{"id":6435,"date":"2017-11-02T20:26:03","date_gmt":"2017-11-02T19:26:03","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=6435"},"modified":"2017-11-02T20:26:03","modified_gmt":"2017-11-02T19:26:03","slug":"ungdomsminnen-avsnitt-xiii","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=6435","title":{"rendered":"Ungdomsminnen, avsnitt XIII."},"content":{"rendered":"

Carl Gustaf Estlander (1834-1910) som var f\u00f6dd och uppvuxen p\u00e5 prostg\u00e5rden i Lappfj\u00e4rd, bodde sitt vuxna liv i Helsingfors. D\u00e4remellan gick han flera \u00e5r i skola i Vasa. P\u00e5 \u00e4ldre dar, n\u00e4rmare best\u00e4mt efter 1902 b\u00f6rjade han skriva ned ett memoarverk, allts\u00e5 sina minnen under rubriken \u201dFr\u00e5n flydda tider\u201d. Hans ber\u00e4ttelser omsp\u00e4nner hans f\u00f6rsta 25 \u00e5r och slutar d\u00e4rmed 1859. Meningen var att han skulle utge en ordentlig bok men h\u00e4lsan satte stopp f\u00f6r detta. Efter att Carl Gustaf dog den 28 augusti 1910, f\u00f6r \u00f6vrigt p\u00e5 hans guldbr\u00f6llopsdag, b\u00f6rjade \u00e4nkan Helene samla ihop hans skrifter och gav dessa till Finsk Tidskrift f\u00f6r publikation. Denna tidskrift hade ju Carl Gustaf sj\u00e4lv grundat, s\u00e5 det var helt naturligt att de skulle inf\u00f6ra ber\u00e4ttelserna. H\u00e4r kommer den \u00e5ttonde ber\u00e4ttelsen, som publicerades i tidning nr 4 \u00e5r 1913:<\/span><\/p>\n

Mindre tillfreds \u00e4n med detta tal har jag varit med mitt f\u00f6rsta i tryck offentliggjorda kritiska f\u00f6rs\u00f6k. Jag hade utsetts att h\u00e5lla f\u00f6redraget vid \u00f6sterbottningarnes Porthansfest den 9 November samma h\u00f6st, hvilket f\u00f6r mig blef en s\u00e5 mycket otrefligare kv\u00e4ll, som jag gick dit vimmelkantig af det os, madammen st\u00e4llt till \u00e5t oss d\u00e4rhemma. Jag valde till \u00e4mne \u00bbSvartsjukans n\u00e4tter\u00bb af Runeberg, men hade inga biografiska data och gjorde kritiken b\u00e5de bredt och skematiskt. Vid sidan af Ljunggrens fina, sj\u00e4lfulla analys ter sig mitt opus n\u00e4stan stymparaktigt. Snellman beg\u00e4rde det emellertid till sitt Litteraturblad, men af Alexander Roos, i hvars privatgymnasium jag gaf f\u00f6ga pedagogiska timmar, fick jag h\u00f6ra att min analys var ingenting v\u00e4rd, att medan jag styckade poemet, dess sj\u00e4l flugit sin kos.<\/p>\n

Om de \u00f6sterbottniska Porthansfesternas \u00e5terupplifvande voro de \u00e4ldre nog med, men ungdomen stannade icke d\u00e4r; den ville \u00e5terupplifva afdelningen sj\u00e4lf. Ju mera tiden fortskred, begynte den uppl\u00f6sta af delningen h\u00e4gra som ett verkligt lifgif vande kamratskap, fakulteten d\u00e4remot visa sig som ett ohj\u00e4lpligt, p\u00e5bjudet pedanteri, fr\u00e5n hvilket man drog sig mer och mer.<\/p>\n

N\u00e5got lifligare blef det p\u00e5 m\u00f6tena sedan Cygnaeus tilltr\u00e4dt dekanatet fr\u00e5n och med 1856. Om han v\u00e4ckte n\u00e5gra litter\u00e4ra intressen minnes jag icke, men f\u00f6retag af konstn\u00e4rlig, praktisk art satte han lyckligt i g\u00e5ng. Ett s\u00e5dant var best\u00e4llningen af byster af Porthan, Calonius, Runeberg och L\u00f6nnrot f\u00f6r att ge arbete \u00e5t den unge skulpt\u00f6ren Carl Eneas Sj\u00f6strand. Senare v\u00e4ckte han den \u00e4n mera betydelsefulla fr\u00e5gan om uppf\u00f6rande af ett studenthus.<\/p>\n

Med anledning af Sj\u00f6strands fr\u00e5nf\u00e4lle 1906 vaknade hos mig minnet af v\u00e5r f\u00f6rsta bekantskap, som jag intog i en minnesruna publicerad i Finsk Tidskrift f\u00f6r juli m\u00e5nad n\u00e4mnda \u00e5r.<\/p>\n

Emellertid v\u00e4xte mer och mer lusten hos den \u00f6sterbottniska ungdomen att \u00e5terst\u00e4lla det gamla kamratskapet, och lusten k\u00e4ndes s\u00e5 mycket starkare, som saken m\u00e5ste bedrifvas i hemlighet. N\u00e5gon dag p\u00e5 v\u00e5rsidan samlades ett antal yngre \u00f6sterbottningar hos Chydenierna i Salingreska g\u00e5rdens flygel vid Sofiegatan. Det befanns att intresset var lifligt, man besl\u00f6t att fundera p\u00e5 saken och att n\u00e4sta g\u00e5ng sammantr\u00e4da hos oss.<\/p>\n

