u00f6ljande bevis: S\u00e4llan \u00e4ktas utbyss flickor av dagsmarkare, n\u00e4stan alla i byn \u00e4ro sl\u00e4kta med varandra. H\u00e4rigenom hava fr\u00e4mmande ord och uttryck sv\u00e5rt att f\u00e5 rotf\u00e4ste h\u00e4r. Sedan en annan sak: Personer, som gjort ansatser att betj\u00e4na sig av fr\u00e4mmande uttryck, hava omedelbart blivit efterh\u00e4rmade av den gemena dagsmarkbon. \u201dAlla som en\u201d har det i l\u00e5ngeliga tider hetat i v\u00e5r by. \u201dDen som ej \u00e4r med oss, \u00e4r mot oss.\u201d<\/p>\n

V\u00e5rt spr\u00e5k torde vara den enda finlandssvenska dialekt, som ej har sl\u00e4pande ljud efter vokalerna. Vi h\u00f6ra genast skillnaderna mellan lappfj\u00e4rdsbornas och dagsmarkbornas \u201dkveld\u201d. De gamla \u201di\u201d t.ex. uti \u201diildin eller spjiilde\u201d f\u00f6rekommer mig vetandes inte i andra folkm\u00e5l.<\/p>\n

Tr\u00e4skarnas \u00f6ppna \u00e5-ljud, \u00e4r likas\u00e5 individuellt. Dagsmarkm\u00e5let erbjuder \u00e5t spr\u00e5kforskaren ett stort arbetsomr\u00e5de, emedan det \u00e4r s\u00e5 v\u00e4l bibeh\u00e5llet i sin ursprungliga form.<\/p>\n

Genom v\u00e5r dialekt bekr\u00e4ftas s\u00e4gnen om att fiskaren Pelle tog sin hustru fr\u00e5n N\u00e4rpes. Vi beh\u00f6va blott j\u00e4mf\u00f6ra v\u00e5rt \u201dh\u00e4i\u201d och \u201dbr\u00e4id\u201d. Allts\u00e5 m\u00e5ste vi hava haft ber\u00f6ring med N\u00e4rpes. Pelle och hans efterkommande upptog de breda ljuden.<\/p>\n

Till de unga.<\/strong><\/h3>\n
I unga som b\u00f6rjar er bana i v\u00e4rlden,<\/h6>\n
Och blickarna kasten mot ok\u00e4nda m\u00e5l,<\/h6>\n
Vart t\u00e4nken I styra den irrande f\u00e4rden?<\/h6>\n
Vad t\u00e4nken I spela i livet f\u00f6r roll?<\/h6>\n
P\u00e5 eder, f\u00f6rhoppningsfullt samtiden ser,<\/h6>\n
Den kommande tiden f\u00e5r spegel av er.<\/h6>\n
F\u00f6rn\u00f6ten ej livet i dvala och n\u00f6jen!<\/h6>\n
Det h\u00f6res att verka, ty dagen \u00e4r kort,<\/h6>\n
Och l\u00e5t ej er gryende d\u00e5dkraft d\u00f6 bort,<\/h6>\n
Ej lycka, ej \u00e4ra i stugovr\u00e5n finnes,<\/h6>\n
Det h\u00f6gsta, det b\u00e4sta i strid \u00e4ndast vinnes.<\/h6>\n
Ja, arbeten flitigt i vetandets schakter,<\/h6>\n
Ur djupet bland slagg gr\u00e4ven sanningen fram,<\/h6>\n
Och st\u00e4llen er d\u00e4r kring som skyddande vakter,<\/h6>\n
Om ocks\u00e5 av hopen till tack I f\u00e5n skam!<\/h6>\n
Var f\u00f6rdom, som skingras, var boja som bryts,<\/h6>\n
Till en diamant i er krona f\u00f6rbyts.<\/h6>\n
\u00c4n antyder intet, att ens vi oss n\u00e4rma<\/h6>\n
mot gr\u00e4nsen f\u00f6r m\u00e4nskans snille och makt,<\/h6>\n
Den synes, ju l\u00e4ngre vi fram g\u00e5, sig fj\u00e4rma.<\/h6>\n
Vart frantiden hinner, \u00e4n ingen oss sagt,<\/h6>\n
D\u00e4r ligger bak synranden ok\u00e4nda l\u00e4nder,<\/h6>\n
p\u00e5 hemsidan havet finns fruktbara str\u00e4nder.<\/h6>\n
Men medan sanning och ljus I striden,<\/h6>\n
f\u00f6rgl\u00f6mmen de mildare dygderna ej!<\/h6>\n
Er plikt \u00e4r barmh\u00e4rtighet \u00f6va i tiden.<\/h6>\n
Vad finns v\u00e4l mer ljuvligt, mer tr\u00f6stande, s\u00e4j?<\/h6>\n
De fr\u00f6n vi h\u00e4r upp\u00e5 jorden s\u00e5 ut,<\/h6>\n
g\u00e5 upp uti blomma, sen tiden \u00e4r slut.<\/h6>\n

