{"id":6338,"date":"2017-10-26T20:40:11","date_gmt":"2017-10-26T18:40:11","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=6338"},"modified":"2023-08-11T23:38:12","modified_gmt":"2023-08-11T20:38:12","slug":"dagsmarks-ros-under-klubbekriget","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=6338","title":{"rendered":"Dagsmarks Ros under Klubbekriget."},"content":{"rendered":"

Sammanst\u00e4llt av Lasse Backlund, med hj\u00e4lp av Eva Gr\u00f6nlund fr\u00e5n Vasa som har renskrivit ber\u00e4ttelsen. Eva \u00e4r f\u00f6dd och uppvuxen p\u00e5 Sunnantill i Dagsmark. Ber\u00e4ttelsen \u00e4r skriven av ”G\u00e5nge Rolf” och har publicerats i Syd-\u00d6sterbotten 17.10.1910.<\/span><\/p>\n

Bakgrund till klubbekriget.<\/strong><\/h3>\n

Klubbekriget kan nog r\u00e4knas som det f\u00f6rsta riktiga inb\u00f6rdeskriget i Finland. Det p\u00e5gick endast tre m\u00e5nader, mellan november 1596 och februari 1597. Orsaken till kriget var att de finska b\u00f6nderna, fr\u00e4mst i \u00d6sterbotten protesterade mot de \u00e5taganden gentemot arm\u00e9n de fortfarande hade trots att det utdragna kriget mot Ryssland slutat med fred v\u00e5ren 1596.<\/span><\/p>\n

Den h\u00e4r tiden var ju Sigismund kung b\u00e5de i Sverige och i Polen och hade i Finland en bundsf\u00f6rvant som hette Clas Fleming. Han var st\u00e5th\u00e5llare p\u00e5 \u00c5bo slott och illa omtyckt av b\u00f6nderna i landet f\u00f6r att de behandlades allt annat \u00e4n v\u00e4l. Mellan kung Sigismund i Polen och hans farbror hertig Karl i Stockholm p\u00e5gick en maktkamp om den svenska kronan. Denna maktkamp var en av orsakerna till klubbekriget och det \u00e4r ju inte sista g\u00e5ngen i historien som finl\u00e4ndarna f\u00e5r bl\u00f6da f\u00f6r kungligheternas makthunger. B\u00f6nderna med f\u00f6rhandlaren Pentti Pouttu i ledningen protesterade mot f\u00f6rtrycket hos hertig Karl i Stockholm och hertigen uppmanade dem att sj\u00e4lva ta till vapen. N\u00e5gra riktiga vapen ju b\u00f6nderna inte utan de tog till p\u00e5kar och klubbor. Med Jaakko Ilkka som h\u00e4rf\u00f6rare led dock b\u00f6nderna ett sv\u00e5rt nederlag. 3\u00a0000 bondesoldater stupade och Jaakko Ilkka avr\u00e4ttades utanf\u00f6r kyrkan i Storkyro. F\u00f6rtrycket fortsatte fram till \u00e5r 1599 d\u00e5 hertig Karl tog makten, n\u00e5gra \u00e5r senare utn\u00e4mndes han till kung med namnet Karl IX. Karl IX var kung fram till sin d\u00f6d 1611 d\u00e5 han eftertr\u00e4ddes av sin ber\u00f6mda son, krigarkungen Gustav II Adolf.<\/span><\/p>\n

Hur det h\u00e4r Klubbekriget p\u00e5verkade befolkningen i Dagsmark \u00e4r oklart men i en tidningsartikel i Syd-\u00d6sterbotten 17 december 1910 skriver G\u00e5nge Rolf en hemsk artikel som heter \u201dDagsmark Ros\u201d eller \u201dKnektejulen i Lappfj\u00e4rd\u201d. Artikeln h\u00e4r under handlar om hur Dagsmarks Ros, Anna Klemets och hennes man Anders Teirfolk d\u00f6dades av bondesoldaterna fr\u00e5n finska Syd-\u00d6sterbotten.<\/span><\/p>\n

Julen 1595<\/strong>.<\/h3>\n

Fioler och gigor lj\u00f6do ljuvligt i storstugan p\u00e5 Klemets i Dagsmark, d\u00e4r byns rikaste bonde Pelle Klemets, \u00e4ven kallad Lax-Pelle efter en av sina f\u00f6rf\u00e4der som f\u00f6rst bebyggt hemmanet, gjorde br\u00f6llop \u00e5t sin dotter Anna, i hela omnejden beprisad under namnet \u201dDagsmarks ros\u201d. M\u00e5nga friare hade giljat till den fagra flickan, men fruktl\u00f6st. \u00c4ntligen vanns hennes hand och hj\u00e4rta av den raske och unge ryttaren vid Peder Gumses \u00f6sterbottniska dragoner, Anders Teirfolk fr\u00e5n Skaftung by.<\/p>\n

