{"id":6305,"date":"2017-10-22T17:05:54","date_gmt":"2017-10-22T15:05:54","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=6305"},"modified":"2020-04-17T00:22:25","modified_gmt":"2020-04-16T21:22:25","slug":"kapellanen-elias-lagus-beskriver-handelserna-i-lappfjard-ar-1809","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=6305","title":{"rendered":"Kapellanen Elias Lagus beskriver h\u00e4ndelserna i Lappfj\u00e4rd \u00e5r 1808."},"content":{"rendered":"

Elias Lagus f\u00f6ddes den 18 februari 1779 i Laihela och han var son till prosten Jonas Lagus och dennes hustru Magdalena. Han blev student i \u00c5bo 1796, pr\u00e4stvigdes 1803 och fick tj\u00e4nst som kapellansadjunkt i Oravais men efter ett par \u00e5r d\u00e4r kom han till Lappfj\u00e4rd som kyrkoherdeadjunkt \u00e5r 1805 och ett \u00e5r som n\u00e5d\u00e5rspredikant. Efter det blev han kapellan i Lappfj\u00e4rd 1812. I maj 1841 flyttade han till Lillkyro d\u00e4r han sedan dog 1850.<\/span><\/p>\n

Elias Lagus var en omtyckt man i Lappfj\u00e4rd och han stannade d\u00e4r i hela 36 \u00e5r. Han skrev ner hur de ryska soldaterna behandlade honom under det Finska kriget 1808-09 och de h\u00e4r anteckningarna hittades l\u00e5ngt efter hans d\u00f6d i kyrkb\u00f6ckerna i Lillkyro. Tidningen Morgonbladet som utkom i Helsingfors publicerade 1873 dessa anteckningar och tidningen Syd-\u00d6sterbotten publicerade i tv\u00e5 nummer \u00e5r 1919 de hemska h\u00e4ndelserna i Lappfj\u00e4rd. S\u00e5 h\u00e4r skrev han:<\/span><\/p>\n

Redan hade Kejserlige Ryske Generalmajoren Orlof Denissoff uppeh\u00e5llit sig under loppet af juni 1808, n\u00e5gon tid i Christinestad, och sedan ett par veckor h\u00e4r i Lappfj\u00e4rds by, \u2014 redan hade han plundrat denna by, ehuru fredlige dess innev\u00e5nare b\u00e5de d\u00e5 och under hela det d\u00e5varande kriget voro, \u2014 redan hade han dels ihj\u00e4lskjutit, dels med bajonetter till d\u00f6ds stuckit \u00e5tskilliga utsocknes b\u00f6nder, och f\u00f6rt, under str\u00e4ng bevakning, n\u00e5gra st\u00e5ndspersoner (framlidne H\u00e4radsh\u00f6vdingen Fredrik S\u00f6derlund, vice H\u00e4radsh\u00f6vdingen Olof Erik H\u00f6gman, Magist. Jac. Jon. Estlander, Studeranden Nils Abraham Stolpe, aflidne Studeranden Erik Henrik Hoxell och mig) att \u00e5sk\u00e5da denna fasansfulla scen, hvarvid en af b\u00f6nderne \u2014 alla Nerpesboer \u2014 nedstacks med \u00e5tta bajonetter, och tre andra f\u00e4stades, hvar efter annan med t\u00e5g vid en g\u00e4rdesg\u00e5rd och nedsk\u00f6tos, \u2014 redan hade han hotat flere uti en bondstuga \u2014 p\u00e5 Agnes hemman \u2014 inst\u00e4ngde fredlige b\u00f6nder att lefvande br\u00e4nnas, d\u00e5 han slutligen efter en, natten emellan den 4 och 5 juli, f\u00f6rnyad plundring i byn, f\u00f6retog sig sistn\u00e4mnde dag tidigt p\u00e5 morgonen, under namn af retr\u00e4tt undan svenska armen, en f\u00e4rd s\u00f6derut till Stor\u00e5, Kankaanp\u00e4\u00e4, och derifr\u00e5n till Kauhajoki, och utm\u00e4rkte hvart steg med nya grymheter. \u2014 Men dermed hade Orlof icke \u00e4nnu rasat ut i Lappfj\u00e4rd.<\/p>\n

