{"id":6238,"date":"2017-10-15T21:12:39","date_gmt":"2017-10-15T19:12:39","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=6238"},"modified":"2023-08-11T23:31:13","modified_gmt":"2023-08-11T20:31:13","slug":"domedagsdansen","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=6238","title":{"rendered":"Domedagsdansen."},"content":{"rendered":"

I en artikel i Syd-\u00d6sterbotten 15.11.1916 skrev signaturen K.R. som h\u00f6gst troligt \u00e4r Karl Rosenback, som kallades ”Kv\u00e4\u00e4n\u00e5-Kalle”\u00a0om ett minne fr\u00e5n hans storpojks\u00e5r. Eva Gr\u00f6nlund som \u00e4r f\u00f6dd och uppvuxen p\u00e5 Sunnantill har renskrivit artikeln:<\/span><\/p>\n

F\u00f6rr i tiden, medan Dagsmark \u00e4nnu var utan ungdomshem, var det vanligt att ungdomarna varje s\u00f6ndagskv\u00e4ll under sommaren samlades till dans p\u00e5 \u201dStorbron\u201d. D\u00e4r var ett liv, m\u00e5 ni tro. Ungdomarna sutto p\u00e5 b\u00e4gge sidorna l\u00e4ngs bron: gossarna uppklivna som tuppar p\u00e5 ledst\u00e4ngerna p\u00e5 \u00f6vre sidan, och flickorna sittande eller f\u00f6rl\u00e4get och blygsamt st\u00e5ende p\u00e5 nedre sidan. Spelmannen satt naturligtvis mitt i pojkarnas hop och tripplade p\u00e5 med \u201dskinnknarkon\u201d liksom d\u00e5 f\u00e5ren argast och v\u00e4rst springer br\u00e4kande \u00f6ver f\u00e4husgolvet. Under uppeh\u00e5llen utbytte de mera f\u00f6rsigkomna gossarna och flickorna spefulla anm\u00e4rkningar med varandra. Vi unga d\u00e4remot tordes ej just s\u00e4ga n\u00e5got h\u00f6gt, men sade i st\u00e4llet s\u00e5 mycket mera sakta till varandra. Det var bitande, vassa uttalanden, som v\u00e4ckte till liv en fnissande munterhet i de ungas hop. Ibland kunde det vankas tillr\u00e4ttavisning fr\u00e5n de \u00e4ldres sida \u00f6ver v\u00e5r oskyldiga fr\u00f6jd, men s\u00e4llan mindes agan l\u00e4ngre, \u00e4n medan den framf\u00f6rdes.<\/p>\n

Det var underligt att se, huru dansen genast avstannade som p\u00e5 en given signal, s\u00e5 snart n\u00e5gon kom \u00e5kande \u00f6ver bron. Mest var det finnar, som med l\u00e5nga planklass kommo och st\u00f6rde dansen. M\u00e5nga bland dem s\u00e5go helt f\u00f6rskr\u00e4mda ut, s\u00e5som om de hade att v\u00e4nta sig n\u00e5got sv\u00e5rt vid passerandet genom ungdomsleden, men besynnerligt nog uttalades icke varken klandrande eller spefulla ord till dem, utan ans\u00e5go de unga det som en hederssak att kunna h\u00e5lla sig tysta medan de \u00e5kande foro \u00f6ver. Likas\u00e5 fredade fingo ensamma fotvandrare passera. Det var dock ganska eget att se, huru og\u00e4rna s\u00e5dana gingo \u00f6ver bron en s\u00f6ndagskv\u00e4ll. Jag kan ej begripa, varf\u00f6r de voro s\u00e5 r\u00e4dda, n\u00e4r ingen gjorde dem illa. Troligen misst\u00e4nkte de \u00e4nd\u00e5, att de unga skulle ha sig n\u00e5gra \u201dtempor\u201d och konster bakom deras rygg. Detta var dock aldrig fallet och skulle icke heller ha f\u00e5tt ske.<\/p>\n