En kv\u00e4ll st\u00f6flade en hop unga m\u00e4n i m\u00f6rkret uppf\u00f6r de vingliga trapporna till v\u00e5ra sm\u00e5 vindsrum, som snart stodo proppfulla af ynglingar, skuldra vid skuldra; n\u00e5gra hade fattat posto i trappg\u00e5ngen, andra v\u00e4ndt om i nedre farstun. F\u00e5 tillvaron af ett lifligt intresse kunde icke tviflas. I mellersta rummet f\u00f6rs\u00f6kte man att diskutera och f\u00f6ra protokoll. Det enklaste blef att utse en komit\u00e9, som skulle hyra rum och sammankalla ett nytt m\u00f6te. B\u00e4st man s\u00e5lunda f\u00f6rhandlade, h\u00f6rdes ett skri fr\u00e5n yttre rummet, en eldsl\u00e5ga flammade till och d\u00e4rp\u00e5 f\u00f6ljde en tjock hvit r\u00f6k, som lade sig till den nog s\u00e5 t\u00e4ta tobaksr\u00f6ken och hotade att kv\u00e4fva de innevarande. En ung vacker gosse led af fallandesot och fick ett anfall, kanske f\u00f6ranledt af kvalmet. Vid fallet st\u00f6tte han ljuset mot en f\u00f6nstergardin, den tog eld och h\u00f6ll p\u00e5 st\u00e4lla till en sv\u00e5r olycka i den f ullpackade lokalen med den m\u00f6rka krokiga trappuppg\u00e5ngen. Men det \u00f6sterbottniska lynnet \u00e4r icke just tillg\u00e4ngligt f\u00f6r panik; gardinen rycktes ned och sl\u00e4cktes med h\u00e4nderna, medan en af gossarna tog fram sin slidknif , skar l\u00f6s ett inre f\u00f6nster och \u00f6ppnade det yttre, hvarefter den friska luften och litet vatten hj\u00e4lpte den fallne p\u00e5 r\u00e4tt.<\/p>\n

D\u00e5 kassan var klen och f\u00f6r att b\u00e4ttre bevara hemligheten, hyrde vi rum n\u00e4ra Kajsaniemi vid \u00e4ndan af Michaelsgatan i en nybyggnad , d\u00e4r kakelugnarne \u00e4nnu icke voro insatta. V\u00e5rt intresse, s\u00e5 stort det \u00e4n var, h\u00f6ll likv\u00e4l icke ut i den kalla fukten, hvarf\u00f6r vi flyttade \u00f6fver gatan till en byggnad, hvilken fr\u00e5n b\u00f6rjan tycktes vara uppf\u00f6rd som ruckel. Det hemlighetsfullaste af v\u00e5ra tillh\u00e5ll var dock i gamla packhuset, ett ur\u00e5ldrigt tv\u00e5v\u00e5ningshus vid \u00e4ndan af Mariegatan, l\u00e4gre \u00e4n denna och n\u00e5got p\u00e5 tv\u00e4ren, st\u00e5ende i romantisk enslighet ett stycke fr\u00e5n gatan. Det stod tomt sedan man n\u00e5gra \u00e5r tidigare p\u00e5 p\u00e5lar uppf\u00f6rt den env\u00e5ningsbyggnad som i ett kvart sekel gjorde tj\u00e4nst som packhus; senare inreddes det \u00f6fvergifna Mercurii- templet till auktionskammare. Det k\u00e4ndes helt hemskt n\u00e4r man begynte trefva uppf\u00f6r den slitna trappan och leta sig fram genom de skumma, kalla rummen till den kammare, d\u00e4r vaktm\u00e4staren t\u00e4ndt ljus \u00e5t oss. Hvarken af denna romantik eller den ursprungliga ifvern h\u00e4rfl\u00f6t n\u00e5got r\u00e4tt lif i denna \u00bbillegala af delning\u00bb, och som dess ordf\u00f6rande kan jag icke heller smickra mig med att hafva \u00f6fvat n\u00e5got lif vande inflytande.<\/p>\n

D\u00e5 jag 1859 blef historisk-filologiska fakultetens kurator efter Borg, ans\u00e5g jag mig b\u00f6ra afg\u00e5 fr\u00e5n den illegala afdelningens ledning. D\u00e4rf\u00f6rinnan varsnades tecknen till en begynnande strid, som satte lif i spelet och hvilken tidtals p\u00e5 60-talet var h\u00e4ftig nog. Oskar August Blomstedt hade tagit kandidatexamen och upptr\u00e4dde i f\u00f6reningen med yrkande p\u00e5 att finskan borde vara dess officiella spr\u00e5k. Han var medarbetare i \u00bbSuometar\u00bb och Koskinens h\u00f6gra hand, sedan denne flyttat sin plantskola till Helsingfors. Tillsammans med Waldemar Eneberg och Koskinens yngre bror Jakob Oskar Forsman, arbetade Blomstedt s\u00e5 tr\u00e4get i v\u00e5r dittills menl\u00f6sa kamratkrets, att n\u00e4r af delningarna legaliserades 1868 alla knopparna fr\u00e5n Yrj\u00f6 Koskinens plantskola voro i full grodd och blomstring hos majoriteten, som ocks\u00e5 valde honom till sin inspektor.<\/p>\n

