{"id":8287,"date":"2018-04-10T20:26:35","date_gmt":"2018-04-10T18:26:35","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=8287"},"modified":"2018-08-04T17:31:41","modified_gmt":"2018-08-04T15:31:41","slug":"tidningsartiklar-fran-1890-talet","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=8287","title":{"rendered":"Tidningsartiklar fr\u00e5n \u00e5r 1890."},"content":{"rendered":"

Folkw\u00e4nnen 3.1.1890:<\/span><\/h3>\n

Om vi inte skulle skriva om v\u00e4derleksf\u00f6rh\u00e5llandena, s\u00e5 skulle vi inte ha s\u00e5 mycket att skriva om fr\u00e5n Kristinestad. Juldagarna har f\u00f6rflutit lugnt och stilla, och man har h\u00e4r som vanligt firat helgen. Ingen \u00e5kning ej heller n\u00e5got sl\u00e4dparti har f\u00f6r det d\u00e5liga f\u00f6rets skull under dessa dagar h\u00e4r f\u00f6rekommit.<\/p>\n

Balen i R\u00e5dhusets<\/strong> stora salong f\u00f6r 8 dagar sedan var h\u00f6gst litet bes\u00f6kt. Dansen i skolans gymnastiksal sist f\u00f6rliden afton var litet mera bes\u00f6kt; dock var d\u00e4r f\u00f6ga mer \u00e4n 15 fruntimmer och herrarnas antal var snart sagt n\u00e4stan h\u00e4lften mindre. Vi omn\u00e4mnde att sl\u00e4df\u00f6ret \u00e4r d\u00e5ligt. D\u00e5ligt har det ocks\u00e5 verkligen varit redan mera \u00e4n en i veckas tid. Om inte klimatet och v\u00e4derleken f\u00f6r\u00e4ndrar sig och blir kallare, \u00e4r det snart slut, med v\u00e5rt sl\u00e4df\u00f6re, och man f\u00e5r \u00e5ter b\u00f6rja skramla med k\u00e4rran. Mild har v\u00e4derleken varit hela h\u00f6sten och vintern. Den 11 december f\u00f6ll h\u00e4r s\u00e5 mycket sn\u00f6, att man kunde med sl\u00e4de k\u00f6ra vart man ville. P\u00e5 vissa st\u00e4llen lade sig \u00e4ven mindre sn\u00f6drivor. Natten mot den 15 december hade vi \u00e5ter ett sn\u00f6fall. Nu f\u00f6ll s\u00e5 mycket sn\u00f6, att den i skogen var 1 fot djup. Men denna sn\u00f6 fick inte ligga l\u00e4nge, f\u00f6rr\u00e4n en stor blida kom och tog bort honom. Denna blida tog sin b\u00f6rjan den 17 december med regn och sunnanv\u00e4der, varigenom den l\u00f6sa sn\u00f6n snart f\u00f6rsvann och l\u00e4mnade kvar blott en tunn isgata p\u00e5 allm\u00e4nna v\u00e4gar, gator och g\u00e4rdar. Blidan fortfor till den 23 december d\u00e5 v\u00e4derleken blev litet kallare med n\u00e5gra graders k\u00f6ld. Under sj\u00e4lva juldagarna bl\u00e5ste h\u00e4r en stark storm men i g\u00e5r lugnade det med blida och takdropp och kvicksilvret i termometern steg upp till fryspunkten. F\u00f6r tre veckor sedan, d\u00e5 k\u00f6lden h\u00e4r var som starkast lade sig hamnen, och hela Kristinestadsfj\u00e4rden t\u00e4cktes av ett blankt ist\u00e4cke. Dock m\u00e5ste denne is vara \u00e4nnu ganska svag, f\u00f6r den 21 december drunknade en man vid \u00e5ngb\u00e5tsbryggan. Denne man var hemma fr\u00e5n B\u00f6tom och\u00a0hade rest till staden f\u00f6r att h\u00e4r g\u00f6ra sitt uppk\u00f6p till julen. Under dagen hade den unge mannen behagat att ta sig ett rus. Om aftonen vandrar han ut fr\u00e5n staden. S\u00e5 snart han kommer\u00a0\u00f6ver l\u00e5nga stenbron tar han av fr\u00e5n v\u00e4gen \u00e5t h\u00f6ger och g\u00e5r f\u00f6rbi n\u00e5gra magasin och kommer ut p\u00e5 \u00e5ngb\u00e5tsbryggan. H\u00e4rifr\u00e5n faller han ner p\u00e5 isen, som brister under honom, s\u00e5 att han sjunker till bottnen. Den 23 december n\u00e4r vi k\u00f6rde f\u00f6rbi st\u00e4llet, h\u00f6ll man p\u00e5 att s\u00e5ga s\u00f6nder den svaga isen invid n\u00e4mnda magasin f\u00f6r att kunna dragga efter honom. Vid s\u00e5gningen anv\u00e4ndes vanliga stocks\u00e5gar. Dagen d\u00e4refter hittade man den omkomna ynglingens lik ett stycke d\u00e4rifr\u00e5n han nedsjunkit.<\/p>\n

Vid h\u00f6stmarknaden<\/strong> i b\u00f6rjan av oktober blev en ung man kastad i sj\u00f6n fr\u00e5n stenbron. \u00c4ven hans lik har blivit funnet. men illg\u00e4rningsm\u00e4nnen och hans m\u00f6rdare har man \u00e4nnu inte lyckats komma p\u00e5 sp\u00e5ren. Han var hemma fr\u00e5n Skrattn\u00e4s. Den tredje i denna m\u00e5nad drunknade i stadens hamn n\u00e4ra skeppsvarvet kapten Hjulmans gosse, d\u00e5 han \u00e5kte skridsko. Natten f\u00f6rut lade sig hamnen och isen var \u00e4nnu ganska svag. Dock skulle likv\u00e4l \u00e5tskilliga gossar b\u00e5de med k\u00e4lke och skridsko ut p\u00e5 den. Bland dessa fanns ocks\u00e5 Bertil Hjulman. Modern varnade gossen och sade: \u201dg\u00e5 int f\u00f6r l\u00e5ngt ut p\u00e5 isen, att du kan drunkna, ty den \u00e4r svag \u00e4nnu\u201d. Bertil, som \u00e4nnu inte var fullt 9 \u00e5r gammal, hann ej heller l\u00e5ngt ut p\u00e5 isen, f\u00f6rr\u00e4n den brister, och den lille gossen hamnar i vattnet och sjunker till bottnen. Folk som fr\u00e5n stranden s\u00e5g olycksh\u00e4ndelsen skyndade genast med b\u00e5t till st\u00e4llet och f\u00f6rsamlingens kyrkv\u00e4ktare lyckades f\u00e5 upp den drunknade gossen. Man p\u00e5stod att det syntes litet tecken till liv hos gossen, n\u00e4r man fick upp honom ur vattnet. Han f\u00f6rdes nu till smeden Nordstr\u00f6ms stuga, d\u00e4r man b\u00f6rjade arbeta med honom f\u00f6r att f\u00e5 honom till livs. Men intet liv kom. Han var d\u00f6d. Den tillkallade l\u00e4karen f\u00f6rklarade, att gossen d\u00f6tt av hj\u00e4rtslag, n\u00e4r han kom i vattnet.<\/p>\n

