{"id":6401,"date":"2017-10-30T22:09:36","date_gmt":"2017-10-30T21:09:36","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=6401"},"modified":"2019-05-17T08:36:51","modified_gmt":"2019-05-17T05:36:51","slug":"sagner-om-finska-kriget-1808-09","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=6401","title":{"rendered":"S\u00e4gner om Finska kriget 1808-09."},"content":{"rendered":"

Ur serien Ungdomsminnen som professorn och statsr\u00e5det Carl Gustaf Estlander skrivit ner p\u00e5 1800-talet och som sedan publicerades i hans egen Finsk Tidskrift \u00e5r 1912. Spr\u00e5ket har jag moderniserat lite, f\u00f6r att b\u00e4ttre passa dagens l\u00e4sare.<\/span><\/p>\n

En annan serie af samtals\u00e4mnen, minnena fr\u00e5n kriget 1808, var b\u00e4ttre \u00e4gnad att h\u00e5lla oss vakna p\u00e5 kv\u00e4llarna. Det var faster Marie, som satt inne med det mesta av dessa minnen, och hon \u00f6ppnade det hemska tittsk\u00e5pet, stundom ocks\u00e5 mellan anstr\u00e4ngningarna i ABC-boken. Jag har sammanst\u00e4llt dem h\u00e4r och kontrollerat dem med de minnen, som utgivvits av C. B. Bladh.<\/em><\/p>\n

Samma \u00e5r som farfar avlidit, 1807, hade min far Jakob Jonas Estlander (1785-1854) av Franz\u00e9n blivit kallad till docent i l\u00e4rdomshistorien efter en avhandling om den alexandrinska poesin. Den akademiska banan fick han nu avst\u00e5 ifr\u00e5n f\u00f6r att bli ett st\u00f6d f\u00f6r den v\u00e4rnl\u00f6sa syskonskaran i hemmet i Lappfj\u00e4rd. Han emottog ett vikariat vid Wasa skola, tog sedan till sig sina sm\u00e5 br\u00f6der, Gustaf och Carl, den ena 9 den andra 7 \u00e5r. Beslutet att v\u00e4lja skolbanan blev s\u00e5 mycket r\u00e5dligare, som kriget utbr\u00f6t 1808 och den akademiska verksamheten kunde synas oviss, sedan ryssarna besatt \u00c5bo. Vid v\u00e5rterminens slut i medlet av Juni begav han sig till \u00c5bo f\u00f6r att inf\u00f6r domkapitlet avl\u00e4gga praktiskt prov f\u00f6r kollegatj\u00e4nster. Dit hade han begivit sig Tavastmo-v\u00e4gen och \u00e5terv\u00e4nde f\u00f6rmodligen samma v\u00e4g till hemmet i Lappfj\u00e4rd, som han fann i stor \u00e5ngest och f\u00f6rvirring.<\/em><\/p>\n

\u00c5ret f\u00f6re farfar hade \u00e4ven farmor g\u00e5tt bort, s\u00e5 att hemmet p\u00e5 Lappfj\u00e4rds prostg\u00e5rd vid krigets utbrott var ett sterbhus s\u00e5 fullst\u00e4ndigt som m\u00f6jligt. Elias Lagus var d\u00e5 adjunkt och sk\u00f6tte kyrkoherde\u00e4mbetet under n\u00e5d\u00e5ren. Hush\u00e5llet sk\u00f6ttes av en trotj\u00e4narinna och v\u00e4rdskapet av tv\u00e5 unga flickor, faster Karin 19 och faster Marie 16 \u00e5r. Medan h\u00e4rskaror ryckte fram p\u00e5 alla de v\u00e4gar, som h\u00e4r st\u00f6tte samman, voro de l\u00e4mnade \u00e5t sig sj\u00e4lva. Det var som att leva dag efter dag, vecka efter vecka, m\u00e5nad efter m\u00e5nad med hj\u00e4rtat i halsgropen. Det var v\u00e4l fr\u00e5n den tiden faster alltid, n\u00e4r n\u00e5gonting g\u00e5tt p\u00e5 tok, hade sina \u00bbeviga aningar\u00bb att s\u00e5 skulle ske.<\/p>\n

F\u00f6rst kom Klingspor, som vilade sig ett par dagar p\u00e5 prostg\u00e5rden efter ilmarschen fr\u00e5n Bj\u00f6rneborg. Hela byn fylldes av trossen, och ingenting annat \u00e4n mj\u00f6lk beh\u00f6vde hans kock; allt annat hade han med sig, och det var ett fint bord med mycket silver som dukades till alla m\u00e5ltider f\u00f6r honom och officerarna i hans f\u00f6lje. Annars var han mycket v\u00e4nlig; faster sade sig icke kunna gl\u00f6mma de mjuka fingrarna, med vilka han tog henne om hakan.<\/p>\n

I byn var det ett fasligt orerande att f\u00e5 h\u00e4star uppb\u00e5dade f\u00f6r att forsla de m\u00e5nga lassen till N\u00e4rpes. Faster mindes hur underligt t\u00e5get s\u00e5g ut, d\u00e4r de \u00f6versn\u00f6ade byltena sl\u00e4pades fram av en, tv\u00e5, stundom tre h\u00e4star i en rad.<\/p>\n

Ett par dagar sedan svenskarna avt\u00e5gat, gick det ett rop genom byn att ryssen kommer. Fastrarna st\u00e4ngde in sig i ena vindskammaren; den andra bebodde Lagus, medan general Rajefski g\u00e4stade i huset. I deras f\u00f6rskr\u00e4ckelse kom farbror Bladh, superkarg\u00f6ren fr\u00e5n Bennvik, att lugna och bist\u00e5 dem. Han var angel\u00e4gen, s\u00e4ger hans son i sina \u00bbMinnen\u00bb, att med r\u00e5d och d\u00e5d kunna bispringa sin avlidne v\u00e4ns blottst\u00e4llda d\u00f6ttrar, och han kunde lugna dem med att general Rajefski var icke blott en v\u00e4rldsman, utan ock en hedersman. I livligt minne bevarade faster denna v\u00e4nskap fr\u00e5n superkarg\u00f6rens sida, men av Rajefski hade hon personligen inget intryck. Han dr\u00f6jde blott n\u00e5gon dag, innan han gick att \u00bbroa sig med sin harjakt\u00bb, s\u00e5som han sk\u00e4mtsamt yttrade sig f\u00f6r Bladh om Klingspors retr\u00e4tt. Troligen var det till f\u00f6ljd av de upplysningar han f\u00e5tt av Bladh, som Rajefski tog v\u00e4gen \u00f6ver Kristinestad l\u00e4ngs isen till Kask\u00f6 och Bennvik. Dessf\u00f6rinnan hade dock i Bennvik visat sig en trupp trasiga kosacker, som f\u00f6ljde den svenska h\u00e4ren i hack och h\u00e4l.<\/p>\n

Sedan h\u00f6rdes ingenting av de ene eller andre i Lappfj\u00e4rds prostg\u00e5rd, innan en trupp ryska kosacker kom norrifr\u00e5n med n\u00e5gra f\u00e5ngna officerare, som vilade d\u00e4r en dag. Tv\u00e5 av officerarna var svenskar, och av dem var den ene tystl\u00e5ten och h\u00f6gdragen, s\u00e5 att de ryska officerarna tycktes vara som hans kavaljerer. Han var blek och s\u00e5rad; ett s\u00e5r hade han i halsen, ett annat i ansiktet. Det var greve L\u00f6wenhjelm, och p\u00e5 honom kunde man nog se att han var en h\u00f6g herre.<\/p>\n

Om orsaken till hans f\u00e5ngenskap kunde faster inte ge oss n\u00e5got besked, men Pappa ber\u00e4ttade oss vad han f\u00e5tt h\u00f6ra i Wasa om aff\u00e4ren p\u00e5 isen vid Pyh\u00e4joki. Dit hade greve Gustaf L\u00f6wenhjelm, som var Klingspors generaladjutant, anl\u00e4nt f\u00f6r att ta bef\u00e4let \u00f6ver eftertruppen, som h\u00e4ftigt attackerades av ryssarna. Han skall ha tagit med sig n\u00e5gra Nylands-dragoner och gjort ett huvudl\u00f6st anfall mot den p\u00e5tr\u00e4ngande fienden. Det sades till och med att greven velat p\u00e5 detta s\u00e4tt g\u00f6ra f\u00f6r sin del ett slut p\u00e5 den nesliga retr\u00e4tten, \u00e4ven med risk att p\u00e5 samma g\u00e5ng g\u00f6ra ett slut p\u00e5 sitt liv.<\/p>\n

Om den andra f\u00e5ngen sade faster att han var en helt ung officer, den vackraste unge man hon n\u00e5gonsin sett i sitt liv. Hans namn hade hon icke h\u00f6rt, men pappa visste att han hette Mauritz Clairfelt och var f\u00f6dd i Frankrike och en naturlig son till Gustaf Mauritz Armfelt, av vars namn han hade senare delen i sitt. Ryktesvis ber\u00e4ttades om honom att han vid den om\u00f6jliga attacken trofast f\u00f6ljt L\u00f6wenhjelm som dennes adjutant och r\u00e4ddat hans liv i det han kastat sig \u00f6ver den fallne och ropat hans namn \u00e5t kosackerna.<\/p>\n

Vad betr\u00e4ffar ryktet att L\u00f6wenhjelm av missn\u00f6je med krigf\u00f6ringen gjort sin fatala chock, s\u00e5 tycks det icke ha saknat all grund, s\u00e5som man kan se av Bj\u00f6rnstjernas anteckningar. Denne var med vid tillf\u00e4llet och stod dessutom i ett f\u00f6rtroligt f\u00f6rh\u00e5llande till L\u00f6wenhjelm. Samma mening finner man uttryckligt framst\u00e4lld i audit\u00f6ren Asps, af Rancken publicerade anteckningar. Med ledning av dessa k\u00e4llor l\u00e4mnar jag plats \u00e5t n\u00e5gra upplysningar om fasters g\u00e4ster.<\/p>\n

