{"id":7396,"date":"2018-02-06T22:13:49","date_gmt":"2018-02-06T21:13:49","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=7396"},"modified":"2023-08-11T23:22:28","modified_gmt":"2023-08-11T20:22:28","slug":"aina-wadstroms-texter","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=7396","title":{"rendered":"Aina Wadstr\u00f6ms texter"},"content":{"rendered":"

Aina Wadstr\u00f6m som f\u00f6ddes 15 september 1887 i Dagsmark var dotter till folkskoll\u00e4raren Johan Jakob Wadstr\u00f6m och dennes f\u00f6rsta hustru Katarina. Hon utbildade sig till sjuksk\u00f6terska och under 1,5 \u00e5r studerade hon sinnessjukdomar, som stipendiat i USA. Efter hemkomsten blev hon avdelningssk\u00f6terska vid sinnessjukhuset i \u00c5bo men efter 2 \u00e5r blev hon \u00f6versk\u00f6terska vid upptagningsanstalten i Viborg och d\u00e4r stannade hon i 3 \u00e5rs tid fram till inb\u00f6rdeskrigets slut. D\u00e5 flyttade hon till Pitk\u00e4niemi sjukhus i Tammerfors, d\u00e4r hon var \u00f6versk\u00f6terska. <\/span><\/span><\/p>\n

D\u00e5 Svenska \u00d6sterbottens distriktssinnesjukhus (S\u00d6D) b\u00f6rjade sin verksamhet i Roparn\u00e4s i Vasa, s\u00e5 valdes Aina Wadstr\u00f6m till \u00f6versk\u00f6terska. Sjukhuset invigdes 29 november 1926 och Aina stannade d\u00e4r tills hon gick i pension 1951. <\/span><\/span><\/p>\n

\"Det
Det h\u00e4r portr\u00e4ttet fick Aina Wadstr\u00f6m d\u00e5 hon 1951 gick i pension fr\u00e5n sin tj\u00e4nst som \u00f6versk\u00f6terska vid sinnessjukhuset i Roparn\u00e4s.<\/figcaption><\/figure>\n

Aina var en aktiv skribent som publicerade sina skrifter i olika tidningar och en del av dessa kan du l\u00e4sa h\u00e4r under. Aina dog i Vasa, ogift och barnl\u00f6s och \u00e4r begravd i familjegraven vid kyrkan i Lappfj\u00e4rd. Aina Wadstr\u00f6ms fotografier och dokument finns arkiverade p\u00e5 SLS:s arkiv i Vasa.<\/span><\/span><\/p>\n

\"Ainas
Den h\u00e4r ber\u00e4ttelsen ”Julseder fr\u00e5n Syd\u00f6sterbotten” skrevs av Aina Wadstr\u00f6m 1947 och den publicerades i Sjuksk\u00f6terskef\u00f6reningens tidskrift Misericordia samma \u00e5r.<\/figcaption><\/figure>\n

\"Ainas\"Ainas<\/h3>\n

\"Ainas<\/p>\n

Den 700 \u00e5r gamla rian.<\/h1>\n

<\/p>\n

\n

Den h\u00e4r ber\u00e4ttelsen om den 700 \u00e5r gamla rian i Dagsmark skrevs av l\u00e4rardottern Aina Wadstr\u00f6m och publicerades \u00e5r 1910 i tidskriften \u201dHembygden, tidskrift f\u00f6r svensk folkkunskap och hembygdsforskning i Finland\u201d.<\/span><\/p>\n

Uti Dagsmark by av Lappfj\u00e4rd socken, finnes en riebyggnad, vilken s\u00e4ges vara n\u00e4rmare 700 \u00e5r gammal. \u2014 Virket till densamma \u00e4r h\u00e4mtat ifr\u00e5n den s. k. \u00bbkyrktimmer \u00e5sen\u00bb i Dagsmark, d\u00e4rifr\u00e5n timmer \u00e4ven erh\u00f6lls till Lappfj\u00e4rd gamla kyrka.<\/p>\n

Stockarna uti n\u00e4mnda ria utg\u00f6ras av 9 tums tjocka furustammar, men \u00e4ro dessa endast topp\u00e4ndan utav sj\u00e4lva tr\u00e4det, emedan kvistar synas \u00f6verallt p\u00e5 stocken och g\u00e5 \u00e4nda ned till gr\u00f6vsta delen utav densamma. \u2014 Den nedre stammen anv\u00e4ndes d\u00e5 man byggde tj\u00e4rdalar och det som l\u00e4mnades kvar begagnades vid uppf\u00f6randet av riebyggnader och dyl. \u2014 S\u00e5 ber\u00e4tta de gamla. \u2014 Toppvirket b\u00e4r ocks\u00e5 sitt skilda namn h\u00e4r \u00e5 orten och namnes i det dagliga talet \u00bbskata timmer\u00bb. Man finner s\u00e5lunda att furorna \u00e5 \u00bbkyrktimmer \u00e5sen\u00bb m\u00e5ste ha varit av ofantlig storlek, d\u00e5 topp\u00e4ndarna kunna vara \u00e4nda till 9 tum tjocka.<\/p>\n

N\u00e4mnda riebyggnad \u00e4ges numera av Bonden Ivar L\u00e5ng eller Westerback och har den just dessa dagar till f\u00f6ljd av p\u00e5g\u00e5ende storskifte blivit flyttad. Cirka 104 \u00e5r har den st\u00e5tt i s. k, \u00bbK\u00e5rk Eriks Hagen\u00bb, dit den flyttades ifr\u00e5n tomten invid det gamla \u00bbDansk tr\u00e4sket\u00bb. Huru l\u00e4nge den varit uppf\u00f6rd \u00e5 detta st\u00e4lle, vet man dock ej med s\u00e4kerhet. \u2014 Tr\u00e4sket \u00e4r numera torrlagt och byggdes d\u00e4r i tiden Dagsmark gamla folkskola.<\/p>\n

P\u00e5 d\u00f6rren till rian l\u00e4ses \u00e5rtalet 1231 samt \u00e5 \u00bbakkon\u00bb eller d\u00f6rren till \u00f6ppningen i v\u00e4ggen l\u00e4ses 12 \u2014-P \u2014. Vad det senare \u00e5rtalet vidkommer, har man ej klart f\u00f6r sig vad d\u00e4rmed riktigt menas. Tolvan och fyran \u00e4ro nog tydliga, med undantag att den sistn\u00e4mnda \u00e4r omsv\u00e4ngd \u2014. Huruvida noll skulle ing\u00e5 i \u00e5rtalet eller ej, har man dock ej lyckats f\u00e5 reda p\u00e5.<\/p>\n

Nuvarande \u00e4garen vet dock med s\u00e4kerhet, att man uti fyra led p\u00e5minner sig ha tr\u00f6skat uti n\u00e4mnda ria \u2014. S\u00e5lunda h\u00f6r bonden Ivar L\u00e5ng eller Westerback till femte ledet, som betj\u00e4nar sig utav densamma.<\/p>\n

Dessutom p\u00e5st\u00e5s att Ivar L\u00e5ngs alla f\u00f6rf\u00e4der uppn\u00e5tt en h\u00f6g \u00e5lder, s\u00e5 t. ex. var hans farfar vid sin d\u00f6d 87 \u00e5r gammal. Till det yttre f\u00e4ster man sig genast vid rians egendomliga utseende och det grova virket. Nu sedan dess \u00e5lder blivit bekant utg\u00f6r den ocks\u00e5 enda samtals\u00e4mnet i byn, och i synnerhet ha alla unga b\u00f6rjat intressera sig f\u00f6r att uppteckna och taga vara p\u00e5 allt gammalt \u2014. P\u00e5 detta s\u00e4tt har kanske hembygdsforskningen liksom f\u00e5tt sin b\u00f6rjan \u00e5 orten och hoppas man \u00e4ven h\u00e4r kunna finna n\u00e5got, som skulle vara v\u00e4rt att bliva ih\u00e5gkommet.<\/p>\n

Frieri- och br\u00f6llopsbruk i Dagsmark.<\/h1>\n

<\/p>\n

\n

F\u00f6ljande ber\u00e4ttelse \u00e4r skriven av l\u00e4rardottern Aina Wadstr\u00f6m fr\u00e5n Dagsmark och den publicerades i tidskriften \u201dHembygden, en tidskrift f\u00f6r svensk folkkunskap och hembygdsforskning i Finland\u201d \u00e5r 1911. Spr\u00e5ket har jag moderniserat lite, s\u00e5 att det b\u00e4ttre skall passa dagens l\u00e4sare.<\/span><\/p>\n

Brukligt var att gossarna vistades ute hos flickorna. P\u00e5 l\u00f6rdag kv\u00e4ll gick man tidigt i bastun. Storpojkarna kl\u00e4dde sig fina fr\u00e5n topp till t\u00e5 och s\u00e5 samlades de alla p\u00e5 en f\u00f6rut best\u00e4md plats, vanligen vid en \u00e5bro, ett v\u00e4gsk\u00e4l eller dylikt.<\/p>\n

F\u00f6rst ber\u00e4ttades d\u00e4r om veckans h\u00e4ndelser. Sedan \u201dackorderades\u201d om, vart var och en skulle ta v\u00e4gen till natten. Fanns d\u00e4r en \u201dutbysspoik\u201d med i hopen, f\u00f6ljde man honom ifall han var i smaken till en flicka samt beg\u00e4rde in.<\/p>\n

Var den fr\u00e4mmande inte i ungdomens tycke, k\u00f6rdes han utan vidare krus bort fr\u00e5n byn eller ocks\u00e5 fr\u00e5n flickans kammare, ifall han hunnit dit f\u00f6re de andra.<\/p>\n

\u00c4ven kunde alla bysspojkar samlas i en flickkammare p\u00e5 l\u00f6rdag kv\u00e4ll. De f\u00f6rdrev d\u00e4r tiden med att ber\u00e4tta om, vilka \u201dbragder\u201d envar utf\u00f6rt p\u00e5 f\u00e4rden till staden om l\u00f6rdag. I kammaren satt de sedan till klockan ett eller tv\u00e5 p\u00e5 natten, till man gick att \u201dbeis in\u201d. Sj\u00e4lva \u201dbeisandet\u201d gick till s\u00e5, att gossen f\u00f6rsiktigt knackade p\u00e5 f\u00f6nstret tre g\u00e5nger, samt l\u00e4ste upp f\u00f6ljande ramsa:<\/p>\n

