{"id":6454,"date":"2017-11-07T20:12:28","date_gmt":"2017-11-07T19:12:28","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=6454"},"modified":"2017-11-20T21:21:57","modified_gmt":"2017-11-20T20:21:57","slug":"ur-tjock-skyddskars-historia","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=6454","title":{"rendered":"Ur Tj\u00f6ck skyddsk\u00e5rs historia."},"content":{"rendered":"

Denna artikel om Tj\u00f6ck skyddsk\u00e5r under intagningen av Kristinestad, publicerades i tidskriften ”V\u00e5rt v\u00e4rn” i oktober 1942. Om du vill l\u00e4sa hela historien om skyddsk\u00e5rerna, intagningarna i Syd\u00f6sterbotten, frihetskriget 1918 och mycket till, skall du klicka H\u00c4R!<\/strong><\/span><\/a><\/span><\/p>\n

Voimaf\u00f6rbundet v\u00e5rdade p\u00e5 sin tid aktivisternas planer mot f\u00f6rryskningen. John Grafton-f\u00f6retaget gav \u00f6vertygande bevis p\u00e5 en kampvilja, som icke tvekade att trotsa ett till synes \u00f6verm\u00e4ktigt \u00f6de. Bland dem som i Tj\u00f6ck tillh\u00f6rde aktivistkretsarna och hade ett finger med i vapenimporten m\u00e5 n\u00e4mnas numera framlidna handlaren M. Mangs och l\u00e4raren E. A. Hummelg\u00e5rd. Ehuru dessa b\u00e5da voro r\u00e4tt komprometterande i den tidens hemliga \u201daff\u00e4rer\u201d undgingo de alla efterr\u00e4kningar vid de unders\u00f6kningar som myndigheterna senare inledde mot voimam\u00e4nnen.<\/p>\n

Kampen mot f\u00f6rryskningen var h\u00e5rd.<\/strong><\/p>\n

Den ryska makten syntes sitta fastare i sadeln \u00e4n n\u00e5gonsin f\u00f6rr och v\u00e5ldet hade fritt spelrum, n\u00e4r de ryska satraperna anstr\u00e4ngde sig att bryta ned formerna f\u00f6r v\u00e5rt r\u00e4tts- och samh\u00e4llsliv. F\u00f6rtvivlan och hoppl\u00f6shet voro n\u00e4ra att vinna insteg i sinnena, d\u00e5 skotten i Sarajevo knallade, och h\u00e4ndelserna p\u00e5 den stora v\u00e4rldsscenen b\u00f6rjade f\u00f6lja slag i slag.<\/p>\n

Efter den ryska katastrofen p\u00e5 \u00f6stfronten, den inre villervallan, som slutade med tsarens tronavs\u00e4gelse och den allt tydligare framtr\u00e4dande samh\u00e4llsuppl\u00f6sningen, fann man snart hos oss att nu hade stunden kommit, d\u00e5 bojorna med Ryssland m\u00e5ste brytas.<\/p>\n

Sj\u00e4lvst\u00e4ndighetsr\u00f6relsen fick vind i seglen.<\/strong><\/p>\n

Det g\u00e4llde att f\u00f6rbereda den kommande uppg\u00f6relsen, s\u00e5 att man var redo att sl\u00e5 till n\u00e4r det r\u00e4tta \u00f6gonblicket inf\u00f6ll. Den ryska revolutionen hade uppl\u00f6st alla disciplinens band hos de ca 80\u00a0000 man ryska trupper, som besatte v\u00e5rt land. Och vissa delar av v\u00e5rt folk hade ocks\u00e5 gripits av revolutionsyran. Inte endast v\u00e5rt lands politiska tillvaro utan ocks\u00e5 v\u00e5rt lagbundna samh\u00e4llsskick hotades av underg\u00e5ng.<\/p>\n

Tanken p\u00e5 en sammanslutning som v\u00e4rn och skydd f\u00f6r samh\u00e4llets medlemmar mot eventuella \u00f6vergrepp uppkom p\u00e5 grund av f\u00f6rh\u00e5llandenas tv\u00e5ng och vann snart livligt underst\u00f6d i v\u00e5ra bygder. P\u00e5 en kommunalst\u00e4mma i Tj\u00f6ck den 15 juni 1917 uttalades att \u201dkommunalst\u00e4mman enligt g\u00e4llande lag \u00e4r ber\u00e4ttigad att vidtaga de \u00e5tg\u00e4rder, som kunna befr\u00e4mja ordning och s\u00e4kerhet\u201d. St\u00e4mman besl\u00f6t i s\u00e5dant syfte att en frivillig brandk\u00e5r skulle bildas i kommunen. Den skulle samtidigt tj\u00e4na som skyddsk\u00e5r mot anarkistiska v\u00e5ldsd\u00e5d under eventuella oroligheter. En kommitt\u00e9 best\u00e5ende av 9 personer, vilka erh\u00e5llit milit\u00e4r utbildning i den uppl\u00f6sta finl\u00e4ndska milit\u00e4ren, tillsattes att leda verksamheten. Styrelsen fick i uppdrag att anordna \u00f6vningar och draga f\u00f6rsorg om vakttj\u00e4nsten.<\/p>\n

H\u00f6gsta ledningen anf\u00f6rtroddes bonden Henrik Vesterg\u00e5rd eller Guss\u00e9n. Varje man mellan 16 \u2013 40 \u00e5r skulle tillh\u00f6ra k\u00e5ren.<\/p>\n

