{"id":7276,"date":"2018-01-28T21:36:33","date_gmt":"2018-01-28T20:36:33","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=7276"},"modified":"2018-01-29T15:25:23","modified_gmt":"2018-01-29T14:25:23","slug":"20-ar-har-forflutit-sedan-kristinestads-skyddskarsdistrikt-bildades","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=7276","title":{"rendered":"20 \u00e5r har f\u00f6rflutit sedan Kristinestads skyddsk\u00e5rsdistrikt bildades."},"content":{"rendered":"<p><span style=\"color: #000080;\">Artikel i tidningen Syd-\u00d6sterbotten 9.12.1937 skriven av kapten G. Skrifvars. Spr\u00e5ket har moderniserats lite, f\u00f6r att b\u00e4ttre passa dagens l\u00e4sare.<\/span><\/p>\n<p><em>Tjugo\u00e5rsminnet av skyddsk\u00e5rernas tillblivelse i Svenska \u00d6sterbotten har passerat utan st\u00f6rre ord och \u00e5th\u00e4vor. I dag, d\u00e5 det har f\u00f6rflutit 20 \u00e5r sedan skyddsk\u00e5rerna i Syd\u00f6sterbotten p\u00e5 ett m\u00f6te i N\u00e4rpes tingsg\u00e5rd den 9 december 1917 sammansl\u00f6t sig till ett distrikt, vilket senare kallades krets, har tidningens redaktion funnit det motiverat att i minnet \u00e5terkalla de betydelsefulla h\u00e4ndelserna kring skyddsk\u00e5rernas tillkomst i v\u00e5ra nejder. Vi har d\u00e4rf\u00f6r v\u00e4nt oss till den fr\u00e4msta k\u00e4nnaren av detta betydelsefulla avsnitt i v\u00e5ra trakters historia, kapten G. Skrifvars, som h\u00e4r nedan framl\u00e4gger ett material, som till avsev\u00e4rd del inte tidigare publicerats:<\/em><\/p>\n<p><strong>Sj\u00e4lvst\u00e4ndighetstanken uttalades offentligt redan den 25 maj 1917, vid Lappfj\u00e4rds skyddsk\u00e5rs grundande.<\/strong><\/p>\n<p>Den ryska marsrevolutionen 1917 f\u00f6dde hos m\u00e5nga finl\u00e4ndska medborgare en f\u00f6rhoppning, att den l\u00e4nge n\u00e4rda dr\u00f6mmen om ett fritt och sj\u00e4lvst\u00e4ndigt Finland skulle kunna \u00e5stadkommas p\u00e5 fredlig v\u00e4g. Snart b\u00f6rjade dock den i landet f\u00f6rlagda ryska milit\u00e4ren allt mera h\u00e4nsynsl\u00f6st blanda sig i landets inre angel\u00e4genheter och allehanda v\u00e5ldsd\u00e5d fr\u00e5n den ryska soldateskens sida h\u00f6rde till ordningen f\u00f6r dagen.<\/p>\n<p>N\u00e4r d\u00e4rtill kom att det d\u00e5varande socialistiska partiet gjorde gemensam sak med de ryska horderna i landet, framstod det s\u00e5 sm\u00e5ningom alltmera klart f\u00f6r den sunt t\u00e4nkande delen av v\u00e5rt folk att endast v\u00e4pnad strid skulle kunna f\u00f6rskaffa v\u00e5rt folk oberoende och sj\u00e4lvst\u00e4ndighet. Men folket saknade b\u00e5de vapen och kunskap hur de skulle anv\u00e4ndas. Visserligen hade landet en milit\u00e4rt skolan bataljon att tillg\u00e5 i den 27 Preussiska j\u00e4garbataljonen men den befann sig fortfarande p\u00e5 fr\u00e4mmande mark i Tyskland och den kraft som denna representerade var inte tillr\u00e4cklig i den f\u00f6rest\u00e5ende kampen.<\/p>\n<p>Det g\u00e4llde allts\u00e5 att f\u00f6rst och fr\u00e4mst f\u00f6rverkliga de planer, f\u00f6r vilka aktivisterna arbetat sedan l\u00e5nga tider tillbaka, n\u00e4mligen att samla, bev\u00e4pna och utbilda den vapenf\u00f6ra delen av folket i kamporganisationer.<\/p>\n<h3><strong>Aktivismen i Syd\u00f6sterbotten.