<\/h3>\n

Tacks\u00e4gelse.<\/strong><\/h3>\n

Till f\u00f6reningens f.d. ordf\u00f6rande, Frans Storkull, vilja vi framf\u00f6ra ett uppriktigt tack f\u00f6r hans tre \u00e5r l\u00e5nga uppoffrande arbete inom f\u00f6reningen. Det \u00e4r intet l\u00e4tt uppdrag att f\u00f6rest\u00e5 en f\u00f6rening. Det inneb\u00e4r, att bestyra om n\u00e4stan allting, bl.a. om programmen till fester; truga teaterroller p\u00e5 oss halsstarriga medlemmar, \u00f6vertala n\u00e5gon att uppf\u00f6ra ett deklamationsnummer och s\u00e5 bort\u00e5t, Det beh\u00f6vs f\u00f6ljaktligen en erergisk person h\u00e4rtill. En som aldrig tycks bli uttr\u00f6ttad och som osj\u00e4lviskt egnar sig \u00e5t f\u00f6reningens sak. Till detta synes v\u00e5r ordf\u00f6rande varit i st\u00e5nd. Kan h\u00e4nda att det nog stundom k\u00e4nts surt och hoppl\u00f6st. Men avsikten har varit fram\u00e5triktande och \u00e4rlig, om den sen aldrig r\u00f6nt s\u00e5dant f\u00f6rst\u00e5ende.<\/p>\n

Uppmaning.<\/strong><\/h3>\n

Vore det ej p\u00e5 sin plats att varje medlem borde skriva bidrag till \u201dF\u00f6rs\u00f6ka duger\u201d vilken \u00e4r ett trevligt programnummer p\u00e5 v\u00e5ra m\u00f6ten. Tyv\u00e4rr \u00e4r s\u00e5 ej fallet h\u00e4r. Det tycks nog vara en dels plikt att sk\u00f6ta om programmet, d\u00e5 d\u00e4remot andra vilja roa sig p\u00e5 sina kamraters bekostnad och ha f\u00f6r vana att komma till fester, n\u00e4r allt \u00e4r klappat och klart.<\/p>\n

Skriv d\u00e4rf\u00f6r bidrag i tid, s\u00e5 att ni har, s\u00e5 att s\u00e4ga p\u00e5 lager n\u00e4r n\u00e4sta nummer utkommer. Om det f\u00f6rsta bidraget ej blir s\u00e5 bra, s\u00e5 blir nog det andra b\u00e4ttre. Kom i h\u00e5g (!) att f\u00f6rs\u00f6ka duger och du skall lyckas i dina f\u00f6retag, om blott du \u00e4ger viljekraft och ih\u00e4rdighet.<\/p>\n

