{"id":5810,"date":"2017-09-17T19:06:44","date_gmt":"2017-09-17T17:06:44","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=5810"},"modified":"2026-01-19T22:59:58","modified_gmt":"2026-01-19T20:59:58","slug":"grondahlas-josipas-eller-bask-emelas-gard-pa-abackvagen-203","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=5810","title":{"rendered":"Gr\u00f6ndahls p\u00e5 \u00c5backv\u00e4gen 203"},"content":{"rendered":"
\"\"
\u00c5r 1974 byggde Rainer och Eivor Gr\u00f6ndahl g\u00e5rden p\u00e5 \u00c5backv\u00e4gen 203, som syns nere till h\u00f6ger p\u00e5 flygfotot fr\u00e5n 2017. I samma veva revs B\u00e5skens gamla g\u00e5rd, som f\u00f6re storskiftet hade st\u00e5tt n\u00e4ra Kiaskroken. Mitt i bild p\u00e5 andra sidan landsv\u00e4gen syns den g\u00e5rd som Evert och Amanda Gr\u00f6ndahl byggde \u00e5r 1934. L\u00e4ngre fram till h\u00f6ger syns en del av Norrg\u00e5rds, senare Estrellas fabriker. L\u00e4ngst bort till v\u00e4nster syns B\u00f6tombergen, f\u00f6rst S\u00f6derberget, sedan Mellanberget och mitt i bild Norrberget. H\u00f6jden som syns l\u00e4ngst bort till h\u00f6ger \u00e4r Kakkurinvuori i B\u00f6tom. Fotot utl\u00e5nat av Micael Gr\u00f6ndahl.<\/figcaption><\/figure>\n

Sammanst\u00e4llt av Lasse Backlund 2015, med hj\u00e4lp av flera B\u00e5sks sl\u00e4ktingar som \u00e4r bosatta i s\u00f6dra Finland. Lena Mannila har bidragit med flera fotografier.\u00a0<\/span><\/strong><\/p>\n

L\u00e4nkar:<\/strong><\/h4>\n

Vill du l\u00e4sa ber\u00e4ttelsen om Gr\u00f6ndahlsl\u00e4ktens stammoder Anna, s\u00e5 klicka H\u00c4R!<\/strong><\/span><\/a> <\/span><\/p>\n

Om du vill l\u00e4sa om hur det gick med stammodern Annas h\u00e4st, som f\u00f6rsvann \u00e5r 1808, s\u00e5 skall du klicka<\/span> H\u00c4R! <\/strong><\/span><\/a>Om du vill l\u00e4sa om hur det gick med stammodern Annas dotter Kajsas f\u00f6rsvunna h\u00e4st, s\u00e5 skall du klicka<\/span> H\u00c4R!<\/strong><\/span><\/a><\/p>\n

Om du vill l\u00e4sa en annan ber\u00e4ttelse om sl\u00e4kten B\u00e5sk, klicka H\u00c4R!<\/strong><\/span><\/a><\/span><\/p>\n

Gr\u00f6ndahlas Josipas eller sonen B\u00e5sk Emelas g\u00e5rdshistoria<\/strong><\/h3>\n
\"Framf\u00f6r
Den h\u00e4r g\u00e5rden p\u00e5 \u00c5backv\u00e4gen 203 stod f\u00f6re storskiftet n\u00e4ra Kiaskroken p\u00e5 adressen Dagsmarkv\u00e4gen 360. F\u00f6re storskiftet 1900-1912 \u00e4gdes g\u00e5rden av bonden Josef<\/u> Henrik B\u00e5sk (1859-1950) eller \u201dGr\u00f6ndahlas Josip\u201d som han vanligtvis kallades. G\u00e5rden var den tiden bel\u00e4gen p\u00e5 den v\u00e4stra sidan av Gr\u00f6ndahlas t\u00e5 men flyttades av Josef B\u00e5sk till \u00c5backan. Den h\u00e4r g\u00e5rden revs sedan p\u00e5 1970-talet d\u00e5 en ny byggdes p\u00e5 samma st\u00e4lle. Framf\u00f6r huset sitter Ida och Emil B\u00e5sk med sina barn: Einar, Hjalmar, Birger, Thure, Wilhelm och i Idas famn ligger Ethel som var nyf\u00f6dd d\u00e5 fotot togs \u00e5r 1922. Efter att familjen flyttat till Kristinestad f\u00f6ddes sonen Filip \u00e5r 1924 men han drunknade d\u00e5 han var 4 \u00e5r gammal.<\/figcaption><\/figure>\n

Hemmans\u00e4garen och ”kyrkbyggaren” Johan Henrik B\u00e5sk\u00a0<\/strong><\/h4>\n

Johan Henrik (1816-1886) kom som m\u00e5g fr\u00e5n L\u00e5ng hemman p\u00e5 Brobackan d\u00e5 han \u00e5r 1840 gifte sig med Brita Maria B\u00e5sk (1822-1888). De innehade ett hemman p\u00e5 1\/8 dels mantal och de bodde i en g\u00e5rd n\u00e4ra Kiaskroken. Johan Henrik \u00e4r mest k\u00e4nd som den som organiserade bygget av Lappfj\u00e4rds kyrka i b\u00f6rjan av 1850-talet. B\u00f6nderna skulle g\u00f6ra dagsverken men ingen hade ordning p\u00e5 vem som gjort vad. Johan Henrik var ocks\u00e5 med och tog sedan p\u00e5 egen hand om r\u00e4kenskaperna och dagsverksbokf\u00f6ringen. Han var knappt l\u00e4skunnig men hade bra ordning p\u00e5 sina anteckningar, trots att de i andras \u00f6gon var mycket oklara. Enligt Lappfj\u00e4rds historia var Johan Henriks insats s\u00e5 viktig att utan den skulle byggandet av Lappfj\u00e4rds m\u00e4ktiga kyrka knappast ha blivit f\u00e4rdigt.<\/p>\n

Johan Henrik och Brita Maria B\u00e5sk fick m\u00e5nga barn och vill du se vilka de var, skall du klicka H\u00c4R!<\/strong><\/span><\/a><\/p>\n

\"Det
Det \u00e4r fullt m\u00f6jligt att utan Johan Henrik B\u00e5sks insats i b\u00f6rjan av 1850-talet s\u00e5 skulle kyrkan i Lappfj\u00e4rd aldrig ha blivit f\u00e4rdig. Kyrkan \u00e4r fortfarande ett landm\u00e4rke i Lappfj\u00e4rd d\u00e4r den reser sig h\u00f6gt \u00f6ver bygden.<\/figcaption><\/figure>\n
\"P\u00e5
Bonden och kyrkobyggaren Johan Henrik B\u00e5sk (1816-1886).<\/figcaption><\/figure>\n

Just f\u00f6re sin d\u00f6d \u00e5r 1886 \u00f6verl\u00e4t Johan Henrik B\u00e5sk hemmanet \u00e5t sina tv\u00e5 s\u00f6ner, som allts\u00e5 fick 1\/16 dels mtl var. Josef<\/span> Henrik B\u00e5sk (1859-1950) och hans bror Johan Viktor<\/span> Gr\u00f6ndahl (1861-1936) fick lagfart p\u00e5 sina hemmansdelar \u00e5r 1887 och de bodde i varsin g\u00e5rd invid Gr\u00f6ndahlas t\u00e5 n\u00e4ra Kiaskroken.<\/p>\n

D\u00e5 Johan Henrik B\u00e5sk avled \u00e5r 1886, s\u00e5 publicerade Wasa Tidning en nekrolog, som du kan l\u00e4sa h\u00e4r!<\/strong><\/span><\/span><\/a><\/p>\n

\"\"
Br\u00f6derna B\u00e5sks g\u00e5rdar stod f\u00f6re storskiftet i Kiaskroken, tills de flyttades upp till \u00c5backan. B\u00e5da g\u00e5rdarna stod l\u00e4ngs Gr\u00f6ndahlas t\u00e5 eller ”Josipas t\u00e5” som det ocks\u00e5 kallas.<\/figcaption><\/figure>\n

