{"id":6431,"date":"2017-11-02T07:37:49","date_gmt":"2017-11-02T06:37:49","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=6431"},"modified":"2017-11-10T16:25:51","modified_gmt":"2017-11-10T15:25:51","slug":"barndom-och-hembygd","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=6431","title":{"rendered":"Barndom och hembygd."},"content":{"rendered":"

Carl Gustaf Estlander (1834-1910) som var f\u00f6dd och uppvuxen p\u00e5 prostg\u00e5rden i Lappfj\u00e4rd, bodde sitt vuxna liv i Helsingfors. D\u00e4remellan gick han flera \u00e5r i skola i Vasa. P\u00e5 \u00e4ldre dar, n\u00e4rmare best\u00e4mt efter 1902 b\u00f6rjade han skriva ned ett memoarverk, allts\u00e5 sina minnen under rubriken \u201dFr\u00e5n flydda tider\u201d. Hans ber\u00e4ttelser omsp\u00e4nner hans f\u00f6rsta 25 \u00e5r och slutar d\u00e4rmed 1859. Meningen var att han skulle utge en ordentlig bok men h\u00e4lsan satte stopp f\u00f6r detta. Efter att Carl Gustaf dog den 28 augusti 1910, f\u00f6r \u00f6vrigt p\u00e5 hans guldbr\u00f6llopsdag, b\u00f6rjade \u00e4nkan Helene samla ihop hans skrifter och gav dessa till Finsk Tidskrift f\u00f6r publikation. Denna tidskrift hade ju Carl Gustaf sj\u00e4lv grundat, s\u00e5 det var helt naturligt att de skulle inf\u00f6ra ber\u00e4ttelserna. I ber\u00e4ttelsen h\u00e4r under har jag moderniserat spr\u00e5ket, s\u00e5 att det\u00a0b\u00e4ttre skall passa dagens l\u00e4sare. H\u00e4r kommer den f\u00f6rsta ber\u00e4ttelsen, som publicerades i tidning nr 1 \u00e5r 1912:<\/span><\/p>\n

Lappfj\u00e4rd \u00e4r den sydligaste socknen i \u00d6sterbotten och den sydligaste av \u00d6sterbottens socknar med svensk befolkning. Den ligger p\u00e5 en milsvid sl\u00e4tt, bekransad i \u00f6ster och norr av B\u00f6tomberget och dess utl\u00f6pare, som skiljer den fr\u00e5n Kristinestad, ett av dess m\u00e5nga kapell p\u00e5 den tid jag talar om. \u00c5t s\u00f6der ser man ingen annan gr\u00e4ns \u00e4n skogsranden.<\/p>\n

Genom sl\u00e4tten slingrar sig en \u00e5, som i sakta lopp s\u00f6ker sig ut i Bottniska viken. Av viken ser man ingenting; man k\u00e4nner den blott av h\u00f6rs\u00e4gen. H\u00e4r och d\u00e4r g\u00f6r \u00e5n sm\u00e5 str\u00f6mfall, i vilka man byggt dammar f\u00f6r mj\u00f6lkvarnar eller s\u00e5gkvarnar. \u00c5n delar sl\u00e4tten i tv\u00e5 h\u00e4lfter, norra sidan, eller \u00bbn\u00f6rrse\u00bb, och \u00bbbr\u00e4nnorna\u00bb, s\u00e5som s\u00f6dra sidan hette i folkets mun. P\u00e5 den f\u00f6rra l\u00e5g gamla kyrkan, byggd 1666 och ben\u00e4mnd Ulrika efter drottning Ulrika Eleonora d. \u00e4.; och ett gott stycke d\u00e4rifr\u00e5n kyrkoherdebolet, som av gammalt hette prostg\u00e5rden, en\u00e4r det innehafts i mer \u00e4n hundra \u00e5r av samma sl\u00e4kt, son efter far, och de alla haft prosttiteln; p\u00e5 s\u00f6dra sidan, d\u00e4r Juth kapellansbol var bel\u00e4get, byggdes den nya kyrkan, som invigdes 1852.<\/p>\n

\u00c4nnu en sak b\u00f6r n\u00e4mnas f\u00f6r att ge en f\u00f6rest\u00e4llning om marken, d\u00e4r efterf\u00f6ljande h\u00e5gkomster \u00e4r uppvuxna. P\u00e5 Lappfj\u00e4rds-sl\u00e4tten sammanst\u00f6ter fem eller sex landsv\u00e4gar, vilket var av stor betydelse f\u00f6r trakten, i krig s\u00e5v\u00e4l som i fred. En v\u00e4g kommer rakt fr\u00e5n norr, n\u00e4rmast fr\u00e5n Pjelax och N\u00e4rpes, och med denna f\u00f6renar sig Kristinestadsv\u00e4gen, just vid intr\u00e4det p\u00e5 sl\u00e4tten, varefter den g\u00e5r \u00f6ver \u00e5n p\u00e5 den s. k. nya bron. Den forts\u00e4tter s\u00f6derut eller, om man s\u00e5 vill, m\u00f6ter den s\u00f6der ifr\u00e5n, fr\u00e5n Sastmola och Bj\u00f6rneborg, kommande v\u00e4gen; tillsammans utg\u00f6ra de den stora farleden mellan s\u00f6dra Finland och \u00d6sterbotten. Fr\u00e5n denna grenar sig den gamla smala kustv\u00e4gen, l\u00f6pande i strandens alla krokar och bukter till Sideby och vidare s\u00f6derut, och utg\u00f6rande den ursprungliga kommunikationsleden med detta kapell, men f\u00f6r \u00f6vrigt l\u00f6pande j\u00e4mnsides med stora v\u00e4gen, som byggts f\u00f6rst i 19: de \u00e5rhundradets b\u00f6rjan, \u00f6sterifr\u00e5n kommer en femte v\u00e4g fr\u00e5n den rika Ilmola-sl\u00e4tten, n\u00e4rmast fr\u00e5n B\u00f6tom kapell \u00f6ver B\u00f6tom-berget, och med denna sammanl\u00f6per slutligen, n\u00e4ra prostg\u00e5rden, Stor\u00e5v\u00e4gen, som kommer fr\u00e5n Tammerfors, n\u00e4rmast fr\u00e5n det fj\u00e4rde av socknens kapeller.<\/p>\n

Man kan t\u00e4nka sig vilken r\u00f6relse d\u00e4rav f\u00f6ranleddes; medf\u00f6rande b\u00e5de gott och ont \u00e5t trakten. Resande f\u00e4rdades fr\u00e5n alla h\u00e5ll och kanter, och med dem spreds nyheter, flere \u00e4n genom tidningarna p\u00e5 den tiden. P\u00e5 Hoxell, g\u00e4stgivareg\u00e5rden, hade vanligtvis n\u00e5gon resande ber\u00e4ttat ryktet, och med en eller annan gumma kom det till prostg\u00e5rden. D\u00e4rj\u00e4mte forslades livsf\u00f6rn\u00f6denheter, tr\u00e4varor och tj\u00e4ra till avsalu i staden, i synnerhet p\u00e5 de b\u00e5da \u00f6stliga farlederna. N\u00e4r ett hundra\u00e5rigt masttr\u00e4d, f\u00f6rsp\u00e4nt med fem, sex h\u00e4star och med lika m\u00e5nga st\u00f6ttingar under sig, t\u00e5gade v\u00e4gen fram, var det ett hall\u00e5 bland barndomen i byarna. H\u00f6st och v\u00e5r var v\u00e4garna att liknas vid en fotsdjup v\u00e4lling, ingenst\u00e4des dock v\u00e4rre \u00e4n i den stora byn, som str\u00e4ckte sig l\u00e4ngs \u00e5stranden fr\u00e5n prostg\u00e5rden till gamla kyrkan, och det var ett el\u00e4nde att se p\u00e5 de stora bomullsbalarna som forslades till Tammerfors, hur mycket h\u00e4star, karlar, fordon och balar f\u00e5tt njuta av den \u00bbanr\u00e4ttningen\u00bb.<\/p>\n