H\u00e4lsning till flickor p\u00e5 jorden,<\/em><\/h6>\n
lyder som f\u00f6ljande orden,<\/em><\/h6>\n
det st\u00e5r skrivet i det tjugotionde kapitlet, den trettioelfte vers,<\/em><\/h6>\n
som f\u00f6ljer i dag, sa\u2019 kapten Sundman om kv\u00e4llen!<\/em><\/h6>\n
H\u00f6r et\u2019 na\u2019\u00e5nting tennar i kv\u00e4ll s\u00e5 s\u00e4j (Sch\u00e5).<\/em><\/h6>\n
Sov i n\u00e5der och leva i k\u00e4rlek<\/em><\/h6>\n
samt upphav ditt fromma hj\u00e4rta till att expediera sn\u00e4llheten<\/em><\/h6>\n
och en krona ibland de kristna.<\/em><\/h6>\n
S\u00e5 brussa d\u00e5 om och hosta en g\u00e5ng \u2014,<\/em><\/h6>\n
om int\u2019 meir tennar i kv\u00e4ll s\u00e5 s\u00e4j!<\/em><\/h6>\n

 <\/p>\n

He\u2019 va\u2019 n\u00e4stan trettontusan<\/em><\/h6>\n
kva\u2019 gr\u00f6bbor st\u00e5tar tenn i kv\u00e4ll,<\/em><\/h6>\n
som int kan sl\u00e4pp in en tolsje k\u00e4ndan inbyss pojk.<\/em><\/h6>\n
Om int meir s\u00e5 s\u00e4j d\u00e5\u2019 tenn i kv\u00e4ll;<\/em><\/h6>\n
om et\u2019 h\u00f6r na, he! ?<\/em><\/h6>\n

 <\/p>\n

\u00c5tta spioner<\/em><\/h6>\n
me\u2019 galoner och en lysande stj\u00e4rna<\/em><\/h6>\n
lyste p\u00e5 himmelens pell,<\/em><\/h6>\n
en timme f\u00f6re dagen ska vi s\u00e4j.<\/em><\/h6>\n

 <\/p>\n

O, du bittra, du f\u00f6rd\u00e4rvade syndaklut.<\/em><\/h6>\n
H\u00e4r st\u00e5r jag vid flickans f\u00f6nster,<\/em><\/h6>\n
\u00e5\u2019 int\u2019 slipper in \u00e5 f\u00e5r en sup.<\/em><\/h6>\n
T\u00e4nker et sl\u00e4pp in n\u00e5 pojkar i kv\u00e4lld\u2019 s\u00e5 s\u00e4j! ?<\/em><\/h6>\n

 <\/p>\n

Ga nu t\u00e5!<\/em><\/h6>\n
Ska\u2019 du ga \u00e4n, ellder ska\u2019 ja m\u00e5t\u2019 rop\u2019,<\/em><\/h6>\n
s\u00e5 all ga\u2019mbel tj\u00e4lgar \u00e5 g\u00e5bbar ska\u2019 h\u00f6r e!<\/em><\/h6>\n
Ga, nu t\u00e5, ellder sl\u00e4pp in!<\/em><\/h6>\n

 <\/p>\n

Sl\u00e4pp in, sl\u00e4pp in! Kast f\u00e4lldin i f\u00f6ter\u00e4ndan!<\/em><\/h6>\n
Stopp s\u00f6mnin i v\u00e4ggspringon<\/em><\/h6>\n
ellder jer et s\u00f6mnot \u00e4n s\u00e5 s\u00e4j? Ga nu t\u00e5! Ga!<\/em><\/h6>\n

 <\/p>\n

Om flickan gav l\u00f6fte \u00e5t gossen att f\u00e5 komma in, svarade hon genast. Kn\u00f6s hon ej ett ord, s\u00e5 f\u00f6rstod gossen, att han fick \u00bbskinn\u00bb. P\u00e5 s\u00f6ndag afton i dansstugorna dansade gossen sista dansen med den flicka, som han samma kv\u00e4ll skulle g\u00e5 till.<\/p>\n

Hur frieri egentligen gick till, vet man ej. S\u00e5 ber\u00e4ttas blott att d\u00e5 byns gummor observerat en gosse fem eller sex s\u00f6ndagsmorgnar efter varandra komma fr\u00e5n samma flicka, dr\u00f6jde det ej l\u00e4nge innan det pratet kom i g\u00e5ng, att nu\u2019 ska\u2019 hon ful\u2019 snart b\u00f6ri\u2019 f\u00e5 ringen, honde gr\u00f6bbon, et\u2019 som e\u2019 je\u2019 sade\u2019 visst melan\u2019 dom!<\/p>\n

Brudg\u00e5vorna kommo ocks\u00e5 snart. Var brudgummen en utbyss gosse, h\u00f6rde det till hans skyldighet att utdela best\u00e5ning \u00e5t \u00bbbyssens\u00bb ungdom. Best\u00e5ningens v\u00e4rde steg till 20 mark eller ocks\u00e5 starkvaror till samma summa.<\/p>\n

Till gamla seder h\u00f6rde att best\u00e5ning skulle utkr\u00e4vas, f\u00f6rr\u00e4n bruden f\u00e5tt trolovningsg\u00e5vor. D\u00e5 brudgummen for och tog ut lysningen l\u00f6rdag f\u00f6rmiddag, f\u00f6ljde honom bruden samt brudparets f\u00f6r\u00e4ldrar ut till porten. Talmannen medf\u00f6ljde, fungerande som k\u00f6rsven, och f\u00f6rde brudgummens talan \u00e5 s\u00e5v\u00e4l pr\u00e4st- som klockareg\u00e5rd. Talmannen var \u00bb\u00e5pprustad\u00bb med vit maniska samt r\u00f6d kravatt.<\/p>\n

Pr\u00e4sten erh\u00f6ll av brudgummen ett strumppar, efter det han \u00e5t talmannen hade \u00f6verl\u00e4mnat lysningssedeln. D\u00e4rp\u00e5 for man vidare till klockareg\u00e5rden med det f\u00f6rv\u00e4rvade pappret, vilket under m\u00e5nget \u00bbtydande\u00bb om brudens hemgift i s\u00e5v\u00e4l kl\u00e4des- som penningev\u00e4g \u00f6verl\u00e4mnades till klockaren. Den brudgum, som b\u00e4st kunde spr\u00e5ka med klockaren, kom till f\u00f6rst upp i kyrktaket f\u00f6ljande s\u00f6ndag f\u00f6rmiddag, och de\u2019 va\u2019 allt en stor \u00e4ra de\u2019. (D\u00e5 en lysningssedel f\u00f6rsta g\u00e5ngen uppl\u00e4stes sades att \u2018brug\u00e5min \u00e5 bruden kom\u2019 \u00e5pp i kyrktake\u2019.)<\/p>\n

Lysningskalas firades i allm\u00e4nhet som vanliga br\u00f6llop. Skillnaden l\u00e5g d\u00e4ri, att bruden ej var ikl\u00e4dd silver. \u2014 Bland friar- eller f\u00f6rlovningspresenter (brudgummens g\u00e5vor \u00e5t bruden) m\u00e5 omn\u00e4mnas rullstol (f\u00f6r uppnystande av spunnet garn i h\u00e4rvor), v\u00e4vsp\u00e4nnare, skedb\u00e4nk o. s. v.<\/p>\n

Rullstolen hade formen av en liten byggnad, f\u00f6rsedd med f\u00f6nster samt var r\u00f6d- eller gr\u00f6nm\u00e5lad. I kanterna m\u00e5lades fina rosor i alla f\u00e4rger.<\/p>\n

Skedb\u00e4nken, vilken spikades p\u00e5 v\u00e4ggen ovanf\u00f6r matbordet, var ett litet, avl\u00e5ngt tr\u00e4stycke, bakom vilket man satte tr\u00e4skedarna efter avslutad m\u00e5ltid. P\u00e5 skedb\u00e4nken fanns utskurna rosor, hj\u00e4rtan och blad samt \u00e5ratal och datum.<\/p>\n

Till lysande g\u00e5vor h\u00f6rde hj\u00e4rta-silverringar (8 st. eller d\u00e4romkring) samt \u00f6rh\u00e4ngen. \u2014 \u00c5t brudgummen bestods ingen ring.<\/p>\n

Bruden v\u00e4vde vadmal (brudvadmal) \u00e5t sin brudgum. \u2014 Naturligtvis skulle detta vara j\u00e4mnt och fint, utan \u00bbn\u00e5ppor\u00bb, ty brudgummens br\u00f6llopsdr\u00e4kt syddes ju d\u00e4rav. (Jacka med st\u00e5ndkrage samt kn\u00e4byxor.)<\/p>\n

Dessutom virkade hon g\u00f6rdeln, som var n\u00e5gonting riktigt viktigt, kanske den f\u00f6rn\u00e4msta av alla de g\u00e5vor en brud sk\u00e4nkte \u00e5t brudgummen. \u2014 G\u00f6rdeln virkades av r\u00f6tt hemspunnet ullgarn och skulle vara 5 \u00e1 6 alnar l\u00e5ng, 6 kvarter bred samt f\u00f6rsedd med 8 kvarter l\u00e5nga fransar. Ovanf\u00f6r fransarna syddes en bred guldgalon, vilken k\u00f6ptes fr\u00e5n bodarna i staden. G\u00f6rdeln kn\u00f6ts p\u00e5 brudgummen, d\u00e5 han for och tog ut lysningen. Duktigast var den brud, som vid fransarna hade sytt den bredaste guldgalonen. Dessutom virkade bruden r\u00f6da eller gr\u00f6na t\u00f6mmar med lysande rosor (br\u00f6msrosor).<\/p>\n

Sl\u00e4dt\u00e4cket, grannr\u00f6tt till f\u00e4rgen med inv\u00e4vda gr\u00f6na, bl\u00e5 och gula stj\u00e4rnor, v\u00e4vdes av en skild v\u00e4verska. Tobaksb\u00f6rsen virkades vanligen av r\u00f6tt ullgarn med en r\u00f6d eller bl\u00e5 br\u00f6msros invirkad p\u00e5 b\u00e4gge sidor.<\/p>\n

Ficklappen h\u00f6rde \u00e4ven till brudgumsg\u00e5vorna och bestod av en ungef\u00e4r ett kvarter l\u00e5ng och bred vit l\u00e4rft-bit. I kanterna av densamma syddes h\u00e5ls\u00f6m, r\u00f6da stickningar och spetsar. Brudgummen bar ficklappen p\u00e5 sin lysningsdag och br\u00f6llopsdag i v\u00e4nstra v\u00e4stfickan. Lappen placerades s\u00e5lunda, att h\u00e4lften av densamma blir synlig utanf\u00f6r fickan.<\/p>\n