F\u00f6r 15 \u00e5r sedan<\/strong> drunknade h\u00e4r en bonde fr\u00e5n Norrg\u00e5rds i H\u00e4rkmeri by. Den 29 september 1883 f\u00f6ll en sj\u00f6man fr\u00e5n Wasa i sj\u00f6n vid \u00e5ngb\u00e5tsbryggan och upptogs d\u00f6d. Denne sj\u00f6man skulle j\u00e4mte en annan sj\u00f6man resa fr\u00e5n Wasa till \u00c5bo, f\u00f6r att d\u00e4rifr\u00e5n utg\u00e5 som timmerman p\u00e5 ett segelfartyg. N\u00e4r \u00e5ngb\u00e5ten, som de reste med, kom hit, stannade den h\u00e4r \u00f6ver natten, och de b\u00e5da sj\u00f6m\u00e4nnen gick upp till staden. I skymningen \u00e5terv\u00e4nde de till \u00e5ngb\u00e5ten och kom lyckligt ombord. N\u00e5gra minuter d\u00e4refter g\u00e5r den ena av dem i land,. men \u00e5terv\u00e4nde om ett par minuter. N\u00e4r han kom p\u00e5 landg\u00e5ngen f\u00f6ll han i sj\u00f6n. Man lyckades genast f\u00e5 upp honom redan f\u00f6rr\u00e4n han hann sjunka, men han var redan d\u00f6d. Han dog f\u00f6rmodligen av slag, n\u00e4r han f\u00f6ll i vattnet. S\u00e5 mycket r\u00f6rde han dock sig f\u00f6rst n\u00e4r han kom i vattnet, att han inte sj\u00f6nk, utan man hann f\u00e4lla ned landg\u00e5ngen och lyckades f\u00e5 tag i honom; men d\u00e5 var ocks\u00e5 livet med detsamma f\u00f6rsvunnet. D\u00f6d upptogs han p\u00e5 land.<\/p>\n

Eldsv\u00e5da<\/strong>. F\u00f6r litet mera \u00e4n en m\u00e5nad tillbaka nedbrann Mittholms mj\u00f6lkvarn i Lappfj\u00e4rds kyrkobyn. Denna vattenkvarn var byggd i Lappfj\u00e4rds \u00e5n. Klockan 8 om aftonen den 26 november hade mj\u00f6lnaren sl\u00e4ckt elden och st\u00e4ngt d\u00f6rrarna, samt stannat kvarnen, s\u00e5 att blott stampen var i g\u00e5ng och han hade g\u00e5tt till sin stuga. Omkring halv 11 n\u00e4r mj\u00f6lnaren redan hunnit l\u00e4gga sig, sade hans hustru, som s\u00e5g ut genom f\u00f6nstret : \u201dkva mu\u00e5nin lyser stot t\u00e5 an gar upp!” \u201dTu fjollar tj\u00e4lg, itt je he mu\u00e5nin hisin tidin”, tyckte gubben. \u201dKom sku\u00e5d s\u00e5 fu\u00e5r et si” sade gumman \u00e5t mj\u00f6lnaren som nu steg upp ur s\u00e4ngen f\u00f6r att sj\u00e4lv se vad det var f\u00f6r sken som hans hustru s\u00e5g. N\u00e4r mj\u00f6lnaren tittade ut genom f\u00f6nstret, s\u00e5g han att kvarntaket stod i ljusan l\u00e5ga. Han skyndade nu ner till kvarnen f\u00f6r att se, hur det verkligen f\u00f6rh\u00f6ll sig med den. N\u00e4r han kom dit, var taket redan till st\u00f6rre delen uppbrunnet. F\u00f6rr\u00e4n folk i m\u00f6rkret hann samlas, var kvarnen f\u00f6r det mesta l\u00e5gornas rov. En liten brandspruta lyckades man skaffa fram till st\u00e4llet. Elden hade d\u00e5 redan s\u00e5 stor \u00f6verhand, att man med en brandspruta inte mera i den starka stormen gick att sl\u00e4cka. Kvarnen med allt dess inneh\u00e5ll brann ner helt och h\u00e5llet. Till och med st\u00f6rre delen av vattenhjulet blev ett rov f\u00f6r den starka elden. Med kvarnen f\u00f6rst\u00f6rdes \u00e4ven 36 tunnor mj\u00f6l och spannm\u00e5l, varav en stor del tillh\u00f6rde fattiga familjer och gummor. De drabbade hade genom byteshandel h\u00e4r och d\u00e4r i g\u00e5rdarna lyckats samla ihop \u00e5t sig n\u00e5gra kappar till juls\u00e4d. Kvarnen som \u00e4gdes av ett mindre bolag i Lappfj\u00e4rd var helt of\u00f6rs\u00e4krad. Eldens l\u00f6skomst \u00e4r ok\u00e4nd. M\u00e5nga tror att eldsv\u00e5dan skall ha f\u00f6rv\u00e5llats av en katt. Denna hade uppeh\u00e5llit sig i 8 \u00e5r i samma kvarn och levt av de r\u00e5ttor och m\u00f6ss, som han lyckades f\u00e5nga d\u00e4r. Samma katt brukar vanligen ligga p\u00e5 spisen i kvarnkammaren. D\u00e4r hade den ocks\u00e5 lagt sig s\u00e5 n\u00e4ra eldh\u00f6gen, att han i s\u00f6mnen hade br\u00e4nt sig och d\u00e5 rusat bort med s\u00e5dan fart att eldkolen fallit ner p\u00e5 golvet.<\/p>\n