F\u00f6rr t\u00e5 vi va liitin.<\/strong><\/h3>\n

Byrallo skriven av signaturen ”\u00c4ventyrare”.<\/span><\/p>\n

Vi ska nu skriiv en liitinan beta om hur e vaa t\u00e5 vi va liitin i v\u00e4\u00e4den. He b\u00f6ri nu snaat va ett paar hondra \u00e5\u00e5r sedan tycker vi, t\u00e5 vi nu r\u00e4i n\u00e4rmar \u00e5s tjuuve. En kveeld t\u00e5 vi s\u00e5\u00e5t \u00e5 praata om handi l\u00f6ckli tiidin, s\u00e5 foll e fe \u00e5s hison hendelsen, t\u00e5 vi sku ti S\u00e5nan \u00e5 rust. Vi rusta \u00e5s med kafipannon mee. T\u00e5 laag vi kaffe \u00e5 sikurja i d\u00e4r h\u00e4im. Salte sett vi i en p\u00e5sa, fe vi sko nu l\u00e4gg ann mest \u00e5p salte. Vi ha sitt naon gaang t\u00e5 mamm ha bruuka taa med navan i saltkaare \u00e5 lagt i pannon. Braa kaff vila vi haa \u00e5p utf\u00e4\u00e4den men nu vare en aron femmo, saa g\u00e5bbin t\u00e5 an riita en sjuu\u00e5.<\/p>\n

Nu sko P\u00e5lle mee. Nu veta vi itt hur vi sko bj\u00e4\u00e4r \u00e5s \u00e5\u00e5t me allt kapina, s\u00e5m vi sku haa i f\u00e5lje, fe he va vel ett halvdussin bleckmuggar. om vi nu minns rett. Greddon haa vi ii en flaatan kanister, en t\u00e5dde s\u00e5m storpoikan bruukar ga mee i backfeckon nu fe tiidin. Vi vingla i et knyyt \u00e5 s\u00e5 bj\u00e4\u00e4t e till ti k\u00e5m \u00e5ss p\u00e5 hestrydjin, fe vi ski riid.<\/p>\n

Vu ruumast bare tv\u00e5 \u00e5p rydjin, t\u00e5m aaderfee k\u00e5m baaket i lunkandes. T\u00e5m m\u00e5ta l\u00f6ft opp \u00e5s, fe vi va bare kn\u00e4\u00e4sh\u00f6\u00f6g, s\u00e5m t\u00e5dde sm\u00e5 knehondar, s\u00e5m b\u00e4inar \u00e5\u00e5p i staadin. T\u00e5m laag nee fram\u00e5p ti haald i t\u00f6\u00f6man, \u00e5 kamraatinti siti \u00e5p gompin\u00e5 haald i knyyte. Ti all ol\u00f6ck\u00e5 m\u00f6tt vi en biil jinast \u00e5p veejin, men he jee noo braa, t\u00e5 t\u00e5mde s\u00e5m maseera krafsa hestin \u00e5p siidon.<\/p>\n

T\u00e5 vi k\u00e5\u00e5m tit vi sko, s\u00e5 raasa vi \u00e5s \u00e5v. Knyyte \u00e5 kapina kasta hede l\u00e4ipe neer, s\u00e5 jag stoo \u00e5 skaka i allan kr\u00e5pp s\u00e5m en abb\u00e5r, fe ja fee me, ska ni veet, alltihoop i h\u00f6ve, s\u00e5 ja tombla. Hur hede anna k\u00e5mm neer v\u00e4it ja itt, men ja aanar he e k\u00e5\u00e5m \u00e5p samma sett he \u00e5. He anna l\u00e4ipe saa: \u201dAv himmels h\u00f6jd jag kommen \u00e4r.\u201d<\/p>\n

Vi f\u00f6s\u00f6\u00f6ka h\u00e5pp framfe hestin, t\u00e5 vi sko ha \u00e5vv an t\u00f6\u00f6man, men han bare kn\u00f6ckt \u00e5nda h\u00f6ve. Nu b\u00f6rja vi j\u00e4\u00e4r opp eeldin i et diik. Vi hengd pannon \u00e5p en tjepp, s\u00e5m vi laa uvi diitje. Men t\u00e5 e b\u00f6rja brinn riktigt, s\u00e5 brann tjeppin \u00e5\u00e5v \u00e5 kafipannon flaiska i diitje \u00e5van\u00e5p eeldin \u00e5 sleckt uut alltihoop. Vi l\u00e4ita en nyyan tjepp \u00e5 fegg kaffe f\u00e4\u00e4dit. Ni ska veet vi va oovaan ti kook \u00e5 salt kaffe, s\u00e5 vi duuka tiit f\u00f6 mytji. Hede kaffe voor nu f\u00e4\u00e4dit, \u00e5 t\u00e5 vi sku b\u00f6ri dreck, s\u00e5 va e s\u00e5 salt s\u00e5 he sko a d\u00e5ga ti p\u00e4ronbl\u00e4it.<\/p>\n