Storskiftet 1900-1912<\/strong><\/h4>\n

Vid storskiftet blev b\u00e5da B\u00e5skhemmanen flyttade fr\u00e5n Kiaskroken upp till \u00c5backan. Josef<\/span> Henrik B\u00e5sk fick sitt hemman flyttat till \u00c5backv\u00e4gen 203 och Johan Viktor<\/span> sitt hemman till \u00c5backv\u00e4gen 229, allts\u00e5 p\u00e5 varsin sida av ”Gr\u00f6ndahlas gropen”.<\/p>\n

Omr\u00e5det p\u00e5 \u00c5backan som ligger ungef\u00e4r 2 km \u00f6sterut fr\u00e5n byns centrum dit g\u00e5rdarna flyttades var f\u00f6re storskiftet \u00f6demark helt utan bos\u00e4ttning. Omr\u00e5det var vattensjukt och frost\u00f6mt trots att det ligger n\u00e4ra Lappfj\u00e4rds \u00e5. Det anv\u00e4ndes som betesmark f\u00f6r korna och n\u00e5gon egentlig v\u00e4g till \u00c5backan fanns inte. Den nuvarande \u00c5backv\u00e4gen byggdes f\u00f6rst \u00e5r 1937, s\u00e5 Josef och Viktor fick ta sig fram till de nya boplatserna l\u00e4ngs leriga \u00e5kerv\u00e4gar. L\u00e4ngs med \u00e5n gick G\u00e5l\u00e4ngst\u00e5et, det var ingen riktig v\u00e4g utan liknades n\u00e4rmast vid en gyttjig kostig. Uppe i skogen gick en annan v\u00e4g fr\u00e5n Dagsmark till Myron och vidare till Storliden.<\/p>\n

Josef B\u00e5sk, kallad Gr\u00f6ndahlas Josip tar \u00f6ver halva hemmanet<\/h3>\n

Josef B\u00e5sk, allts\u00e5 Gr\u00f6ndahlas Josip<\/u><\/strong> (1859-1950) gifte sig \u00e5r 1883 med Anna Kajsa Klemets (1859-1916). Anna Kajsa var dotter till mj\u00f6lnaren p\u00e5 Klemets kvarn Johan Erik Klemets (1827-1868) och Anna Kajsa Storkull (f. 1827). Just f\u00f6re faderns d\u00f6d \u00e5r 1886 fick Josef \u00f6verta halva B\u00e5sk skattehemman och blev d\u00e5 bonde.<\/p>\n

Josef och Anna Kajsa fick 2 s\u00f6ner:<\/p>\n

-Henrik Emil<\/u> B\u00e5sk (1884-1976)<\/p>\n

-Erik Anders<\/u> B\u00e5sk (1886-1954)<\/p>\n

\"H\u00e4r
Br\u00f6derna Emil och Erik Anders B\u00e5sk.<\/figcaption><\/figure>\n

Emil och Ida B\u00e5sk.<\/strong><\/h3>\n

Efter folkskolan hade Emil g\u00e5tt i folkh\u00f6gskola i Yttermark i N\u00e4rpes och m\u00f6jligtvis handelsutbildning i Vasa, precis som sin bror Anders. Under \u00e5ren 1902-1909 var Emil B\u00e5sk aktiv inom Dagsmark Ungdomsf\u00f6rening och verkade under de \u00e5ren antingen som ordf\u00f6rande eller som sekreterare. \u00a0\u00c5r 1905 h\u00f6ll Emil ett anf\u00f6rande p\u00e5 ett sommarm\u00f6te om nyttan med att g\u00e5 i folkh\u00f6gskola. P\u00e5 samma sommarm\u00f6te ordnades ocks\u00e5 idrottst\u00e4vlingar och Emil B\u00e5sk deltog \u00e5tminstone i l\u00e4ngdhopp, d\u00e4r han kom trea med resultatet 3,57. P\u00e5 100 meters l\u00f6pningen kom Emil tv\u00e5a med tiden 14 sekunder.<\/p>\n

Efter avklarade studier s\u00e5 gifte sig Emil \u00e5r 1909 med Ida<\/u> Josefina Klemets (1885-1980). Ida var f\u00f6dd och uppv\u00e4xt p\u00e5 Klemets hemman n\u00e4ra folkskolan men hennes f\u00f6r\u00e4ldrar blev i storskiftet flyttade ner till Storfors n\u00e4ra Ragnarsvik. Ida var dotter till \u201dKlemes Kalle \u00e5 Fina\u201d, allts\u00e5 Karl Erik Klemets, eller Charly som han kallades efter \u00e5ren i Amerika (1857-1939) och Josefina (f. Berg i Uttermossa 1856-1947). Efter flytten bytte Klemes Kalle \u00e5 Fina sl\u00e4ktnamn till Ragnas, m\u00f6jligtvis p\u00e5 grund av n\u00e4rheten till Ragnarsvik.<\/p>\n

\"Ida
Ida och Emil B\u00e5sk.<\/figcaption><\/figure>\n

(Vill du l\u00e4sa mera om Klemes Kalle och Fina, s\u00e5 klicka h\u00e4r<\/strong><\/u><\/a> och vill du l\u00e4sa mera om Idas sl\u00e4kt, s\u00e5 klicka h\u00e4r<\/u><\/strong><\/a> och g\u00e5 sedan till tabell 228).<\/p>\n

Emil B\u00e5sk tar \u00f6ver hemmanet<\/strong><\/h4>\n

Efter att B\u00e5sks g\u00e5rd flyttades upp till \u00c5backan, s\u00e5 var det \u00e4ldre sonen Emil som ocks\u00e5 kallades f\u00f6r \u201dB\u00e5sk Emel\u201d som blev bonde p\u00e5 hemmanet. \u00c5r 1911, den 8 mars \u00f6vertog Emil halva hemmanet och \u00e5r 1912 den 18 juni \u00f6vertog han den andra halvan. Hela hemmanet hade ett v\u00e4rde p\u00e5 2 000 mark men det betalades med sytning \u00e5t f\u00f6r\u00e4ldrarna. Emil fick lagfart p\u00e5 hemmanet \u00e5r 1914. Fadern Josef tog \u00e5t sig en parcell p\u00e5 2,4 ha i r\u00e5n mot hemmanet Hummelg\u00e5rd och det gick ned till Lappfj\u00e4rds \u00e5 och f\u00f6r denna parcell skulle han \u00e5rligen betala sju mark \u00e5t sonen Emil. Den h\u00e4r parcellen fanns p\u00e5 b\u00e5da sidor av \u00c5backv\u00e4gen och \u00e5r 1926 k\u00f6pte sj\u00f6kaptenshustrun Amanda Nelson den nedre delen, som hette \u00c5back 2:88. Det var p\u00e5 denna, nedre delen som sj\u00f6kapten Nils Nelson sedan byggde sin g\u00e5rd i b\u00f6rjan av 1930-talet.<\/p>\n

Emil B\u00e5sk bodde till en b\u00f6rjan inte p\u00e5 \u00c5backan utan p\u00e5 sitt andra hemman Landg\u00e4rds i Klemets\u00e4ndan<\/a>, som han \u00f6vertagit \u00e5r 1910 av sina sv\u00e4rf\u00f6r\u00e4ldrar Klemes Kalle och Fina.<\/p>\n

Efter n\u00e5gra \u00e5r i Klemets\u00e4ndan s\u00e5 bj\u00f6d Emil ut Klemes Kalles hemman i tidningen Syd-\u00d6sterbotten. Han lovade att s\u00e4lja f\u00f6rm\u00e5nligt men i k\u00f6pet ingick ju ocks\u00e5 sytningen \u00e5t de f\u00f6rra \u00e4garna Kalle och Fina.<\/p>\n