L\u00e4se\u00e5ret 1856 \u2014 57 sl\u00f6t med en jubelpromotion i teologiska, historisk-filologiska och fysisk- matematiska fakulteterna. Den f\u00f6rstn\u00e4mnda afs\u00e5g att fira 700-\u00e5rsminnet af kristendomens inf\u00f6rande, de b\u00e5da senare fingo ett s\u00e4rdeles intresse genom det of\u00f6rmodade svenska studentbes\u00f6ket.<\/p>\n

Festligheterna inleddes med en af Universitetet f\u00f6ranstaltad fest till \u00e5minnelse af Kristendomens inf\u00f6rande, hvarvid professor Granfelt h\u00f6ll ett l\u00e4rdt och icke tr\u00e5ngsynt f\u00f6redrag. I teologernas promotion, som f\u00f6rsiggick dagen d\u00e4rp\u00e5, den 28 Maj, k\u00e4ndes \u00e4nnu en h\u00f6gst\u00e4mning af detta stora, skickelsedigra minne, men d\u00e4rut\u00f6fver en varm, lifvande k\u00e4nsla vid anblicken af Runeberg p\u00e5 parnassen. Hans fru skall hafv\u00e4 sagt att han \u00bbfr\u00e4ste som ett stryklod\u00bb bara man antydde att han skulle in till promotion och emottaga en doktorshatt; men huru det var fick Lille, som var promotor, bukt p\u00e5 honom och han lof vade till och med att \u00e4gna en poetisk hyllning \u00e5t damerna. Med en stilig middag i Oelzes festsal, d\u00e4r generalguvern\u00f6ren Berg satt i h\u00f6gs\u00e4tet, spredo teologerna en v\u00e4rldslig, s\u00e5 att s\u00e4ga prelatensisk dager kring sitt allvarsamma kall. Man sade sig att det lilla senapskornet biskop Henrik hade vuxit till en sk\u00f6n planta. De svenska g\u00e4sterna voro \u00e4fven inbjudna till festen, och som primus vid promotionen p\u00e5f\u00f6ljande dag, var jag ock med p\u00e5 ett h\u00f6rn.<\/p>\n

Eljest hade jag f\u00f6ga tid, f\u00f6re akten, att deltaga i gl\u00e4djebetygelserna vid de svenska g\u00e4sternas ankomst. Tanken att \u00f6fverraska v\u00e5ra myndigheter med denna bet\u00e4nkliga inbjudning torde hafva uppkommit bland landsm\u00e4nnen i Stockholm. Af hvem dessa erh\u00f6llo bemyndigande har undfallit mig; att baron Munck skulle varit indragen i f\u00f6rtroendet har jag sv\u00e5rt att tro. Hvad jag vet \u00e4r att ett par af besagde landsm\u00e4n, den ena af dem bror Jakob, som uppeh\u00f6ll sig i Stockholm vid Karolinska institutet, beg\u00e5fvo sig till Upsala och framf\u00f6rde inbjudningen. Af notiser i Upsala-pressen torde myndigheterna h\u00e4r slutligen f\u00e5tt veta att ett antal unge m\u00e4n utsetts till deputerade vid promotionerna i Helsingfors. Med bist\u00e5nd af den humana ryska generalkonsuln Lavonius, skaffades dem pass fr\u00e5n Stockholm. H\u00e4r ansl\u00f6t sig till det muntra t\u00e5get den unge nyssvordne professorn i Lund Axel Nyblaeus, Bostr\u00f6msk filosof, men icke f\u00f6rty en elegant och v\u00e4rldsvan herre, hvars trofasta v\u00e4nskap jag sedan l\u00e4rde mig att h\u00f6gt uppskatta.<\/p>\n

Of\u00f6rg\u00e4tliga voro de varma, solfyllda och n\u00e5got oroliga k\u00e4nslor, med hvilka g\u00e4sterna emottogos. Jakob hade gjort sig till deras marskalk, presenterade dem vid \u00e5ngb\u00e5ten f\u00f6r bestyreisen och v\u00e4rdarne \u2014 Nyblaeus bodde hos v\u00e5r yngste professor, liljenstrand \u2014 hvarefter man, f\u00f6ljd af en stor m\u00e4nniskoskara, t\u00e5gade upp till universitetet. I vestibylen h\u00f6lls ett v\u00e4lkomsttal af Edv. Bergh, som d\u00e4ri p\u00e5 n\u00e5got skickligt s\u00e4tt fick in det gamla budet att det som Gud sammanfogat b\u00f6r m\u00e4nniskor icke \u00e5tskilja.<\/p>\n

F\u00f6ljande dag h\u00f6lls en friluftsfrukostmiddag i Kajsaniemi, p\u00e5 vallen ungef\u00e4r d\u00e4r k\u00e4gelbanan nu st\u00e5r. Sysselsatt med svaret p\u00e5 magisterfr\u00e5gan, som skulle behandla den grekiska konstens f\u00f6rh\u00e5llande till f\u00f6reg\u00e5ngsfolkens, deltog jag icke i denna kollation, hvarvid Snellman skall h\u00e5llit ett tal f\u00f6r g\u00e4sterna, med hvilket man tycktes vara r\u00e4tt bel\u00e5ten.<\/p>\n

Det kan icke f\u00f6rnekas att myndigheterna allesammans h\u00f6llo god min och togo v\u00e4nligt emot de unga g\u00e4sterna. Snellman hade dock tidigare befunnit sig p\u00e5 krigsstr\u00e5ten med anledning af August Sohlmans skrift \u00bbDet unga Finland\u00bb, och f\u00e4ktningen hade fortsatts d\u00e5 \u00bbSvenska Tidningen\u00bb tadlat hans bittra angrepp p\u00e5 den svenska bildade klassen inom landet och p\u00e5 i Sverige g\u00e4ngse opinioner d\u00e4rom. Men n\u00e5gon ansats till s\u00e5dan polemik tyckes han icke hafva r\u00f6jt vid ifr\u00e5gavarande tillf\u00e4lle.<\/p>\n