L\u00f6wenhjelm hade kommit i ett sp\u00e4nt f\u00f6rh\u00e5llande till Klingspor, vilken ock helt kallsinnigt anm\u00e4ler f\u00f6r konungen om hans ofall. I ett brev, som L\u00f6wenhjelm under f\u00e5ngenskapen skrev till Armfelt, antyder han n\u00e5got s\u00e5dant. Hans avsikt tycks ha varit att inleda eftertruppen i en aff\u00e4r, vari sedan hela arm\u00e9n skulle engageras och s\u00e5lunda den batalj levereras vid Pyh\u00e4joki, som tv\u00e5 dagar senare af Adlercreutz utk\u00e4mpades vid Siikajoki. En order fr\u00e5n h\u00f6gkvarteret tillintetgjorde hans plan, och f\u00f6rbittringen \u00f6ver den hejdl\u00f6sa retr\u00e4tten \u2014 \u00bb80 mil i oavbrutet \u00e5tert\u00e5g!\u00bb yttrar han i det \u00e5beropade brevet \u2014 tyckes ha drivit honom till det f\u00f6rtvivlade anfallet. Dock medverkade \u00e4ven andra omst\u00e4ndigheter till att v\u00e4cka hos honom det \u00f6verd\u00e5diga mod, med vilket han kastade sig i detta \u00e4ventyr. S\u00e5som en yttre anledning anf\u00f6rs av Bj\u00f6rnstjerna, att en fientlig trupp, best\u00e5ende av vidpass 200 husarer och kosacker, h\u00f6ll p\u00e5 att kringr\u00e4nna ett par kanoner, och att det var till dessas r\u00e4ddning L\u00f6wenhjelm f\u00f6retog angreppet, dock utan att bry sig om huruvida dragonerna f\u00f6ljde honom eller icke; samma kanoner f\u00f6r resten, som kostade \u00f6verste Fleming livet, d\u00e5 han med sina \u00c5bol\u00e4nningar s\u00f6kte \u00e5terta dem.<\/p>\n

Det h\u00f6r v\u00e4l icke hit, men d\u00e5 dessa krigsh\u00e4ndelser kommit till tals bland mina blygsamma familjeminnen, till\u00e4gger jag n\u00e5gra ord om de Nyl\u00e4ndska dragonernas beteende vid tillf\u00e4llet. Flertalet h\u00f6rsammade icke generaladjutantens befallning att f\u00f6lja honom. De p\u00e5stod att de icke h\u00f6rt hans order. Bj\u00f6rnstjerna, som j\u00e4mv\u00e4l var med i denna aff\u00e4r, s\u00e4ger i sina anteckningar att andan icke var den b\u00e4sta i denna korps, vilken hade Klingspor till chef, och vars sekundchef var en av dem, som l\u00e4mnade sig efter p\u00e5 retr\u00e4tten norrut. \u00c4delmodigt fritar L\u00f6wenhjelm dragonerna fr\u00e5n den sv\u00e5raste beskyllningen: det var icke brist p\u00e5 mod eller disciplin som verkade, utan l\u00e5ngsamheten i r\u00f6relserna \u2014 de kom sig icke f\u00f6r i tid.<\/p>\n

Med det f\u00f6rlopp aff\u00e4ren den 16: de april 1808 nu fick, var den i anseende till manspillan knappt mindre betydande \u00e4nden vid Siikajoki; f\u00f6rlusten av officerare var till och med st\u00f6rre. H\u00e4r l\u00e4rde de finska krigarna f\u00f6rsta g\u00e5ngen k\u00e4nna Kulneff, som p\u00e5 ryska sidan ledde attacken. I hans hand var det som de f\u00e5ngna \u00f6verantvardades, och av honom, liksom i ryska h\u00f6gkvarteret, hade de r\u00f6nt all den v\u00e5rd, som var m\u00f6jlig i f\u00e4lt. Bj\u00f6rnstjerna, som fr\u00e5n finska h\u00f6gkvarteret f\u00f6rde kl\u00e4der och penningar till de f\u00e5ngne, fann dem i en liten stuga sittande p\u00e5 b\u00e4dden, n\u00f6dtorftigt f\u00f6rbundna och djupt nedslagna.<\/p>\n

Tidigare hade en ber\u00f6ring \u00e4gt rum mellan Kulneff och L\u00f6wenhjelm, som i sin m\u00e5n b\u00e4r vittne om den \u00e4dla, ridderliga anda, vilken sk\u00e4nker ett eget behag \u00e5t den eljest i s\u00e5 mycket och m\u00e5ngt tr\u00f6stl\u00f6sa historien om det sista finska kriget. P\u00e5 Buxh\u00f6vdens befallning borde Kulneff fr\u00e5n f\u00f6rtrupperna sprida bland de finska krigarna proklamationer fulla avlockelser och skr\u00e4mskott. I s\u00e5dant syfte borde han ock beg\u00e4ra samtal med den finska h\u00e4rens bef\u00e4lhavare. Men Kulneff l\u00e4t p\u00e5 samma g\u00e5ng veta att han gjorde detta n\u00f6dd och tvungen, varp\u00e5 L\u00f6wenhjelm s\u00e4nde honom ett brev, d\u00e4ri han p\u00e5 v\u00e4rdigt s\u00e4tt tillbakavisade alla tubbningsf\u00f6rs\u00f6k och beklagade Kulneff, som n\u00f6dgats befatta sig med s\u00e5 smutsiga medel. S\u00e5som ett ytterligare drag av denna \u00f6msesidiga courtoisie kan n\u00e4mnas, att Adlercreutz vid Siikajoki gett order \u00e5t j\u00e4garna att inte sikta p\u00e5 Kulneffs k\u00e4nnspaka gestalt!<\/p>\n

Under det sista sl\u00e4df\u00f6ret, d\u00e5 ryssarna b\u00f6rjat sitt \u00e5tert\u00e5g, s\u00e4ndes L\u00f6wenhjelm s\u00f6derut. Medan de rastade p\u00e5 prostg\u00e5rden, l\u00e4t de h\u00f6ra efter om d\u00e4r kunde f\u00e5s olja och \u00e4ttika, vilket faster \u00e5tog sig att b\u00e4ra in, av nyfikenhet att f\u00e5 se dem p\u00e5 n\u00e4rmare h\u00e5ll. Faster m\u00e5ste den tiden varit ganska vacker, d\u00e5 hon \u00e4nnu p\u00e5 gamla dagar hade ett v\u00e4lbildat och f\u00f6rn\u00e4mt anlete. Vid anblicken av den unga mamsellen sprang den yngre officeren emot henne, tog det hon hade i handen och sade henne en komplimang, som faster f\u00f6re sin d\u00f6d ej skulle kunnat \u00e5terge: hon blev s\u00e5 brydd, att hon v\u00e4nde om och ilade ut. F\u00f6ljande dag var de svenska f\u00e5ngarna borta. Efter ett par m\u00e5nader utv\u00e4xlades L\u00f6wenhjelm mot den vid Revolax tillf\u00e5ngatagne general Bulatoff, och f\u00f6rmodligen blev \u00e4ven Clairfelt p\u00e5 samma g\u00e5ng frigiven; han avancerade under Carl Johan till general.<\/p>\n

Hittills hade man i Lappfj\u00e4rd icke haft synnerlig k\u00e4nning av kriget. Men fr\u00e5n b\u00f6rjan av juni blev det allvar av. Den ryska generalen Pjotr Bagration hade skickat generalen och greven Orloff- Denisoff fr\u00e5n Bj\u00f6rneborg med vidpass 1 000 man att bes\u00e4tta den viktiga v\u00e4gknut, d\u00e4r s\u00e5 m\u00e5nga v\u00e4gar sammanst\u00f6tte. Ilmolav\u00e4gen var av vikt f\u00f6r f\u00f6rbindelsen med Lappov\u00e4gen, d\u00e4r ryska huvudh\u00e4ren skulle draga s\u00f6derut, och d\u00e5 d\u00e4rtill Tammerforsv\u00e4gen st\u00f6tte till just vid prostg\u00e5rden, som ocks\u00e5 var rymligare och s\u00e5 att s\u00e4ga, ledig till begagnande, togs den i anspr\u00e5k f\u00f6r h\u00f6gkvarteret, trots att kapellansbolet l\u00e5g invid strandv\u00e4gen mellan Bj\u00f6rneborg och Wasa; kapellansg\u00e5rden Juth var dessutom denna tid obebodd, eftersom den gamle kapellanen Johan Roos, som \u00e4gde Ahlkulla g\u00e5rd ett stycke d\u00e4rifr\u00e5n, hade bosatt sig just d\u00e4r.<\/p>\n

S\u00e5 \u00f6versv\u00e4mmades prostg\u00e5rden av generalen och hans f\u00f6lje. Dit h\u00f6rde ocks\u00e5 tv\u00e5 fruntimmer, av vilka den ena utgavs f\u00f6r att vara generalens gem\u00e5l. Om dem talade de gamla icke vidare, troligen f\u00f6r v\u00e5r skull. D\u00e5 min pappa till fastrarnas stora gl\u00e4dje kommit hem fr\u00e5n \u00c5bo, bodde han med de sm\u00e5 br\u00f6derna i k\u00e4llarkamrarna; fastrarna st\u00e4ngde sig \u00e5ter in i ena vindskammaren, Lagus bebodde den andra, och f\u00f6r alla g\u00e4llde det att g\u00f6ra sig s\u00e5 litet bem\u00e4rkta som m\u00f6jligt.<\/p>\n

De v\u00e4rdefullaste f\u00f6rem\u00e5len hade man i hast lagt in och l\u00e5tit of\u00f6rm\u00e4rkt f\u00f6ra till Storlidstorpet p\u00e5 s\u00f6dra sluttningen av B\u00f6tomberget. Kreaturen var utsl\u00e4ppta p\u00e5 bete p\u00e5 L\u00f6f\u00f6\u00e4ngar, ett par fj\u00e4rdingsv\u00e4g borta vid \u00e5mynningen, och d\u00e4r f\u00f6rblev de hela sommaren. I bondg\u00e5rdarna, d\u00e4r soldaterna huserade, hade man f\u00f6rfarit p\u00e5 samma s\u00e4tt, och fr\u00e5n m\u00e5nga vid v\u00e4gen liggande g\u00e5rdar hade kvinnor och barn flyttat ut till torp och lador.<\/p>\n

P\u00e5 prostg\u00e5rden var det ett spring och ett skr\u00e5l, som min faster aldrig kunnat f\u00f6rest\u00e4lla sig maken till. Hon hade v\u00e4l haft sina \u00bbeviga aningar\u00bb, n\u00e4r det h\u00f6rdes att ryssarna skulle ha sitt h\u00f6gkvarter hos dem, men ett s\u00e5dant vimmel av soldater, h\u00e4star, betj\u00e4nter och officerare, alla ropande och larmande, hade hon dock icke haft n\u00e5gon aning om. Greve Orloff-Denisoff var en kosackgeneral, medell\u00e5ng, v\u00e4lv\u00e4xt, svartmuskig och med ett rovf\u00e5gelsansikte. Hans kosacker, som sades vara kejserliga livkosacker, kallades \u00bbde r\u00f6da\u00bb, och sj\u00e4lv bar generalen en pr\u00e4ktig r\u00f6d livrock med silversn\u00f6ren och p\u00e5 denna en kort kalmuck-skinnsp\u00e4ls, n\u00e4r han var fullt kl\u00e4dd; p\u00e5 huvudet hade han en skinnluva med r\u00f6d \u00f6verh\u00e4ngande kulle. F\u00f6r dr\u00e4ktens skull kallade vi honom \u2014 sade faster \u2014 \u00bbr\u00f6da generalen\u00bb, men senare fick denna ben\u00e4mning nog \u00e4nd\u00e5 en annan betydelse.<\/p>\n