Lustigt sv\u00e4ngde de st\u00e5tliga, glada knektarna omkring bondt\u00f6serna i den virvlande polskan, vilken d\u00e5 nymodiga dans de nyss l\u00e4rt av sina polska kamrater. Man skrev nu n\u00e4mligen tredjedag jul \u00e5r 1595 d\u00e5 Sigismundus Wasa var Sveriges och Polens gemensamme konung och Klas Fleming var Finlands str\u00e4nge generalguvern\u00f6r.<\/p>\n

Med blandade k\u00e4nslor av avund och beundran s\u00e5go de raska ehuru otympligare bondgossarne fr\u00e5n Skaftung, Dagsmark, Sideby, Lappfj\u00e4rd och andra byar i omnejden, huru de \u00f6vermodiga knektarna \u00bbforo av\u00bb med deras vackraste och gladaste \u00bbgr\u00e4bbor\u00bb. Och flickorna l\u00e4to sig till bondgossarnes harm, g\u00e4rna svingas om i dansen av de st\u00e5tliga Martisgossarne i sina svarta buffell\u00e4derskyller ovanp\u00e5 de gula, stramt tillsittande livrockar av s\u00e4msk och de bredskyggiga spanska fj\u00e4derhattarna kokett dinglande p\u00e5 hj\u00e4ssan, medan den l\u00e5nga sabeln och de klirrande sporrarna slogo takten till den hurtiga, glada musiken. Det var dock helt annat och roligare \u00e4n att lunka omkring hand i hand med en otymplig bonddr\u00e4ng i den urgamla julleken eller den s\u00e5 kallade ringdansen, som alltifr\u00e5n de hedniska offerfesternas dagar varit den svenska och finl\u00e4ndska allmogens dittills enda och mest omtyckta dans. \u00d6lst\u00e5nkorna och stopen gingo \u00e4ven flitigt laget omkring och m\u00e5ngen av de n\u00e4rvarande syntes redan ha \u00bbf\u00e5tt sig en h\u00f6gre lyftning\u00bb av det starka, skummande jul\u00f6let, vilket p\u00e5 den tiden \u00e5tnj\u00f6t ett s\u00e5dant anseende, att till och med konungarna Gustav Vasa och Johan den tredje enkom \u00e5rligen rekvirerade n\u00e5gra fat av detsamma fr\u00e5n Finland till Sverige.<\/p>\n

Ju l\u00e4ngre det led in p\u00e5 den glada br\u00f6llopsfesten, dess vildare blev dansen, dess t\u00e4tare gingo de best\u00e4ndigt t\u00f6mda och lika flitigt p\u00e5fyllda st\u00e5nkorna och stopen omkring i stugan och dess argare blev \u00e4ven avundsjukan och rivaliteten mellan milit\u00e4ren och de \u00bbcivila\u00bb.<\/p>\n

Gl\u00e5pord haglade snart p\u00e5 \u00f6mse sidor s\u00e5som \u00bbbondtamp\u00bb och \u00bbbondlurk\u00bb omv\u00e4xlande med \u00bbdyngeryttare och \u00bbkronovrak\u00bb; h\u00e4r och d\u00e4r skuffade och knuffade man varandra i dansen, i stuguvr\u00e5rna och vid \u00f6lbordet, ty den starka v\u00e4lf\u00e4gnaden satte det hetsiga \u00f6sterbottniska blodet i livligaste r\u00f6relse.<\/p>\n

F\u00e5f\u00e4ngt s\u00f6kte v\u00e4rdsfolket och s\u00e4rskilt de \u00e4ldre bland br\u00f6llopsg\u00e4sterna medla mellan ungdomen.<\/p>\n

F\u00e5f\u00e4ngt framh\u00f6lls det av f\u00e4der och m\u00f6drar, sl\u00e4ktingar och bekanta att b\u00e5de knektar och b\u00f6nder tillh\u00f6rde samma rike och folkstam, ja till och med m\u00e5nga vore sinsemellan n\u00e4ra besl\u00e4ktade.<\/p>\n

Peder Gumses f\u00e4nika, som var f\u00f6rlagd i Syd\u00f6sterbotten utgjordes till st\u00f6rsta delen av svenske \u00f6sterbottningar, som uppsatts p\u00e5 Klas Flemings uppmaning av landskapets rikaste pr\u00e4ster, l\u00e4nsm\u00e4n och storb\u00f6nder, vilka ist\u00e4llet erh\u00f6ll skattefrihet och ett slags adligt fr\u00e4lse, den s.k knapadeln. Men allmogen t\u00e5lde till och med de liderliga och v\u00e5ldsamma utl\u00e4ndska legoknektarnas f\u00f6rtryck och \u00f6vermod b\u00e4ttre \u00e4n de inhemska ryttarnas.<\/p>\n