\"General
Greven och Generalen Orloff-Denisoff (1775-1844).<\/figcaption><\/figure>\n

Den 11 juli \u00e5terv\u00e4nde hit de Bl\u00e5 kosacker, hvilka anf\u00f6rda af \u00f6verste Kistleff, \u00e5tf\u00f6ljt Orlof p\u00e5 en del af f\u00f6rber\u00f6rde dess resa. F\u00f6ljande dag intr\u00e4ffade jemv\u00e4l Grefven Orlof h\u00e4rst\u00e4des och h\u00f6gkvarteret f\u00f6rlades uti nu aflidne kapellanen Johan Roos’ g\u00e5rd, Alkulla, och de f\u00f6rre fasorna upplifvades p\u00e5 nytt.<\/p>\n

\u2014 Nu n\u00e5gra omst\u00e4ndigheter r\u00f6rande bem\u00e4lde prestman Johan Roos. Han inkallades till Orlof, men d\u00e5 han ej kunde gifva s\u00e5dana underr\u00e4ttelser om Svenska arm\u00e9n, dess l\u00e4ge, dess planer m.m., som \u00f6nskades, blef han slagen af Grefven, under hotelse att med hustru, barn och domestiker nedsablas eller inom sina hus lefvande br\u00e4nnas. Samma fr\u00e5gor f\u00f6rnyades ofta och d\u00e5 andra svar \u00e4n f\u00f6rut ej kunde afgifvas, hotade Orlof med m\u00e5ngdubbel str\u00e4nghet. Sv\u00e5righeterna \u00f6kades h\u00e4rvid f\u00f6r kapellanen Roos derigenom, att de underr\u00e4ttelser vi h\u00e4r hade om de efterfr\u00e5gade omst\u00e4ndigheterna bestodo uti os\u00e4kra ofta stridiga och de mest osammanh\u00e4ngande rykten.<\/p>\n

F\u00f6r att \u00f6ka fasan mot hans familj, h\u00f6lls han f\u00e5ngen i sina rum, och oaktadt de tr\u00e4gnaste b\u00f6ner, till\u00e4ts honom icke samtal hvarken med hustru eller barn. St\u00e4lld, efter n\u00e5gra dagar, p\u00e5 fri fot, bad han f\u00e5 s\u00f6ka sig nattherberge i grannskapet, eftersom rummen i hans egen g\u00e5rd voro upptagna af Grefven och dess svit, men detta afslogs. Kapellanen Roos, redan nog tryckt af \u00e5lder och bekymmer och tr\u00f6tt efter resor, dem han i Orlofs \u00e4renden f\u00f6rr\u00e4ttat, gick en afton, utan att hafva anh\u00e5llit om tillst\u00e5nd, till n\u00e4sta g\u00e5rd i avsigt att d\u00e4r f\u00e5 hvila; men snart finqo vaktsoldater befallning att upps\u00f6ka och hemskaffa honom, d\u00e4r han n\u00f6dgades l\u00e4gga sig p\u00e5 ett golf, utan n\u00e5gon underb\u00e4dd. S\u00e5dana v\u00e5ldsamheter, f\u00f6r\u00f6fvade emot en stilla och fredligt t\u00e4nkande man, och f\u00f6renade med den skada, som trupperna gjorde p\u00e5 \u00e5ker, \u00e4ng och l\u00f6segendom, skattad till 1,222 riksdaler banco \u2014 allt detta sammanlagdt \u2014 verkade hos denne 55 \u00e5rs man en fruktan och en till\u00f6kning i hans naturliga melancholie, som slutligen \u2014 den 4 dec. samma \u00e5r \u2014 blev kanske enda orsaken till hans sorgliga, hastiga och of\u00f6rmodade d\u00f6d. \u2014 S\u00e5 mycket ang\u00e5ende framlidne kapellanen Johan Roos.<\/p>\n