De f\u00f6rsta veckorna f\u00f6re midsommar 1808 gick allting \u00e4nnu mera m\u00e4nskligt till, tyckte min faster. Jag citerar i det f\u00f6ljande hennes ord: \u00bbGeneralen var ofta bortrest till Kristinestad, d\u00e4r han tvingade handelsm\u00e4nnen att skicka viner och kolonialvaror till h\u00f6gkvarteret och till socknarna norrut d\u00e4r han hade trupper utposterade. Att han drack och stundom var pirum kunde vi m\u00e4rka d\u00e5 han kom ut p\u00e5 farstutrappan och skrek \u00e5t folket. Den v\u00e4rsta var nog tolken eller skrivaren, som f\u00f6rst kom s\u00e5 v\u00e4nligt och sade att vi inte skulle vara r\u00e4dda, intet ont skulle h\u00e4nda oss, vi borde blott godvilligt l\u00e4mna dem vad de beh\u00f6vde av sm\u00f6r och mj\u00f6lk och d\u00e5 och d\u00e5 n\u00e5got kreatur till slakt, allt skulle betalas rundligt. En g\u00e5ng l\u00e4mnade han oss en liten rysk sedel, som vi inte f\u00f6rstod oss p\u00e5, det mesta gick nog i hans egen ficka.\u00bb<\/p>\n

\u00bbI byn huserade soldaterna efter behag, men de var lyckligtvis inte s\u00e5 m\u00e5nga. Mestadelen av trupperna, som j\u00e4mte kosackerna utgjordes av dragoner och j\u00e4gare till fots, l\u00e5g i staden och socknarna norrut. S\u00e5 gick det f\u00f6r oss dr\u00e4gligt nog, d\u00e5 man ju icke f\u00f6rest\u00e4llt sig att ett krig med ryssarna skulle avl\u00f6pa utan omak och f\u00f6rluster; men en dag strax efter midsommar 1808 f\u00f6r\u00e4ndrade sig allt detta, s\u00e5 att man tackade Gud att man kom med livet igenom det leverne, som nu b\u00f6rjade.\u00bb<\/p>\n

\u00bbTill h\u00f6gkvarteret vid prostg\u00e5rden \u00e5terkom en liten trupp, som hade varit skickad med n\u00e5got budskap till Wasa, men norrp\u00e5, i \u00d6vermark eller P\u00f6rtom, f\u00f6rv\u00e4grats skjutsh\u00e4star av b\u00f6nderna, vilka rotat sig tillsammans och hindrat deras framf\u00e4rd.<\/p>\n

P\u00e5 \u00e5terv\u00e4gen hade truppen tillf\u00e5ngatagit n\u00e5gra b\u00f6nder, som \u00e5kte p\u00e5 en k\u00e4rra, och f\u00f6rde dem med sig till h\u00f6gkvarteret i Lappfj\u00e4rd. Gud vet vad skulle ha skett med dem, om inte Lagus tagit mod till sig och, f\u00f6ljd av min Pappa, f\u00f6rest\u00e4llt greven Orloff-Denisoff att dessa b\u00f6nder ju var oskyldiga och inte borde lida f\u00f6r de andra. Trots att greven var mycket uppbragt f\u00f6r det som h\u00e4nt dem, och fast han s\u00e5g stygg ut i ansiktet, hade han f\u00f6r tillf\u00e4llet det hum\u00f6ret p\u00e5 sig, att han till v\u00e5r gl\u00e4dje gav b\u00f6nderna fria och l\u00e4t dem g\u00e5. Karlarna lagade sig bort det fortaste de kunde, men d\u00e5 en av dem kom tillbaka f\u00f6r att ta bort h\u00e4sten och k\u00e4rran, sprang en av soldaterna fram och slog honom med sabeln mot huvudet. Karlen f\u00f6ll d\u00f6d p\u00e5 st\u00e4llet, varefter de stack honom med bajonetterna. Det var det f\u00f6rsta blodsd\u00e5det hos oss, men icke det sista.\u00bb<\/p>\n

\u00bbEn dag kom en kosack p\u00e5 en alldeles utfaren h\u00e4st, varefter \u00f6versten vid N\u00e4rpes avdelningen straxt d\u00e4rp\u00e5 anl\u00e4nde till h\u00f6gkvarteret i Lappfj\u00e4rd. Det blev ett ropande och springande utan all \u00e4nda. Generalen var som ett rytande lejon. Kosackblodet och br\u00e4nnvinet i f\u00f6rening gjorde honom alldeles vild vid underr\u00e4ttelsen att b\u00f6nder tagit hans kejserliga kosacker till f\u00e5nga. Inalles sades det att 70, andra sade 200, ryssar fallit i h\u00e4nderna p\u00e5 Malax- och Korsn\u00e4sborna, som d\u00f6dat dem eller f\u00f6rt dem f\u00e4ngslade till den s.k. svenska fregatten (ett gammalt bev\u00e4pnat handelsfartyg), vilket l\u00e5g d\u00e4r i sk\u00e4rg\u00e5rden.\u00bb<\/p>\n

\u00bbGeneralen s\u00e5g faslig ut, d\u00e4r han stod och domderade mot folket. Efter mycket larmande blev en stor trupp f\u00e4rdig att t\u00e5ga i v\u00e4g f\u00f6r att straffa N\u00e4rpesborna. Hj\u00e4rtat klappade i oss bara vi t\u00e4nkte p\u00e5 hur det skulle g\u00e5 med b\u00f6nderna d\u00e4r och med hela N\u00e4rpes. Till och med i v\u00e5r by, d\u00e4r allmogen f\u00f6rh\u00e5llit sig fredligt, var det numera ingen f\u00f6rskoning. Soldaterna for fram i bondg\u00e5rdarna, som om de f\u00e5tt lov att h\u00e4rja och plundra efter behag. Och s\u00e5 hade ryktet ber\u00e4ttat oss om den gruvliga framfart ryssarna f\u00f6r\u00f6vat i Wasa dagarna efter midsommar, vilket ingett oss stor oro f\u00f6r morbror H\u00f6gman, som var stadens borgm\u00e4stare; hur det g\u00e5tt med honom och hans familj under plundrandet och m\u00f6rdandet, visste vi ju icke, och tanken p\u00e5 hur det nu skulle g\u00e5 med farbror Bladh p\u00e5 Bennvik gav oss ingen levande ro.\u00bb<\/p>\n

\u00bbEfter ett par dagar kom de ryska trupperna tillbaka uttr\u00f6ttade och som det tycktes helt snopna; n\u00e5gra voro s\u00e5rade. Fr\u00e5n staden h\u00f6rde vi hur det tillg\u00e5tt. N\u00e4r ryssarna hunnit bortom N\u00e4sby, sm\u00e4llde skott, som kostade dem b\u00e5de d\u00f6da och s\u00e5rade. Skotten kom fr\u00e5n en \u00e5ker och de ryska j\u00e4garna var inte sena att kasta sig \u00f6ver g\u00e4rdesg\u00e5rden, men ingenting fann de. Bondpojkarna, som legat d\u00e4r p\u00e5 vakt, hade l\u00e4ngs dikena mellan den h\u00f6ga r\u00e5gen dragit sig till den s.k. g\u00e5ngbron p\u00e5 Korsn\u00e4sv\u00e4gen, d\u00e4r bondeh\u00e4ren f\u00f6rskansat sig, samt gett den bud att nu g\u00e4llde det.\u00bb<\/p>\n

\u00bbMedan j\u00e4garna genomsnokade \u00e5kern, red kosackerna och dragonerna v\u00e4gen fram mot f\u00f6rskansningarna; men s\u00e5 l\u00e5ngt hann de inte. B\u00f6nderna var mestadels bev\u00e4pnade med lansar, dels kosackpikar, dels hemgjorda av liar p\u00e5 l\u00e5nga skaft; men bland dem fanns ocks\u00e5 s\u00e4lskyttar fr\u00e5n Malax och Korsn\u00e4s, som med sina lodb\u00f6ssor sk\u00f6t l\u00e5ngt och s\u00e4kert. Mera verkade dock en kanon, den de f\u00e5tt fr\u00e5n fregatten j\u00e4mte en man, som var undervisad i att sk\u00f6ta den, den enda hj\u00e4lp, de hade fr\u00e5n det h\u00e5llet. N\u00e4r ryssarna h\u00f6rde kanonen sm\u00e4lla, kastade de om h\u00e4starna och red tillbaka i den tron att ryktet var sant om att svenskarna landsatt en riktig krigsmakt p\u00e5 kusten. De fick s\u00e5 br\u00e5tt att f\u00f6ra underr\u00e4ttelsen d\u00e4rom till h\u00f6gkvarteret i Lappfj\u00e4rd, att de inte gav sig tid att sk\u00f6vla i byarna. Fyra eller fem b\u00f6nder fr\u00e5n Pjelax, som intet haft med saken att skaffa, f\u00f6rde de likv\u00e4l med sig mellan h\u00e4starna.\u00bb<\/p>\n

S\u00e5 ungef\u00e4r ber\u00e4ttade min faster sina h\u00e5gkomster av denna sammandrabbning, mest enligt vad hon och de andra h\u00f6rt av Mattfolk Anders, som smygande gett sig in till staden och i Parmans bod f\u00e5tt veta hur det g\u00e5tt. D\u00e4rmed ville faster inte s\u00e4ga att ryssarna var s\u00e5 r\u00e4dda eller l\u00e4ttskr\u00e4mda; men d\u00e5 de hade sv\u00e5rt att skaffa sig s\u00e4kra underr\u00e4ttelser, inbillade de sig att det var n\u00e5got bev\u00e4nt med de svenska landstigningarna, vilket det blev f\u00f6rst senare p\u00e5 sommaren. De samvetsl\u00f6sa stackrama p\u00e5 den s\u00e5 kallade fregatten uppviglade b\u00f6nderna i kungens namn, men gjorde ingenting f\u00f6r att bist\u00e5 dem.<\/p>\n

Med de tillf\u00e5ngatagna Pjelax-b\u00f6nderna st\u00e4llde \u00bbr\u00f6da generalen\u00bb nu till ett sk\u00e5despel, till vars \u00e5sk\u00e5dande han l\u00e4t soldater h\u00e4mta tillst\u00e4des flera av ortens st\u00e5ndspersoner: Pappa och Lagus, h\u00e4radsh\u00f6vding S\u00f6derlund, som var domare den tiden, hans bitr\u00e4de och ett par studenter, f\u00f6rmodligen i akt och mening att ge dem en levande f\u00f6rest\u00e4llning om hur det skulle g\u00e5 med Lappfj\u00e4rdsborna i fall de reste sig. Av b\u00f6nderna blev en genast avlivad med bajonettstygn, vilket skall varit det gr\u00e4sligaste att \u00e5se, de \u00f6vriga bands efterhand vid en g\u00e4rdesg\u00e5rd och sk\u00f6ts till d\u00f6ds med gev\u00e4rsskott.<\/p>\n