P\u00e5 befolkningen \u00f6vade samf\u00e4rdseln en v\u00e4ckande inverkan, och om Lappfj\u00e4rd nu \u00e4r en av de socknar, som gett den st\u00f6rsta kontingenten till emigrationen, s\u00e5 ligger kanske en av orsakerna h\u00e4rtill just i detta f\u00f6rh\u00e5llande. Men samf\u00e4rdseln gjorde levnaden bullersam, f\u00f6rde med sig fr\u00e4mmande element, som l\u00e4ngs de m\u00e5nga v\u00e4garna s\u00f6kte sig arbetsf\u00f6rtj\u00e4nst, i m\u00e5nga fall dugligt arbetsfolk, om ock med annat tungom\u00e5l, men i \u00e4n flera fall patrask, varav f\u00f6rsamlingen hade mer skada \u00e4n gagn.<\/p>\n

I krigets tid hade de m\u00e5nga v\u00e4garna \u00e5t alla h\u00e5ll och kanter det med sig, att Lappfj\u00e4rd blev h\u00f6gkvarteret f\u00f6r en st\u00e4ndig truppf\u00f6rdelning och \u00e4ven sk\u00e5deplatsen f\u00f6r sammandrabbningar.<\/p>\n

Mina minnen g\u00e5r tillbaka s\u00e5 l\u00e5ngt som till 1830-talet; dock inte l\u00e4ngre \u00e4n till sommarn 1838, d\u00e5 en liten bror begravdes. Jag minns den lilla svarta kistan med vita garneringar, som stod utflyttad i solskenet p\u00e5 g\u00e5rden och av v\u00e5r far f\u00f6rdes bort i bredsch\u00e4sen. Det sades att v\u00e5r mor f\u00f6rkylt sig under barnets l\u00e5nga och sv\u00e5ra sjukdom och d\u00e4rav fick den sv\u00e5ra br\u00f6st\u00e5komma, som fem \u00e5r senare lade henne sj\u00e4lv p\u00e5 d\u00f6dsb\u00e4dden.<\/p>\n

En annan tidig h\u00e5gkomst \u00e4r \u00e4rkebiskop Melartins bes\u00f6k, f\u00f6rmodligen p\u00e5 h\u00f6sten samma \u00e5r. Han h\u00f6ll biskopsvisitation i Lappfj\u00e4rd 1836, men d\u00e5 jag inte kan ha en s\u00e5 livlig h\u00e5gkomst fr\u00e5n 2 \u00e1 3 \u00e5rs \u00e5lder, gjorde han v\u00e4l ett senare bes\u00f6k hos min far. Om honom talade min far alltid med stor v\u00f6rdnad och sann tillgivenhet. Jag minns honom som en storv\u00e4xt gubbe med kalott, icke just vacker, men s\u00e4rdeles blid och v\u00e4nlig. Han lade handen smekande p\u00e5 mitt huvud d\u00e5 jag framf\u00f6rdes, vilket gick f\u00f6r sig med mig, som var liten och alltid mera foglig; d\u00e4remot lyckades mina f\u00f6r\u00e4ldrar inte framf\u00f6ra min tv\u00e5 \u00e5r \u00e4ldre bror. Han var inte till finnandes. Trots att han enkom f\u00f6r tillf\u00e4llet f\u00e5tt ta p\u00e5 sig sina nya bl\u00e5a kl\u00e4der med avundsv\u00e4rda gula bronsknappar, hade han tagit sin tillflykt under en soffa, ledd av den motvilja mot fr\u00e4mmande, som man anm\u00e4rkt s\u00e5som allm\u00e4n bland \u00f6sterbottniska barn.<\/p>\n

Mitt st\u00f6rsta minne fr\u00e5n dessa tidiga \u00e5r \u00e4r prostg\u00e5rdens ombyggnad. Den gamla byggnaden, r\u00f6dm\u00e5lad, utan m\u00e4rkbar stenfot och s\u00e5 tr\u00e5ng att prosten sj\u00e4lv bodde i k\u00e4llarkamrarna \u2014 en s\u00e4rskild liten, \u00f6ver k\u00e4llarna uppf\u00f6rd byggnad, s\u00e5ld p\u00e5 auktion \u00e5r 1838 f\u00f6r 200 rdr \u2014 ersattes av en ny, tidsenligare, d. v. s. stor, gulm\u00e5lad env\u00e5ningsbyggnad, med h\u00f6ga, ljusa rum, med vitlimmade tak, halvfranska d\u00f6rrar och tapeter i de b\u00e4ttre rummen, kakelugnar, samt utv\u00e4ndigt vitm\u00e5lade f\u00f6nsterbr\u00e4den, och pilastrar och takband. I r\u00e4t vinkel mot huvudbyggnaden uppf\u00f6rdes en l\u00e4nga, best\u00e5ende av tv\u00e5 byggnader p\u00e5 \u00f6mse sidor om k\u00e4llarkamrarna, den ena best\u00e4md f\u00f6r adjunkten, den andra f\u00f6r g\u00e4ster. Motsvarande denna l\u00e4nga uppf\u00f6rdes en dr\u00e4ng- och bagarstuga, varigenom mang\u00e5rden blev p\u00e5 tre sidor kringbygd. Fr\u00e5n landsv\u00e4gen skildes den av en yttre g\u00e5rd mellan tv\u00e5 rader uthus; en tredje g\u00e5rd var ladug\u00e5rden, helt och h\u00e5llet kringbyggd, ett stycke \u00e5t sidan. Som en fj\u00e4rde g\u00e5rd kunde anses den rad av spannm\u00e5lsbodar, vilken gick bakom k\u00e4llarkammarl\u00e4ngan, parallellt med denna.<\/p>\n

Inalles hade nu prostg\u00e5rden 23 s\u00e4rskilda hus, av vilka 7 tillh\u00f6rde min far; de \u00f6vriga, karakt\u00e4rsbyggnaden inber\u00e4knad, hade bekostats av socknen. Jag n\u00e4mner allt detta f\u00f6r att ge en f\u00f6rest\u00e4llning om vad en v\u00e4lbest\u00e4lld \u00f6sterbottnisk prostg\u00e5rd ans\u00e5gs b\u00f6ra vara, med till\u00e4gg att Lappfj\u00e4rds kyrkoherdebol var socknens st\u00f6rsta jordegendom och hade ett stort jordbruk, f\u00f6r vars h\u00e4star, boskap, redskap och hush\u00e5llning det erfordrades utrymme.<\/p>\n

Nybyggnaderna, som av socknen \u00f6verl\u00e4ts utan husesyn, kunna ocks\u00e5 tj\u00e4na som vittnesb\u00f6rd om det goda f\u00f6rh\u00e5llande, som \u00e4gde rum mellan socknen och dess kyrkoherde. Genom folkeligt sinnelag, redbarhet och tillg\u00e4nglighet hade denne vunnit allmogens obegr\u00e4nsade f\u00f6rtroende. Aldrig h\u00f6lls d\u00f6rren st\u00e4ngd f\u00f6r dem, som beg\u00e4rde r\u00e5d och anvisningar, och aldrig tr\u00f6t t\u00e5lamodet vid de l\u00e5nga klagovisorna. S\u00e4llan tillgreps str\u00e4ngare \u00e5tg\u00e4rder mot tredskande, d\u00e5 kyrkoherden var \u00f6vertygad om att Lappfj\u00e4rdsbon, blott han fick tid p\u00e5 sig, sm\u00e5ningom ins\u00e5g vad som var r\u00e4tt och tillb\u00f6rligt.<\/p>\n