\u2018Nattkappon\u2019 (maniskan) syddes av vitt l\u00e4rft samt utrustades med veck och r\u00f6da stickningar. Utom detta skulle bruden utdela brudsticks\u00f6mmarna \u00e5t sina brudt\u00e4rnor. Hon sk\u00e4nkte dem garn samt bad dem sticka strumporna f\u00e4rdiga till hennes br\u00f6llopsdag. D\u00e5 skulle pr\u00e4sten, klockaren, brudkl\u00e4derskan, talmannen, talmansmor samt alla pellh\u00e5llare till minne av br\u00f6llopet erh\u00e5lla vart sitt strumppar.<\/p>\n

Br\u00f6llop firades vanligen vid s\u00e5dan tid p\u00e5 \u00e5ret, d\u00e5 man ej var s\u00e5 sv\u00e5rt upptagen av utarbete. Tre veckor f\u00f6re br\u00f6llopet bakar och skaffar man. \u2014 Det bakas b\u00e5de k\u00e4rvbr\u00f6d och kornbr\u00f6d. \u2014 Ett faseligt \u00bbbehej\u00bb \u00e4r det, innan allt blir i ordning.<\/p>\n

Br\u00f6llopsh\u00f6gtidligheten vidtog p\u00e5 fredag. Torsdag morgon i god tid b\u00f6rja gummorna skala potatis till \u00bbp\u00e4ronpannkakon\u00bb och till lutfisken. \u2014 Kaffebr\u00e4nnaren sk\u00f6ter gamla mormor om och passar folarena p\u00e5 samma g\u00e5ng. \u00abFolarena\u00bb h\u00e4mta torsdag morgon till br\u00f6llopsg\u00e5rden en tallrik med sm\u00f6r, stek, ost, mj\u00f6lk samt potatis. Under den uppr\u00e5gade sm\u00f6rtallriken m\u00e5ste finnas ett br\u00f6d eller en ost, ty annars var det ej riktigt v\u00e4l.<\/p>\n

Gummorna sk\u00f6ta s\u00e5lunda om allt vad till maten h\u00f6rer. Tvenne flickor av brudens n\u00e4rmaste fara fr\u00e5n g\u00e5rd till g\u00e5rd, f\u00f6r att samla hop stenfat, tr\u00e4assietter, skedar m. m. Allt det l\u00e5nade upptecknas \u00e5 \u00bbskrambellistan\u00bb, som noga f\u00f6rvaras.<\/p>\n

Brudstugukl\u00e4darena (brudparets barndoms- och ungdomsv\u00e4nner) h\u00e4mta med sig hemifr\u00e5n franslakan, speglar, tavlor, lampetter, p\u00e4rlor, portr\u00e4tter m. m.<\/p>\n

Brudstugutaket kl\u00e4des till f\u00f6rst. Pellh\u00e5llarena, vilka \u00e4ro \u00e5tta till antalet (fyra par), kl\u00e4da brudhimmeln och pellhimmeln.<\/p>\n

Brudhimmeln f\u00e4stes vid taket \u00bbupp i bords\u00e4ndan\u00bb, d\u00e4r brudfolket sitter vid m\u00e5ltiderna. Pellhimmeln har sin plats ungef\u00e4r p\u00e5 mitten av taket. Till himlarna s\u00f6kas vackra och stora \u00bbfransalakan\u00bb, vilka f\u00f6rses med 12 \u00bbstroffor\u00bb. Lakanen f\u00e4stas d\u00e5 med strofforna vid taket, s\u00e5 att kanterna h\u00e4nga ned ungef\u00e4r ett och ett halvt kvarter.<\/p>\n

S\u00e5 b\u00f6rjar man utstyra himlarna. I mitten av den f\u00e4stas kronan och kransen. (Kronan f\u00f6r brud och krans f\u00f6r brudgum.) Till kronan och kransen lindas f\u00f6rst en st\u00e5ltr\u00e5dsstomme, och denna \u00f6verkl\u00e4des med p\u00e4rlor, skravelm\u00e4ssing, pappersblommor o. s. v. I kanterna av himmellakanen sys r\u00f6da, fyrkantiga silkespappers- och skravelm\u00e4ssingsbitar. \u2014 Denna grannl\u00e5t bekostar bruden sj\u00e4lv.<\/p>\n

Pell- och brudhimmelns yttre sidor prydas dessutom med p\u00e4rlor, vilka i \u00bbkrokar\u00bb nedh\u00e4nga fr\u00e5n kanten av lakanen. D\u00e4rp\u00e5 \u00bbtr\u00e4der\u00bb man en hel m\u00e4ngd \u00bbspyror\u00bb (pappersblommor) p\u00e5 ett band och f\u00e4ster detta p\u00e5 yttre sidan av himlarna uppe vid kanten emot taket.<\/p>\n

De b\u00e5da himlarna \u00f6verensst\u00e4mmer f\u00f6r \u00f6vrigt i likhet med varandra, utom d\u00e4ri att inuti, den f\u00f6rstn\u00e4mnda sp\u00e4nnes en stor sidenschal, ben\u00e4mnd stockholmsduk. (Brokig, rutig schal av fint silke). Dessutom smyckas himlarna med speglar, sm\u00e5 tavlor, fotografier o. s. v.<\/p>\n

D\u00e5 pell- och brudhimlarna \u00e4r kl\u00e4dda, upps\u00e4ttas de \u00f6vriga fransalakanen p\u00e5 samma s\u00e4tt som himmellakanen. Det \u00e4r ju ej s\u00e5 kinkigt med de sm\u00e5 himlarnas uppf\u00e4stande; huvudsaken var blott att pell- och brudhimmeln kom p\u00e5 mitten av taket.<\/p>\n

Takutstyrseln \u00e4r d\u00e5 i ordning, och nu b\u00f6rjas med v\u00e4ggarna. P\u00e5 fr\u00e4mre v\u00e4ggen h\u00e4ngas fina b\u00e4ttre lakan, men p\u00e5 de \u00f6vriga v\u00e4ggarna blott \u00bbgrovlakan\u00bb. Storspeglar spikas utmed hela fr\u00e4mre v\u00e4ggen och till h\u00e4lften av sidov\u00e4ggarna. D\u00e4refter fastsys p\u00e5 lakanen tavlor, lampetter, pappersblommor, brokiga band o. s. v.<\/p>\n

Allt skall vara grant och lysande. Det glimmar och lever i alla vinklar och vr\u00e5r. Brud- och pellhimmelns skravelm\u00e4ssing r\u00f6r sig f\u00f6r den allra minsta fl\u00e4kt. Men det skall ju s\u00e5 vara. Halmkronorna, fyra till antalet, en i varje h\u00f6rn av taket, \u00e4r pyntade med r\u00f6da och gr\u00f6na skravelm\u00e4ssingsbitar m. m. Kronorna dansar omkring, ,d\u00e5 framstugud\u00f6rren \u00f6ppnas, och g\u00e5rdens minder\u00e5riga tycks med intresse f\u00f6lja takgrannl\u00e5tens alla r\u00f6relser.<\/p>\n

Brudstugan \u00e4r kl\u00e4dd. Man \u00e4r glad till sinnes. \u00bbFort\u00bb skaffas en spelman, och alla s\u00e5v\u00e4l gossar som flickor, gubbar och gummor tar sig i gl\u00e4djen en sv\u00e4ngom efter allt st\u00f6ket. Nu \u00e4r man ung p\u00e5 nytt, ty de\u2019 \u00e4\u2019 br\u00f6llop.<\/p>\n

Gossarna har nog ocks\u00e5 sk\u00f6tt om, att l\u00f6vsalen blivit \u00bbst\u00f6tt\u00bb d\u00e4rute, och att bj\u00f6rkar finnas l\u00e4ngs hela v\u00e4gen fr\u00e5n den g\u00e5rd, d\u00e4r bruden kl\u00e4ds till br\u00f6llopsg\u00e5rden. Fredag \u00e4r h\u00f6gtidsdag, det vet alla. D\u00e4r vilar h\u00f6gtidsst\u00e4mning \u00f6ver m\u00e4nniskorna \u2014 \u00f6ver hela nejden. L\u00f6sen f\u00f6r dagen \u00e4r \u2014 \u00bbatt man skall \u00e5 sk\u00e5d bruden\u00bb.<\/p>\n

Fredag morgon kl. 7 g\u00e5r bruden \u00e5tf\u00f6ljd av brudkl\u00e4derska och \u00bbbrudpigor\u00bb (tv\u00e5 av sina n\u00e4rmaste flickv\u00e4nner) till kl\u00e4darsg\u00e5rden. De g\u00e5r in i brudkammaren och stannar d\u00e4r till kl. 12 p\u00e5 dagen. Kl\u00e4dandet begynner. Brudgummen sk\u00e4nker brudk\u00e4ngor. Kl\u00e4dningen \u00e4r svart samt tillsittande. Ett kvarter ifr\u00e5n kjolf\u00e5llen sys ett glitterband med r\u00f6da kanter. \u00d6ver armb\u00e5gen f\u00e4sts en bred, veckad spets och \u00f6ver denna ett guldband, s\u00e5 att spetsen blir synlig vid b\u00e4gge kanterna. Omkring livet knytes \u00e4ven ett liknande band med rosett (fyrrosor), och h\u00e4nga banden ned ungef\u00e4r till kjolvecket.<\/p>\n

Huvud- eller brudskruden, den h\u00f6ga Lappfj\u00e4rds-skruden, best\u00e5r av st\u00e5ltr\u00e5dsstomme, \u00f6verkl\u00e4dd med skravelm\u00e4ssingspapper (r\u00f6tt och gr\u00f6nt) Av samma papper klippas hj\u00e4rten, vilka sys p\u00e5 skruden, och i rad med dessa runda speglar, p\u00e4rlor m. m. Fr\u00e5n skrudens \u00f6versta kant h\u00e4nger spiralkrusade skravelm\u00e4ssingsremsor samt p\u00e4rlor och dyl. Halskransarna (brud- och br\u00f6stkrans) best\u00e5r av skravelm\u00e4ssingsremsor p\u00e4rlor, och glitter, f\u00e4stade p\u00e5 st\u00e5ltr\u00e5d. Brudens hals \u00e4r prydd med dessa b\u00e4gge kransar samt \u00bbguldp\u00e4rlband\u00bb, s\u00e5 m\u00e5nga som m\u00f6jligt. Allt h\u00e5r kammas upp under skruden p\u00e5 huvudet, att endast lockarna blir synliga. Lockarna \u00e5stadkomms utan br\u00e4nning och krusning. Man drar fram en \u00bbtest\u00bb vid vardera sidan av huvudet och f\u00e4ster h\u00e5ret med n\u00e5lar, tills det faller i regelbundna uddar kring skrudens nedersta kant.<\/p>\n