Tj\u00f6ck skyddsk\u00e5r<\/strong><\/p>\n

har s\u00e5lunda som en av de f\u00f6rsta i distriktet varit i verksamhet ett kvarts sekel.<\/p>\n

Under den br\u00e5da sommartiden h\u00f6lls inga \u00f6vningar. Men p\u00e5 h\u00f6sten 1917 b\u00f6rjade man med \u00f6vningar p\u00e5 ungdomshemmet. Dessa h\u00f6lls helt \u00f6ppet, ty den lilla ryska trupp, som var inkvarterad i byn och hade till uppgift att bevaka j\u00e4rnv\u00e4gsbron, beh\u00f6vde man inte ta h\u00e4nsyn till, s\u00e4ger K. V. Hintz i sin teckning av Tj\u00f6ck skyddsk\u00e5rs historia. \u00d6vningar h\u00f6lls r\u00e4tt flitigt, men vapen fanns inte. D\u00e5 b\u00f6rjade det viskas att vapen vore att v\u00e4nta fr\u00e5n Tyskland, att j\u00e4gare skulle komma och leda \u00f6vningar och s\u00e5 vidare.<\/p>\n

Rykten brukar \u00e5stadkomma mera ont \u00e4n gott men dessa rykten satte \u00e5tminstone f\u00f6rtr\u00f6stan i sinnen.<\/p>\n

Novemberh\u00e4ndelserna,<\/strong><\/p>\n

milisv\u00e5ldet och kalabaliken i Toby under julh\u00f6gtiden 1917 stegrande sp\u00e4nningen och oron. N\u00e5got var i g\u00f6rningen, n\u00e5got m\u00e5ste f\u00f6rr eller senare intr\u00e4ffa. Men n\u00e4r och hur? Behovet av vapen gjorde sig alltmer g\u00e4llande. Tre \u00e1 fyra graftongev\u00e4r, ett par revolvrar, n\u00e5gra hagelgev\u00e4r och en och annan lodb\u00f6ssa utgjorde \u00e4nnu jultiden k\u00e5rens hela arsenal. Men att avg\u00f6randets stund n\u00e4rmade sig med varje dag, d\u00e4rom var man vid \u00e5rsskiftet fullt medveten.<\/p>\n

Ett nytt \u00e5r gick in. F\u00f6rnimmelsen av det ok\u00e4nda men tillika oundvikliga, som syntes f\u00f6rest\u00e5, skapade en dov bekl\u00e4mning p\u00e5 m\u00e5nga h\u00e5ll. \u00c5rets f\u00f6rsta m\u00e5nad hastade mot sitt slut, samtidigt intr\u00e4ffade en h\u00e4ndelse, som skapade en k\u00e4nsla av besvikelse hos skyddsk\u00e5risterna. Det vid j\u00e4rnv\u00e4gsbron f\u00f6rlagda ryska vaktmanskapet, som r\u00e4knade ett par tiotal man och var rikligt f\u00f6rsett med vapen och ammunition f\u00f6rsvann en vacker dag med all sin utrustning. Man hade r\u00e4knat med att kunna avv\u00e4pna truppen i ett l\u00e4mpligt \u00f6gonblick och p\u00e5 detta s\u00e4tt komma \u00e5t de f\u00f6rsta vapnen.<\/p>\n

Den 28 januari 1918<\/strong><\/p>\n

led redan mot sitt slut utan att n\u00e5gonting s\u00e4rskilt h\u00e4nde. F\u00f6rst p\u00e5 kv\u00e4llen, d\u00e5 ett ilbud fr\u00e5n k\u00e5rchefen anl\u00e4nde till stabsmedlemmarna med order att \u00f6gonblickligen infinna sig hos honom, f\u00f6rstod dessa att n\u00e5got ovanligt var p\u00e5 f\u00e4rde. Fr\u00e5n Kristinestad hade n\u00e4mligen anl\u00e4nt en stafett med general Mannerheims telegram om dagens ev\u00e4rdeligt minnesrika h\u00e4ndelser. Gl\u00e4dje \u00f6ver den vunna framg\u00e5ngen i Vasa m\u00e4rktes hos envar, men gl\u00e4djen var parad med allvar. Handlingens tid hade brutit in.<\/p>\n

Sedan telegraf- och telefonledningarna med Vasa blivit avbrutna, blev ryssarna och deras \u201dkamrater\u201d i Kristinestad ytterst oroliga och nerv\u00f6sa och hotade s\u00e5v\u00e4l stadens skyddsk\u00e5r som den \u00f6vriga befolkningen. Under dagens f\u00f6rsta timmar den 29 januari anl\u00e4nde en stafett till Tj\u00f6ck och innan dagen grytt var skyddsk\u00e5ren mobiliserad. Patruller utsattes p\u00e5 alla v\u00e4gar och f\u00f6rbindelse togs med de n\u00e4rbel\u00e4gna socknarnas skyddsk\u00e5rer. N\u00e5got anfall mot Kristinestad var emellertid ot\u00e4nkbart. Ryssarna s\u00e4nde ut ryttarpatruller, som sk\u00f6t p\u00e5 skyddsk\u00e5rens spanare, som inte ens var bev\u00e4pnade.<\/p>\n