<\/strong><\/h3>\n<p>Aktivisternas planer p\u00e5 att \u00e5stadkomma kamporganisationer hade vunnit genklang i Syd\u00f6sterbotten redan under det s\u00e5 kallades aktiva motst\u00e5ndets tider \u00e5r 1905. Detta \u00e5r bildades i Lappfj\u00e4rd en f\u00f6rening, som hade tagit till uppgift att motarbeta f\u00f6rryskningspolitiken. I spetsen f\u00f6r denna f\u00f6rening, som kallades \u201dSvarta korset\u201d stod b\u00f6nderna K. H. Nissander och Emil Knus, och d\u00e5varande l\u00e4nsmannen i Lappfj\u00e4rd Arthur Lew\u00e1n och s\u00e5g\u00e4garen John Erickson. Redan under sitt f\u00f6rsta verksamhets\u00e5r vidtog styrelsen \u00e5tg\u00e4rder f\u00f6r att bev\u00e4pna medlemmarna i f\u00f6reningen men de st\u00f6tte naturligtvis p\u00e5 stora sv\u00e5righeter i det avseendet och lyckades anskaffa blott ett och annat gev\u00e4r.<\/p>\n<p>Str\u00e4vandena f\u00f6r att \u00e5stadkomma en medborgark\u00e5r i Finland fortgick oavbrutet i aktivistkretsar och planerna syntes ta gestalt i form av Voimaf\u00f6rbundet, som bildades i b\u00f6rjan av det d\u00e4rp\u00e5 f\u00f6ljande \u00e5ret eller 1906. Detta f\u00f6rbund hade m\u00e5nga anh\u00e4ngare i Syd\u00f6sterbottens svenska kommuner och det framst\u00e5r som en sj\u00e4lvklar sak, att f\u00f6rbundets styrelse besl\u00f6t att \u00f6ver Pjelax i N\u00e4rpes smuggla in ett parti vapen. Det var fr\u00e5ga om 3\u00a0000 f\u00f6r\u00e5ldrade arm\u00e9gev\u00e4r, som f\u00f6r f\u00f6rbundets r\u00e4kning hade k\u00f6pts i Schweiz. Det var landsdelens i sin helhet p\u00e5litliga befolkning, som f\u00f6rbundets styrelse bestod av. Tack vare denna befolkning i allm\u00e4nhet och Pjelaxborna i synnerhet, men fr\u00e4mst bland dem handlandena Josef Sigg och K. J. Mangs kunde planerna f\u00f6rverkligas. Av \u00f6vriga syd\u00f6sterbottniska aktivister, som medverkade till f\u00f6retagets lyckliga utg\u00e5ng, kan vi n\u00e4mna handlanden Michael Mangs i Tj\u00f6ck, den tidigare omn\u00e4mnda lappfj\u00e4rdsbon John Erickson och kommerser\u00e5det Alfred Carlstr\u00f6m i Kristinestad.<\/p>\n<h3><strong>Byvakten i Lappfj\u00e4rd bildas h\u00f6sten 1916.<\/strong><\/h3>\n<p>N\u00e5got st\u00f6rre resultat \u00e5stadkom inte Voimaf\u00f6rbundet och det uppl\u00f6stes redan p\u00e5 h\u00f6sten 1906 efter att inte ens ha verkat i ett \u00e5r. V\u00e5rt folk gick mot sv\u00e5ra tider av f\u00f6rtryck. Den aktiva tanken fortlevde dock i Syd\u00f6sterbotten, liksom p\u00e5 andra st\u00e4llen i landet och i och med v\u00e4rldskriget f\u00f6ddes nya f\u00f6rhoppningar om frihet och sj\u00e4lvst\u00e4ndighet. Liksom under det aktiva motst\u00e5ndets tider var det \u00e4ven denna g\u00e5ng Lappfj\u00e4rd, som gick i spetsen. Redan den 9 augusti 1916 togs h\u00e4r det f\u00f6rsta steget till bildandet av en kamporganisation mot det ryska f\u00f6rtrycket.<\/p>\n<p>Den person som nu upptr\u00e4dde som ban\u00e9rf\u00f6rare var studeranden Emil Ingves, och vi misstar oss inte om vi p\u00e5st\u00e5r att denne hade invigts i aktivisternas planer av d\u00e5varande kuratorn f\u00f6r Vasa nation, fil. mag. Artur Eklund. Som f\u00f6rtrogne i Lappfj\u00e4rd valde Emil Ingves bonden Erik Anders \u00c5djers och veterin\u00e4r Lennart Laurell. Med dem dryftade han n\u00e4mnda dag m\u00f6jligheterna f\u00f6r \u00e5stadkommandet av en sammanslutning med uppgift att hj\u00e4lpa tyskarna vid en eventuell landstigning i Finland genom att f\u00f6rst\u00f6ra f\u00f6r ryssarna viktiga trafik- och f\u00f6rbindelseleder i landsdelen.<\/p>\n<p>Det var sj\u00e4lvfallet sv\u00e5rt att vid denna tid \u00e5stadkomma n\u00e5got st\u00f6rre resultat med den \u00e5tr\u00e5dda kamporganisationen men vid sammantr\u00e4det i augusti besl\u00f6t dessa personer att g\u00f6ra upp f\u00f6rteckningar \u00f6ver alla vapenf\u00f6ra m\u00e4n i \u00e5ldern 18 \u2013 55 \u00e5r i kommunen och dessa skulle inregistreras i den s\u00e5 kallade byvakten. F\u00f6r kyrkobyns vidkommande blev denna byvakt inte endast en sammanslutning p\u00e5 pappret, f\u00f6r p\u00e5 h\u00f6sten hade organisationsplanerna framskridit s\u00e5 l\u00e5ngt, att byvakten kunde vidta med en regelr\u00e4tt vakttj\u00e4nst och patrullg\u00e5ng under n\u00e4tterna f\u00f6r att skydda samh\u00e4llet. Denna vakttj\u00e4nst fortsatte \u00e4nda till v\u00e5ren 1917.