{"id":6722,"date":"2017-11-29T08:34:30","date_gmt":"2017-11-29T07:34:30","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=6722"},"modified":"2023-08-11T23:33:32","modified_gmt":"2023-08-11T20:33:32","slug":"trolldom-och-vidskepelse","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=6722","title":{"rendered":"\u00c5skviggen och annan trolldom."},"content":{"rendered":"

Nedtecknat i november 2017, med hj\u00e4lp av Henrik Ebb fr\u00e5n Stenbacksv\u00e4gen i Lappfj\u00e4rd, vars far Otto Ebb (1898-1954) har ber\u00e4ttat om dessa h\u00e4ndelser:<\/span><\/p>\n

F\u00f6rr i v\u00e4rlden var folk betydligt mera vidskepliga \u00e4n i dag. D\u00e5 trodde man p\u00e5 trolldom och speciellt vid sjukdomar s\u00e5 v\u00e4nde man sig till trollk\u00e4rringar eller-gubbar som hade \u00f6vernaturliga krafter, f\u00f6r att f\u00e5 hj\u00e4lp. De h\u00e4r personerna kunde med enkla medel bota allt fr\u00e5n sm\u00e5kr\u00e4mpor till v\u00e4rre sjukdomar.<\/p>\n

\u201dSkr\u00e4ddar-Kajs\u201d som bodde i Lappfj\u00e4rd p\u00e5 \u00c5bygg\u00e4ndan n\u00e4ra Flottbron var en s\u00e5dan som folk g\u00e4rna v\u00e4nde sig till. Hon hade \u00f6vernaturliga krafter, som fick till exempel v\u00e5rtor att f\u00f6rsvinna bara med att mumla n\u00e5gonting obegripligt. D\u00e5 \u201dnaonting b\u00f6rja os\u00e5ras\u201d s\u00e5 var det till henne som folk gick, f\u00f6r hon var speciellt bra p\u00e5 att bota inflammationer.<\/p>\n

P\u00e5 en hylla i sitt hem f\u00f6rvarade hon flera k\u00e4rl som inneh\u00f6ll gammalt fil, som hon l\u00e4t m\u00f6gla ordentligt. D\u00e5 m\u00f6glet var tillr\u00e4ckligt tjockt, s\u00e5 bredde hon ut detta p\u00e5 s\u00e5r som inte ville l\u00e4ka. S\u00e5 gott som alla hudsjukdomar kunde botas med detta m\u00f6gel.<\/p>\n

Skr\u00e4ddar-Kajs hade ocks\u00e5 andra oanade krafter, som vi i dag skulle kalla humbug eller bluff. F\u00f6r ungef\u00e4r 100 \u00e5r sedan utbr\u00f6t en sv\u00e5rsl\u00e4ckt skogsbrand, p\u00e5 ett omr\u00e5de bakom Stenbackan, mellan Mosspott och Myrv\u00e4gen. Mark\u00e4garna gjorde allt vad de kunde f\u00f6r att stoppa eldens framfart men inte ens breda brandgator kunde hindra elden fr\u00e5n att sprida sig.<\/p>\n

D\u00e5 besl\u00f6t de att kalla dit Skr\u00e4ddar-Kajs, som hade de krafter som beh\u00f6vdes. Med en \u00e5skvigg i handen gick hon runt brandomr\u00e5det och l\u00e4ste besv\u00e4rjelser som ingen annan f\u00f6rstod. Nu h\u00e4nde det otroliga att elden stannade just p\u00e5 det st\u00e4lle d\u00e4r Skr\u00e4ddar-Kajs hade g\u00e5tt med \u00e5skviggen i handen. Omr\u00e5det d\u00e4r skogsbranden h\u00e4rjade heter Br\u00e4nnberget \u00e4nnu i dag.<\/p>\n

En \u00e5skvigg, ocks\u00e5 kallad \u00e5sksten (p\u00e5 finska ukkoskivi) \u00e4r en speciell sten med \u00f6vernaturliga krafter. P\u00e5 f\u00f6ljande bild kan vi l\u00e4sa att \u00e5skstenen eller \u00e5skviggen kan anv\u00e4ndas mot v\u00e4ldigt m\u00e5nga och vittskilda saker.<\/p>\n

\"H\u00e4r
H\u00e4r ser vi att \u00e5skviggen eller \u00e5skstenen hj\u00e4lper mot vitt skilda saker, som mot surnande mj\u00f6lk, mot \u00e5skeld och vid jakt.<\/figcaption><\/figure>\n

I dag anv\u00e4nds inte l\u00e4ngre \u00e5skviggar f\u00f6r att sl\u00e4cka skogsbr\u00e4nder och stenens magiska krafter har fallit i gl\u00f6mska. Om du vill l\u00e4sa mera om \u00e5skviggen, s\u00e5 skall du l\u00e4sa artikeln h\u00e4r under.<\/p>\n

\u00c5skviggen.<\/strong><\/h3>\n

Denna artikel om \u00e5skviggen publicerade i tidskriften \u201dHembygden\u201d i januari 1913 och \u00e4r skriven av K. Rob. V. Wikman.<\/span><\/p>\n