F\u00f6ljande dag den 30 b\u00f6rjade mera manskap samlas. Skyddsk\u00e5rsavdelningar fr\u00e5n N\u00e4rpes och Lappfj\u00e4rd anl\u00e4nde till f\u00f6rst\u00e4rkning. Kretschefen A. Slotte fr\u00e5n Kristinestad anl\u00e4nde p\u00e5 f\u00f6rmiddagen. Staben f\u00f6rlades hos handlande M. Mangs, dit \u00e4ven j\u00e4garen Str\u00f6msten eller Talvela senare p\u00e5 dagen anl\u00e4nde. Underhandlingar mellan staben i Kristinestad och ryssarna och de upproriska hade inletts men blev resultatl\u00f6sa. Ryssarna hade kanske l\u00e5tit f\u00f6rm\u00e5 sig till avv\u00e4pning men de upproriska elementen intalade dem, att skyddsk\u00e5rerna p\u00e5 grund av ringa manskapsstyrka och d\u00e5lig bev\u00e4pning var ofarliga motst\u00e5ndare. Alla \u00f6vertalningsf\u00f6rs\u00f6k strandade f\u00f6r den skull. Situationen blev hotande, ty dr\u00f6jsm\u00e5let med anfallet mot staden st\u00e4rkte upprorsm\u00e4nnen i deras uppfattning om k\u00e5rarnas svaghet och de b\u00f6rjade upptr\u00e4da med stora krav och hotade staden med bombardemang om deras anspr\u00e5k inte uppfylldes.<\/p>\n

Timmarna gick utan att n\u00e5gra effektiva anfalls\u00e5tg\u00e4rder kunde inledas. Tack vare j\u00e4rnv\u00e4gstelegrafen lyckades staben komma i<\/p>\n

f\u00f6rbindelse med general Mannerheim,<\/strong><\/p>\n

som d\u00e5 f\u00f6r tillf\u00e4llet befann sig i Sein\u00e4joki och anh\u00f6ll om unds\u00e4ttning. Generalen som d\u00e5 samtidigt f\u00f6rberedde expeditionen till Ule\u00e5borg, l\u00e4t underr\u00e4tta att en del manskap med vapen och ammunition erh\u00e5llit order att skyndsamt med n\u00e4sta t\u00e5g hasta till Kristinestads hj\u00e4lp. T\u00e5get borde anl\u00e4nda till Tj\u00f6ck samma dag p\u00e5 kv\u00e4llen. Emellertid drabbades unds\u00e4ttningst\u00e5get av n\u00e5got miss\u00f6de, s\u00e5 att det inte anl\u00e4nde p\u00e5 det v\u00e4ntade klockslaget. Under tiden blev ryssarna i Kask\u00f6 avv\u00e4pnade, s\u00e5 att ytterligare manskap anl\u00e4nde vid 2-tiden p\u00e5 natten mot den 31 januari fr\u00e5n N\u00e4rpes. En stor m\u00e4ngd gev\u00e4r hade d\u00e4r \u00f6verkommits men inte tillr\u00e4ckligt f\u00f6r allt det manskap som uppb\u00e5dats. Gev\u00e4ren f\u00f6rdelades s\u00e5 gott sig g\u00f6ra l\u00e4t och Tj\u00f6ck skyddsk\u00e5r erh\u00f6ll p\u00e5 sin lott 18 stycken eller tredjedelen av behovet. Samtidigt ingick underr\u00e4ttelser att den v\u00e4ntade hj\u00e4lpen fr\u00e5n Sein\u00e4joki kunde v\u00e4ntas om n\u00e5gon timme. Meddelandet spreds genast, tr\u00f6ttheten f\u00f6rsvann och ersattes med f\u00f6rtr\u00f6stan och segervisshet.<\/p>\n

Ultimatum<\/strong><\/p>\n

avs\u00e4ndes till ryssarna i staden att l\u00e5ta avv\u00e4pna sig eller ock svara f\u00f6r f\u00f6ljderna. Svaret blev som f\u00f6rut avb\u00f6jande. I daggryningen \u00e5ngade hj\u00e4lpt\u00e5get in p\u00e5 Tj\u00f6ck station, medf\u00f6rande manskap, krigsskolelever fr\u00e5n V\u00f6r\u00e5 och vapen j\u00e4mte ambulans. Truppen stod under j\u00e4garkapten Heiskanens kommando och bef\u00e4let \u00f6ver allt manskap i Tj\u00f6ck \u00f6vertogs nu av Heiskanen.<\/p>\n

Huvudanfallet mot staden<\/strong><\/p>\n

skulle ske fr\u00e5n Tj\u00f6ckh\u00e5llet men samtidigt \u00e4mnade Str\u00f6msten med Lappfj\u00e4rds och Sideby k\u00e5rerna, tr\u00e4nga fram mot batteriet p\u00e5 stadens \u00f6stra sida och bem\u00e4ktiga sig detta. Vid 8-tiden p\u00e5 morgonen br\u00f6t trupperna upp. Tj\u00f6ck skyddsk\u00e5r under sin k\u00e5rchefs ledning erh\u00f6ll p\u00e5 sin lott avsnittet vid Kvarnbacken f\u00f6r att p\u00e5 det h\u00e5llet tr\u00e4nga fram och samtidigt f\u00f6rhindra en eventuell flykt l\u00e4ngs lappfj\u00e4rdsv\u00e4gen. Huvudst\u00f6ten skulle ske mot stadens norra del, varf\u00f6r den del av manskapet, som hade till uppgift att tr\u00e4nga fram dit genom Lerviken och skogen vid Norrfj\u00e4rdens norra strand skulle s\u00f6ka sig fram till \u00e4ngarna norr om staden, d\u00e4r anfallsked skulle formeras.<\/p>\n

