{"id":6421,"date":"2017-11-01T16:44:23","date_gmt":"2017-11-01T15:44:23","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=6421"},"modified":"2017-11-01T16:44:23","modified_gmt":"2017-11-01T15:44:23","slug":"pa-gymnasiet","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=6421","title":{"rendered":"P\u00e5 Gymnasiet."},"content":{"rendered":"

Artikel inf\u00f6rt i Finsk Tidskrift i juli 1912, som var skriven av Carl Gustaf Estlander.<\/span><\/p>\n

\u00c4fven r\u00e4knetimmarna voro n\u00f6jsamma, d\u00e5 de styfvaste r\u00e4knarna spredo sig omkring och utf\u00f6rde sina r\u00e4kningar antingen p\u00e5 de svartm\u00e5lade borden med gula b\u00e5rder, eller p\u00e5 svarta taflans baksida eller hvar det f\u00f6r resten fanns en svart fl\u00e4ck. Trohj\u00e4rtadt gick konrektorn omkring med facitboken och m\u00f6nstrade resultaten af deras flit.<\/p>\n

\u00c4nnu sj\u00e4lfsv\u00e5ldigare tillgick det under botaniktimmarna. Forsman hade utgifvit en liten handledning till k\u00e4nnedom af Linn\u00e9ska systemet, ur hvilken vi fingo l\u00e4xorna, med tills\u00e4gelse att medtaga v\u00e4xter till analysering. I regeln gingo d\u00e5 alla n\u00e4sslorna kring skolbyggnaden \u00e5t under dessa timmar, och fr\u00e5n stadens g\u00e5rdar samlades sorgf\u00e4lligt tistlar, sm\u00f6rblommor, ranunkler, helst l\u00e5ngskaftade sl\u00e4kten, till v\u00e4ldiga h\u00f6gar p\u00e5 de tv\u00e5 lediga borden. Medan konrektorn med de mest f\u00f6rfarna naturalisterna verifierade dagens l\u00e4xa och d\u00e4rut\u00f6fver gjorde m\u00e5nga finurliga iakttagelser p\u00e5 de f\u00f6religgande blomstren, voro de klenare sysselsatta med att hopknyta l\u00e5nga guirlander, som med knappn\u00e5lar f\u00e4stades vid konrektorns rock, s\u00e5 att n\u00e4r han promenerade mellan borden han f\u00f6ljdes af ett praktfullt blomstersl\u00e4p, och d\u00e4rp\u00e5 af ett t\u00e5g af glada gossar. En g\u00e5ng blef detta uppt\u00e5g s\u00e5 bullersamt, att L\u00f6nnmark, d\u00e5 f\u00f6r tiden l\u00e4rare i tredje klassen, kom upp f\u00f6r att varsko konrektor om hvad gossarne gjorde p\u00e5 hans rygg. Men det borde L\u00f6nnmark icke hafva gjort: konrektor v\u00e4nde sig emot honom och sporde hvad kollegan hade att g\u00f6ra i konrektors klass, han hade nog i sin egen klass h\u00e4nderna fulla o. s. v. Detta tyckte vi var v\u00e4l m\u00f6tt och ett af de m\u00e5nga drag, som gjorde att vi, all v\u00e5r obarmhertighet till trots, buro i grunden en varm medk\u00e4nsla f\u00f6r den hj\u00e4lpl\u00f6se l\u00e4rarn.<\/p>\n

D\u00e4rf\u00f6r, n\u00e4r en morgon efter b\u00f6nen konrektor satt i sin stol djupt bedr\u00f6fvad och, i st\u00e4llet f\u00f6r att b\u00f6rja f\u00f6rh\u00f6ret, ber\u00e4ttade att hans klocka blifvit honom fr\u00e5nstulen under natten, grepos vi af lifligaste medk\u00e4nsla. Vi sporde om det var ett dyrbart ur. \u00bbAck, sade han med t\u00e5rfylld r\u00f6st, ett s\u00e5 stort ur med silfverboett och ett pitschaft, som h\u00e4ngde vid ett sidenband.\u00bb N\u00e4r den bedr\u00f6fliga lektionen var till \u00e4nda, stannade vi rektorister och konrektorister kvar och besl\u00f6to att g\u00f6ra ett sammanskott, som uppgick till 12 rbl. silfver, hvarefter vi k\u00f6pte hos urmakaren hans st\u00f6rsta silfverrofva och f\u00f6rde den till v\u00e5r konrektor. Han blef \u00f6fverraskad och r\u00f6rd mer \u00e4n jag kan s\u00e4ga, och efter denna v\u00e4nskapsbetygelse vill jag minnas att vi h\u00f6llo oss hyggliga en tid bort\u00e5t, men s\u00e5 begynte naturligtvis uppt\u00e5gen igen. Jag kunde om dem ber\u00e4tta \u00e4nnu otroligare saker \u00e4n de ofvann\u00e4mnda, som dock torde vara nog att visa huru l\u00e5ngt sj\u00e4lfsv\u00e5ldet kunde g\u00e5 i den gamla skolan. Det var som om hon skulle tagit skadan igen f\u00f6r all den tukt och Herrans f\u00f6rmaning, i hvilken hon h\u00e5llits af Ebeling.<\/p>\n