Fr\u00e5gan om hur tron p\u00e5 \u00e5skviggens \u00f6vernaturliga egenskaper har uppst\u00e5tt m\u00e5ste besvaras genom en unders\u00f6kning av folkf\u00f6rest\u00e4llningarna. Det f\u00f6ljande avser att utg\u00f6ra en dylik unders\u00f6kning inom omr\u00e5det f\u00f6r svensk folklore. Men s\u00e5 vitt den samtidigt syftar att framleta de ursprungliga formerna f\u00f6r denna folktro och f\u00f6rklara dem, g\u00e5r den ut\u00f6ver denna gr\u00e4ns och siktar till en allm\u00e4n teori. N\u00e4r blixten sl\u00e5r ned, sker det enligt folkets uppfattning i formen av en nedslungad sten: \u00e5skstenen. Denna v\u00e4rldsspridda tro finns utbredd \u00f6ver hela det svenska omr\u00e5det. Allm\u00e4nna uppgifter om dessa blixtstenar hittar man fr\u00e5n vitt skilda landskap och under olika ben\u00e4mningar, vanligen torvigg, \u00e5skvigg eller \u00e5skpil. Man tror, att \u00e5skan l\u00e4mnat efter sig \u00e5skviggen och att det \u00e4r denna, som \u00e5stadkommer reporna i tr\u00e4d, i vilka \u00e5skan slagit ned. Denna tro lever kvar \u00e4nnu i denna dag. \u00c5skviggen drevs enligt folkf\u00f6rest\u00e4llningen sju alnar ned i jorden och kom f\u00f6rst efter sju \u00e5rs f\u00f6rlopp \u00e5ter i dagen. Efter en annan f\u00f6rest\u00e4llning tr\u00e4nger \u00e5skviggen nio alnar djupt och h\u00f6jer sig sedan en aln f\u00f6r varje \u00e5r, s\u00e5 att den efter nio \u00e5r antr\u00e4ffas vid jordytan. P\u00e5 det st\u00e4lle d\u00e4r \u00e5skan slagit ned nedgr\u00e4ver man sin tobaksask, och d\u00e5 man efter nio \u00e5r tar upp den, finner man d\u00e4ri en \u00bbThorvigge-Sten\u00bb .<\/p>\n

Av vilken skapnad eller form denna sten \u00e4n m\u00e5 hava varit, om ett forntida stenvapen eller -verktyg, om en f\u00f6rstening, en belemnit eller schinit, om n\u00e5gon besynnerlig trind eller vass sten, s\u00e5 betraktades den \u00e4nd\u00e5 alltid s\u00e5som ett magiskt f\u00f6rem\u00e5l. Man fick inte ge bort en \u00e5skvigg; detta bragte olycka med sig. Och man m\u00e5ste f\u00f6rvara den, s\u00e5 att det inte kom n\u00e5got v\u00e4der \u00e5t den; ej heller fick man f\u00f6ra den under bar himmel; d\u00e4rigenom kunde den \u00bbsk\u00e4mmas\u00bb,\u00a0den kunde d\u00e5\u00a0f\u00f6rlora sina \u00f6vernaturliga egenskaper. En av \u00e5skstenens ursprungligaste anv\u00e4ndningss\u00e4tt har v\u00e4l varit att utg\u00f6ra ett magiskt skyddsmedel. I fr\u00e4msta rummet skyddade blixtstenen enligt principen similia similibus mot \u00e5skan, med vilken den enligt folktron stod i ett sympatetiskt samband. Exempel h\u00e4rp\u00e5 finner vi n\u00e4stan \u00f6verallt, varest \u00e5skstenen betraktas s\u00e5som ett \u00f6vernaturligt f\u00f6rem\u00e5l, s\u00e5 \u00e4ven hos oss. Det typiska exemplet p\u00e5 \u00e5skviggens skyddande egenskaper \u00e5terfinner vi i det preussiska folkbruket att vid annalkande \u00e5skv\u00e4der sticka ett finger genom h\u00e5let i stenyxan, sv\u00e4nga denna tre g\u00e5nger runt och d\u00e4refter kasta den mot stugans d\u00f6rr; p\u00e5 detta s\u00e4tt anser man sig skyddad mot \u00e5skslag. H\u00e4r \u00e4r \u00e5skviggens profylaktiska anv\u00e4ndning tydlig, men \u00e4ven i v\u00e5ra folkbruk kan man urskilja samma tankeg\u00e5ng.<\/p>\n

Emedan \u00e5skviggen skyddar mot \u00e5skslag, \u00e4r den \u00e4ven ett kraftigt och allm\u00e4nt brukat medel mot \u00e5skelden. Det ber\u00e4ttas, att n\u00e4r \u00e5skan en g\u00e5ng uti Edsbro socken i Uppland slagit ned och ant\u00e4nt tv\u00e5 lador, en n\u00e4rst\u00e5ende tredje lada r\u00e4ddades fr\u00e5n att alls bli eldens byte d\u00e4rigenom att en dalmas gick med en \u00e5skvigg mellan ladorna. \u00c5r 1877 kv\u00e4vdes p\u00e5 samma s\u00e4tt i socknen en hotande eldsv\u00e5da uti en rish\u00f6g d\u00e4rigenom att en person motsols sprang runt eldst\u00e4llet med en\u00a0\u00e5skvigg i handen. \u00c5skeldens sl\u00e4ckande med \u00e5skviggen \u00e4r f\u00f6r \u00f6vrigt en allm\u00e4nt spridd folktro i Sverige. Ja, icke blott viggen utan \u00e4ven de spillror, som han sl\u00e5r l\u00f6s, f\u00f6rvaras och begagnas s\u00e5som skyddsmedel. Men \u00e4ven mot skogselden och v\u00e5delden i allm\u00e4nhet \u00e4r \u00e5skstenen ett kraftigt verkande skyddsmedel. Den anv\u00e4ndes d\u00e4rf\u00f6r uti det primitiva jordbruket vid svedjning f\u00f6r att hindra svedjeelden att l\u00f6pa ut. \u00bbF\u00f6r att undvika skogseld vid br\u00e4nnande av svedjeland skall omkretsen f\u00f6rst r\u00f6jas och sopas, varefter man p\u00e5 marken i f\u00e4llekanten sl\u00e4par en Thorvigge och vid vart 20 steg utstr\u00f6r litet st\u00f6tta kol av \u00e5skeld, var\u00f6ver n\u00e5gon skogseld aldrig kan tr\u00e4nga\u00bb. H\u00e4r har vi icke blott \u00e5skstenen utan \u00e4ven kolen fr\u00e5n \u00e5skelden s\u00e5som skyddsmedel mot skogseld, s\u00e5ledes en dubbel profylax. Fr\u00e5n en nyare tid finns andra exempel p\u00e5 samma folkbruk i Sm\u00e5land. Man har p\u00e5 detta s\u00e4tt dragit en stenyxa tre g\u00e5nger r\u00e4tt syIs i mullen runt svedjelandet. Stundom kunde detta ske, f\u00f6rr\u00e4n elden p\u00e5t\u00e4nts. Och samma bruk finner vi \u00e4ven i det angr\u00e4nsande \u00d6sterg\u00f6land samt i N\u00e4rike. N\u00e4r skogseld utbr\u00f6t, sl\u00e4cktes den p\u00e5 det s\u00e4ttet att man f\u00f6rde \u00e5skviggen kring det omr\u00e5de, d\u00e4r den h\u00e4rjade. Detta skedde motsols. F\u00f6rvarad tillsammans med \u00bbv\u00e5dudd\u00bb och \u00bbv\u00e5deldskol\u00bb skyddar \u00e5skviggen \u00e4ven mot eldfara. Dess verkan f\u00f6rst\u00e4rkes i detta fall genom kolen fr\u00e5n en tidigare eldsv\u00e5da och det avbrutna st\u00e5let. Men t. o. m. n\u00e4r elden en g\u00e5ng sluppit l\u00f6s, f\u00f6rhindrade man dess h\u00e4rjningar och kv\u00e4vde dess framfart genom att b\u00e4ra en\u00a0\u00e5skvigg kring brandst\u00e4llet. Detta skedde oftast nog motsols.<\/p>\n