Hj\u00e4lp i form av allmosor ans\u00e5g min far b\u00f6ra ges med all omtanke och sparsamhet, emedan inte blott allmosetagaren, utan ocks\u00e5 det allm\u00e4nna t\u00e4nkes\u00e4ttet annars kunde lida d\u00e4rav. I detta h\u00e4nseende f\u00f6rst\u00e5r jag det yttrande han stundom h\u00f6rdes f\u00e4lla: \u00bbg\u00f6r bonden r\u00e4tt, men aldrig gott\u00bb. F\u00f6r \u00f6vrigt var detta omr\u00e5de \u00f6verl\u00e5tet \u00e5t v\u00e5r mor, som hade en hop skyddslingar i sm\u00e5 stugor p\u00e5 pr\u00e4stg\u00e5rdens mark och dessutom vandrande kunder, \u00bbutb\u00f6lingar\u00bb, som f\u00e4rdades vida omkring och infann sig, man visste inte n\u00e4r eller varifr\u00e5n. En s\u00e5dan var \u00bbgamle g\u00f6ken\u00bb, till vars program h\u00f6rde att han lade sig framl\u00e4nges rakl\u00e5ng p\u00e5 k\u00f6ksb\u00e4nken, gungande p\u00e5 de mot b\u00e4nken utbredda h\u00e4nderna och h\u00e4rmande g\u00f6kens rop, till stor undran f\u00f6r barnskaran; en f\u00f6rn\u00f6jsam sj\u00e4l f\u00f6rresten, som alltid fick mer \u00e4n han beg\u00e4rde. Hans beg\u00e4ran g\u00e4llde n\u00e4mligen potatisskalen och par pot\u00e4ter fr\u00e5n folkets bord, under f\u00f6rklaring att, n\u00e4r han \u00e4tit skalen f\u00f6rst och pot\u00e4terna d\u00e4refter, var det som om han \u00e4tit pot\u00e4ter hela tiden. En st\u00e5tligare figur var gubben Trogen, som gick p\u00e5 ett tr\u00e4ben och varit soldat i tiden, men f\u00f6rlorat sitt ben, visserligen inte i krig, men i en strid med r\u00e4ttvisan, d\u00e5 han efter n\u00e5got tjuvstreck f\u00f6rfrusit det i en h\u00f6lada; en hemlighetsfull och skr\u00e4mmande historia f\u00f6r oss barn, till vilka han blott sade: \u00bbden tiden var Trogen otrogen, men nu \u00e4r han trogen\u00bb.<\/p>\n

Sommaren 1843 drabbades vi av det h\u00e5rda slag, som de senare \u00e5ren n\u00e4rmat sig mer och mer hotande. F\u00f6r\u00e4ldrarna var tv\u00e5 g\u00e5nger resta till Stockholm f\u00f6r att anlita professor Huss, nordens mest ber\u00f6mda specialist, men f\u00f6rg\u00e4ves. Mamma bleknade mer och mer, med r\u00f6da fl\u00e4ckar p\u00e5 kindbenen, och s\u00e5 kom den soliga julidag, d\u00e5 hon l\u00e5g p\u00e5 d\u00f6dsb\u00e4dden, till vilken vi f\u00f6rdes, sex barn, de yngsta blott tv\u00e5 \u00e5r gamla. Flertalet av oss f\u00f6rstod inte vad det g\u00e4llde; jag undrade blott hur v\u00e5r far satt d\u00e4r, uppl\u00f6st i t\u00e5rar, n\u00e5got som jag icke sett tidigare. Medan v\u00e5r mor \u00e4nnu gick uppe var hon mager till genomskinlighet, och hennes best\u00e4mda v\u00e4sen, milt som f\u00f6rr, var inte mera s\u00e5 gl\u00e4ttigt. Hon hade en liten s\u00e5ngr\u00f6st och sj\u00f6ng vid pianot den tidens visor, bland vilka jag erinrar mig \u00bbSvanen\u00bb och \u00bbK\u00e4llan\u00bb av Runeberg samt Frithiofs s\u00e5nger, som var huvudstyckena p\u00e5 hennes repertoar. En yrv\u00e4dersdag, s\u00e5dan man ofta hade den Trettondagstiden, kom en stor l\u00e5da ink\u00f6rande p\u00e5 g\u00e5rden och bars med m\u00f6da av g\u00e5rdens m\u00e4n in i salen. Det var ett taffelpiano fr\u00e5n \u00c5bo, d\u00e4r \u00e4ldsta syster gick i pension och l\u00e4rt sig n\u00e5got hantera instrumentet.<\/p>\n

Det var n\u00e5gonting helt annat \u00e4n klaveret, som fanns hos gamla faster (d. v. s. min fars faster) Alcenius, en liten hoptorkad och o\u00e4ndligt blid gumma, \u00e4nka efter en kapellan i Stor\u00e5, d\u00e4r hon levde till h\u00f6g \u00e5lder, i en liten undantagsstuga n\u00e4ra pr\u00e4stg\u00e5rden. D\u00e5 vi gjorde sommarf\u00e4rderna till Kienokoski, ett skogrikt hemman i socknens syd\u00f6stligaste h\u00f6rn, f\u00f6rdes vi alltid fram att bocka, s\u00e5 gott vi kunde, f\u00f6r faster Alcenius och bel\u00f6nades med sockerbr\u00f6d och n\u00e5gra melodier p\u00e5 klaveret. S\u00e5som jag minns instrumentet med sina klingande g\u00e4lla toner, vackert bevarat i sin vitlackerade l\u00e5da p\u00e5 spinkiga f\u00f6tter, tror jag nog att det skulle betalas med mycket pengar i v\u00e5ra dagar, och s\u00e5som den vith\u00e5riga gumman med det f\u00f6rn\u00e4ma ansiktet st\u00e5r f\u00f6r mig i sitt solljusa hem med de m\u00e5nga virkade dukarna, \u00e4r hon ett av mina vackraste barndomsminnen.<\/p>\n

Sommarf\u00e4rderna till morbrors p\u00e5 Kienokoski, som jag kom att omn\u00e4mna, utgjorde stora, m\u00e4rkv\u00e4rdiga h\u00e4ndelser i barna\u00e5ren. Det var p\u00e5 detta st\u00e4lle f\u00f6r\u00e4ldrarna funnit varandra, och h\u00e4r hade deras br\u00f6llop st\u00e5tt. I den stora gula vagnen p\u00e5 c-ress\u00e5rer reste Mamma med barnkammaren, och Pappa for f\u00f6rut i ensitsig sch\u00e4s, d\u00e4r vi \u00e4ldre gossar hade utm\u00e4rkelsen att turvis f\u00e5 sitta p\u00e5 bocken bakom. Linealerna st\u00f6tte bet\u00e4nkligt, och h\u00e4sten, en gammal trotj\u00e4nare, som vant sig in i ett slags trestegs-lunk, gjorde sitsen p\u00e5 den h\u00e5rda dynan ganska \u00f6mmande, men s\u00e5 gick det ocks\u00e5 beh\u00e4ndigt att, n\u00e4r lunken \u00f6vergick i ett stillare tempo, hoppa av och plocka b\u00e4r och vackra stenar vid v\u00e4gen. F\u00e4rden, som g\u00e4llde n\u00e5got mer \u00e4n 4 mil, tog hela dagen i anspr\u00e5k, men s\u00e5 kom man ocks\u00e5 till de sk\u00f6naste b\u00e4rbuskar i v\u00e4rlden, och till en s\u00e4llsamt knorrande och slamrande s\u00e5gkvarn bland l\u00f6vkl\u00e4dda sm\u00e5 holmar vid klarbrunt porlande vatten; ingenting mer eller mindre \u00e4n en av Lappfj\u00e4rds\u00e5ns kallfloder, i vilken det var sk\u00f6nt att bada.<\/p>\n

\u00c4nnu en f\u00e4rd m\u00e5 n\u00e4mnas bland mina tidigaste minnen. Fr\u00e5n staden Kristinestad hade kommit inbjudning att f\u00f6rs\u00f6ka det nya samf\u00e4rdsmedel, som f\u00f6rsta g\u00e5ngen l\u00e4t se sig p\u00e5 orten, en \u00e5ngb\u00e5t med vilken ett s\u00e4llskap stadsbor ville f\u00f6reta en lustf\u00e4rd till Kask\u00f6. Jag minns blott att det blev ov\u00e4der, regn och bl\u00e5st och sj\u00f6sjuka. \u00c5ngb\u00e5tens namn kommer jag inte ih\u00e5g, ej heller med s\u00e4kerhet \u00e5rtalet, som dock troligen var 1840. Jag var inte st\u00f6rre \u00e4n att jag l\u00e5g under fotmanteln i bredsch\u00e4sen, med vilken f\u00e4rden till staden skedde. Man sade att ingen \u00e5ngb\u00e5t f\u00f6rut n\u00e5tt upp till \u00d6sterbotten, och i Kask\u00f6 h\u00f6rde jag ett yttrande, som stannade i mitt minne: man hoppades att n\u00e5gon s\u00e5dan icke vidare skulle bes\u00f6ka deras vatten, d\u00e5 den tvivelsutan skr\u00e4mde bort fisken; fisket var d\u00e5, som nu, stadens viktigaste n\u00e4ringsf\u00e5ng.<\/p>\n