Emellertid var det h\u00f6g tid att ordning \u00e5ter inf\u00f6rdes och sj\u00e4lfsv\u00e5ldet st\u00e4fjades. Naturligtvis var det lika klent med l\u00e4sningen, som med undervisningen. En del s\u00f6rjde sk\u00e4ligen f\u00f6r sina l\u00e4xor, men jag befarar att flertalet redde sig med \u00bbluntning\u00bb. F\u00f6r min del begagnade jag tiden att l\u00e4sa Beckers v\u00e4rldshistoria och en hel hop romaner, Coopers \u00bbLotsen\u00bb och \u00bbDen sista mohikanen\u00bb, Marryats \u00bbJakob \u00c4rlig\u00bb, hvilka jag s\u00e5 ofta h\u00f6rt Holsti och Schroderus tala om, Moriers \u00bbAyesha eller den sk\u00f6na flickan i Kars\u00bb,\u00bbDe gamle Egyptiernas hemligheter\u00bb och annat, som allt fanns i gymnasisternas bibliotek, hvilket sk\u00f6ttes af min bror och f\u00f6rvarades i en tom dragsoffa undan Odenvalls, gymnasiets imperatoriska rektors ransakningar, och har jag s\u00e5ledes egentligen icke sk\u00e4l att beklaga mig \u00f6fver tillst\u00e5ndet i Wasa skola under l\u00e4se\u00e5ret 1846 \u2014 1847.<\/p>\n

P\u00e5 bullret och sj\u00e4lfsv\u00e5ldet gjorde Stenb\u00e4ck slut, d\u00e5 han kom dit som rektor 1847 p\u00e5 v\u00e5ren. Han hade en i m\u00e5nga h\u00e4nseenden ny syn p\u00e5 skolans uppgift b\u00e5de som uppfostrande och undervisande. Han ans\u00e5g som sin plikt att l\u00e4ra k\u00e4nna elevernas moraliska lefverne, och ganska snart hade han reda p\u00e5 en grupp, d\u00e4r det stod illa till p\u00e5 mer \u00e4n ett s\u00e4tt. Han bj\u00f6d dem till sig p\u00e5 th\u00e9, hans ord br\u00f6t deras sinnen, och fast\u00e4n de till en b\u00f6rjan refvo s\u00f6nder de skrifter han gaf dem, slutade han med att spr\u00e4nga gruppen och r\u00e4ddade s\u00e5lunda v\u00e4l icke alla, men drog ut d\u00e4rifr\u00e5n s\u00e5 m\u00e5nga, att infektionsh\u00e4rden f\u00f6rst\u00f6rdes.<\/p>\n

\u00c4fven andra bj\u00f6dos p\u00e5 th\u00e9soar\u00e9er, d\u00e4r han uppl\u00e4ste stycken af Runeberg och Tegn\u00e9r eller \u00e4fven egna, samt tog religi\u00f6sa sp\u00f6rsm\u00e5l till tals. Han manade oss att l\u00e4sa Guds ord, och p\u00e5 hans anmaning framtog jag Bibeln, som v\u00e5r far gett oss med och som jag nu en tid l\u00e4ste ganska ifrigt. Det var dock mera det historiska, de bibliska ber\u00e4ttelserna, som intresserade mig, \u00e4n n\u00e5gra bekymmer om sj\u00e4lens salighet, ehuru \u00e4fven dessa icke saknades helt och h\u00e5llet.<\/p>\n

N\u00e5gon pietistisk propaganda kan jag icke s\u00e4ga att han skulle bedrifvit bland sina elever; jag minns icke att han skulle s\u00f6kt skr\u00e4mma oss med eviga straff eller utlagt f\u00f6r oss n\u00e5dens ordning. Snarare var det d\u00e5 f\u00f6r finskan han gjorde propaganda genom att utl\u00e4gga huru h\u00e4rligt det finska spr\u00e5ket var och huru vi borde \u00e4lska det som v\u00e5rt r\u00e4tta modersm\u00e5l. Han l\u00e4ste f\u00f6r oss finska dikter och hans varma r\u00f6st, som oaktadt en viss ih\u00e5lighet, liksom om den komme fr\u00e5n ett sjukt br\u00f6st, f\u00e4ngslade \u00e5h\u00f6rarn, var aldrig varmare \u00e4n d\u00e5.<\/p>\n