\"Annonsen
Annonsen till v\u00e4nster var inf\u00f6rd \u00e5r 1912 men tydligen hittade han d\u00e5 ingen k\u00f6pare, eftersom han f\u00f6ljande \u00e5r annonserade p\u00e5 nytt och nu var hemmanet \u201df\u00f6rm\u00e5nligt\u201d. I en annan liten annons p\u00e5 2-3 rader bjuder Emil B\u00e5sk ut 2 hemman.<\/figcaption><\/figure>\n
\"H\u00e4r
Emil och Ida B\u00e5sk, n\u00e5gon g\u00e5ng p\u00e5 1950-talet.<\/figcaption><\/figure>\n

Efter sitt br\u00f6llop 1909 fick b\u00e5da makarna Emil och Ida var sin hemmansdel. \u00c5r 1910 fick de lagfart p\u00e5 1\/18 dels mtl av Klemets hemman och \u00e5r 1914 fick de lagfart p\u00e5 1\/16 dels mtl av B\u00e5sk hemman p\u00e5 \u00c5backan. B\u00e5da \u00f6vertaganden var betungande eftersom de i samband med \u00f6vertagandet skulle ge sytning i form av varor och tj\u00e4nster \u00e5t respektive f\u00f6r\u00e4ldrar. Emil trivdes inte som bonde p\u00e5 Klemets hemman, s\u00e5 han till och med hotade att resa till Amerika. \u00c5r 1913 lyckades han s\u00e4lja Klemets hemmanet men han flyttade inte till Amerika utan flyttade med sin Ida till \u00c5backan till B\u00e5sks hemman.<\/p>\n

Emil och Ida var nu b\u00f6nder p\u00e5 \u00c5backan med stort hemman p\u00e5 1\/16 mantal med flera kor men samtidigt gjorde Emil aff\u00e4rer med bland annat sm\u00f6r och andra produkter.<\/p>\n

Emil engagerade sig ocks\u00e5 i kommunala uppdrag, precis som sin farbror Gr\u00f6ndahlas Viktor och farfar Johan Henrik B\u00e5sk, bland annat var han kommunalsekreterare och ordf\u00f6rande f\u00f6r skogsn\u00e4mnden. Han var ocks\u00e5 intresserad av aff\u00e4rer och tillsammans med ett par andra b\u00f6nder k\u00f6pte han och s\u00e5lde skog och tomter. Han gjorde aff\u00e4rer bland annat med den h\u00e5rda aff\u00e4rsmannen Axel Lilltr\u00e4sk fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd. Emil kom bra \u00f6verens med Lilltr\u00e4sk men m\u00e5nga ortsbor k\u00e4nde sig lurade, vilket ledde till att Lilltr\u00e4sk i b\u00f6rjan p\u00e5 1930-talet m\u00f6rdades i sitt hem av ok\u00e4nd m\u00f6rdare.<\/p>\n

Ida B\u00e5sk hade fullt upp med alla barnen, hon var intresserad av tr\u00e4dg\u00e5rdssk\u00f6tsel och sk\u00f6tte v\u00e4l om gr\u00f6nsakslanden. Hon var frisinnad lagd och brukade hj\u00e4lpa till att sprida den f\u00f6rbjudna tidsskriften \u201dFria ord\u201d som trycktes i Sverige. Hon hade p\u00e5 sig en extra underkjol med isydda l\u00f6nnfickor f\u00f6r tidningen, som hon sedan gav \u00e5t p\u00e5litliga personer. I yngre d\u00e5 Ida gick i skolan r\u00e4knades hon som beg\u00e5vad och l\u00e4rarinnan ville att hon skulle forts\u00e4tta studera. Det h\u00e4r kom inte p\u00e5 fr\u00e5ga eftersom hennes far Karl Erik Klemets \u00e5r 1888 reste till Amerika och l\u00e4mnade henne som 3-\u00e5ring tillsammans med sin mor Josefina.<\/p>\n

Efter 15 \u00e5r i Amerika \u00e5terv\u00e4nde han men d\u00e5 var Ida redan vuxen. Ida var ocks\u00e5 intresserad av teater och spelade ofta tillsammans med Torsten Wadstr\u00f6m, Erik Anders B\u00e5sk och flera andra ungdomar p\u00e5 ungdomsf\u00f6reningens festtillst\u00e4llningar.<\/p>\n

Emil B\u00e5sks enda bror Erik Anders som \u00e5r 1913 byggde ett aff\u00e4rshus i centrala Perus var ocks\u00e5 involverad i Storfors S\u00e5g<\/a>. Erik Anders gifte sig \u00e5r 1916 med Selma Eklund fr\u00e5n Brobackan<\/a> och troligen var han inte alls del\u00e4gare i bolaget men var \u00e4nd\u00e5 i borgen f\u00f6r betydande summor. Den h\u00e4r trassliga aff\u00e4ren med Storfors S\u00e5g som gjorde konkurs \u00e5r 1923 gjorde att Erik Anders fick s\u00e5 stora problem med borgensf\u00f6rbindelsen att han gjorde personlig konkurs och tvingades s\u00e4lja aff\u00e4ren i Perus.<\/p>\n

Johannes Gr\u00f6ndahl tar \u00f6ver halva hemmanet av sin kusin<\/strong><\/h4>\n

M\u00f6jligtvis drogs brodern Emil in i de h\u00e4r konkurserna, vilket gjorde att Emil och Ida tvingades s\u00e4lja sin g\u00e5rd och hemman p\u00e5 \u00c5backan. I april 1923 s\u00e5lde de halva hemmanet, allts\u00e5 1\/32 mtl \u00e5t kusinen Johannes Gr\u00f6ndahl. Hemmanet bestod d\u00e5 av 7,5 ha \u00e5kermark, 3 ha odlingsmark och 4,5 ha skog.<\/p>\n

I maj 1924 s\u00e5lde de andra halvan av hemmanet i 3 lika stora delar. De olika k\u00f6parna var Frans Agn\u00e4s, Erik Anders Br\u00e4nn el Klemets och Emil Agn\u00e4s och de k\u00f6pte allts\u00e5 1\/96 dels mtl var. De tre k\u00f6parna s\u00e5lde f\u00f6ljande \u00e5r ett omr\u00e5de Lundqvist, ca 2 ha \u00e5t Viktor Nyroos. Det h\u00e4r var ett sv\u00e5rt bakslag f\u00f6r den stora familjen, som hade flyttat till Kristinestad \u00e5r 1922, det var d\u00e5 de f\u00f6r 15 000 mark k\u00f6pte g\u00e5rden p\u00e5 \u00d6stra l\u00e5nggatan 34 av \u00e4nkan Justina Nortamo<\/a>.<\/p>\n

K\u00f6paren, kusinen Johannes Gr\u00f6ndahl (1894-1985) var son till Viktor Gr\u00f6ndahl (1861-1936) och Amanda (1864-1946). Johannes hade vistats i Amerika i tv\u00e5 repriser och \u00e5r 1931 gifte han sig med Elna Maria Nyholm (1907-1936) och de fick sonen Rainer (1933-2023).<\/p>\n

\u00c5r 1936<\/strong> avled hustrun Elna Amanda och vid arvskiftet 1937 delades B\u00e5sk skattehemman p\u00e5 1\/32 dels mtl mellan \u00e4nklingen Johannes som fick h\u00e4lften i giftor\u00e4tt och sonen Rainer som fick andra halvan i arv.<\/p>\n

\u00c5r 1938<\/strong> gifte Johannes om sig med Elsa Adelina Stendahl (f.1902) men det \u00e4ktenskapet slutade med skilsm\u00e4ssa.<\/p>\n

\u00c5r 1943<\/strong> gifte sig Johannes en tredje g\u00e5ng, nu med Hilda \u00d6sterberg (1903-2004) fr\u00e5n \u00d6mossa. Johannes fick inga fler barn f\u00f6rutom Rainer.<\/p>\n

\u00c5r 1958, i september<\/strong> gifte sig Rainer med Eivor Lillsj\u00f6 (1938-2015) fr\u00e5n Stormyron. Eivor var dotter till bonden Ingvar Lillsj\u00f6 (1916-2010) och Inga (f.Liljeblad 1916-1990).<\/p>\n