Striden.<\/strong><\/p>\n

N\u00e4r skyddsk\u00e5risterna n\u00e5tt den s\u00e5 kallade Stampon, fingo fiendens utkiksposter i R\u00e5dhustornet sikte p\u00e5 de annalkande och \u00f6ppnade genast eld. D\u00e5 skyddsk\u00e5risterna m\u00e4rkte att de var uppt\u00e4ckta, formerades omedelbart skytteked p\u00e5 \u00e4ngarna p\u00e5 b\u00e5da sidorna om den s\u00e5 kallades Tegelbruksv\u00e4gen och anfallet gick fram \u00f6ver den \u00f6ppna Norrfj\u00e4rden. Tj\u00f6ck skyddsk\u00e5r bildade ked s\u00f6der om j\u00e4rnv\u00e4gslinjen nedanf\u00f6r Slaktarbacken och tog sig fram genom skogen till Lappfj\u00e4rdsv\u00e4gen ovanom Kvarnbacken. Landsv\u00e4gen \u00f6verskreds emellertid, s\u00e5 att k\u00e5ren r\u00e5kade komma snett emot det ryska artilleriets st\u00e4llningar. De ryska batterierna uppr\u00e4tth\u00f6ll under tiden en livlig eld mot de norrifr\u00e5n kommande angriparna. Som vanlig var kanonerna riktade f\u00f6r h\u00f6gt, varf\u00f6r h\u00f6gra flygeln utan f\u00f6rluster hastigt och l\u00e4tt lyckades bes\u00e4tta norra delen av staden. Detta trots den \u00f6ppna Norrfj\u00e4rden, d\u00e4r en Pjelaxbo stupade och motst\u00e5ndet fr\u00e5n den ryska kavalleritrupp, som fr\u00e5n sin f\u00f6rl\u00e4ggning i f\u00f6re detta Carlstr\u00f6mska g\u00e5rden underh\u00f6ll en intensiv eld. Inseende att allt motst\u00e5nd var hoppl\u00f6st, besteg ryssarna sina h\u00e4star och red i sporrstr\u00e4ck \u00f6ver torget och s\u00f6dra fj\u00e4rden till kamraterna vid batteriet. En \u201dV\u00f6r\u00e5gosse\u201d som sk\u00f6tte sin kulspruta, m\u00e4rkte ryssarnas f\u00f6rehavanden och besl\u00f6t att p\u00e5skynda deras f\u00e4rd genom att \u201dstr\u00f6\u201d \u00f6ver dem n\u00e5gra band kulor. N\u00e4r ryssarna n\u00e5dde batteriet, band de h\u00e4starna vid tr\u00e4den och s\u00f6kte skydd i skyttegravarna. Ungef\u00e4r samtidigt kom Tj\u00f6ck-k\u00e5ren dit och varseblev h\u00e4starna men inga ryssar. Elden riktades dit, d\u00e4r man antog att ryssarna g\u00f6mt sig. Nu anl\u00e4nde \u00e4ven Str\u00f6msten med sina trupper och en fruktansv\u00e4rd eldkoncentration riktades mot batteriet och skyttegravarna.<\/p>\n

Inne i staden skedde rensningen snabbt. Stadens skyddsk\u00e5r, som tvingats till overksamhet, emedan den saknade vapen, fick nu tillf\u00e4lle att hj\u00e4lpa till vid befrielsen. P\u00e5 \u00f6stra sidan rasade striden fortfarande lika intensivt. \u201dV\u00f6r\u00e5gossen\u201d fick order att st\u00e4lla upp sin kulspruta p\u00e5 Varvsbacken mittemot skyttegravarna och fortsatte eldgivningen, s\u00e5 att ryssarna nu kom mellan tvenne eldar. Ryssarna mjuknade snart och hissade en vit duk till tecken, att de \u00e4mnade ge sig men denna blev strax nedtagen av deras inhemska bundsf\u00f6rvanter, vilka \u00e4mnade g\u00f6ra motst\u00e5nd till det yttersta. Tv\u00e5 g\u00e5nger hissades den vita flaggan men blev varje g\u00e5ng nedriven. Under den intensiva eldgivningen uppstod f\u00f6rvirring bland de anfallande och tv\u00e5 skyddsk\u00e5rister fr\u00e5n Tj\u00f6ck stupade f\u00f6r skott fr\u00e5n egen sida. Det felet gjordes vid f\u00f6rberedelserna, att intet gemensamt k\u00e4nnetecken eller l\u00f6sen inpr\u00e4ntades i det ovana manskapet, innan stormningen vidtog.<\/p>\n