Sedan b\u00f6rja vi dans i en gleeson led\u00e5, d\u00e4r g\u00e5lve bare vagga, s\u00e5 an sko ha s\u00e5mna b\u00e5tt, \u00e5m it ha haft hede salt kaffe ti st\u00e4nk ii se i milan\u00e5\u00e5t. Allt v\u00e4sst va e me s\u00e5ckre, fe he \u00e5\u00e5t opp he sj\u00f6lv, s\u00e5m H\u00e4ggas p\u00e4\u00e4ronen.<\/p>\n

N\u00e5gra aforismer.<\/strong><\/h3>\n

L\u00e4r dig att h\u00f6ra dina egna ord med andras \u00f6ron.<\/p>\n

Lyckan s\u00f6ka vi men olyckan s\u00f6ker oss.<\/p>\n

Genom t\u00e5lamod har \u00e4nnu ingen f\u00f6rlorat s\u00e5 mycken tid, som genom ot\u00e5lighet.<\/p>\n

Tegn\u00e9r skriver i sitt diktverk \u201dFritiofs Saga\u201d: Milt sinne pryder kungen, som blommor sk\u00f6lden, och v\u00e5rdag bringar mera \u00e4n vinterk\u00f6lden.<\/p>\n

Den r\u00f6da hanen.<\/strong><\/h3>\n

Artikel skriven av signaturen ”medlem”:<\/span><\/p>\n

Hu, vad m\u00e4nniskan kan bli uppskakad n\u00e4r man, efter dagens j\u00e4kt och bestyr, eller \u00e4nnu v\u00e4rre, om man hunnit krypa till kojs och under s\u00f6mnens f\u00f6rsta virriga, halvvakna tillst\u00e5nd, h\u00f6r de d\u00e5nande nerv\u00f6sa kl\u00e4mtningarna fr\u00e5n eldens signaltecken, skolklockan.<\/p>\n

Nog flyger m\u00e5ngens f\u00f6rut svaga hj\u00e4rta med ett tag, r\u00e4tt upp i halsgropen. S\u00e5 h\u00e4nde f\u00f6r en liten tid sedan, att mitt i all villervallan som f\u00f6rut r\u00e5der i byn, ocks\u00e5 en ny olycka skulle komma \u00e4nnu d\u00e4rtill. Undrade just vad den ot\u00e4cka hundens vr\u00e5lande tjut dagen f\u00f6rut beb\u00e5dade.<\/p>\n

Nog s\u00e4tter eldsv\u00e5dor fart i m\u00e5ngens ben. Alla vilja f\u00f6rs\u00f6ka g\u00f6ra det lilla man kan. Nog klappar m\u00e5ngens flickhj\u00e4rta av stolthet och beundran, n\u00e4r hon ser den modiga ynglingen, nedsv\u00e4rtad av r\u00f6ken, utan en tanke att svika n\u00e4r det g\u00e4ller, eller att spara sina krafter, n\u00e4r en medm\u00e4nniska \u00e4r i n\u00f6d. Vid s\u00e5dana tillf\u00e4llen m\u00e5ste man k\u00e4nna sig liten, hur man \u00e4n annars yvs.<\/p>\n

Naturelementen \u00e4r inte att leka med. Nog s\u00e5gs ocks\u00e5 flitiga kvinnoh\u00e4nder. S\u00e4llan har v\u00e4l n\u00e5gon f\u00f6rs\u00f6kt att springa s\u00e5 fort. Det k\u00e4ndes f\u00f6r m\u00e5nga dagen efter, som man hade varit s\u00f6nderbr\u00e5kad i alla lemmar. Heder \u00e5t dem som g\u00f6r sitt b\u00e4sta!<\/p>\n

