{"id":5833,"date":"2017-09-17T21:28:14","date_gmt":"2017-09-17T19:28:14","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=5833"},"modified":"2024-06-18T23:52:25","modified_gmt":"2024-06-18T20:52:25","slug":"sevardheterna-i-min-hemtrakt","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=5833","title":{"rendered":"Sev\u00e4rdheterna i min hemtrakt"},"content":{"rendered":"<p><strong><span style=\"color: #000080;\">Den h\u00e4r fina uppsatsen som handlar om Kristinestad, skrev Ethel B\u00e5sk \u00e5r 1943 och den publicerades i tidningen Syd-\u00d6sterbotten 15.3.1947. Uppsatsen bel\u00f6nades med f\u00f6rsta pris i en t\u00e4vling mellan landets samtliga l\u00e4rdomsskolor.<\/span><\/strong><\/p>\n<p><em>Det har m\u00e5nga g\u00e5nger fr\u00e5n auktoritativt h\u00e5ll och senast i samband med v\u00e5r presentation av den nya generalplanen f\u00f6r Kristinestad, framh\u00e5llits betydelsen av att bevara stadens karakt\u00e4r av gammal sj\u00f6fartsstad med karakteristiska byggnader och idylliska gr\u00e4nder.<\/em><\/p>\n<p><em>Inf\u00f6dingen som dagligen vandrar p\u00e5 kullerstensgatorna uppm\u00e4rksammar kanske inte alltid den sk\u00f6nhetsv\u00e4rden som h\u00e4r g\u00f6ms, men efter en tids vistelse p\u00e5 annan ort minns man f\u00f6runderligt klart stadsbilden med dess m\u00e5nga pittoreska detaljer.<\/em><\/p>\n<p><em>Nedanst\u00e5ende uppsats som skrivits av en f.d. kristinestadsbo, eleven i VIII klassen i privata svenska flickskolan i Helsingfors Ethel B\u00e5sk, bel\u00f6nades i en uppsatst\u00e4vling mellan landets\u00a0 alla l\u00e4rdomsskolor med f\u00f6rsta pris. Den ungdomliga f\u00f6rfattarinnan skrev:<\/em><\/p>\n<p>Ungef\u00e4r tio mil s\u00f6der om Vasa, vid en vik, av Bottniska viken ligger min hemstad, Kristinestad.<\/p>\n<p>Om en fr\u00e4mling sommartid stiger av t\u00e5get i Kristinestad och g\u00e5r in mot staden, \u00f6verraskas han av en utomordentligt vacker syn. Framf\u00f6r honom utbreder sig en bl\u00e5 fj\u00e4rd, en l\u00e5ng stenbro och p\u00e5 andra sidan viken en inbjudande stadsidyll, vars m\u00e5leriska intryck f\u00f6rh\u00f6jes, om fj\u00e4rden \u00e4r blank, s\u00e5 att staden speglar sig i den. Man ser sm\u00e5, vit och r\u00f6da hus inb\u00e4ddade i lummig gr\u00f6nska, ett sluttande torg, som bl\u00e4nker gr\u00e5violett i sommarsolen. och \u00f6ver de sm\u00e5 husen, som h\u00f6jer sig n\u00e4stan terrassformigt som i en italiensk stad, resa sig h\u00e4r och d\u00e4r spetsiga torn. Som en vacker krona p\u00e5 verket ligger h\u00f6gt upp p\u00e5 Kasberget en gl\u00e4nsande vit skolborg, som f\u00f6r ett \u00f6gonblick f\u00f6r tanken till det gamla At\u00e9n (ett ypperligt verk). L\u00e5t oss g\u00e5 \u00f6ver den 350 meter l\u00e5nga stenbron och se oss omkring i den idylliska, gamla k\u00f6pmansstaden vid Bottniska viken. N\u00e4r man har passerat bron har man framf\u00f6r sig stadens salutorg, som \u00e4r en sev\u00e4rdhet s\u00e5tillvida, att det m\u00e5h\u00e4nda \u00e4r Finlands mest sluttande torg. \u00c4r det