S\u00e5 kommo promotionerna, af hvilka systerfakulteterna h\u00f6llo sina den 29 maj p\u00e5 samma parnass. F\u00f6rst promoverade Gyld\u00e9n oss historico-filologer, magistrar och doktorer, och sedan vi h\u00e5llit v\u00e5ra tal och han stigit ned fr\u00e5n katedern, genomgick Arppe samma procedyr med fysico-matematikerna. Den konstiga r\u00f6relse, i hvilken ynglingarna of\u00f6rm\u00e4rkt befinna sig p\u00e5 parnassen, en \u00e4ndl\u00f6s r\u00f6rlig kedja, om hvars teknik den ena promotionens ceremonim\u00e4stare undervisar den andra, var \u00e4n mer konstig, d\u00e5 tv\u00e5 skilda skaror skulle f\u00f6rbindas i en kedja.<\/p>\n

Sv\u00e5rast hade p\u00e5 s\u00e4tt vis Ad. Nordenski\u00f6ld, livilken skulle promoveras som primus bland magistrame i sin fakultet och som ultimus bland dess doktorer. Som vanligt st\u00f6da primerna och ultimerna n\u00e4rmast katedern oberoende af kedjevandringen, men som Nordenski\u00f6ld brukade g\u00f6ra mycket \u00bbi tankarna\u00bb, d. v. s. st\u00e5 och g\u00e5 och tala beh\u00e4rskad af sin tankeg\u00e5ng f\u00f6r tillf\u00e4llet, var fara f\u00f6r handen att han skulle taga miste om sina tv\u00e5 roller och upptr\u00e4da som doktor n\u00e4r han borde upptr\u00e4da som magister, eller tv\u00e4rtom. Hela det invecklade sk\u00e5despelet utvecklade sig emellertid f\u00f6rtr\u00e4ffligt, fr\u00f6ken Falkman sj\u00f6ng sm\u00e4ltande vackert 1 ), marskalkarna bj\u00f6do flitigt omkring T\u00f6rnegrens h\u00e4lsning till magistrame och stora brickor med konfekt; dagen var lagom varm, och s\u00e5 erbj\u00f6d salen en of\u00f6rgl\u00f6mmeligt str\u00e5lande, liflig och ljus anblick. Oafsedt naturens medverkan, visade sig hvad jag tycker mig sedan hafva funnit af andra tillf\u00e4llen, att vi icke sakna esprit d’arrangement, f\u00f6rm\u00e5gan att t\u00e4nka noga igenom en anordning och utf\u00f6ra den punktligt; tv\u00e4rtom, i j\u00e4mf\u00f6relse med andra nationer, t. ex. ryssar och italienare, \u00e4ga vi den i eminent grad. \u00c4fven kanonskotten f\u00f6llo precis f\u00f6r hvarje magisterkrans, som sattes p\u00e5, och n\u00e5gon olycka h\u00e4nde icke denna g\u00e5ng.<\/p>\n

Fr\u00e5n solennitetssalen t\u00e5gade vi som vanligt till kyrkan, fr\u00e5n kyrkan till festmiddagen i Brunnshuset och d\u00e4rifr\u00e5n till den stora balen, som de promoverade g\u00e5fvo i Societetshusets v\u00e4ldiga salong; en visserligen m\u00f6dosam dag. Ocks\u00e5 minnes jag ingenting fr\u00e5n middagen; jag n\u00e4mner den snarare, emedan den m\u00e5ste hafva f\u00f6rsigg\u00e5tt, \u00e4n att jag skulle ih\u00e5gkomma den. Hvarf\u00f6r skulle eljest Kleineh, en vecka f\u00f6re promotionen, under en hel dag trakterat f estbestyrelsen med uts\u00f6kta r\u00e4tter och b\u00e4sta sortens viner, s\u00e5som det hette, f\u00f6r attprofva varorna; en gammal och mycket respekterad sed, som beredde oss en solljus och sorgl\u00f6s dag, full af lefnadsgl\u00e4dje, \u00bbblott t\u00e4nd f\u00f6r n\u00f6jet och behagen, d\u00e5 man \u00e4r ung och \u00e4r student och har fullt opp f\u00f6r dagen\u00bb.<\/p>\n

P\u00e5 balen hade den allm\u00e4nna kransbinderskan, som var fr\u00f6ken Josefine Laurell, f\u00f6ga n\u00f6je af sina b\u00e5da kavaljerer, de b\u00e5da primerna, b\u00e5da ungef\u00e4r lika klena dans\u00f6rer. Blomstrande, glad och talf\u00f6r, var hon l\u00e4tt att konversera med, men h\u00e4rtill fanns f\u00f6ga tillf\u00e4lle, d\u00e5 dansen gick oaf brutet.<\/p>\n

N\u00e4r klockan slog 12 befann jag mig uppe p\u00e5 en af de v\u00e4ggfasta b\u00e4nkarna med glas i handen och utbragte en toast f\u00f6r Hans Majest\u00e4t Kejsaren (Storfursten var ej tal om den tiden), f\u00f6r tronf\u00f6ljaren, Universitetets h\u00f6ge kansler, och f\u00f6r den kejserliga familjen. Kanondundret nere p\u00e5 torget gaf eftertryck och betydenhet \u00e5t mina ord. D\u00e4rmed hade jag fullgjort mitt officium illustre som primus.<\/p>\n