Ann-Sofi L\u00e5hlby, brudkl\u00e4derskan, den mest anlitade, hon var s\u00e5 van vid allt detta, hon visste s\u00e5 precis, hur allt skulle knytas och bindas. L\u00e5hlby kl\u00e4derskans silver stod h\u00f6gt i \u00e4ra, och nog vet man \u00e4nnu omtala, huru hon kl\u00e4dde en brud.<\/p>\n

Men s\u00e5 h\u00e4nde sig en g\u00e5ng att Ann-Sofi var och l\u00e5nade bort sitt brudsilver \u00e5t Kristinestads navigat\u00f6rerna, vilka var p\u00e5 utf\u00e4rd till L\u00e5hlby en vacker v\u00e5rdag. De kl\u00e4dde sig till brudar och reste kring staden med silvret. Men hur f\u00f6rbittrad blev man ej. Gummorna tyckte som s\u00e5, att navigat\u00f6rerna gjorde narr av landsmodet och inte f\u00f6rstod, vad som menades med brudsilver och vilken dess riktiga betydelse var. Nu skulle ju naturligtvis olyckan f\u00f6lja alla brudar, som efter den \u00bbbetan\u00bb kom att anv\u00e4nda hennes silver.<\/p>\n

Man var olycklig, ja, man s\u00f6rjde \u00bbbrudsilvret\u00bb. N\u00e5, bruden b\u00e4r ocks\u00e5 vita virkade vantar, och i handen h\u00e5ller hon en n\u00e4sduk, vilken \u00e4r sydd med s\u00e5v\u00e4l- mellan som yttre spets.<\/p>\n

Klockan \u00e4r nu 12 p\u00e5 dagen, och bruden \u00e4r f\u00e4rdig. Ute p\u00e5 g\u00e5rden har gummor och barn l\u00e4nge st\u00e5tt och v\u00e4ntat p\u00e5 henne. Brudgummen, de unga gossarna, gubbarna och spelm\u00e4nnen \u00e4r \u00e4nnu i br\u00f6llopsg\u00e5rden f\u00f6r att inv\u00e4nta pr\u00e4st och klockare.<\/p>\n

D\u00e5 dessa anl\u00e4nt, beger sig hela skaran f\u00f6r att h\u00e4mta bruden. Brudgummens f\u00f6lje ger medelst revolverskott tillk\u00e4nna, att de kommer. Framkomna till \u00bbkl\u00e4darsg\u00e5rden\u00bb g\u00e5r brudgum, pellh\u00e5llare samt spelm\u00e4n in till bruden. Bruden kommer ensam ut, h\u00e4lsar och tar alla i hand. \u2014S\u00e5 g\u00e5r hon in. Efter n\u00e5gra minuter kommer alla ut. Ledet \u00e4r f\u00e4rdigt uppst\u00e4llt. Brudparet g\u00e5r f\u00f6rst, d\u00e4refter spelm\u00e4n, s\u00e5 pellh\u00e5llare, efter dem flickor och gummor samt sist gossar och gubbar.<\/p>\n

Brudmarschen, den vackra gamla Lappfj\u00e4rds-brudmarschen, spelas och skaran g\u00e5r bort fr\u00e5n kl\u00e4darsg\u00e5rden. Allas anleten lyser av gl\u00e4dje. Gummorna suckar litet och nicka p\u00e5 huvudet. Vad de t\u00e4nker vet man ju ej riktigt, men de kommer m\u00e5h\u00e4nda ih\u00e5g en dag f\u00f6r m\u00e5nga \u00e5r tillbaka, d\u00e5 de kl\u00e4dda som brudar gick i spetsen f\u00f6r brudraden. De \u2014 gummorna n\u00e4mligen, \u00f6nskar nog blott lycka och gl\u00e4dje \u00e5t de b\u00e5da unga, som i dag firar br\u00f6llop.<\/p>\n

Allt tar sig som en vacker, lysande tavla. \u2014 Brokiga f\u00e4rger, siden, guld, glitter, allt tyder p\u00e5, att i dag \u00e4r stor festdag i byn. Bruden lyser guld i solskenet. Brudgummens vita vantar och pappersrosorna vid v\u00e4nstra axeln f\u00e4ster gubbarnas uppm\u00e4rksamhet. Kvinnfolket med sina r\u00f6da sidenchalar och granna sidenf\u00f6rkl\u00e4den g\u00e5r tysta och fundersamma v\u00e4gen fram\u00e5t.<\/p>\n

Man \u00e4r framme vid m\u00e5let. Br\u00f6llopsskaran g\u00e5r in i brudstugan. Brudparet tr\u00e4der fram till pellstolen under brudhimmeln. (Stolen \u00e4r \u00f6verkl\u00e4dd med en sidenschal. I varje h\u00f6rn \u00e4r f\u00e4st en pappersblomma \u2014 samt p\u00e5 mitten av stolen en krona och krans. Under pellstolen finnas utbredda finare dukar och schalar.) Klockaren sjunger en psalm. Brudparet kn\u00e4b\u00f6jer, och vigseln b\u00f6rjar. Pellh\u00e5llarena stiger fram, fattar sidenschalen och h\u00e5ller den \u00f6ver brudparets huvuden.<\/p>\n

Efter vigselns slut g\u00e5r brudens syster fram, tar vantarna av bruden samt lyck\u00f6nskar henne. S\u00e5 kommer de \u00f6vriga och f\u00f6ljer hennes exempel. Under denna ceremoni spelas vanligen \u00bb\u00f6nskl\u00f6ckan\u00bb eller ocks\u00e5 en marsch. Gummorna snyftar d\u00e4rborta i stugud\u00f6rren. Gubbarna st\u00e5r allvarsamma uppe vid bords\u00e4ndan. Ett allvarligt \u00f6gonblick.<\/p>\n

Lyck\u00f6nskandet \u00e4r slut. Bord och b\u00e4nkar flyttas in med hast. Alla s\u00e4tter sig ned omkring matborden. Uppassarna f\u00f6r in br\u00f6d, vilket f\u00e4rdigskuret radas i hopar p\u00e5 bordet. D\u00e4rp\u00e5 h\u00e4mtas tr\u00e4skedar samt r\u00e5gade tr\u00e4assietter med sm\u00f6r. Sist kommer de obligatoriska lutfiskfaten, och d\u00e5 begynner man i god s\u00e4mja \u00e4ta tv\u00e5 och tv\u00e5 fr\u00e5n samma fat. Sk\u00e4nksvennerna (manspersoner) f\u00f6rser alla med \u00bbeldvatten\u00bb, och dricksb\u00e4rare i sin tur ser till, att alla f\u00e5 svagdricka.<\/p>\n

Brudbordet \u2014 herrskapsbordet har sina skilda uppassare. D\u00e4r skall allt g\u00e5 med ordning, ty d\u00e4r sitter brudparet, pr\u00e4st, klockare, talman, talmansmor, brudkl\u00e4derska, \u00bbb\u00e4ter folk\u00bb o. s. v. Kl\u00e4derskan har sin plats vid brudens v\u00e4nstra sida. Talmannen sitter bredvid brudgummen och h\u00e5ller vanligen \u00bbspr\u00e5ket\u00bb i g\u00e5ng under hela m\u00e5ltiden.<\/p>\n

Nu har man \u00e4tit lutfisken, och soppan h\u00e4mtas in. \u2014 Klimparna med russinen tycks vara huvudsaken. Ju mera klimpar \u2014 desto duktigare br\u00f6llop. Samtalet vid borden blir h\u00f6gljuddare allt vad tiden lider. Risgrynsgr\u00f6ten kommer in som tredje r\u00e4tt \u00bbSlick\u00bb (kanelen) har man ju naturligtvis icke gl\u00f6mt att s\u00e4tta, ty den tycker gummorna om.<\/p>\n

\u2014 Sist kommer \u00bbp\u00e4ronpannkakon\u00bb, och d\u00e5 \u00e4r man n\u00f6jd.<\/p>\n

Middagen \u00e4r slut. Bord och b\u00e4nkar f\u00f6rs ut. Spelm\u00e4nnen kliva upp p\u00e5 spelmansbordet. Brudparet dansar, och de \u00f6vriga f\u00f6lja deras exempel. Efter att ha dansat ett par varv s\u00e4tta sig alla ned p\u00e5 b\u00e4nkarna, utom pellh\u00e5llarena, vilka g\u00e5 fram p\u00e5 golvet samt st\u00e4lla upp sig till menuetten.<\/p>\n

Nu h\u00f6rs den \u00e5ldriga l\u00e5ten. Man spelar upp till menuett. Pellh\u00e5llarna sv\u00e4nger sig l\u00e5ngsamt och sirligt efter takten. Hela menuetten skulle dansas med j\u00e4mna v\u00e4rdiga tag, s\u00e5 hette det. D\u00e5 man kom till den s. k. middagen (mellantakten) i menuetten, b\u00f6rjade man dock sv\u00e4nga sig livligare \u00e4n vad fallet var i b\u00f6rjan. Duktig dansare var den, som kunde dansa \u00bbmjukast och finast\u00bb. Var pellh\u00e5llaren ingen dansare, stod det honom fritt att lega n\u00e5gon \u00e4ldre ungdom i st\u00e4llet f\u00f6r sig att dansa.<\/p>\n

Kyrkm\u00f6ssan (stycket och m\u00f6ssan) hade flickorna p\u00e5, och nog l\u00e4r det ha varit n\u00e5gonting h\u00e4rligt att sk\u00e5da. Jaa, man kan itt\u2019 omtal\u2019 e\u2019, bruka gummorna s\u00e4ga.<\/p>\n

Efter \u00bbpellhaldar\u00bb-dansernas slut g\u00e5r man hem och byter om, kl\u00e4der sig i blus och skjort\u00e4rmar, l\u00e4gger bort sidenschalen och f\u00f6rkl\u00e4det samt s\u00f6ker fram m\u00f6ssa och livstycke.<\/p>\n