Snart blev dock elden outh\u00e4rdlig f\u00f6r fienden och den vita flaggan hissades f\u00f6r tredje g\u00e5ngen och nu fick den vara i fred. Elden upph\u00f6rde och tvenne skyddsk\u00e5rister fr\u00e5n Tj\u00f6ck V\u00e4in\u00f6 Ahlroos och Karl Johan Guss, som sedermera stupade i kriget, var de f\u00f6rsta som rusade ner i l\u00f6pgravarna, d\u00e4r ryssarna kastade ifr\u00e5n sig sina vapen, gjorde korstecknet och str\u00e4ckte upp armarna, troende att deras sista stund var kommen. D\u00e5 denna emellertid ej kom s\u00e5 snabbt som de f\u00f6rmodat och inga tecken heller tydde p\u00e5 att den f\u00f6restod, \u00e5terv\u00e4nde besinningen och de mer sansade ryssarna b\u00f6rjade nu \u00f6verhopa segrarna med gev\u00e4r, v\u00e4rjor, revolvrar och allt vad de kunde ge. Efter n\u00e5gra minuter kom det \u00f6vriga manskapet j\u00e4mte ledarna, som tog hand om bytet och f\u00e5ngarna. Platsen omkring batteriet och gravarna erbj\u00f6d en f\u00f6ga angen\u00e4m syn. Stupade ryssar och h\u00e4star l\u00e5g om varandra och \u00f6verallt var sn\u00f6n purpurf\u00e4rgad. Dock, Kristinestad var fritt! Tj\u00f6ck samh\u00e4lle, som st\u00e5r i s\u00e5 n\u00e4ra f\u00f6rbindelse med staden att man kan s\u00e4ga om de tv\u00e5 att de \u00e4r ett, hade bragt ett stort offer f\u00f6r dess befrielse. Bygden som hittills levt i fred och lugn trots v\u00e4rldsstormarnas gny, hade nu med ens f\u00e5tt pr\u00f6va<\/p>\n

krigets verklighet<\/strong><\/p>\n

i all dess blodiga och dystra gestalt. Intet under om best\u00f6rtning grep sinnena. Dock inte ljud av veklig klagan f\u00f6rspordes. Genom t\u00e5rarna kunde blicken f\u00f6lja v\u00e4gen, som skulle, som m\u00e5ste vandras. Friheten, landets sj\u00e4lvst\u00e4ndighet m\u00e5ste k\u00f6pas med liv, med blod. Att ingen \u00e5terv\u00e4ndo gavs stod klart f\u00f6r var och en. Man s\u00f6kte d\u00e4rf\u00f6r hj\u00e4lp hos Honom, som f\u00f6rm\u00e5r hj\u00e4lpa.<\/p>\n

Man bad om kraft och bist\u00e5nd och brinnande b\u00f6ner upps\u00e4ndes till Konungen \u00f6ver folkens och m\u00e4nniskors \u00f6den, Lugn och besinning \u00e5terv\u00e4nde inom kort. Befolkningen fick kraft att p\u00e5ta sig de offer, som \u00e4nnu kr\u00e4vdes. Man var fast besluten att med Guds hj\u00e4lp vandra v\u00e4gen fram, huru blodig och kr\u00e4vande den \u00e4n kom att bli.<\/p>\n

Efter Kristinestads intagning formerades genast<\/p>\n

flygande k\u00e5rer,<\/strong><\/p>\n

som skulle forts\u00e4tta det p\u00e5b\u00f6rjade frihetsverket. Frivilligt manskap fr\u00e5n n\u00e4rliggande orter ansl\u00f6t sig i m\u00e4ngd. Hur skulle det bli med n\u00e5gra frivilliga fr\u00e5n Tj\u00f6ck? Skulle m\u00f6jligen den f\u00f6rsta stora luckan i skyddsk\u00e5rens led avskr\u00e4cka fr\u00e5n vidare uppoffringar? Nej!<\/p>\n

Inom en vecka avreste tolv ynglingar till Sein\u00e4joki och intr\u00e4dde vid ryttm\u00e4stare Ahrenbergs dragoner. F\u00f6ljande vecka avreste 12 frivilliga unga med Vasa som m\u00e5l, d\u00e4r de inskrevs i det av rikssvenska officerare uppst\u00e4llda grenadj\u00e4rregementet. Alla dessa frivilliga vara med om m\u00e5nga blodiga strider och d\u00e4rf\u00f6r var manfallet bland dem mycket stort. Ryttm\u00e4stare Ahrenbergs dragoner ombildades snart till Nylands dragonregemente, varvid tj\u00f6ckdragonerna \u00f6verf\u00f6rdes till regementets II skvadron, som kallades \u201dd\u00f6dsskvadron\u201d p\u00e5 grund av dess stora manspillan.<\/p>\n

Den 10 mars 1918 kom det f\u00f6rsta d\u00f6dsbudet fr\u00e5n fronten, Axel Henriksson \u00c4ppel och hans chef af Forselles, som ridit ut p\u00e5 en rekognosering i Kuhmois, hittades genomborrade av fiendens kulor. En vecka senare kom meddelandet att James Harry Blackie och Emil \u00c5djers den 18 och 19 mars vid f\u00f6rpoststriderna i Pitk\u00e4j\u00e4rvi funnit d\u00f6den. Den 5 april stupade Axel Evert Klockars vid Tammerfors. Tre dagar senare gjorde d\u00f6den sin sista stora sk\u00f6rd. Vid de heta striderna i Lemp\u00e4\u00e4l\u00e4 hotade fienden med en kringg\u00e5ende r\u00f6relse i Vesilahti. \u201dD\u00f6dsskvadronen\u201d fick order att i f\u00f6rsta hand avv\u00e4rja detta hot. N\u00e4r ryttarna i nattens m\u00f6rker n\u00e5dde st\u00e4llet, mottogs de av en m\u00f6rdande eld. Fiendens anfall avv\u00e4rjdes, men manfallet blev stort, bland annat stupade tv\u00e5 dragoner fr\u00e5n Tj\u00f6ck, n\u00e4mligen Josef Henrik Grankvist och Karl Johan Guss.<\/p>\n