<\/p>\n<h3><strong>Den f\u00f6rsta skyddsk\u00e5ren i Syd\u00f6sterbotten bildas i Lappfj\u00e4rd.<\/strong><\/h3>\n<p>Medan byvakten i Lappfj\u00e4rd kyrkby \u00e4nnu gjorde sina ronder under v\u00e5rn\u00e4tterna 1917, hade landets f\u00f6rsta skyddsk\u00e5r bildats i Korsholm. Denna skyddsk\u00e5r hade bildats under f\u00f6rsta delen av maj. F\u00f6r att f\u00f6ra id\u00e9n om skyddsk\u00e5rerna vidare, sammankallades representanter f\u00f6r alla svensk\u00f6sterbottniska kommuner till ett m\u00f6te den 28 maj i Smedsby i Korsholm. Fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd deltog folkskoll\u00e4raren Selim Knus och byggm\u00e4staren Otto Ivars i detta m\u00f6te.<\/p>\n<p>Studeranden Emil Ingves som var fullst\u00e4ndigt invigd i aktivisternas planer, avvaktade dock inte Smedsbym\u00f6tets beslut och \u00e5tg\u00e4rder. P\u00e5 eget initiativ och i samr\u00e5d med tv\u00e5 andra medlemmar, sammankallade han lappfj\u00e4rdsborna till ett medborgarm\u00f6te i ungdomsf\u00f6reningens lokal den 25 maj. Kallelsen till m\u00f6tet h\u00f6rsammades av flera hundra personer och en av de fr\u00e5gor som framlades till behandling under m\u00f6tet, var f\u00f6rslag om bildande av en brandk\u00e5r f\u00f6r skyddande av samh\u00e4llet.<\/p>\n<p>F\u00f6rslaget omfattades med entusiasm av alla de n\u00e4rvarande men de flesta deltagarna godk\u00e4nde inte ben\u00e4mningen brandk\u00e5r, utan yrkade p\u00e5 att den skulle kallas skyddsk\u00e5r. Det var allts\u00e5 den 25 maj 1917 som Lappfj\u00e4rd skyddsk\u00e5r bildades. En kommitt\u00e9 valdes f\u00f6r att g\u00f6ra upp stadgar f\u00f6r denna skyddsk\u00e5r och den bestod av agronom Johan Starcke, studeranden Emil Ingves, bonden Emil Knus och ingenj\u00f6r Nils Molander. Redan den 3 juni lade kommitt\u00e9n fram ett f\u00f6rslag till stadgar och som en anm\u00e4rkningsv\u00e4rd omst\u00e4ndighet kan n\u00e4mnas, att m\u00f6tet ifr\u00e5ga uttalade som sin \u00e5sikt, att \u201dFinland b\u00f6r bliva en sj\u00e4lvst\u00e4ndig stat med internationella garantier\u201d.<\/p>\n<p>I tidningarna har man \u00e4r h\u00e4r och \u00e4n d\u00e4r, f\u00f6rs\u00f6kt tillskriva sig \u00e4ran av att f\u00f6re alla andra ha kommit fram med det uttalandet, som den tiden sj\u00e4lvfallet f\u00f6renade alla fosterl\u00e4ndskt sinnade medborgare och trots att vi f\u00f6r lappfj\u00e4rdsbornas vidkommande inte g\u00f6r n\u00e5got s\u00e5dant p\u00e5st\u00e5ende, konstaterar vi dock att den aktiva tanken redan tidigt hade slagit djupa r\u00f6tter bland befolkningen i socknen och att m\u00e5let f\u00f6r det fosterl\u00e4ndska arbetet var klart utstakat.<\/p>\n<p>Vid m\u00f6tet i juni valdes aktivisterna bonden Erik Anders \u00c5djers, studeranden Emil Ingves och veterin\u00e4r Lennart Laurell att handha ledningen av skyddsk\u00e5ren. Som naturligt \u00e4r omfattade denna i b\u00f6rjan endast kyrkbyn men d\u00e5 ocks\u00e5 de \u00f6vriga byarna ville vara med i skyddsk\u00e5rsarbetet, gavs det i uppdrag \u00e5t l\u00e4mpliga personer att leda skyddsk\u00e5rsavdelningarna i dessa byar. S\u00e5lunda blev studeranden Torsten Wadstr\u00f6m chef f\u00f6r Dagsmark skyddsk\u00e5rsavdelning, bonden Axel Grannas f\u00f6r H\u00e4rkmeri avdelning och handlanden Henrik Nurmela f\u00f6r M\u00f6rtmark avdelning.