Det var min mors lust att f\u00f6rs\u00f6ka nya apparater, s\u00e4rdeles d\u00e5 det g\u00e4llde att \u00e5stadkomma prydnadsf\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r hemmet i den nya byggnaden. \u00c4nnu sommaren f\u00f6re den d\u00e5 hon bortgick, satte hon i g\u00e5ng ett stort v\u00e4vnadsf\u00f6retag, en tapetmatta f\u00f6r ett av fr\u00e4mmandrummen. F\u00f6r \u00e4ndam\u00e5let kallades en v\u00e4verska fr\u00e5n \u00c5botrakten, en mamsell Mannelin, om jag minns namnet r\u00e4tt. V\u00e4vnaden av ylle var dubbel, den \u00f6vre v\u00e4ven svart, den undre r\u00f6d, och sammanh\u00e4ngande s\u00e5lunda, att den undre kom fram med r\u00f6da stj\u00e4rnor p\u00e5 den \u00f6fres svarta botten, medan tv\u00e4rtom den svarta v\u00e4ven slog igenom med svarta stj\u00e4rnor p\u00e5 den r\u00f6da botten. En gemensam alnsbred b\u00e5rd omgav den stora kvadraten. P\u00e5 b\u00e5rden syddes med tapisseris\u00f6m ett antal blombuketter av fruntimmer fr\u00e5n staden som v\u00e4l under en veckas tid g\u00e4stade prostg\u00e5rden.<\/p>\n

Denna v\u00e4vnad var av gammalt k\u00e4nd i Sverige, d\u00e4r den kallades \u00bbfinnev\u00e4v\u00bb, s\u00e5som man ser av inventariil\u00e4ngden \u00f6ver Gustaf Wasas fatabur, d\u00e4r drottning Margareta l\u00e4t utf\u00f6ra s\u00e5dana arbeten till t\u00e4cken och bonader.<\/p>\n

Mina f\u00f6rsta fj\u00e4t p\u00e5 kunskapens vida f\u00e4lt leddes av faster Maria, tidigt \u00e4nka efter protonotarien Holsti, hon var en hj\u00e4rtevarm gumma; det skedde i en av nya byggningens vindskamrar, d\u00e4r tuppen v\u00e4rpte russin f\u00f6r varje bokstav jag l\u00e4rde mig. N\u00e4r ABC-boken och lilla katekesen var sk\u00e4ligen bef\u00e4stade hos mig, f\u00f6rdes jag p\u00e5 l\u00e4sf\u00f6rh\u00f6r i byarna, stundom bittigdag p\u00e5 morgnarna, instuvad i Pappas l\u00e5nga gula sl\u00e4de, f\u00f6r att i kapp med bondbarnen ge prov p\u00e5 b\u00e5de innan- och utanl\u00e4sning, vilket inbragte mig kaffe med dopp, pannkaka, s\u00f6tmj\u00f6lksgr\u00f6t och annat, som h\u00f6rde till den sedvanliga traktering, l\u00e4sf\u00f6rh\u00f6rsv\u00e4rden st\u00e4llde fram \u00e5t honoratiores.<\/p>\n

St\u00f6rre och str\u00e4vare var de kunskapsfrukter, som informatorn ville framalstra hos oss, medan han l\u00e5g p\u00e5 sin soffa i inre k\u00e4llarkammaren med en spanskr\u00f6rsk\u00e4pp mellan benen. De skulle av passas s\u00e5, att vi kunde komma in i Wasa skola, min bror i tredje klassens 2:dra division och jag, i min litenhet, i \u00f6vre divisionen av 2:dra klassen. Informatorn \u2014 i tv\u00e5 \u00e5r Niklas Malin, sedermera medicine doktor och provinciall\u00e4kare i Lojo, och i ett \u00e5r Fredrik Sohlberg, vilken dog s\u00e5som hovr\u00e4ttsr\u00e5d i \u00c5bo, b\u00e5da unga studenter, som vi sedan \u00e5terfann bland \u00f6sterbottniska avdelningens seniorer \u2014 f\u00f6ljde den gamla skolmetoden att f\u00f6rh\u00f6ra barn ur boken och l\u00e5ta eleven ta reda p\u00e5 den sj\u00e4lv, varigenom hans f\u00f6rst\u00e5nd och sj\u00e4lverksamhet upp\u00f6vades. Spanskr\u00f6rsk\u00e4ppens medverkan, det b\u00f6r till\u00e4ggas, var av mera moralisk \u00e4n praktisk natur, en vilja kraftfullt dirigerande peksticka. Hemundervisningen hade det med sig, att vi fick som halvvuxna uppleva \u00e4ven n\u00e5gra h\u00f6star och v\u00e5rar i hembygden.<\/p>\n

V\u00e5rtiden var inte s\u00e5 m\u00e4rkv\u00e4rdig eller minnesrik. I de vattenfyllda dikena, som forsade ned mot \u00e5n, byggdes dammar och sattes b\u00e5tar och kvarnverk att g\u00e5. Islossningen i Lappfj\u00e4rds-\u00e5n f\u00f6rblev l\u00e4nge det v\u00e5ldsammaste naturfenomen jag sett. Trots en av \u00d6sterbottens mindre floder och utan s\u00e4rdeles starkt fall, kunde den \u00e5stadkomma ett hiskligt brak, n\u00e4r vattenmassan n\u00e5got \u00e5r var st\u00f6rre efter en sn\u00f6rik vinter.<\/p>\n

En g\u00e5ng sk\u00f6t den isflaken l\u00e5ngt upp p\u00e5 potatislandet mellan landsv\u00e4gen och stranden. \u00c5n nedanf\u00f6r prostg\u00e5rden var tidigare s\u00e5 grund, att man kunde vada \u00f6ver den, d\u00e4r fiskaren byggt en stendamm f\u00f6r sina mj\u00e4rdar, och adjunkten Schroderus, som var en skicklig kastare, kunde med sten kasta \u00f6ver den. Men d\u00e5 Holmkvarnen anlades ett stycke nedanom, steg vattenniv\u00e5n s\u00e5 h\u00f6gt, att alla de gamla stenarna dr\u00e4nktes och kastet \u00f6ver \u00e5n lyckades endast med en ryska kronans 10 kopeksslant av gamla bastanta sorten.<\/p>\n

I detta skick befann sig \u00e5n vid den islossning jag s\u00f6kt skildra i efterf\u00f6ljande ber\u00e4ttelse, tillsammans med n\u00e5gra andra barndomsminnen. I Finsk Tidskrifts novemberh\u00e4fte 1911 finns en ber\u00e4ttelse om \u201dKattpojken\u201d som handlar om ett \u00e4ventyr i \u00e5n. Vill du l\u00e4sa den, s\u00e5 klicka H\u00c4R!<\/strong><\/span><\/span><\/a><\/p>\n

H\u00f6sten erbj\u00f6d flera minnesv\u00e4rda saker \u00e4n v\u00e5ren; av h\u00f6stmorgonens friskhet har jag intryck fr\u00e5n barna\u00e5ren, medan d\u00e4remot v\u00e5raftonens dr\u00f6jande underbara halvdagrar \u00e4r en l\u00e5ngt senare \u00f6ppnad k\u00e4lla till f\u00f6rtjusning. Med denna morgonfriskhet f\u00f6rbinder sig i mitt minne slagen av de tr\u00f6skande, som med sin slaga i taktfast rytm vandrade logen runt; och \u00e4nnu p\u00e5 min \u00e5lderdom kan jag icke h\u00f6ra dessa k\u00e4nda ljud fr\u00e5n logen utan att i min h\u00e5gkomst f\u00f6ras tillbaka till den l\u00e5ngt avl\u00e4gsna tid, d\u00e5 n\u00e5gon av dr\u00e4ngarna kunde ta parveln och kasta honom p\u00e5 halmen, som hopat sig upp till ladutaket, d\u00e4rifr\u00e5n han fick rulla ner, till egen och andras f\u00f6rn\u00f6jelse.<\/p>\n