Andra \u00e5ter tror att den starka stormen samma afton tr\u00e4ngde in genom de d\u00e5liga och glesa v\u00e4ggarna i kvarnkammaren och bl\u00e5ste kol ner av spisen p\u00e5 golvet bland sp\u00e5nor och sopor, som d\u00e4rav fattade eld. Man \u00e4mnar uppf\u00f6ra en st\u00f6rre och fullst\u00e4ndigare kvarn s\u00e5 fort som m\u00f6jligt i den f\u00f6rras st\u00e4lle.<\/p>\n

Wasa Tidning 10.1.1890, notiser skrivna av signaturen Jo, Ja, som torde vara folkskoll\u00e4raren Johan Jakob Wadstr\u00f6m:<\/span><\/p>\n

Fastst\u00e4llt kommunalst\u00e4mmobeslut.<\/strong> P\u00e5 kommunalst\u00e4mman h\u00e4rst\u00e4des den 19 sistlidne augusti besl\u00f6ts att best\u00e4mma ett vite fr\u00e5n tio till trettio mark, f\u00f6r skjutande vid h\u00f6gtider, lysningskalas och andra dylika tillf\u00e4llen. Genomen resolution av den 5 sistlidne december meddelar guvern\u00f6rs\u00e4mbetet att eftersom ifr\u00e5gavarande beslut \u00e4r \u00e4gnat att befr\u00e4mja god ordning inom kommunen, s\u00e5 pr\u00f6var guvern\u00f6rs\u00e4mbetet att fastst\u00e4lla beslutet.<\/p>\n

Influenzan<\/strong> g\u00e4star f\u00f6r n\u00e4rvarande orten och m\u00e5nga har trott att den \u00e4r en f\u00f6ljd av br\u00e4nnvinet, som hade inmundigats under julhelgen Det vore inte illa om alla baccidyrkare hade en s\u00e5dan \u00f6vertygelse.<\/p>\n

Anslag \u00e5t folkskolorna<\/strong>. Vid nyligen h\u00e5llen kommunalst\u00e4mma besl\u00f6ts att kommunen tilldelade andel av 1888 \u00e5rs br\u00e4nnvinsskatt skall, s\u00e5som hittills, j\u00e4mt f\u00f6rdelas mellan kommunens 4 folkskoledistrikt. I sammanhang h\u00e4rmed besl\u00f6ts \u00e4ven att \u00e5rligen uppb\u00e4ra tv\u00e5 kappar spannm\u00e5l fr\u00e5n varje hemmansr\u00f6k, vilken spannm\u00e5l skulle anv\u00e4ndas f\u00f6r folkskolorna behov, efter att dock f\u00f6rst d\u00e4rav bestridits den bro- och skallfogden tillkommande avl\u00f6ning, enligt lag.<\/p>\n

Gott f\u00f6red\u00f6me<\/strong>. Direktionerna f\u00f6r s\u00e5 v\u00e4l Dagsmark som Lappfj\u00e4rd folkskolor ha beslutit att h\u00e4refter \u00e5rligen f\u00f6r folkskolorna prenumerera p\u00e5 n\u00e5gon folkskoltidning, s\u00e5 att i synnerhet skolornas l\u00e4rare skulle bli i tillf\u00e4lle att st\u00e4ndigt f\u00f6lja alla de m\u00e5ngskiftande f\u00f6reteelserna p\u00e5 uppfostrans och folkundervisningens gebit. Exemplet manar till efterf\u00f6ljd f\u00f6r \u00f6vriga folkskoldirektioner och \u00e4r s\u00e5 mycket mera beaktansv\u00e4rt, som folkskoll\u00e4rarna \u00e4ro knappt avl\u00f6nade och d\u00e4rf\u00f6r ofta f\u00e5 draga i bet\u00e4nkande huruvida de kunna ha r\u00e5d att prenumerera p\u00e5 en tidning eller icke.<\/p>\n

Folkw\u00e4nnen 10.1.1890:<\/span><\/p>\n

Fr\u00e5n Amerikaemigranterna f\u00e5r deras anh\u00f6riga h\u00e4r hemma dels glada dels sorgliga underr\u00e4ttelser. N\u00e5gra lyckas f\u00f6rtj\u00e4na n\u00e5got d\u00e4r, andra icke. M\u00e5nga, som inte t\u00e5l det fr\u00e4mmande klimatet, blir sjuka och m\u00e5ste s\u00e5 fort som m\u00f6jligt komma d\u00e4rifr\u00e5n. N\u00e5gra r\u00e5kar \u00e4ven ut f\u00f6r yttre olyckor och blir leml\u00e4stade under arbetet, som d\u00e4r utf\u00f6res med en ovanlig snabbhet och br\u00e5dska. Somliga av v\u00e5ra utvandrade b\u00f6nder har begett sig \u00e4nda till Washington vid Stilla havets kust, d\u00e4r de \u00e4r sysselsatta med skogshygge. Skogarnas v\u00e4ldiga tr\u00e4stammar \u2014 ofta 9 fot i genom sk\u00e4rningen \u2014 f\u00e4lls och sl\u00e4pas av stora dragoxar till s\u00e5garna, d\u00e4r de f\u00f6rvandlas till plankor och br\u00e4der. I Washington finns ocks\u00e5 trakter vid havet, d\u00e4r ingen skog kan v\u00e4xa p\u00e5 sl\u00e4ttmarken, emedan den stora och v\u00e4ldiga floden tillintetg\u00f6r den. P\u00e5 s\u00e5dana st\u00e4llen kan f\u00f6r flodens skull jorden varken odlas eller bebos. \u00c5tskilliga personer fr\u00e5n N\u00e4rpes uppeh\u00e5ller sig i Colorado, d\u00e4r \u00e4ven n\u00e5gra av dem arbetar i silver- och andra metallgruvor. Detta \u00e4r ett inkomstbringande, men ett livsfarligt och f\u00f6r h\u00e4lsan skadligt arbete.<\/p>\n