En\u00e4r m\u00e5ngen av de nyv\u00e4rvade f\u00f6r inte l\u00e4nge sedan setts vid bondens sida fredligt pl\u00f6ja \u00e5kertegen eller syssla vid g\u00f6dselstaden, men som nu yvdes i kronans rock med sabel vid sidan och sporrar p\u00e5 h\u00e4larne, g\u00e5vo de stolta \u00f6sterbottningarne \u00e5t dessa nybakade rekryter \u00f6knamnet: \u00bbSvidje-Klas dyngeryttare\u00bb.<\/p>\n

Vad som ytterligare \u00f6kade allmogens harm och ovilja var den omst\u00e4ndigheten att dessa av landskapets rikaste och sn\u00e5laste m\u00e4n v\u00e4rvade \u00bbl\u00f6sdr\u00e4ngar\u00bb av vilka n\u00e5gra s\u00e5som t.ex just brudgummen Teirfolk voro s\u00f6ner av burgna m\u00e4n, men av k\u00e4rlek till krigarlivet givit sig in i knekthopen, skulle uppb\u00e4ra sin avl\u00f6ning och traktamente inte av \u00bbh\u00f6ga kronan\u00bb utan av allmogen.<\/p>\n

Ryttarne sj\u00e4lva f\u00f6rsummade ej heller i regeln att utkr\u00e4va sina tillgodohavanden med r\u00e5gat m\u00e5tt, anv\u00e4nde \u00e4ven ofta grovt \u00f6verv\u00e5ld mot allmogens hustrur och d\u00f6ttrar.<\/p>\n

Retade av b\u00f6ndernas stickord och trots, slogo soldaterna s\u00f6nder d\u00f6rrar och sk\u00e5p, tagande med egenhandsr\u00e4tt allt vad de ans\u00e5go sig tillkomma, vissa p\u00e5, att \u00bbmarsken\u00bb, deras \u00f6verste krigsherre, Klas Fleming m\u00e5ste h\u00e5lla sig v\u00e4l med dem och se igenom fingrarne med deras \u00f6verd\u00e5d, vilket \u00e4ven beklagligtvis skedde.<\/p>\n

\u00bbSer man p\u00e5, hur Teirfolks Antt hoverar sej i galedansen med Dagsmarks rosen, kan t\u00e4nka,\u00bb yttrade f\u00f6rsm\u00e4dligt en ung rik bondgosse med silverh\u00e4kter i sin bl\u00e5 kl\u00e4desjacka.<\/p>\n

\u00bbJ\u00e4klar i mej, tror inte det h\u00f6gf\u00e4rdiga stycket, Lax Pelles Anna, att hon nu blivit gefter med sj\u00e4lvaste kungen i P\u00e5land eller prinsen i m\u00e5n, d\u00e5 hon \u00e4ntligen knep sej den d\u00e4r dyngeryttaren.\u00bb<\/p>\n

\u00bbDu menar v\u00e4l Ingves Kalle, att hon h\u00e4llre bort ta dej f\u00f6r att maka lorten ur ditt smutsiga f\u00e4hus, d\u00e4r korna f\u00f6rg\u00e5s av hunger f\u00f6r att du sj\u00e4lv ska kunna st\u00e5ta i kl\u00e4desjacka med silverh\u00e4kter\u00bb, svarade \u00f6gonblickligt brudgummens b\u00e4ste v\u00e4n Mickel Domos\u00f6r, \u00e4venledes dragon.<\/p>\n

\u00bbSkryt lagom, ditt kronovrak!\u00bb genm\u00e4lde bondgossen f\u00f6rbittrad. F\u00f6r knappt ett halvt \u00e5r sen s\u00e5g jag Mickel Domos\u00f6r sticka dynggrepen lika manhaftigt i g\u00f6dselstaden, som du nu l\u00e5tsar sl\u00e5 p\u00e5 den d\u00e4r sm\u00f6rstickan som du h\u00e4ngt i far dins smutsiga livrem \u00f6ver skullran\u00bb.<\/p>\n

En bastant \u00f6rfil, som \u00f6gonblickligt besvarades, blev f\u00f6ljden av samspr\u00e5ket. Dansen avstannade strax och folk skockades i m\u00e4ngd kring du b\u00e4gge slagsk\u00e4mparne, av vilka den ene rasande h\u00f6gg omkring sig med sin sabel, medan hans motst\u00e5ndare parerade huggen mod en i hast tillgripen brandstake.<\/p>\n

