{"id":6662,"date":"2017-11-25T23:02:47","date_gmt":"2017-11-25T22:02:47","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=6662"},"modified":"2020-11-11T23:21:20","modified_gmt":"2020-11-11T21:21:20","slug":"brandstoden-och-dess-historia","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=6662","title":{"rendered":"Brandstoden och dess historia."},"content":{"rendered":"

Sammanfattad av Lasse Backlund \u00e5r 2015 och uppdaterad i november 2017. Uppgifterna \u00e4r tagna fr\u00e5n gamla tidningar, dokument och ur Lappfj\u00e4rds historia, del 1 och 2. Leif Wilhelms och Inga-Lill Sandstr\u00f6m har bidragit med material.<\/span><\/p>\n

\u00c4nda sedan Dagsmark fick sina f\u00f6rsta nybyggare p\u00e5 1400-talet har det h\u00e4nt att deras g\u00e5rdar och andra hus blivit f\u00f6rst\u00f6rda av eld. Husen var i regel byggda av tr\u00e4 och eldst\u00e4derna och r\u00f6kkanalerna s\u00e5 bristf\u00e4lliga att elden l\u00e4tt kunde sprida sig till sj\u00e4lva byggnaden. Under den m\u00f6rka tiden p\u00e5 \u00e5ret lystes husen upp med \u00f6ppen eld och med brinnande p\u00e4rtor, vilket gjorde att elden ofta kom l\u00f6s.<\/p>\n

G\u00e5rdarna i Dagsmark var ocks\u00e5 koncentrerade till ett litet omr\u00e5de i Stor\u00e5krin och n\u00e4ra Sebbas-backan. Det h\u00e4r medf\u00f6rde att elden n\u00e4r den kom l\u00f6s i en byggnad, l\u00e4tt spred sig till andra g\u00e5rdar och hus. F\u00f6rlusterna kunde vara mycket k\u00e4nnbara men n\u00e5gra dokumentationer p\u00e5 storbr\u00e4nder fr\u00e5n denna tid finns inte. Under 1400- och 1500-talet var det oftast \u00e4garen sj\u00e4lv som fick st\u00e5 f\u00f6r f\u00f6rlusten, om n\u00e5gon byggnad brann ner men det fanns ocks\u00e5 m\u00f6jlighet att f\u00e5 s\u00e5 kallad brandstod fr\u00e5n h\u00e4radet. Brandstod var allts\u00e5 en ers\u00e4ttning som den drabbade kunde f\u00e5 av andra g\u00e5rds\u00e4gare som bodde i samma h\u00e4rad.<\/p>\n

Brandstoden skulle allts\u00e5 f\u00e5s i pengar men eftersom s\u00e5dana s\u00e4llan fanns, s\u00e5 var det enklare att brandstoden gavs i form av timmer och annat byggmaterial. Att arbeta p\u00e5 talko var vanligt f\u00f6rekommande redan den h\u00e4r tiden. Det fanns regler om brandstoden redan p\u00e5 1400-talet men det var sv\u00e5rt att h\u00e5lla och tyda dessa regler. Till exempel i Kristofers Landslag fr\u00e5n \u00e5r 1442, s\u00e5 \u00e4r det best\u00e4mt att h\u00e4radet skall ge brandstod f\u00f6r brandskada. Skadorna skulle granskas av 6 granskare och om skadan var st\u00f6rre \u00e4n 20 mark som skulle hela h\u00e4radet vara med och betala. Men om skadan var mellan 10 och 20 mark, s\u00e5 skulle bara halva h\u00e4radet st\u00e5 f\u00f6r brandstoden och om den var mindre \u00e4n 10 mark s\u00e5 skulle en fj\u00e4rding av h\u00e4radet st\u00e5 f\u00f6r skadan.<\/p>\n

Brandstoden som den drabbade fick var ju en stor l\u00e4ttnad men samtidigt en stor b\u00f6rda f\u00f6r de \u00f6vriga i h\u00e4radet. Det fanns hela tiden tvister om vem som skulle ge brandstoden och i flera socknar best\u00e4mdes det att de inte skulle delta i brandstoder som g\u00e4llde hela h\u00e4radet. De tyckte att brandstoden skulle g\u00e4lla bara f\u00f6r brandskador inom socknen. Redan p\u00e5 den tiden fanns det missbruk med hur skadorna skulle v\u00e4rderas. Flera v\u00e4rderare r\u00e4knade skadorna s\u00e5 h\u00f6ga att de ofta var st\u00f6rre \u00e4n skadan, detta h\u00e4nde fr\u00e4mst d\u00e5 hela h\u00e4radet var med och betalade. M\u00e5nga som blev tvungna att betala brandstod klagade ocks\u00e5 p\u00e5 att de drabbade ofta fick full ers\u00e4ttning och gick n\u00e4stan skadel\u00f6sa, medan betalarna led de st\u00f6rsta f\u00f6rlusterna.<\/p>\n

