{"id":5821,"date":"2017-09-17T20:54:47","date_gmt":"2017-09-17T18:54:47","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=5821"},"modified":"2025-12-15T21:54:15","modified_gmt":"2025-12-15T19:54:15","slug":"grondahl-slaktens-stammoder","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=5821","title":{"rendered":"Gr\u00f6ndahl-sl\u00e4ktens stammoder Anna"},"content":{"rendered":"

Denna ber\u00e4ttelse handlar om B\u00e5skarnas stammoder Anna Christina, som var f\u00f6dd p\u00e5 Kastelholm \u00e5r 1765 och dog \u00e5r 1852. Hon gifte sig med garvaren, skomakaren och sedan bonden Anders Gr\u00f6ndahl eller B\u00e5sk, som var f\u00f6dd i Tranvik p\u00e5 Sund p\u00e5 \u00c5land \u00e5r 1758 och som dog p\u00e5 Kroksmossan i \u00d6vermark \u00e5r 1808. De fick m\u00e5nga barn, bland annat sonen Anders var f\u00f6dd p\u00e5 \u00c5land. Den h\u00e4r sonen Anders B\u00e5sk (1791-1835) gifte sig med skr\u00e4ddaredottern Brita Teir (f.1790) fr\u00e5n H\u00e4rkmeri \u00e5r 1820 och de fick flera barn, bland annat Brita Maria (1822-1888) som gifte sig med Johan Henrik L\u00e5ng, senare B\u00e5sk (1816-1886), den s\u00e5 kallade kyrkobyggaren. Den h\u00e4r ber\u00e4ttelsen \u00e4r nedtecknad troligen av Artur Gr\u00f6ndahl , efter s\u00e4gner ber\u00e4ttade av barnbarns barn.<\/span><\/p>\n

\u201dEnligt s\u00e4gnen h\u00e4rstammar stammoder Anna Stina (Anna Christina), ocks\u00e5 kallad ”\u00c5lings mor”\u00a0 fr\u00e5n en adelssl\u00e4kt i Sverige. Hon skulle ha varit o\u00e4kta dotter till en adelsfru och dennes adliga \u00e4lskare. Modern rymde fr\u00e5n sitt hem och f\u00f6rsvann till en pr\u00e4stg\u00e5rd p\u00e5 \u00c5land, s\u00e4gande att hon skulle visa att hon var kvinna nog att uppfostra ett barn p\u00e5 egen hand. Hon brydde sig inte om det underst\u00f6d, som enligt hennes egen utsago, r\u00e4tteligen skulle ha tillfallit dottern. Anna Stina v\u00e4xte upp p\u00e5 pr\u00e4stg\u00e5rden och s\u00e4gs ha varit en frisk och st\u00e5tlig flicka med l\u00e5ngt guldgult h\u00e5r.<\/p>\n

Vid sitt 19:de \u00e5r trolovade hon sig med en skeppsredare, det ber\u00e4ttas till och med att hon skulle ha varit gift med skeppsredaren och att han skulle ha haft m\u00e5nga egna fartyg och skeppsandelar. Enligt en annan utsago skulle han endast ha haft ett fartyg. Men han dog kort d\u00e4refter p\u00e5 en sj\u00f6resa men han hade testamenterat all sin egendom till henne. Hon r\u00e5kade dock i process med hans sl\u00e4ktingar och f\u00f6rlorade f\u00f6rmodligen eftersom hon sedan reste till Stockholm och tj\u00e4nade d\u00e4r i n\u00e5gon f\u00f6rn\u00e4m familj.<\/p>\n

H\u00e4r blev hon bekant med herrskapsskomakaren Anders Gr\u00f6ndahl. De gifte sig och reste till \u00c5land. \u00c4ldsta sonen Anders f\u00f6ddes p\u00e5 Kastelholm i Sund \u00e5r 1791.<\/p>\n

\u00c4ven Anders Gr\u00f6ndahl var hemma fr\u00e5n \u00c5land. De reste \u00e5r 1792 upp till \u00d6sterbotten till Kristinestad, f\u00f6r att k\u00f6pa sig g\u00e5rd och hemman. Dessf\u00f6rinnan hade Anna Stina brevv\u00e4xlat med \u201dHejeras Stina\u201d i Skaftung, som upplyst dem om att ett hemman i \u00d6vermark och ett hemman i Dagsmark p\u00e5 1\/4 dels mtl var till salu. Gr\u00f6ndahls bror f\u00f6ljde \u00e4ven med, men han flyttade sedan s\u00f6derut och tog namnet Gr\u00f6nlund och han \u00e4r f\u00f6rmodligen stamfader f\u00f6r Gr\u00f6nlundska sl\u00e4kten, som nu \u00e4r fullst\u00e4ndigt f\u00f6rfinskad.<\/p>\n

Gr\u00f6ndahl ville till \u00d6vermark men hustrun till Dagsmark. Det blev som hon ville, fast\u00e4n man varnade dem och sade: \u201dFar inte dit, stugan ramlar \u00f6ver er\u201d. De for \u00e4nd\u00e5 till Dagsmark, sedan de hade ink\u00f6pt B\u00e5sk hemman, som d\u00e5 \u00e4gdes av r\u00e5d- och handelsmannen Erik Holmstr\u00f6m fr\u00e5n Kristinestad. Hemmanet hade n\u00e4mligen blivit indraget till kronan av dess f\u00f6rra \u00e4gare \u201dB\u00e5sk Latin\u201d (f.1742) f\u00f6r obetalda kronoutskylder och sedan inropat av Holmstr\u00f6m p\u00e5 kansliauktion. \u201dB\u00e5sk Latin\u201d var hemma fr\u00e5n N\u00e4rpes och dit \u00e5terflyttade han ocks\u00e5 efter att han f\u00f6rlorade hemmanet. Denna h\u00e5gl\u00f6sa man harmade och var avundsjuk, n\u00e4r han h\u00f6rde hur bra det gick fram\u00e5t f\u00f6r de tr\u00e4gna m\u00e4nniskorna, som hade k\u00f6pt hans jord.<\/p>\n