Man \u00e5terv\u00e4nder till br\u00f6llopsg\u00e5rden. \u00bbStandarna\u00bb (objudna g\u00e4ster, s\u00e5v\u00e4l (utbyss som inbyss) infinner sig. Dessa dansar med bruden f\u00f6r pengar. Sk\u00e4nksv\u00e4nnerna sitter vid bordet och f\u00f6rpl\u00e4gar. Alla m\u00e5ste dansa hela natten. Den, som inte g\u00f6r det, dras f\u00f6ljande dags morgon i \u00bbbr\u00e5ton\u00bb. D\u00e5 \u00e4r det allt \u00bbv\u00e4rran\u00bb best\u00e4llt, n\u00e4r gossarna p\u00e5 \u00bbannandag\u00bb passar p\u00e5 alla \u00bbbr\u00e5tskyldiga\u00bb, att de ej slippa undan. Vill man n\u00f6dv\u00e4ndigt undkomma br\u00e5ten, s\u00e5 kan man erl\u00e4gga br\u00e5tpenningar, och saken \u00e4r klarerad.<\/p>\n

Kl. 12 p\u00e5 l\u00f6rdag begynner det egentliga ringdansandet. \u2014 L\u00f6rdag \u00e4r \u00bbringdagen\u00bb. \u2014 Polska efter polska spelas upp, och man dansar oavbrutet. \u00bbPl\u00e4garin\u00bb (visan om den vackra midsommarafton, d\u00e5 flickan gick ut i lunden) sjunger gummorna, d\u00e4r de f\u00f6ljer med i storringen.<\/p>\n

Efter det man \u00e4tit middag, g\u00e5r bruden med hela raden flickor efter sig ut i vardagsstugan. D\u00e4rifr\u00e5n fortsatte t\u00e5get ut p\u00e5 g\u00e5rden, ja \u00e4nda ut till grannas. Man \u00bbgick\u00bb nu den s. k. \u00bbkrokdansen\u00bb. Bruden och hennes flickrad hurrade och dansade l\u00e4ngs hela v\u00e4gen. Under tiden detta f\u00f6rsiggick d\u00e4rute, var brudgummen med gossarna i framanstugan och dansade ringen. F\u00f6rpl\u00e4gning bj\u00f6ds rikligen \u00e5t alla.<\/p>\n

Bruden och de unga flickorna \u00e5terv\u00e4nder hem. De g\u00e5r in i l\u00f6vsalen d\u00e4r ute p\u00e5 g\u00e5rden. Bruden g\u00e5r upp p\u00e5 bordet, som st\u00e5r i l\u00f6vsalen, och flickorna stiger p\u00e5 b\u00e4nkarna bredvid. Det bjuds kaffepunsch, pepparkakor, ost o. s. v. D\u00e5 alla erh\u00e5llit sin del av f\u00f6rpl\u00e4gningen, g\u00e5r flickorna ned fr\u00e5n b\u00e4nkarna, fattar bordet, d\u00e4r bruden st\u00e5r, och lyfter och hurrar henne i l\u00f6vsalen under ropet \u00bballa raska flickor, hurrah\u00bb, alla raska flickor o. s. v. \u2014 Gossarna hurrar brudgummen i brudstugan upp i brudhimmeln, och h\u00f6rs l\u00e5nga v\u00e4gar ropet: \u00bballa raska gossar, hurrah, hurrah\u00bb, flera g\u00e5nger efter varandra upprepas. Brudens och brudgummens ungdomsskor \u00e4r nu utdansade. Gummorna k\u00f6r undan flickorna, vilka icke vilja sl\u00e4ppa bruden ifr\u00e5n sig. De fatta bordet med kraftiga tag och s\u00e4ger: \u00bballa raska gummor hurrah, gummor hurrah\u00bb o. s. v. Det g\u00e5r \u00bblusteliga till\u00bb.<\/p>\n

Gummorna har varit med om br\u00f6llop f\u00f6rut och vet, hur det skall g\u00e5 efter gammal sed. De hurrar och hurrar \u2013 ja, man n\u00e4stan tror, att bruden skall falla ifr\u00e5n bordet. \u2014 Gubbarna tar brudgummen bort fr\u00e5n gossarna samt hurra honom under ropet: \u00bballa raska gubbar, hurrah!\u00bb<\/p>\n

Br\u00f6llopet \u00e4r slut, men \u00e4nnu \u00e4r st\u00e4mningen kvar. Man \u00e4ter ett duktigt m\u00e5l dansar samt \u00bbj\u00e4nkar\u00bb sig sm\u00e5ningom och l\u00e5ngsamt hem\u00e5t. Man \u00e4r tr\u00f6tt efter tv\u00e5 dagars dansande. \u2014 \u00bbGambel foltjes\u00bb prat vill ej n\u00e5gonsin ta slut, d\u00e5 de bjuder farv\u00e4l \u00e5t brudparet ute i f\u00f6rstugukvisten. \u2014 Gummorna rycker gubbarna i rock\u00e4rmen och uppmanar dem till \u00bbatt b\u00f6ri\u2019 ga\u2019 heim nu, folk\u00bb. \u2013 Flickor och gossar g\u00e5r arm\u2019 i arm hem\u00e5t. \u2014 Man sjunger gamla, sorgliga visor \u2014 visan om den unga raska dr\u00e4ngen fr\u00e5n Sveriges norra gr\u00e4ns, som m\u00f6rdade sin v\u00e4n m. m. \u2014 Det \u00e4r ej allenast ungdomen, som sjunger, nej, nog h\u00f6rs d\u00e4r ocks\u00e5 en gummas darrande st\u00e4mma blanda sig med de ungas r\u00f6ster.<\/p>\n

P\u00e5 s\u00f6ndag bestods \u00e5t br\u00f6llopsg\u00e4sterna kaffe, dopp, mat och dyl. Till dansen fick vem som helst infinna sig. \u2014 Bruden var nu ikl\u00e4dd vanliga kl\u00e4der.<\/p>\n

M\u00e5ndagen, st\u00e4dningsdagen, var kockarnas gl\u00e4djedag. D\u00e4r tas igen allt, som blivit f\u00f6rsummat under de andra dagarna. \u2014 Man kl\u00e4r ut sig i dag ocks\u00e5, och det hade man ju gjort \u00e4ven de f\u00f6reg\u00e5ende dagarna, men kockarna var d\u00e5 ej med. Gl\u00e4djen st\u00e5r h\u00f6gt i tak. Man tar\u2019 en \u00bbpolsk\u00bb mitt i allt st\u00f6ket inne i vardagsstugan. \u2014 Gubbarna sitter i ett h\u00f6rn av rummet, r\u00f6ker pipa samt spr\u00e5ka om \u00e5rets utskylder, inkomster, dyra tider o. s. v. \u00bbSkramlarena\u00bb samlar alla l\u00e5nade stenfat och f\u00f6r hem dem. \u2014 Brudparet far hem med speglar, och flickorna h\u00e4mtar bort sina fransalakan. \u2014 Br\u00f6llopet \u00e4r slut, och allt g\u00e5r efter den gamla, vardagliga \u00bbtrallen\u00bb.<\/p>\n

S\u00f6ndagen efter eller m. a. o. en vecka efter br\u00f6llopet g\u00e5r brudparet till kyrkan. De sitter i tomb\u00e4nkarna mitt emot varandra under hela predikan. \u2014 Genast efter gudstj\u00e4nstens slut stiger de b\u00e4gge upp samt g\u00e5r bredd i bredd efter \u00bbstora g\u00e5ngen\u00bb och genom stora d\u00f6rren ut ur kyrkan. \u2014 Alla se p\u00e5 \u00bbungmor\u00bb, hennes schal, m\u00f6ssa samt de vita vantarna. \u2014 L\u00e4ngs hela kvinnfolksraden i kyrkan h\u00f6rs den tydliga viskningen: \u00bbt\u00e4nk hur grannan schal han a\u2019 k\u00f6pt \u00e5t on. Nu veit ja, han a\u2019 vuri dyr hande.\u00bb<\/p>\n

S\u00e5 gick det till f\u00f6rr i tiden. \u2014 \u00c4nnu firar man br\u00f6llop, men mycket av gammal tids sed \u00e4r bortl\u00e4mnat. \u2014 Ingen finns, som f\u00f6rst\u00e5r sig p\u00e5 menuettakten. \u2014 He\u2019 va\u2019 nu riktigt skillt me\u2019 he\u2019, s\u00e4ger gummorna. Stycket och m\u00f6ssan var det b\u00e4sta av allt. \u00bbHe\u2019 l\u00e4r\u2019 d\u00e5 ha sitt riktigt v\u00e4l ut, t\u00e5 kvinnfoltje k\u00e5m ti\u2019 tj\u00f6rtjon \u00e5 va opprustad et\u2019 hede gambel mode\u00bb.<\/p>\n

Rustars-Brita-Lis (kyrks\u00f6mmerskan) l\u00e4r nog ocks\u00e5 haft en \u00bbevi br\u00e5sko\u00bb med att sy m\u00f6ssor samt att st\u00e4rka vita spetsstycken till alla h\u00f6gtidligheter.<\/p>\n

Brita-Lisa bodde i Lappfj\u00e4rd, och p\u00e5 samma g\u00e5ng man f\u00f6ljde brudparet till vigseln, som f\u00f6rr\u00e4ttades i kyrkobyn f\u00f6rr i v\u00e4rlden, s\u00e5 h\u00e4mtade man hem styckem\u00f6ssorna fr\u00e5n Brita-Lis. De gamla ber\u00e4ttar n\u00e4mligen, att brudpar vigdes i Lappfj\u00e4rd kyrkoby samt att alla br\u00f6llopsg\u00e4ster for med. D\u00e5 skaran \u00e5terv\u00e4nde hem, stannade t\u00e5get vid porten. Bruden steg ned fr\u00e5n \u00e5kdonet samt ledde h\u00e4sten genom porten. Detta sades f\u00f6ra lycka till g\u00e5rden. Lyckan kom \u00e4ven till det nya hemmet, om alla v\u00e4lsignade sig, innan de tr\u00e4dde \u00f6ver brudstugutr\u00f6skeln.<\/p>\n