\u00c4ndtligen f\u00f6ljande dag hade man tillf\u00e4lle att n\u00e5got samspr\u00e5ka med de unga svenskarna. Deras ordf\u00f6rande var magister Isak L,andtmansson, Upsala studentk\u00e5rs ordf\u00f6rande, kandidat A. Rosell, som var deras vanaste talare, kandidat C. I v agerl\u00f6f, student Simon Nordstr\u00f6m och student K. Th. Odhner, den sednare en blek ung man med ett beh\u00e4rskadt , stillsamt v\u00e4sen. Vid ett senare tillf\u00e4lle \u00e5ters\u00e5g jag honom och L,andtmansson b\u00e5da som professorer och ansedde skriftst\u00e4llare.<\/p>\n

P\u00e5 kv\u00e4llen, pingstaftonen, tr\u00e4ffades vi \u00e5ter vid afskedsfesten f\u00f6r de v\u00e4rderade g\u00e4sterna. Jag hade att \u00f6ppna raden af talen med uttryck af erk\u00e4nsla f\u00f6r de frikostiga hj\u00e4lps\u00e4ndningarna fr\u00e5n Sverige vid f\u00f6rra \u00e5rets hungersn\u00f6d; det blef i min del en betydelsel\u00f6s prestation, i hvilken jag f\u00e5tt in en dum liknelse, n\u00e5gonting om det ena hj\u00e4rtat, som man klufvit i tu och hvars h\u00e4lfter fortforo att klappa mot hvarandra. Sedan andra p\u00e5 programmet upptagna haranger g\u00e5tt af stapeln, kom Adolf Nordenski\u00f6ld som sl\u00f6t sitt tal f\u00f6r de gemensamma minnena med n\u00e5gra vackra och icke ol\u00e4mpliga verser af Wetterhoff.<\/p>\n

Det kan v\u00e4l vara att v\u00e5ra haranger r\u00f6jde f\u00f6r liten patriotisk sj\u00e4lfk\u00e4nsla, d. v. s. bel\u00e5tenhet med det d\u00e5varande l\u00e4get, och v\u00e4l mycken h\u00e4ngifvenhet mot det gamla moderlandet; det kunde icke skada om en annan, stoltare och manligare ton anslogs, men s\u00e4ttet, hvarp\u00e5 Cygnaeus s\u00f6kte g\u00f6ra det, felade dock groft i en punkt.<\/p>\n

Han anger sj\u00e4lf sitt tal som en improvisation f\u00f6r tillf\u00e4llet. Vid det han uppsteg p\u00e5 talarebordet, skulle n\u00e5gon manat honom: \u00bbg\u00f6r ett slut p\u00e5 det h\u00e4r el\u00e4ndet\u00bb. L\u00e4ser man talet s\u00e5dant det nu f\u00f6religger, \u00e4r det h\u00f6gst\u00e4mdt, bevingadt af den varmaste k\u00e4nsla f\u00f6r Sveriges och Finlands gemensamma stora minnen, som ock af en h\u00f6g manlig k\u00e4nsla af f\u00e4derneslandets v\u00e4rdighet; till formen \u00e4r det ett af de b\u00e4sta af Cygnaei tal. Men springfj\u00e4dern i detsamma \u00e4r f\u00f6rtrytelsen \u00f6fver ett enfaldigt yttrande af J. G. Carl\u00e9n, som i ett stycke, uppl\u00e4st vid den skandinaviska festen f oriiden sommar \u00e5 Hasselbacken, kallat Finland ett \u00bbtr\u00e4ldomens gyllene n\u00e4ste\u00bb. Carl\u00e9n, som ju eljest \u00e4gde betydande litter\u00e4ra f\u00f6rtj\u00e4nster, led af en bullersam republikanism, hvilken, som bekant, \u00e5dragit honom \u00f6knamnet \u00bbrevolutionsf\u00e5ret\u00bb. Hans ovederh\u00e4ftighet i allt politiskt gjorde v\u00e4l att ingen lade m\u00e4rke till hans dumhet, som ju i alla fall var enast\u00e5ende och s\u00e5ledes betydelsel\u00f6s. Mycken ofrihet fanns ju h\u00e4r i landet att beklaga, men att tillskrifva oss tr\u00e4lsinne, skulle, om den \u00e5sikten uppburits af flere, varit en of\u00f6rskyld kr\u00e4nkning, som kunnat tarfva en tillr\u00e4ttavisning. Det var hvad Cygnaeus, hos hvilken skymfen f\u00f6rmodligen kokat l\u00e4nge, ville begagna tillf\u00e4llet att utf\u00f6ra p\u00e5 ett eklatant s\u00e4tt. Och d\u00e4rom skulle v\u00e4l icke uppst\u00e5tt n\u00e5got mummel. Han talade bra, s\u00e5 att Snellman kunde ha r\u00e4tt i att s\u00e4ga att v\u00e5ra g\u00e4ster d\u00e5 f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen under sitt bes\u00f6k h\u00e4r fingo h\u00f6ra en talare tala.<\/p>\n