\u00bbFrid i Guds och lagens namn!\u00bb ropade nu den myndige \u00e5ldringen och husbonden p\u00e5 st\u00e4llet och armh\u00e5gade sig fram till de stridande, \u00e5tf\u00f6ljd av de styvaste och mest ansedda bland b\u00f6nderna \u00e4vensom knektanes bef\u00e4lhavare, f\u00e4nriken Gabriel Tr\u00e4looda, pr\u00e4stson fr\u00e5n T\u00f6vsala, som sedermera stupade i slaget p\u00e5 Santavuori (-Sandberget) i Ilmola. \u00bbStick strax pliten i skidan, Mickel, och minns, att du f\u00e5tt den att brukas mot landsens fiender, och inte engalandsm\u00e4n. Och du, Karl Ingves, h\u00e5ll din gemena trut, innan jag drar till dig p\u00e5 k\u00e4ften, s\u00e5 att du skall mista b\u00e5de mun och m\u00e5lf\u00f6re p\u00e5 en tid fram\u00e5t. Vill du n\u00f6dv\u00e4ndigt sl\u00e5ss, s\u00e5 skall jag trots mina sextio \u00e5r \u00e4nnu orka sk\u00e4ra dig en flisa i sidan s\u00e5 att sol och m\u00e5ne skola spegla sig i s\u00e5ret, n\u00e4r du h\u00e4rn\u00e4st g\u00e5r ned till Lappfj\u00e4rds \u00e5. Fred p\u00e5 \u00f6gonblicket, s\u00e4ger jag, i Jesu namn, eller ska sjutusan dj\u00e4vlar ta er b\u00e4gge.<\/p>\n

Sk\u00e4ms Ni inte, att bete Er som turkar och tattare mitt i julhelgen i st\u00e4llet f\u00f6r att uppf\u00f6ra Er s\u00e5som svenskar och kristne!\u00bb<\/p>\n

\u00bbN\u00e5, n\u00e5! fader Pelle!\u00bb inf\u00f6ll nu den hetsige Karl Ingves b\u00e4ste v\u00e4n och supbroder, Jukka p\u00e5 Finnes eller Rosenback med ett l\u00f6mskt uttryck i sina bruna \u00f6gon, vilka i f\u00f6rening med hans gula hy och utst\u00e5ende kindknotor f\u00f6rr\u00e5dde hans mongoliska ursprung av en finsk moder.<\/p>\n

\u00bbNi tr\u00f6star v\u00e4l mycket p\u00e5 Er gamla helgonbild eller trolltyg av furutr\u00e4d, tallfan, som di pl\u00e4r kalla na’ och som p\u00e5st\u00e5s ha gett Er rikedom och fiskelycka och som Ni s\u00e4gs omsorgsfullt d\u00f6lja i en lada alltsen Luthers rena l\u00e4ra kom hit till landet och all hedendom och papisteri avskaffats. Men l\u00e4ngre hann talaren ej forts\u00e4tta, innan han med j\u00e4ttekraft slungades genom d\u00f6rren ut p\u00e5 g\u00e5rden s\u00e5 att d\u00f6rrkarmarna hotade att f\u00f6lja med allt under knektarnas och n\u00e4stan alla de n\u00e4rvarandes h\u00f6ga beundran och bifall. Till och med p\u00e5 de unga, retade bondgossarna gjorde \u00e5ldringens kraftprov en s\u00e5dan verkan att allt br\u00e5k och gr\u00e4l \u00f6gonblickligt avstannade och dansen och gelaget fortsattes in p\u00e5 morgonen i allsk\u00f6ns frid och s\u00e4mja. Endast Karl Ingves, som \u00e4ven f\u00f6rbluffad tycktes nyktra till, begav sig h\u00f6geligen uppretad ur stugan f\u00f6r att upps\u00f6ka sin stallbroder p\u00e5 g\u00e5rden, d\u00e4r han fann honom vid vatts\u00e5n sysselsatt med att sk\u00f6lja och b\u00e4dda sin bl\u00f6dande n\u00e4sa och mun med det friska vattnet och den kalla sn\u00f6n.<\/p>\n

\u00bbTr\u00f6sta mej!\u00bb sade nu Kalle till sin ilskna v\u00e4n, som sprutade eld och etter mot de innevarande. Vem trodde v\u00e4l att gamle Pelle m\u00e4ktade s\u00e5 mycket vid fyllda sextifem \u00e5r.<\/p>\n

\u00bbMen j\u00e4keln i dej, s\u00e5 fl\u00f6g du inte snabbare ut ur stugan \u00e4n syster mins skottspole, d\u00e5 hon v\u00e4ver Norrlands dr\u00e4ll eller en lappad vante i m\u00e5nskenet.\u00bb<\/p>\n

\u00bbN\u00e5, n\u00e5! vi ha \u00e4nnu inte sett alla dagars \u00e4nda\u201d genm\u00e4lte den andre f\u00f6rbittrad \u00f6ver kamratens illa dolda l\u00f6je.<\/p>\n