N\u00e4st finskan kom hebreiskan, s\u00e5som v\u00e4rd att l\u00e4ras och beundras, och f\u00f6rst i tredje rummet grekiskan, egentligen bibelgrekiskan i Marci evangelium; f\u00f6r latinet minnes jag icke att han skulle uttalat n\u00e5gra sympatier. Historien och matematiken j\u00e4mte naturalhistorien sk\u00f6ttes af konrektor som f\u00f6rr, dock att undervisningens liflighet i n\u00e5gon m\u00e5n d\u00e4mpats och dess utbredning inskr\u00e4nkts. Det d\u00e4rf\u00f6rinnan lediga sydv\u00e4stra kvarteret vid sidan af rektors- och konrektors klass var numera upptaget af den civila af delningen, som \u00e4ndtligen inr\u00e4ttats d\u00e4r p\u00e5 grund af 1842 \u00e5rs skolordning. J\u00e4mte teckning inh\u00e4mtade man h\u00e4r ryska och franska (i st\u00e4llet f\u00f6r grekiska, hebreiska) samt den h\u00f6gre latinkursen. F\u00f6r civilisternas r\u00e4kning hade inr\u00e4ttats en s. k. cursorisk latinkurs, i hvilken vi dock alla deltogo. Det var i Caesars galliska krig v\u00e5r latinska fritrafning f\u00f6rsiggick, och s\u00e5 h\u00e4nde det sig, d\u00e5 vi kommo till det vanskliga st\u00e4lle, d\u00e4r Caesar sl\u00e5r sin brygga \u00f6fver Rhen, att hvarken konrektor eller vi ville lyckas komma \u00f6fver floden. Den ene efter den andra f\u00f6ll in mellan vectigalibus och transversalibus och bland brobyggnadens ofantliga virkesf\u00f6rr\u00e5d stod konrektor fullkomligt of\u00f6rm\u00f6gen att leda sina kohorter p\u00e5 r\u00e4tt. Jag hade en gammal, i kalf skinn bunden, mycket l\u00e4rd edition af Caesars commentarier med en ritning af den geniala brokonstruktionen, nvilken ritning n\u00e5gon f\u00f6reslog att en i teckningskonsten f\u00f6rfaren civilist skulle utf\u00f6ra p\u00e5 svarta taflan. Konrektor var med om saken, och drifven af sin varma vetgirighet stod hela klassen med konrektor i spetsen omkring den tecknande artisten. D\u00e5 ville det sig s\u00e5, att Stenb\u00e4ck, som emellan\u00e5t \u00f6fvervar konrektors lektioner, infann sig och s\u00e5g klassen i detta ometodiska tillst\u00e5nd. Han var m\u00f6rk att sk\u00e5da, men d\u00e5 han f\u00e5tt veta hvad uppst\u00e5ndelsen g\u00e4llde, tycktes han sm\u00e5leende erk\u00e4nna allvaret i v\u00e5ra studier och begaf sig till en annan klass.<\/p>\n

Det kan f\u00f6refalla orimligt, men af de tv\u00e5 l\u00e4rarna hade konrektor v\u00e5r sympati i h\u00f6gre grad \u00e4n rektor. Han var oss icke f\u00f6r djup, vi visste hvar vi hade honom och han hade inga favoriter. Det var annat med rektor, som f\u00f6ref\u00f6ll oss nyckfull, obegriplig och oj\u00e4mn. En s\u00f6ndagsmorgon d\u00e5 det var spr\u00e4ngkallt, var jag med i en deputation, som beg\u00e4rde lof fr\u00e5n kyrkan. Jag hade on\u00f6digtvis p\u00e5 mig en sk\u00f6n f\u00e5rskinnsp\u00e4ls, som var gifven att begagnas vid skjutsf\u00e4rderna till och fr\u00e5n hemmet. Rektor tyckte att med en s\u00e5dan p\u00e4ls beh\u00f6fde man icke frysa i kyrkan. Gustaf T\u00f6rnudds redobogna inv\u00e4ndning att vi alla inte kunde rymmas i min p\u00e4ls, retade honom och han gaf ett tv\u00e4rt af slag. Sj\u00e4lf h\u00f6ll han vanligen kyrkof\u00f6rh\u00f6ret, som skulle g\u00e5 ut p\u00e5 att utreda huruvida gossarne f\u00f6ljt med gudstj\u00e4nsten, i synnerhet predikan; men som predikan vanligen enligt Stenb\u00e4cks sinne var under all kritik, lockades han till att sl\u00e4ppa f\u00f6rh\u00f6ret och sj\u00e4lf utl\u00e4gga texten.<\/p>\n