\u00c5skstenens anv\u00e4ndning i eldmagien st\u00e5r i ett intimt samband med bruket att b\u00e4ra den kring milan, f\u00f6r att denna skall giva rikligt kol. St\u00e5ngj\u00e4rnssmeder ville g\u00e4rna ha \u00e5skviggen under bottenh\u00e4llen i h\u00e4rden f\u00f6r att f\u00e5 mycket \u00f6verj\u00e4rn. Masm\u00e4staren i Mariedam t\u00e4nde alltid masugnen med eld slagen ur en \u00e5skvigg, p\u00e5 det att bl\u00e5sningen skulle g\u00e5 lyckligt.<\/p>\n

I v\u00e4xtlighetsmagin har \u00e5skviggen f\u00e5tt en vidstr\u00e4ckt anv\u00e4ndning. N\u00e4r bonden s\u00e5r, l\u00e4gger han viggen i s\u00e4dessk\u00e4ppan. H\u00e4rigenom skyddar han uts\u00e4det f\u00f6r all slags f\u00f6rg\u00f6ring p\u00e5 samma s\u00e4tt som man efter avslutad s\u00e5dd med st\u00e5l och flinta sl\u00e5r eld \u00f6ver \u00e5kern. I svenska Estland tror man, att ov\u00e4der icke skall skada s\u00e4den, d\u00e5 man haft en \u00e5sksten placerad i s\u00e4dessk\u00e4ppa. En flintkniv bland s\u00e4den i magasinet f\u00f6rmenas g\u00f6ra synnerligt stor nytta. D\u00e5 en av mina v\u00e4nner i fjol somras f\u00f6rs\u00f6kte att f\u00f6r min r\u00e4kning f\u00f6rv\u00e4rva den \u00bb\u00e5skepil\u00bb, som fanns f\u00f6rvarad ovanf\u00f6r d\u00f6rren till s\u00e4desvinden i en bondg\u00e5rd i S. v. V\u00e4sterg\u00f6tland, svarade mor i g\u00e5rden, att den icke stod att k\u00f6pa, ty \u00bbhan g\u00f6r mer n\u00f6tta \u00e4n f\u00f6r tie kr\u00f6ner, d\u00e4r han h\u00e4nger\u00bb. \u00c5skviggen kan \u00e4ven placeras uti s\u00e4desl\u00e5ren och s\u00e4dess\u00e4cken eller i s\u00e4desbingen f\u00f6r att skydda mot r\u00e5ttor och g\u00f6ra mj\u00f6let drygt. I mj\u00f6ltunnan, s\u00e4desl\u00e5ren och sockerskrinet har han samma verkan. Ingen ov\u00e4nlig tomte f\u00f6rm\u00e5r d\u00e5 dra n\u00e5got fr\u00e5n huset.<\/p>\n

I bryggkaret h\u00e4ngde man en stenyxa f\u00f6r att skydda brygden mot trollen. En gl\u00f6dgad \u00e5skvigg placerades \u00e4ven i \u00f6lfatet f\u00f6r att f\u00e5 \u00f6let i j\u00e4sning, och br\u00e4nnvinsbr\u00e4nnaren ville g\u00e4rna ha \u00e5skstenen i blandkaret f\u00f6r att f\u00e5 mycket br\u00e4nnvin. Detta bruk st\u00e5r i p\u00e5tagligt samband med f\u00f6rest\u00e4llningen om eldens skyddande betydelse. \u00c5skviggens gl\u00f6dgande ger \u00e4ven detta vid handen.<\/p>\n

Ett synnerligen vanligt bruk har varit att l\u00e4gga torviggen i silen, n\u00e4r mj\u00f6lken silas, f\u00f6r att skydda den mot att surna. Denna sistn\u00e4mnda f\u00f6rest\u00e4llning st\u00e5r antagligen i samband med viggens profylaktiska verkningar vid \u00e5skv\u00e4der. Erfarenheten om \u00e5skv\u00e4drets inflytande p\u00e5 mj\u00f6lkens beskaffenhet har f\u00f6rknippats med dessa verkningar.<\/p>\n