l\u00f6rdag, s\u00e5 blir man vittne till en syn, som man aldrig gl\u00f6mmer. P\u00e5 torget st\u00e5r uppradade k\u00e4rar vid k\u00e4rra och \u00f6verallt vimlar det av gummor, som kl\u00e4dda i egendomliga men vackra nationaldr\u00e4kter. Det \u00e4r tj\u00f6ck- och lappfj\u00e4rdsgummorna, som s\u00e4lja sina varor p\u00e5 torget och genom sin egendomliga, f\u00e4rgrika kl\u00e4dsel f\u00f6rh\u00f6jer det m\u00e5leriska intryck, som staden vid f\u00f6rsta anblicken sk\u00e4nkt. Detta \u00e4r ju en f\u00f6rtjusande sm\u00e5stadsidyll.<\/p>\n<p>Ju mer man bekantar sig med den, dess mer vinner den ens hj\u00e4rta. Kring salutorget h\u00f6ja sig de f\u00f6rn\u00e4msta byggnaderna i staden. Framf\u00f6r allt l\u00e4gger man m\u00e4rke till det stilrena stadshotellet, som \u00e4r en p\u00e4rla i \u00e4del gustaviansk byggnadskonst. Tyv\u00e4rr, f\u00f6r en kort tid sedan har den vackra byggnaden moderniserats, bl.a. har man l\u00e5tit g\u00f6ra en prosaisk d\u00f6rr, som blivit en sk\u00f6nhetsfl\u00e4ck p\u00e5 ett vackert verk.<\/p>\n<p>Viker man av p\u00e5 den tr\u00e5nga Strandgatan, beh\u00f6ver man inte g\u00e5 m\u00e5nga steg f\u00f6rr\u00e4n man \u00e5ter inf\u00f6r en av stadens m\u00e4rkliga sev\u00e4rdheter. Det \u00e4r det s.k. Lebellska huset, som numera inretts till ett museum. Det r\u00f6da huset, som \u00e4r byggt i tv\u00e5 v\u00e5ningar, uppf\u00f6rdes redan f\u00f6re stora ofreden och har nu rekonstruerats, s\u00e5 att det ger en mycket \u00e5sk\u00e5dlig bild av ett gammalt k\u00f6pmanshus i Kristinestad. B\u00e4gge v\u00e5ningarna har en stor sal mitt i huset med tv\u00e5 lika stora kamrar p\u00e5 var sin sida och en l\u00e5ngsmal farstu framf\u00f6r salen. I sj\u00e4lva festv\u00e5ningen finns stofttapeter i brunt, gr\u00f6nt och gult.<\/p>\n<p>D\u00f6rrarna \u00e4r gr\u00f6na med ljus marmorering och r\u00f6da lister. I den s.k. Gustavianska salongen finns vackra m\u00f6bler i gustaviansk stil och \u00e5ldriga portr\u00e4tt av myndiga k\u00f6pm\u00e4n pryder v\u00e4ggarna. N\u00e4r man ser detta intressanta museum f\u00f6rst\u00e5r man att det ligger mycket k\u00e4rlek till hembygden bakom skapandet av detta m\u00e4rkliga museum.<\/p>\n<p>Knappt ett stenkast fr\u00e5n museet reser sig stadens nya kyrka, som inte p\u00e5 l\u00e5ngt\u00a0 n\u00e4r g\u00f6r ett s\u00e5 starkt intryck som det Lebellska huset. Kyrkan \u00e4r uppf\u00f6rd i tegel i en stil som kunde kallas gotisk, utan att dock \u00e4ga de gotiska kyrkornas sk\u00f6nhet. Man m\u00e5ste s\u00e4ga att den \u00e4r arkitekt Jac. Ahrenbergs mest lyckade verk.