\u00d6ver den g\u00e4rdesg\u00e5rden kl\u00e4ttrade vi gossar aldrig utan en hemsk f\u00f6rnimmelse av de oskyldiga m\u00e4nnens avr\u00e4ttande, vilket tyckes mig ha varit det samma som senare tids st\u00e5ndr\u00e4tter; blott \u00e4nnu enklare, i det att domen och exekutionen gick i ett.<\/p>\n

Betr\u00e4ffande ryktet om landstigningen och bondeoroligheterna i N\u00e4rpes var f\u00f6rh\u00e5llandet f\u00f6ljande, s\u00e5som ocks\u00e5 omst\u00e4ndligare relateras i Bladhs Minnen.<\/p>\n

Kort efter aff\u00e4ren vid L\u00e5ngbrons inlopp i Kask\u00f6 l\u00e5g en verklig \u00f6rlogsman, en liten brigg under bef\u00e4l av l\u00f6jtnant Thornton, men utan en enda soldat f\u00f6r landstigning. Av farbror Isak Erik, som v\u00e4l var bataljonspredikant vid \u00d6sterbottens regemente men m\u00e5tte ha f\u00f6rskaffat sig n\u00e5got tillf\u00e4lligt f\u00f6rordnande, eftersom han uppeh\u00f6ll sig i trakten och p\u00e5 Bennvik gjort Thorntons bekantskap, hade faster h\u00f6rt att denne var en h\u00f6gv\u00e4xt och duktig karl. Farbror Bladh hade bett honom se efter bondeh\u00e4ren, som emellertid hade flyttat sina f\u00f6rskansningar till Finby bro, \u00f6ster om kyrkan, f\u00f6r att ge dem anvisningar och r\u00e5d, samt tillh\u00e5lla dem att sluta opp med sitt ofog mot dem, som avlagt eden \u00e5t ryska kejsaren.<\/p>\n

B\u00f6nderna hade n\u00e4mligen rest sig icke endast f\u00f6r att mota fienden, utan ocks\u00e5 f\u00f6r att bestraffa dem, som svurit sig under ryssen. P\u00e5 prostg\u00e5rden hos gamla doktor H\u00e4gg hade de varit riktigt sv\u00e5ra, s\u00e5 att H\u00e4ggens med knapp n\u00f6d sluppit undan till Bennvik, vilket b\u00f6nderna l\u00e4mnade i fred, ty om superkarg\u00f6ren visste man att han v\u00e4grat avl\u00e4gga eden. V\u00e4nman, som d\u00e5f\u00f6rtiden var kapellan i Petalax, hade b\u00f6nderna forslat till den v\u00e4lsignade fregatten vid Malax-Varg\u00f6n. Fanns det bland b\u00f6nderna sj\u00e4lva n\u00e5gra \u00e4ldre m\u00e4n, som svurit d\u00e5 h\u00e4radsh\u00f6vdingen h\u00f6ll ting f\u00f6r edg\u00e5ngen, misshandlades de med besked, bastades och bands. Och hur h\u00f6ll det inte p\u00e5 att g\u00e5 med farbror Isak Erik, d\u00e5 han skulle rida fr\u00e5n Bennvik till Kristinestad? B\u00f6nderna tog fatt i h\u00e4sten och fr\u00e5gade honom om han svurit, vilket han visserligen hade gjort. Men farbror, som var en kvick karl, l\u00e4ttsinnig var han, tillade Pappa, svarade som om fr\u00e5gan g\u00e4llt vanligt sv\u00e4rande: \u00bbJag brukar s\u00e4llan sv\u00e4ra\u00bb, vilket svar b\u00f6nderna fann tillfredsst\u00e4llande.<\/p>\n

Jag befarar att de gamla i fr\u00e5ga om den n\u00f6dtvungna edg\u00e5ngen, vilken min far f\u00f6rmodligen varit med om i Wasa, intog den st\u00e5ndpunkt, som inom mindre \u00e4n ett \u00e5r blev legaliserad, medan b\u00f6nderna i N\u00e4rpes otvivelaktigt stod p\u00e5 den r\u00e4tta sidan och p\u00e5yrkade vad man senare kallat ett passivt motst\u00e5nd; ehuru de visserligen d\u00e4rvid gick nog aktivt tillv\u00e4ga p\u00e5 ett s\u00e4tt, som i n\u00e5gon m\u00e5n erinrar om de spanska guerillahoparnas samtidiga framfart mot dem, som godk\u00e4nt det franska v\u00e4ldet i Spanien.<\/p>\n

Thornton f\u00f6reh\u00f6ll b\u00f6nderna deras beteende, som saknade lagligt fog, och befallte dem l\u00f6sgiva f\u00e5ngarna, vilket ocks\u00e5 skedde. Han lovade dem n\u00e5gra nickhakar fr\u00e5n sin brigg och gav dem goda r\u00e5d i avseende \u00e5 f\u00f6rsvaret. Innan l\u00f6jtnanten Thornton l\u00e4mnade kusten tog han sig f\u00f6r att spela fienden ett beh\u00e4ndigt spratt. D\u00e5 Kristinestadsbor kommit till honom och bett om skydd mot ryssarna st\u00e4llde han till en expedition med sina skeppsjollar och fiskarb\u00e5tar fr\u00e5n Kask\u00f6, som han f\u00f6rsedde med tr\u00e4kanoner och \u00f6rlogsvimplar i masttopparna, s\u00e5 att det hela s\u00e5g ut som en liten flottilj; \u00e5tminstone om man s\u00e5g p\u00e5 dem med r\u00e4dda \u00f6gon. Sj\u00e4lv tog han bef\u00e4let, och krigsputset lyckades blott med n\u00e5gra skr\u00e4mskott, utan att han landsatte en enda man. Utposten p\u00e5 Kvarnberget gjorde alarm, och kosackhopen, som s\u00e5 l\u00e4nge h\u00e5llit staden i skr\u00e4ck, begav sig flyende huller om buller till I,appfj\u00e4rd med underr\u00e4ttelsen om att svenskarna begynt landstiga i Kristinestad.<\/p>\n

\u00bbNu h\u00e4nde n\u00e5got m\u00e4rkv\u00e4rdigt, som vi aldrig kunnat v\u00e4nta oss\u00bb, ber\u00e4ttade min faster. \u00bbF\u00f6ljande morgon, sedan de larmat och slamrat hela natten, var ryssarna f\u00f6rsvunna med allt sitt pick och pack. I dagningen hade man sett dem t\u00e5ga in p\u00e5 Stor\u00e5v\u00e4gen och f\u00f6rsvinna i dammet \u00e5t Dagsmark till. De hade p\u00e5 den smala v\u00e4gen ridit tv\u00e5 och tv\u00e5, i en \u00e4ndl\u00f6s rad, och mitt i raden hade \u201dr\u00f6da generalen\u201d legat i en fyrhjulig k\u00e4rra, som de kalla tarantass, eller n\u00e5got s\u00e5dant\u00bb.<\/p>\n

\u201dI gl\u00e4djen skyndade vi att skura i byggningen, d\u00e4r de nu huserat i en m\u00e5nads tid; men hur stor blev ej v\u00e5r best\u00f6rtning, d\u00e5 vi efter fem dagar s\u00e5g samma trupper \u00e5terv\u00e4nda l\u00e4ngs B\u00f6tomv\u00e4gen med R\u00f6da generalen till h\u00e4st i spetsen. Han hade nu med sig en annan general, som sades heta Kniper. \u00c4ngsliga och harmsna st\u00e4ngde vi \u00e5ter in oss i vindskammaren.\u00bb<\/p>\n

P\u00e5 detta R\u00f6da generalens m\u00e4rkv\u00e4rdiga f\u00e4ltt\u00e5g, d\u00e5 han mitt p\u00e5 Tavastmon, i Wehuvarpe sv\u00e4ngde av norrut till Ilmola, d\u00e4rifr\u00e5n han nu \u00e5terkom, visste faster ingen f\u00f6rklaring: \u00bbGud f\u00f6rl\u00e5te mig, trodde vi inte att det var i fyllan och villan han s\u00e5lunda farit rundarum kring p\u00e5 mon i hettan och dammet. Man sade att tolken, den g\u00f6ken, inbillat honom att \u00e4ven i Bj\u00f6rneborgstrakten hade b\u00f6nderna rest sig, och s\u00e5 visste han ingen annan utv\u00e4g att undkomma svenskarna \u00e4n att retirera \u00e5t Tammerfors till.\u00bb Men att han kom tillbaka, trodde min Pappa berodde p\u00e5 order, som han f\u00e5tt av general Kniper, som m\u00f6tte honom i Wehuvarpe. Denna besynnerliga lustf\u00e4rd tyckes Orloff-Denisoff ha framst\u00e4llt i sina rapporter s\u00e5som en krigslist, avsedd att locka de landstigna svenskarna in\u00e5t landet. Fr\u00e5n det l\u00e5tsade \u00e5tert\u00e5get \u00e5terv\u00e4nde han, kastade svenskarna tillbaka p\u00e5 deras skepp, tog 100 f\u00e5ngar och 7 sm\u00e5 kanoner, visserligen med flera hundra mans f\u00f6rlust f\u00f6r sig. Dessa och dylika bragder l\u00e4r man k\u00e4nna hos Van Suchtelen, som tagit hans rapporter p\u00e5 allvar. Greven var lika op\u00e5litlig i sina uppgifter som i sina l\u00f6ften, och lika grym som han var falsk.<\/p>\n

Visst \u00e4r att han nu betedde sig annorlunda \u00e4n f\u00f6rut, mera kraftfullt och mera vildsint.\u00bb<\/p>\n

\u00bbLappfj\u00e4rd blev f\u00f6r andra g\u00e5ngen utplundrat och v\u00e5r by hotad med fullst\u00e4ndig \u00f6del\u00e4ggelse. D\u00e5 mycket folk av n\u00e5gon anledning samlat sig hos Agnes’en, b\u00f6rjade soldaterna att l\u00e4gga halm och ved kring huset f\u00f6r att br\u00e4nna in m\u00e4nniskorna, som de icke sl\u00e4ppte ut. D\u00e5det fullf\u00f6ljdes dock icke. Kanske ville de blott skr\u00e4mma dem, eller begrep de att byn, d\u00e4r de bodde sj\u00e4lva, skulle brunnit upp med detsamma. Andra ber\u00e4ttade att general Kniper, som h\u00e4ndelsevis kommit dit, avst\u00e4ckt soldaternas illd\u00e5d.<\/p>\n