Vissa som drabbades av brandskada tyckte att det vore enklare att ers\u00e4tta skadan genom att f\u00e5 skattelindring av kronan \u00e4n att f\u00e5 andra att ge brandstod. Eftersom landet p\u00e5 1500-talet n\u00e4stan hela tiden var i krig med Ryssland, s\u00e5 var skatteuttaget stort. D\u00e4rf\u00f6r var det m\u00e5nga som uppvaktade kungen med beg\u00e4ran om skattelindringar. Ett exempel p\u00e5 detta har Leif Wilhelms fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd bidragit med:<\/p>\n

\u00c5r 1592 drabbades bonden Olof J\u00f6nsson i Yttermark av en sv\u00e5r olycka genom en v\u00e5deld som f\u00f6rst\u00f6rde hans hus, boskap och det mesta av s\u00e4den som stod p\u00e5 \u00e5kern. Detta var ett sv\u00e5rt slag. Han kunde inte f\u00e5 n\u00e5gon brandstod varken fr\u00e5n h\u00e4radet eller fr\u00e5n socknen. Den enda lindring han kunde f\u00e5 var att bli befriad fr\u00e5n \u201dkronoutskylder\u201d f\u00f6r n\u00e5got \u00e5r fram\u00e5t. En s\u00e5dan befrielse kunde endast kungen bevilja. Kungen Sigismund bodde d\u00e5 l\u00e5ngt borta i Polen. Hertig Karl var riksf\u00f6rest\u00e5ndare i Sverige i kungens st\u00e4lle, varf\u00f6r bonden Olof J\u00f6nsson skaffade ett skriftligt bevis \u00f6ver den skada han lidit och begav sig med h\u00e4st till kungens st\u00e4llf\u00f6retr\u00e4dare hertig Karl. Den 3 februari 1593 har hertig Karl i Stockholm, l\u00e5tit skriva ett brev till fogden Thomas p\u00e5 Korsholm, \u201ddenne l\u00e5ter Olof J\u00f6nsson fr\u00e5n Yttermark i N\u00e4rpes socken bliva okr\u00e4vd f\u00f6r utlagorna, efter han haver lidit skada av v\u00e5deld\u201d. Lindringen fr\u00e5n utlagorna beviljades dock endast f\u00f6r \u201ddetta \u00e5r\u201d (d.v.s. f\u00f6r \u00e5r 1593).<\/em><\/span><\/p>\n

Det finns bra exempel p\u00e5 att de som m\u00e5ste ge brandstod \u00e5t drabbade ville \u00e4ndra reglerna efter skadan. I juni \u00e5r 1688 drabbades \u201dhela byn\u201d d\u00e5 6 bondg\u00e5rdar brann ner p\u00e5 en kort stund i Bertby i V\u00f6r\u00e5. Skadorna som uppgick till hela 3\u00a0298 riksdaler skulle enligt reglerna ers\u00e4ttas av hela h\u00e4radet. Ocks\u00e5 i Lillkyro hade en byagrupp just brunnit ner och det h\u00e4r satte b\u00f6nderna i r\u00f6relse och bland annat N\u00e4rpes och Lappfj\u00e4rds socken best\u00e4mde redan i juli samma \u00e5r \u201datt betala allena dee skadest\u00e5nd, som af w\u00e5d Eld inom desse Sochnerne tijma\u201d. Det \u00e4r oklart hur det h\u00e4r snabba beslutet godk\u00e4ndes i h\u00e4raden och om lappfj\u00e4rdsborna slapp ge brandstod \u00e5t v\u00f6r\u00e5-och lillkyroborna.<\/p>\n

Flera socknar ville ha enklare regler med brandstoden och i b\u00f6rjan p\u00e5 1700-talet godk\u00e4nde landsh\u00f6vdingen i Vasa att brandstod skulle ges enbart inom den egna socknen. Det h\u00e4r gynnade de socknar som var glest bebyggda d\u00e4r skadan ofta inskr\u00e4nkte sig endast till en byggnad medan andra socknar med t\u00e4t bebyggelse kunde drabbas mycket h\u00e5rt. Reglerna var fortfarande mycket oklara och vissa g\u00e5nger vid st\u00f6rre br\u00e4nder blev hela h\u00e4radet tvunget att delta i kostnaderna.<\/p>\n