\u00c4ven potatissk\u00f6rden hade sitt behag; den friska jordlukten g\u00f6r sig vid ingen sk\u00f6rd g\u00e4llande s\u00e5 som vid den. Potatisupptagningen var kvinnoarbete och en icke ringa sak p\u00e5 de vidstr\u00e4ckta f\u00e4lten. En potatiskvarn f\u00f6r beredande av potatismj\u00f6l anskaffades, men utan synnerlig p\u00e5f\u00f6ljd. Den stod undanskjuten och f\u00f6rfallen, liksom den kastmaskin man skaffat f\u00f6r s\u00e4dens reng\u00f6ring, vilken skedde med vanna efter\u00e5t som f\u00f6rut. Konservativt var folket och s\u00e5 var v\u00e5r far nog \u00e4ven efter Mammas bortg\u00e5ng.<\/p>\n

S\u00e5 kom slakten, dit nyfikenheten drog en, trots de motbjudande och uppr\u00f6rande erinringar, som jag d\u00e4rifr\u00e5n har kvar. Ett f\u00f6ljdarbete, ljusst\u00f6pningen, var d\u00e4remot roligt att vara med om; den skedde under Mammas inseende. Hur talgen renades och kokades vet jag just icke, ty vi h\u00f6lls p\u00e5 avst\u00e5nd fr\u00e5n denna s\u00e5som mycket farlig ansedda operation; men n\u00e4r den heta talgen h\u00e4llts i k\u00e4rnan, var det lustigt att se hur flickorna kom i rad envar med sin sticka, p\u00e5 vilken vekarna h\u00e4ngde, doppade dessa med en hastig knix och h\u00e4ngde dem emellan tv\u00e5 parallellt l\u00f6pande st\u00e4nger. Konstigast var dock att doppa de tv\u00e5- och tregreniga julljusen, som var de f\u00f6rsta tecknen p\u00e5 att julen skulle komma. Hur de lyckats, var f\u00f6r oss barn den fr\u00e5ga, som skulle besvaras vid julgranen.<\/p>\n

N\u00e5gon g\u00e5ng kom starka sn\u00f6fall f\u00f6re jul med sn\u00f6bollskrig, sn\u00f6gubbar och sn\u00f6kojor. En g\u00e5ng k\u00e4nde min bror sig s\u00e5 hemmastadd i en s\u00e5dan koja, att han somnade d\u00e4r, varp\u00e5 f\u00f6ljden blev en sv\u00e5rartad lunginflammation. Den tiden hade Kristinestad en ber\u00f6md l\u00e4kare i Erik Alexander Ingman, hos vilken f\u00f6r\u00e4ldrarna ans\u00e5g sig st\u00e5 i tacksamhetsskuld f\u00f6r den lyckliga utg\u00e5ngen av min brors sjukdom.<\/p>\n

Av all idrott \u00f6vergick dock ingenting fr\u00f6jden vid skridsko\u00e5kningen n\u00e4r den f\u00f6rsta isen bildat sig. Vi hade full frihet att \u00e5ka p\u00e5 de isbelupna dikena, d\u00e5 man kunde med en spark i dikeskanten, st\u00e5ende p\u00e5 en fot, komma r\u00e4tt l\u00e5nga v\u00e4gar. Blomberg, byns duktiga smed, gjorde j\u00e4rnen, och n\u00e5gon av dr\u00e4ngarna satte tr\u00e4 p\u00e5 dem, och s\u00e5 var skridskorna f\u00e4rdiga, i den holl\u00e4ndska form, som var bruklig hos oss den tiden. \u00c4ven bakkappor och skinnremmar var hemgjorda och upphj\u00e4lptes i f\u00f6rekommande fall med segelgarn. Det fanns vintrar, d\u00e5 man kunde \u00e5ka p\u00e5 g\u00e5rdsplanen, n\u00e4r sn\u00f6s\u00f6rjan frusit till en, visserligen mycket kn\u00f6lig, isskorpa, eller p\u00e5 landsv\u00e4gen, d\u00e5 vattnet frusit i hjulsp\u00e5ren. Enligt de minnen jag har, var vintern i denna bygd en barvinter till in i januari.<\/p>\n

Att f\u00e5 lov att g\u00e5 med skridskorna till s\u00e4rskilda st\u00f6rre vattensamlingar hade sig sv\u00e5rare, och p\u00e5 \u00e5n var skridsko\u00e5kningen rent av f\u00f6rbjuden, innan informatorn eller adjunkten pr\u00f6vat att isen \u00f6verallt var h\u00e5llbar. Till f\u00f6ljd av str\u00f6mdragen fanns h\u00e4r och d\u00e4r vakar eller svaga st\u00e4llen, f\u00f6rs\u00e5tligt t\u00e4ckta med glansis. Senare, n\u00e4r k\u00f6lden st\u00e5tt p\u00e5 och vattnet sjunkit undan, var det underligt att se hur stenarna sk\u00f6t upp genom ist\u00e4cket, brytande detta i en m\u00e4ngd flak, som i brottst\u00e4llena gl\u00e4nste med de finaste nyanser av bl\u00e5tt och gr\u00f6nt, ljusbl\u00e5tt och vitt. H\u00e4r var det nu l\u00e4tt att g\u00f6ra sig isk\u00e4lkar, som till omv\u00e4xling med v\u00e5ra sm\u00e5 st\u00f6ttingar kunde anv\u00e4ndas till att skurra ned f\u00f6r de isbelagda strandbr\u00e4ddarna: man h\u00f6gg l\u00e4tt av ett trekantigt flak, halkade ur det, lade halm p\u00e5 och segelgarn genom n\u00e4bben.<\/p>\n

Allhelgondagen en h\u00f6st, jag minns ej precis vilket \u00e5r, men jag var v\u00e4l vid pass 8 \u00e5r och min bror 10, hade vi emellertid olovandes gett oss ner till stranden. Sedan n\u00e5gra dagar gick isen ett par tre famnar ut fr\u00e5n land, och m\u00e5let f\u00f6r v\u00e5r nyfikenhet var att se hur mycket den vuxit under natten, vilken varit kall s\u00e5 det sm\u00e4llt i knutarna. B\u00e5da gick vi med f\u00f6rsiktiga fj\u00e4t ned p\u00e5 den gamla isen, som inte ens med ett knakande gav till k\u00e4nna n\u00e5gon svaghet. F\u00f6rsiktigheten tog av, of\u00f6rst\u00e5ndet tog till hos mig; det var, f\u00f6rresten, ej sista g\u00e5ngen, jag gick huvudl\u00f6st till v\u00e4ga. N\u00e4r vi hunnit den valk, som skilde den nattgamla isen fr\u00e5n den \u00e4ldre, v\u00e4nde Jakob om och tillsade mig att inte g\u00e5 l\u00e4ngre. Men den nya isen var s\u00e5 blank och m\u00f6rkbl\u00e5, och fast\u00e4n jag annars nog s\u00e5 villigt f\u00f6ljde honom, tog jag mig den g\u00e5ngen ut p\u00e5 egen hand. Efter n\u00e5gra steg brast den nya isen och jag f\u00f6rsvann i vattnet. Jag tyckte mig se otaliga stj\u00e4rnor tindra i olika f\u00e4rger och n\u00e5gon pl\u00e5gsam f\u00f6rnimmelse erfor jag icke; det hade p\u00e5tagligen varit en l\u00e4tt d\u00f6d, om det kommit d\u00e4rh\u00e4n. Men knappast hade min bror h\u00f6rt braket och plasket innan han hoppade i och fick mig i tr\u00f6jkragen, f\u00f6rr\u00e4n jag glidit med str\u00f6mmen under isen. Vid det h\u00f6ga vattenst\u00e5ndet, som Holmkvarnen \u00e5stadkommit, var dock icke att t\u00e4nka p\u00e5 att n\u00e5 bottnen, men som han k\u00e4nde alla stenars forna topografi och visste att den m\u00e4rkv\u00e4rdiga trindstenen m\u00e5ste vara i n\u00e4rheten, j\u00e4mkade han oss dit l\u00e4ngs den bristande isranden. Och n\u00e4r vi f\u00e5tt fotf\u00e4ste d\u00e4r, begynte en duo av n\u00f6drop, som snart kallade folk till hj\u00e4lp fr\u00e5n Mattfolkg\u00e5rdarna vid stranden. Vi f\u00f6rdes in och avkl\u00e4ddes vid spiselelden, medan ett f\u00f6rsiktigt bud avgick till prostg\u00e5rden. D\u00e5 n\u00e5gon avbasning inte f\u00f6ljde p\u00e5 min olydnad, tar jag f\u00f6r avgjort att saken inte n\u00e5dde h\u00f6gre \u00e4n till v\u00e5r sn\u00e4lla kusin och fostersyster Henriette Thod\u00e9n, som var Mammas h\u00f6gra hand de sista \u00e5ren. En sv\u00e5righet h\u00e4rvid kvarstod dock genom att mina byxor av engelskt skinn l\u00e4nge beh\u00f6ll en fasligt stark lukt av v\u00e4tan och s\u00e5g ut som sydda av murklor.<\/p>\n