\u00bbF\u00f6rst och fr\u00e4mst var R\u00f6da generalen sysselsatt med att brandskatta i staden. H\u00e4stforor med viner, socker och kaffe, mj\u00f6l och andra f\u00f6rn\u00f6denheter kom till h\u00f6gkvarteret i Lappfj\u00e4rd, och d\u00e4rmed skulle stadsborna g\u00e5 fria fr\u00e5n plundring och misshandel, vilket dock icke hindrade de i staden posterade soldaterna att ta vad de behagade.\u00bb<\/p>\n

Och h\u00e4r f\u00f6ljde nu det grymmaste minne faster bevarat fr\u00e5n det fasansfulla kriget. \u00bbEn dag kom det kosacker hit, sl\u00e4pande med sig r\u00e5dman Parman, s\u00f6nderriven och med en skinnrem om halsen. Ingenting hade han gjort annat \u00e4n spatserat en dag bort\u00e5t Alesundsv\u00e4gen, d\u00e5 kosackerna tog honom. Man tror att n\u00e5gon av illvilja angett honom f\u00f6r en f\u00e4rd till major Martins korvett, som efter Thorntons avf\u00e4rd lagt sig i Kask\u00f6.\u00bb<\/p>\n

\u00bbSedan greven f\u00e5tt bud om den tillf\u00e5ngatagna Parman och gett sina order, kom han ut p\u00e5 trappan och s\u00e5g p\u00e5 hur kosackerna med piskorna i h\u00e4nderna st\u00e4llde upp sig i tv\u00e5 l\u00e5nga led mot varandra. Parmans h\u00e4nder bands vid en b\u00f6sskolv, och d\u00e4rp\u00e5 leddes han av en kosack steg f\u00f6r steg, s\u00e5 att varje soldat kunde ge honom ett slag med piskan. N\u00e4r ena ledet passerats, v\u00e4nde soldaten om och samma vandring upprepades utmed det andra. Parman var en medel\u00e5lders, unders\u00e4tsig och stadig man; men som han hade p\u00e5 sig blott en tunn sommardr\u00e4kt, lj\u00f6d redan vid f\u00f6rsta slaget ett rop om f\u00f6rbarmande, som skar en djupt i hj\u00e4rtat. Utan att t\u00e4nka p\u00e5 det, sprang vi alla ut och s\u00f6kte med ord och \u00e5th\u00e4vor beveka greven till skonsamhet. Han hade alltid n\u00e5got elakt i ansiktet, men d\u00e4rtill kom nu en f\u00f6rn\u00f6jelse av att se hur offret vred sig och att h\u00f6ra hur han vr\u00e5lade. Den v\u00e4lbekanta r\u00f6sten var oigenk\u00e4nnlig och \u00f6vergick till ett hest ljud, innan han f\u00f6ll avsvimmad mellan soldaterna.\u00bb<\/p>\n

\u00bbGreven, som inte gett oss ett \u00f6gonkast, skrek nu n\u00e5gra ord \u00e5t kosackerna, vilka troppade av, varefter han gjorde \u00e5t oss en f\u00f6rsm\u00e4dlig gest, som ville han s\u00e4ga: var s\u00e5 god, det st\u00e5r er fritt. Parman stannade hos oss, tills han samlat krafter och vi f\u00e5tt hans kl\u00e4der tv\u00e4ttade, men hans h\u00e4lsa var f\u00f6rst\u00f6rd; han hade f\u00e5tt n\u00e5gonting i br\u00f6stet, som f\u00f6rkortade hans liv.\u00bb<\/p>\n

Betr\u00e4ffande angivaren, f\u00f6rteg faster hans namn, men vi visste nog fr\u00e5n V\u00e4ktarsmor att angivaren varit \u00bbfader\u00bb Hellman, i v\u00e5r tid byns b\u00e4ste skr\u00e4ddare. F\u00f6re kriget hade han f\u00f6rr\u00e4ttat klockarens tj\u00e4nst, men f\u00f6rlorat den f\u00f6r att han st\u00e5tt i maskopi med ryssarna. Bland dem, som b\u00f6nderna l\u00f6sg\u00e5vo vid Finby bro, p\u00e5 Thorntons befallning, n\u00e4mner Bladh \u00e4ven viceklockaren Hellman fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd, som var k\u00e4nd som spion.<\/p>\n

Han bodde nu i en backstuga bortom L\u00e5hlbyn p\u00e5 v\u00e4gen till Pantolins vid \u00e5mynningen. Jag f\u00f6rdes dit en g\u00e5ng f\u00f6r att f\u00e5 en ny dr\u00e4kt, d\u00e5 det passade sig s\u00e5 att ett sm\u00f6rlass avgick till Pantolins, d\u00e4r \u00e5l\u00e4nningarna brukade ligga med sina skutor. Vanligen, n\u00e4r ungherrarna skulle f\u00e5 sig nya vadmalskl\u00e4der, kom den hemska gubben, som aldrig skrattade och aldrig sade ett v\u00e4nligt ord men sm\u00e5gnolade psalmer f\u00f6r sig sj\u00e4lv, till prostg\u00e5rden och fick sin plats p\u00e5 f\u00e4llbordet i yttre k\u00e4llarkammaren, d\u00e4r lukten dr\u00f6jde kvar efter hans pressj\u00e4rn och dekatering, s\u00e5 kallade min faster den operationen, d\u00e5 han tog munnen full med vatten och sprutade det \u00f6fver tyget, innan det pressades. M\u00e4ster Hellman hade nog n\u00e5got som gnagde honom, och hans djupa \u00e5nger hade tillvunnit honom f\u00f6rl\u00e5telse f\u00f6r hans f\u00f6rh\u00e5llande under kriget, vilket jag t\u00e4nker de gamla ville bekr\u00e4fta med sitt \u00bbfader\u00bb Hellman, till ombyte med \u00bbm\u00e4ster\u00bb.<\/p>\n

Medan greven var s\u00e5 angen\u00e4mt sysselsatt med Kristinestadsborna, vartill \u00e5tgick v\u00e4l en vecka, hade kuraget vuxit hos bondeh\u00e4ren i N\u00e4rpes. Om katastrofen, som nu intr\u00e4ffade d\u00e4rst\u00e4des, l\u00e4r man k\u00e4nna det v\u00e4sentliga fr\u00e5n Bladhs Minnen.<\/p>\n

Vid Finby bro hade n\u00e4rpesb\u00f6nderna uppf\u00f6rt nya f\u00f6rskansningar av vedtravar, i vilka de insatt sin kanon. Till anf\u00f6rare hade man skickat dem fr\u00e5n Malax sergeant Vikstr\u00f6m, vilken red omkring p\u00e5 en kosackh\u00e4st. Han hade haft b\u00f6nderna att surra fast nickhakarna p\u00e5 k\u00e4rror, som han l\u00e4t k\u00f6ra s\u00f6derut \u00e4nda till Pjelax, d\u00e4r han l\u00e4t g\u00f6ra f\u00f6rhuggningar \u00f6fver mossen, s\u00e5 att \u00e4ven de s\u00f6dra byarna blev indragna i upproret. Detta skedde alldeles emot general Aminoffs f\u00f6rmaningar vid hans bes\u00f6k i Finby. Detta bes\u00f6k var all den hj\u00e4lp Klingspor p\u00e5 Bladhs entr\u00e4gna anh\u00e5llan gav \u00e5t b\u00f6nderna. Att omsider \u00e4ven kapten Riddarhjerta, anf\u00f6raren f\u00f6r folket p\u00e5 fregatten, infann sig i Finby, ocks\u00e5 han p\u00e5 en inf\u00e5ngad kosackh\u00e4st, berodde f\u00f6rmodligen p\u00e5 en befallning fr\u00e5n svenska h\u00f6gkvarteret. Men d\u00e5 han inte var stort h\u00e4vare karl \u00e4n sergeanten, som de hade f\u00f6rut, var detta icke till n\u00e5gon b\u00e5tnad f\u00f6r b\u00f6nderna, s\u00e5som visade sig n\u00e4r nu R\u00f6da generalen skickade sina mord\u00e4nglar emot dem.<\/p>\n

F\u00f6rhuggningen vid Pjelax togs av en trupp kosacker i en handv\u00e4ndning, och Vikstr\u00f6ms kanonk\u00e4rror \u2014 hans flygande artilleri som de kallade dem \u2014 inf\u00e5ngades utan manspillan. Vikstr\u00f6m sj\u00e4lv kom undan p\u00e5 sin h\u00e4st. Han skall ha ridit igenom f\u00f6rskansningarna vid Finby och s\u00e4gs ha varit s\u00e5 f\u00f6rskr\u00e4ckt, att han fortsatte p\u00e5 sin f\u00f6rtr\u00e4ffliga kosackh\u00e4st i ett str\u00e4ck \u00e4nda till Wasa. Med bytet av hans kanoner n\u00f6jde sig kosackerna icke, de spred sig i byarna att h\u00e4mnas p\u00e5 b\u00f6nderna f\u00f6r de kamrater dessa tidigare f\u00e5ngat och nedgjort. Fr\u00e5n byarna n\u00e4rmare bron hade folket mestadels flyttat allt l\u00f6st till sk\u00e4ren eller till f\u00e4bodar \u00f6sterut i skogen, men i de s\u00f6dra byarna, s\u00e4rdeles i Pjelax, d\u00e4r man icke visste sig ha st\u00e5tt p\u00e5 fientlig fot med kosackerna, fanns dessa fulla hus att sk\u00f6vla. Visthusen plundrades, medan m\u00e4nniskorna nedstacks eller misshandlades, varefter byn lades i aska.<\/p>\n

Efter denna framg\u00e5ng, vilken firades i Orloff-Denisoffs rapporter som en stor seger p\u00e5 grund av de m\u00e5nga kanonerna, dr\u00f6jde det \u00e5ter en vecka innan anfallet p\u00e5 Finby bro f\u00f6retogs. Varken kapten Riddarhjerta eller n\u00e5gon av b\u00f6ndernas andra \u00bbgeneraler\u00bb hade t\u00e4nkt p\u00e5 att det nedanf\u00f6r bron fanns ett vadst\u00e4lle, d\u00e4r ryssarna kunde rida \u00f6ver \u00e5n, och s\u00e5 f\u00f6ll en hop av dem i b\u00f6ndernas rygg, medan st\u00f6rre delen gick l\u00f6s p\u00e5 f\u00f6rskansningarna. Det blev en f\u00f6rskr\u00e4ckelse i bondh\u00e4ren, som skyndade undan \u00e5t \u00d6vermark till. N\u00e5gra s\u00e4lskyttar fr\u00e5n Kottn\u00e4s h\u00f6ll st\u00e5nd och blev nedgjorda, men den stora hopen sprang f\u00f6r livet, och fr\u00e4mst red Riddarhjerta p\u00e5 kosackh\u00e4sten. I \u00d6vermark h\u00e4nde dem nu n\u00e5gonting ov\u00e4ntat. Till deras stora gl\u00e4dje och \u00f6verraskning m\u00f6tte dem d\u00e4r f\u00e4nrik Thesl\u00f6f med en del av N\u00e4rpes kompani av \u00d6sterbottens regemente. B\u00f6nderna fick nytt mod och ny ordning, och med hurrarop v\u00e4nde de om f\u00f6r att jaga bort ryssarna fr\u00e5n N\u00e4rpes.<\/p>\n