Brandstod gavs tidigare inte f\u00f6r skador p\u00e5 l\u00f6s\u00f6re och inte heller p\u00e5 skogen som inte d\u00e5 \u00e4nnu var skiftat, utan \u00e4gdes samf\u00e4llt av alla. \u00c5r 1694 kom dock en resolution som best\u00e4mde att brandstod ocks\u00e5 skulle ges f\u00f6r spannm\u00e5l, foder, dragare och boskap. Socknen kunde ocks\u00e5 best\u00e4mma brandstoden sj\u00e4lv. Till exempel i Lappfj\u00e4rd best\u00e4mdes det att brandstoden f\u00f6r en ria skulle vara s\u00e5 l\u00e5g, att ingen frestelse skulle finnas att vara v\u00e5rdsl\u00f6s med elden. \u00c5r 1759 d\u00e5 bonden Johan Lillkull i Dagsmark hade f\u00f6rlorat en ny ria med loge och en halmlada genom v\u00e5deld, s\u00e5 v\u00e4rderades skadan till 284 riksdaler. Han fick brandstod endast 114 riksdaler \u201demedan i denna socken ing\u00e5tts f\u00f6r detta en s\u00e5dan brandstodsf\u00f6rening, att ej mer \u00e4r 50 daler best\u00e5s f\u00f6r ria och loge\u201d.<\/p>\n

F\u00f6r skogseld utbetalades ingen brandstod men om det blev klarlagt vem som v\u00e5llat eldsv\u00e5dan, s\u00e5 kunde denne bli ers\u00e4ttningsskyldig. Till exempel i mars 1753 f\u00f6rs\u00f6kte man p\u00e5 tinget i Lappfj\u00e4rd reda ut huru eld i juni 1752 hade uppst\u00e5tt i skogen mellan Dagsmark och Lappfj\u00e4rd, varvid skogen blivit ansenligt f\u00f6rst\u00f6rd. En bondehustru Valborg Mickelsdotter fr\u00e5n Dagsmark var misst\u00e4nkt f\u00f6r hon hade t\u00e4nt p\u00e5 eld till att ryka f\u00f6r boskapen mot mygg och broms. Hon blev dock frik\u00e4nd p\u00e5 tinget, eftersom avst\u00e5ndet fr\u00e5n hennes eldplats till det st\u00e4lle d\u00e4r skogselden uppst\u00e5tt var 400 alnar.<\/p>\n

\u00c5r 1770 utkom en ny f\u00f6rordning som ber\u00e4ttigade enskilda pastorat att ing\u00e5 brandstodsf\u00f6reningar och bli fria fr\u00e5n skyldigheten att ge brandstod till andra socknar. Det h\u00e4r ledde till att flera \u00e5tg\u00e4rder vidtogs f\u00f6r att trygga sig mot eldsv\u00e5dor. I riarna var eldst\u00e4derna oftast byggda av gr\u00e5sten utan n\u00e5gon som helst k\u00e5pa och \u00e5r 1795 besl\u00f6t sockenborna p\u00e5 en st\u00e4mma att ordentliga ugnar av tegel med k\u00e5pa ovanp\u00e5 skulle byggas. L\u00e4nsmannen kom med direktiv hur ugnar och eldst\u00e4der skulle byggas och by\u00e5ldermannen fick i uppdrag att regelbundet granska att direktiven efterf\u00f6ljdes. Om ugnarna inte var byggda enligt direktiven skulle ingen brandstod f\u00e5 ifall elden kom l\u00f6s.<\/p>\n

Det best\u00e4mdes ocks\u00e5 att de riar som var bel\u00e4gna n\u00e4ra landsv\u00e4gen m\u00e5ste f\u00f6rses med l\u00e5s, s\u00e5 att inte kringstrykande fr\u00e4mlingar kunde ta sig in och \u00f6vernatta i dessa. Flera riar hade n\u00e4mligen f\u00f6rst\u00f6rts av kringstrykare p\u00e5 grund av ovarsam hantering med elden. Brandredskap s\u00e5som stegar, brandhake och \u00e4mbar skulle ocks\u00e5 finnas p\u00e5 varje hemman, torp och backstuga.<\/p>\n