L\u00e4ngre fram samma h\u00f6st f\u00f6rlorade vi en av v\u00e5ra lekkamrater, Ivars Erik, som i m\u00f6rkningen en kv\u00e4ll under en skridskof\u00e4rd gick ned sig h\u00f6gre upp p\u00e5 \u00e5n, d\u00e4r inga g\u00e5rdar fanns och ingen h\u00f6rde hans rop. F\u00f6rst f\u00f6ljande morgon hittades han genom draggningar. Med undran och skr\u00e4ck s\u00e5g vi hans p\u00e5 stranden lagda lik, det stela, bl\u00e5vita anletet och det myckna vatten, som fl\u00f6t ut, d\u00e5 man under informatorns ledning s\u00f6kte \u00e5terkalla honom till livs. Det var illa att jag fick se lekkamraten i detta tillst\u00e5nd, ty synen blandade sig sedan in i minnet av honom.<\/p>\n

Vid mitt \u00e4ventyr hade jag icke sv\u00e4ljt n\u00e5got vatten, och kanske kom detta av v\u00e5ra tr\u00e4gna \u00f6vningar vid Simmarholmen, en liten videbevuxen holme n\u00e4ra andra \u00e5stranden. Till denna holme, d\u00e4r det fanns sandbotten, vadade vi \u00f6ver, medan vattenst\u00e5ndet \u00e4nnu var l\u00e4gre, med anlitande av den nyssn\u00e4mnda stendammen. Sj\u00e4lva f\u00e4rden dit p\u00e5 de hala, med gr\u00f6n, brun, gul mossa prydda stenarna, var v\u00e5gsam och intressant. D\u00e4r fiskade vi ivrigt efter sn\u00e4ckor med t\u00e5rna, sedan Granqvist, en av adjunkterna, som k\u00e4nde p\u00e4rlfiske fr\u00e5n Norrmarks \u00e5, verkligen funnit vid v\u00e5r Simmarholme en p\u00e4rlsn\u00e4cka; och d\u00e4r l\u00e4rde vi oss alla slag av simning: hundsim, svinsim, grodsim och \u00e4ven dykning. Till dykning h\u00f6rde, enligt v\u00e5ra begrepp, att dra in duktigt med luft innan man gick ner; och m\u00e5h\u00e4nda gjorde jag mig ofrivilligt denna vana till godo, d\u00e5 jag f\u00f6retog min otillst\u00e4ndiga dykning allhelgonamorgonen.<\/p>\n

Julen firades som vanligt p\u00e5 denna landsort i n\u00e4stan alla st\u00e5ndspersoners hem, d\u00e4r det fanns barn, med julgran, str\u00e5lande av ljus, fr\u00e5n sm\u00e5, f\u00f6r \u00e4ndam\u00e5let enkom gjorda dankar och b\u00e4rande i toppen ett av de tregreniga ljusen; trakteringen bestod av f\u00e4rska, sk\u00f6na vetebullar och pepparkakor; d\u00e4rtill, naturligtvis, julklappar, aftonens stora kl\u00e4mm. Hos oss inkastades paketen av julbocken, vars kostym bars av gamle Jucka och var hopsatt av en loka, en skinnf\u00e4ll lagd \u00f6ver ett sn\u00f6re, som knutits mellan lokans \u00e4ndar, samt horn och svans av halm fastade vid samma \u00e4ndar, ofantligt \u00f6vertygande och intrycksfullt f\u00f6r sm\u00e5herrskapet.<\/p>\n

Djupare intryck gjorde det festliga bord, som dukades i k\u00f6ket och belystes pr\u00e4ktigt av grenljus. I \u00f6vre \u00e4ndan satt gamla Jakob med sitt handbreda l\u00e4derb\u00e4lte och kopparsp\u00e4nne, hans bror Jucka kyrkov\u00e4ktaren, gamle Josef, fiskaren fr\u00e5n stugan p\u00e5 \u00e5backen, prostg\u00e5rdens tv\u00e5 torpare fr\u00e5n Storliden och Moxmyran, allas deras hustrur och barn, samt g\u00e5rdens fyra dr\u00e4ngar och tre pigor och sist bland alla dess privata fattighjon, Vaktarsmor.<\/p>\n

Denna ur\u00e5ldriga, hopskrumpna gumma, som hade till uppgift att elda badstugan \u00e5t folket och som f\u00f6r resten dagen om satt i k\u00f6ket samt gjorde sm\u00e5 tj\u00e4nster \u00e5t oss barn, som hon h\u00f6ll l\u00e5ngt k\u00e4rare \u00e4n sina tv\u00e5 rinnande \u00f6gon, hade i sin bof\u00e4lliga stuga p\u00e5 \u00e5br\u00e4dden en dotter och hennes gosse, som icke till\u00e4ts vara med eller att n\u00e5gonsin visa sig p\u00e5 prostg\u00e5rden. Det sades att Mina, som i sin dag m\u00e5tte ha varit en vacker flicka, f\u00e5tt sin gosse i r\u00e4ttan tid efter det att en kosackhop med sin officer p\u00e5 v\u00e4gen norrut rastat i byn \u2014 ett of\u00f6rl\u00e5tligt felsteg, som gjordes troligt av gossens m\u00f6rka hy, knollriga svarta h\u00e5r och fina drag och som f\u00f6r alltid utesl\u00f6t henne fr\u00e5n hederligt folks umg\u00e4nge. Som Vaktarsmor hade en rymlig kjols\u00e4ck under sitt f\u00f6rkl\u00e4de, blev dottern och dottersonen likv\u00e4l icke lottl\u00f6sa i f\u00f6rpl\u00e4gningen p\u00e5 julkv\u00e4llen, s\u00e5som ock i den dagliga kosten.<\/p>\n

Festen i k\u00f6ket \u00f6ppnades med en psalm, varvid f\u00f6r\u00e4ldrarna och vi andra kom ut i k\u00f6ket; det var Mamma, som tog upp psalmen. N\u00e4r m\u00e5ltiden var avslutad, kom folket in och tackade med bockningar och nigningar.<\/p>\n

Djupast har dock f\u00e4rden till julottan inpr\u00e4glat sig i minnet. I l\u00e5nga, gula, l\u00e5dformiga sl\u00e4dar \u2014 om det var sl\u00e4df\u00f6re \u2014 k\u00f6rde vi kl. 6 p\u00e5 morgonen den halvannan verst l\u00e5nga v\u00e4gen till kyrkan.<\/p>\n