F\u00f6r \u00f6vrigt \u00e4r v\u00e5ra emigranter kringspridda h\u00e4r och d\u00e4r \u00f6ver hela Nord Amerika. I Qwins\u00f6 n\u00e4ra Boston har n\u00e5gra stenhuggare fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd vistats n\u00e5gra \u00e5r. Dessa har under de senare tiderna inte haft n\u00e5gon god f\u00f6rtj\u00e4nst. De hugger ett slags gatstenar, som sedan forslas till Boston, d\u00e4r de s\u00e4ljs \u00e5t dem, som stenl\u00e4gger sina gator och g\u00e5rdsplaner. F\u00f6r tre \u00e5r tillbaka betalade man i Boston f\u00f6r 1 000 s\u00e5dana stenar 10 – 12 dollar. N\u00e5gon g\u00e5ng kunde till och med priset stiga upp \u00e4nda till 15 – 18 dollar f\u00f6r 1 000 f\u00e4rdigt huggna gatstenar. Nu har priset sjunkit ner \u00e4nda till 8 dollar f\u00f6r samma antal. Det \u00e4r m\u00e5nga omst\u00e4ndigheter, som v\u00e5llar prisets stigande eller fallande. Mest torde det dock bero p\u00e5 den st\u00f6rre eller mindre m\u00e4ngd byggnader, som uppf\u00f6rs f\u00f6r \u00e5ret i staden.<\/p>\n

Wasa Tidning 10.1.1890:<\/span><\/p>\n

Vagn med mekanism<\/strong>. En fattig skomakare i P\u00e5skmark by av Lappfj\u00e4rds f\u00f6rsamling s\u00e4ges ha gjort en mindre vagn som genom tyngd kan s\u00e4ttas i r\u00f6relse och sedan av sig sj\u00e4lv glider fram. Han ber\u00e4ttas ha h\u00f6rt av n\u00e5gon, att det st\u00e5tt i engelska tidningar att den som kunde f\u00f6rf\u00e4rdiga en vagn, som skulle g\u00e5 fram\u00e5t av sig sj\u00e4lv, skulle f\u00e5 en stor summa penningar. Skomakaren gjorde f\u00f6rs\u00f6k att kunna \u00e5stadkomma en s\u00e5dan vagn. Han gjorde flera modeller, som han sj\u00e4lv ogillade, tills han verkligen lyckades g\u00f6ra en vagn, som med en viss tyngd f\u00f6rs\u00e4ttes i r\u00f6relse och rullar fram\u00e5t. Vagnen \u00e4r gjord blott av tr\u00e4, s\u00e5 v\u00e4l dess linjaler som fj\u00e4drar. Den har tv\u00e5 bakhjul och ett framhjul. N\u00e4r en man s\u00e4tter sig p\u00e5 vagnen rullar den fram med en sakta fart. Men g\u00f6r tv\u00e5 m\u00e4n det, och tyngdkraften blir st\u00f6rre g\u00e5r den fortare fram\u00e5t. Blir denna mekaniska konst mera utvecklad, s\u00e5 kan man \u00e4nnu sommartid p\u00e5 en j\u00e4mn landsv\u00e4g med en s\u00e5dan vagn \u00e5ka utan h\u00e4st.<\/p>\n

Folkw\u00e4nnen 11.2.1890:<\/span><\/p>\n

Vi befinner oss nu i Skaftung by, som ligger 5 fj\u00e4rdingsv\u00e4g (en fj\u00e4rding \u00e4r 2\u00a0672 meter<\/span>) norr om Sideby, till vilken kommun Skaftung h\u00f6r. Enligt folks\u00e4gnen \u00e4r Skaftung den \u00e4ldsta byn inom hela Lappfj\u00e4rds socken. Byn s\u00e4gs f\u00f6rst blivit byggd av skandinaviska vikingar och f\u00e5tt sitt namn efter en stridsh\u00e4st, som hette Skaft och \u00e4gdes av en dansk kung. Skaft hade f\u00f6rsvunnit, utan att man visste, vart han tagit v\u00e4gen. Kungen l\u00e4t sina m\u00e4n s\u00f6ka efter h\u00e4sten, tills han f\u00e5r h\u00f6ra, att n\u00e5gra vikingar hade f\u00f6rt honom till Finland.<\/p>\n

De f\u00f6rsta, som h\u00e4r nedslog sina bop\u00e5lar, levde f\u00f6r det mesta av fiske. N\u00e4r kolonisterna fick veta, att man kunde f\u00e5nga lax i Lappfj\u00e4rds \u00e5, flyttade n\u00e5gra av dem till det st\u00e4lle, d\u00e4r nu Dagsmark by \u00e4r bel\u00e4gen. Man kallade detta st\u00e4lle f\u00f6rst f\u00f6r laxens skull till Laxmark, vilket namn sedan utbyttes till Dagsmark. Den f\u00f6rsta kyrkan i Lappfj\u00e4rds socken har funnits i Skaftung. \u00c4nnu \u00e5r 1600 fanns h\u00e4r en liten kyrka, d\u00e5 Lappfj\u00e4rds f\u00f6rsta kyrka byggdes, sedan Lappfj\u00e4rd 1594 skildes fr\u00e5n N\u00e4rpes och blev ett eget pastorat.<\/p>\n

Skaftungby ligger vid havet och har en god hamn, som kallas Boberget, en fj\u00e4rdingsv\u00e4g fr\u00e5n byn. H\u00e4rifr\u00e5n utskeppas \u00e5tskilliga fartygslaster tr\u00e4virke \u00e5rligen, mest till England, men litet ocks\u00e5 till Frankrike. Skaftung, liksom Sideby, H\u00e4rkmeri och Henriksdals byar har n\u00e4mligen sedan l\u00e5ngt tillbaka haft goda skogar. Men under de senare \u00e5ren h\u00e4r den dock till st\u00f6rsta delen blivit nedhuggen.<\/p>\n

Henriksdal \u00e4r en skogsby mellan H\u00e4rkmeri och Skaftungbyar och bebos av 11 b\u00f6nder. Ursprungligen har denna by varit ett nybygge, som en student Ehrnfors \u00e4gt i tiden. Hans gamla dotter s\u00e4ges \u00e4nnu leva i Kristinestad. I Skaftung har inom n\u00e5gra tiotal \u00e5r flera sj\u00e4lvmord intr\u00e4ffat. F\u00f6r n\u00e4ra 40 \u00e5r seban sk\u00f6t en bonde sig i sin mj\u00f6lkvarn, n\u00e5gra \u00e5r d\u00e4refter dr\u00e4nkte sig hans son och kort d\u00e4rp\u00e5 h\u00e4ngde sig hans dotter. Under de sista tio \u00e5ren har en man och tv\u00e5 kvinnor f\u00f6rkortat sina liv. Den sista kvinnan gjorde det siftlidne september och hon hade under sommaren varit intagen p\u00e5 l\u00e4nelasarettet i Wasa.<\/p>\n