Samma dag, den 12 juli kl. 4 eftermiddagen blef jag genom Major Kamikoff kallad och afhemtad till Grefven Orlof. Denne l\u00e5ter, utan att underr\u00e4tta mig om \u00e4ndam\u00e5let med min afhemtning, visitera mig, emedan han, s\u00e5som den efter visitationen skedda f\u00f6rklaring lydde, ans\u00e5g mig f\u00f6r en misst\u00e4nkt person. Anledning till s\u00e5dan beskyllning och s\u00e5dant f\u00f6rfarande togs d\u00e4raf, att jag dagen f\u00f6rut ber\u00e4ttat f\u00f6r \u00f6fverste Kisileff, att en svensk brigg med 1.000 eller 1,500 man, f\u00f6rd af Major Martin v\u00e4ntades till Christinestad 10 eller 11 eller 12 juli, men Grefven p\u00e5b\u00f6rdade mig hafva sagt \u00e5t Kisileff, att Svenskar hvarken voro i, eller v\u00e4ntades till ber\u00f6rde stad, med till\u00e4gg att d\u00e5 han utskickade rekognos\u00f6rer, de st\u00f6tte p\u00e5 svensk patrull, och begynte med detsamma sl\u00e5 mig i ansigtet. Jag ville upprepa min \u00e5t Kisileff gjorda ber\u00e4ttelse, men Grefven ville alldeles icke h\u00f6ra den, utan kallade mina uppgifter samt och synnerligen f\u00f6r osanning och fortsatte sl\u00e5endet.<\/p>\n

Fr\u00e5gorna i denna samma sak, \u00e4fvensom ang\u00e5ende alla b\u00e5de rimliga och orimliga biomst\u00e4ndigheter dervid, f\u00f6rnyades g\u00e5ng efter annan, men ingen fr\u00e5ga kunde g\u00f6ras, intet svar emottagas, utan \u00e5tf\u00f6ljande f\u00e4rre eller flere slag. Sedan \u00e4ndteligen denna sak var nog afhandlad, f\u00f6r att icke mera gifva anledning till hvarken fr\u00e5gor, svar, eller slag, \u00e4skade han upplysningar om Svenska armen, dess d\u00e5varande l\u00e4ge, planer, styrka m. m. Efter rykte hade jag mig bekant, att den d\u00e5 var f\u00f6rlagd till Storkyro eller Lillkyro: detta uppgav jag ock, s\u00e5som det enda jag d\u00e4rom kunde veta, men emedan han tycktes f\u00f6resatt sig att anse mina uppgifter f\u00f6r osanna, tog han sig sk\u00e4l att forts\u00e4tta sina slag, tills han bragt mig att bl\u00f6da ifr\u00e5n b\u00e5de n\u00e4sa och mun.<\/p>\n

Nu ans\u00e5g han detta behandlingss\u00e4tt, som varat ungef\u00e4r halfannan timme, f\u00f6r icke tillr\u00e4ckligen h\u00e5rdt, befaller derf\u00f6re n\u00e5gra bl\u00e5 kosacker uppresa en galge vid den n\u00e4rbel\u00e4gna kyrkan: den stod snart f\u00e4rdig, omgifven af samma karlar, f\u00f6rsedda med dragna sablar och rep, och de vaktkarlar, som omg\u00e5fvo mig, tillsades f\u00f6ra mig till denna rysliga, efter allt utseende oundvikliga d\u00f6d. Sedan hade jag g\u00e5tt n\u00e5gra steg dit\u00e5t, d\u00e5 Grefven antingen sansade sig, eller \u00e4mnade spara mig till \u00e4nnu st\u00f6rre lidanden, och \u00e5terkallar mig. Sedan ett lika fr\u00e5gande och sl\u00e5ende, som f\u00f6rut, begynts och en stund fortfarit, och jag d\u00e4runder vid min blodiga pr\u00e4sterliga krage betygat riktigheten i mina uppgifter, \u00e5tn\u00f6jdes han med att st\u00e4lla mig p\u00e5 \u00f6ppen landsv\u00e4g med obet\u00e4ckt hufvud under bevakning af en bl\u00e5 kosack: denne karlen, som redan var n\u00e5got till \u00e5ren, r\u00f6jde i sitt ansigte en genom vana f\u00f6rv\u00e4rfvad f\u00e4rdighet, att qv\u00e4fva hvarje mensklig k\u00e4nsla, s\u00e5 snart en blodt\u00f6rstig tyranns befallningar skola verkst\u00e4llas, hans bistra uppsyn bredvid den p\u00e5 axeln hvilande blottade sabeln, bidrog tillika med Orlofs vilda \u00f6gonkast och onaturliga \u00e5tb\u00f6rder, att \u00f6ka fasan af dagens h\u00e4ndelser, och att g\u00f6ra hos mig ett intryck, det den sl\u00f6a \u00e5lderdomens minnesl\u00f6shet f\u00f6ga torde kunna utpl\u00e5na utur min h\u00e5gkomst.<\/p>\n