Det tidiga uppstigandet, bj\u00e4llerklangen och de tindrande julkorsen samt den av ljus str\u00e5lande kyrkan gjorde f\u00e4rden s\u00e5 minnesrik.<\/p>\n

Den gamla r\u00f6dm\u00e5lade tr\u00e4kyrkan med sitt h\u00f6ga, spetsiga sp\u00e5ntak, hade kanske i tiden haft n\u00e5gon stenfot, men den var l\u00e4ngesedan f\u00f6rsvunnen i jorden, som h\u00f6jt sig tillf\u00f6lje av det st\u00e4ndiga begravandet. Det tunnvalvsformade inre taket hade b\u00e5gnat och gistnat, och blomrankorna, som varit m\u00e5lade i r\u00f6tt p\u00e5 tunnvalvets ljusbl\u00e5 grund, var utpl\u00e5nade av dam, r\u00f6k och breda bruna vattenr\u00e4nder.<\/p>\n

Emellertid var den gamla k\u00e4ra kyrkan nu upplyst av otaliga talgljus, fastade p\u00e5 br\u00e4den, som slagits, det ena \u00f6ver det andra, i f\u00f6nstren eller stuckits i j\u00e4rnhylsor p\u00e5 b\u00e4nkarnas skrank. Ljusen hade h\u00e4mtats fr\u00e5n alla g\u00e5rdar, och under dagarna f\u00f6re jul av kvinnorna fr\u00e5n granng\u00e5rdarna under Juckas inseende st\u00e4llts p\u00e5 sina platser. De var till form och f\u00e4rg av utomordentlig omv\u00e4xling, men alla stod de och rann lika, d\u00e4r inte n\u00e5gra flinka fingrar gjorde tj\u00e4nst som ljussax. Talgoset och andra dunster tillsammans med unkenheten i den sjunkna byggnaden f\u00f6renade sig till en r\u00f6kelse, som vanan gjorde dr\u00e4glig och naturlig och som p\u00e5 intet s\u00e4tt d\u00e4mpade det glada sorlet av folkets beundran. En b\u00e4ttre beredd f\u00f6rsamling att emotta evangeliets goda, glada budskap kunde pr\u00e4sten icke \u00f6nska sig.<\/p>\n

Till ordningen under julen h\u00f6rde att ortens st\u00e5ndspersoner skulle bjudas p\u00e5 middag. D\u00e4r var den st\u00e5tlige vith\u00e5rige Elias Lagus, kapellanen och hans pr\u00e4ktiga dotter, mamsellerna Silfvernagel, f\u00e4nriksd\u00f6ttrar, och deras granne fru f\u00e4nrikskan Schmidt p\u00e5 \u00e5backen vid gamla bron, hon som sedan f\u00f6rf\u00f6ll s\u00e5 sm\u00e5ningom i kapp med sin lilla r\u00f6da byggnad, tills hon icke vidare kunde emottas i f\u00f6rmaket n\u00e4r hon bes\u00f6kte oss, utan blev sittande i k\u00f6ket; s\u00e5 fru Barkman och hennes d\u00f6ttrar, en aktningsv\u00e4rd familj efter en avliden m\u00e5larm\u00e4stare, vars yrke icke skulle gjort dem till st\u00e5ndspersoner, utan berodde detta d\u00e4rp\u00e5 att hon var sondotter till f\u00f6rra kapellanen, Daniel Roos. Den k\u00e4raste g\u00e4sten var v\u00e5r kusin Charlotte, den \u00e4ldsta av flickorna p\u00e5 Kienokoski; d\u00e4r hon brukat v\u00e4cka v\u00e5r beundran med en m\u00e4ngd t\u00e4mjda m\u00f6ss och stundom till f\u00f6r\u00e4ldrarnas synbara obehag kom med ett litet n\u00e4pet m\u00f6ss g\u00f6mt i korbeljen. Hon gifte sig med en skrivkunnig och s\u00e5vitt jag kan f\u00f6rst\u00e5 bel\u00e4st man, en underofficer Ahlberg, som f\u00f6rmodligen p\u00e5 min fars f\u00f6rslag antogs till sockenskrivare, en i \u00d6sterbotten h\u00e4r och d\u00e4r f\u00f6rekommande befattning, vars uppgift var, skulle jag tro, att upps\u00e4tta skrivelser \u00e5t b\u00f6nderna och f\u00f6ra protokoll vid st\u00e4mmorna. I deras n\u00e4tta hem p\u00e5 Agn\u00e4s-g\u00e5rden roades vi med att se p\u00e5 bilderna i Meyers Universum. Vid middagsbordet var det nog Ahlbergs, som hj\u00e4lpte till med samspr\u00e5ket, d\u00e4ri \u00e4ven de prydliga representanterna f\u00f6r allmogen, som h\u00f6rde till julfesten p\u00e5 prostg\u00e5rden, Kyrkov\u00e4rden Bj\u00f6rmans och sexman Mattfolk, vars h\u00f6gv\u00e4xta gestalt vintertid f\u00f6rl\u00e4ngdes ansenligt genom en alnsh\u00f6g hundskinnsluva, tog del med den frimodighet, som utm\u00e4rker den \u00f6sterbottniska bonden.<\/p>\n

Mindre minns jag stadsbornas julbes\u00f6k, vid vilka det hade sin sv\u00e5righet att f\u00e5 oss l\u00e4ngre in \u00e4n till salsd\u00f6rren, efter det att den mest tafatta bockningsceremoni blivit genomg\u00e5ngen. N\u00e4r ungdom var med, \u00f6vades danslekar efter middagsm\u00e5let tills t\u00e9trakteringen kom och de resande br\u00f6t upp. Simon Anders Wendelin hade sina s\u00f6ner med, Kasper Holmstr\u00f6m sina d\u00f6ttrar, Fremdelings, Ramstedt och n\u00e5gra till var bland stadens aff\u00e4rsm\u00e4n familjens \u00e4ldsta kunder; borgm\u00e4stare Roos samt l\u00e4raren i stadens pedagogia saknades icke heller. Informatorn var anordnarn d\u00e5, man lekte \u00bbv\u00e4va vallman\u00bb, \u00bbl\u00e5na eld\u00bb, \u00bbg\u00f6m ring\u00bb, \u00bbNigarmaja\u00bb; sedan piano kommit, dansade man sm\u00e5tt, och min mor, som var sj\u00e4len i allt detta, sj\u00f6ng sina visor till pianot. N\u00e4r hon gick bort f\u00f6rsvann gl\u00e4djen fr\u00e5n den stora prostg\u00e5rden.<\/p>\n

D\u00e4refter blev det mycket tyst i det gamla hemmet. H\u00f6sten efter Mammas d\u00f6d b\u00f6rjade vi v\u00e5ra f\u00e4rder till Wasa skola, f\u00f6rst i vagn med Niklas Malin som mentor. Vi fick det b\u00e4sta logi hos rektorskan och tanterna Bange, som h\u00f6ll sm\u00e5barnsskola i Wasa och i rektorskans dotters\u00f6ner, tv\u00e5 Wasastjernor, fick vi den ov\u00e4rderliga g\u00e5van av de b\u00e4sta skolkamrater, f\u00f6r vilka jag \u00e4nnu i denna stund k\u00e4nner en s\u00e4rskild v\u00e4nskap, s\u00e5dan jag erfar f\u00f6r ingen annan samtiding.<\/p>\n