Wasa Tidning 28.2.1890:<\/span><\/p>\n

Stockaff\u00e4rer.<\/strong> F\u00f6r omkring 45,000 mk hafva b\u00f6nderna inom Sideby kommun under loppet af litet mer \u00e4n ett\u00a0\u00e5r f\u00e4llt skog.<\/p>\n

I Dagsmarks och en del af Stor\u00e5 skogar hafva omkring 15,000 stockar i vinter blifvit f\u00e4llda. Dessa sl\u00e4pas till en del med h\u00e4st till Storfors s\u00e5g i Dagsmarksby, d\u00e4r de s\u00e5gas till plankor och br\u00e4der. En annan del kommer att vid sommarens ankomst nedflottas l\u00e4ngs b\u00e4ckar och \u00e5n till n\u00e4mnda s\u00e5g.<\/p>\n

I Sideby har en finne fr\u00e5n Hongj\u00e4rvi inr\u00e4ttat en \u00e5ngs\u00e5g. Samme man har f\u00f6r skogsafw\u00e4rkning ink\u00f6pt flere hemman och skogslotter i Sideby och \u00e4fwen p\u00e5 andra orter. Tv\u00e4nne af hans \u00e5ngs\u00e5gar f\u00f6rvandla stockarne till plankor som under sommaren utskeppats till England. En tredje \u00e5ngs\u00e5g \u00e4ger en bonde i Risby i Kasab\u00f6le, s\u00e5 att fr\u00e5n dessa trakter komma mycket tr\u00e4varor att utskeppas till England.<\/p>\n

Vasabladet 5.4.1890:<\/span><\/p>\n

Sl\u00f6jdanslag.<\/strong> H\u00f6gre folkskolan i Dagsmark skoldistrikt i Lappfj\u00e4rd har av Senaten erh\u00e5llit ett stasbidrag om 50 mark f\u00f6r ink\u00f6p av sl\u00f6jdverktyg, kollektivt f\u00f6r 6 elever.<\/span><\/span><\/p>\n

Vasa Tidning 29.4.1890:<\/span><\/p>\n

Avslagen anh\u00e5llan. Senaten har avslagit ans\u00f6kningen om Riihiluoma hemmans \u00f6verf\u00f6rande fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd till B\u00f6tom.<\/span><\/span><\/p>\n

Folkw\u00e4nnen skrev 2.6.1890<\/span> att stormen sista m\u00e5ndags l\u00f6sryckte metallkorset fr\u00e5n Lappfj\u00e4rds kyrka och kastat det mot en telegrafstolpe med en s\u00e5dan fart att stolpen gick tv\u00e4rt av.<\/span><\/span><\/p>\n

Folkw\u00e4nnen skrev 21.6.1890<\/span> att om n\u00e4tterna mellan den 2 och 3 juni har frosten i Lappfj\u00e4rd och Sideby socknar skadat r\u00e5gen p\u00e5 kyttl\u00e4nderna och frost\u00f6mmare st\u00e4llen. \u00c4ngsmask har \u00e4ven p\u00e5 \u00e5tskilliga st\u00e4llen i dessa sockar yppat sig.<\/span><\/span><\/p>\n

Wasa Tidning 22.7.1890:<\/span><\/p>\n

H\u00f6b\u00e4rgningen p\u00e5g\u00e5r med f\u00f6ga gynnsam v\u00e4derlek. Avkastningen blir under medelm\u00e5ttan till f\u00f6ljd av \u00e4ngsmaskens h\u00e4rjningar.<\/p>\n

P\u00e5 Storfors s\u00e5g, som \u00e4gs av handlande Axel Dahl i Kristinestad, skall under sommaren s\u00e5gas inemot trettiotusen stockar. S\u00e5gen, som varje dygn syssels\u00e4tter omkring 20 arbetare, bereder dessutom allm\u00e4nheten ofta en v\u00e4lbeh\u00f6vlig f\u00f6rtj\u00e4nst s\u00e5v\u00e4l vid stockarnas forslande till s\u00e5gen som ocks\u00e5 vid det s\u00e5gade virkets transportering till n\u00e4rmaste hamnplats i Kristinestad. Vid s\u00e5gen finns \u00e4ven st\u00e4vs\u00e5g, som f\u00f6r\u00e4dlar de mest oformliga vrakbr\u00e4der till vackert virke. Genom ifr\u00e5gavarande s\u00e5ginr\u00e4ttning, d\u00e4r man lyckats tillgodog\u00f6ra sig de mest l\u00e4mpliga anordningar p\u00e5 s\u00e5gindustrins omr\u00e5de och en r\u00e4ttvis f\u00f6rdelning av arbetet, utdelas tiotals tusen mark \u00e5rligen bland ortens allmoge. Och l\u00e4nder det s\u00e5g\u00e4garen till all heder, att han aldrig till ytterlighet och njugghet s\u00f6kt nedpruta avl\u00f6ningen f\u00f6r arbetarna, utan alltid gett en r\u00e4ttvis och sk\u00e4lig dagspenning.<\/p>\n

P\u00e5 Ragnarsvik s\u00e5gplats, i n\u00e4rheten av Storfors, \u00e4mnar Ragnarsvik s\u00e5gbolag uppf\u00f6ra en enramig s\u00e5g och m\u00f6jligen \u00e4ven mj\u00f6lkvarn. Arbetet har delvis p\u00e5b\u00f6rjats.<\/p>\n