<\/p>\n<p>Skyddsk\u00e5ren i Lappfj\u00e4rd grundades och organiserades under sv\u00e5ra f\u00f6rh\u00e5llanden, ty b\u00e5de den i kyrkbyn f\u00f6rlagda ryska kavalleriavdelningen och den p\u00e5 orten existerande socialistf\u00f6reningen f\u00f6ljde noggrant med dess f\u00f6rehavanden. F\u00f6rst i mitten p\u00e5 november 1917 var skyddsk\u00e5ren slutligen organiserad. I spetsen f\u00f6r dem stod d\u00e5 Emil Ingves som k\u00e5rchef och som avdelningschefer i k\u00e5ren fungerade folkskoll\u00e4raren Selim Knus, mj\u00f6lnaren Aron Engelholm, bondsonen Erland Ingves, bonden Emil Knus och byggm\u00e4staren Otto Ivars som chefer f\u00f6r kyrkbyns fem avdelningar. Avdelningarna i utbyarna hade dessutom egna chefer.<\/p>\n<h3><strong>Tj\u00f6ck skyddsk\u00e5r.<\/strong><\/h3>\n<p>Som den andra i ordningen av skyddsk\u00e5rerna i Syd\u00f6sterbotten tillkom Tj\u00f6ck skyddsk\u00e5r. Vid en kommunalst\u00e4mma, som h\u00f6lls den 15 juni 1917, stod p\u00e5 dagordningen \u00e4ven fr\u00e5gan om det politiska l\u00e4get och den i landet d\u00e5 r\u00e5dande anarkin, samt m\u00f6jligheterna f\u00f6r att st\u00e4vja densamma. Med st\u00f6d av g\u00e4llande lag konstaterade st\u00e4mmodeltagarna, att \u201dkommunalst\u00e4mma \u00e4r ber\u00e4ttigad att vidtaga de \u00e5tg\u00e4rder, som kunna befr\u00e4mja allm\u00e4n ordning och s\u00e4kerhet\u201d.<\/p>\n<p>P\u00e5 grund av detta besl\u00f6ts det att en frivillig brandk\u00e5r skall bildas och denna skall samtidigt utg\u00f6ra en skyddsk\u00e5r mot anarkistiska v\u00e5ldsd\u00e5d. Bonden Henrik Westerg\u00e5rd (Guss\u00e9n) uts\u00e5gs till ledare och till hans medhj\u00e4lpare uts\u00e5gs b\u00f6nderna Johan Rosenback, Axel Yrj\u00e4ns, Josef Skoglund, Viktor \u00d6sterback, Josef Henrik Forsman, Axel Olme och Karl Johan Butts, samt poliskonstapeln Josef Viktor Hermans. Alla dessa hade avtj\u00e4nat v\u00e4rnplikt i den finl\u00e4ndska milit\u00e4ren som uppl\u00f6stes 1901 och d\u00e4rf\u00f6r besatt de f\u00f6ruts\u00e4ttningar att kunna handleda skyddsk\u00e5rister i krigstj\u00e4nstens f\u00f6rsta grunder.<\/p>\n<p>Skyddsk\u00e5ren i Tj\u00f6ck hade under sin tillblivelse inte att k\u00e4mpa med s\u00e5 sv\u00e5ra f\u00f6rh\u00e5llanden som grannskyddsk\u00e5ren i Lappfj\u00e4rd. I Tj\u00f6ck yttre by fanns visserligen en mindre rysk postering som bevakade j\u00e4rnv\u00e4gsbron men denna postering utgjorde ingen fara f\u00f6r skyddsk\u00e5ren, som hade sitt h\u00f6gkvarter och centrum i Tj\u00f6ck \u00f6vre by.<\/p>\n<h3><strong>N\u00e4rpes skyddsk\u00e5r.<\/strong><\/h3>\n<p>Trots att endast tv\u00e5 av de syd\u00f6sterbottniska kommunerna, n\u00e4mligen Lappfj\u00e4rd och Sideby torde ha varit representerade vid m\u00f6tet i Smedsby, spreds den vid det m\u00f6tet framlagda tanken p\u00e5 bildande av brandk\u00e5rer dock hastigt till alla kommuner i lands\u00e4ndan. Redan i juni diskuterades s\u00e5lunda planen p\u00e5 att grunda ett samh\u00e4llsv\u00e4rn i N\u00e4rpes. Fr\u00e5gan p\u00e5skyndades under intrycket av det \u00f6verv\u00e5ld som den ryska milit\u00e4ren till\u00e4t sig till i kommunen. Det framstod som en absolut n\u00f6dv\u00e4ndighet att vidta aktiva mot\u00e5tg\u00e4rder. P\u00e5 en kommunalst\u00e4mma, som h\u00f6lls den 29 juni 1917, besl\u00f6ts det att en frivillig brandk\u00e5r skall uppr\u00e4ttas i kommunen. En kommitt\u00e9 tillsattes med uppdrag att uppg\u00f6ra stadgar f\u00f6r l\u00e5ren och i denna invaldes fjorton personer som representerade de olika byarna. Den 24 september kunde kommitt\u00e9n