F\u00f6rutom sonen Anders, som var f\u00f6dd p\u00e5 \u00c5land fick de i Dagsmark barnen Carl \u00e5r 1794, Johannes \u00e5r 1796, Anna ”Kajsa” Katarina \u00e5r 1797, Brita \u00e5r 1801 och Eric \u00e5r 1807. Tiden gick och 1808 \u00e5rs krig br\u00f6t ut. Den svensk-finska h\u00e4ren skulle med h\u00e4star skjutsas norrut till Torne\u00e5 under dess retr\u00e4tt undan ryssarna. Trots att Anders Gr\u00f6ndahl redan var gammal, begav han sig iv\u00e4g i den s\u00e5 kallade l\u00e5ngskjutsen. N\u00e4r man sedan i b\u00f6rjan av \u00e5r 1809 \u00e5terv\u00e4nde hem och anl\u00e4nde till N\u00e4rpes, b\u00f6rjade man k\u00e4nna sig mera hemmastadd och i gl\u00e4djen piskade de yngre m\u00e4nnen p\u00e5 sina h\u00e4star och k\u00f6rde fort. Gr\u00f6ndahl brydde sig inte om det och han blev s\u00e5 sist i tr\u00e4ngen och slutligen helt och h\u00e5llet efter de andra. Sedan h\u00f6rde man inte n\u00e5got av honom, han f\u00f6rsvann sp\u00e5rl\u00f6st p\u00e5 denna resa. H\u00e4sten kom ensam hem, n\u00e5got som vittnade om att en olycka hade intr\u00e4ffat.<\/p>\n

S\u00e5 gick det m\u00e5nga \u00e5r. D\u00e5 fick ”\u00c5lings mor”, som hon allm\u00e4nt kallades, en kallelse av pr\u00e4sten i N\u00e4rpes, att infinna sig d\u00e4r. Pr\u00e4sten ber\u00e4ttade f\u00f6r henne att en man p\u00e5 sitt d\u00f6dsl\u00e4ger sagt sig ha m\u00f6rdat hennes man p\u00e5 Kroksmossen och t\u00e4ckt \u00f6ver honom med ris i skogen. Gr\u00f6ndahl hade, n\u00e4r han ensam k\u00f6rde hem\u00e5t, blivit \u00f6verfallen av \u201dB\u00e5sk-Latin\u201d som p\u00e5 grund av gammal avund, m\u00f6rdade honom.<\/p>\n

\u00c4nkan Anna Stina fann st\u00e4llet, samlade ihop hans ben i en s\u00e4ck och bar dem till Lappfj\u00e4rd, d\u00e4r hon begravde dem p\u00e5 gamla kyrkog\u00e5rden Birgitta. Gr\u00e5tande l\u00e4r hon ibland ha sagt till sina barnbarn: \u201dNi skall t\u00e4nka att det var n\u00e5got, n\u00e4r jag bar hem hans ben i en s\u00e4ck!\u201d<\/p>\n

Det ber\u00e4ttas, att \u00c5lings-mor vid sin d\u00f6d var n\u00e4ra hundra \u00e5r. Den storv\u00e4xta kvinnan hade hela sitt liv varit frisk och stark. Och trots sin h\u00f6ga \u00e5lder, hade hon inte ett enda gr\u00e5tt h\u00e5r p\u00e5 sitt huvud och hon hade alla sina t\u00e4nder i beh\u00e5ll. N\u00e4r hennes barnbarn n\u00e5gon g\u00e5ng fr\u00e5gade: \u00a0\u201dFarmor, kvaf\u00f6ri droo ni hit hison sl\u00e4kten\u201d s\u00e5 skulle hon ha svarat med orden: \u201d\u00c5, k\u00e4ra barn. Det var s\u00e5 ont om smulorna d\u00e4r borta p\u00e5 \u00c5land\u201d.<\/p>\n

Gr\u00f6ndahl \u00e4gde en tv\u00e5v\u00e5nings byggnad i Dagsmark. Nuvarande Kiiaas g\u00e5rd utgjorde den \u00f6vre v\u00e5ningen och Viktor Gr\u00f6ndahls den nedre. N\u00e4r man pl\u00f6jt \u00e5krarna har man ibland funnit rester av Gr\u00f6ndahl-skomakarens verktyg.<\/span><\/p>\n

Gr\u00f6ndahl dog allts\u00e5 i \u00d6vermark dit han hade velat fara och Anna Stina dog i Dagsmark dit hon ville.\u201d<\/span><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Denna ber\u00e4ttelse handlar om B\u00e5skarnas stammoder Anna Christina, som var f\u00f6dd p\u00e5 Kastelholm \u00e5r 1765 och dog \u00e5r 1852. Hon gifte sig med garvaren, skomakaren och sedan bonden Anders Gr\u00f6ndahl eller B\u00e5sk, som var f\u00f6dd i Tranvik p\u00e5 Sund p\u00e5 Forts\u00e4tt l\u00e4sa Gr\u00f6ndahl-sl\u00e4ktens stammoder Anna<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":5810,"menu_order":10,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-5821","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/5821","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=5821"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/5821\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":25177,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/5821\/revisions\/25177"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/5810"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=5821"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}