Rainer Gr\u00f6ndahl tar \u00f6ver<\/strong><\/h4>\n

\u00c5r 1959, den 9 mars<\/strong> s\u00e5lde Johannes sin halva av hemmanet \u00e5t sonen Rainer, som fr\u00e5n tidigare \u00e4gde den andra halvan. Hemmanet bestod d\u00e5 av B\u00e5sk 2:29 och Ny\u00e5ker 5:119 i Dagsmark, och halva Norrskiftet 10:22 i Lappfj\u00e4rd. Norrskiftet blev sedan ombildat till Bergskatan 10:144. K\u00f6peskillingen utgjorde 700 000 gamla mark och betalades med tv\u00e5 skuldsedlar.<\/p>\n

\u00c5r 1966<\/strong> kunde Rainer och Eivor k\u00f6pa tillskottsmark av staten p\u00e5 f\u00f6rm\u00e5nliga villkor. Omr\u00e5det p\u00e5 n\u00e4rmare 5 ha, som fick namnet Oxen hade tidigare tillh\u00f6rt bonden och bilhandlaren \u00c5ke Klemets. Omr\u00e5det var just det omr\u00e5de som den tidigare \u00e4garen Emil B\u00e5sk \u00e5r 1924 hade s\u00e5lt \u00e5t Klemets \u00c5kes far Erik Anders Br\u00e4nn.<\/p>\n

\u00c5r 1974<\/strong> byggde Rainer och Eivor den bostadsbyggnad som fortfarande finns kvar p\u00e5 tomten och i samma veva revs den gamla g\u00e5rden.<\/p>\n

\u00c5r 1989, den 14 mars<\/strong> s\u00e5lde Rainer och Eivor sitt hemman och g\u00e5rden \u00e5t sin yngsta son, f\u00f6dd 1962 och hemmanet \u00e4r fortfarande i sl\u00e4ktens \u00e4go.<\/p>\n

Emil och Ida B\u00e5sks fortsatta historia i Kristinestad och Helsingfors<\/strong><\/h4>\n

\u00c5tminstone Ida B\u00e5sk var v\u00e4ldigt m\u00e5n om att barnen skulle f\u00e5 bra utbildning och Emil och Idas \u00e4ldsta s\u00f6ner Einar och Hjalmar hade n\u00e5gra \u00e5r innan b\u00f6rjat i samskolan i Kristinestad<\/a> och de bodde ocks\u00e5 d\u00e4r under studietiden. Emil och Ida ville att pojkarna skulle f\u00e5 g\u00e5 i skolan i Kristinestad och d\u00e4rf\u00f6r k\u00f6pte de f\u00f6rst g\u00e5rden p\u00e5 \u00d6stra l\u00e5nggatan 34 och redan f\u00f6ljande \u00e5r en vacker stadsg\u00e5rd p\u00e5 Varvsgatan 5 i s\u00f6derstan.<\/p>\n

D\u00e5 Emil och Ida B\u00e5sk flyttade till Kristinestad s\u00e5 flyttade fadern, \u00e4nklingen \u201dGr\u00f6ndahlas Josip\u201d till By\u00e5sen, till den g\u00e5rd som hade tillh\u00f6rt Borg Oskar och levde d\u00e4r tills han dog \u00e5r 1950. Borg Oskars g\u00e5rd l\u00e5g bakom Eliel Holmbergs g\u00e5rd och det syns fortfarande i terr\u00e4ngen var stugan hade st\u00e5tt. Om du vill l\u00e4sa mera om Borg Oskar, s\u00e5 klicka h\u00e4r<\/u><\/strong>!<\/a><\/p>\n

Vid flyttningen till Kristinestad togs ocks\u00e5 djuren med, n\u00e4mligen en h\u00e4st, tre kor och en hund. Men trots att det \u00e4r n\u00e4rmare 20 kilometer till Dagsmark, s\u00e5 en dag vandrade boskapen tillbaka till \u00c5backan, d\u00e4rifr\u00e5n de hade flyttats. Under tiden i Kristinestad \u00e5tog sig Emil B\u00e5sk olika f\u00f6rtroendeuppdrag, s\u00e5som kyrkvaktm\u00e4stare, f\u00f6r\u00e4ldrar\u00e5d och mycket annat.<\/p>\n

\"Till
\u00c5r 1923 flyttade familjen B\u00e5sk till den h\u00e4r vackra g\u00e5rden p\u00e5 Varvsgatan 5 i Kristinestad. De hade ju f\u00f6re det bott ca ett \u00e5r p\u00e5 \u00d6stra l\u00e5nggatan 34. G\u00e5rden byggdes p\u00e5 1850-talet av Johan G. Sundblad. D\u00e5 Johan dog \u00f6vertog \u00e4nkan Sofia och hennes nya man, kapten Wilhelm Hagen g\u00e5rden \u00e5r 1886. G\u00e5rden som fortfarande kallas f\u00f6r Kapten Hagens g\u00e5rd \u00e4gdes sedan av Matti Latva-Kokko men i juli 1923 fick Emil B\u00e5sk lagfart p\u00e5 g\u00e5rden.<\/figcaption><\/figure>\n

I Kristinestad etablerade sig Emil B\u00e5sk som handelsman och han hade en egen aff\u00e4r n\u00e4ra torget p\u00e5 Strandgatan i Fremdelings gr\u00f6na stadsg\u00e5rd.<\/a> Aff\u00e4ren flyttade sedan till Frans Henriksons aff\u00e4rshus<\/a> p\u00e5 \u00f6vre torget. Den 20.6.1926 s\u00e5lde Emil B\u00e5sk sin butik \u00e5t aff\u00e4rsmannen S. Saber som sedan blev en stor och k\u00e4nd kl\u00e4dhandlare i staden. Saber var f\u00f6dd tatar i Turkiet och h\u00f6rde till den muslimska f\u00f6rsamlingen. Saber bodde i Bj\u00f6rneborg, d\u00e4r han hade en annan aff\u00e4r men han vistades mycket p\u00e5 villan i Antila.<\/p>\n

I norrstan, i det nedlagda Norra bryggeriet hade Emil B\u00e5sk dessutom ett m\u00e4lteri, d\u00e4r det varma kornet skyfflades om d\u00e5 och d\u00e5 f\u00f6r att j\u00e4sa. Emil gjorde ocks\u00e5 l\u00e5nga aff\u00e4rsresor och han s\u00e5lde bland annat hudar till Friitalan Nahka. I slutet p\u00e5 1920-talet slog v\u00e4rldsdepressionen till och Emil f\u00f6rlorade stora pengar p\u00e5 aff\u00e4rerna och flera borgens\u00e5tagande, s\u00e5 verksamheten slutade i konkurs. S\u00e5 efter 7 \u00e5r flyttade hela familjen \u00e5r 1929 till Helsingfors d\u00e4r de stannade livet ut. Han drogs med mycket stora skulder och f\u00f6rlorade i stort sett allt han \u00e4gde. G\u00e5rden p\u00e5 Varvsgatan 5 s\u00e5ldes \u00e5r 1929 \u00e5t bokhandlaren Anders Skeppar.<\/p>\n

S\u00f6nerna Einar och Hjalmar stannade kvar i Kristinestad f\u00f6r att avl\u00e4gga sina studentexamina och de flyttade sedan till Helsingfors.<\/p>\n

Under tiden i Dagsmark fick Emil och Ida B\u00e5sk 7 barn och i Kristinestad f\u00f6ddes yngsta sonen Filip:<\/p>\n

–Einar<\/strong> (1909-2000) ekon.mag. gift med Lisa Margaretha f Hagstr\u00f6m (1916-1982) kontorist, \u00a0fr\u00e5n Helsingfors, 3 barn. Lisas far Oskar Hagstr\u00f6m var f\u00f6dd i Porkala\/Ing\u00e5 och Lisas mor Anna var f\u00f6dd Fijalkowski i Helsingfors.<\/p>\n