framl\u00e4gga sitt f\u00f6rslag till stadgar f\u00f6r kommunalst\u00e4mman, som \u00e4ven gjorde f\u00f6rslaget ifr\u00e5ga. St\u00e4mman valde ocks\u00e5 en styrelse f\u00f6r k\u00e5ren, men m\u00e5h\u00e4nda beroende d\u00e4rp\u00e5, att denna styrelse kom att best\u00e5 av alltf\u00f6r m\u00e5nga medlemmar, att ledningen inte \u00e5stadkom n\u00e5got liv i brandk\u00e5rens arbete. Vid en ny kommunalst\u00e4mma, som h\u00f6lls den 29 november tillsattes d\u00e4rf\u00f6r en ny styrelse, som kom att best\u00e5 av ordf\u00f6rande Oskar Nix och som medlemmar C. V. Carlsson, Oskar Appel och Oskar Forsstr\u00f6m.<\/p>\n<p>Nu fanns det de r\u00e4tta personerna i ledningen, f\u00f6r under deras ledning vidtog ett omfattande och energiskt organisationsarbete och f\u00f6r detta \u00e4ndam\u00e5l anlitades \u00e4ven studeranden Konrad Mangs. Tillsammans med styrelsemedlemmen Oskar Forsstr\u00f6m reste han runt i den vidstr\u00e4ckta kommunen och bildade skyddsk\u00e5rsavdelningar i de olika byarna. Dessa tv\u00e5 uts\u00e5g by- och gruppchefer och instruerade skyddsk\u00e5risterna i de f\u00f6rsta grundl\u00e4ggande \u00f6vningarna.<\/p>\n<p>Vid st\u00e4mman den 29 november besl\u00f6t n\u00e4rpesborna att kasta av sig masken och att deras kamporganisation fr\u00e5n och med denna dag skulle kallas N\u00e4rpes skyddsk\u00e5r.<\/p>\n<h3><strong>Kristinestads skyddsk\u00e5r.<\/strong><\/h3>\n<p>N\u00e4r den ryska revolutionen br\u00f6t ut i mars 1917, var en talrik rysk milit\u00e4r f\u00f6rlagd i Kristinestad. I staden hade ocks\u00e5 samlats ett r\u00f6d-socialistisk sl\u00f6dder fr\u00e5n det l\u00e4ngre bort bel\u00e4gna upplandet och dessa hade sammanslutit sig i en arbetarf\u00f6rening. Tillsammans med den ryska milit\u00e4ren, som bev\u00e4pnade dessa, ut\u00f6vade denna f\u00f6rening ett sannskyldigt p\u00f6belv\u00e4lde i staden under sommaren och h\u00f6sten 1917. Den samh\u00e4llsbevarande och borgerligt sinnade befolkningen var utan vapen och k\u00e4nde s\u00e4kert av sin litenhet inf\u00f6r de bev\u00e4pnade horderna och drog sig i det l\u00e4ngsta f\u00f6r att skrida till n\u00e5gra mot\u00e5tg\u00e4rder.<\/p>\n<p>Men sm\u00e5ningom blev m\u00e5ttet r\u00e5gat. Den 25 augusti stormades n\u00e4mligen stadens poliskammare av huliganer, som avv\u00e4pnade och avsatte poliserna. Det var p\u00e5 tiden att detta p\u00f6belv\u00e4lde st\u00e4vjades. Vid ett stadsfullm\u00e4ktigem\u00f6te den 28 augusti 1917 v\u00e4cktes fr\u00e5gan om bildandet av en skyddsk\u00e5r i staden. Ett snabbt inskridande ans\u00e5gs vara av n\u00f6den och en kommitt\u00e9 tillsattes f\u00f6r att f\u00f6ra fr\u00e5gan vidare. I denna kommitt\u00e9 invaldes handlandena Alex. Slotte och J. Spolander och bankdirekt\u00f6r Oiva Nordlund.<\/p>\n<p>Kommitt\u00e9n sammantr\u00e4dde omedelbart efter stadsfullm\u00e4ktiges m\u00f6te och besl\u00f6t att genom annons i ortstidningarna kalla stadens manliga befolkning att mangrant infinna sig till ett m\u00f6te i r\u00e5dhuset den 30 augusti f\u00f6r att anteckna sig som medlemmar i en skyddsk\u00e5r och f\u00f6r att diskutera m\u00f6jligen kommande fr\u00e5gor. Till m\u00f6tet infann sig \u00f6ver 100 personer och till ordf\u00f6rande f\u00f6r detsamma uts\u00e5gs Alex. Slotte och Jarl Olin valdes att skriva protokollet.