Inemot kl. 7 om aftonen reste Grefven fr\u00e5n den obebodda stuga n\u00e4ra landsv\u00e4gen \u2014 vid v\u00e4gaskillnaden mellan kyrkan och g\u00e4stgifvareg\u00e5rden \u2014 hvarest han uppeh\u00e5llit sig de f\u00f6rsta timmarne efter sin hitkomst, och utanf\u00f6r hvilken han misshandlade mig, till sitt nu best\u00e4mda h\u00f6gkvarter Alkulla. Dit f\u00f6rdes ocks\u00e5 jag af tvenne bl\u00e5 kosacker; men i egenskap af brottsling och Ryska rikets f\u00f6rr\u00e4dare \u2014 s\u00e5som han behagade kalla mig \u2014 fick jag hvarken nalkas g\u00e5rden p\u00e5 mindre \u00e4n femtio steg n\u00e4ra, eller h\u00e5lla mitt hufvud bet\u00e4ckt. Efter n\u00e5gra \u00f6gonblick kom \u00f6fverste Protopopoff, och talade n\u00e5gra ord till min vakt, och \u00e5terv\u00e4nde sedan han gifvit mig en blick full af deltaganbe. Vaktkarlarna tillsade mig att marchera och jag gick tillbala samma v\u00e4g jag kommit, f\u00f6ljd t\u00e4tt i sp\u00e5ren af dem. Sedan jag tillryggalagt t\u00e5get, som ledde ifr\u00e5n denna g\u00e5rd, och hunnit stora landsv\u00e4gen. gick den ene af kosackerna framf\u00f6r och den andre efter mig, f\u00f6r att p\u00e5 s\u00e5 mycket mera \u00f6fvertygande s\u00e4tt l\u00e5ta b\u00e5de mig och de p\u00e5 v\u00e4gen st\u00e5ende soldater och skjutsande b\u00f6nder f\u00f6rst\u00e5 att jag var best\u00e4mdt offer f\u00f6r ett tidigare eller senare mord. S\u00e5 beledsagades jag till kapellansg\u00e5rden Jut \u2014 d\u00e5 f\u00f6r tiden obebodd \u2014 d\u00e4r vanligen stark inqvartering och f\u00e4ngelse f\u00f6r brottslingar funnos: man anvisade mig till en midt emot farstugud\u00f6rren varande kammare, hvarest jag bevakades af fem eller sex d\u00e4r inqvarterade j\u00e4gare. Desse emottogo mig med aktning och deltagande, beklagande genom \u00e5tb\u00f6rder min olycka, och tillbj\u00f6do mig alt njuta af deras m\u00e5ltid, som bestod af torra hampfr\u00f6n, uppbl\u00f6tta uti vatten. M\u00e5ltiden behagade mig ej; hungrig var jag ej heller, och hade den fasta \u00f6vertygelsen att jag aldrig skulle beh\u00f6fva mat mera. Efter att hava avslagit s\u00e5 v\u00e4lment anbud, gjorde jag f\u00f6rberedelser att l\u00e4gga mig uti en mellan f\u00f6nstret och k\u00f6kskammarv\u00e4ggen st\u00e5ende tom s\u00e4ng, och med alldeles ov\u00e4ntad beredvillighet samlade soldaterne sina hoprullade kapotter till b\u00e4dd \u00e5t mig, p\u00e5 hvilken jag hvilade till kl. 10 om aftonen.<\/p>\n