\u00bbMor min var inte finska f\u00f6r ro skull och av min svenska far har jag \u00e4rvt tillr\u00e4ckligt med stolthet och handlingskraft att en g\u00e5ng betala kalaset \u00e5t den gamle gnidaren och hans dyngeryttare till m\u00e5g.<\/p>\n

Jag vet, vad jag vet!\u00bb tillade han ytterst hemlighetsfullt. \u00bbAndra tider stunda h\u00e4r snarligen.\u00bb<\/p>\n

\u00bbN\u00e5, vad vet du d\u00e5 f\u00f6r stord\u00e5d? sporde den andre nyfiket.<\/p>\n

\u00bbKan du h\u00e5lla tand f\u00f6r tunga, din \u00f6ltratt?<\/p>\n

Pyttsan, fick du veta. \u00a0Men kom med mej, s\u00e5 skall jag sia dig en sannsaga, som \u00e4nnu en g\u00e5ng skall \u00e4ndra om br\u00f6llopet p\u00e5 Klemets till ett sannskyldigt blodsbr\u00f6llop, just s\u00e5som Pelle sj\u00e4lv profeterade!\u00bb<\/p>\n

Viskande med varandra drogo de b\u00e4gge v\u00e4rdiga kamraterna sig bort fr\u00e5n br\u00f6llopsg\u00e5rden d\u00e4r gl\u00e4djen och glammet s\u00e5som redan n\u00e4mnts fortgingo, tills alla tr\u00f6tta hunnit g\u00e5 till vila sedan de f\u00f6ljt med brinnande p\u00e4rtor och torrvedsbloss brudparet till brudgemaket.<\/p>\n

Julen 1596.<\/strong><\/h3>\n

Ett \u00e5r hade f\u00f6rg\u00e5tt och \u00e5ter blev det jul i Finlands bygder. 1596, en jul, kanske den sorgligaste i Lappfj\u00e4rds h\u00e4vder. P\u00e5 Alesund krono eller ryttarhemman satt julaftonsdagen den fagra \u00bbDagsmarks rosen\u00bb och vaggade sin lilla rosenknopp. Anders Teirfolk, nu bliven f\u00e4tf\u00e4bel var som b\u00e4st p\u00e5 beskickning till \u00f6verste Axel Kurck p\u00e5 Anala g\u00e5rd och bef\u00e4let \u00f6ver hans dragoner, f\u00f6rlagda i Lappfj\u00e4rd f\u00f6rdes av hans goda v\u00e4n, numera korpralen Mickel Domos\u00f6r.<\/p>\n

Den unga blomstrande modern satt och sj\u00f6ng med innerlig k\u00e4nsla en vaggs\u00e5ng som hon sj\u00e4lv diktat i sina ensliga stunder f\u00f6r att tr\u00f6sta sig \u00f6ver sin \u00e4lskade makes fr\u00e5nvaro och oron \u00f6ver de hemska rykten om uppror och \u00f6rlig, som dag f\u00f6r dag h\u00f6rdes allt flera fr\u00e5n \u00bbfinnmarken.<\/p>\n

S\u00e5 sj\u00f6ng \u00bbDagsmarks ros\u00bb vid sitt barns vagga:<\/p>\n

\u00bbVyss, litet lam,vid din moderss\u00e5ng!<\/em><\/span><\/p>\n

Jesus var liten som du en g\u00e5ng.<\/em><\/span><\/p>\n

Nu b\u00e4r han himmelrikets krona,<\/em><\/span><\/p>\n

och ville oss fr\u00e4lsa och sona:<\/em><\/span><\/p>\n

Sov, litet barn, i Jesu namn,<\/em><\/span><\/p>\n

Som Jesus sov i sin moders famn!\u00bb<\/span> <\/em><\/p>\n

Pl\u00f6tsligt bultade det p\u00e5 d\u00f6rren. F\u00f6rskr\u00e4ckt tystnade Anna och gick att \u00f6ppna. In tr\u00e4dde korpral Mickel Demes\u00f6r och en annan knekt, Grannas Janne, b\u00e4gge g\u00e4rna sedda g\u00e4ster och kamrater i Anders Teirfolks trevna hem.<\/p>\n

\u00bbNu tror jag att Dagsmarks r\u00f6da ros blev i en hast till vit f\u00f6rvandlad\u00bb sk\u00e4mtade Mickel Demes\u00f6r.<\/p>\n

\u00bbBliv inte f\u00f6rskr\u00e4ckt, sk\u00f6n Anna, ty slikt h\u00f6ves icke en knekthustru.<\/p>\n