<\/p>\n<p>Sedan ordf\u00f6randen uppmanat de n\u00e4rvarande som \u00f6nskade bli medlemmar u ett skyddsgarde p\u00e5 orten, att anteckna sina namn p\u00e5 framlagda listor, ansl\u00f6t sig \u00f6ver 70 personer till skyddsk\u00e5ren. Till chef f\u00f6r k\u00e5ren valdes d\u00e4refter fil.mag. J. O. Ikola och till vicechef fil.mag. Einar Wichman samt till avdelningschefer i densamma herrar O. Kyyny, J. L\u00e5ngvik, H. Juthas och Jarl Olin. Den valda k\u00e5rchefen, som var bortrest vid tillf\u00e4llet, v\u00e4grade vid \u00e5terkomsten att motta uppdraget och ingen ny chef blev vald, utan den leddes av H. Juthas.<\/p>\n<h3><strong>\u00d6vriga skyddsk\u00e5rer i Syd\u00f6sterbotten.<\/strong><\/h3>\n<p>I \u00d6vermark hade en frivillig brandk\u00e5r tillkommit p\u00e5 grund av kommunalst\u00e4mmobeslut redan den 18 juni. I spetsen f\u00f6r skyddsk\u00e5rsstr\u00e4vandena gick b\u00f6nderna August, Johan och Alfred Franz\u00e9n, samt garvaren Alfred Rosenl\u00f6v. Till ledare f\u00f6r skyddsk\u00e5ren valdes Alfred Franz\u00e9n.<\/p>\n<p>Betr\u00e4ffande tidpunkten f\u00f6r Kask\u00f6 skyddsk\u00e5rs tillkomst f\u00f6religger inga s\u00e4kra uppgifter, men fr\u00e5gan om \u00e5stadkommandet av en skyddsk\u00e5r diskuterades vid medborgarm\u00f6ten redan den 11 och 17 juni, dock utan resultat. Enligt \u201dFinlands frihetskrig\u201d bildades dock en skyddsk\u00e5r i september, d\u00e5 till chef valdes folkskoll\u00e4raren F. V. Eklund och till vicechef folkskoll\u00e4raren J. E. Degerstedt.<\/p>\n<p>Som den sista i ledet av de syd\u00f6sterbottniska skyddsk\u00e5rerna tillkom Sideby skyddsk\u00e5r. Initiativet till denna togs av K. V. Gran, som hade representerat Sideby kommun vid m\u00f6tet i Smedsby. Beslut om skyddsk\u00e5rens bildande fattades dock f\u00f6rst den 20 september, varvid till chef f\u00f6r k\u00e5ren uts\u00e5gs poliskonstapel Emil Teir och till plutonchefer K. V. Gran och stud. Carl Stenfors.<\/p>\n<h3><strong>Medborgarm\u00f6tet i Kristinestad den 5 december.<\/strong><\/h3>\n<p>I och med Sideby skyddsk\u00e5rs tillkomst hade skyddsk\u00e5rer bildats i alla svenska kommuner i den s\u00e5 kallade Kristinestadskretsen. I alla skyddsk\u00e5rer gick ledning p\u00e5 fullt allvar in f\u00f6r sin uppgift och f\u00f6rs\u00f6kte, s\u00e5 gott det l\u00e4t sig g\u00f6ra, att ge skyddsk\u00e5risterna den utbildning som l\u00e4get fordrade. \u00c4ven hos skyddsk\u00e5risterna var viljan god men det fanns ett allvarligt hinder f\u00f6r \u00e5stadkommande av n\u00e5gon vidlyftigare milit\u00e4rutbildning. Det hindret var bristen p\u00e5 instrukt\u00f6rer och vapen. Visserligen hade aktivisterna i slutet av oktober lyckats smuggla in ett parti vapen till landet \u00f6ver V\u00e4ster\u00f6 i Maxmo sk\u00e4rg\u00e5rd och \u00f6ver Larsmo sk\u00e4rg\u00e5rd men f\u00f6r syd\u00f6sterbottningarna f\u00f6ref\u00f6ll det som om ledningen inte skulle ha varit medveten om dessa skyddsk\u00e5rers tillvaro, ty inte ett enda av de insmugglade vapnen kom dem tillhanda.<\/p>\n<p>Den r\u00f6d-ryska p\u00f6beln i Kristinestad var s\u00e4kert medveten om detta sakernas tillst\u00e5nd, f\u00f6r den b\u00f6rjade upptr\u00e4da allt mera \u00f6vermodigt och utmanande. Under den s\u00e5 kallade novemberstrejken 1917 h\u00e4ktades tv\u00e5 av skyddsk\u00e5rens avdelningschefer, n\u00e4mligen H. Juthas och J. Olin, och husunders\u00f6kningar anst\u00e4lldes i de flesta borgerliga hem i staden. Nu fann de ledande personerna i staden och i skyddsk\u00e5ren det n\u00f6dv\u00e4ndigt att vidta mot\u00e5tg\u00e4rder. F\u00f6r att diskutera och planl\u00e4gga s\u00e5dana och l\u00e4get i allm\u00e4nhet, sammankallades hela landsdelens befolkning till ett medborgarm\u00f6te i Kristinestad den 5 december.