Under den stund jag d\u00e4r litet slumrade, eller r\u00e4ttare l\u00e5g mest vaken med tillslutna \u00f6gon, herrskade i rummet s\u00e5 djup tystnad, att jag snarare trodde mig \u00e4ga s\u00e4llskap af en sakta kringvandrande katt, som stundom emot sina vidtagna f\u00f6rsiktighetsregler litet bullrar, \u00e4n af n\u00e5gra Ryska soldater. I samma \u00f6gonblick jag l\u00e4t dem f\u00f6rst\u00e5 att jag vaknat, blef deras verksamhet i gev\u00e4rens putsande lika liflig och h\u00f6rbar, som f\u00f6rut. Min skilsmessa fr\u00e5n dessa \u00f6msinte personer h\u00f6rer ock till dagens bitterheter, ty jag fick ej taga afsked ifr\u00e5n dem, eller tacka dem f\u00f6r den aktning och h\u00f6fvlighet de bevisat mig, emedan andre j\u00e4gare, som vid kl. 10 intr\u00e4dde i rummet och kallade mig till Grefven gjorde, efter Ryssarnas vana, mycket ov\u00e4sende och hade s\u00e5dan br\u00e5dska, att jag vid f\u00f6rest\u00e4llningen om nya rysligare upptr\u00e4den, ej hade nog sansning eller tid att f\u00f6rklara dem min erk\u00e4nsla.<\/p>\n

Dessa mig afhemtande soldater togo en genv\u00e4g emellan Ulfves g\u00e5rdarne till Alkulla, der Grefven emottog mig vid trappan med f\u00f6rnyade \u2013 desamma som f\u00f6rut \u2013 fr\u00e5gor och f\u00f6rnyade slag, men sedan han m\u00e4rkt, att mitt venstra kindben var uppsvullet, samt min prestkrage och hvita halsduk blodiga, afstod han ifr\u00e5n vidare sl\u00e5ende; i dess st\u00e4lle och d\u00e5 jag f\u00f6r att undvika hans slag gick n\u00e5gra steg bakl\u00e4nges, befalldes en af de bakom mig st\u00e5ende soldaterna hindra mig med st\u00f6t i ryggen af en hirschf\u00e4ngare, vilket ocks\u00e5 men r\u00e4tt lindrigt verkst\u00e4lldes.<\/p>\n

Nu f\u00f6lja blott tvenne fr\u00e5gor och intet enda slag mera, men upptr\u00e4det icke dess mindre vida rysligare \u00e4n tillf\u00f6rene.<\/p>\n

Ber\u00f6rde soldater f\u00f6rde mig p\u00e5 Grefvens befallning ifr\u00e5n g\u00e5rden ut p\u00e5 \u00e5kern, dit han, Magister Estlander, och tolken Grill \u2014 handelsmans son fr\u00e5n Stockholm \u2014 f\u00f6ljde mig. En soldat lossar d\u00e4r halsduken fr\u00e5n min hals, binder den str\u00e4ngt om mina \u00f6gon, och leder mig n\u00e5gra steg fram\u00e5t ifr\u00e5n Alkulla byggnadens k\u00f6kskammarf\u00f6nster; d\u00e4rp\u00e5 befalles jag s\u00e4nka mig p\u00e5 kn\u00e4. Sagdt och gjort.<\/p>\n