Finlands Allm\u00e4nna Tidning 23.8.1890:<\/span><\/p>\n

\u00c5r 1890 f\u00f6rv\u00e4rvade Josef Rosenback (1853-1938) och hans hustru Anna Sofia (f.1864) ett hemman p\u00e5 1\/32 mantal av Rosenback i Kvarn\u00e5 i Dagsmark. Josef var son till Karl Fredrik Lilltr\u00e4sk (1818-1880) som tog namnet Rosenback d\u00e5 han \u00e5r 1846 gifte sig med Anna Greta Rosenback fr\u00e5n Dagsmark. I st\u00e4llet f\u00f6r att s\u00f6ka upp den tidigare \u00e4garen s\u00e5 kungjorde han i Finlands Allm\u00e4nna Tidning, att om det fanns n\u00e5gon som ans\u00e5g sig ha st\u00f6rre r\u00e4tt till hemmanet, s\u00e5 skulle han h\u00f6ra av sig till h\u00e4radsr\u00e4tten.<\/span><\/span><\/p>\n

S\u00e5 h\u00e4r l\u00f6d kung\u00f6relsen 23.8.1890:<\/span><\/span><\/p>\n

Som undertecknad vid ans\u00f6kt lagfart f\u00f6r mig och min hustru Anna Sofia Anna Gretasdotter \u00e5 1\/32 dels mantal Rosenback skattehemman n:o 3 i Dagsmark by af Lappfj\u00e4rd socken, ej gittat vederb\u00f6rligen styrka f\u00f6retr\u00e4darens lagliga \u00e5tkomst, allts\u00e5 varda den eller de, som med st\u00f6d af b\u00e4ttre r\u00e4tt vilja lagfarten hindra, h\u00e4rmed f\u00f6relagde att sin talan vid bem\u00e4lde Lappfj\u00e4rds och Sideby socknars H\u00e4radsr\u00e4tt utf\u00f6ra och st\u00e4mning dertill uttaga inom natt och \u00e5r efter deb denna kung\u00f6relse blivit tre g\u00e5nger inf\u00f6rd i landets allm\u00e4nna, s\u00e5v\u00e4l svenska som finska tidningar, vid \u00e4ventyr att den ans\u00f6kta lagfarten beviljas. Lappfj\u00e4rd den 15 Augusti 1890. <\/span><\/span><\/p>\n

Josef Karl Fredriksson Rosenback<\/span><\/span><\/p>\n

Wasa Tidning 5.9.1890:<\/span><\/p>\n

Hemmansklyvning.<\/strong> Guvern\u00f6ren i l\u00e4net har bifallit till gjord anh\u00e5llan om att fr\u00e5n B\u00e5sk hemman nr 2 i Dagsmark by i Lappfj\u00e4rd socken f\u00e5 utbryta Ragnarsvik ben\u00e4mnda omr\u00e5de till en skild l\u00e4genhet.<\/span><\/span><\/p>\n

Wasa Tidning 20.11.1890, ins\u00e4ndare skriven av signaturen ”Jo, Ja” som torde vara l\u00e4raren J. J. Wadstr\u00f6m i Dagsmark:<\/span><\/p>\n

N\u00e5gra ord med anledning av den projekterade Kristinestads banan.<\/strong><\/p>\n

Nyligen har i Kristinestad varit sammankallat ett m\u00f6te f\u00f6r diskuterandet av fr\u00e5gan ang\u00e5ende den l\u00e4mpligaste str\u00e4ckningen av den f\u00f6reslagna bibanan till Kristinestad. Till m\u00f6tet hade delegater infunnit sig fr\u00e5n IImola, Kurikka, Kauhajoki och \u00d6stermark. P\u00e5 m\u00f6tet enade man sig enh\u00e4lligt d\u00e4rom att bibanan borde utg\u00e5 fr\u00e5n Munakka bro i llmola via Kurikka, Kauhajoki, B\u00f6tom och Tj\u00f6ckby till Kristinestad.<\/p>\n

Man kan inte nog f\u00f6rv\u00e5na sig \u00f6ver att Lappfj\u00e4rd kommun, som sj\u00e4lvfallet borde ber\u00f6ras av den f\u00f6reslagna banan, helt och h\u00e5llet blivit f\u00f6rbisedd, s\u00e5 att kommunen inte ens haft \u00e4ran att f\u00e5 s\u00e4nda n\u00e5gon delegat till m\u00f6tet.<\/p>\n

Delegaterna har s\u00e5som sin \u00e5sikt uttalat att banan fr\u00e5n B\u00f6tom direkt borde g\u00e5 till Tj\u00f6ck by.<\/p>\n

Denna str\u00e4cka, som utg\u00f6r omkring en och en halv mil, \u00e4r en fullkomligt obebodd trakt. Att av sparsamhetssk\u00e4l f\u00f6resl\u00e5 j\u00e4rnv\u00e4gens byggande i denna riktning \u00e4r oklokt gjort. \u00c4ven om Lappfj\u00e4rd inte \u00e4r bel\u00e4gen vid den sn\u00f6rr\u00e4ta linjen mellan B\u00f6tom och Kristinestad, s\u00e5 kan dock Lappfj\u00e4rd bys utkant genom en lindrig b\u00f6jning p\u00e5 banan ber\u00f6ras av densamma. En j\u00e4rnv\u00e4g b\u00f6r ju inte endast avse f\u00f6rbindelse emellan dess \u00e4ndpunkter, utan ocks\u00e5 f\u00f6rmedla kommunikation mellan bebodda och odlade trakter, som befinner sig p\u00e5 m\u00f6jligt avst\u00e5nd till j\u00e4rnv\u00e4gslinjen. Man har visserligen t\u00e4nkt sig, att j\u00e4rnv\u00e4gens dragande genom obebodda och ouppodlade trakter skulle ge anledning till dessa trakters bebyggande och odlande, men erfarenheten har visat att detta i flesta fall varit illusioner utan motsvarande verklighet. M\u00e5nga sk\u00e4l talar f\u00f6r att Lappfj\u00e4rd by, som utg\u00f6r tjugofyra mantal, b\u00f6r st\u00e4llas i omedelbar f\u00f6rbindelse med den f\u00f6reslagna j\u00e4rnv\u00e4gen. H\u00e4r finns en fruktbar jordm\u00e5n, som man finner endast p\u00e5 enstaka st\u00e4llen i v\u00e5rt land. Jordbruket p\u00e5 orten har visserligen de tre senaste \u00e5rtiondena blivit i h\u00f6g grad h\u00e4mmat genom ett l\u00e5ngvarigt och med oerh\u00f6rda kostnader f\u00f6renat storskifte. Men den flit och energi, som jord\u00e4garna utvecklat de senaste \u00e5ren, sedan storskiftet slutf\u00f6rdes, m\u00e5ste onekligen alstra oberoende och v\u00e4lst\u00e5nd. Skulle kommunen f\u00e5 j\u00e4rnv\u00e4gsf\u00f6rbindelse med Kristinestad, varigenom jordegarna inte blott i Lappfj\u00e4rd by, utan \u00e4ven i socknens \u00f6vriga byar, l\u00e4tt och bekv\u00e4mt kunde avyttra sina produkter, s\u00e5 skulle detta i v\u00e4sentlig m\u00e5n bidra till kommunens utveckling i ekonomiskt h\u00e4nseende, utom det att Kristimstad skulle ha stor f\u00f6rdel av den \u00f6kade inf\u00f6rseln.<\/p>\n