–Hjalmar<\/strong> (1911-1971), student fr\u00e5n Kristinestads gymnasium 1931, fil.kand vid Helsingfors universitet 1936. Gift med Irene Wilhelmina Illmen (1908-1996) kontorist, 3 barn. Arbetade under en l\u00e5ng tid vid Helsingfors Telefonf\u00f6rening och han var aktiv i tj\u00e4nstemannar\u00f6relsen och han var bland annat ordf\u00f6rande i Handels- och industritj\u00e4nstemannaf\u00f6rbundet. Under \u00e5ren 1949 – 1971 var han ordf\u00f6rande i Kristinestadsnejdens Hembygdsf\u00f6rening i Helsingfors, en f\u00f6rening som hade grundats \u00e5r 1945 av Kristinestadsbor som flyttat till huvudstaden.<\/p>\n

\"\"
Hjalmar B\u00e5sks nekrolog i Syd-\u00d6sterbotten 21.9.1971.<\/figcaption><\/figure>\n

–Irma Helena<\/strong>(1913-1913).<\/p>\n

–Birger <\/strong>(1914-2003) tekniker, gift med Signe Sofia Sj\u00f6gren-Ekman (1906-1977) fris\u00f6rska, en dotter.<\/p>\n

–Thure<\/strong> (f. 1917, stupade i vinterkriget \u00e5r 1940)<\/p>\n

–Wilhelm<\/strong> (1918-2004) dipl.ing. gift med Maj-Lis Irene Kandolin (1919-2003) banktj.man, 2 barn.<\/p>\n

–Ethel Viola<\/strong> (f.1922) kontorist, gift med Sven Erik Ottenberg fr\u00e5n Sverige. 2 barn bosatta i Sverige. Vill du l\u00e4sa en uppsats som Ethel skrev om Kristinestads sev\u00e4rdheter \u00e5r 1943, s\u00e5 klicka H\u00c4R!<\/strong><\/span><\/span><\/a><\/p>\n

–Filip<\/strong> (f. 1924-drunknade i Kristinestad 1928).<\/p>\n

F\u00f6rsta bostaden i Helsingfors var en tr\u00e4villa, som \u00e4gdes av aff\u00e4rsmannen Axel Lilltr\u00e4sk. Sedan flyttade Emil och Ida till en 1-rummare med gasspis i ett 9-v\u00e5ningshus i S\u00f6rn\u00e4s och sedan till en 2-rummare i Bergh\u00e4ll. Livet var h\u00e5rt eftersom skulderna efter konkursen i Kristinestad f\u00f6ljde med till Helsingfors och det blev att arbeta h\u00e5rt f\u00f6r Emil. Han fick arbete som glasm\u00e4stare p\u00e5 Tallbergs och d\u00e4r jobbade han \u00e4nnu som 70-\u00e5ring i olika befattningar. Egentligen var han \u00f6verkvalificerad f\u00f6r de h\u00e4r jobben men n\u00f6den har ingen lag och Emil fick ta det jobb som erbj\u00f6ds.<\/p>\n

I 50-\u00e5rs\u00e5ldern fick han s\u00e5 d\u00e5lig syn att han inte klarade av glasm\u00e4starjobbet och d\u00e5 b\u00f6rjade han som g\u00e5rdskarl p\u00e5 Tallberg och fick genom det fri bostad p\u00e5 ett rum och k\u00f6k p\u00e5 femte v\u00e5ningen i ett h\u00f6ghus utan hiss. I l\u00e4genheten fanns ocks\u00e5 en alkov som Emil b\u00f6rjade hyra ut \u00e5t beh\u00f6vande fr\u00e5n de gamla hemtrakterna, det h\u00e4r efter att de \u00e4ldsta s\u00f6nerna flyttat hemifr\u00e5n. Den tiden d\u00e5 de bodde p\u00e5 Brunnsgatan n\u00e4ra j\u00e4rnv\u00e4gsstation s\u00e5 var det ofta resande fr\u00e5n Dagsmark som bodde hos dem och de kunde f\u00e5 hj\u00e4lp av Emil och Ida med l\u00e4karbes\u00f6k och dylikt. Under en tid var det till och med tv\u00e5 studerande fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd som bodde hos dem.<\/p>\n

P\u00e5 sina semestrar arbetade han som hamnsj\u00e5are eller s\u00e5 hj\u00e4lpte han till p\u00e5 n\u00e5gon bondg\u00e5rd. 20 \u00e5r efter flytten till Helsingfors hade Emil och Ida betalat bort alla sina gamla skulder, samtidigt som de hade gett alla barnen goda m\u00f6jligheter till utbildning.<\/p>\n

Emils s\u00f6ner Einar, Birger och Thure var v\u00e4l drillade skyddsk\u00e5rister och d\u00e5 vinterkriget br\u00f6t ut blev de genast inkallade. Einar fick benet avskjutet och Birger s\u00e5rades flera g\u00e5nger men \u00f6verlevde. Thure d\u00e4remot stupade i krigets slutskede. Han hade f\u00f6re det arbetat som filmassistent p\u00e5 Adamsfilmi. Wilhelm var med i hela forts\u00e4ttningskriget, Hjalmar blev skrivare vid artilleriet och Ethel arbetade p\u00e5 krigssjukhus. Detta betydde att alla Emils levande barn ett tag samtidigt var ute i kriget. En del familjemedlemmar vistades i Dagsmark under kriget.<\/p>\n

\"Emil
Emil och Ida B\u00e5sk, h\u00e4r omgivna av n\u00e5gra barnbarn.<\/figcaption><\/figure>\n
\"P\u00e5
Ida B\u00e5sk \u00e5r 1940.<\/figcaption><\/figure>\n
\"P\u00e5
Birger \u00e4r uppe och m\u00e5lar medan Emil, Ida och Wilhelm h\u00e5ller sig p\u00e5 marken. Byggfotot fr\u00e5n R\u00f6djev\u00e4gen \u00e4r taget \u00e5r 1953..<\/figcaption><\/figure>\n

Efter kriget byggde Emil med s\u00f6nernas hj\u00e4lp ett s\u00e5 kallat frontmannahus i Domarby och flyttade dit men p\u00e5 gamla dagar k\u00f6pte de en 2-rumsl\u00e4genhet p\u00e5 Drums\u00f6. \u201dDen b\u00e4sta bostad jag haft i mitt liv\u201d sade Ida. Emil och Ida levde till h\u00f6g \u00e5lder och b\u00e5da \u00e4r begravda p\u00e5 Furumo i Dickursby.<\/p>\n

\"En
En god utbildning var n\u00e5gonting mycket viktigt f\u00f6r Ida och Emil B\u00e5sk. H\u00e4r ser dom nog lite stolta ut d\u00e5 barnbarnen Inger och Gustav blir studenter vid Drums\u00f6 svenska samskola \u00e5r 1967.<\/figcaption><\/figure>\n
\"P\u00e5
P\u00e5 fotot som \u00e4r taget n\u00e5gon g\u00e5ng efter kriget s\u00e5 \u00e4r en del av sl\u00e4kten samlad f\u00f6r att fira jul tillsammans.<\/figcaption><\/figure>\n
\"H\u00e4r
H\u00e4r st\u00e5r Emil B\u00e5sk utanf\u00f6r kolonistugan tillsammans med Wilhelm som har sonen Gustav i famnen, till h\u00f6ger st\u00e5r Ida B\u00e5sk.<\/figcaption><\/figure>\n
\"Sl\u00e4kten
Sl\u00e4kten var mycket k\u00e4r f\u00f6r Ida och Emil B\u00e5sk, det ser man direkt av hur m\u00e5nga fotografier som fanns i bokhyllan.<\/figcaption><\/figure>\n
\"Wilhelm,
Wilhelm, Hjalmar, Ethel, Birger, Einar och s\u00e5 sittande Emil och Ida B\u00e5sk. Fotot \u00e4r troligtvis fr\u00e5n Idas f\u00f6delsedagskalas \u00e5r 1965, d\u00e5 hon fyllde 80 \u00e5r.<\/figcaption><\/figure>\n

Einar B\u00e5sks minnesfond.<\/strong><\/h3>\n

Efter Einars B\u00e5sks bortg\u00e5ng \u00e5r 2000 bildades i Dagsmark Ungdomsf\u00f6rening en minnesfond med medel som inkommit vid begravningen. De h\u00e4r medlen ligger nu som grund f\u00f6r en allm\u00e4n Dagsmarkfond, som varje \u00e5r delar ut stipendier \u00e5t en eller flera unga Dagsmarkbor som p\u00e5 ett eller annat s\u00e4tt har utm\u00e4rkt sig.<\/p>\n