Med sorgsen tanke efter slutat v\u00e4rv, \u00e5terv\u00e4nder var och en till sitt, undrande; varf\u00f6r skall allt detta ske, och sanna det gamla ordst\u00e4vet, att elden \u00e4r en god dr\u00e4ng men en d\u00e5lig husbonde.<\/p>\n

F\u00f6r anf\u00e4ktade och svaga.<\/strong><\/h3>\n

Text skriven av Ana-Maj.<\/span><\/p>\n

T\u00e5 e nu l\u00e4\u00e4r va s\u00e5les, s\u00e5 maren l\u00e4\u00e4r graseer me foltsje v\u00e4rr moot v\u00e5\u00e5ran, s\u00e5 vill jag nu jev \u00e4r et boot i tiid: He l\u00e4\u00e4r va pl\u00e5\u00e5stren, ha ja h\u00f6\u00f6t ti kast ett gamalt b\u00f6xpaar uvi sengtettje ti natten. \u2013 S\u00e5 enkelt va he!<\/p>\n

Redaktionsprat.<\/strong><\/h3>\n

Text skriven av redakt\u00f6rerna f\u00f6r denna tidning.<\/span><\/p>\n

Haven I k\u00e4ra medm\u00e4nniskor n\u00e5gonsin varit utsatta f\u00f6r kringresande agenter? H\u00e4r uppe p\u00e5 \u201dF\u00f6rs\u00f6ka dugers\u201d redaktion sutto vi Redakt\u00f6ren, Renskrivaren \u2013 nej, S\u00e4ttaren skall vi s\u00e4ga, s\u00e5 l\u00e5ter det b\u00e4ttre \u2013 och Redaktionsfr\u00f6ken en fager vinterdag och ordnade de sensationella nyheter, som ju dagens nummer best\u00e5r utav.<\/p>\n

Och solen hon sken s\u00e5 innerligt vackert genom en bj\u00f6rk utanf\u00f6r f\u00f6nstret och rimfrosten glittrade s\u00e5 fagert, s\u00e5 att vi k\u00e4nde oss riktigt h\u00f6gst\u00e4mda och Redaktionsfr\u00f6ken skulle best\u00e4mt kl\u00e4mt till med n\u00e5gon ultrapoetisk dikt, om inte en herre just d\u00e5 skulle ha tr\u00e4ngt sig in genom d\u00f6rren med buller och brak med sina koffertar och paket.<\/p>\n

Det var en agent. En agent f\u00f6r allt mellan himmel och jord. Huud\u00e5! \u2013 Han betraktade oss med ett v\u00e4nligt leende och s\u00e5g fullst\u00e4ndigt obesv\u00e4rad ut. F\u00f6ljaktligen b\u00f6rjade han med Redaktionsfr\u00f6ken. Han halvviskade med len och behaglig st\u00e4mma: \u201dSkulle inte fr\u00f6ken n\u00e5digast behaga best\u00e4lla en f\u00f6rstoring. Jag kan ju fotografera fr\u00f6ken med detsamma, d\u00e5 jag har kameran med. T\u00e4nk s\u00e5 den vinterfagra middagssolen f\u00f6rsk\u00f6nar era vena drag. G\u00f6r en best\u00e4llning! Oanat billiga priser.\u201d Men den gumman gick inte!<\/p>\n

D\u00e5 v\u00e4nde sig agenten till v\u00e5r \u00e4rlige S\u00e4ttare och framkastade: \u201dSka inte herrn ta en livf\u00f6rs\u00e4kring? T\u00e4nk s\u00e5 herrn kan spara p\u00e5 det s\u00e4ttet, och n\u00e4r herrn har d\u00f6tt, f\u00e5r herrn ut hela kapitalet. Bet\u00e4nk vilka f\u00f6rm\u00e5ner!<\/p>\n

Ska inte herrn ta och k\u00f6pa en sj\u00e4lvstriglande rakapparat? Extra f\u00f6rm\u00e5nliga avbetalningsvillkor, eller behagas det kanske en reservoarpenna till det enormt billiga priset 200 mark. I denna modell har reservoarpennkonstruktionstekniken hunnit sin toppunkt\u201d.<\/p>\n