Kamratskapet Dagsmarkbor emellan var nog den tiden s\u00e5 uppriktigt, att om n\u00e5gon ofredats, det genast f\u00f6rt till f\u00f6rseelse. Alla stodo i dylika fall h\u00f6gt, b\u00e5de unga och gamla, inf\u00f6r den allm\u00e4nna r\u00e4ttsk\u00e4nslan. En s\u00f6ndagskv\u00e4ll Intr\u00e4ffade emellertid en h\u00e4ndelse som satte skr\u00e4ck \u00e4ven de modigaste. De unga hade den kv\u00e4llen varit ovanligt livliga och uppspelta. Det dansades utan m\u00e5tta, s\u00e5 att ocks\u00e5 \u201db\u00e4nkhyvlarna\u201d hade k\u00e4nt sig smittade och b\u00f6rjat med de stapplande och kr\u00e5ngliga dansstegen. S\u00e5 mitt i all uppsluppenhet upplyste ett starkt sken vitt och brett hela vestra delen av himlavalvet. \u201dHe skenar\u201d ropades det och de mera f\u00f6rskr\u00e4mda flickorna satte sig ned i avvaktan p\u00e5 att f\u00e5 h\u00f6ra \u00e5skknallen. \u201dSpel \u00e5p tu bare\u201d ropade de mera modiga gossarna \u00e5t spelmannen, som ocks\u00e5 i h\u00e4penheten hade l\u00e5tit dragspelet tystna. Ingen \u00e5ska h\u00f6rdes, varf\u00f6r modet \u00e5terv\u00e4nde och dansen \u00e5ter kom i g\u00e5ng. Det var dock icke samma gl\u00e4dje som f\u00f6rr, utan man dansade f\u00f6r att ej synas r\u00e4dd.<\/p>\n

Just som alla kommit i farten igen, upplyste samma besynnerliga sken \u00e5ter himlavalvet. Flickorna yrde \u00e5t sidan och satte sig p\u00e5 b\u00e4nken under v\u00e5nda, huru de skulle v\u00e5ga sig hem, och \u00e4ven bland pojkarna m\u00e4rktes tydligt r\u00e4dsla, ehuru de dj\u00e4rvaste \u00e4nnu h\u00f6llo sig i r\u00f6relse. Spelmannen var tveksam, om han skulle sluta eller forts\u00e4tta, ty somliga ropade, att han skulle spela och andra att han skulle sluta. Mitt under villervallan upplyste skenet f\u00f6r tredje g\u00e5ngen himlaf\u00e4stet och var nu mera vidstr\u00e4ckt och olycksb\u00e5dande \u00e4n f\u00f6rut. Nu var det slut med allas mod. Ropet \u201ddomen kommer\u201d satte alla p\u00e5 benen, och var och en skyndade hem i den enfaldiga tron, att det vid mammas och pappas sida skulle vara b\u00e4ttre att komma inf\u00f6r den yttersta domen. Alla hade tystnat, det pratades endast viskande mellan de hemvandrande hoparna, och inom ett \u00f6gonblick var bron rensad och de dansande f\u00f6rsvunno som agnar f\u00f6r vinden. Vad alla den stunden t\u00e4nkte, kan endast den veta, som utrannsakar alla djupheter, men icke misstager man sig om man s\u00e4ger, att domen med dess f\u00f6ljder stod klar i allas medvetande. \u00c5tminstone t\u00e4nkte jag p\u00e5 ingenting annat, n\u00e4r jag med hj\u00e4rtat i halsgropen och darrande ben ensam halvsprang hem\u00e5t den l\u00e5nga v\u00e4gen fr\u00e5n Storbron.<\/p>\n

Jag v\u00e5gade ej ens springa ordentligt av fruktan f\u00f6r att faran d\u00e5 skulle komma \u00f6ver mig fortare. Hela mitt g\u00e5ngna, d\u00e5 \u00e4nnu s\u00e5 korta, liv med alla dess m\u00e5nga synder, brott och skam stod den g\u00e5ngen klarare f\u00f6r min syn \u00e4n n\u00e5gonsin f\u00f6rr eller senare. F\u00f6rut hade jag ej ens bekv\u00e4mat mig att t\u00e4nka, att jag skulle vara n\u00e5gon brottsling, ty jag var ung och trodde, att v\u00e4rlden och de andra m\u00e4nniskorna voro till endast f\u00f6r min skull och att jag hade r\u00e4tt att huru som helst trampa deras tankar, \u00e5sikter och \u00f6nskningar under f\u00f6tterna. Senare har jag liksom Farao blivit s\u00e5 f\u00f6rstockad av att sj\u00e4lv bliva f\u00f6rtrampad, att jag icke brytt mig om att ofta rannsaka mig sj\u00e4lv. D\u00e5 jag kom hem, kr\u00f6p jag ned under t\u00e4cket och drog det \u00f6ver huvudet, men efter en stund h\u00f6rdes ett sprakande ljud, och d\u00e5 trodde jag att stunden var inne. Jag t\u00e4nkte en g\u00e5ng v\u00e4cka de andra i g\u00e5rden, men av fruktan att synas l\u00f6jlig gjorde jag det ej. Sprakandet fortfor och jag tyckte redan, att elden tog i v\u00e5r v\u00e4gg, jag inbillade mig naturligtvis att andras hus skulle brinna f\u00f6rst men s\u00e5 skr\u00e4md var jag, att jag ej v\u00e5gade se upp; och hade eld i verkligheten utbrutit, s\u00e5 nog hade den f\u00f6r mig f\u00e5tt fortg\u00e5 denna g\u00e5ng, b\u00e4st den behagat. Slutligen tog dock tr\u00f6ttheten av den starka sp\u00e4nningen och dansandet ut sin r\u00e4tt och jag slumrade in, men mycket oroligt sov jag.<\/p>\n