<\/p>\n<p>Staden \u00e4ger dock en kyrka, som absolut h\u00f6r till sev\u00e4rdheterna. Vid foten av Kasberget ligger det gamla Eleonora kyrkan. Det \u00e4r en r\u00f6dm\u00e5lad tr\u00e4kyrka med ett av \u00e5lder lutande torn. Man har p\u00e5st\u00e5tt att lutningen skulle ha uppkommit genom de starka sydv\u00e4stvindarna, som ofta bl\u00e5sa. Kyrkan byggdes av gamlakarlebybon Matts Murik mellan \u00e5ren 1698-1700. Med sitt spetsiga torn p\u00e5 v\u00e4stra kortsidan och en tornspira i den \u00f6stra, branta tak och vitm\u00e5lade f\u00f6nsterramar ger kyrkan ett egendomligt intryck av en gammal v\u00e4rdighet och fridfull ro. Gjord med yxa efter \u00f6gonm\u00e5tt, har den de individuella egenheter, som tjusar oss p\u00e5 samma s\u00e4tt, som drivet silver och t\u00e4ljda bohagsting. \u00c5r 1714 blev den plundrad av ryssarna och degraderad till stall. \u00c4nnu i dag l\u00e4ser man p\u00e5 den vit menade inre v\u00e4ggen f\u00f6ljande inskription: \u201d\u00c5r 1714 av fienden spolierad och illa ramponerad.\u201d<\/p>\n<p>N\u00e5gon har tr\u00e4ffande liknat den \u00e5ldriga kyrkan vid \u201den av \u00e5r br\u00e4ckt v\u00f6rdnadsbjudande karolin\u201d p\u00e5minnande oss om framfarna tider. Ehuru man \u00e4r f\u00e5ngen av det \u00e5ldriga templets st\u00e4mning, s\u00e5 v\u00e4ckes man dock vid synen av de m\u00e5nga vita korsen innanf\u00f6r den h\u00f6ga kyrkomuren, obarmh\u00e4rtigt av den moderna tidens brutala h\u00e5rdhet. H\u00e4r mellan kyrkan och klockstapeln har n\u00e4mligen m\u00e5nga av stadens unga m\u00e4n, vilka offrat sina liv f\u00f6r fosterlandet, f\u00e5tt sin sista viloplats i hembygdens sk\u00f6te.<\/p>\n<p>P\u00e5 oss g\u00f6r dessa vita kors ett starkt intryck och generation efter generation skall intill sena tider stava namnen p\u00e5 korsen och k\u00e4nna sig st\u00e5 p\u00e5 den heligaste plats, som ett samh\u00e4lle \u00e4ger.<\/p>\n<p>Invid denna gamla kyrka ligger stadens r\u00e5dhus. Genom sin bl\u00e4ndvita f\u00e4rg och sina rena linjer, g\u00f6r r\u00e5dhuset ett mycket ljust intryck, som f\u00f6rh\u00f6js genom den lummiga parken strax nedanf\u00f6r, den s.k. R\u00e5dhusparken.<\/p>\n<p>Fr\u00e5n r\u00e5dhuset slingrar sig en v\u00e4g f\u00f6rbi Eleonora kyrkan, uppf\u00f6r Kasberget och p\u00e5 h\u00f6gsta kr\u00f6net reser sig den ljusa skolborgen, som gl\u00e4nsande vit avtecknar sig mot den bl\u00e5 himlen. Den \u00e4r ett verk av arkitekten Lars Sonck och uppf\u00f6rdes \u00e5r 1924. I denna st\u00e5tliga skolborg \u00e4r Svenska samskolan inrymd och utan \u00f6verdrift kan man p\u00e5st\u00e5, att f\u00e5 skolor i v\u00e5rt land \u00e4ger s\u00e5 vackra lokaliteter, som denna. Det \u00e4r ett n\u00f6je att g\u00e5 genom den stora pelarhallen, d\u00e4r vackra statyer fr\u00f6jda \u00f6gat och att se de praktiskt anordnade klassrummen. Fr\u00e5n \u00f6vre v\u00e5ningen har man ocks\u00e5 den h\u00e4rligaste utsikt \u00f6ver staden och den omgivande bygden man kan \u00f6nska sig.<\/p>\n<p>I s\u00f6der glittrar havet, i \u00f6ster ligger skogen som en gr\u00f6n b\u00e5rd, \u00f6ver vilken reser sig tre bl\u00e5nande h\u00f6jder i fj\u00e4rran. Det \u00e4r de s.k. B\u00f6tombergen. Och i nordost skymtar den b\u00f6rdiga Tj\u00f6cksl\u00e4tten med sina r\u00f6da hus och bortom den f\u00f6rtona skogarna i ett bl\u00e5tt dis.<\/p>\n<p>Ulrika Eleonora, r\u00e5dhuset och skolborgen \u00e4r h\u00f6rnen i en triangel, vilka representera det b\u00e4sta i sitt \u00e5rhundrade, Ulrika Eleonora 1700-talet, r\u00e5dhuset 1800-talet och skolborgen 1900-talet.