Vi tar oss d\u00e4rf\u00f6r friheten att framh\u00e5lla, att bibanan till Kristinestad b\u00f6r dras fr\u00e5n B\u00f6tom via Lappfj\u00e4rd kyrkoby med station direkt till Kristinestad. Jo, Ja!<\/p>\n

Wasa Tidning 31.10.1890:<\/span><\/p>\n

Fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd skrives att i v\u00e5r tid \u00e4r l\u00e4skunnigheten redan ganska allm\u00e4n. Folkskolbarnen kan redan handskas med stora tal och uts\u00e4ga deras betydelse. F\u00f6rr var det annorlunda. I kyrkan satt en g\u00e5ng tv\u00e5 gummor. Den ena, som var n\u00e4rsynt, bad den andra se efter, vilken psalm som klockaren hade satt upp p\u00e5 svarta tavlan. Hennes granne efterkom beg\u00e4ran, men att uts\u00e4ga talet 107 det \u00f6versteg hennes f\u00f6rm\u00e5ga. Hon grep d\u00e4rf\u00f6r till liknelser och yttrade fundersamt: F\u00f6rst st\u00e5r en \u201dstaka\u201d, sen f\u00f6ljer \u201dringen\u201d och sist \u201dkapyxan”.<\/p>\n

Wasa Tidning 25.11.1890:<\/span><\/p>\n

I Lappfj\u00e4rd pastorat, dit Lappfj\u00e4rd moderkyrka- samt Kristinestads stads- och landsf\u00f6rsamling h\u00f6r, f\u00f6retog under senaste \u00e5r stora reparationer p\u00e5 f\u00f6rsamlingarnas gemensamma kyrkoherdebol i Lappfj\u00e4rd. Arbetet leddes av en byggnadskommitt\u00e9, som av kyrkost\u00e4mman erh\u00e5llit full ansvarsfrihet, naturligtvis inom laglighetens gr\u00e4nser. Denna kommitt\u00e9 ber\u00e4ttigades ocks\u00e5 p\u00e5 dess egen beg\u00e4ran att f\u00f6r arbetets utf\u00f6rande anv\u00e4nda socknedagsverk, utan att kyrkost\u00e4mman har blivit tillfr\u00e5gad om eller uttalade sig \u00f6ver av vilka dessa socknedagsverk skulle g\u00f6ras. Byggnadskommitt\u00e9n fordrade emellertid att de skulle presteras lika av b\u00f6nder, sytningshjon, torpare och inhysingar samt f\u00e4ste inget avseende vid de p\u00e5pekanden om det lagstridiga h\u00e4ri, som gjordes av enskilda personer. Undertecknad trodde i b\u00f6rjan att kommitt\u00e9n skulle r\u00e4tta sitt misstag, s\u00e5 snart den kommit till insikt d\u00e4rom, och ans\u00e5g p\u00e5 god grund att den allaredan kommit till denna insikt, men nu f\u00f6rklarade kommitt\u00e9ns ordf\u00f6rande vid kyrkost\u00e4mman den 28 september i \u00e5r att inget misstag f\u00f6rel\u00e5g, att det var alldeles r\u00e4tt och billigt att sytningshjon, torpare och inhysingar \u201dmed sina kroppar” arbetat p\u00e5 kyrkoherdebolets ist\u00e5nds\u00e4ttande. Det \u00e4r ocks\u00e5 m\u00e4rkligt att hemmansinnehavarna enh\u00e4lligt godk\u00e4nde denna f\u00f6rklaring, samt p\u00e5 f\u00f6rslag av samma ordf\u00f6rande tillbakavisade de anspr\u00e5k p\u00e5 ers\u00e4ttning i godo, som n\u00e5gra torpare gjort f\u00f6r av dessa p\u00e5 kallelse av byggnadskommitt\u00e9n utf\u00f6rda dagsverk. Det \u00e4r med anledning av detta som vi fr\u00e5gar: har lag brutits, olaga tunga p\u00e5lagt?<\/p>\n

S\u00e5 vitt vi kan f\u00f6rst\u00e5, finns svaret h\u00e4rp\u00e5 i kap. 26 \u00a7 2 i Byggningabalken. D\u00e5 man emellertid f\u00e4ster s\u00e5 lite avseende vid lagens stadgande, d\u00e5 en hel menighet g\u00f6r sig skyldig d\u00e4rtill, s\u00e5 anser vi att s\u00e5dant inte f\u00e5r ske op\u00e5talat. Sytningshjonen, torparna och inhysingarna torde knappast v\u00e4ga p\u00e5 laga v\u00e4g s\u00f6ka r\u00e4ttelse av fruktan f\u00f6r b\u00f6nderna, som de \u00e4r beroende av. Visserligen har de mindre r\u00e4dda bland de obesuttna inte efterkommit byggnadskommitt\u00e9ns arbetskallelse, men man k\u00e4nner \u00e4nnu icke huru kraftig verkan den uppmaning till dagsverksresternas betalning kan ha p\u00e5 dem,\u00a0 som av ordf\u00f6randen i byggnadskommitt\u00e9n den 5 oktober genom kung\u00f6relse gjordes.<\/p>\n

Vasabladet 13.12.1890:<\/span><\/p>\n

\u201dS\u00f6dra \u00d6sterbottens Nykterhetsf\u00f6reningars distriktstyrelse\u201d skickade sommaren 1890 ut l\u00e4raren V. Fors f\u00f6r att h\u00e5lla f\u00f6redrag om alkoholmissbruket och dess f\u00f6ljder. Han h\u00f6ll 25 f\u00f6redrag p\u00e5 lika m\u00e5nga orter och de n\u00e4stsista h\u00f6ll han i Lappfj\u00e4rd och det sista i Tj\u00f6ck. S\u00e5 h\u00e4r skrev han i Vasabladet 13.12.1890 om de tv\u00e5 sista orterna:<\/span><\/p>\n