Nu f\u00f6rest\u00e4llde Grefven bem\u00e4lte Magister och mig tvenne fr\u00e5gor: den ena ang\u00e5ende rikligheten af v\u00e5ra uppgifter, hvartill denne svarade sig icke annat veta, \u00e4n hvad han f\u00f6rut ber\u00e4ttat, och att jag var hans sagesman; den andra lydde s\u00e5: Hvad t\u00e4nker Christinestads Magistrat om Ryska regeringen? Svar: under ryska regeringstiden lydes dess styrelse, och Svenska styrelsen d\u00e5 regeringen \u00e4r Svensk. P\u00e5 ingendera af dessa fr\u00e5gor svarade jag, helst det icke uttryckligen fordrades, och min bel\u00e4genhet dessutom ledde tanken p\u00e5 helt andra \u00e4mnen \u00e4n dylika tankl\u00f6sa sp\u00f6rjsm\u00e5l.<\/p>\n

\u2014 I denna st\u00e4llning f\u00f6rblev jag ungef\u00e4r tv\u00e5 timmar, omgifven \u2014 s\u00e5som flere \u00e5syna vittnen sedermera enst\u00e4mmigt ber\u00e4ttade \u2014 af n\u00e5gra j\u00e4gare med f\u00e4llda bajonetter, ibland hvilka en stod framf\u00f6r mig med uppsp\u00e4ndt gev\u00e4r, f\u00e4rdig att sticka eller nedskjuta mig i det \u00f6gonblick det kunde behaga Orlof. Emedan jag varit n\u00e4rvarande \u2014 s\u00e5som ofvanf\u00f6re \u00e4r ber\u00e4ttadt \u2014 vid b\u00e4gge dessa slag af m\u00e4nniskom\u00f6rdande, ihj\u00e4lstickning och ihj\u00e4lskjutning, \u00f6nskade jag mig det senare s\u00e5som skyndsammare och lindrigare, hvarf\u00f6re jag lossade v\u00e4nstra sidans h\u00e4ngsel, och sk\u00f6t det ifr\u00e5n sitt st\u00e4lle, p\u00e5 det dess tv\u00e4rs\u00f6fver hjertat liggande st\u00e5lsp\u00e4nne icke skulle hindra den v\u00e4ntade kulans framfart. Under dessa fasans stunder nj\u00f6t jag tvenne gunstbevis af lyckan, det ena: soldaterne till\u00e4to mig sitta ett par \u00f6gonblick, d\u00e5 mina kn\u00e4n \u00f6mmade d\u00e4raf, att st\u00e4llet under dem bestod af sm\u00e5sten och grus; men d\u00e5 Grefven, som f\u00f6rmodligen hade vaksamt \u00f6ga p\u00e5 mig, m\u00e4rkte det, tillropade han soldaterna att f\u00f6rs\u00e4tta mig i den f\u00f6rra st\u00e4llningen \u2014 det andra: en kn\u00e4hund, Valle, uppf\u00f6dd p\u00e5 prosteg\u00e5rden, d\u00e4r jag d\u00e5 s\u00e5som n\u00e5d\u00e5rspredikant bodde \u2014 upps\u00f6kte mig och l\u00e5g t\u00e4tt invid mina kn\u00e4n, utan att vilja \u00f6fvergijva mig, helst han ej begrep verkan af de vapen dem han men icke jag nu s\u00e5g, och hvarav vi b\u00e4gge m\u00e5ste flere g\u00e5nger h\u00f6ra det ohyggliga skramlet.<\/p>\n

Jag kan i sanning s\u00e4ga, att d\u00e5, enligt tidens stick, ingen v\u00e5gade n\u00e5got tala eller f\u00f6retaga till min f\u00f6rm\u00e5n, var denne den ende, som i farans stund ej \u00f6vergaf mig, utan syntes beredvillig att lefva eller d\u00f6 med sin herre. \u2014 Under dessa tvenne timmar tilldrog sig en icke mindre m\u00e4rkv\u00e4rdig, \u00e4n of\u00f6rg\u00e4tlig omst\u00e4ndighet: f\u00f6rest\u00e4llningen att g\u00e5 utur en v\u00e4rld i en annan gladde mig, men att s\u00e5 pl\u00f6tsligt, och p\u00e5 s\u00e5dant s\u00e4tt skiljas ifr\u00e5n anh\u00f6riga och v\u00e4nner, framf\u00f6r allt ifr\u00e5n en f\u00e4stm\u00f6, hvilken jemte sin mor och syskon f\u00e4stat hela deras hopp vid mig, detta f\u00f6rde mig s\u00e5 n\u00e4ra p\u00e5 gr\u00e4nslinjen emellan lif och d\u00f6d, att jag tydligen k\u00e4nde, huru lifvet bortrinner, huru anden flyttar utur kroppen, och om ej den aningen ljungat genom min sj\u00e4l: \u00e4nnu skall du lefva, s\u00e5 hade man beh\u00f6ft hvarken sn\u00f6re, bajonett eller kula f\u00f6r att skilja mig vid lifvet.<\/p>\n