Vem vet om han ej skulle h\u00e5llit p\u00e5 och lovprisat pennan \u00e4nnu, om ej Redakt\u00f6ren skulle pekat p\u00e5 en liten flaska, som stack fram ur ena v\u00e4stfickan n\u00e4r han gestikulerade med armarna och fr\u00e5gat: \u201dVad \u00e4r det d\u00e4r?\u201d Agenten fick tag i flaskan, h\u00f6ll upp den mot ljuset och sade: \u201dJaha, det h\u00e4r \u00e4r br\u00f6derna Glefsbergs h\u00e5rolja. Den ger h\u00e5ret en hittills oanad smidighet och glans.\u201d H\u00e4rvid t\u00f6mde han litet av flaskans inneh\u00e5ll i sin hand och str\u00f6k \u00f6ver sitt yviga h\u00e5r. Och verkligen! H\u00e5ret blev fullkomligt sl\u00e4tt och becksvart och fick verkligen den oanade glansen.<\/p>\n

Men agenten s\u00e5g nu snopet p\u00e5 sina svarta fingrar och yttrade f\u00f6rl\u00e4get: \u201dNej, det var ett misstag. Det h\u00e4r var br\u00f6derna Klofelts nypatenterade skosm\u00f6rja\u201d. Han stoppade nonchalant ned flaskan i v\u00e4stfickan igen.<\/p>\n

Han f\u00f6rlorade nog inte modet f\u00f6r det. \u201dJag skall visa herr Redakt\u00f6ren\u201d, yttrade han, \u201dden mest sensationella uppfinning som ett m\u00e4nniskosnille konstruerat. Se h\u00e4r \u00e4r den\u201d. Det var en massa tr\u00e4spj\u00e4lor, sinnrikt sammanf\u00e4stade. \u201dDet h\u00e4r \u00e4r en patentm\u00f6bel\u201d p\u00e5stod han stolt i det han satte tingesten i golvet med en kn\u00e4pp. Vipps blev det en stol av sammelsuriet. T\u00e4nk s\u00e5 konstigt. \u201dDet h\u00e4r miraklet kan man \u00e4ndra n\u00e4stan till vad som helst, blott man petar vid den d\u00e4r r\u00f6da spj\u00e4lan d\u00e4r\u201d, f\u00f6rklarade han. \u201dDen kan intaga stolform, den kan bli en trappstege, s\u00e4ng, bokhylla. nattduksbord, papperskorg och bord, allt hur man blott \u00f6nskar.\u201d<\/p>\n

Men nu hade herr Redakt\u00f6ren f\u00e5tt nog och ledde v\u00e4nligt ut karlen. S\u00e4ttaren gav patentm\u00f6beln en spark, s\u00e5 att den for ut p\u00e5 g\u00e5rden, d\u00e4r den i hastigt tempo f\u00f6retog sig att byta form. Den blev f\u00f6rst en stol, s\u00e5 trappstege, s\u00e4ng, papperskorg, bokhylla och s\u00e5 stol igen.<\/p>\n

Redakt\u00f6ren sm\u00e4llde igen d\u00f6rren, S\u00e4ttaren b\u00f6rjade sitt arbete, Redaktionsfr\u00f6ken g\u00e4spade. Det var redan kv\u00e4ll och solen hon sj\u00f6nk d\u00e4r i v\u00e4sterskogen.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Dagsmark Ungdomsf\u00f6rening gav i tiderna ut en egen handskriven tidning, som hette ”F\u00f6rs\u00f6ka duger”. Den utkom i n\u00e5gra exemplar i \u00e5ret och den l\u00e4stes upp p\u00e5 de fester eller teaterkv\u00e4llar som f\u00f6reningen ofta ordnade. Tyv\u00e4rr finns det inte riktigt m\u00e5nga Forts\u00e4tt l\u00e4sa F\u00f6rs\u00f6ka duger.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":7496,"menu_order":10,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-8823","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/8823","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=8823"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/8823\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":23399,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/8823\/revisions\/23399"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/7496"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=8823"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}