\u2014 Nu \u00e4r Rustars-Brita-Lisa d\u00f6d \u2014 f\u00f6rmultnad f\u00f6r l\u00e4nge, l\u00e4nge sedan. Stycket och m\u00f6ssan \u00e4r borta \u2014 komna ur modet. Men varken Lisa, stycket eller m\u00f6ssan har blivit gl\u00f6mda. G\u00e5r man till en gammal mormor eller farmor ute p\u00e5 landsbygden, s\u00e5 ber\u00e4ttar hon f\u00f6r en allt, det man vill veta och allt vad man minns om gammaldags bruk. Ja, de g\u00e5r \u00e4nda upp p\u00e5 vinden, och n\u00e4r de kommer ned d\u00e4rifr\u00e5n, \u00e4r de ikl\u00e4dda \u00bbstyck och m\u00f6ssa\u00bb. De vill visa, hur vackert och fint de var kl\u00e4dda i sina ungdoms\u00e5r. Dyrbarheterna har de s\u00f6kt ifr\u00e5n den gamla gr\u00f6na kistan \u00bb\u00e5pp \u00e5p skollan\u00bb, kistan, som g\u00f6mmer s\u00e5 mycket, s\u00e5 m\u00e5nga minnen fr\u00e5n den tid, d\u00e5 farmor, farmors mor, mormor och mormors mor var unga.<\/p>\n

I sitt provnummer i december 1909 fr\u00e5gade tidskriften Hembygden av sina l\u00e4sare hur julen firades f\u00f6rr. Unders\u00f6kningen gjordes p\u00e5 uppdrag av Nordiska Mus\u00e9et i Stockholm. Ett 30-tal fr\u00e5gor st\u00e4lldes och f\u00f6ljande \u00e5r svarade Aina Wadstr\u00f6m p\u00e5 en del av fr\u00e5gorna. Svaren kan du l\u00e4sa h\u00e4r under.<\/span><\/p>\n

Hembygden, <\/strong>No: 10-11, Helsingfors 15 juni 1910, fr\u00e5n sid 179-184.<\/h3>\n

Fr\u00e5gor och svar. Lappfj\u00e4rd, Dagsmark den 1:sta Maj 1910. Aina Wadstr\u00f6m.<\/p>\n

Svar p\u00e5 de uti Hembygdens provnummer ing\u00e5ngna fr\u00e5gorna, ang\u00e5ende julfirandet fordomdags. Ber\u00e4ttat av sytningsmannen Josef Eriksson Klemets eller \u00bbKlemets gubben\u00bb, som han kallas (77 \u00e5r gammal) samt hans hustru Anna, (79 \u00e5r gammal) b\u00e5da f\u00f6dda uti Dagsmark by av Lappfj\u00e4rd socken.<\/p>\n

Upptecknat uti Dagsmark i april m\u00e5nad 1910.<\/p>\n

Fr\u00e5gan 3: Vad ber\u00e4ttas om julljusen och julbrasan; hurudant br\u00e4nsle anv\u00e4ndes till julbrasan<\/span>.<\/em><\/p>\n

Svar: Talgljus st\u00f6ptes vanligtvis p\u00e5 h\u00f6sten och h\u00e4ngdes upp i taket, tills de om julen kommo till anv\u00e4ndning. Varje bondg\u00e5rd \u00e4gde en s\u00e4rskild st\u00f6pk\u00e4rna samt en ljussax, med vilken ljusen krusades och klipptes. P\u00e5 julmorgonen skulle flere ljus t\u00e4ndas uti varje f\u00f6nster. Man urh\u00e5lkade smala br\u00e4den och placerade tre rader s\u00e5dana fullsatta med ljus uti f\u00f6nstret ovanom varandra, med ungef\u00e4r ett kvarters mellanrum. Uti vindsf\u00f6nstret t\u00e4ndes blott ett ljus. Vanlig tallved anv\u00e4ndes till julbrasan och t\u00e4ndes den, d\u00e5 man p\u00e5 julaftonen satte sig till bords.<\/p>\n

Fr\u00e5gan 4: Julbadstugan: huru tillreddes den, huru tillgick?<\/em><\/p>\n

Svar:\u00a0Alla m\u00e5ste p\u00e5 julaftonsdagen g\u00e5 i badstugan. (Klemets Gubbens mor l\u00e4r ha ber\u00e4ttat, att uti hennes barndom allt g\u00e5rdens folk skulle p\u00e5 samma g\u00e5ng g\u00e5 och bada uti \u00bbjulbadstun\u00bb.)<\/p>\n

Fr\u00e5gan 5: Julbordet: huru var det dukat? S\u00e4gner i f\u00f6rbindelse med julbordet? <\/span><\/em><\/p>\n

Svar: Julbordet begynte man duka genast efter det halmen blivit utbredd p\u00e5 golvet. F\u00f6rst sattes p\u00e5 bordet ett fransalakan (duk med l\u00e5nga fransar) och skulle duken h\u00e4nga ungef\u00e4r tv\u00e5 kvarter fr\u00e4n golvet. Ovanp\u00e5 denna breddes det brokiga fallt\u00e4cket samt p\u00e5 detta ett mindre \u00bbfinlakan\u00bb (duk). Det tregreniga ljuset placerades mitt p\u00e5 bordet samt br\u00e4nnvinsflaskan och silverb\u00e4garen just bredvid, vilka ej togos bort f\u00f6rr\u00e4n tjugondagen. (\u00c4gde g\u00e5rden ej silverb\u00e4gare, drack man utan vidare fr\u00e5n flaskan). D\u00e4refter begynte man bygga den s. k br\u00f6dhopen, vilken ocks\u00e5 skulle st\u00e5 p\u00e5 bordet till tjugondagen. Allra underst i \u00bbbr\u00f6dhopen\u00bb satte man en v\u00e4ldig surkaka samt d\u00e4refter tv\u00e4nne k\u00e4rvbr\u00f6d och en ost. S\u00e5lunda fortfor man tills uti hopen blivit insatta fem stycken ostar en f\u00f6r varje h\u00f6gtidsdag. Den med sm\u00f6r uppr\u00e5gade tr\u00e4tallriken, vilken skulle trona p\u00e5 bordet lika l\u00e4nge som br\u00f6dhopen och br\u00e4nnvinsflaskan fick st\u00e5 \u00f6verst uti br\u00f6dhopen. Br\u00f6d, som skulle \u00e4tas vid m\u00e5ltiderna skars upp p\u00e5 korgar och var det ingalunda till\u00e5tet att taga n\u00e5got annat fr\u00e5n br\u00f6dhopen \u00e4n ostarna. (Den f\u00f6rsta \u00e5ts p\u00e5 juldagen, andra annandag jul, tredjeny\u00e5rsdagen,- fjerde p\u00e5 trettondagen samt den femte p\u00e5 tjugondagen). Dessutom skulle p\u00e5 bordet vid varje lutfiskfat finnas en tr\u00e4tallrik, dit man satte fiskbenen.<\/p>\n

Fr\u00e5gan 6: Julmat: vad f\u00f6rt\u00e4rdes p\u00e5 julaftonen, juldagarna, ny\u00e5r, trettondag o. s. v. i vad bestod maten? Fingo husdjur, \u00bbv\u00e4sen\u00bb eller \u00bbmakter\u00bb med av den?<\/em> <\/span><\/p>\n

Svar: P\u00e5 julaftonen \u00e5t man lutfisk, risgrynsgr\u00f6t och en bit stadig potatispannkaka, vilken var rikligen kryddad med anis. F\u00f6rr\u00e4n \u00e4tandet begynte, t\u00e4ndes det sprakande talgljuset. Husfadern kn\u00e4ppte samman h\u00e4nderna, de \u00f6vriga f\u00f6ljde hans exempel och h\u00f6rde alla med andakt och v\u00f6rdnad p\u00e5 d\u00e5 b\u00f6nen l\u00e4stes. M\u00e5ltidssupen bj\u00f6ds \u00e5t alla och tog man sedan f\u00f6r sig av den \u00f6vriga trakteringen. Efter det m\u00e5ltiden blivit undanst\u00f6kad l\u00e4ste och sj\u00f6ng man tills det blev s\u00e4ngdags. Alla b\u00e5de unga och gamla ville s\u00e5 g\u00e4rna h\u00f6ra p\u00e5 \u00bb\u00e5 he va s\u00e5 ljuflit \u00e5 h\u00f6gtidligt i hela stugon \u00e5p julaftonin\u00bb s\u00e4ger Klemets gubben med en fr\u00e5n hj\u00e4rtat g\u00e5ende suck. Hustomten fick ocks\u00e5 sin besk\u00e4rda del. Man satte n\u00e4mligen ut ett gr\u00f6tfat i farstun fr\u00e5n vilket han skulle \u00e4ta p\u00e5 julnatten. Ber\u00e4ttas att fatet alltid var tomt, d\u00e5 man p\u00e5 morgonen kom ut. (\u00c4ldre m\u00e4nniskor f\u00f6rt\u00e4lja att en v\u00e4ktare alltid uti Lappfj\u00e4rd gamla kyrkas klockstapel p\u00e5 julnatten hade ett gr\u00f6tfat utsatt \u00e5t tomtarna, vilka d\u00e4rst\u00e4des huserade uti myckenhet.)<\/p>\n

Fr\u00e5gan 7:\u00a0Jul\u00f6l och juldricka: f\u00f6rekom n\u00e5got s\u00e4rskilt bruk vid brygden?<\/em> <\/span><\/p>\n

Svar: Tv\u00e5 veckor f\u00f6re jul bryggdes \u00f6let och skulle av detta hela h\u00f6gtiden finnas en b\u00e4ttre tunna, fr\u00e5n vilken dracks endast d\u00e5 man hade g\u00e4ster samt p\u00e5 h\u00f6gtidsdagarna. Dessutom bryggdes ett s\u00e4mre \u00f6l och anv\u00e4ndes detta uti vardagslag. D\u00e5 juldricka bryggdes, skulle d\u00e4ri s\u00e4ttas h\u00e4lften mera malt, \u00e4n uti vanliga fall.<\/p>\n

Fr\u00e5gan 8: Julgr\u00f6ten: huru bereddes och serverade; den? f\u00f6rekom b\u00f6na i gr\u00f6ten? gr\u00f6trim?\u00a0<\/em><\/p>\n

Svar: Gr\u00f6ten serverades uti stenfat. Man \u00e5t med tr\u00e4skedar tv\u00e5 och tv\u00e5 fr\u00e5n varje fat (utan mj\u00f6lk).<\/p>\n

Fr\u00e5gan 9:\u00a0\u00a0Julbr\u00f6d: vilka sorter? huru bereddes de? ben\u00e4mningar, utseende, storlek, anv\u00e4ndning; egendomliga bruk vid bakningen o. s. v.<\/em> <\/span><\/p>\n