F\u00f6rlustsiffran bland de frivilliga till fj\u00e4rdedelen av hela antalet, detta s\u00e5v\u00e4l bland dragonerna som grenadj\u00e4rerna. Underligt nog s\u00e5rades endast en av de frivilliga. Trots att skadan var allvarsam, uppstod ingen egentlig invaliditet.<\/p>\n

Genom uppb\u00e5det utkallades i kriget ytterligare omkring 30 man. Ingen av dessa stupade och endast 3 av dem blev s\u00e5rade. Medan de unga tj\u00e4nstgjorde vid fronten, gjorde<\/p>\n

de \u00e4ldre m\u00e4nnen<\/strong><\/p>\n

vakttj\u00e4nst i Kristinestad. De f\u00f6retog ocks\u00e5 transporter av manskap och utrustning till Sastmola- och Kankaanp\u00e4\u00e4fronterna, de samlade in livsmedel, kl\u00e4despersedlar och andra f\u00f6rn\u00f6denheter f\u00f6r arm\u00e9ns behov. Allt detta f\u00f6rsiggick med l\u00e4tthet tack vare den stora offervillighet som r\u00e5dde. Alla var eniga och villiga att ta p\u00e5 sig b\u00f6rdor f\u00f6r att uppn\u00e5 de m\u00e5l som uppst\u00e4llts. En skyddsk\u00e5rskamrat till de f\u00f6rsta stupade vid den f\u00f6rsta hj\u00e4ltebegravningen i kyrkan yttrade f\u00f6ljande ord: \u201dEtt fritt sj\u00e4lvst\u00e4ndigt Finland, kring vilket \u00d6sterbottens frihetsm\u00e4n i fr\u00e4msta ledet skola h\u00e5lla vakt, att inga fiender och nidingar mera m\u00e5 sarga v\u00e5rt arma pl\u00e5gade fosterland, m\u00e5 vara v\u00e5r framtids l\u00f6sen och v\u00e5r gramtids m\u00e5l. D\u00e5 har v\u00e5ra kamraters kallnade stoft, Tj\u00f6ck skyddsk\u00e5rs f\u00f6rsta stora offer, ej f\u00f6rg\u00e4vas lagts p\u00e5 fosterlandets altare. D\u00e5 skall minnet av v\u00e5ra fallna kamraters g\u00e4rning under tider som kommer alltid lysa och h\u00e4gna det fria Finlands v\u00e4g. Frid \u00f6ver v\u00e5ra fallna kamraters minne!\u201d<\/p>\n

S\u00e5dan \u00e4r i stora drag historien om Tj\u00f6ck skyddsk\u00e5r och dess insats i befrielsekriget 1918. Ett litet samh\u00e4lle hade bragt sin sk\u00e4rv, sitt offer p\u00e5 fosterlandets altare. D\u00e5 de f\u00f6rsta f\u00f6rberedelserna till frihetsverket vidtog anande ingen att<\/p>\n

v\u00e4gen till friheten<\/strong><\/p>\n

skulle bli s\u00e5 blodig och s\u00e5 tung, som den i verkligheten blev. Men m\u00e5let f\u00f6r \u00e5rtiondens dr\u00f6m n\u00e5ddes, frihet och sj\u00e4lvst\u00e4ndighet vanns. Framtiden h\u00e4grade klar och ljus, ljuva dr\u00f6mmar om framtida lycka dr\u00f6mdes. Fritt och sj\u00e4lvst\u00e4ndigt, utvecklandet sig i h\u00e4gnet av sina s\u00f6ners och d\u00f6ttrars omv\u00e5rdnad, t\u00e4nkte v\u00e4l m\u00e5ngen sig Finland. Utan att beh\u00f6va befara inblandning i v\u00e5ra angel\u00e4genheter, utan att beh\u00f6va r\u00e4das f\u00f6r f\u00f6rtryck och v\u00e5ld, skulle arbetet f\u00f6r landets v\u00e4lst\u00e5nd och f\u00f6rkovran ske med dubbelt st\u00f6rre iver \u00e4n f\u00f6rut, nu d\u00e5 m\u00e5let f\u00f6r v\u00e5r str\u00e4van och v\u00e5ra innerligaste \u00f6nskningar omsider hade n\u00e5tts-<\/p>\n

Men tjugo \u00e5r senare stod arvfienden \u00e5ter redo att f\u00f6rinta v\u00e5rt land. Frihetskampen togs upp p\u00e5 nytt och den fortg\u00e5r den dag i dag \u00e4r. Med offer och blod m\u00e5ste v\u00e5r frihet k\u00f6pas. Nu \u00e4r kampen l\u00e5ng och h\u00e5rd och f\u00f6rlusterna stora. Men vi h\u00e5ller ut och betalar frihetens pris \u00e4nda till den yttersta sk\u00e4rven. Finland skall och m\u00e5ste leva och fredens v\u00e4lsignelser skall en dag h\u00e4gna k\u00e4mparnas livsverk.<\/p>\n

N\u00e5got om Tj\u00f6ck.<\/strong><\/h3>\n

I samma tidning, allts\u00e5 i skyddsk\u00e5rens tidning \u201dV\u00e5rt V\u00e4rn\u201d i oktober 1942, ing\u00e5r ocks\u00e5 en tillbakablick p\u00e5 Tj\u00f6cks historia:<\/span><\/p>\n