\"P\u00e5
P\u00e5 \u00e5rsm\u00f6tet 2015 delades stipendier ut \u00e5t 2 unga flickor och de fick ocks\u00e5 var sitt diplom av ovanst\u00e5ende modell.<\/figcaption><\/figure>\n

Erik Anders och Selma B\u00e5sk.<\/u><\/strong><\/h3>\n

\u201dGr\u00f6ndahlas Josipas\u201d yngre son Erik Anders<\/u> B\u00e5sk (1886-1954) \u00a0gick i handelsskola i Vasa, gifte sig \u00e5r 1916 med Selma Eklund (1897-1978) som var dotter till \u201dK\u00e5rk Viktor\u201d Viktor Eklund (1866-1953) och Maria f. B\u00e5sk (1869-1949) som bodde p\u00e5 Brobackan n\u00e4ra Storbron.<\/p>\n

\"P\u00e5
P\u00e5 bilden fr\u00e5n ca 1915 ser vi att Selmas barndomshem var vackert bel\u00e4get p\u00e5 Brobackan. Det ligger mitt i bild och byggdes om p\u00e5 1920-talet av Selmas bror Frans d\u00e5 han \u00e5terv\u00e4nde fr\u00e5n Amerika tillsammans med hustrun Elvira och dottern Lilli. G\u00e5rden l\u00e4ngst till h\u00f6ger \u00e4r \u00c5dd-Ivars.<\/figcaption><\/figure>\n
\"H\u00e4r
H\u00e4r p\u00e5 bilden det unga paret Erik Anders och Selma B\u00e5sk. De gifte sig \u00e5r 1916 men det h\u00e4r \u00e4r m\u00f6jligtvis ett f\u00f6rlovningsfoto som \u00e4r taget n\u00e5gon tid f\u00f6re br\u00f6llopet.<\/figcaption><\/figure>\n
\"Midsommaren
Midsommaren 1916 gifte sig Erik Anders B\u00e5sk med Selma Eklund fr\u00e5n Brobackan. L\u00e4ngst bak till v\u00e4nster st\u00e5r Emil Eklund och bredvid honom kanske hans f\u00e4stm\u00f6 Hulda, som han skulle gifta sig med i september samma \u00e5r. F\u00f6ljande \u00e4r Sandra Forsg\u00e5rd som st\u00e5r bredvid Johannes Gr\u00f6ndahl. I mitten st\u00e5r Frans Eklund bredvid Selma Gr\u00f6ndahl och paret till h\u00f6ger ser ut att vara Frans och Selma Holmudd.<\/figcaption><\/figure>\n
\"H\u00e4r
H\u00e4r ser vi brudparet Anders B\u00e5sk och Selma Eklund i juni \u00e5r 1916. Fr\u00e5n v\u00e4nster Evert Gr\u00f6ndahl, ok\u00e4nd, Johannes Gr\u00f6ndahl, ok\u00e4nd, Erik Anders B\u00e5sk, Selma B\u00e5sk, Frans Eklund, \u201dSkol-Selma\u201d Gr\u00f6ndahl, Emil Eklund och hans\u00a0f\u00e4stm\u00f6 Hulda.<\/figcaption><\/figure>\n

\u00c5r 1913<\/strong>, allts\u00e5 n\u00e5got \u00e5r f\u00f6re han gifte sig, \u00f6ppnade Erik Anders B\u00e5sk en diversehandel p\u00e5 Perus l\u00e4genhet men det \u00e4r oklart var den fanns.<\/p>\n

\u00c5r 1915, den 3 maj<\/strong> k\u00f6pte Erik Anders ett markomr\u00e5de p\u00e5 0,25 ha av bonden Karl Gustaf och Maja Lena L\u00e5ng f\u00f6r 500 mark. Karl Gustaf och Maja Lena hade \u00f6vertagit detta P\u00e4rushemman L\u00e5ng i november \u00e5ret innan. Tomten som Erik Anders k\u00f6pte fick namnet Rudolfsbacken 21-18 och d\u00e4r byggde Erik Anders B\u00e5sk ett kombinerat aff\u00e4rshus och bostadshus.<\/p>\n

\"S\u00e5
S\u00e5 h\u00e4r annonserade Erik Anders B\u00e5sk i tidningen Syd-\u00d6sterbotten sommaren 1913, d\u00e5 han \u00f6ppnade sin aff\u00e4r.<\/figcaption><\/figure>\n
\"H\u00e4r
H\u00e4r p\u00e5 fotot fr\u00e5n \u00e5r 1923 st\u00e5r Erik Anders och Selma med barnen Gullborg och Arne. Framf\u00f6r ing\u00e5ngen till butiken st\u00e5r flera av Selmas sl\u00e4ktingar.<\/figcaption><\/figure>\n
\"P\u00e5
P\u00e5 samma g\u00e5ng togs ett st\u00f6rre sl\u00e4ktfoto.
T.v. Viktor Eklund med hustrun Maria. F\u00f6ljande \u00e4r Selma Holmudd med d\u00f6ttrarna Gerda och Elvi och bakom Selma st\u00e5r hennes man Frans med sonen Egil i famnen.
Bredvid Selma st\u00e5r Hulda Eklund och bakom henne hennes man Emil Kronman som har dottern Gunborg i famnen. Bredvid Emil Kronman st\u00e5r Erik Anders B\u00e5sk med dottern Gullborg i famnen och framf\u00f6r dem st\u00e5r hustrun Selma med sonen Arne.
L\u00e4ngst till h\u00f6ger st\u00e5r Emil Eklund med sin dotter Ragni i famnen, hustrun Hulda och sonen Ture. Den v\u00e4lkl\u00e4dda pojken mitt i bild \u00e4r Selim Eklund. Viktors \u00e4ldsta son Frans befann sig i Amerika d\u00e5 fotot togs.<\/figcaption><\/figure>\n
\"Erik
Erik Anders B\u00e5sk.<\/figcaption><\/figure>\n

\u00c5r 1914, den 25 juni<\/strong> inregistrerade Erik Anders B\u00e5sk en filialr\u00f6relse i Dagsmark medan ”centralf\u00f6rvaltningen skulle f\u00f6rl\u00e4ggas till Lappfj\u00e4rds by i Lappfj\u00e4rds socken”. Om han verkligen startade n\u00e5gon filial i Dagsmark \u00e4r fortfarande oklart.<\/p>\n

\u00c5r 1917, den 30 april<\/strong> k\u00f6pte Erik Anders och Selma B\u00e5sk hemmanet Mittsfors f\u00f6r 10 300\u00a0 mark av bonden Henrik Eriksson och Klara Sofia Mitts. Hemmanet p\u00e5 1\/24 dels mtl s\u00e5ldes utan byggnader men en ria ingick i k\u00f6pet. Det h\u00e4r hemmanet s\u00e5lde Erik Anders ut i mindre delar \u00e5ren 1921 och 1922 \u00e5t bland annat Henrik Adrian Holmberg, Paul Helenius, Artur Anselm Nyholm och ett 13 ha stort skogsskifte p\u00e5 By\u00e5sen s\u00e5lde han \u00e5t Ture Granfors, som var disponent p\u00e5 Storfors s\u00e5g.<\/p>\n