<\/p>\n<p>Till detta m\u00f6te som h\u00f6lls p\u00e5 Salutorget samlades folk fr\u00e5n alla kommuner i hela Syd\u00f6sterbotten, s\u00e5v\u00e4l svenska och finska. I de tal som h\u00f6lls under m\u00f6tet, p\u00e5 svenska av fil.mag. V. F. Lindstr\u00f6m och bankdirekt\u00f6r Frans Teir, samt p\u00e5 finska av rektor U. U. Sepp\u00e4, klarlades l\u00e4gets allvar och alla laglydiga medborgare uppmanades att p\u00e5 kallelse st\u00e5 redo att befria fosterlandet.<\/p>\n<p>M\u00f6tet avbr\u00f6ts dock p\u00e5 ett brutalt s\u00e4tt av den ryska soldatesken men man hann dock \u00f6verenskomma om en forts\u00e4ttning av m\u00f6tet p\u00e5 r\u00e5dhuset med ett mindre antal representanter fr\u00e5n de olika kommunerna. Vid det m\u00f6tet besl\u00f6ts det att bildande av skyddsk\u00e5rer skulle p\u00e5skyndas och att allt vad som kunde g\u00f6ras skulle g\u00f6ras f\u00f6r att ge dem en fastare organisation. F\u00f6r detta \u00e4ndam\u00e5l valdes tv\u00e5 personer f\u00f6r varje kommun, f\u00f6r Kristinestad dock tre, n\u00e4mligen borgm\u00e4stare Gustaf Aminoff, direkt\u00f6r Alex. Slotte och rektor U. U. Sepp\u00e4 och Aminoff fick i uppdrag att sammankalla alla de valda representanterna till ett s\u00e4rskilt m\u00f6te.<\/p>\n<h3><strong>Skyddsk\u00e5rerna i Syd\u00f6sterbotten sammansluter sig p\u00e5 ett m\u00f6te i N\u00e4rpes.<\/strong><\/h3>\n<p>L\u00e4get gav anledning till bekymmer, varf\u00f6r borgm\u00e4stare Aminoff sammankallade de valda representanterna till r\u00e5dpl\u00e4gning redan den 8 december. F\u00f6r att lugn och ro kunna \u00f6verl\u00e4gga utan st\u00f6rande inverkan av ryssar och r\u00f6da f\u00f6rlade han m\u00f6tet till tingsg\u00e5rden i N\u00e4rpes. H\u00e4r infann sig denna l\u00f6rdags eftermiddag representanterna fr\u00e5n Kristinestad och f\u00f6ljande befullm\u00e4ktigade ombud f\u00f6r de svenska kommunerna och skyddsk\u00e5rerna i landsdelen: f\u00f6r Sideby Hemming Hanses, f\u00f6r Lappfj\u00e4rd Emil och Erland Ingves, f\u00f6r Tj\u00f6ck Michael Mangs och K. J. Hinds, f\u00f6r N\u00e4rpes Oskar Nix och F. O. Forsstr\u00f6m, f\u00f6r Kask\u00f6 E. Nyg\u00e5rd och f\u00f6r \u00d6vermark J. Franz\u00e9n och Alfred Rosenl\u00f6v. Fr\u00e5n landsdelens finska kommuner jade kommit N. Talvitie fr\u00e5n Stor\u00e5, Akseli Prosi fr\u00e5n B\u00f6tom, S. Savonen och J. Suksi fr\u00e5n \u00d6stermark och J. Joukamo fr\u00e5n Kauhajoki.<\/p>\n<p>M\u00f6tet \u00f6ppnades kl. 20 den 8 december och fortsatte f\u00f6ljande dag, som var en s\u00f6ndag. Ordet leddes av borgm\u00e4stare Aminoff, som \u00e4ven skrev det svenska protokollet medan S. Savonen fungerade som tolk och f\u00f6rde det finska protokollet. N\u00e5gra protokoll fr\u00e5n detta m\u00f6te inte i beh\u00e5ll men enligt direkt\u00f6r Slottes rekonstruktion av f\u00f6rhandlingarna besl\u00f6ts det, att de mest aktiva medel skulle utnyttjas f\u00f6r att st\u00e4vja den r\u00e5dande anarkin och n\u00e4r s\u00e5 fordras, f\u00f6r frig\u00f6rande av landet fr\u00e5n allt fr\u00e4mmande f\u00f6rtryck.<\/p>\n<p>F\u00f6r den skull betonades n\u00f6dv\u00e4ndigheten av att skyddsk\u00e5rer bildades i de kommuner, d\u00e4r s\u00e5dana d\u00e5 inte \u00e4nnu fanns. Med h\u00e4nsyn till f\u00f6rh\u00e5llandena i allm\u00e4nhet, men framf\u00f6r allt med h\u00e4nsyn till f\u00f6rbindelserna mellan kommunerna, besl\u00f6ts det att skyddsk\u00e5rerna i de elva kommuner, som var representerade vid m\u00f6tet, skulle sammanf\u00f6ras till ett distrikt, som dock senare skulle kallas f\u00f6r krets. I staben f\u00f6r denna krets invaldes borgm\u00e4stare Aminoff, direkt\u00f6r Alex. Slotte och rektor U. U. Sepp\u00e4 med Aminoff som chef.