Men \u00e5skviggen tj\u00e4nar \u00e4ven ett \u00e4ndam\u00e5l vid kreaturssk\u00f6tseln. Den g\u00f6r att kreaturen trivas v\u00e4l; den har f\u00f6rm\u00e5gan att ge \u201dhill\u201d \u00e5t kreaturen. F\u00f6r att korna skulle mj\u00f6lka b\u00e4ttre gav man in \u00e5t dem pulveriserade flisor av \u00e5skviggen eller mj\u00f6lkade dem genom h\u00e5let p\u00e5 en dylik. \u00c5skviggarna har p\u00e5 samma s\u00e4tt \u00e4ven malts s\u00f6nder f\u00f6r att ges \u00e5t boskapen s\u00e5som l\u00e4kemedel f\u00f6r allehanda ont. D\u00e5 en ko kalvat, har man somligst\u00e4des j\u00e4mte en \u00e5skvigg b\u00f6rjat s\u00e4tta eldm\u00f6rja, st\u00e5l och salt i det vatten man givit henne.<\/p>\n

Det saknas icke heller exempel p\u00e5 \u00e5skviggens anv\u00e4ndning vid fisket och jakten. I V\u00e4rmland har stenredskap anv\u00e4nts som s\u00e4nken p\u00e5 fiskryssjor. Bonden trodde, att \u00bbfisken med mycket st\u00f6rre beg\u00e4rlighet g\u00e5r i de redskap, p\u00e5 vilka man begagnar stenyxor till s\u00e4nken. Finst\u00f6tt l\u00e4gges askviggen i blyet, n\u00e4r j\u00e4garen st\u00f6per hagel och kulor, eller ocks\u00e5 l\u00e4gger han den bland haglen, d\u00e5 han laddar b\u00f6ssan. F\u00e5gel eller hare, som var \u00bbf\u00f6rgjord eller skottfri\u00bb, kunde d\u00f6das om b\u00f6ssflintan var en \u00e5sksten. Den \u00bbvita fyrstenen\u00bb (vit flinta, bockflinta) synes stundom ha spelat samma roll uti folkf\u00f6rest\u00e4llningen. Man satte d\u00e4rf\u00f6r l\u00f6nligen uti b\u00f6ssor och fiskredskap en dylik. Den var \u00e4ven nyttig att blanda i haglen f\u00f6r att tr\u00e4ffa f\u00f6rtrollade djur. Att b\u00e4ra den p\u00e5 sig sj\u00e4lv hj\u00e4lpte mot trolldom.<\/p>\n

\u00c5skviggens magiska egenskaper har slutligen gjort den uti folkmedicinen till ett vanligt kurativ mot s\u00e5v\u00e4l utv\u00e4rtes som inv\u00e4rtes ont. Om n\u00e5gon blivit gastkramad, botades han med st\u00e5l och flinta s\u00e5lunda att man \u00f6ver den sjuke slog eld mot en \u00e5skvigg. Mot trollskott och gastkramning v\u00e4rmde man en stentrissa \u00f6ver elden och lade p\u00e5 det sjuka st\u00e4llet. Man har \u00e4ven lagt \u00e5skviggen i den mj\u00f6lk, som man givit den sjuke att dricka. F\u00f6r att bota benv\u00e4rk f\u00f6rdes \u00e5skviggen tre g\u00e5nger\u00a0motsols kring det nakna benet; h\u00e4runder frammumlade trollkarlen en formel och spottade f\u00f6r varje g\u00e5ng genom stenyxans skafth\u00e5l. Mot fallandesot hos barn skrapar man n\u00e5gra smulor av askviggen i barnets urin och ger in det. F\u00f6r att bota \u00bbsk\u00e4rvan\u00bb hugger man l\u00f6s smulor av \u00e5skviggen, vilka \u00e4ven tagas in. Fr\u00e5n Skir\u00f6 socken i Sm\u00e5land ber\u00e4ttas det, att en klok gubbe, Peter i Kroken kallad, en g\u00e5ng botade en gosse f\u00f6r sk\u00e4rvan p\u00e5 det s\u00e4ttet, att han tog en stenkil, som han kallade \u00e5skvigg, befallde barnets f\u00f6r\u00e4ldrar att skava l\u00f6s litet pulver av denna samt blanda detta uti gossens eget blod; detta skulle gossen taga in. \u00c5skviggar och v\u00e4tteljus (v\u00e4tteljus \u00e4r en del av belemnitens, allts\u00e5 en speciell bl\u00e4ckfisks skal) anv\u00e4ndas vidare mot tandv\u00e4rk. I Sk\u00e5ne brukar man krossa belemniten till pulver, l\u00e4gga detta p\u00e5 en linnelapp och sedan placera det p\u00e5 tanden. Ja, icke blott \u00e5skviggen utan \u00e4ven kol fr\u00e5n ett av blixten ant\u00e4nt tr\u00e4d hade enligt folktron en \u00f6vernaturlig l\u00e4kekraft. Splittror fr\u00e5n ett tr\u00e4d, som tr\u00e4ffats av blixten, anv\u00e4ndas i svenska \u00d6sterbotten att kurera tandv\u00e4rk med.<\/p>\n

Blixten sl\u00e5r enligt folkf\u00f6rest\u00e4llningen ned p\u00e5 det onda i dess olika former, troll, h\u00e4xor, trollkarlar, onda m\u00e4nniskor.<\/p>\n

P\u00e5 detta s\u00e4tt har \u00e5skstenarna blivit skyddsmedel mot trollen och maran. S\u00e5som marestenar h\u00e4ngdes de fordom kring halsen p\u00e5 boskapen. Emedan \u00e5sktrollen kunde locka ned blixten i ens g\u00e5rd, eller p\u00e5 ens person, m\u00e5ste man \u00e4ven skydda sig mot dem.<\/p>\n

Vi har i det f\u00f6reg\u00e5ende visat upp ett antal f\u00f6rest\u00e4llningsr\u00e4ckor, som \u00e4r f\u00f6rknippade vid \u00e5skstenen s\u00e5som associationscentrum. De h\u00e4rvid antr\u00e4ffade formerna av \u00e5skviggstron har vi s\u00f6kt att \u00e5sk\u00e5dligt gruppera uti f\u00f6ljande skema. Det \u00e4r klart, att de h\u00e4r betecknade associationsg\u00e5ngarna endast ger en grovt tillyxad bild av verkligheten. F\u00f6rest\u00e4llningarnas o\u00e4ndligt fina n\u00e4tverk kan inte uttryckas uti n\u00e5got skema.<\/p>\n