Hur denna hj\u00e4lp i n\u00f6den tillkommit, visste min faster icke att f\u00f6rklara, men Pappa hade av Thesl\u00f6f sj\u00e4lv, som efter kriget bosatt sig i hembygden, h\u00f6rt sakens f\u00f6rlopp ber\u00e4ttas. Efter slaget vid Lappo hade v. Otter med \u00d6sterbottens regemente skickats genom Ilmola f\u00f6r att rensa s\u00f6dra \u00d6sterbotten fr\u00e5n fienden. P\u00e5 Thesl\u00f6fs entr\u00e4gna beg\u00e4ran hade v. Otter avdelat hundra man av N\u00e4rpes kompani under bef\u00e4l av l\u00f6jtnant Melin till bist\u00e5nd \u00e5t folkresningen i hembygden. Fr\u00e5n Kurikka br\u00f6t de sig v\u00e4g genom skogen till Jurva och P\u00f6rtom, men Thesl\u00f6f sade alltid att om inte Melin f\u00f6rdr\u00f6jt sig en halv dag p\u00e5 v\u00e4gen, hade de j\u00e4mnt upp hunnit till att f\u00f6rebygga nederlaget och \u00f6del\u00e4ggelsen.<\/p>\n

Av den rysstrupp, som \u00f6verg\u00e5tt \u00e5n p\u00e5 vadst\u00e4llet, infann sig tidigt p\u00e5 morgonen en skock till Bennvik, som likaledes sk\u00f6vlades och br\u00e4ndes. De m\u00e5nga g\u00e4sterna fr\u00e5n omnejden och \u00e4nda fr\u00e5n Wasa, vilka funnit d\u00e4r en tillflykt, hade f\u00f6rts p\u00e5 b\u00e5tar till Martins korvett, men superkarg\u00f6ren sj\u00e4lv hade man icke kunnat f\u00f6rm\u00e5 att f\u00f6lja med, och hans son, studenten, ville icke \u00f6verge sin far; \u00e4ven det dyrbara bohaget hade den gamle icke till\u00e5tit dem f\u00f6ra bort. Min Far sade att farbror Bladh, var en hedersman och karakt\u00e4rsfast var han \u00e4nda till egensinnighet. Han visste sig intet ont ha gjort och ville icke genom flykten ge sig sken d\u00e4rav. Kanske r\u00e4knade han ocks\u00e5 p\u00e5 n\u00e5gon bev\u00e5genhet hos Orloff-Denisoff, sedan denne g\u00e4stat hos honom. Som han gick och stod sattes han nu p\u00e5 en k\u00e4rra, medan unge Bladh med en skinnrem kring halsen fick springa mellan kosackerna den fyra mil l\u00e5nga v\u00e4gen till Lappfj\u00e4rd.<\/p>\n

H\u00e4r hade emellertid h\u00f6gkvarteret flyttats till kapellanens bostad p\u00e5 Ahlkulla. Prostg\u00e5rden intogs av \u00f6verste Kiseleff med dragonerna. Farbror Johan Roos var av naturen en sv\u00e5rmodig man; kanske f\u00f6ranledde detta att generalens behandling blev \u00e4n nyckfullare och grymmare, och den gamle, grubblande och stillsamme mannens lidanden \u00e4n st\u00f6rre. Han f\u00f6rbj\u00f6ds stundom att tala med sin hustru, stundom fick han inte ligga inne, vilket f\u00f6r resten inte hade sig s\u00e5 l\u00e4tt, d\u00e5 generalen satte sig i besittning av s\u00e5 gott som alla rummen. Och s\u00e5 skickades han p\u00e5 \u00e4renden \u00e4n hit, \u00e4n dit, f\u00f6r att ta reda p\u00e5 svenskarnas r\u00f6relser vid kusten; och d\u00e5 generalen misstrodde hans uppgifter, gav detta anledning till \u00f6kade lidanden. D\u00e4rav och av den ekonomiska skada han lidit genom inkvarteringen tilltog hans melankoli s\u00e5, att han vid \u00e5rets slut avh\u00e4nde sig livet.<\/p>\n

Sv\u00e5righeten f\u00f6r generalen att f\u00e5 underr\u00e4ttelser om fienden kan ocks\u00e5 i n\u00e5gon m\u00e5n f\u00f6rklara den gemena behandling, f\u00f6r vilken Lagus var utsatt. Han hade of\u00f6rsiktigtvis n\u00e4mnt f\u00f6r \u00f6verste Kiseleff att man v\u00e4ntade Martins korvett till Kristinestad, vilket meddelades greven som en uppgift att korvetten icke v\u00e4ntades dit. Lagus f\u00f6rdes till honom; och i st\u00e4llet f\u00f6r att lyssna till hans f\u00f6rklaring, slog han honom med knytn\u00e4ven i ansiktet. Detta tyranners vanliga medel att utr\u00f6na sanningen upprepades tills ansiktet sv\u00e4llde opp och pr\u00e4stkragen blev nedblodad. Detta var endast b\u00f6rjan till en \u00e4n grymmare misshandel. Med ett rep om halsen st\u00e4lldes Lagus under en galge, vilken stod upprest vid landsv\u00e4gen i n\u00e4rheten av kyrkan; och h\u00e4r utfr\u00e5gades han s\u00e5v\u00e4l om svenskarna i Kristinestad som om svenska arm\u00e9ns r\u00f6relser, ang\u00e5ende vilka han visste intet annat \u00e4n de l\u00f6sa rykten, som h\u00f6rdes omkring i bygden. Lagus f\u00f6rdes d\u00e4rp\u00e5 till Juth Kapellansbol, som var fullt av j\u00e4gare och fick vila sig i ett rum, d\u00e4r tio eller tolv soldater var sysselsatta med att putsa sina gev\u00e4r.<\/p>\n

Lagus ber\u00e4ttar om den m\u00e4nsklighetsk\u00e4nsla dessa soldater r\u00f6jde i och med sitt v\u00e4nliga bem\u00f6tande mot honom. De bj\u00f6d honom dela deras kv\u00e4llsvard av i vatten uppbl\u00f6tt br\u00f6d och hampfr\u00f6n. De hade brett sina schineller (\u00f6verrockar) till en b\u00e4dd \u00e5t honom, och sedan han tycktes insomnad hade de upph\u00f6rt mcd sitt slamrande arbete. Det pl\u00e5gade honom sedan att han inte fick tacka dem, d\u00e5 han pl\u00f6tsligt rycktes fr\u00e5n denna vila av kosacker, som kl. 10 p\u00e5 kv\u00e4llen f\u00f6rde honom till den sista och sv\u00e5raste tortyren under detta \u00bbsanningss\u00f6kande\u00bb, enligt greve Orloff-Denisoffs uppfattning.<\/p>\n

P\u00e5 en stenbunden plats utanf\u00f6r Ahlkulla g\u00e5rd st\u00e4lldes han p\u00e5 kn\u00e4, med f\u00f6rbundna \u00f6gon och en trupp soldater med bajonetterna p\u00e5skruvade p\u00e5 gev\u00e4ren stod framf\u00f6r honom. Lagus hade \u00e5sett b\u00e5da d\u00f6dss\u00e4tten, genom bajonett och kula, och hans hopp var att man skulle skjuta honom, vilket han tillk\u00e4nnagav genom att dra undan h\u00e4ngselsp\u00e4nnet och peka p\u00e5 hj\u00e4rtat. Pappa hade kommit dit och f\u00f6rs\u00f6kte bist\u00e5 honom med att ber\u00e4tta vad Lagus hade sagt om svenskarnas ankomst. Greven ville p\u00e5st\u00e5 att svenskarna var landstigna, att hans rekognos\u00f6rer hade m\u00f6tt deras patruller, att Lagus med sitt meddelande velat vilseleda honom och dylikt. P\u00e5 tortyrplatsen anst\u00e4llde greven f\u00f6rh\u00f6r med Pappa och fr\u00e5gade bland annat vad magistraten i Kristinestad t\u00e4nkte om ryska regeringen, p\u00e5 vilken enfaldiga fr\u00e5ga han fick till svar att s\u00e5 l\u00e4nge ryska regeringen innehade makten i staden, skulle magistraten f\u00f6rmodligen lyda dem, men d\u00e5 svenskarna \u00e5terkommer, skulle de visserligen lyda sin regering.<\/p>\n

H\u00f6gsommarnatten var s\u00e5 ljus, att den \u00e4dle greven \u00e4ven fr\u00e5n sitt kammarf\u00f6nster kunde h\u00e5lla \u00f6ga p\u00e5 sitt offer, och d\u00e5 soldaterna till\u00e5tit honom att s\u00e4tta sig f\u00f6r att vila de sjuka kn\u00e4na, kom ett ampert bud att de borde st\u00e4lla honom p\u00e5 kn\u00e4 igen.<\/p>\n

Sedan Lagus p\u00e5 detta s\u00e4tt h\u00e5llits i tv\u00e5 timmar sv\u00e4vande mellan liv och d\u00f6d, blev han kl. 1 inf\u00f6rd och fick nu h\u00f6ra att han var ben\u00e5dad; men d\u00e5 den k\u00e4rnfulle, ob\u00f6jde mannen Lagus blott med en nickning gav tillk\u00e4nna sin tillfredsst\u00e4llelse och greven v\u00e4ntade sig en \u00f6dmjukare tacks\u00e4gelse, b\u00f6rjade \u00e5nyo blodt\u00f6rsten j\u00e4sa i honom och han syntes \u00e5ter beredd att med knutna h\u00e4nder g\u00e5 l\u00f6s p\u00e5 den misshandlade. D\u00e5 lade sig chefen f\u00f6r h\u00f6gkvarteret, \u00f6verste Kotschetoff emellan, tog Lagus i handen och f\u00f6rde ut honom.<\/p>\n

Till den grad hade misstanken f\u00e5tt makt med grevens asiatiska sinnelag, att varje sp\u00e5r av sj\u00e4lvbeh\u00e4rskning f\u00f6rsvunnit. N\u00e4r han sedan av borgm\u00e4staren, lagman Mattens, f\u00e5tt besked om att Martins korvett blott n\u00e5gon dag uppeh\u00e5llit sig i hamnen och att korvettens sm\u00e5 kanoner \u00e5ter var inlastade \u2014 samma man\u00f6ver ungef\u00e4r som Thornton f\u00f6retagit, \u00e4venledes till f\u00f6ljd av att n\u00e5gra Kristinestadsbor, f\u00f6rmodligen Parman bland dem, anh\u00e5llit om hans hj\u00e4lp \u2014 \u00e5ngrade greven sin \u00f6fverilning och vid ett bes\u00f6k p\u00e5 prostg\u00e5rden r\u00e4ckte han Lagus handen och bad honom om f\u00f6rl\u00e5telse.<\/p>\n