S\u00e4g oss nu blott, var han dr\u00f6jer din man och v\u00e5r gode v\u00e4n och v\u00e4bel, Anders Teirfolk?\u00bb<\/p>\n

\u00bbJag v\u00e5nne jag kunde det\u00bb, svarade Anna sorgset. \u00bbHela natten l\u00e5g jag vaken och \u00e4ngslades av onda aningar. M\u00e5h\u00e4nda har han r\u00e5kat ut f\u00f6r n\u00e5gra upproriska finnb\u00f6nder eller blivit m\u00f6rdad av Karl Ingves och hans v\u00e4n Finns Jukka?\u00bb<\/p>\n

\u00bbN\u00e5, n\u00e5! tr\u00f6stade henne Mickel v\u00e4nligt. Vi ska inte p\u00e5 f\u00f6rhand m\u00e5la den lede p\u00e5 v\u00e4ggen!<\/p>\n

\u00bbAnders har v\u00e4l f\u00e5tt n\u00e5got s\u00e4rskilt uppdrag av \u00f6versten, varf\u00f6r han dr\u00f6jer\u00bb.<\/p>\n

\u00bbJojo men\u00bb \u2014 yttrade Grannas Jan.<\/p>\n

\u00bbMen har inte mor Anna h\u00f6rt de senaste nyheterna?\u00bb fortsatte han, utan att bry sig om kamratens varnande blinkningar.<\/p>\n

\u00bbJaha, i Jesu namn!\u00bb utbrast Anna b\u00e5de nyfiken och f\u00f6rskr\u00e4ckt.<\/p>\n

\u00bbJaha!\u00bb \u2014 fortsatte den pratsjuke knekten, medan hans kamrat harmset vred upp sina mustascher.<\/p>\n

\u00bbKatarinadagen den 25:te sistlidne \u00a0november uppstod ett gruvligt slagsm\u00e5l i Storkyro mellan n\u00e5gra av v\u00e5ra ryttare och finnb\u00f6nderna. De v\u00e5ra ville gripa b\u00f6ndernas utskickade som klagat p\u00e5 oss och marsken hos h\u00e4rtig Karl i Sverige. Men de \u00f6vriga b\u00f6nderna befriade sina medbr\u00f6der och dels f\u00e4ngslade, dels ihj\u00e4lslogo de v\u00e5ra. I b\u00f6rjan av december reste sig b\u00f6nderna i Lappo, Storkyro och andra finnsocknar och t\u00e5gade till Voitby i Mussor, d\u00e4r de \u00f6vade gruvliga v\u00e5ldsbragder.\u00bb<\/p>\n

\u00bbBry dig inte, Anna, om den d\u00e4r l\u00f6smunte pojkens prat och skvallerhistorier \u00bb avbr\u00f6t nu Mickel Demes\u00f6r.<\/p>\n

\u00bbOroligheterna ha nu avstannat sedan Hans Majest\u00e4t s\u00e4nt oss fr\u00e5n P\u00e5land \u00d6sterbottens nyutn\u00e4mnde fogde, herr Abraham Melkinsson, hemma fr\u00e5n Sverige.\u00bb<\/p>\n

\u00bbJa – Gud hj\u00e4lpe oss f\u00f6r dessa p\u00e5lackar\u00bb, sade nu Anna, i h\u00f6gsta grad orolig och bekymrad. \u00bbAnders har ber\u00e4ttat oss hur de l\u00f6pa som hundar efter varje kvinnfolk. Snart f\u00e5r ingen hederlig hustru eller flicka visa sig p\u00e5 landsv\u00e4gen. Till och med i loften bryta de sig in med v\u00e5ld och ha p\u00e5 B\u00e5sks hemman i M\u00f6rtmark och \u00d6mossa v\u00e5ldtagit b\u00e5de hustrur och jungfrur. Missn\u00f6jet och hatet mot oss v\u00e4xer dag f\u00f6r dag till och med bland v\u00e5ra n\u00e4rmaste fr\u00e4nder och gamla bekanta och Anders s\u00e4ger sorgset, att folket inte mer varken vill eller kan skilja mellan en svensk ryttare och en p\u00e5lack, utan betraktar oss alla som blodsugare och f\u00f6rtryckare.\u00bb<\/p>\n

\u00bbSansa sig nu, sk\u00f6n Anna, sade Mickel Demes\u00f6r v\u00e4nligt. \u00bbT\u00e4nk p\u00e5 att det i kv\u00e4ll \u00e4r julafton, \u00e5rets st\u00f6rsta och gladaste fest och l\u00e5t oss fira densamma med glada och fridfulla k\u00e4nslor. Anders har ju sj\u00e4lv bjudit oss f\u00f6r l\u00e4nge sedan hit p\u00e5 julafton och i det \u00e4rendet \u00e4ro vi ocks\u00e5 egentligen komna, ehuru<\/p>\n