Sista v\u00e5ren jag tillbragte i skolan intr\u00e4ffade en ledsam h\u00e4ndelse, som satte hela v\u00e5r skola i uppst\u00e5ndelse. Dagen f\u00f6re f\u00f6rsta maj tillk\u00e4nnagaf rektor att vi icke skulle hafva lof p\u00e5 den gamla k\u00e4rvordna festdagen, utan f\u00f6rst n\u00e5gon dag l\u00e4ngre fram. Detta slog oss med h\u00e4pnad och stack oss med f\u00f6rtrytelse. Vi lade r\u00e5d och besl\u00f6to att v\u00e4dja till skolans inspektor, kyrkoherden i Wasa och Mustasaari, f\u00f6rre universitetsprofessorn Benjamin Frosterus. En deputation \u2014 hvars taleman var min kn\u00e4kamrat Gustaf T\u00f6rnudd, en\u00e4r skolans primus, Kahelin, sedermera lektor vid Jyv\u00e4skyl\u00e4 lyceum, och secundus, Karl Johan Hellman, en f\u00f6rsiktig l\u00e4skarl, drogo sig undan och jag, som var den tredje i ordningen och s\u00e5ledes skulle st\u00e5 i ”spetsen f\u00f6r deputationen, var alltf\u00f6r f\u00f6rsagd \u2014 klagade \u00f6fver v\u00e5r of\u00f6rr\u00e4tt och beg\u00e4rde inspekt\u00f6rs till\u00e5telse f\u00f6r oss att f\u00e5 vara borta fr\u00e5n skolan. N\u00e5got annat sk\u00e4l f\u00f6r sitt p\u00e5bud hade rektor icke anf\u00f6rt \u00e4n att v\u00e4derleken var kylig och dessutom att skolgossarna pl\u00e4gade f\u00f6rsta maj infinna sig \u00e5 gymnasisternas festplats vid kapellbacken, dit familjer fr\u00e5n staden voro inbjudna till lek och dans, och d\u00e4rvid blandade sig i lekarna och sn\u00e5lades vid trakteringen, hvilket han fann ol\u00e4mpligt. Inspektor emottog oss helt faderligt; han tyckte att vi hade r\u00e4tten p\u00e5 v\u00e5r sida; sedan urminnes tider var f\u00f6rsta maj en kyrkans och skolans h\u00f6gtidsdag; och s\u00e5 gaf han oss lof, utan att i sitt v\u00e4nliga sinne bet\u00e4nka huruvida han var befogad d\u00e4rtill. Jubilerande drogo vi \u00e5stad, sedan vi p\u00e5 omv\u00e4gar l\u00e5tit rektor veta att vi icke skulle infinna oss i skolan. Vi t\u00e5gade den friska v\u00e5rmorgonen ut till H\u00f6stvesi, d\u00e4r den of\u00f6rtrutne oppositionsmannen Erik Reeth gladeligen st\u00e4llde till v\u00e5rt f\u00f6rfogande alla f\u00f6rm\u00e5ner hans hemman kunde bjuda: en sk\u00f6n bollplan, sm\u00f6r och br\u00f6d, \u00e4gg och mj\u00f6lk. Revolten \u00e4r ju alltid ett starkt vin, och jag minns ej n\u00e5gon f\u00f6rsta maj s\u00e5 lifvad som denna. Uppstudsigheten hade str\u00e4ckt sig \u00e4fven till de andra klasserna, som den dagen kommo till skolan s\u00e5 decimerade, att de m\u00e5ste hems\u00e4ndas. Huru rektor och inspektor j\u00e4mnade ut saken inb\u00f6rdes vet jag icke; de kommo en dag tillsammans till skolan och afg\u00e5fvo n\u00e5gra l\u00e4mpliga f\u00f6rklaringar. Hufvudsaken var att deputationens taleman , som hotats med relegation, och de andre med nedsatt uppf\u00f6rande i afg\u00e5ngsbetyget, fingo f\u00f6rl\u00e5telse med en allvarlig varning att icke framdeles gifva vika f\u00f6r tidens upprorsanda.<\/p>\n

Under detta \u00e5r, 1848, inf\u00f6rdes den f\u00f6r\u00e4ndringen i skolans l\u00e4roplan, att kursen i gymnasiet i st\u00e4llet f\u00f6r tv\u00e5\u00e5rig, hvilket hade medf\u00f6rt \u00f6fver anstr\u00e4ngning, blef tre\u00e5rig. Tillsammans med den sex\u00e5riga elementarskolan, hvardera med bifurcation i en litterat och en civil afdelning, bildade det nu tre\u00e5riga gymnasiet m\u00e5h\u00e4nda den b\u00e4sta l\u00e4roplan v\u00e5rt skolv\u00e4seende haft; och den skulle v\u00e4l heller icke fr\u00e5ng\u00e5tts 1856, om ej den moderna spr\u00e5kundervisningen utfallit s\u00e5 d\u00e5ligt, att den civila af delningen r\u00e5kat i misskredit och smultit ihop. Men felet l\u00e5g icke i l\u00e4roplanen utan i de besynnerliga l\u00e4rare, mest afskedade milit\u00e4rer, man haft att tillg\u00e5 f\u00f6r undervisningen i ryskan och franskan.<\/p>\n