Men Cygnaeus n\u00f6jdes icke med en allm\u00e4n tillr\u00e4ttavisning, han riktade den till v\u00e5ra g\u00e4ster under f\u00f6ruts\u00e4ttning att de varit n\u00e4rvarande \u00e5 Hasselbacken och likv\u00e4l icke protesterat mot Carl\u00e9ns skymf liga med\u00f6mkan med att tillropa honom ett: du ljuger! Att s\u00e5lunda g\u00f6ra dem medansvariga f\u00f6r Carl\u00e9ns dumhet k\u00e4ndes af oss yngre s\u00e5som en grof taktl\u00f6shet, ett ohemult angrepp, och d\u00e5 Nordenski\u00f6ld sprang upp p\u00e5 bordet, d\u00e4r C} r gnaeus \u00e4nnu stod kvar, och ropade: \u00bbhan talar icke p\u00e5 v\u00e5ra v\u00e4gnar\u00bb, tycktes mig detta v\u00e4l gjordt. Svenskarne togo saken ganska lugnt, efter hvad jag kunnat finna, men bland oss yngre j\u00e4ste det allm\u00e4nt. F\u00f6r att lugna sinnena tog Ehrstr\u00f6m till ordet och talte n\u00e5gonting om att Finland var ett g\u00e5tornas land, men att de kunde l\u00f6sas i godo, blott god vilja icke saknades. Nyblaeus f\u00f6rs\u00f6kte i sin tur f\u00f6rb\u00e4ttra st\u00e4mningen med att \u00e5beropa det gamla: \u00bblitet gnabb ibland skadar intet grand, blott man \u00e4lskar hvarann\u00bb, hvilket v\u00e4l knappt verkade vidare rogifvande och hos Cygnaeus n\u00e4ra nog framkallat en ny explosion d\u00e5 han h\u00f6rde sitt tal behandlas i vaggstyl, som litet gnabb! Han motstod dock, s\u00e4ger han, frestelsen att svara d\u00e4rp\u00e5 och till\u00e4gger: \u00bbDet svaret hade blifvit ord och inga visor.\u00bb 1 ) Emellertid var festst\u00e4mningen bruten, och vi f\u00f6ljde g\u00e4sterna till \u00e5ngb\u00e5ten i k\u00e4nslan af att skilsm\u00e4ssan var p\u00e5 tiden.<\/p>\n

M\u00e4rkv\u00e4rdigtvis k\u00e4nde grefve Berg tilldragelsen redan f\u00f6ljande dag, och skvallraren hade angifvit Nordenski\u00f6ld, Ehrstr\u00f6m, mig och min bror och kanske \u00e4fven andra som upphofs- och talem\u00e4n, den f\u00f6rstn\u00e4mnde som upprorsmakare. Vi kallades till Rem med v\u00e5ra tal, och tycktes honom att mitt var just ingenting, endast det klufna hj\u00e4rtat och de b\u00e5da h\u00e4lfterna kunde anses inneb\u00e4ra n\u00e5got f\u00f6rgripligt; \u00e5 min sida medgaf jag villigt att de voro en dum metafor. Ocks\u00e5 Nordenski\u00f6lds tal syntes honom f\u00f6ga anst\u00f6tligt, och hoppades han att grefve Berg skulle tycka detsamma. Af Nordenski\u00f6lds sj\u00e4lfbiografi i vSvenskt Biografiskt Lexikon, Ny F\u00f6ljd, ser man huru saken bekom honom. Ehrstr\u00f6m, den tiden konsistorienotarie, min bror Jakob och jag h\u00f6rde f\u00f6r tillf\u00e4llet ingenting vidare om aff\u00e4ren; sedan funno vi visserligen att g\u00f6mdt icke var gl\u00f6mdt.<\/p>\n

Det var myndigheternas efterr\u00e4kning. S\u00e5 b\u00f6rjade Snell,man en annan. Fr\u00e4mst gick han l\u00f6s p\u00e5 Pavo Tikkanen, som i Suometar gett svenskarna ett varmt v\u00e4lkommen och d\u00e4rp\u00e5 med anledning af jubelfesten framst\u00e4llt Finlands kristnande som en oblodig omv\u00e4ndelse, hvarj\u00e4mte Tikkanen uttalat landets erk\u00e4nsla f\u00f6r den fr\u00e5n Sverige komna hj\u00e4lps\u00e4ndningen, hvilket allt Snellman ans\u00e5g r\u00f6ja f\u00f6r liten nationell sj\u00e4lf k\u00e4nsla hos ett folkblad som Suometar. Nyblaeus hade i Svenska Tidningen gett en v\u00e4nlig och vacker ber\u00e4ttelse om deras f\u00e4rd till Helsingfors, hvilket Snellman ocks\u00e5 erk\u00e4nde p\u00e5 sitt s\u00f6tsura s\u00e4tt, men med en allvarlig tillr\u00e4ttavisning f\u00f6r det lian icke f\u00e4gnade sig nog \u00e5t det arbete p\u00e5 finskan Snellman satt i g\u00e5ng.<\/p>\n