S\u00e5 kom jag d\u00e5 till Lappfj\u00e4rd. Denna socken s\u00f6ker sin like i hela \u00d6sterbotten i avseende \u00e5 superiet. Till och med de, som i allt borde vara en f\u00f6resyn f\u00f6r folket, f\u00f6regick inte med gott exempel. Mina tv\u00e5 f\u00f6redrag, det ena i Dagsmark, det andra i M\u00f6rtmark, \u00e5h\u00f6rdes likv\u00e4l av ungef\u00e4r 230 personer.<\/p>\n

Mitt sista f\u00f6redrag, det 25:te h\u00f6ll jag i Tj\u00f6ckfors br\u00e4nneri, inte i sj\u00e4lva fabriken, f\u00f6r den har lyckligtvis blivit l\u00e5gornas rov, utan i upplags- och kontorsbyggnaden. Alkohol\u00e5ngorna str\u00f6mmade emot mig, d\u00e5 jag intr\u00e4dde in i den av folk fyllda salen. Om det k\u00e4nnetecknar en god talare, att m\u00e5nga t\u00e5rar f\u00e4lls under hans tal, s\u00e5 torde jag denna g\u00e5ng ha talat bra. Var det kanske alkohol\u00e5ngorna, som st\u00e4mde mig eller var det b\u00f6nens ord som jag till f\u00f6rst h\u00f6jde i detta rum, fordom f\u00f6rbannelsens?<\/p>\n

Land och stad 31.12.1890:<\/span><\/p>\n

Gjutaren Erik Carlsson i Lappfj\u00e4rd har nyligen f\u00f6r Nurmis f\u00f6rsamling gjutit tv\u00e5 nya kyrkklockor, av vilka den ena v\u00e4ger omkring 80 och den andra 50 lispund (ett lispund \u00e4r ungef\u00e4r 8,5 kg).<\/span> Klockorna, som ringas med hammarverk, skall vid intr\u00e4ffande sl\u00e4df\u00f6re avf\u00f6ras till best\u00e4mmelseorten. Carlsson, som n\u00e4stan p\u00e5 egen hand arbetat sig upp till denna f\u00e4rdighet, emottager numera \u00e5rligen best\u00e4llningar p\u00e5 kyrkklockor, \u00e4ven fr\u00e5n de mest avl\u00e4gsna delar av v\u00e5rt land.<\/p>\n

Kommunens svenska folkskolor har under nu avslutade l\u00e4seterminen varit bes\u00f6kt av ett stort antal elever. Dagsmarks och Lappfj\u00e4rds folkskolor har vardera varit bes\u00f6kta av sextiosju elever. Elevantalet vid finska folkskolan i M\u00f6rtmark \u00e4r mig obekant. Under denna h\u00f6st har i M\u00f6rtmark organiserats en svensk barnskola, som varit bes\u00f6kt av 22 elever. Vid Dagsmarks och Lappfj\u00e4rds folkskolor borde bitr\u00e4dande l\u00e4rarinnor anst\u00e4llas, ty vid vardera av dessa skolor finns oaktat det h\u00f6ga elevantalet endast en l\u00e4rare. Vederb\u00f6rande vill og\u00e4rna ikl\u00e4da sig de d\u00e4rmed f\u00f6renade kostnaderna f\u00f6r en l\u00e4rarinna.<\/p>\n

En l\u00e4sef\u00f6rening har existerat i Dagsmark by sedan b\u00f6rjan av oktober. Inemot 20 ungdomar, som antingen genomg\u00e5tt eller delvis bes\u00f6kt folkskolan, har regelbundet sammankommit i folkskolans gymnastiksal varje s\u00f6ndagseftermiddag och torsdagsafton. Ett exemplar av f\u00f6ljande tidningar har d\u00e4rvid funnits att tillg\u00e5: Nya Pressen, Land och Stad, Wasa Tidning, Sj\u00f6mansv\u00e4nnen, Nykterhetsv\u00e4nnen samt nykterhetsskrifter och annan till hands varande litteratur. H\u00e4rf\u00f6rutom har skolans l\u00e4rare j\u00e4mlikt stadgandet i \u00a7 125 av folkskolef\u00f6rordningen l\u00e4mnat handledning i r\u00e4kning, f\u00f6rklarandet av l\u00e4sning samt upps\u00e4ttande av enklare i det alldagliga livet f\u00f6rekommande skrifter och handlingar. L\u00e4sesalen har utgjort en m\u00e4rkbar dragning, s\u00e5 att endast i undantagsfall n\u00e5gon f\u00f6rsummat att p\u00e5 de best\u00e4mda tiderna infinna sig. Den \u00e4ldre befolkningen d\u00e4remot k\u00e4nner inte n\u00e5got s\u00e4rskilt behov av tidningar. De tror sig oftast ha varken r\u00e5d eller tid att l\u00e4sa tidningar. En f\u00f6r den svenska folkbildningen varmt intresserad person, agronomen Starcke, rekvirerade i b\u00f6rjan av \u00e5ret 11 exemplar av Land och Stad, som han gratis erbjudit \u00e5t ortens allmogem\u00e4n, men inte p\u00e5 l\u00e5ngt n\u00e4r alla har gjort sig m\u00f6dan att avh\u00e4mta tidningen. L\u00e5t oss hoppas att det blir b\u00e4ttre n\u00e4sta \u00e5r!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Folkw\u00e4nnen 3.1.1890: Om vi inte skulle skriva om v\u00e4derleksf\u00f6rh\u00e5llandena, s\u00e5 skulle vi inte ha s\u00e5 mycket att skriva om fr\u00e5n Kristinestad. Juldagarna har f\u00f6rflutit lugnt och stilla, och man har h\u00e4r som vanligt firat helgen. Ingen \u00e5kning ej heller n\u00e5got Forts\u00e4tt l\u00e4sa Tidningsartiklar fr\u00e5n \u00e5r 1890.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":8548,"menu_order":1890,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-8287","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/8287","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=8287"}],"version-history":[{"count":26,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/8287\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":9526,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/8287\/revisions\/9526"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/8548"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=8287"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}