Denna associationsmassa f\u00f6rdelar sig vid ett n\u00e4rmare p\u00e5seende i tv\u00e5 delar: skyddsmagiska och \u00bbfruktbarhets\u00bb-magiska f\u00f6rest\u00e4llningar (\u00bbpositiv magi\u00bb). I tydlig profylaktisk avsikt anv\u00e4ndes \u00e5skviggen s\u00e5lunda emot blixten, \u00e5skelden, v\u00e5delden, skogselden, i positiv avsikt d\u00e4remot vid jakt, fiske, brygd, br\u00e4nning, vid milan och i \u00e4ssjan. I m\u00e5nga fall \u00e4r likv\u00e4l f\u00f6rh\u00e5llandet mellan skydds- och \u00bblycko\u00bb-medel otydligt. En synnerligen stark profylaktisk avskuggning har s\u00e5lunda f\u00f6rest\u00e4llningarna om \u00e5skviggens verkningar uti s\u00e4den, vid kreaturssk\u00f6tsel och brygd. I de flesta fallen synes bruket vara best\u00e4mt av ett skydds\u00e4ndam\u00e5l. M\u00e5h\u00e4nda f\u00e5r man anta, att en ursprunglig motivklyvning h\u00e4r f\u00f6religger. I det f\u00f6ljande skall vi \u00e5terkomma till denna fr\u00e5ga.<\/p>\n

Nu uppst\u00e4ller sig n\u00e4rmast sp\u00f6rsm\u00e5let om \u00e5skstenen sj\u00e4lv. Hur beskaffade \u00e4r de stenar, som har framkallat dessa f\u00f6rest\u00e4llningar, vilka vi h\u00e4r har unders\u00f6kt? I en m\u00e4ngd fall vet man intet om karakt\u00e4ren hos de stenf\u00f6rem\u00e5l som folket gett namnet \u00bb\u00e5skviggar\u00bb. I ett stort antal fall har likv\u00e4l torviggarna varit stenyxor och stenredskap, vilka tillf\u00e4lligt funnits i jorden och f\u00f6rknippade med blixten och \u00e5skan givit upphov till f\u00f6rest\u00e4llningen, att de kastats ned fr\u00e5n himmeln. Hofberg omn\u00e4mner fr\u00e5n N\u00e4rike \u00bbyxhamrar\u00bb och \u00bbstenkilar\u00bb, i egenskap av torviggar Montelius \u00bbstenyxor\u00bb fr\u00e5n Blekinge, V\u00e4rmland och Gottland, Ald\u00e9n fr\u00e5n Sm\u00e5land, Hildebrandsson fr\u00e5n Sk\u00e5ne, Tegengren \u00bbstenredskap\u00bb fr\u00e5n \u00d6sterbotten. Exemplen kunde m\u00e5ngfaldigas. Av st\u00f6rre intresse \u00e4r likv\u00e4l de undantag, som visar, att \u00e5skviggarna l\u00e5ngtifr\u00e5n alltid f\u00e5r identifieras med sten\u00e5ldersf\u00f6rem\u00e5l av yxans och kilens form. I flera fall ger uppteckningen ingenting annat vid handen, \u00e4n att den omtalade \u00e5skviggen varit \u00bben sten av avl\u00e5ng form\u00bb eller \u00bben kil av sten\u00bb. Men det finnes \u00e4ven exempel p\u00e5 att \u00bbtordenvigg\u00bb, \u00bbtornvigg\u00bb icke \u00e4r ben\u00e4mningen p\u00e5 en stenyxa utan p\u00e5 \u00bben vass skrovlig sten\u00bb, eller att \u00bbtrekantiga svarta metalliska stenar\u00bb betraktats s\u00e5som \u00e5skviggar. I Schvaben betraktades en kristallklar trekantig sten s\u00e5som \u00e5sksten.<\/p>\n

En grupp f\u00f6r sig betecknar \u00bb\u00e5skpilarna\u00bb, \u00bbpilviggarna\u00bb, som utg\u00f6ras av belemniter. \u00c5skpilarnas utbredning str\u00e4cker sig l\u00e5ngt utom gr\u00e4nserna f\u00f6r det svenska omr\u00e5det.<\/p>\n

Den tredje urskiljbara gruppen bildas av de trinda \u00e5skstenarna. I en trakt av Bohusl\u00e4n best\u00e5r dessa runda \u00e5skstenar av en svartgr\u00e5 stenart. I Sk\u00e5ne har trinda \u00bbmaskstungna\u00bb flintbollar burit namnet \u00bbtord\u00f6nsstenar\u00bb . I norra Sverige har enligt Stobaeus runda och svala av vattnet slipade stenar kallats \u00bbgodbondestenar\u00bb. P\u00e5 Run\u00f6 har \u00bbbisikula\u00bb varit en beteckning f\u00f6r \u00e5skviggen. Att h\u00e4r likv\u00e4l varit fr\u00e5ga om en \u00e5sksten synes ganska s\u00e4kert. Slutligen har sl\u00e4ndtrissorna betraktats som \u00e5skstenar, och folktron har tillskrivit dem samma kurativa verkningar som de vassa stenf\u00f6rem\u00e5len.<\/p>\n

Utom det svenska omr\u00e5det har echiniterna allm\u00e4nt uppfattats som \u00e5skstenar. P\u00e5 Jylland \u00e4r dessa klotformiga f\u00f6rsteningar de vanligaste blixtstenarna. P\u00e5 Nordsj\u00f6kusten b\u00e4r de beteckningen \u00bbGrummelsteene\u00bb, \u00bbAdlerstene\u00bb, \u00bbGosarensteene\u00bb. I Norge \u00e4r likaledes de runda \u00e5skstenarna kallade torelod synnerligen vanliga. I Schwaben har de \u00e4gg- eller klotformade \u00e5skstenarna f\u00e5tt namnet \u00bbHerrgottssteine\u00bb, \u00bbMuttergottessteine\u00bb.<\/p>\n