Fr\u00e5n en annan sida l\u00e4rde farbror Bladh att k\u00e4nna R\u00f6da generalen, vilken mottog honom p\u00e5 Ahlkulla d\u00e5 han halvkl\u00e4dd, svulten, s\u00f6nderst\u00f6tt, p\u00e5 en bondk\u00e4rra h\u00e4mtades fr\u00e5n sin sk\u00f6vlade hemg\u00e5rd Bennvik. Denna medfart av en av landsortens mest ansedda m\u00e4n, vars g\u00e4stfrihet greven \u00e5tnjutit i fullaste m\u00e5tt, uppr\u00f6rde \u00e4nnu de gamle, n\u00e4r de t\u00e4nkte p\u00e5 den; generalen tyckes ha ansett detta vara i sin ordning, men lovade farbror Bladh framdeles all m\u00f6jlig bekv\u00e4mlighet och f\u00f6rpl\u00e4gning, \u00e4vensom friheten, d\u00e4rest inga of\u00f6rdelaktiga vittnesb\u00f6rd f\u00f6rekom emot honom av de inf\u00e5ngade N\u00e4rpesb\u00f6nderna. Den f\u00f6rra delen av l\u00f6ftet h\u00f6lls s\u00e5, att Bladh och hans son inst\u00e4ngdes i en tom loftskammare p\u00e5 Ahlkulla med en soldat f\u00f6r d\u00f6rren, som hindrade tant Agathe Roos att ge dem vare sig mat eller s\u00e4ngkl\u00e4der, utom ett par dynor, som en rask piga sl\u00e4ngde in f\u00f6rbi soldaten. Och eftersom inget inkommit emot Bladh fr\u00e5n b\u00f6ndernas bek\u00e4nnelser \u2014 superkarg\u00f6ren hade gjort vad han kunnat f\u00f6r att f\u00f6rekomma bonderesningen \u2014 skickades han och Carl Edvard Bladh p\u00e5 skjutsk\u00e4rror till \u00c5bo under eskort av en supig sergeant. Ur grevens garderob fick farbror Bladh det n\u00f6digaste, en bunt ryska sedlar stacks i hans hand, och s\u00e5 mottog han av greven f\u00f6rs\u00e4kran om att denne i sin rapport till Buxh\u00f6vden skrivit det b\u00e4sta till hans f\u00f6rm\u00e5n, vilket var, ber\u00e4ttade min faster, med tukt att tala, en gemen l\u00f6gn, ty han hade framst\u00e4llt superkarg\u00f6ren som orostiftaren och ledaren av bonderesningen och gjorde sig en stor f\u00f6rtj\u00e4nst av att ha tagit honom till f\u00e5nga under en allvarsam sammandrabbning vid hans g\u00e5rd.<\/p>\n

\u00bbOm farbror Bladhs miss\u00f6de\u00bb, sade de gamle, \u00bbh\u00f6rde vi f\u00f6rst efter\u00e5t, och ingenting hade vi kunnat g\u00f6ra d\u00e4rvid, ty att sticka h\u00e4nderna i varggapet hade visst varit l\u00f6nl\u00f6st. Emellertid hade R\u00f6da generalen dessa dagar fullt av myror i huvudet, men sk\u00f6tte sig nu som en riktig f\u00e4ltherre, b\u00e4ttre \u00e4n under hela den f\u00f6reg\u00e5ende tiden. I N\u00e4rpes hade Melins kompani f\u00f6r\u00f6kats med de bev\u00e4ringar, som N\u00e4rpesborna p\u00e5 general Aminoffs f\u00f6rslag uppsatte i st\u00e4llet f\u00f6r den uppl\u00f6sta bondeh\u00e4ren. Truppen st\u00e4lldes under kapten Riddarhjertas bef\u00e4l, och denne skulle nu kant\u00e4nka tr\u00e4nga in fr\u00e5n Pjelax \u00f6ver L\u00e5hlbyn till Lappfj\u00e4rd, men blev tillbakaslagen p\u00e5 v\u00e4gen, varefter bev\u00e4ringarna f\u00f6renades med Gyllenb\u00f6gels \u00e5l\u00e4ndska frik\u00e5r, som i detsamma landsteg i Kask\u00f6.<\/p>\n

Dagen efter aff\u00e4ren med Riddarhjerta var Orloff-Denisoff med allt sitt folk i B\u00f6tom, dit von Otter och \u00f6sterbottningarna ryckt fram s\u00e5 l\u00e5ngt som till Paljakka mosse. D\u00e4r tillfogade Orloff v\u00e5ra trupper en s\u00e5dan skada, att de m\u00e5ste dra sig tillbaka \u00e4nda till Kurikka, och nu fick Kauhajoki sin besk\u00e4rda del av R\u00f6da generalens krigf\u00f6ring. N\u00e4r han \u00e5terkom d\u00e4rifr\u00e5n, red han f\u00f6rbi prostg\u00e5rden i Lappfj\u00e4rd, och \u00e4ven fr\u00e5n Ahlkulla, d\u00e4r h\u00f6gkvarteret blev kvar, f\u00f6rsvann han med fruntimmer, adjutanter, tolkar och skrivare, och en general Schepeleff kom dit i st\u00e4llet. Carl Edvard Bladh, som \u00e5terkom fr\u00e5n \u00c5bo, d\u00e4r fadern l\u00e5g sjuk efter misshandeln, ber\u00e4ttade att det lyckats dem hos Buxh\u00f6vden avsl\u00f6ja Orloff-Denisoff och bevisa att dennes segerbulletiner varit mest munv\u00e4der, att ingen sammandrabbning \u00e4gt rum vid Bennvik och att de oskyldigtvis utst\u00e5tt sv\u00e5ra lidanden och stora f\u00f6rluster.<\/p>\n

Schepeleff prisades av unge Bladh som en r\u00e4ttr\u00e5dig och human man. Han blev dock inte l\u00e5ngvarig, och p\u00e5 prostg\u00e5rden s\u00e5g de honom blott en g\u00e5ng, d\u00e5 han drog ut till Kauhajoki att strida mot v. D\u00f6beln och bj\u00f6rneborgarna, som hade kommit v. Otter till hj\u00e4lp. Sedan Schepeleff blivit slagen, fick prostg\u00e5rden ta emot de svenskarna trupperna. Det hade g\u00e5tt som en dans, sade de svenska officerarna, vilka nu intagit ryssarnas plats. De var glada och h\u00f6gljudda, och punschb\u00e5len kom ofta nog p\u00e5 bordet.<\/p>\n

Av v. D\u00f6beln hade de gamle icke n\u00e5got v\u00e4nligt minne; han hade varit tyst och tv\u00e4r och uppeh\u00e5llit sig mest p\u00e5 Mangsbacken, d\u00e4r han anlade f\u00f6rskansningar \u00e5t Tr\u00e4skvik till. Om n\u00e5gra dagar insjuknade han och f\u00f6rdes till Vasa. Otter s\u00e5g de icke till, han h\u00f6ll sig mest p\u00e5 Nummij\u00e4rviv\u00e4gen, mellan Kauhajoki och Karvia, men det allm\u00e4nna omd\u00f6met var, enligt de gamles utsago, att han var en ganska klen general; en uppfattning, som m\u00f6jligtvis grundade sig p\u00e5 officerarnas tal eller kanske blott p\u00e5 hans motg\u00e5ng p\u00e5 Paljakkamossen. I f\u00f6ga ber\u00f6mligt minne stod \u00e4ven Palmfelt, som fick bef\u00e4let efter v. D\u00f6beln. P\u00e5 tok gick det med hans f\u00f6rs\u00f6k att efter Lappfj\u00e4rds-slaget f\u00f6ra sitt folk B\u00f6tomv\u00e4gen upp till huvudh\u00e4ren. Snopen kom han tillbaka, sedan han v\u00e4nt om i Kauhajoki f\u00f6r det att n\u00e5gra bataljoner ryssar hunnit dit fr\u00e5n Nummij\u00e4rvi-sidan. I oordning, med buller och svordomar hade soldaterna t\u00e5gat v\u00e4gen fram f\u00f6rbi prostg\u00e5rden.<\/p>\n

Min faster var inte mycket f\u00f6rtjust i v\u00e5ra trupper, vilka hon brukade kalla \u00bbsvenskar\u00bb, intill dess att v. Vegesack med trupper fr\u00e5n Sverige landsteg i Kristinestad, d\u00e5 hon, till \u00e5tskillnad fr\u00e5n dem, begynte tala om finnarna och finska arm\u00e9n. Att denna arm\u00e9s elittrupp, bj\u00f6rneborgarna, kommit inom hennes synkrets, beaktade hon icke. De tycktes henne icke b\u00e4ttre \u00e4n trasvargar, s\u00e5 d\u00e5ligt var de kl\u00e4dda och p\u00e5 ett s\u00e5 pockande s\u00e4tt kr\u00e4vde de i g\u00e5rdarna vad de beh\u00f6vde. \u00bbF\u00e4nrik St\u00e5ls s\u00e4gner\u00bb, som st\u00e4llde krigsminnena i riktig dager, hade \u00e4nnu icke \u00f6vat sitt inflytande.<\/p>\n

Med s\u00e4rdeles aktning n\u00e4mndes av de gamla general v. Vegesack (Fejsack uttalade de hans namn), en medell\u00e5ng, mager man, med blixtrande \u00f6gon, en skarpt b\u00f6jd n\u00e4sa, v\u00e4rdig h\u00e5llning och allvarsamt v\u00e4sen. I Kristinestad hade han den 28: de augusti 1808 landsatt tv\u00e5 regementen uppl\u00e4nningar och helsingar, n\u00e5got gardeskavalleri och ett par batterier, tillsammans 2,500 man, efter vad det uppgavs; och utan rast och ro l\u00e4t han dem t\u00e5ga genom natten till Lappfj\u00e4rd, d\u00e4r de st\u00e4lldes upp p\u00e5 \u00f6mse sidor om \u00e5n vid Nya bron. Det h\u00f6rdes att ryssarna t\u00e4nkte angripa de finska trupperna, som fattat posto i v. D\u00f6belns f\u00f6rskansningar, en halv fj\u00e4rdingsv\u00e4g vid pass fr\u00e5n bron. D\u00e4r var j\u00e4mte bj\u00f6rneborgarna Gyllenb\u00f6gels frik\u00e5r och kanske n\u00e5got \u00f6sterbottningar. Kanonerna, under bef\u00e4l av major Uggla, var g\u00f6mda i f\u00f6rskansningarna.<\/p>\n