G\u00e5ng efter annan vaknade jag halvt om halvt av sprakandet, men somnade \u00e5ter, och d\u00e5 en helt vanlig morgon grydde p\u00e5 denna natt, v\u00e5gade jag mig undrande ur s\u00e4ngen. D\u00e5 jag kom ut, var allt s\u00e5som vanligt. Ingenting hade f\u00f6r\u00e4ndrats trots att jag trodde, att \u00e5tminstone halva byn skulle vara nedbr\u00e4nd och vi genom n\u00e5gon slags underbar n\u00e5d, genom b\u00f6ner och \u00e5nger skulle ha blivit r\u00e4ddade och kanske den h\u00f6gf\u00e4rdiga tanken kom \u00e4ven f\u00f6r mig \u00e4ven genom att vi f\u00f6rt ett r\u00e4ttf\u00e4rdigare liv \u00e4n andra. Man vill ju alltid vara b\u00e4ttre \u00e4n andra. Nu undrar m\u00e5ngen vad det kunde vara, som s\u00e5 att s\u00e4ga h\u00f6ll p\u00e5 att skr\u00e4mma livet av oss. Troligen var det blixten, ehuru den var s\u00e5 l\u00e5ngt avl\u00e4gsen, att ingen \u00e5ska h\u00f6rdes, och till f\u00f6ljd av dess avl\u00e4gsenhet verkade det vid skymningen s\u00e5, att s\u00e5 gott som hela himlavalvet upplystes. Blixten kom d\u00e4rf\u00f6r att se s\u00e5 skr\u00e4mmande hemsk ut som om allt vore ett stort eldhav. Kan n\u00e5gon d\u00e5 undra, att vi trodde, att domen skulle komma? Sprakandet \u00e5ter, som jag tyckte mig h\u00f6ra d\u00e5 jag l\u00e5g med huvudet g\u00f6mt under t\u00e4cket, var ingenting annat \u00e4n regndropparna som smattrade mot v\u00e4ggen och taket. Det syntes nog tydligt p\u00e5 morgonen att det hade regnat ganska duktigt p\u00e5 natten.<\/p>\n

Den f\u00f6ljande s\u00f6ndagskv\u00e4llen var bron icke p\u00e5 l\u00e5ngt n\u00e4r s\u00e5 full proppad som vanligt och de, som voro d\u00e4r, ej heller s\u00e5 glada och ystra. Tv\u00e4rtom syntes skammen tydligt m\u00e5lad p\u00e5 m\u00e5ngas anleten, och kanh\u00e4nda att sj\u00e4lvrannsakningen ocks\u00e5 varit s\u00e5 genomgripande, att modet och den forna ysterheten d\u00e4rav blivit n\u00e5got d\u00e4mpade. Det talades och undrades allm\u00e4nt \u00f6ver det s\u00e4llsamma skenet, som s\u00e5 i grund kunde skr\u00e4mma vettet ur folk, och f\u00e5 kunde tro, att det var h\u00f6stens vanliga kornblixtar. K. R.<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

I en artikel i Syd-\u00d6sterbotten 15.11.1916 skrev signaturen K.R. som h\u00f6gst troligt \u00e4r Karl Rosenback, som kallades ”Kv\u00e4\u00e4n\u00e5-Kalle”\u00a0om ett minne fr\u00e5n hans storpojks\u00e5r. Eva Gr\u00f6nlund som \u00e4r f\u00f6dd och uppvuxen p\u00e5 Sunnantill har renskrivit artikeln: F\u00f6rr i tiden, medan Dagsmark Forts\u00e4tt l\u00e4sa Domedagsdansen.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":19,"menu_order":210,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-6238","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6238","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=6238"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6238\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":6241,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6238\/revisions\/6241"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/19"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=6238"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}