Bland letter och litauer \u00e4r \u00bb\u00e5skkulor\u00bb den g\u00e4ngse beteckningen f\u00f6r dylika stenar. I Storbritannien har klotformade konkretioner av j\u00e4rnpyriter och markasiter betraktats s\u00e5som \u00e5skstenar och kallats \u00bbcelestial cannon balls\u00bb. I egenskap av \u00e5skstenar har runda eller \u00e4ggformade stenar f\u00f6rekommit l\u00e5ngt utom Europa i Peru och V\u00e4staustralien.<\/p>\n

F\u00f6r s\u00e5 vitt vi kan se, har vi tre naturliga grupper av \u00e5skstenar: 1) de yx- och kil-formade viggarna, 2) de pilformade viggarna, \u00bb\u00e5skpilarna\u00bb; och 3) de runda och \u00e4ggformade \u00e5skstenarna. Dessa former motsvaras noga av de enkla vapnen yxan (kastyxan), pilen och slungstenen, vilkas bruk kan sp\u00e5ras redan i den europeiska sten\u00e5ldern.<\/p>\n

Den v\u00e4rldsspridda f\u00f6rest\u00e4llningen om blixtstenen m\u00e5ste ha uppst\u00e5tt p\u00e5 ett j\u00e4mf\u00f6relsevis l\u00e5gt stadium av m\u00e4nsklig kultur. Vi finner den f\u00f6retr\u00e4dd av nutida vilda folk. \u00bbN\u00e4r en santal ser ett tr\u00e4d splittrat, djur och m\u00e4nniskor tr\u00e4ffade, h\u00e5l gr\u00e4vda i jorden, alltsammans gjort av blixten, s\u00e5 drar han den slutsatsen, att blixten m\u00e5ste ha ett s\u00e4rskilt verktyg f\u00f6r att \u00e5stadkomma detta\u00bb. Om man, s\u00e5som Rev. P. O. Bodding, h\u00e4rtill vill inv\u00e4nda, att en dylik sten ju m\u00e5ste sl\u00e5s i stycken, s\u00e5 kan en vilde v\u00e4l t\u00e4nka sig denna eventualitet. I den europeiska vetenskapen har denna f\u00f6rest\u00e4llning, en g\u00e5ng allm\u00e4nt hyllad under medeltiden, h\u00e5llit sig uppe \u00e4nda till begynnelsen av det sjuttonde \u00e5rhundradet. Den omfattades \u00e4nnu av femtonhundratalets l\u00e4rda arkeologer och framst\u00e4lls av Descartes uti hans Discours. Kejsar Rudolf den andres l\u00e4kare Boot sade, att om n\u00e5gon p\u00e5 hans tid tillbakavisade denna allm\u00e4nna tro, s\u00e5 betraktades han rent av som en galning.<\/p>\n

F\u00f6r primitiv tankeg\u00e5ng m\u00e5ste blixtstr\u00e5len framst\u00e5 s\u00e5som ett verkligt f\u00f6rem\u00e5l. Det svenska ordet \u00bb\u00e5skvigg\u00bb betyder \u00e4nnu b\u00e5de blixt och vigg. Det ligger d\u00e4rf\u00f6r n\u00e4ra till hands, att n\u00e4r man efter \u00e5skv\u00e4dret ger sig ut och hittar stenar av en viss skapnad eller form, skall dessa betraktas s\u00e5som \u00e5skstenar nedslungade med blixten. Genom id\u00e9f\u00f6rknippningen med blixten f\u00e5r dessa stenar sina \u00f6vernaturliga egenskaper. \u00c5skstenarna blir med andra ord magiska f\u00f6rem\u00e5l. Men den allm\u00e4nna tendensen att uppfatta fenomenet antropomorft ligger h\u00e4r synnerligen n\u00e4ra till hands, och man f\u00e5r i sj\u00e4lva verket anta, att f\u00f6rest\u00e4llningen om den fr\u00e5n himlen nedslungade stenen uppst\u00e5tt redan p\u00e5 ett l\u00e5gt stadium av andlig utveckling. S\u00e5 snart antropomorfiseringsprocessen p\u00e5begynts, intr\u00e4dde, enligt vad vi har sk\u00e4l att tro, den differentiering i f\u00f6rest\u00e4llningarna, som kan sk\u00f6njas \u00e4nnu i v\u00e5ra dagars folktro; man b\u00f6rjade uppfatta \u00e5skstenen s\u00e5som ett primitivt vapen, en yxa, en pil eller en slungsten. \u00bbRedan sten\u00e5ldersm\u00e4nniskorna\u00bb, s\u00e4ger Wilhelm Mannhardt, \u00bbt\u00e4nkte sig naturf\u00f6rloppet s\u00e5lunda, att en gudom nedslungade ett vapen av det slag man sj\u00e4lv anv\u00e4nde\u00bb. P\u00e5 ett h\u00f6gre stadium av antropomorfisering, d\u00e5 f\u00f6rest\u00e4llningarna om en \u00e5skgud uppst\u00e5tt, fick denne \u00e5skan och blixten till sitt vapen. \u00c5skstenen blev \u00bben kil eller vigge av sten, som kastas av Thor eller Gofar\u00bb. Eller blev den, s\u00e5som fallet \u00e4r med den peruanska \u00e5skguden, en sten i Apocatequil’s slunga.<\/p>\n