P\u00e5 ryssarnas sida, sade unge Bladh, hade den hederlige Schepeleff bortintrigerats av \u00f6verste Bibikoff och en fransman [Ans\u00e9lme de Gibory], hvars namn faster icke mindes. Dessa hade t\u00e4nkt att g\u00f6ra kol p\u00e5 finnarna innan svenskarna landstigit. Men v. Vegesack var ingen dr\u00f6nare, som m\u00e5nga av de andra; p\u00e5 morgonen den 29: de infann han sig p\u00e5 Mangsbacken och tog bef\u00e4let \u00f6ver hela aff\u00e4ren. N\u00e4r inom kort dammoln b\u00f6rjade stiga upp \u00e5t Tr\u00e4skvik till och man kunde f\u00f6rst\u00e5 att det inte r\u00e4ckte l\u00e4nge f\u00f6rr\u00e4n kosackerna skulle komma anstormande, gav generalen order \u00e5t Ugglan att ge dem en salva n\u00e4r de syntes, men fick till svar: \u00bbmin tid \u00e4r icke kommen \u00e4n\u00bb. Denna anekdot ber\u00e4ttade faster ungef\u00e4r som Montgomery har den, men hon visste inte att chefen, vid detta ov\u00e4ntade svar av den finske majoren, velat efterskicka ett av de svenska batterierna, samt att Uggla tillropat honom: \u00bbblottst\u00e4ll icke folket utan \u00e4ndam\u00e5l; jag ansvarar f\u00f6r utg\u00e5ngen\u00bb, vilket v. Vegesack \u00e4ven l\u00e4t s\u00e4ga sig. Faster tillade blott att n\u00e4r kosackerna, som inte s\u00e5g att finnarna hade n\u00e5gra kanoner, kommit helt n\u00e4ra, Ugglan sk\u00f6t s\u00e5 bra, att de kastades tillbaka under stor manspillan och oordning, varefter finnarna br\u00f6t fram fr\u00e5n f\u00f6rskansningarna och drev tillbaka ryssarnas j\u00e4garked. P\u00e5 samma g\u00e5ng ryckte \u00e4ven de svenska trupperna, till ryssarnas stora best\u00f6rtning, snett \u00f6fver f\u00e4ltet och hagarna f\u00f6r att genskjuta dem och ta hela deras styrka tillf\u00e5nga. Det lyckades v\u00e4l icke, men mycket f\u00e5ngar tog de och s\u00e5 h\u00e4ftigt gick f\u00f6rf\u00f6ljandet fram \u00f6ver Tr\u00e4skvik och \u00d6str\u00f6m till \u00d6mossa, att fienden inte hann ant\u00e4nda byarna.<\/p>\n

Man kan nu t\u00e4nka sig hur bj\u00f6rneborgarnas hj\u00e4rtan klappade vid utsikten att f\u00e5 komma hem till sitt och rensa sin hembygd fr\u00e5n fienden. V\u00e4gen l\u00e5g \u00f6ppen och ryssarna, som beslutit att fatta posto s\u00f6der om den m\u00e4ktiga Kumo \u00e4lv, hade redan l\u00e5tit f\u00f6rf\u00e4rdiga fyra v\u00e4ldiga pr\u00e5mar f\u00f6r truppernas \u00f6verf\u00f6rande. D\u00e5 kom order fr\u00e5n Klingspor att de finska trupperna skulle skyndsammast f\u00f6rena sig med huvudh\u00e4ren, och s\u00e5 fick bj\u00f6rneborgarna v\u00e4nda om och begynna den v\u00e4g, som f\u00f6rde dem till Torne\u00e5s isar och kapitulationen vid Kalix, till k\u00f6ld och m\u00f6rker och sm\u00e4lek, dock med en solbelyst dag p\u00e5 den tunga f\u00e4rden, den vid Jutas. Bedr\u00f6vligt b\u00f6rjade ocks\u00e5 f\u00e4rden norrut, d\u00e5, s\u00e5som redan n\u00e4mnts, Palmfelt gjorde sitt misslyckade f\u00f6rs\u00f6k p\u00e5 Kauhajokiv\u00e4gen. Inte att under p\u00e5 om deras bittra k\u00e4nslor fl\u00f6dade \u00f6fver.<\/p>\n

Vegesack och de svenska trupperna l\u00e5g kvar \u00e4nnu en vecka med sin yttersta f\u00f6rpost i \u00d6mossa, d\u00e4r den unge Wilhelm v. Schwerin s\u00e5 \u00e4rorikt stred sin f\u00f6rsta strid. Om honom k\u00e4nde faster ingenting; krigshistorien n\u00e4mner honom ju icke heller, striden var ju blott en f\u00f6rpostf\u00e4ktning, efter vilken posteringen togs in till positionen vid Lappfj\u00e4rd. D\u00e4rifr\u00e5n drog v. Vegesack norrut och hann till huvudh\u00e4ren tids nog f\u00f6r att delta i slaget vid Oravais.<\/p>\n

\u00c4nnu en sak, som de gamla inte heller k\u00e4nde till, m\u00e5ste jag likv\u00e4l n\u00e4mna. Vad \u00e4n v. Vegesack m\u00e5 ha t\u00e4nkt om disciplinen hos de finska trupperna och s\u00e4rskilt om den finske artillerimajorens beteende, s\u00e5 gav han dem i sin rapport det b\u00e4sta vitsord; han prisar truppernas mod och nit, och majoren n\u00e4mner han fr\u00e4mst bland dem, som utm\u00e4rkt sig, vilket synes mig bekr\u00e4fta min fars omd\u00f6me att han var ej blott en skicklig h\u00e4rf\u00f6rare, utan ock en \u00e4del man.<\/p>\n

S\u00e5lunda hade alla v\u00e5ra trupper \u00f6vergivit landsorten. Ryssarna beh\u00f6ll den f\u00f6r alltid; och h\u00e4r tog de gamlas krigsminnen slut. Om general Alexejeff och hans kommendering, vilken dr\u00f6jde h\u00e4r till l\u00e5ngt in p\u00e5 h\u00f6sten, minnes jag icke att de gamla skulle talat. Glanspartiet i deras krigsminnen var drabbningen vid Mangsbacken, vilken kom v\u00e5ra unga hj\u00e4rtan att sv\u00e4lla av segerk\u00e4nsla. Trots att de v\u00e5ra tog r\u00e4tt m\u00e5nga f\u00e5ngar och fiendens f\u00f6rluster i d\u00f6da och s\u00e5rade m\u00e5ste varit ganska stora, har denna drabbning inte n\u00e5got mera bem\u00e4rkt rum bland det sista finska krigets bataljer. C. B. Bladh, som de dagarna uppeh\u00f6ll sig i Bj\u00f6rneborg, uppger att de nya f\u00e4rjorna i tv\u00e5 \u00e5 tre dagars tid varit upptagna med transport av endast blesserade. Van Suchtelen uppskattar ryssarnas f\u00f6rlust till 300 man och 16 officerare.<\/p>\n

Den var, som flera andra, fruktl\u00f6s, d\u00e5 frukten l\u00e4mnades i fiendens v\u00e5ld; och den kr\u00e4vde inte heller n\u00e5got st\u00f6rre m\u00e5tt av tapperhet och skicklighet, eftersom de finska tillsammans med de svenska trupperna var n\u00e4ra tre g\u00e5nger starkare \u00e4n den ryska styrkan.<\/p>\n

Men i v\u00e5ra \u00f6gon sk\u00e4nkte den hembygden en glans, som tillika hade n\u00e5got av det hemlighetsfulla, s\u00e5som alla betydande, i det f\u00f6rflutna nedsjunkna tilldragelser \u00e4ga. Med b\u00e4van gick man f\u00f6rbi de avl\u00e5nga gropar vid landsv\u00e4gen, som av folket kallades \u00bbryssgravarna\u00bb; men av v. D\u00f6belns f\u00f6rskansningar syntes intet sp\u00e5r. D\u00e5 tegelslageriet f\u00f6r den nya kyrkan, som uppf\u00f6rdes p\u00e5 Mangsbacken och d\u00e4r vi f\u00f6rdrev s\u00e5 mycken tid, str\u00e4ckte sig in p\u00e5 den gamla valplatsen, s\u00f6kte vi f\u00f6rg\u00e4ves efter n\u00e5got minnesm\u00e4rke, en jordh\u00f6g, ett f\u00f6rmultnat stockvarv eller dylikt. Var de m\u00e4n, som h\u00e4r l\u00e4t sitt liv f\u00f6r fosterlandet, blev jordade, gl\u00f6mde jag att fr\u00e5ga de gamla.<\/p>\n

Sedan jag nedskrivit dessa krigsminnen efter de h\u00e5gkomster jag har av samtalen i hemmet med hj\u00e4lp av de minnen andra efterl\u00e4mnat, till\u00e4gger jag n\u00e5gra ord om de unga flickor, som upplevde s\u00e5 hemska saker p\u00e5 Lappfj\u00e4rds prostg\u00e5rd.<\/p>\n

B\u00e5da fastrarna firade samma dag i augusti 1813 br\u00f6llop, faster Karin med Carl Petter Thod\u00e9n, som tjugu \u00e5r d\u00e4refter blev kapellan i Solf, faster Marie med Benjamin Holsti, som fem \u00e5r senare dog s\u00e5som protonotarie i Wasa hovr\u00e4tt. Var br\u00f6llopet stod \u00e4r mig obekant, men f\u00f6rmodligen h\u00f6lls det icke i prostg\u00e5rden. Kyrkoherdebefattningen hade deras farbror Isak Erik erh\u00e5llit genom sin ungdomsv\u00e4n Franz\u00e9ns bemedling. De gamle talade og\u00e4rna om sin farbror, men av ord, som undfallit dem, kunde jag f\u00f6rst\u00e5 att de ogillat hans levnadss\u00e4tt; Han var ogift och umgicks med en fru Wahlheim i Kristinestad p\u00e5 en fot, som brorsbarnen ans\u00e5g klanderv\u00e4rd. Faster Karins \u00e4ktenskap var lyckligt och barnrikt, faster Maria d\u00e4remot, \u00e4nka vid 26 \u00e5r, hade icke blott sorgen att f\u00f6rlora sin gladlynte man, utan ocks\u00e5 en liten f\u00f6rtjusande flicka, medan hennes gosse genom engelska sjukan blev of\u00e4rdig. Var hon fick sin tillflykt med sina barn och sina sorger under dessa f\u00f6rsta h\u00e5rt pr\u00f6vande \u00e5ren av hennes tidiga \u00e4nkest\u00e5nd vet jag icke.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ur serien Ungdomsminnen som professorn och statsr\u00e5det Carl Gustaf Estlander skrivit ner p\u00e5 1800-talet och som sedan publicerades i hans egen Finsk Tidskrift \u00e5r 1912. Spr\u00e5ket har jag moderniserat lite, f\u00f6r att b\u00e4ttre passa dagens l\u00e4sare. En annan serie af Forts\u00e4tt l\u00e4sa S\u00e4gner om Finska kriget 1808-09.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":6356,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-6401","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6401","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=6401"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6401\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":12314,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6401\/revisions\/12314"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6356"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=6401"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}