<\/p>\n<p>N\u00e4r men besett skolborgen och kliver ner f\u00f6r den branta backen, kommer man rakt in i en stadsdel, som genomkorsas av smala, krokiga gr\u00e4nder. D\u00e4r g\u00e5r man f\u00f6rbi husgavlar, vilka \u00e4ro m\u00e4rkta av v\u00e4der och vind, d\u00e4r syrenerna skriker ut sina doftande klasar mellan lutande staket och d\u00e4r gr\u00e4set v\u00e4xer saftigt \u00f6ver hela gr\u00e4nden. H\u00e4r st\u00e5r tiden stilla. Det \u00e4r som hade man pl\u00f6tsligt f\u00f6rflyttats flera \u00e5rhundraden tillbaka i tiden. En f\u00e5gel sjunger p\u00e5 en gren, en katt smyger \u00f6ver gr\u00e4nden. Det \u00e4r det enda, som h\u00e4nder.<\/p>\n<p>F\u00f6rr hade det m\u00e5h\u00e4nda g\u00e5tt livligare till i denna gr\u00e4nd. Kanh\u00e4nda har blodiga slagsm\u00e5l utk\u00e4mpats h\u00e4r, kanh\u00e4nda har berusade sjungit sina vilda dryckess\u00e5nger, n\u00e4r de g\u00e5tt hem fr\u00e5n krogen \u201dDet gyllene svinet\u201d. Och kanske har ostyriga pojkar h\u00e4r pl\u00e5gat stadens kattor. Namnet p\u00e5 en s\u00e5dan gr\u00e4nd \u201dKattpiskargr\u00e4nden\u201d skulle tyda d\u00e4rp\u00e5. Tyv\u00e4rr har den idylliska gr\u00e4nden f\u00e5tt sitt namn \u00e4ndrat till det intets\u00e4gande \u201dLillgr\u00e4nden\u201d.<\/p>\n<p>I Kristinestad h\u00e4nder och sker inte s\u00e5 mycket, varf\u00f6r staden p\u00e5 l\u00e5nga tider inte n\u00e4mnv\u00e4rt \u00e4ndrat sitt utseende. Men f\u00f6r den, som \u00e4lskar stillheten och den m\u00e5leriska idyllen \u00e4r detta enbart till gl\u00e4dje. Och den, som i likhet med mig, har mina k\u00e4raste barndomsminnen i denna stad \u00f6nskar, att den alltid m\u00e5tte f\u00f6rbliva den underbara p\u00e4rla, som den i sj\u00e4lva verket \u00e4r.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Den h\u00e4r fina uppsatsen som handlar om Kristinestad, skrev Ethel B\u00e5sk \u00e5r 1943 och den publicerades i tidningen Syd-\u00d6sterbotten 15.3.1947. Uppsatsen bel\u00f6nades med f\u00f6rsta pris i en t\u00e4vling mellan landets samtliga l\u00e4rdomsskolor. Det har m\u00e5nga g\u00e5nger fr\u00e5n auktoritativt h\u00e5ll och <a class=\"more-link\" href=\"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=5833\">Forts\u00e4tt l\u00e4sa <span class=\"screen-reader-text\">  Sev\u00e4rdheterna i min hemtrakt<\/span><span class=\"meta-nav\">&rarr;<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":5810,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-5833","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/5833","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=5833"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/5833\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":22935,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/5833\/revisions\/22935"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/5810"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=5833"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}