\u00bbhusbonden sj\u00e4lv inte \u00e4r hemma, <\/em><\/span><\/p>\n

husbond’ \u00e4r ute p\u00e5 expedition, <\/em><\/span><\/p>\n

men hans vackra hustru \u00e4r hemma<\/em><\/span><\/p>\n

och det \u00e4r v\u00e5r b\u00e4sta muntration\u00bb<\/span> <\/em><\/p>\n

begynte han att sjunga med s\u00e5 tokrolig min och r\u00f6st, att han narrade Anna till och med att dra p\u00e5 munnen trots sin stora oro.<\/p>\n

\u00bbOja mej!\u00bb sade Anna, n\u00e5got lugnare. \u00bbJulafton, sade du Mickel.<\/p>\n

Det har jag rentav gl\u00f6mt bort f\u00f6r min gruvliga saknad efter min \u00e4lskade Anders!\u00bb<\/p>\n

\u00bbTack f\u00f6r det ordet, k\u00e4raste!\u00bb lj\u00f6d nu en manlig klangfull r\u00f6st och Anna l\u00e5g under gl\u00e4djet\u00e5rar vid sin makes trofasta br\u00f6st. Denna hade of\u00f6rm\u00e4rkt och sakta intr\u00e4tt i stugan, d\u00e4r han glatt v\u00e4lkomnades av alla de innevarande.<\/p>\n

\u00bbMen h\u00e4r \u00e4r ugglor i mossen!\u00bb yttrade allvarligt Anders Teirfolk sedan den h\u00e4ftigaste gl\u00e4djen lagt sig. Bliv inte s\u00e5 blek, mitt hj\u00e4rtas r\u00f6daste Dagsmarks ros! Axel Kurck har s\u00e4nt mig ut p\u00e5 spaning och fienden \u00e4r efter mig i hack och h\u00e4l. Finnb\u00f6nderea ha, v\u00e4pnade med klubbor och spjut rest sig \u00f6verallt i s\u00f6dra \u00d6sterbotten. En avdelning har \u00f6ver Rautalampi t\u00e5gat mot Nyslott f\u00f6r att rena Savolandet. Huvudh\u00e4ren under Jakob Ilka eller den elake marscherar \u00f6ver Tavastmon till s\u00f6dra Finland, h\u00e4rjande och br\u00e4nnande. De ha svurit att dr\u00e4pa allt herrefolk och krigsfolk och riva ned \u00c5bo slott om det s\u00e5 skall ske med t\u00e4nderna och h\u00e4nga Svedje-Klas i hans egen livrem. Den tredje avdelningen rycker som b\u00e4st in i Lappfj\u00e4rd f\u00f6r att l\u00e4ngs strandv\u00e4gen t\u00e5ga till Bj\u00f6rneborg och f\u00e5nga v\u00e5r \u00f6verste Axel Kurck. De anf\u00f6res av en viss Tammelan Erkki och en svensk \u00f6sterbottnisk bonde Bengt Nyg\u00e5rd fr\u00e5n (Gamlakarleby) vilken nu redan k\u00f6pt sig hemman i Storkyro och gift sig med en finska, samt kallar sig Poutu. Han s\u00f6ker \u00f6verallt uppresa v\u00e5ra trofasta svenskar emot Kunglig Majest\u00e4ts och h\u00f6ga kronans fattiga krigsm\u00e4n.<\/p>\n

D\u00e5 g\u00e4ller h\u00e4r rappa r\u00e5d,\u00bb sade Mickel Demes\u00f6r och hans ansikte gl\u00f6dde av stridslust.<\/p>\n

\u00bbFram\u00e5t kamrater!<\/p>\n

Till h\u00e4st och sablar ut mot bondlymlarna!<\/p>\n

\u00bbI Guds namn, farv\u00e4l Anna och Gud vare med oss alla\u00bb yttrade Anders Teirfolk medan han tryckte avskedskyssen p\u00e5 sin snyftande makas nu alldeles kritvita l\u00e4ppar.<\/p>\n

D\u00e4rp\u00e5 tog han barnet i sina armar och tycktes ha sv\u00e5rt att slita sig fr\u00e5n de sina.<\/p>\n

\u00bbMod, Anders!\u00bb ropade Mickel.<\/p>\n

\u00bb\u00c4ran och plikten kallar oss. H\u00e4r f\u00e5 vi ej dr\u00f6ja \u2014 det \u00e4r h\u00f6g tid!\u00bb<\/p>\n

\u00bbJa, vid Satans horn \u00e4r det s\u00e5!\u00bb skrek en obehaglig st\u00e4mma och i detsamma small ett skott, som kastade Mickel Demes\u00f6r livl\u00f6s till golvet. \u00bb<\/p>\n