N\u00e4r och hur namnet Tj\u00f6ck uppkommit, vet man inte med best\u00e4mdhet, men \u00e5r 1303 omn\u00e4mns orten i ett brev fr\u00e5n konung Birger till hans bror Valdemar, som var hertig av Finland. Av vad som framg\u00e5r, var bygden d\u00e5 redan bebodd.<\/p>\n

Under \u00e5rhundradenas lopp har Tj\u00f6ck h\u00f6rt \u00e4n till den ena, \u00e4n till den andra av grannf\u00f6rsamlingarna. \u00c5r 1594 avskildes Tj\u00f6ck, Lappfj\u00e4rd och Sideby fr\u00e5n N\u00e4rpes pastorat och bildade en egen kapellf\u00f6rsamling. D\u00e5 Kristinestad grundades 1649 och beh\u00f6vde jord, s\u00e5 donerades byn Tj\u00f6ck till staden \u00e5r 1651. Tj\u00f6ck hade d\u00e5 22 b\u00f6nder. Donationen \u00e5terkallades den 12 oktober 1685 d\u00e5 Karl XI var kung.<\/p>\n

Efter denna reduktion \u00e5terf\u00f6renades Tj\u00f6ck med Lappfj\u00e4rds moderkyrka. D\u00e5 Kristinestad blev ett eget pastorat den 27 november 1897, kom Tj\u00f6ck att h\u00f6ra dit under namn av Kristinestads landsf\u00f6rsamling. F\u00f6rsamlingens namn \u00e4r nu Kristinestad-Tj\u00f6ck f\u00f6rsamling.<\/p>\n

Tj\u00f6ck bildar nu tillsammans med Lappfj\u00e4rd och Sideby ett tingslag och l\u00e4nsmansdistrikt. Detta \u00e4r nu n\u00e5gra ord om tj\u00f6ckbygdens tidigare \u00f6den. Sedan 1917 \u00e4r Tj\u00f6ck en sj\u00e4lvst\u00e4ndig kommun.<\/p>\n

Kommunen Tj\u00f6ck gr\u00e4nsar i s\u00f6der till Lappfj\u00e4rd, Kristinestad i v\u00e4ster, N\u00e4rpes i norr och B\u00f6tom i \u00f6ster. Till arealen \u00e4r den 90,7 km2 <\/sup>stor, eller en de minsta svenska kommunerna i Vasa l\u00e4n, endast Maxmo och Berg\u00f6 socknar \u00e4r mindre. I praktiken utg\u00f6rs v\u00e5r kommun av en \u00e5dal, d\u00e5 Tj\u00f6ck \u00e5 flyter genom kommunen i n\u00e4stan hela dess l\u00e4ngd och kommunens bredd \u00e4r c:a 10 km.<\/p>\n

I stort sett \u00e4r bygden ett sl\u00e4ttland, som genomkorsas av tre dominerande h\u00f6jdstr\u00e4ckningar. Dessa har sedan urminnes tider varit bebodda, D\u00e4r h\u00f6jderna korsar \u00e5n, har forsar uppst\u00e5tt, som varit naturliga fiskeplatser, n\u00e4ra intill de f\u00f6r bos\u00e4ttning l\u00e4mpliga h\u00f6jderna.<\/p>\n

P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt har de f\u00f6rsta av kommunens 4 byar uppkommit, dessa \u00e4r fr\u00e5n v\u00e4ster r\u00e4knat: Tj\u00f6ck yttre och \u00f6vre by, sedan P\u00e5skmark och den yngsta byn Liden som har uppst\u00e5tt efter storskiftsregleringen, som slutade 1917. Liden \u00e4r allts\u00e5 den \u00f6stligaste byn. D\u00e4r fanns p\u00e5 den tiden ett naturligt \u00e4ngsomr\u00e5de p\u00e5 ett par hundra hektar. Sedan de t\u00e4tt bebodda tj\u00f6ckbyarna delats vid storskiftesregleringen, har bygden \u00e4ndrat utseende i h\u00f6g grad. Nu \u00e4r bebyggelsen spridd \u00f6ver hela omr\u00e5det. Det g\u00e4ller dock inte byn P\u00e5skmark, som hade storskiftsreglering tidigare och d\u00e4rifr\u00e5n n\u00e5gra utflyttningen inte gjordes.<\/p>\n

Jordm\u00e5nen \u00e4r ganska b\u00f6rdig och l\u00e4mplig f\u00f6r jordbruk och detta f\u00f6rklarar varf\u00f6r bygden helt \u00e4r en jordbruksbygd. Industrier saknas, fr\u00e5nsett tre vattenkvarnar och ett mejeri, men dessa kan ju anses tillh\u00f6ra jordbruket.<\/p>\n

Sedan flera \u00e5r tillbaka r\u00e5der h\u00e4r ett livligt intresse f\u00f6r t\u00e4ckdikning och enligt dr\u00e4neringsf\u00f6reningens statistik \u00e4r 26 % av odlingsarealen t\u00e4ckdikad, varf\u00f6r kommunen p\u00e5 detta omr\u00e5de st\u00e5r fr\u00e4mst i landet.<\/p>\n

Enligt de ber\u00e4kningar som gjorts betr\u00e4ffande den f\u00f6r jordbrukets sj\u00e4lvf\u00f6rs\u00f6rjning erforderliga minimiarealen, s\u00e5 har jordstyckningen i stort redan skridit s\u00e5 l\u00e5ngt, varf\u00f6r en ytterligare styckning inte \u00e4r att f\u00f6rorda.<\/p>\n