Men hur f\u00f6rsiktiga man \u00e4n var s\u00e5 kunde elden komma loss. Den 6 juni 1801 f\u00f6rst\u00f6rdes s\u00e5 gott som alla byggnader hos bonden Johan Larsson Lillkull i Dagsmark. Var detta hemman fanns \u00e4r oklart men det stod antingen i Byin eller p\u00e5 A-sidon n\u00e4ra nuvarande Lillbron. Skadorna v\u00e4rderades till hela 211 riksdaler och h\u00e4radsr\u00e4tten godk\u00e4nde brandstoden till det v\u00e4rderade beloppet. M\u00f6jligtvis var det efter denna brand som Johan Larsson Lillkull flyttade till A-sidon och byggde nya hus d\u00e4r, mittemot nuvarande b\u00f6nehuset.<\/p>\n

Efter branden hos Johan Larsson Lillkull skulle en v\u00e4rdering av skadorna g\u00f6ras och Inga-Lill Sandstr\u00f6m, f. Lillkull i Dagsmark har renskrivit det handskrivna granskningsprotokollet, som hon har hittat p\u00e5 Landsarkivet i Vasa. Dokumentet \u00e4r intressant, f\u00f6r h\u00e4r ser vi vem som f\u00f6rorsakat branden, n\u00e4r husen \u00e4r byggda och i vilket skick de har varit. Vill du l\u00e4sa dokumentet, s\u00e5 skall du klicka H\u00c4R!<\/strong><\/span><\/span><\/a><\/p>\n

Ett stort fel i systemet med brandstod var att de b\u00f6nder och g\u00e5rds\u00e4gare som skulle betala d\u00e5 brandskada skett, skulle g\u00f6ra det i efterskott. M\u00e5nga b\u00f6nder hade problem med att betala eller s\u00e5 fattades viljan att g\u00f6ra det. Runt \u00e5r 1900 kom det nya direktiv att kommunerna skulle bilda brandstodsf\u00f6reningar, som skulle samla in pengar p\u00e5 f\u00f6rhand f\u00f6r att f\u00e5 en buffert f\u00f6r kommande skador. S\u00e5 gjorde man ocks\u00e5 i Lappfj\u00e4rd d\u00e4r kommunen \u00e5r 1902 bildade en brandstodsf\u00f6rening med helt nya stadgar.<\/p>\n

Lappfj\u00e4rdsborna blev ocks\u00e5 handgripligt p\u00e5minda om behovet av en fungerande brandstodsf\u00f6rening med fonderade pengar eller buffert, d\u00e5 den nybyggda norra folkskolan pl\u00f6tsligt brann ner sommaren 1905. Den hade inte \u00e4nnu tagits i bruk utan 10 man var just d\u00e5 i arbete. Arbetarna h\u00f6ll p\u00e5 att dikta v\u00e4ggarna och p\u00e5 golvet fanns b\u00e5de drev och bl\u00e5nar, som var mycket l\u00e4ttant\u00e4ndliga. D\u00e4rf\u00f6r blev branden s\u00e5 pass h\u00e4ftig att 70-\u00e5riga byggaren Karl Erik Agn\u00e4s som troligen arbetade uppe p\u00e5 vinden med isoleringen inte hann ut ur bygganden, utan f\u00f6rolyckades. Elden spred sig ocks\u00e5 till grannen H\u00e5ks, d\u00e4r karakt\u00e4rsbyggnaden totalf\u00f6rst\u00f6rdes och till flera andra g\u00e5rdar l\u00e5ngt ifr\u00e5n. Vill du l\u00e4sa vad Syd-\u00d6sterbotten skrev om denna brand, klicka H\u00c4R!<\/strong><\/span><\/span><\/a><\/p>\n

Ovarsam r\u00f6kning ans\u00e5gs vara orsaken till branden. Den halvf\u00e4rdiga skolbyggnaden var f\u00f6rs\u00e4krad till 10\u00a0000 mark i kommunens brandstodsf\u00f6rening och H\u00e5ks g\u00e5rd till 1\u00a0000 mark. Kort efter branden sammankallades del\u00e4garna i kommunens brandstodsf\u00f6rening f\u00f6r att r\u00e5dg\u00f6ra om brandskadeers\u00e4ttningens utbetalande. Vid det sammantr\u00e4det granskades speciellt om branden kunde anses vara f\u00f6rorsakad av v\u00e5rdsl\u00f6shet och slarv, som kunde betyda v\u00e4gran att betala. Majoriteten p\u00e5 m\u00f6tet var dock av den \u00e5sikten att ers\u00e4ttningen skulle utbetalas, trots att det var fr\u00e5ga om ovarsam r\u00f6kning och att det var verkligt stora pengar som skulle ut.<\/p>\n