Svar: Ungef\u00e4r tre veckor f\u00f6re jul bakades \u00bbkvardagsbr\u00f6\u00bb (vardagsbr\u00f6). Degen f\u00f6rf\u00e4rdigades s\u00e5lunda, att man uti en s. k. degh\u00e5lk (st\u00f6rre s\u00e5 med ett r\u00f6r vid \u00f6versta kanten) r\u00f6rde tillsammans vatten och helt litet kornmj\u00f6l (utan j\u00e4st)samt st\u00e4llde h\u00e5lken p\u00e5 spisbr\u00e4det f\u00f6r att j\u00e4sa eller surna, som man sade, och d\u00e4r skulle den st\u00e5 fr\u00e5n ena morgonen till den andra. Bredvid spisbr\u00e4det st\u00e4lldes p\u00e5 tv\u00e4nne stolar degtr\u00e5get, dit den tunna degen fr\u00e5n h\u00e5lken skulle rinna. D\u00e4refter kn\u00e5dade man upp degen med r\u00e5gmj\u00f6l som bakades, sedan den blivit fullkomligt j\u00e4st till tjocka och stora br\u00f6d. \u00bbK\u00e4rvbr\u00f6det\u00bb vilket kryddades med kummin bakade man enbart av r\u00e5gmj\u00f6l och ans\u00e5gs detta vara finare \u00e4n \u00bbkvardagsbr\u00f6\u00bb. D\u00e4rf\u00f6re hade man ocks\u00e5 f\u00f6r sed att med en \u00bbkrusakavel\u00bb krusa den \u00f6vre sidan av br\u00f6det. Utom \u00bbkvardagsbr\u00f6\u00bb och \u00bbk\u00e4rvbr\u00f6\u00bb skulle \u00e4ven uti varje v\u00e4lf\u00f6rsedd g\u00e5rd till julen bakas surbr\u00f6d. Husmodern fick f\u00f6r allt i v\u00e4rlden ej gl\u00f6mma att till br\u00f6dhopen \u00e5 julbordet baka den stora surkakan.<\/p>\n

Fr\u00e5gan 10: \u00a0Husdjuren: behandlades de olika om julen \u00e4n annars?\u00a0<\/em><\/p>\n

Svar: H\u00e4sten fick alltid p\u00e5 julafton ett br\u00f6d samt havre. Stallet m\u00e5ste under tiden detta \u00e5ts, vara upplyst. Korna i f\u00e4huset uppmuntrades med gott mj\u00f6ldricka och br\u00f6d. F\u00e5ren fingo ocks\u00e5 b\u00e4ttre f\u00f6da \u00e4n vanligt.<\/p>\n

Fr\u00e5gan 11: Julk\u00e4rve och jullykta: uppsattes s\u00e5dana, och var? ben\u00e4mningarna p\u00e5 dem?<\/em> <\/span><\/p>\n

Svar: \u00bbPaparl\u00f6fton\u00bb (jullyktan), f\u00f6rf\u00e4rdigades av r\u00f6tt eller gr\u00f6nt papper samt hissades medelst lina upp p\u00e5 samma st\u00e5ng som julkorset.<\/p>\n

Fr\u00e5gan 12: Julhalm: vilken halm togs h\u00e4rtill? huru breddes den p\u00e5 golvet? voro s\u00e4rskilda bruk och f\u00f6rest\u00e4llningar f\u00f6rbundna med den? vartill anv\u00e4ndes den efter julen?<\/em> <\/span><\/p>\n

Svar: D\u00e5 man tr\u00f6skade p\u00e5 h\u00f6sten sattes undan flere k\u00e4rvar \u00bbl\u00e5nghalm \u00bb (r\u00e5ghalm), vilka skulle anv\u00e4ndas under julh\u00e4lgen. Den utbreddes p\u00e5 f\u00f6ljande s\u00e4tt: Man tog en knippe, b\u00f6rjade vid ena v\u00e4ggen breda ut halmen s\u00e5lunda att den nedra delen av densamma v\u00e4ndes in\u00e5t v\u00e4ggen samt axena ut\u00e5t golvet. P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt fortfor man tills den ena l\u00e5ngsidan av stugugolvet var \u00f6vert\u00e4ckt med halm. De andra varven sattes p\u00e5 samma s\u00e4tt men axen fingo ej p\u00e5 n\u00e5got vis vara synliga. (Utbredandet av halmen f\u00f6rsiggick ungef\u00e4r, som d\u00e5 man breder mattor p\u00e5 ett golv). Det h\u00f6rde till god ordning att halmen alltid skulle vara redig och j\u00e4mn, varf\u00f6r man s\u00e5g sig tvungen s\u00e4tta in ny \u00e5tminstone fem a sex g\u00e5nger innan tjugondagen, d\u00e5 den av de unga gossarna, \u00bbstorpojkarna\u00bb uppbr\u00e4ndes \u00e5 landsv\u00e4gen. Julnatten sova alla p\u00e5 golvet.<\/p>\n

Fr\u00e5gan 13: Gestalter av halm: deras utseende, ben\u00e4mning och storlek samt s\u00e4gner, bruk och tro f\u00f6rbundna med dem.\u00a0<\/em><\/p>\n

Svar: Julgubben, vilken gjordes av halm var barnens leksak och dansades ringdans omkring denna otaliga varv under julh\u00e4lgen.<\/p>\n

Fr\u00e5gan 14: Takkronor: (av halm eller dyl.), takf\u00e5glar, (av tr\u00e4d), eller andra \u00bbtakprydnader\u00bb: uppsattes s\u00e5dana till jul? Beskriv huru de s\u00e5go ut, storlek, form, m\u00e5lning, prydnader o. s. v. samt huru de kallades? Pryddes stuga och rum p\u00e5 skilt s\u00e4tt till julen?<\/em> <\/span><\/p>\n

Svar: Halmkronan h\u00e4ngde allatider uti taket. (N\u00e4stan om\u00f6jligt att f\u00f6rklara dess utseende, ty halmstr\u00e5na g\u00e5 d\u00e4r uti m\u00e5nga krokar och sv\u00e4ngar.) (I september eller oktober m\u00e5nad kan dock kanske fotografi utav undertecknads halmkrona ins\u00e4ndas).<\/p>\n

Fr\u00e5gan 15: Tog man in kvistar till julen? Behandlade man v\u00e4xande tr\u00e4d p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4rskilt s\u00e4tt?<\/em> <\/span><\/p>\n

Svar: Takf\u00e5glarna gjordes utav p\u00e4rtor, (varav namnet \u00bbp\u00e4rtf\u00e5glin\u00bb) samt upph\u00e4ngdes p\u00e5 en fr\u00e5n ryggen g\u00e5ende tr\u00e5d uti taket.<\/p>\n

Fr\u00e5gan 16: Julst\u00e4nger och jultr\u00e4d: restes s\u00e5dana? vad kallades de, huru s\u00e5go de ut? n\u00e4r, var och av vem restes de?<\/em> <\/span><\/p>\n

Svar: Julkorset skulle av \u00e4ldsta sonen uppresas \u00e5 g\u00e5rdens flaggst\u00e5ng eller \u00e5 annan st\u00e5ng p\u00e5 julaftonsdagen. Dess f\u00f6rf\u00e4rdigande tog l\u00e5ng tid i anspr\u00e5k. F\u00f6rst gjordes en fyrkantig stomme utav n\u00e5got stadigt tr\u00e4dslag. Emellan b\u00e4gge sidorna sattes d\u00e4refter i kors g\u00e5ende smala p\u00e4rtstickor samt av granris bundna tofsar uti h\u00f6rnen. (Fotografi utav julkorset ins\u00e4ndes p\u00e5 samma g\u00e5ng som av halmkronan).<\/p>\n

Fr\u00e5gan 17: \u00bbJulgran\u00bb: n\u00e4r intr\u00e4dde detta bruk? huru pryddes julgranen? huru placerades den? vad s\u00e4ges och tros om detta tr\u00e4d?<\/em> <\/span><\/p>\n

Svar: Kom i bruk f\u00f6r tio \u00e5r sedan. Pryddes uteslutande med granna papper.<\/p>\n

Fr\u00e5ga 18:\u00a0\u00a0Kan Ni n\u00e4mna \u00e4nnu n\u00e5gra bruk, f\u00f6rest\u00e4llningar och tales\u00e4tt som \u00e4ro f\u00f6renade med julaftonen, dagarna f\u00f6re densamma, juldagarna, ny\u00e5r, trettondag, tjugondedag jul o. s. v.<\/em> <\/span><\/p>\n

Svar: Uti Dagsmark br\u00e4nnas facklor vid landsv\u00e4gen p\u00e5 julaftonen samt morgnar och kv\u00e4llar h\u00e4lgdagarna. Facklorna skola t\u00e4ndas s\u00e5 tidigt p\u00e5 morgnarna, att de brinna ljusast, d\u00e5 folket begynner fara till kyrkan. Detta bruk inf\u00f6rdes f\u00f6r ungef\u00e4r fyratio \u00e5r tillbaka.<\/p>\n

Fr\u00e5gan 19: \u00a0Julottan: vilka seder voro g\u00e4ngse?\u00a0<\/em><\/p>\n

Svar: Det var d\u00e5 ett \u00bbbehej\u00bb utan all like, d\u00e5 man \u00bbrustade\u00bb sig f\u00f6r kyrkf\u00e4rden. Halv fyra steg man upp. Kvinnfolket satte uti ett knyte sidenduken (en och en halv meter l\u00e5ng samt lika bred med l\u00e5nga fransar), och sidenf\u00f6rkl\u00e4det, vilka skulle tagas p\u00e5, d\u00e5 man kom till Lappfj\u00e4rd. Psalmboken inlindades omsorgsfullt uti en med alla m\u00f6jliga utsirningar och med spetsar beprydd n\u00e4sduk.<\/p>\n