Emellertid var det tillstadt f\u00f6r valedicenterne detta \u00e5r att, med anslutning till den f\u00f6rra l\u00e4roplanen, f\u00e5 l\u00e4sa sig fram \u00f6fver en klass och genomg\u00e5 gymnasiet p\u00e5 tv\u00e5 \u00e5r. Jag var en af de fyra, som gjorde spr\u00e5nget, ehuru det s\u00e4kert skulle varit i m\u00e5nga stycken b\u00e4ttre om jag ej gjort det. F\u00e5f\u00e4ngan att bli student lika ung som min bror och v\u00e5ra lekkamrater Wasastjernorna, dref mig d\u00e4rtill, och n\u00e5got \u00e4fven den oafl\u00e5tliga, tvistfyllda och tr\u00f6ttsamma sp\u00e4nningen mellan rektor och elever i detta l\u00e4roverk.<\/p>\n

Tidens upprorsanda framkallade, s\u00e5som synes, n\u00e5got enstaka utbrott i sj\u00e4lfva skolan; i gymnasiet var den f\u00f6rh\u00e4rskande. Rektor Odenwall, en duktig och manlig styresman, var icke alltid s\u00e5 klok i sina f\u00f6rs\u00f6k att bek\u00e4mpa den och gaf icke s\u00e4llan genom sm\u00e5aktiga f\u00f6rbud elevernas motst\u00e5nd karakt\u00e4ren af frihetssinne i kamp f\u00f6r lofliga r\u00e4ttigheter eller oskyldiga f\u00f6rstr\u00f6elser.<\/p>\n

Liksom de andra infann \u00e4fven jag mig s\u00e5som v\u00e4lbest\u00e4lld gymnasist hos svarfvaren och r\u00e5dmannen Gr\u00f6nvall f\u00f6r att k\u00f6pa mig en k\u00e4pp af den h\u00e4fdvunna formen, svartlackerad bj\u00f6rk med bred och fast doppsko, som st\u00f6ttes ljudeligt mot gatan f\u00f6r att h\u00e4rma Odenwall, hvilken gett tillk\u00e4nna att han icke tyckte om att gymnasisterna gingo med k\u00e4pp. Gr\u00f6nvall, en l\u00e5ng och spetsfundig herre, b\u00f6jde sig ned och sade med sm\u00e4dligt grin att s\u00e5 sm\u00e5 k\u00e4ppar hade han icke i f\u00f6rr\u00e5d, men skulle g\u00f6ra en p\u00e5 best\u00e4llning. Antingen det berodde p\u00e5 att k\u00e4ppen var s\u00e5 liten, eller att jag sj\u00e4lf var det, \u2014 alltnog, den kom icke oftare i bruk \u00e4n d\u00e5 n\u00e5got uppt\u00e5g skulle f\u00f6rsigg\u00e5 i trupp.<\/p>\n

S\u00e5 snart sn\u00f6n g\u00e5tt n\u00e5got af Korsholms vallar, bar det af dit upp f\u00f6r att sl\u00e5 boll. Med n\u00e5gra kringlor och styfvers-pepparkakor fr\u00e5n fru Isberg i fickan kunde man tillbringa hela lofdagen d\u00e4r. Det var d\u00e4r man f\u00f6rst fick k\u00e4nsla af att v\u00e5ren, den ljufliga v\u00e5ren, var i kommande. S\u00e5som bollplan var vallen icke den b\u00e4sta, k\u00e4llargroparna och stenfotsresterna efter f\u00f6rra landsh\u00f6fdingresidenset gjorde f\u00f6rf\u00e5ng midt p\u00e5 planen, och \u00f6fver kanterna rullade bollen esomoftast l\u00e5ngt ned f\u00f6r sluttningen. N\u00e5gon g\u00e5ng fl\u00f6g den \u00f6fver g\u00e4rdet till \u00bblandsherms tr\u00e4dg\u00e5rd\u00bb, som omgaf norra foten af vallen och st\u00e4ngde den fr\u00e5n Hof r\u00e4ttsall\u00e9n, en k\u00f6kstr\u00e4dg\u00e5rd, d\u00e4r jag n\u00e5gon g\u00e5ng som skolpojke under m\u00f6rka kv\u00e4llar varit med om att sk\u00f6rda mor\u00f6tter och rofvor. F\u00f6r \u00bbh\u00f6rnboll\u00bb och \u00bbtre slag och r\u00e4nna\u00bb fanns likv\u00e4l plats nog uppe p\u00e5 plat\u00e5n, men vid de l\u00e5nga lyrorna i \u00bbKungsboll\u00bb kunde bollen l\u00e4tt trilla utf\u00f6r och tvinga \u00bbutklockaren\u00bb till en f\u00f6rtviflad kappl\u00f6pning.<\/p>\n