\u00c5skstenen var s\u00e5lunda till sitt ursprung ett sj\u00e4lvst\u00e4ndigt magiskt f\u00f6rem\u00e5l utrustat med \u00f6vernaturlig kraft. D\u00e4rur h\u00e4rleder sig dess profylaktiska egenskaper; den skyddar mot blixten och den kringsmygande v\u00e5delden. Dessa egenskaper l\u00e5ter icke naturligt f\u00f6rklara sig p\u00e5 n\u00e5got annat s\u00e4tt. Men \u00e5skstenen f\u00e5r \u00e4nnu en annan magisk funktion; den blir n\u00e4mligen p\u00e5 grund av sin f\u00f6rbindelse med elden l\u00e4tt ett trollmedel f\u00f6r k\u00e4rlek. M\u00e5h\u00e4nda ledde n\u00e5gon oklar f\u00f6rest\u00e4llning av detta slag den gamla kvinnan att undra om icke Grill i kraft av sin \u00e5skviggssamling kunde veta, om hennes dotters k\u00e4rlek var besvarad eller inte. I Peru har dessa \u00e5skstenar st\u00e5tt h\u00f6gt i ropet s\u00e5som ett k\u00e4rleksmedel, vilket kunde t\u00e4nda \u00bbbeg\u00e4rets farliga l\u00e5gor i det kallaste br\u00f6st\u00bb. H\u00e4rmed \u00e4r \u00f6verg\u00e5ngen till fruktbarhets- och fruktsamhetsmagien given.<\/p>\n

S\u00e5lunda kan man \u00e4ven hos oss sp\u00e5ra \u00e5skstenens anv\u00e4ndning i fruktsamhetsmagiska bruk. Sven Nilsson ber\u00e4ttar f\u00f6r oss, att man p\u00e5 vissa orter f\u00f6rr b\u00f6rjat l\u00e4gga en flintkil i s\u00e4ngen hos barnf\u00f6derskor, f\u00f6r att underl\u00e4tta barnsb\u00f6rde. \u00c5skstenens magiska fruktsamhetskraft har gett upphov till liknande bruk i Indien, och hos Badaga-folket p\u00e5 Nilgri-bergen.<\/p>\n

\u00c5skviggen knyts samman med f\u00f6rest\u00e4llningen om v\u00e4rmens och \u00e5skregnets b\u00f6rdighet. S\u00e5lunda kommer \u00e5skviggen att fr\u00e4mja f\u00e4ltens gr\u00f6da och boskapens fruktsamhet. Vi har ovan sett exempel p\u00e5 dess anv\u00e4ndning i detta syfte. En motivklyvning intr\u00e4der h\u00e4rmed uti folkbruken, men den negativa och positiva sidan f\u00f6rh\u00e5ller sig till varandra som de b\u00e5da sidorna av pr\u00e4geln p\u00e5 en brakteat (brakteat \u00e4r ett forntida smycke av h\u00e5rt sammanpressade guldplattor); de kan i verkligheten aldrig skiljas.<\/p>\n

Under denna utveckling fortbildas de religi\u00f6sa f\u00f6rest\u00e4llningarna om \u00e5skguden, som f\u00e5r den dubbla uppgiften att skydda mot j\u00e4ttarna och trollen och fr\u00e4mja fruktbarheten. Hans attribut, \u00e5skviggen, m\u00e5ste r\u00f6na inflytande h\u00e4rav, dess \u00f6vernaturliga egenskaper f\u00f6rst\u00e4rkas, de magiska f\u00f6rest\u00e4llningarnas n\u00e4t spinnes vidare ut. Detta synes ha varit f\u00f6rh\u00e5llandet med torshammaren. Mj\u00f6lner, som betecknar \u00f6verg\u00e5ngen fr\u00e5n magiskt vehikel till religi\u00f6s symbol, har \u00e4nnu \u00e5skstenens v\u00e4lsignande och fruktbringande verkningar, d\u00e5 den l\u00e4gges i brudens sk\u00f6te och n\u00e4r med dennes hj\u00e4lp de slaktade bockarna f\u00f6das p\u00e5 nytt. Tors m\u00e4ktiga hammare var s\u00e5lunda en sl\u00e4kting i r\u00e4tt nedstigande led till de \u00e5skstenar, som vi i den dag som \u00e4r p\u00e5tr\u00e4ffa i norden.<\/p>\n

Tron p\u00e5 \u00e5skviggens \u00f6vernaturliga egenskaper har s\u00e4kert varit den livskraftigaste av de f\u00f6rest\u00e4llningar, som anknutit sig till \u00e5skstenen. Men detta inneb\u00e4r ingalunda, att de \u00f6vriga f\u00f6rest\u00e4llningarna om \u00e5skstenen skulle vara sekund\u00e4ra. Den f\u00f6reg\u00e5ende framst\u00e4llningen av \u00e5skstenarnas karakt\u00e4r har gett vid handen, att de klotformiga \u00e5skstenarna ingalunda \u00e4r n\u00e5gon s\u00e4llsynthet i de nordiska landen. Sett i samband med de s. k. votivyxorna skulle detta visa, att de olika formerna av \u00e5skstenstron f\u00f6rekommit redan hos v\u00e5ra f\u00f6rf\u00e4der. I det \u00f6vriga Europa kan f\u00f6rest\u00e4llningen om belemniterna s\u00e5som \u00e5skstenar sp\u00e5ras redan under antiken. Detta synes avgjort tala f\u00f6r dessa \u00e5skstensformers ursprunglighet. Om detta antagande \u00e4r riktigt, s\u00e5 har utvecklingen av \u00e5skstenstron varit precis den motsatta mot vad man vanligen antagit, n\u00e4r man trott, att den utg\u00f6r en kvarleva av de mytologiska f\u00f6rest\u00e4llningarna om torshammaren. Mj\u00f6lnerf\u00f6rest\u00e4llningarna har tv\u00e4rtom utvecklat sig ur tron p\u00e5 \u00e5skviggen. Men man kan inte, s\u00e5som Blinkenberg g\u00f6r, stanna vid detta antagande. Tv\u00e4rtom synes det, att de yx- och kilformade sten\u00e5ldersf\u00f6rem\u00e5len i deras egenskap av \u00e5skviggar tillh\u00f6r en \u00e4nnu st\u00f6rre kategori av celesta stenar n\u00e4mligen \u00e5skstenarna i allm\u00e4nhet. I varje annat fall s\u00e4tter man delen i st\u00e4llet f\u00f6r det hela. V\u00e5r unders\u00f6kning av \u00e5skviggstron har gett det resultatet, att \u00e5skstenarna i folktron har flere enligt all sannolikhet likas\u00e5 ursprungliga former. Det finns intet sk\u00e4l att tro motsatsen. Att h\u00e4rleda den nutida tron p\u00e5 \u00e5skviggen ur paleoliterna leder tv\u00e4rtom som genast skall visas, till stora sv\u00e5righeter. Om \u00bb\u00e5skvapnet\u00bb, stenyxan, varit \u00e5skstenens huvudform, hur skall man d\u00e5 f\u00f6rklara dess f\u00f6rekomst under sten\u00e5ldern?<\/p>\n