Men s\u00e5 gaf Kmil v. Qvanten p\u00e5 h\u00f6sten i Stockholm ut ett n\u00e4fte \u00bbFinska f\u00f6rh\u00e5llanden\u00bb, underr\u00e4ttelser fr\u00e5n Finland, dem han publicerat i form af bref till Aftonbladet och nu utgaf samlade i bokform. D\u00e4r furmos saker som m\u00e5ste erk\u00e4nnas vara sanna, men som v\u00e4l enligt Snellmans mening icke bort offentligg\u00f6ras af undseende f\u00f6r h\u00f6ga vederb\u00f6rande f\u00f6r att de icke skulle komprometteras \u00e5 h\u00f6gsta ort, andra \u00e5ter som icke voro fullt sanna, slutligen notiser, dem Snellman h\u00f6ll f\u00f6r uppdiktade , och klander, som han kallade sm\u00e4delser. Han samlade ihop alla slags parthiska pilar han hade i sitt f\u00f6rr\u00e5d och sk\u00f6t dem af i en artikel i n:o 2 af 1858 \u00e5rs Litteraturblad kallad \u00bbEmigrationen\u00bb, med hvilken han ville platt f\u00f6rg\u00f6ra de unga, till Sverige \u00f6fverflyttade skrifst\u00e4llarne, bland hvilka han n\u00e4mner Emil v. Qvanten och Wetterhoff. Man skulle icke tro, att d\u00e5 han till slut yttrar: \u00bbDet \u00e4r icke f\u00f6runderligt att unga m\u00e4n af svensk b\u00f6rd, f\u00f6r hvilka finska folket utg\u00f6r ett folk af barbarer, och f\u00f6r hvilka finska spr\u00e5ket \u00e4r lika fr\u00e4mmande som hottentottiskan, skola vid de nationelt finska str\u00e4fvandenas \u00f6fvermakt finna sig st\u00e4lda i skuggan\u00bb, \u2014 att, s\u00e4ger jag, detta yttrande g\u00e4ller f\u00f6rfattaren af \u00bbSuomis s\u00e5ng\u00bb. Lika oriktigt som Snellman h\u00e4r bed\u00f6mde v. Qvanten, lika oriktigt angaf han orsaken till deras emigration, som var politisk, men ingalunda n\u00e5gon f\u00f6ljd af finskhetsstr\u00e4fvandena<\/p>\n

I samma uppsats r\u00e4knar han till emigranterna fr\u00e4mst Arvidsson och Nordstr\u00f6m. Den f\u00f6rstn\u00e4mnde lofordade han obetingadt, \u00bbhans arbete f\u00f6r det gamla fosterlandet var af det upph\u00f6jdaste slag, hans manliga sj\u00e4lf beh\u00e4rskning hade icke l\u00e5tit undfalla sig ett enda bittert, ett enda klagande ord\u00bb, omd\u00f6men som l\u00e4to m\u00e4rkv\u00e4rdigt vid tanken p\u00e5 Pekka Kuoharinens l\u00f6mska angrepp p\u00e5 Hwasser och dennes \u00e5sikt om Finlands sj\u00e4lf st\u00e4ndighet vid Rysslands sida. Snellman m\u00e5tte icke hafva k\u00e4nt att Arvidsson, som alltid var svag f\u00f6r anonymitet, hvilket Snellman af skydde, stod maskerad bakom den r\u00e5a pseudonymen Kuoharinen, och dock borde Snellman vetat det, eftersom Kuoharinens broskyr utkom samma \u00e5r som Snellman anl\u00e4nde till Stockholm. Vid dessa Snellmans bed\u00f6manden kunde man icke l\u00e5ta bli att varsna huru han tog miste i sina omd\u00f6men om m\u00e4nniskorna, s\u00e4rdeles d\u00e4r han hade anledning att se p\u00e5 dem genom nationalistiska brillor.<\/p>\n

Angreppen mot Nordstr\u00f6m, den andra i ordningen af emigrationsartikelns f\u00f6rem\u00e5l, r\u00f6jde dock en uppriktig aktning f\u00f6r Nordstr\u00f6m som r\u00e4ttsl\u00e4rd och forskare. Snellman medgaf ju ock, att den som icke ser sig i st\u00e5nd att fullf\u00f6lja sin mission hemma, m\u00e5 s\u00f6ka sig ett hem d\u00e4r han b\u00e4ttre kan n\u00e5 sitt m\u00e5l. Men detta var icke Nordstr\u00f6ms fall: endast af tycke och fritt val flyttade han till Sverige, och f\u00f6r sitt fosterland har han icke verkat d\u00e4r s\u00e5som t. ex. Arvidsson gjorde det. Snellman s\u00e4ger d\u00e5 endast att den, som s\u00e5 underl\u00e5ter att verka f\u00f6r sitt fattiga f\u00e4dernesland, m\u00e5 bereda sig p\u00e5 att af detta f\u00f6rg\u00e4tas. Och hade han v\u00e4l h\u00e4ri s\u00e5 or\u00e4tt? Snellman, tycktes det mig d\u00e5 och tyckes det mig \u00e4n, talade af en nog h\u00f6gt drif ven, str\u00e4ng patriotism, hvartill han v\u00e4l ock k\u00e4nde sig ber\u00e4ttigad, d\u00e5 han, trots f\u00f6rf\u00f6ljelsen, stannat kvar i hemlandet; men i detta fall var det ju dock icke n\u00e5gon nationalism som dikterade hans k\u00e4rfva ord. Gyld\u00e9n, Lille, Runeberg och Schauman kunde, i sin till Litteraturbladet inl\u00e4mnade protest, betr\u00e4ffande Nordstr\u00f6m endast intyga hans k\u00e4nslors v\u00e4rme f\u00f6r sitt hemland, som han l\u00e4mnat under sv\u00e5ra inre strider; men att han flyttat f\u00f6r att b\u00e4ttre kunna fullf\u00f6lja sin forskning \u2014 ett motiv som Snellman varit tvungen att respektera \u2014 kunde de icke dagal\u00e4gga. F\u00f6r Finland var f\u00f6rlusten af en s\u00e5dan r\u00e4ttsl\u00e4rare, en s\u00e5 \u00f6fverl\u00e4gsen personlighet, oers\u00e4ttlig ej blott i afseende \u00e5 universitetet, utan ock i afseende \u00e5 den allm\u00e4nna opinionens l\u00e4nkande. D\u00e5 n\u00e4ra nog samtidigt tv\u00e5 s\u00e5 inflytelserika personer som Nordstr\u00f6m och Nervander af tr\u00e4dde, ser det n\u00e4stan ut som om i sistn\u00e4mnda h\u00e4nseende F\u00f6rsynen velat l\u00e4mna ett friare spelrum \u00e5t Snellmans nationalism. En kampanatur som han var, r\u00f6jde Snellman dock ej ens en skymt af tillfredsst\u00e4llelse \u00f6fver att vara motst\u00e5ndaren kvitt.<\/p>\n