\u00bbBetalt fick du, Mickel f\u00f6r gammal ost!\u00bb h\u00e5nskrattade Karl Ingves, som i spetsen f\u00f6r en bondhop inrusat i rummet. H\u00e4rp\u00e5 riktade han ett spjut mot Anders Teirfolk. Anna kastade sig blixtsnabbt emellan sin make med barnet i famnen och mottog det d\u00f6dande stygnet i sin barm.<\/p>\n

Med ett verop sj\u00f6nk hon d\u00f6ende till golvet, medan hennes make lade barnet i vaggan och med ett rasande hugg kl\u00f6v huvudet p\u00e5 sin hustrus och b\u00e4ste v\u00e4ns m\u00f6rdare.<\/p>\n

I detsamma f\u00f6ll han d\u00f6dligt s\u00e5rad f\u00f6r Finns Jukkas yxhygg vid de b\u00e4gge \u00e4lskandes sida medan vilddjuret dr\u00e4p hans oskyldiga barn i vaggan och han skrattande lade liket mellan den d\u00f6ende faderns f\u00f6tter.<\/p>\n

Grannas Jan kastade sig p\u00e5 kn\u00e4 och bad om n\u00e5d. Han bands till h\u00e4nder och f\u00f6tter och sl\u00e4pades p\u00e5 en dyngsl\u00e4de j\u00e4mte andra under v\u00e4gen tillf\u00e5ngatagna kamrater till Lappfj\u00e4rds \u00e5.<\/p>\n

Medan kyrkklockorna iden skymmande vinterkv\u00e4llen begynte ringa i kyrktornet till julens heliga, fridfulla fest sl\u00e4pades de misshandlade knektarna under b\u00f6ndernas jubel och h\u00e5n ned till den frusna str\u00f6mmen.<\/p>\n

\u00bbGod jul, dyngeryttare! Nu ska vi sk\u00f6lja dyngan ifr\u00e5n Er och bereda Er en pr\u00e4ktig julbadstu s\u00e5 Ni bli riktigt fin till kyrkparaden i himmelrik\u00bb skr\u00e4nade den ursinniga hopen.<\/p>\n

Bunden till h\u00e4nder och f\u00f6tter vr\u00e4ktes krigarna under isen i \u00e5n. \u00bbMen eftersom det var litet och mycket grunt, stoppade och tr\u00e4ngde b\u00f6nderna med sina stavar och st\u00e4nger knektarna mellan isen och \u00e5bottnen. De \u00f6ver sin skam och v\u00e5ldtagning rasande kvinnorna i byn slogo ryttame med skjulor och \u00e4mbaren i huvudet; vilka illg\u00e4rnings kvinnor och m\u00e4n marsken Klas Fleming sedan l\u00e4t avliva.<\/p>\n

S\u00e5 firades julaftonen i Lappfj\u00e4rd anno domini 1596. \u00bbKlubbekriget\u00bb gick sin vilda g\u00e5ng. Klas Fleming slog b\u00f6nderna vid Nokia och \u00e5ret d\u00e4rp\u00e5 vid Santavuori (Sandberget) i Ilmola och tog en gruvlig h\u00e4mnd. V\u00e5ldsverkarena i Lappfj\u00e4rd fingo \u00e4ven sitt straff. Bengt Norrg\u00e5rd blev slagen och tillf\u00e5ngatagen vid Anola g\u00e5rd av Axel Kurck. Han sl\u00e4pades till \u00c5bo slott, d\u00e4r han \u00f6mkligen omkom av hunger och vanv\u00e5rd; \u00bbl\u00f6ssen \u00e5to honom upp!\u00bb \u00a0Finns Jukka och Karl Ingves stupade b\u00e5da islaget. Det var en sorglig jul och ett bedr\u00f6vligt ny\u00e5r. Men l\u00e4nge levde minnet kvar i Kristinestads omn\u00e4jd om \u00bbDagsmarks ros och knektejulen i Lappfj\u00e4rd.”<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Sammanst\u00e4llt av Lasse Backlund, med hj\u00e4lp av Eva Gr\u00f6nlund fr\u00e5n Vasa som har renskrivit ber\u00e4ttelsen. Eva \u00e4r f\u00f6dd och uppvuxen p\u00e5 Sunnantill i Dagsmark. Ber\u00e4ttelsen \u00e4r skriven av ”G\u00e5nge Rolf” och har publicerats i Syd-\u00d6sterbotten 17.10.1910. Bakgrund till klubbekriget. Klubbekriget Forts\u00e4tt l\u00e4sa Dagsmarks Ros under Klubbekriget.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":19,"menu_order":180,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-6338","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6338","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=6338"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6338\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":10891,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6338\/revisions\/10891"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/19"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=6338"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}