S\u00e5 var p\u00e5 b\u00e4sta s\u00e4tt s\u00f6rjt f\u00f6r oss i Wasa, d\u00e4rifr\u00e5n vi h\u00e4mtades efter f\u00f6rsta terminen med egen h\u00e4st av sj\u00e4lva husbondsdr\u00e4ngen i l\u00e5nga gula sl\u00e4den. Hemma hade vi under dagen v\u00e5r fulla frihet i K\u00e4llarkamrarna, d\u00e4r det snickrades och \u00f6vades allsk\u00f6ns idrott, eller p\u00e5 f\u00e4lten och vid \u00e5n, med villkor att noga passa p\u00e5 m\u00e5ltiderna. Syster Marie, hemkommen fr\u00e5n pensionen, sk\u00f6tte sin lektyr och sina tapisseriarbeten, v\u00e5r fostersyster, Henriette Thod\u00e9n, vanligen Etta kallad, sk\u00f6tte hush\u00e5llet tills hon om n\u00e5got \u00e5r gifte sig med Oskar Fontell, en ung handelsman i Kristinestad, och faster Marie sk\u00f6tte samspr\u00e5ket med vilket hon s\u00f6kte muntra v\u00e5r far. Sina lediga stunder under dagen satt han vid n\u00e5got historiskt arbete, Fryxell, Geijer, Lamartines och Thiers arbeten om franska revolutionen och Napoleon; kv\u00e4llarna \u00e4gnades \u00e5t de gamla minnena.<\/p>\n

Sedan kv\u00e4llsvardsbordet avdukats, tog gubben plats i soffh\u00f6rnet och faster satte sig i kakelugnsvr\u00e5n med sin stickstrumpa. Det fanns ett outt\u00f6mligt f\u00f6rr\u00e5d av \u00f6sterbottniska sl\u00e4ktminnen, som de \u00e4gde tillsammans och nystade upp p\u00e5 en gemensam nystbark.<\/p>\n

\u2014 Minns du, Marie, Nils Henrik Chydenius, som av domkapitlet fick fullmakt p\u00e5 Kauhajoki och likv\u00e4l blev f\u00f6rbig\u00e5ngen? Han var ett krushufvud som Melartin ville bli av med fr\u00e5n N\u00e4rpes, och nog gjorde v\u00e4l \u00e4ven Calle, (d. v. s. farbror Carl, den tiden lektor och domkapitelsledamot i \u00c5bo) sitt till f\u00f6r att skaffa honom n\u00e5got att leva av, och visst hade han ju sv\u00e5rt med hustru och m\u00e5nga barn, inga inkomster och d\u00e4rtill process p\u00e5 halsen.<\/p>\n

\u2014 Ja, visst m\u00e5ste Rosenberg, vidtog faster, varit of\u00f6rsiktig d\u00e5 han skaffade honom r\u00f6ster vid valet, eftersom det kunde \u00f6verklagas och Tamlander fick l\u00e4genheten fast Chydenius hade fullmakt p\u00e5 den. Nog hade hans hustru ett leverne mellan mannen, som g\u00e5r omkring som ett rytande lejon, och fadern, den gamle sn\u00e5lvargen, som sommar och vinter g\u00e5r i f\u00e5rskinnsp\u00e4ls; barn har hon nog, men icke ett gudsl\u00e5n i skafferiet.<\/p>\n

\u2014 Melartin har verkligen underliga pr\u00e4ster i sitt prebende, och W\u00e4nman f\u00e5r han inte bort fr\u00e5n N\u00e4rpes kapellansbol, trots f\u00e5rskinnsp\u00e4lsen och fast\u00e4n denne besynnerliga pr\u00e4st \u00e4r lika ost\u00e4dad till sj\u00e4len som till kroppen. Han tror fullt och fast att jorden st\u00e5r stilla och solen g\u00e5r. Hans kunskaper \u00e4r alla ur \u00bbComputus ecclesiasticus\u00bb och s\u00e5ledes av \u00e4ldre datum \u00e4n Kopernikanska systemet.<\/p>\n

S\u00e5 ungef\u00e4r fortgick samspr\u00e5ket, ledande sig fr\u00e5n ett till annat, f\u00f6ljande \u00e4n ett avslutat levnadslopp, \u00e4n ett som var i g\u00f6rningen, eller blott en hith\u00f6rande h\u00e4ndelse, med samma deltagande som d\u00e5 man vandrar i en skog, d\u00e4r man k\u00e4nner alla tr\u00e4den och har sin lust av att se hur de f\u00f6r\u00e4ndrat sig, frodats, stungits av masken eller f\u00e4llts av stormen. Detta intresse omfattade fr\u00e4mst de gamla \u00f6sterbottniska familjerna, s\u00e4rdeles pr\u00e4stsl\u00e4kterna Chydenius, Frosterus, Choraeus, Hedman, Alcenius, Lagus, Forsman, H\u00f6ckert, Heikel, av vilka man stod i sl\u00e4ktskap med en del och st\u00e5tt i umg\u00e4nge med en annan, medan nya s\u00f6derifr\u00e5n komna sl\u00e4kter n\u00e4mndes med en viss ovilja som \u00bbutb\u00f6lingar\u00bb, vilka obeh\u00f6rigt tr\u00e4ngt sig in p\u00e5 l\u00e4genheter i \u00d6sterbotten.<\/p>\n

Denna separatism, som kanske var mest utbredd bland landsortens pr\u00e4sterskap, fick ett m\u00e4rkv\u00e4rdigt uttryck i den Sursillska genealogin eller h\u00e4rledningen av \u00d6sterbottens bildade sl\u00e4kter fr\u00e5n tio eller tolv d\u00f6ttrar av den \u00e5ngermanl\u00e4ndska familjen Sursill, vilka p\u00e5 1500-talet \u00f6verkommit fr\u00e5n V\u00e4sterbotten. Detta omd\u00f6me om \u00bbsursillen\u00bb f\u00f6reter ett undantag fr\u00e5n regeln, att \u00f6sterbottniska seder och bruk, \u00e4ven i fr\u00e5ga om mat, s\u00e5 t\u00e4mligen \u00f6verensst\u00e4mma med de norrl\u00e4ndska. I Norrland anses sursill s\u00e5som n\u00e5gonting synnerligen smakligtTrots det icke just smakliga namnet tyckas de unga svenskorna funnit s\u00e4rdeles behag hos \u00f6sterbottningarna, och i sina giften blev de stamm\u00f6drar f\u00f6r en stor del av landsdelens kulturb\u00e4rare. Traditionen h\u00e4rom, avfattad i n\u00e5gra tidigare anteckningar, b\u00f6rjade intressera en pr\u00e4stman, Robert Wilhelm Alcenius, son till gamla faster i Stor\u00e5, min fars kusin allts\u00e5 och sedan hans eftertr\u00e4dare i Lappfj\u00e4rd. Under m\u00e5ng\u00e5riga vederm\u00f6dor, resor och brevv\u00e4xlingar, s\u00f6kte han att samla tr\u00e5darna i denna s\u00e4llsamma v\u00e4vnad, vilken v\u00e4xte i vidd, ju mera han fortskred. Ett \u00f6gonblick f\u00f6rtvivlade han om att kunna bringa f\u00f6retaget till slut, ett annat tvivlade han p\u00e5 dess v\u00e4rde, och s\u00e5 br\u00e4nde han sitt manuskript, men i hans l\u00e5ngsamma, sega v\u00e4sen satt tanken eggande kvar och l\u00e4mnade honom ingen ro, innan han b\u00f6rjade p\u00e5 nytt. Det bifall och underst\u00f6d han fick i Helsingfors av professorerna Lagus och Rem hj\u00e4lpte honom att \u00e4ntligen fullborda sl\u00e4ktregistret och f\u00e5 det ut \u00e5r 1847 under titel Genealogia Sursilliana. Min far, som han \u00e4n bes\u00f6kte personligen, \u00e4n utforskade genom brev, var mera besv\u00e4rad \u00e4n intresserad av det torra registret. Med sina magra data av namn och \u00e5ratal f\u00f6ref\u00f6ll det honom som ett gammalt trasslat n\u00e4t utan levande fiskar.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Carl Gustaf Estlander (1834-1910) som var f\u00f6dd och uppvuxen p\u00e5 prostg\u00e5rden i Lappfj\u00e4rd, bodde sitt vuxna liv i Helsingfors. D\u00e4remellan gick han flera \u00e5r i skola i Vasa. P\u00e5 \u00e4ldre dar, n\u00e4rmare best\u00e4mt efter 1902 b\u00f6rjade han skriva ned ett Forts\u00e4tt l\u00e4sa Barndom och hembygd.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":6356,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-6431","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6431","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=6431"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6431\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":6486,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6431\/revisions\/6486"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6356"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=6431"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}