\u00bbKasavejpon\u00bb (svart vadmalskofta fordrad med f\u00e5rskinn), tillsittande f\u00f6r \u00f6vrigt, men fr\u00e5n livet f\u00f6ll den uti vol\u00e4ng. B\u00e4ltet omkring densamma var prytt med vita porslinsknappar) togs ned fr\u00e5n \u00bbskollan\u00bb (vinden) och i inre fickan av densamma sattes en bit ingef\u00e4ra, vilken man skulle tugga under gudstj\u00e4nsten, ifall man bleve besv\u00e4rad av att falla i s\u00f6mn eller dyl. Hovslanten eller \u00bblipp\u00e4ngin\u00bb fick ej gl\u00f6mmas. Husbonden gick ut f\u00f6r att s\u00e4tta bj\u00e4llerkransen p\u00e5 h\u00e4sten. De breda av r\u00f6tt eller gr\u00f6nt yllegarn v\u00e4vda t\u00f6mmarna f\u00f6rsedda med stora, av alla sorts garner gjorda tofsar, skulle f\u00e4stas s\u00e5lunda att tofsarna kommo att h\u00e4nga vid fimmelst\u00e5ngsknoppen. B\u00f6rjande fr\u00e5n sk\u00e4rmen f\u00e4stes \u00f6verhela sl\u00e4den det brokiga, likaledes med tofsar uti kanterna beprydda sl\u00e4dt\u00e4cket och s\u00e5 var allt i ordning f\u00f6r avf\u00e4rden och under den muntraste bj\u00e4llerklang bar det i v\u00e4g till kyrkan i Lappfj\u00e4rd (Brigitta tr\u00e4tempel, byggt 1661, som nedrevs \u00e5r 1851). Anl\u00e4nda till kyrkobyn for man med h\u00e4sten till n\u00e5gon av sin bekanta, f\u00f6r att man \u00bbsku f\u00e5 ga\u2019 in \u00e5 rust silkeshassdukin \u00e5 f\u00f6rkle \u00e5p se\u00bb, som man sade. D\u00e5 man kom till den upplysta kyrkan skulle alla ungdomar g\u00e5 upp p\u00e5 l\u00e4ktarn, samt de \u00e4ldre ned i kyrkan. Man ber\u00e4ttar att ungdomen d\u00e4r f\u00f6rde s\u00e5dant v\u00e4sen, s\u00e5 att prosten (Estlander) var tvungen flere g\u00e5nger sl\u00e5 n\u00e4ven i predikstolen, f\u00f6r att tysta ned den bullrande och pratsjuka ungdomsskaran uppe p\u00e5 l\u00e4ktarn. Om man vid utkomsten fr\u00e5n kyrkan tr\u00e4ffade n\u00e5gon av sina bekanta, bad man dem komma och g\u00e4sta annandag jul eller n\u00e4r det passade under h\u00e4lgen. D\u00e5 Dagsmarkborna kommo ned p\u00e5 isen skulle h\u00e4starna uppst\u00e4llas i rad och s\u00e5 k\u00f6rdes det\u00bb\u00e5kap\u00bb (i kapp).<\/p>\n

Den som f\u00f6rst kom upp p\u00e5 landsv\u00e4gen ans\u00e5gs vara en \u00bbrama karl\u00bb. Om t. ex. n\u00e5gon av dr\u00e4ngarna var k\u00f6rsven och var f\u00f6rst i raden d\u00e5 skaran for genom byn fick han vid hemkomsten en skilling av husbonden, ty det var d\u00e5 en riktig \u00e4ra, som hade skett husbonden och hans h\u00e4st.<\/p>\n

Gubben Klemets p\u00e5st\u00e5r, att h\u00e4starna med all s\u00e4kerhet visste, att det var jul, de sprungo, s\u00e5 att skorna lossade fr\u00e5n f\u00f6tterna, och var det den efter\u00e5t till fots g\u00e5ende skaran som brukade plocka upp dem.<\/p>\n

Fr\u00e5gan 20: Juldagen: firades den p\u00e5 n\u00e5got skilt s\u00e4tt?<\/em> <\/span><\/p>\n

Svar: P\u00e5 juldagen m\u00e5ste alla beskedligt sitta hemma. Det var stor synd syssels\u00e4tta sig med annat \u00e4n l\u00e4sande och sjungande.<\/p>\n

Fr\u00e5gan 22: \u00bbStj\u00e4rngossar\u00bb: n\u00e4r upptr\u00e4dde de? vilka figurer deltogo? huru voro de kl\u00e4dda och utrustade? vad hette de? vilka s\u00e5nger sj\u00f6ngos?<\/em> <\/span><\/p>\n

Svar: \u00bbSjungarpojkan\u00bb(stj\u00e4rngossar) voro fattiga gossar fr\u00e5n Kristinestad, vilka voro kl\u00e4dda uti vita skjortor och vit huvudbonad. Stj\u00e4rnan var \u00f6verkl\u00e4dd med granna papper. Mitt p\u00e5 densamma fanns en tavla samt bakom denna en lykta d\u00e4r ljuset t\u00e4ndes, d\u00e5 s\u00e5ngen b\u00f6rjades.<\/p>\n

F\u00f6rst sj\u00f6ngs:<\/p>\n

Nu s\u00e5 kommer julen o. s. v. Sedan talades om\u00bbkungen fr\u00e5n Morialand\u00bb. D\u00e4rp\u00e5 f\u00f6ljde en s\u00e5ng, av vilken Klemets gubben endast p\u00e5minner sig slutrefr\u00e4ngen, vilken var av ungef\u00e4r f\u00f6ljande lydelse:<\/p>\n

Nu m\u00e5ste vi oss f\u00f6rfoga h\u00e4rifr\u00e5n, till en annan g\u00e5rd igen.<\/p>\n

Vanligtvis gavs d\u00e5 ett br\u00f6d \u00e5t pojkarna och sj\u00f6ngo de till sist tackvisan:<\/p>\n

Tack och tack skall herrskapet ha,<\/p>\n

f\u00f6r sin sk\u00e4nkeg\u00e5va.<\/p>\n

St\u00f6rre g\u00e5va skall Ni f\u00e5,<\/p>\n

om Gud h\u00e4r blott f\u00e5r r\u00e5da.<\/p>\n

Fr\u00e5gan 23:\u00a0\u00a0F\u00f6rekom under julen \u00bbjulbock\u00bb eller n\u00e5gon annan utkl\u00e4dd person? kl\u00e4dsel och namn? h\u00e4rmed f\u00f6rbunden tro och sed.<\/em> <\/span><\/p>\n

Svar: Julnatten kommo alla d\u00f6da hem f\u00f6r att h\u00e4lsa p\u00e5. De bultade vid midnattstid tre g\u00e5nger p\u00e5 stugud\u00f6rren, f\u00f6r att \u00e5t de innevarande giva p\u00e5minnelse om, att de ocks\u00e5 eng\u00e5ng skulle d\u00f6. Sedan julbrasan nedbrunnit togos alla kol bort, s\u00e5 att endast askan blev kvar. Om uti askan p\u00e5 julmorgonen syntes \u00bben f\u00e4l\u00bb (ett fotsp\u00e5r), d\u00e5 kunde man vara viss om, att n\u00e5gon av g\u00e5rdens folk, skulle d\u00f6 innan n\u00e4sta jul.<\/p>\n

Fr\u00e5gan 26: \u00a0Folkeliga ben\u00e4mningar p\u00e5 de s\u00e4rskilda dagarna under julen?\u00a0\u00a0<\/em><\/p>\n

Svar: Juldagarna, ny\u00e5rsdagen och trettondagen n\u00e4mndes \u201dljusdagar\u201d emedan dessa dagar ljusen skulle brinna uti kyrkan.<\/p>\n

Fr\u00e5gan 27: N\u00e4r anses julen ing\u00e5 och n\u00e4r slutar den?<\/em> <\/span><\/p>\n

Svar: \u00bbTjugondag Knut spelar julen ut\u00bb. P\u00e5 tjugondagen skulle halmen br\u00e4nnas p\u00e5 v\u00e4garna. Vanligtvis stal man fr\u00e5n riorna och det uppstod ofta h\u00e5rda duster emellan den tillst\u00e4deskommande husbonden och upprorsmakarena. (Brukligt \u00e4nnu i v\u00e5ra dagar att halmen br\u00e4nnes). At ungdomen bestods dans uti en \u00bbframmanstuga\u00bb och h\u00f6rde till bruket att den skulle vara upplyst med tjugu ljus.<\/p>\n

Fr\u00e5gan 28: Huru firades julkalasen? \u00d6nskligt vore att erh\u00e5lla fotografier av typiska julscener, juluppt\u00e5g, julfigurer, (julbock, stj\u00e4rngossar, Staffan o. s. v.) och jullekar, samt teckningar eller fotografier av f\u00f6rem\u00e5l ss. julstj\u00e4rnor, takkronor, julbr\u00f6d o. s. v.\u00a0<\/em><\/p>\n

Svar: Annandag jul hade man g\u00e4ster och skulle det d\u00e5 best\u00e5s p\u00e5 b\u00e5de mat och br\u00e4nnvin. Langbordet lyftes fr\u00e5n v\u00e4ggen och satte man sig alla d\u00e4romkring. Ungdomen \u00e5ter samlade sig tillsammans och s\u00e5 gick man \u00bbstorhopin\u00bb. De gingo l\u00e4ngs v\u00e4garna arm i arm sjungande visor fr\u00e5n g\u00e5rd till g\u00e5rd f\u00f6r att f\u00e5 sig en sup. P\u00e5 detta vis h\u00f6ll man p\u00e5 \u00e4nda till ny\u00e5r. Men s\u00e4ger Klemets Gubben: han tidin va\u2019 vi inte\u2019 s\u00e5 sn\u00e5l \u00e5p br\u00e4nnvine, fast he\u2019 va s\u00e5 duktigt, men nu f\u00f6r tidin vill dom s\u00e5 g\u00e4rn\u2019 hav\u2019 e\u2019 fast he je utblanda \u00e5p\u2019 all\u2019 fasoner.<\/p>\n

Lappfj\u00e4rd, Dagsmark den 1:sta Maj 1910.<\/p>\n

Aina Wadstr\u00f6m.<\/p>\n<\/div>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Aina Wadstr\u00f6m som f\u00f6ddes 15 september 1887 i Dagsmark var dotter till folkskoll\u00e4raren Johan Jakob Wadstr\u00f6m och dennes f\u00f6rsta hustru Katarina. Hon utbildade sig till sjuksk\u00f6terska och under 1,5 \u00e5r studerade hon sinnessjukdomar, som stipendiat i USA. Efter hemkomsten blev Forts\u00e4tt l\u00e4sa Aina Wadstr\u00f6ms texter<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":19,"menu_order":60,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-7396","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/7396","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=7396"}],"version-history":[{"count":16,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/7396\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":14376,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/7396\/revisions\/14376"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/19"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=7396"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}