Men tragedin blir redan f\u00f6r l\u00e5ng: hon m\u00e5ste af sig sjelf upph\u00f6ra: ju v\u00e5ldsammare en r\u00f6relse \u00e4r, desto mindre l\u00e5ngvarig, och jag blir genom den h\u00f6flige, men n\u00e5got vilde j\u00e4garemajoren von Essen f\u00f6rst befriad fr\u00e5n f\u00f6rbindningen \u00f6fver \u00f6gonen, och sedan vidpass kl. 1 om natten inkallad till Grefven, hvars blixtrande \u00f6gonkast och knutna n\u00e4fvar antingen r\u00f6jde det raseri, hvarmed han \u00e4nnu ville utbrista emot mig, och hvilket ofelbart h\u00e4ndt, s\u00e5 framt ej den aktningsv\u00e4rde \u00f6fverste Kottschutoff p\u00e5 h\u00f6fligt s\u00e4tt hindrat honom att nalkas mig, eller \u2014 hvilket \u00e4r sannolikare \u2014 ville han genom dessa \u00e5tb\u00f6rder l\u00e5ta mig, f\u00f6rst\u00e5, att det var mera undseende \u00e4n r\u00e4ttvisa, som nu skulle fr\u00e4lsa mig ifr\u00e5n den d\u00f6d, hvarmed jag varit hotad.<\/p>\n

Ty efter befrielsedomens afkunnande fordrade han, att jag borde tacka honom icke blott \u00f6dmjukt, s\u00e5som jag gjorde genom nickning med hufvudet, utan aldra \u00f6dmjukast med djup bugning, hvarf\u00f6re han lade sin h\u00f6gra hand p\u00e5 min venstra axel, f\u00f6r att b\u00f6ja mig till s\u00e5dan h\u00f6flighet, men emedan han snart borttog sin hand, och jag i samma \u00f6gonblick stod uppr\u00e4tt inf\u00f6r honom, kastade han \u00f6fver mig ett vredfullt \u00f6gonkast \u2014 och \u00f6fverste Kottschutoff f\u00f6rde mig hastigt och v\u00e4nskapsfullt utur rummet. Att Orlof nu redan, men \u00e5tminstone efter\u00e5t djupt \u00e5ngrade sitt grymma beteende, synes tillr\u00e4ckligen deraf, att sedan genom Borgm\u00e4staren i Christinestad, Lagmannen Daniel Matteus, dagen derp\u00e5 erh\u00e5llits bekr\u00e4ftelse p\u00e5 mina uppgifter, kallade han genom framlidne kapellanen Roos mig f\u00f6ljande natten till sig ock f\u00f6rklarade under den ytterligaste gl\u00e4dje b\u00e5de sjelf, och genom tvenne s\u00e4rskilda tolkar, den f\u00f6rutn\u00e4mnde franska tolken Grill och tyska talande juveleraren Starcke i Christinestad, mig frik\u00e4nd, och lofvade med hand och mun h\u00e4gna mig \u00e4fven i den h\u00e4ndelse att jag n\u00e5gonsin blefve s\u00e5 brottslig, som han i \u00f6fverilning kommit att anse mig, och att han under ett bes\u00f6k p\u00e5 prostg\u00e5rden sade vid det han livligt tryckte min hand: f\u00f6rl\u00e5t mig.<\/p>\n