Sin vredes fulla sk\u00e5lar utg\u00f6t han nu \u00f6fver de unga, Wetterhoff s och Nordenski\u00f6lds kamratkrets, som j\u00e4mv\u00e4l i Helsingfors Tidningar publicerat en protest med anledning af det vettl\u00f6sa anfall han i emigrationsartikeln riktat ocks\u00e5 mot denna, hvilken han karakteriserar f\u00f6r \u00bbett sm\u00e5poetiserande, sm\u00e5agerande, sm\u00e5karrikerande och sm\u00e5v\u00e4lboret kotteri\u00bb. D\u00e4rut\u00f6fver trakterar han dem med \u00f6knamnet blodl\u00f6se, som hans fennomanske elever uppfunnit. Deras svar var k\u00e4ckt och kanske n\u00e5got utmanande genom sin nonchalans: Snellman k\u00e4nde ingen af dem personligen, kunde s\u00e5ledes icke bed\u00f6ma deras k\u00e4nslor, studier och fosterlandsk\u00e4rlek, och att fordra offentligt framlagda arbetsresultat af ynglingar, som \u00e4nnu icke af slutat sina studier, var v\u00e4l obefogadt. Fem af kretsen voro fr\u00e5nvarande; bland de n\u00e4rvarande fjorton, som satt sina namn under protesten, furmos n\u00e5gra som kunde kallats framst\u00e5ende, och alla voro de bra medlemmar af den studerande ungdomen. I spetsen stodo Edward Bergh, Hannes Chydenius och Charles Emil Chydenius, och vidare furmos d\u00e4r Thiodolf vSaelan och Viktor \u00d6hberg. D\u00e5 Snellman talat om en \u00bbofr\u00e4lse svans\u00bb som slagit sig till det sm\u00e5-v\u00e4lborna kotteriet, befanns det att v\u00e4lborne voro endast tv\u00e5 de yngste i kretsen C. Mannerheim och Rob. Montgomery.<\/p>\n

\u00c4ter visade det sig huru falskt Snellman uppfattade sakf\u00f6rh\u00e5llanden n\u00e4r de fennomanska brillorna voro p\u00e5. I st\u00e4llet f\u00f6r att erk\u00e4nna sitt felgrepp, rasade han v\u00e4rre \u00f6fver de ungas f\u00f6rm\u00e4tenhet. Deras skuld i hans \u00f6gon var v\u00e4l i grunden endast att de icke svurit hans fana, icke erk\u00e4nt hans nu mer och mer utvecklade satser om den skada den svenska bildningen tillskyndat finska folket och n\u00f6dv\u00e4ndigheten f\u00f6r den bildade klassen att till\u00e4gna sig dettas spr\u00e5k, emedan i en stat f\u00e5r finnas blott ett bildningsspr\u00e5k; denna yksi-kieli-yksi-mieligrundsats, som han inpluggade p\u00e5 svenska och Yrj\u00f6-Koskinen sedan med utomordentlig framg\u00e5ng f\u00f6rkunnade p\u00e5 finska. Det hindrade dock icke att bland de ifr\u00e5gavarande unge flere nog \u00e4gnat sig \u00e5t finska spr\u00e5kstudier \u2014 tillsammans med L\u00f6nnrot utgaf Saelan \u00bbSuomen Kasvia\u00bb, Anders Chydenius h\u00f6llo vi f\u00f6r att vara sm\u00e5tt fennoman, \u00e4fvens\u00e5 Edvin Nylander. Snellmans skuld i mina \u00f6gon var att livad han, publicisten, m\u00f6jligen kunde till\u00e5ta sig, dock var otillst\u00e4ndigt f\u00f6r universitetsl\u00e4raren gentemot l\u00e4rjungar vid universitetet. Jag h\u00f6rde icke till kretsen, men min beundran f\u00f6r Snellman fick dock en kn\u00e4ck genom hans brutalitet, hans brist p\u00e5 sj\u00e4lf beh\u00e4rskning; och d\u00e4rmed begynte \u00e4fven tvif velsm\u00e5l uppst\u00e5 hos mig huruvida hans l\u00e4ra \u00f6m bildningsformens ovillkorliga enhet var riktig och v\u00e4lg\u00f6rande.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Carl Gustaf Estlander (1834-1910) som var f\u00f6dd och uppvuxen p\u00e5 prostg\u00e5rden i Lappfj\u00e4rd, bodde sitt vuxna liv i Helsingfors. D\u00e4remellan gick han flera \u00e5r i skola i Vasa. P\u00e5 \u00e4ldre dar, n\u00e4rmare best\u00e4mt efter 1902 b\u00f6rjade han skriva ned ett Forts\u00e4tt l\u00e4sa Ungdomsminnen, avsnitt XIII.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":6356,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-6435","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6435","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=6435"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6435\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":6436,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6435\/revisions\/6436"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6356"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=6435"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}