Men \u00e4fven i ett annat h\u00e4nseende var Korsholms vallar en k\u00e4r plats f\u00f6r ungdomen. D\u00e4r lj\u00f6d s\u00e5ngen friare och friskare \u00e4n annorst\u00e4des, och stadsboarna stego g\u00e4rna upp f\u00f6r att h\u00f6ra p\u00e5 de nya s\u00e5nger E. G. Gestrin hade in\u00f6fvat. Dessa gymnasisternas friluftskonserter misshagade Odenwall. Han tyckte i allm\u00e4nhet icke om att gymnasisterna drogos in i s\u00e4llskapslifvet; s\u00e5ledes en riktning, motsatt den som under Fabian Collans ledning gjorde sig g\u00e4llande vid gymnasiet i Kuopio. Dessutom sj\u00f6ngos d\u00e4r v\u00e5dliga s\u00e5nger, \u00bbMarselj\u00e4sen\u00bb, \u00bbSom norrskensflamman h\u00f6gt i norden\u00bb, \u00bbD\u00e5ne liksom \u00e5skan, br\u00f6der\u00bb och andra, som hemkomna studenter hade f\u00f6rt med sig. Dessa upprorsandans yttringar voro v\u00e4l hufvudsakliga sk\u00e4let hvarf\u00f6r rektor utf\u00e4rdade sitt f\u00f6rbud f\u00f6r gymnasisterna att samlas till s\u00e5ngm\u00f6ten p\u00e5 vallarna. Man trotsade f\u00f6rbudet och s\u00e5g blott till att allm\u00e4nheten fick s\u00e5 mycket som m\u00f6jligt k\u00e4nnedom om tiden f\u00f6r s\u00e5ngm\u00f6tena och kom talrikt tillst\u00e4des.<\/p>\n

P\u00e5 s\u00e5ngen liksom p\u00e5 bollspelen p\u00e5 Korsholmsvallarna gjordes i alla fall ett slut d\u00e5 man begynte att af plana toppen f\u00f6r att l\u00e4gga grund f\u00f6r det nya landsh\u00f6fdingeresidenset, som likv\u00e4l aldrig blef byggdt. Alla dessa mina ungdomsminnen \u00e5tervaknade till lifs, d\u00e5 jag \u00e5r 1894, en sextio \u00e5rs man, hade att med ett tal inviga det kors, som af arkeologiska kommissionen restes d\u00e4r f\u00f6r att skydda det gamla fornminnet mot att f\u00f6rst\u00f6ras genom grust\u00e4ckt \u2014 en tillst\u00e4llning, som s\u00e5 n\u00e4r hade kostat mig och statsarkeologen ett \u00e5tal fr\u00e5n ecklesiastikchefens sida, emedan, kommissionen icke hade att syssla med s\u00e5dant. Men sj\u00e4lfva vallen var d\u00e5 blott ett minne, s\u00e5 stympad och afplattad var den, att ingenting svarade till det jag kom ih\u00e5g.<\/p>\n

Andra konflikter f\u00f6rekommo af ven: ang\u00e5ende gymnasisternas boksamling, konventen, tidningen och andra saker, dem jag redan gl\u00f6mt. Endels, s\u00e5som vid striden om boksamlingen, hade Rektor f\u00e5tt sin vilja igenom: man erk\u00e4nde att d\u00e4r furmos d\u00e5liga b\u00f6cker, som d\u00e4rf\u00f6r utlevererades och fingo l\u00e4mna plats f\u00f6r n\u00e5gra goda arbeten, bland hvilka jag s\u00e4rskildt minnes Catlins Nordamerikas indianer, som var m\u00e4rkv\u00e4rdig att l\u00e4sa till j\u00e4mf\u00f6relse med de f\u00f6rest\u00e4llningar man f\u00e5tt ur Coopers romaner.<\/p>\n

Ett mera personligt angrepp riktades mot Odenwall genom v\u00e5rt beslut att g\u00f6ra af med hans \u00bbknoppar\u00bb eller latinska, f\u00f6r memorering hopskrifna ordlistor. Det besl\u00f6ts att alla h\u00e4ftena skulle br\u00e4nnas upp, hvilket ocks\u00e5 skedde; men med den utg\u00e5ng, att nya h\u00e4ften v\u00e4xte upp innan kort som svampar. En af de flitige, som kunde dem till punkt och pricka, hade nedskrifvit dem, och som det dock slutligen befanns tref ligare att l\u00e4sa dem, \u00e4n att inf\u00f6r rektor st\u00e5 till svars f\u00f6r attentatet, \u00e5tergick l\u00e4sningen i de gamla g\u00e4ngorna.<\/p>\n