Kan man verkligen p\u00e5 allvar tro, att ett upphittat stenredskap v\u00e4ckt n\u00e5gon st\u00f6rre uppm\u00e4rksamhet under en tid, d\u00e5 var man f\u00f6rf\u00e4rdigade och dagligdags begagnade sig av stenredskap? Och vidare, om tron p\u00e5 stenyxan \u00e4r den ursprungliga formen av tron p\u00e5 \u00e5skstenar, hur skall man f\u00f6rklara uppkomsten av de \u00f6vriga formerna av denna tro? Att gripa till en hypotes om vapnens och redskapens \u00f6vernaturliga egenskaper synes i detta fall vara att rent av hissa n\u00f6dflagg. Vapnens religi\u00f6sa betydelse m\u00e5ste ju ge upphov \u00e5t en \u00bbvapengud\u00bb, icke en \u00e5skgud. \u00d6verg\u00e5ngen fr\u00e5n \u00e5skgud till krigsgud, som s\u00e4kerligen tillh\u00f6r de ariska folkens gemensamma religi\u00f6sa utveckling, \u00e4r trolig och t\u00e4nkbar, under det att en utveckling fr\u00e5n krigsgud till \u00e5skgud vore sv\u00e5rf\u00f6rklarlig, eller ofattbar.<\/p>\n

I det f\u00f6reg\u00e5ende har vi s\u00f6kt ge en f\u00f6rklaring p\u00e5 \u00e5skstenens sj\u00e4lvst\u00e4ndiga uppkomst. D\u00e4rmed \u00e4r ingalunda sagt att denna tro under tidernas lopp inte skulle ha r\u00f6nt inflytande fr\u00e5n besl\u00e4ktade id\u00e9kretsar. I fr\u00e4msta rummet har vi a\u00e9roliterna, vilka i folktron st\u00e5r \u00e5skstenarna synnerligen n\u00e4ra och stundom sammanblandas med dem. Andr\u00e9e antar till och med, att nedfallna meteorstenar gett upphov till tron p\u00e5 \u00e5skstenarna. \u00c4ven om detta inte \u00e4r riktigt, s\u00e5 har f\u00f6rest\u00e4llningarna om nedfallna stenar utan tvivel likv\u00e4l ut\u00f6vat ett starkt inflytande p\u00e5 \u00e5skviggstron. Id\u00e9sl\u00e4ktskapen \u00e4r inte sv\u00e5r att f\u00f6rst\u00e5 utifr\u00e5n synpunkten av den ovan framst\u00e4llda hypotesen om \u00e5skstenarnas ursprung. I viss m\u00e5n besl\u00e4ktade med tron p\u00e5 \u00e5skviggen \u00e4r s\u00e4kerligen ocks\u00e5 f\u00f6rest\u00e4llningarna om gryphiter och ammoniter. Men i det hela taget synas folk\u00e5sk\u00e5dningarna betr\u00e4ffande \u00e5skstenarna bilda en n\u00e5gorlunda v\u00e4l begr\u00e4nsad och naturlig grupp av f\u00f6rest\u00e4llningar.<\/p>\n

En fr\u00e5ga \u00e5terst\u00e5r: varf\u00f6r har \u00e5skviggen i germanisk folktro och religion f\u00e5tt en s\u00e5 vidstr\u00e4ckt anv\u00e4ndning framf\u00f6r de \u00f6vriga \u00e5skstensformerna? Varf\u00f6r har \u00e5skgudarna f\u00e5tt hammaren, yxan och sv\u00e4rdet till sina attribut, inte b\u00e5gen eller slungan? F\u00f6r s\u00e5 vitt n\u00e5got svar kan ges p\u00e5 denna fr\u00e5ga, m\u00e5ste det n\u00e4rmast bli, att det folk, som skapat dessa f\u00f6rest\u00e4llningar, varit ett krigiskt folk med yxan och sv\u00e4rdet s\u00e5som sina f\u00f6rn\u00e4msta vapen. Slungan och b\u00e5gen spelar d\u00e4remot en mindre roll. Himmelsgudarna har d\u00e4rf\u00f6r i regeln varit vapengudar, \u00e5skgudarna krigsgudar. Hos ett krigiskt folk, som er\u00f6vrade v\u00e4rlden med yxan och sv\u00e4rdet, m\u00e5ste tron p\u00e5 \u00e5skviggen ha spelat st\u00f6rre roll \u00e4n alla andra former av tron p\u00e5 \u00e5skgudens vapen.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Nedtecknat i november 2017, med hj\u00e4lp av Henrik Ebb fr\u00e5n Stenbacksv\u00e4gen i Lappfj\u00e4rd, vars far Otto Ebb (1898-1954) har ber\u00e4ttat om dessa h\u00e4ndelser: F\u00f6rr i v\u00e4rlden var folk betydligt mera vidskepliga \u00e4n i dag. D\u00e5 trodde man p\u00e5 trolldom och Forts\u00e4tt l\u00e4sa \u00c5skviggen och annan trolldom.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":19,"menu_order":260,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-6722","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6722","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=6722"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6722\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":6727,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6722\/revisions\/6727"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/19"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=6722"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}