Befolkningen \u00e4r synnerligen sparsam, varf\u00f6r en viss v\u00e4lm\u00e5ga r\u00e5der.<\/p>\n

Kommunikationerna \u00e4r utm\u00e4rkta. J\u00e4rnv\u00e4gsstation finns i kommunens centrum, d\u00e4r ocks\u00e5 riksv\u00e4garna Bj\u00f6rneborg-Vasa och Kristinestad-Sein\u00e4joki korsar varandra. Kristinestad ligger ocks\u00e5 n\u00e4ra till, s\u00e5 man borde d\u00e4rf\u00f6r med tillf\u00f6rsikt se framtiden an.<\/p>\n

Skolor finns i varje by. Det \u00e4r tv\u00e5 h\u00f6gre folkskolor, varav den ena \u00e4r dubbelskola, tre sm\u00e5skolor och en skola med f\u00f6rkortad l\u00e4rokurs. De f\u00e5taliga finska barnen f\u00e5r i n\u00e5gon av grannkommunernas, f\u00f6r deras antal \u00e4r f\u00f6r litet f\u00f6r en egen skola.<\/p>\n

F\u00f6reningslivet \u00e4r synnerligen livligt. P\u00e5 orten finns s\u00e5lunda en ungdomsf\u00f6rening, en nykterhetsf\u00f6rening, tre lantmannagillen, fyra martaf\u00f6reningar, tre tjurf\u00f6reningar, lantbruksklubb och skyddsk\u00e5r och en Lotta Sv\u00e4rd f\u00f6rening.<\/p>\n

Skyddsk\u00e5rsverksamheten har varit synnerligen livlig och k\u00e5ren har med heder kunnat t\u00e4vla med distriktets \u00f6vriga k\u00e5rer. S\u00e5 har k\u00e5ren bland annat i stridsskjutning f\u00f6r gev\u00e4rsgrupp i flera \u00e5r varit b\u00e4st. Medlemsantalet var f\u00f6re kriget 115 man, vilket \u00e4r en r\u00e4tt h\u00f6g procent, d\u00e5 den mantalsskrivna befolkningen inte \u00f6verstiger 1\u00a0200 personer.<\/p>\n

Tj\u00f6ck och lappfj\u00e4rdsbygden \u00e4r riksbekant f\u00f6r sina nationaldr\u00e4kter, som \u00e4nnu f\u00f6r halvtannat tiotal \u00e5r sedan, \u00e5tminstone i Tj\u00f6ck var kvinnornas enda kl\u00e4dedr\u00e4kt i s\u00e5v\u00e4l helg som s\u00f6cken. Det finns v\u00e4l ingen annan trakt som kan uppvisa en s\u00e5dan m\u00e5ngfald av dr\u00e4ktvariationer f\u00f6r olika tillf\u00e4llen, d\u00e5 till och med sorgen vid en n\u00e4rmare eller fj\u00e4rmare anf\u00f6rvants fr\u00e5nf\u00e4lle skiljes \u00e5t genom olika dr\u00e4kter. Bu ser man s\u00e4llan tj\u00f6ckdr\u00e4kten i dagligt bruk, s\u00e5 att den numera verkar \u201dnymodig\u201d eller ovanlig, d\u00e5 en inf\u00f6ding n\u00e5gon g\u00e5ng skrudar sig i den.<\/p>\n

\u00c4vens\u00e5 har m\u00e5nga gamla seder och bruk fortlevat \u00e4nda till senaste tid men b\u00f6rjar f\u00f6rsvinna s\u00e5 sm\u00e5ningom. Kanske det beror p\u00e5 att det yngre sl\u00e4ktet \u00e4r mindre konservativt \u00e4n det \u00e4ldre. Kanske beror det \u00e4ven p\u00e5 att en ny tid bryter in.<\/p>\n

P\u00e5 \u00e4rans f\u00e4lt har tj\u00f6ckbygden \u00e4ven gett sin tribut f\u00f6r hem och fosterland. D\u00e5 det skreds till handling 1918 och vapnen f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen talade i Kristinestad, blev 2 tj\u00f6ckbor kvar p\u00e5 valplatsen. De stupades antal \u00f6kades till 8, innan kriget var slut. I vinterkriget f\u00f6ll 5 duktiga krigare. I det nu p\u00e5g\u00e5ende kriget har vi tillsvidare b\u00e4ddat ner 9 av v\u00e5ra gossar i hj\u00e4ltegraven. Under de tre krigen har Tj\u00f6ck s\u00e5lunda offrat 22 av sina b\u00e4sta s\u00f6ner f\u00f6r fosterlandets r\u00e4ddning och frihet.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Denna artikel om Tj\u00f6ck skyddsk\u00e5r under intagningen av Kristinestad, publicerades i tidskriften ”V\u00e5rt v\u00e4rn” i oktober 1942. Om du vill l\u00e4sa hela historien om skyddsk\u00e5rerna, intagningarna i Syd\u00f6sterbotten, frihetskriget 1918 och mycket till, skall du klicka H\u00c4R! Voimaf\u00f6rbundet v\u00e5rdade p\u00e5 Forts\u00e4tt l\u00e4sa Ur Tj\u00f6ck skyddsk\u00e5rs historia.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":3747,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-6454","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6454","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=6454"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6454\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":6616,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6454\/revisions\/6616"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/3747"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=6454"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}