<\/p>\n<p>Under m\u00f6tet behandlades ocks\u00e5 de br\u00e4nnande fr\u00e5gorna om instrukt\u00f6rer och vapen och med en viss bitterhet konstaterade m\u00f6tet att det f\u00f6ref\u00f6ll som om ledningen i Vasa totalt skulle ha ignorerat skyddsk\u00e5rerna i Syd\u00f6sterbotten i dessa avseenden. Den nyss valda staben fick i uppdrag att skrida till de mest effektiva \u00e5tg\u00e4rder f\u00f6r att l\u00f6sa fr\u00e5gorna.<\/p>\n<p>Det var \u00e5t energiska personer, som skyddsk\u00e5rerna i Syd\u00e4sterbotten anf\u00f6rtrodde ledningen den 9 december 1917. Allt vad som stod i deras makt gjordes f\u00f6r att organisera, utbilda och bev\u00e4pna skyddsk\u00e5rerna och f\u00f6r att h\u00f6ja st\u00e4mningen bland den samh\u00e4llsbevarande delen av befolkningen. P\u00e5 order av distriktstaben i Vasa, under vilken alla skyddsk\u00e5rer i \u00d6sterbotten sorterade, fr\u00e5n Sideby i s\u00f6der till Kalajoki i norr, utvidgades kretsstaberna i medlet av december. Till kretsstaben i Kristinestad h\u00f6rde d\u00e5 f\u00f6ljande personer f\u00f6rutom Aminoff, Slotte och Sepp\u00e4: bankdirekt\u00f6r Oiva Nordlund, fil.magistrarna J. O. Ikola, L. S\u00f6derlund och V. F. Lindstr\u00f6m, konsul Carlstr\u00f6m, aff\u00e4rsm\u00e4nnen A. Lerbacka, K. L. Saari och J. Suomalainen, fabrik\u00f6r F. L. Wihuri, samt doktorerna G. M. von Essen och F. Norrback. Efter att frihetskriget brutit ut avgick dock flera av de uppr\u00e4knade med trupperna till fronten och staben kompletterades d\u00e4rf\u00f6r under krigets lopp med ett flertal nya personer.<\/p>\n<p>Tack vare stabens tr\u00e4gna arbete var Kristinestadskretsen v\u00e4l beredd att m\u00f6te frihetskriget om ock bev\u00e4pningen i skyddsk\u00e5rerna i alla avseenden var bristf\u00e4llig. N\u00e4r den slutliga uppg\u00f6relsen f\u00f6restod, str\u00f6mmade b\u00e5de yngre och \u00e4ldre till f\u00f6r att st\u00e4lla sig under fanorna. Och allt \u00e4nnu \u00e4r f\u00f6reg\u00e5ngsm\u00e4nnen fr\u00e5n det aktiva motst\u00e5ndets tider i Lappfj\u00e4rd beredda att k\u00e4mpa med. Vid befrielsen i Ule\u00e5borg \u00e5terfinner vi s\u00e5lunda de b\u00e5da veteranerna Emil Knus i V\u00f6r\u00e5 krigsskolas led och John Erickson i Vasa skyddsk\u00e5rs led. I kampen f\u00f6r den redan i ungdomens v\u00e5r dr\u00f6mda friheten offrade de sina liv den 3 februari 1918.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Artikel i tidningen Syd-\u00d6sterbotten 9.12.1937 skriven av kapten G. Skrifvars. Spr\u00e5ket har moderniserats lite, f\u00f6r att b\u00e4ttre passa dagens l\u00e4sare. Tjugo\u00e5rsminnet av skyddsk\u00e5rernas tillblivelse i Svenska \u00d6sterbotten har passerat utan st\u00f6rre ord och \u00e5th\u00e4vor. I dag, d\u00e5 det har f\u00f6rflutit <a class=\"more-link\" href=\"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=7276\">Forts\u00e4tt l\u00e4sa <span class=\"screen-reader-text\">  20 \u00e5r har f\u00f6rflutit sedan Kristinestads skyddsk\u00e5rsdistrikt bildades.<\/span><span class=\"meta-nav\">&rarr;<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":3747,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-7276","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/7276","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=7276"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/7276\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":7281,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/7276\/revisions\/7281"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/3747"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=7276"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}