Dessa st\u00e4ndiga anstr\u00e4ngningar att draga handkafvel med v\u00e5r rektor hade dock med sig n\u00e5gonting eggande och st\u00e4rkande f\u00f6r karakt\u00e4ren, en viss of\u00f6rskr\u00e4ckthet och best\u00e4mdhet i t\u00e4nkes\u00e4tt och handling. Odenwall var en uppriktig och best\u00e4md personlighet, och under striden kunde kanske samma egenskaper i n\u00e5gon m\u00e5n ha \u00f6fverg\u00e5tt p\u00e5 hans unga vederdelom\u00e4n.<\/p>\n

Emellertid var det med gl\u00e4dje jag gick den stunden till m\u00f6tes, d\u00e5 jag med dimissionsbetyget p\u00e5 fickan var fri att f\u00f6retaga f\u00e4rden till Helsingfors. Vid den offentliga examen, d\u00e5 hela gymnasium doftade friskt af skurluft och bj\u00f6rkl\u00f6f, h\u00f6ll inspektor, som var farbror Carl i W\u00f6r\u00e5, ett af sina vackra, studerade tal om tidsandans oro och det kristliga sinnelagets fridfullhet. D\u00e4refter togo vi p\u00e5 valedicentkalaset i Runsor, med litet mat och mycket \u00f6l och vintoddy, farv\u00e4l af kamraterna, bland dem n\u00e5gra af mina gamla skolkamrater, som \u00e4nnu hade ett \u00e5r kvar i gymnasium, och s\u00e5 begynte vi, J. F. Forss och jag, i midten af juni 1850, med den of\u00f6rskr\u00e4ckthet och det gr\u00f6na of\u00f6rst\u00e5nd, som h\u00f6r sexton \u00e5rs \u00e5ldern till, den sp\u00e4nnande, underbara, of\u00f6rg\u00e4tliga f\u00e4rden till studentexamen, nya r\u00f6n och uppgifter till m\u00f6tes.<\/p>\n

Forss, som blifvit min sidokamrat i gymnasium, var kyrkoherdeson fr\u00e5n Lappfj\u00e4rds sydliga grannsocken, Sastmola, en anspr\u00e5ksl\u00f6s, fridsam och foglig gosse, som sedan blef prest och kyrkoherde i sin hemsocken. Reskamraterna l\u00e4mpade sig s\u00e5ledes p\u00e5 det b\u00e4sta tillsammans. F\u00f6r sina Helsingforsresande s\u00f6ners r\u00e4kning hade pappa l\u00e5tit Blomberg besl\u00e5 en l\u00e4tt och stark studentk\u00e4rra, liksom han l\u00e5tit af hembarkadt smorl\u00e4der g\u00f6ra ett par kapps\u00e4ckar, som kunde h\u00e5lla ut med strapatserna p\u00e5 den 40 mil l\u00e5nga f\u00e4rden. I Helsingfors hade bror Jakob skaffat oss ett rum bredvid sitt i Glostrand, d\u00e4r Mikaelsgatan d\u00e5 visserligen var anlagd, men s\u00e5g ut som en icke alltid sk\u00f6njbar framtidstanke.<\/p>\n

Han hade f\u00f6r resten f\u00f6ga tid att \u00e4gna \u00e5t mina angel\u00e4genheter, upptagen som han var af promotionsbestyren. Han var en af marskalkerna vid 1850 \u00e5rs promotion, som i dessa dagar tycktes f\u00f6rs\u00e4tta hela staden i festst\u00e4mning. Han tog oss med sig till \u00f6fre vestibulen i universitetet, d\u00e4r en vaktm\u00e4stare sprang fram och tillbaka med en flagga, hvilken han sv\u00e4ngde ett tag ut\u00e5t torget, hvarp\u00e5 h\u00f6rdes n\u00e5gonst\u00e4des ett kanonskott, och denna m\u00e4rkv\u00e4rdiga man\u00f6ver upprepades g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng. S\u00e5 kom Jakob b\u00e4rande en stor silfverbricka full med konfekt, af hvilken han l\u00e4t oss taga hvardera en handfull. Han bar den d\u00e4refter upp till en af l\u00e4ktarna, d\u00e4rifr\u00e5n det under tiden h\u00f6rdes en den vackraste s\u00e5ng, det ljufligaste jag dittills f\u00f6rnummit i den v\u00e4gen.<\/p>\n