Erik Anders var aff\u00e4rsman med egen butik i Perus men s\u00e5 blev han ocks\u00e5 p\u00e5 n\u00e5got vis indragen i aktiebolaget Storfors S\u00e5g och Kvarn.<\/a> Det var ju ett mycket gammalt f\u00f6retag som funnits i Storfors i Dagsmark sedan 1600-talet. Men i b\u00f6rjan p\u00e5 1920 ombildades bolaget och fick flera nya \u00e4gare som satsade stort p\u00e5 f\u00f6retaget. Tanken var nog att bolaget skulle bli mycket vinstbringande och ge de m\u00e5nga del\u00e4garna stora utdelningar och dividender. F\u00f6r att finansiera verksamheten och utbyggnaderna togs stora l\u00e5n, bland annat i Unionbanken i Lappfj\u00e4rd, Teuvan S\u00e4\u00e4st\u00f6pankki och i Lappfj\u00e4rds Sparbank. Del\u00e4garna tecknade proprieborgen f\u00f6r de h\u00e4r l\u00e5nen men ocks\u00e5 utomst\u00e5ende gjorde det. Erik Anders B\u00e5sk hade tecknat borgen f\u00f6r 2 l\u00e5n p\u00e5 totalt \u00f6ver 40 000 mark, som den tiden var en stor summa.<\/p>\n

Storfors S\u00e5g och Kvarn fick efter en tid stora ekonomiska problem och \u00e5r 1923 s\u00e5 var konkursen ett faktum. Del\u00e4garna ins\u00e5g snart att deras insatser hade g\u00e5tt f\u00f6rlorade. Av ok\u00e4nd anledning s\u00e5 brann s\u00e5gen ner \u00e5r 1924 och myndigheterna ans\u00e5g att branden hade varit anlagd. Sl\u00e4ckningsarbetet hade g\u00e5tt tr\u00f6gt och det framgick att det till och med bromsades med den p\u00e5f\u00f6ljd att hela s\u00e5gen totalf\u00f6rst\u00f6rdes.<\/p>\n

(Vill du l\u00e4sa mera om Storfors S\u00e5g, klicka h\u00e4r<\/u><\/strong>!)<\/a><\/p>\n

Precis som f\u00f6r m\u00e5nga andra s\u00e5 var det h\u00e4r en personlig katastrof f\u00f6r Erik Anders och Selma B\u00e5sk. I b\u00f6rjan av \u00e5r 1926 flyttade Erik Anders och Selma till Helsingfors, d\u00e4r Erik Anders fick ett bra arbete p\u00e5 F\u00c5A. Den 17 mars 1926 skrev de en fullmakt \u00e5t sj\u00f6kapten Nils Nelson att denne fick s\u00e4lja tomten med namnet Rudolfsbacken med b\u00e5de aff\u00e4rshus, magasin, diskar och hyllor f\u00f6r 50 000 mark. Den 20 mars 1926 skrevs k\u00f6pebrevet, d\u00e5 alltsammans s\u00e5ldes \u00e5t Adelina Br\u00e4nnkulla, som hade fullmakt av maken Erland som befann sig i Amerika.<\/p>\n

\"H\u00e4r
H\u00e4r en bild fr\u00e5n \u00e5r 2015 som visar att Erik Anders B\u00e5sks g\u00e5rd i Perus fortfarande \u00e4r i gott skick. Efter konkursen blev den s\u00e5ld \u00e5t Adelina och Karl Erland Br\u00e4nnkull. Erland var f\u00f6dd d\u00e4r \u201dJossas-Kaalas\u201d<\/a> ett par kilometer \u00f6sterut. Efter Adelina och Erland tog deras dotter Ellen Nissander \u00f6ver g\u00e5rden. Ellen och hennes man Ragnar Nissander flyttade sedan till centrala Lappfj\u00e4rd och g\u00e5rden s\u00e5ldes \u00e5t de nuvarande \u00e4garna, som anv\u00e4nder det gamla aff\u00e4rshuset som stadigvarande bostad.<\/figcaption><\/figure>\n
\"H\u00e4r
P\u00e5 trappan till huset i \u00c5ggelby st\u00e5r familjen B\u00e5sk. L\u00e4ngst bak st\u00e5r Anders med hustrun Selma som har yngsta dottern Margit i famnen. Fr\u00e5n v\u00e4nster barnen Arne, Gullborg och Nils. Kvinnan l\u00e4ngst till h\u00f6ger borde vara Hulda Lindell.<\/figcaption><\/figure>\n
\"P\u00e5
Arne B\u00e5sk till v\u00e4nster som stupade i forts\u00e4ttningskriget och till h\u00f6ger Gullborg som var den enda av Anders och Selmas barn som bildade familj och fick tv\u00e5 egna barn.<\/figcaption><\/figure>\n

Erik Anders och Selma B\u00e5sk fick 6 barn men 2 av dem dog mycket unga och 3 dog i yngre \u00e5r:<\/p>\n

1).Eskil Erik<\/strong> (1917-1917)<\/h6>\n
2).Arne Anders<\/strong> (f. 1918, f\u00e4nrik, stupade i Ohta p\u00e5 Karelska n\u00e4set i maj 1942)<\/h6>\n
3).Gullborg Alice<\/strong> (1919-1981) gift med J\u00f6rn Erik Torsell (1921-1982) och har 2 barn.<\/h6>\n
4). Birger Sigvald<\/strong> (1921-1921)<\/h6>\n
5).Nils Erik<\/strong> (f. 1922, f\u00e4nrik, stupade p\u00e5 Ladogafronten vid Vuoksenranta, Niittysuo by i augusti 1941)<\/h6>\n

6).Margit Elisabeth<\/strong> (f.1926, d.1945), efter studentskrivningarna vistades hon en tid i Nagu hos Birger Storfors men blev starkt f\u00f6rkyld under en roddf\u00e4rd p\u00e5 sj\u00f6n och drabbades av hj\u00e4rnhinneinflammation. Nu r\u00e5kade det sig inte b\u00e4ttre \u00e4n att det var b\u00e5tstrejk just d\u00e5 och hon stannade hos familjen Storfors en vecka utan att slippa d\u00e4rifr\u00e5n. Efter en sv\u00e5r resa fr\u00e5n Nagu kom s\u00e5 Margit till Epidemisjukhuset d\u00e4r hon dog 3 juli 1945. M\u00f6jligtvis drabbades Margit av den s\u00e5 kallade Kumlingesjukan, som smittas via f\u00e4stingar.<\/p>\n

\"P\u00e5
Selma och Anders B\u00e5sk med 3 av sina barn, fr\u00e5n v\u00e4nster Gullborg, Margit med dockan med sig och l\u00e4ngst fram sitter Nils.<\/figcaption><\/figure>\n

P\u00e5 kort tid hade Erik Anders och Selma B\u00e5sk mist 3 av sina barn och det \u00e4r f\u00f6rst\u00e5eligt att saknaden och sorgen var stor. Av deras 6 barn hade de nu endast Gullborg kvar i livet. Efter kriget skrev Erik Anders ner minnesord \u00f6ver sina stupade s\u00f6ner och de h\u00e4r minnesorden hittades n\u00e4stan i misstag i en bibel f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan av Gullborgs dotter Camilla. S\u00e5 h\u00e4r hade Anders skrivit:<\/p>\n

D\u00e5 Finlands regering i oktober 1939 ej kunde avtr\u00e4da stora landomr\u00e5den till Ryssland \u00f6verf\u00f6lls Finland av bolsjevikerna den 30 november 1939 med alla vapenslag vid gr\u00e4nsen och flygmaskiner \u00f6ver Helsingfors och andra st\u00e4der.<\/em><\/span><\/p>\n

Sonen Arne Anders intr\u00e4dde p\u00e5 kallelse i Milit\u00e4ren att avtj\u00e4na v\u00e4rnplikten den 19 januari 1940 och var med om striderna p\u00e5 Karelska n\u00e4set fr\u00e5n\u00a0\u00a020 februari till 13 mars d\u00e5 den f\u00f6r\u00f6dmjukande freden sl\u00f6ts. Sonen Nils Erik f\u00f6ljde sitt hj\u00e4rtas maning och ans\u00f6kte samt erh\u00f6ll tillst\u00e5nd att avtj\u00e4na sin v\u00e4rnplikt som frivillig den 15 februari 1940.<\/em><\/span><\/p>\n