Del\u00e4garna i brandstodsf\u00f6rening hamnade nu att betala 9,50 mk f\u00f6r varje 1\u00a0000 mk f\u00f6rs\u00e4krad egendom i brandstod, ungef\u00e4r 10 g\u00e5nger mer \u00e4n ett normalt \u00e5r och det bara f\u00f6r denna skolas brand. N\u00e4rap\u00e5 h\u00e4lften v\u00e4grade att betala och det blev utdragna processer b\u00e5de i h\u00e4radsr\u00e4tten och i hovr\u00e4tten, d\u00e4r de dock f\u00f6rlorade och hamnade att betala ocks\u00e5 kommunens r\u00e4tteg\u00e5ngskostnader. Bland annat Erland B\u00e5sk processade p\u00e5 tinget och f\u00f6rlorade b\u00e5de i h\u00e4radsr\u00e4tten och i hovr\u00e4tten, och du kan l\u00e4sa om domen H\u00c4R!<\/strong><\/span><\/span><\/a><\/p>\n

Det h\u00e4r sorgliga fallet med norra folkskolan fick nu lappfj\u00e4rdsborna att t\u00e4nka om och efter detta b\u00f6rjade f\u00f6rs\u00e4kringspremierna fonderas och placeras p\u00e5 s\u00e4kert s\u00e4tt, s\u00e5 att medel skulle finnas f\u00e4rdigt d\u00e5 skada skett.<\/p>\n

I b\u00f6rjan p\u00e5 1900-talet var flera g\u00e5rdar helt of\u00f6rs\u00e4krade, vilket betydde att \u00e4garen tog en stor egen risk och kunde g\u00f6ra stora f\u00f6rluster om eldsv\u00e5da intr\u00e4ffade. Tv\u00e5 b\u00f6nder i Kvarn\u00e5 fick erfara detta i maj 1901 d\u00e5 elden kom l\u00f6s hos \u00e4nkan \u201dKv\u00e4\u00e4n\u00e5-Kajs\u201d allts\u00e5 Anna Kajsa Rosenback och b\u00e5de hennes och grannen Josef Rosenbacks alla byggnader lades i aska p\u00e5 n\u00e5gra timmar. Totalt 19 olika byggnader f\u00f6rst\u00f6rdes och f\u00f6rlusten var s\u00e5 k\u00e4nnbar att b\u00e5da b\u00f6nderna blev tvungna att s\u00e4lja sina hemman inom n\u00e5gra \u00e5r.<\/p>\n

Det h\u00e4r var nog en p\u00e5minnelse som fick flera b\u00f6nder och hus\u00e4gare att se \u00f6ver sina f\u00f6rs\u00e4kringar. I och med storskiftet i b\u00f6rjan p\u00e5 1900-talet flyttades m\u00e5nga g\u00e5rdar ut ur byn, n\u00e5gonting som k\u00e4nnbart f\u00f6rb\u00e4ttrade brands\u00e4kerheten. P\u00e5 1920-talet d\u00e5 flera g\u00e5rdar i Dagsmark fick elektriskt str\u00f6m minskade ocks\u00e5 brandrisken betydligt. Brandstodsf\u00f6reningen b\u00f6rjade ocks\u00e5 f\u00e5 kapital fonderade, vilket betydligt underl\u00e4ttade utbetalningarna av brandstod.<\/p>\n

I dag \u00e4r f\u00f6rs\u00e4kringsskyddet f\u00f6r v\u00e5ra g\u00e5rdar verkligt omfattande och t\u00e4cker allt fr\u00e5n brand- och vattenskador till skadeg\u00f6relse och inbrott. Det ger en trygghet som v\u00e5ra f\u00f6rf\u00e4der bara kunde dr\u00f6mma om.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Sammanfattad av Lasse Backlund \u00e5r 2015 och uppdaterad i november 2017. Uppgifterna \u00e4r tagna fr\u00e5n gamla tidningar, dokument och ur Lappfj\u00e4rds historia, del 1 och 2. Leif Wilhelms och Inga-Lill Sandstr\u00f6m har bidragit med material. \u00c4nda sedan Dagsmark fick sina Forts\u00e4tt l\u00e4sa Brandstoden och dess historia.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":17,"menu_order":21,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-6662","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6662","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=6662"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6662\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":18322,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6662\/revisions\/18322"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/17"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=6662"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}