Vi h\u00f6rde, Jakob med sina kamrater tala om middagar, om balen och om ett stort kalas, som den nye professoren i zoologi och botanik h\u00e5llit i botaniska tr\u00e4dg\u00e5rden, d\u00e4r han bodde liksom i ett slott, fast det var af tr\u00e4. Han hette Alexander Nordmann, eller von Nordmann som han kallade sig sj\u00e4lf, och var en ber\u00f6md forskningsresande och forndjursforskare, som kom hit fr\u00e5n Odessa; en liten l\u00e5ghalt gubbe, hvilken ungdomarna sinsemellan kallade den haltande apan. Hans fest hade varit glad och l\u00e5ngvarig i den ljusa, milda sommarnatten, som man tillbragte ute p\u00e5 gr\u00e4svallen, dit borden utflyttats. Ett ov\u00e4ntadt upptr\u00e4de hade likv\u00e4l afbrutit den behagliga st\u00e4mningen, d\u00e5 Snellman b\u00f6rjat ofreda Georg August Wallin och utl\u00e4gga huru v\u00e4rdel\u00f6sa hans resor bland araberna voro i j\u00e4mf\u00f6relse med Castr\u00e9ns f\u00e4rder bland de finska stammarne, tills han i ifvern slog tallriken ur Wallins hand. Ehuru vi den tiden voro finsktsinnade \u2014 Jakob hade ju vid gymnasium vunnit ett pris f\u00f6r sin finska \u2014 och Snellman i v\u00e5ra \u00f6gon, p\u00e5 grund af den f\u00f6rf\u00f6ljelse han utst\u00e5tt, omgafs af en viss nimbus, var min bror uppr\u00f6rd \u00f6fver hans vettl\u00f6sa beteende.<\/p>\n

Emellertid f\u00f6rsiggick v\u00e5r studentexamen i all tysthet, om ocks\u00e5 icke s\u00e5 alldeles fridfullt. I historien och spr\u00e5ken f\u00f6rh\u00f6rdes vi af en godmodig, sm\u00e5leende och fet herre, professoren i l\u00e4rdomshistorien, bibliothekarien T\u00f6rnegren, en riktig spjufver f\u00f6r allt hvad vi kunde se. Han kom i en n\u00e5got \u00e5tg\u00e5ngen palet\u00e5 och alltid med en b\u00f6rda b\u00f6cker under armen, fr\u00e5n hvilka han l\u00e4t oss \u00f6fvers\u00e4tta, och yttrade d\u00e4rvid aldrig ett ord om v\u00e5ra prestationer, men af minspelet och den plirande blicken bakom de guldb\u00e5gade glas\u00f6gonen kunde vi nog f\u00f6rst\u00e5 om \u00f6fvers\u00e4ttningen gick med eller utan dumheter. D\u00e5 vi kommo inf\u00f6r den, som egentligen h\u00f6ll examen, astronomieprofessorn Woldstedt, en liten spinkig, skallig och gallspr\u00e4ngd herre, var det slut med trefnaden. Vid taflan s\u00e5v\u00e4l som det muntliga f\u00f6rh\u00f6ret f\u00f6rklarade han r\u00e4tt och sl\u00e4tt att om vi kunde n\u00e5gonting alls, s\u00e5 hade vi l\u00e4rt oss det p\u00e5 ett f\u00f6rv\u00e4ndt s\u00e4tt. Han borde egentligen repulsera oss allesamman, men d\u00e5 felet icke var v\u00e5rt, utan l\u00e4rarens, l\u00e4t han oss g\u00e5 igenom. V\u00e5r h\u00e4pnad och f\u00f6rtrytelse var gr\u00e4nsl\u00f6s. Julius Efraim Bergroth h\u00f6llo vi icke af, han var icke \u00f6ppen ocjh. enkel som Odenwall, men att han var landets b\u00e4ste matematikl\u00e4rare var v\u00e5r of\u00f6rgripliga mening, som verkligen syntes bekr\u00e4ftas d\u00e5 han senare kallades att medverka till normallyceets uppr\u00e4ttande.<\/p>\n

P\u00e5 det s\u00e4ttet blefvo v\u00e5ra betyg just icke s\u00e5 lysande, men fr\u00f6jden var icke mindre f\u00f6r det, d\u00e5 jag tog plats i v\u00e5r f\u00f6rtr\u00e4ffliga studentk\u00e4rra vid sidan af min bror och begynte den af midsommarsolen belysta f\u00e4rden hem\u00e5t. Den m\u00e5ste hafva varit idel solsken, ty jag kommer ingenting ih\u00e5g af den annat \u00e4n de t\u00e5rar, som runno utf\u00f6r pappas kinder, d\u00e5 han emottog sin andre son som student.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Artikel inf\u00f6rt i Finsk Tidskrift i juli 1912, som var skriven av Carl Gustaf Estlander. \u00c4fven r\u00e4knetimmarna voro n\u00f6jsamma, d\u00e5 de styfvaste r\u00e4knarna spredo sig omkring och utf\u00f6rde sina r\u00e4kningar antingen p\u00e5 de svartm\u00e5lade borden med gula b\u00e5rder, eller p\u00e5 Forts\u00e4tt l\u00e4sa P\u00e5 Gymnasiet.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":6356,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-6421","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6421","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=6421"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6421\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":6422,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6421\/revisions\/6422"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6356"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=6421"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}