General-Majoren Grefve Orlof Denissoff \u00e4r tre eller fyra och trettio \u00e5r, medelm\u00e5ttigt l\u00e5ng, har smal fyllig, vacker v\u00e4xt, h\u00e5ret starkt vuxet och svart s\u00e5 attt det gl\u00e4nser, lediga kroppsr\u00f6relser, vackert manligt, brunett ansikte, stora lifliga \u00f6gon, blicken hvass och genomtr\u00e4ngande, snarare injagande fruktan \u00e4n lockande till f\u00f6rtroende. Hans tvenne Fahnjunkare eller adjutanter, Paul och Philipp, unga \u00e4lskv\u00e4rda m\u00e4n beskrefvo honom s\u00e5som f\u00f6rnuftigt god, \u00f6m, tillg\u00e4nglig, v\u00e4nlig, nykter, sparsam och \u00e4gande i allm\u00e4nhet de egenskaper, hvilka g\u00f6ra en h\u00f6gt uppsatt man lika \u00e4lskad, som v\u00f6rdad. Allt detta goda var borta, och han gjorde sig k\u00e4nd f\u00f6r att vara om\u00e4ttlig i njutandet af starka drycker, misst\u00e4nksam, otillg\u00e4nglig, vild, grym. Uti frikostighet emot sin trupp f\u00f6rblef han sig lik. Denna f\u00f6r\u00e4ndring i sinnelaget h\u00e4rledde sig troligast dels ifr\u00e5n fruktan att i ett fr\u00e4mmande land vara \u00f6fverallt omgifven af en menighet, p\u00e5 hvars lydnad under sv\u00e4rdets lag ej var att lita, dels att han skyddades af en trupp, f\u00f6r liten och f\u00f6r svag att uppr\u00e4tth\u00e4lla det r\u00e4tta mannamodet hos en Orlof, som var mera hofman \u00e4n f\u00e4ltherre: truppen utgjordes af omkring 200 r\u00f6da och 50 bl\u00e5 kosacker, samt emellan tre- och fyra-hundrade man J\u00e4gare.<\/p>\n

1809 i october. E.L.<\/p>\n

F\u00f6rklaringar:<\/h3>\n

-n\u00e5d\u00e5rspredikant<\/strong>: Inom evangelisk-lutherska kyrkan en pr\u00e4st som blir utn\u00e4mnd av domkapitlet till att sk\u00f6ta en pr\u00e4sttj\u00e4nst under den tid som den avlidne tj\u00e4nsteinnehavarens \u00e4nka och barn hade n\u00e5d\u00e5r eller extra n\u00e5d\u00e5r. Sterbhuset f\u00f6reslog f\u00f6r domkapitlet en l\u00e4mplig predikant och avl\u00f6nade predikanten med en del av den ordinarie pr\u00e4stl\u00f6nen.<\/p>\n

-kapott:<\/strong> soldatens \u00f6verrock som ocks\u00e5 kallas mantel.<\/p>\n

-hirschf\u00e4ngare<\/strong>: ett kort blankvapen som tyska j\u00e4gare anv\u00e4nde f\u00f6r att f\u00e5nga st\u00f6rre villebr\u00e5d.<\/p>\n

\"Till
Till exempel s\u00e5 h\u00e4r kan en hirschf\u00e4ngare se ut. Fotot fr\u00e5n Livrustkammaren i Stockholm.<\/figcaption><\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Elias Lagus f\u00f6ddes den 18 februari 1779 i Laihela och han var son till prosten Jonas Lagus och dennes hustru Magdalena. Han blev student i \u00c5bo 1796, pr\u00e4stvigdes 1803 och fick tj\u00e4nst som kapellansadjunkt i Oravais men efter ett par Forts\u00e4tt l\u00e4sa Kapellanen Elias Lagus beskriver h\u00e4ndelserna i Lappfj\u00e4rd \u00e5r 1808.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":6292,"menu_order":3,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-6305","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6305","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=6305"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6305\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":6399,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6305\/revisions\/6399"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6292"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=6305"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}