D\u00e5 bolsjevikerna den 25 juni 1941 f\u00f6r andra g\u00e5ngen anf\u00f6llo oss voro b\u00e5de Arne och Nils (i Milit\u00e4ren) Fosterlands f\u00f6rsvarare. Finland arm\u00e9 under ledning av f\u00e4ltmarshalk Mannerheim, gick till angrepp f\u00f6r att f\u00f6rdriva fienden fr\u00e5n det land (Karelen) som var v\u00e5rt. I denna kamp offrade Nils Erik sitt unga liv f\u00f6r tro, hem och Fosterland den 17 augusti 1941. I en het genombrottsstrid vid Vuoksenranta, Niittysuo by gick (st\u00f6rtade) han dj\u00e4rvt fram i spetsen f\u00f6r sin pluton mot fienden utan att bry sig om kulregnet och p\u00e5 en \u00f6ppen plats kastades han till marken fiendens eld, tr\u00e4ffades av en granat och lj\u00f6t hj\u00e4lted\u00f6den.<\/em><\/span><\/p>\n

Hans stoft s\u00e4ndes hem och vilar nu sedan den 24 augusti kl. 16 i Hj\u00e4ltegraven p\u00e5 Sandudd. Vile han i frid!<\/em><\/span><\/p>\n

Forts\u00e4ttning:<\/em><\/span><\/p>\n

Sedan Nils Eriks d\u00f6d har Arne Anders varit v\u00e5rt allt; vi ha trott p\u00e5 livet liksom han sj\u00e4lv men Gud best\u00e4mde annorlunda. Arne var med om heta strider vid Sordavalas och Kexholms befrielse samt flera andra strider p\u00e5 Karelska n\u00e4set. Enligt hans brev var han ej i n\u00e5gon fara. Han var 2 g\u00e5nger p\u00e5 permission i december 1941 och Mars 1942 efter Nils d\u00f6d och han hoppades f\u00e5 komma till Midsommar och se v\u00e5rt nya hem p\u00e5 Backasgatan 93 a men Herren tog honom till ett b\u00e4ttre Hem den 16 maj 1942 f.m. Han f\u00f6ll f\u00f6r en olycksh\u00e4ndelse vid spr\u00e4ngning av en sten i deras nya st\u00e4llningar i Ohta samtidigt som Undersergeant Set\u00e4l\u00e4. Deras kroppar blevo illa massakrerade d\u00e5 den ryska laddningen, varmed stenen skulle bortspr\u00e4ngas ur l\u00f6pgraven, exploderade f\u00f6r tidigt. Vid sin d\u00f6d var han ej fyllda 24 \u00e5r; d\u00e5 kistan med hans kropp kom till Helsingfors den 22 maj 1942 skulle han ha fyllt 24 \u00e5r. Den 24 maj kl. 14 nedb\u00e4ddades hans stoft i Hj\u00e4ltegraven p\u00e5 Sandudd. Hans begravning blev en ”minnesdag” f\u00f6r oss f\u00f6r\u00e4ldrar och systrar ty han hedrades av Milit\u00e4ren med musik och sorgmarscher i Kapellet och vid graven. Salut sk\u00f6ts n\u00e4r kistan s\u00e4nktes i graven. Hans anh\u00f6riga, sl\u00e4kt och v\u00e4nner nedlade kransar och blommor p\u00e5 hans grav och m\u00e5nga inbetalningar till Invalidf\u00f6rbunden ha gjorts. D\u00e4r vile han i frid!<\/em><\/span><\/p>\n

I b\u00f6rjan av juli m\u00e5nad flyttade vi Nils Eriks stoft i samma grav som Arne Anders vilar och hoppas f\u00e5 m\u00f6ta dem b\u00e5da p\u00e5 Uppst\u00e5ndelsens dag.<\/em><\/span><\/p>\n

Erik Anders B\u00e5sk dog ov\u00e4ntat och \u00f6verraskande. Han begav sig till deras kolonistuga f\u00f6r att plocka \u00e4ppel och n\u00e4r han inte \u00e5terv\u00e4nde s\u00e5 cyklade Gullborg dit och hittade honom d\u00f6d under ett \u00e4ppeltr\u00e4d.<\/p>\n

Foton och tidningsurklipp<\/strong><\/h4>\n

 <\/p>\n

\"P\u00e5
Johan Viktor och dottern Amanda Gr\u00f6ndahl i s\u00e4des\u00e5kern p\u00e5 \u00c5backan.<\/figcaption><\/figure>\n

Precis som m\u00e5nga andra unga m\u00e4n s\u00e5 reste Johannes till Amerika och han gjorde det \u00e5r 1916 tillsammans med flera andra Dagsmarkbor. Resan b\u00f6rjade dramatiskt och s\u00e5 h\u00e4r ber\u00e4ttas historien av Eva Gr\u00f6nlund:<\/p>\n

\u201d\u00c5r 1916 reste 5 unga m\u00e4n fr\u00e5n Dagsmark tillsammans till Amerika. De var Viktor Viktorsson Rosenback f. 1893, Konrad Viktorsson Rosenlund f. 1893, Leonard Viktorsson Lillkull f. 1895, Johannes Viktorsson Gr\u00f6ndahl f. 1894 och Frans Viktorsson Eklund f. 1890 som reste iv\u00e4g och anl\u00e4nde till Ellis Island i Amerika den 27 november 1916.<\/em><\/span><\/p>\n

\u00a0<\/em>Deras dramatiska resa med en liten b\u00e5t fr\u00e5n fr\u00e5n R\u00f6rgrund i Pjelax \u00f6ver Bottniska viken till Sverige har av m\u00e5nga \u00e4ldre ber\u00e4ttats vidare till yngre generationer i Dagsmark. Under b\u00e5tf\u00e4rden \u00f6ver havet fr\u00e5n Kristinestad mot Sverige bl\u00e5ste det upp till h\u00e5rd storm. B\u00e5ten b\u00f6rjade ta in vatten, och det uppstod problem med b\u00e5tmotorn. De unga m\u00e4nnen f\u00f6rde en h\u00e5rd kamp mot stormen och de k\u00e4mpade med att ro och \u00f6sa vatten ur b\u00e5ten. Alla utom en h\u00f6ll p\u00e5 att ge upp. En av de unga m\u00e4nnen ville g\u00e5 ur b\u00e5ten mitt p\u00e5 havet. De hade gett upp hoppet n\u00e4r de till slut n\u00e5dde en liten holme och d\u00e4r hittades de av svenska kustbevakningen som hj\u00e4lpte dem. Flera av dem som var i b\u00e5ten fick sviter av strapatserna f\u00f6r resten av sina liv. Leonard var en av dem. Viktor Rosenback ans\u00e5gs av de andra vara den som r\u00e4ddade dem s\u00e5 att de klarade livhanken.\u201d<\/em><\/span><\/p>\n

 <\/p>\n

\"H\u00e4r
Hilda \u00d6sterberg i \u00d6mossa p\u00e5 \u00e5kanten framf\u00f6r Skogmans g\u00e5rd som varit g\u00e4stgiveri, n\u00e5gon g\u00e5ng p\u00e5 1920-talet. (Benita-Hansas Mattila skickade bilden).<\/figcaption><\/figure>\n
\"S\u00e5
S\u00e5 h\u00e4r skrev redakt\u00f6r Benita Hansas-Mattila i Vasabladet \u00e5r 2003 d\u00e5 Hilda Gr\u00f6ndahl fyllde 100 j\u00e4mnt.<\/figcaption><\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Sammanst\u00e4llt av Lasse Backlund 2015, med hj\u00e4lp av flera B\u00e5sks sl\u00e4ktingar som \u00e4r bosatta i s\u00f6dra Finland. Lena Mannila har bidragit med flera fotografier.\u00a0 L\u00e4nkar: Vill du l\u00e4sa ber\u00e4ttelsen om Gr\u00f6ndahlsl\u00e4ktens stammoder Anna, s\u00e5 klicka H\u00c4R! Om du vill l\u00e4sa Forts\u00e4tt l\u00e4sa Gr\u00f6ndahls p\u00e5 \u00c5backv\u00e4gen 203<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":92,"menu_order":203,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-5810","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/5810","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=5810"}],"version-history":[{"count":45,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/5810\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":25490,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/5810\/revisions\/25490"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/92"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=5810"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}