{"id":5720,"date":"2017-08-28T23:07:05","date_gmt":"2017-08-28T21:07:05","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=5720"},"modified":"2018-02-18T09:22:10","modified_gmt":"2018-02-18T08:22:10","slug":"lappfjards-skyddskars-historia","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=5720","title":{"rendered":"Lappfj\u00e4rds skyddsk\u00e5rs historia."},"content":{"rendered":"

Under forts\u00e4ttningskriget gav skyddsk\u00e5rsstaben i Vasa ut en tidning som hette V\u00e5rt V\u00e4rn. I nummer 3 \u00e5r 1943 skrev tidningen om skyddsk\u00e5ren i Lappfj\u00e4rd. Skribenten \u00e4r ok\u00e4nd eftersom artikeln saknar underskrift men kanske det \u00e4r chefredakt\u00f6ren Gunnar Dahlbo som skrivit detta. Personligen tror jag att det \u00e4r folkskoll\u00e4raren Selim Bj\u00f6rses fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd som \u00e4r f\u00f6rfattaren. Hela artikeln finns med men spr\u00e5ket har f\u00f6rnyats lite:<\/span><\/p>\n

M\u00e4nniskorna har sedan urminnes tider slutit sig samman till inb\u00f6rdes hj\u00e4lp, och tanken p\u00e5 ett gemensamt f\u00f6rsvar har framkallat v\u00e5ra skyddsk\u00e5rer. Denna f\u00f6rsvarstanke gav i b\u00f6rjan p\u00e5 1900-talet i Lappfj\u00e4rd upphov \u00e5t en f\u00f6rening, som motarbetade f\u00f6rryskningen i v\u00e5rt land. F\u00f6reningen bar namnet<\/p>\n

Svarta korset<\/strong><\/p>\n

och hade ett tiotal medlemmar. Bland dessa fanns f\u00f6reningens ordf\u00f6rande, bonden Karl Henrik Nissander, bonden Emil Knus, l\u00e4nsman Arthur Lew\u00e1n och s\u00e5g\u00e4garen John Erickson, som var utsatta f\u00f6r de ryska gendarmernas f\u00f6rf\u00f6ljelse. Dessa personer lyckades dock f\u00f6ra sina f\u00f6rf\u00f6ljare bakom ljuset och ingen av dessa beh\u00f6vde l\u00e4mna hemorten. Den egna tidningen \u201dFria Ord\u201d l\u00e4stes flitigt av \u201dSvarta korsets\u201d medlemmar. F\u00f6reningens verksamhet riktades f\u00f6r \u00f6vrigt mest p\u00e5 att hj\u00e4lpa uppb\u00e5dsynglingarna under deras flykt till Amerika undan det ryska v\u00e4rnpliktsuppb\u00e5det. V\u00e4rnpliktslagen motarbetades \u00e4ven p\u00e5 annat s\u00e4tt.<\/p>\n

En episod<\/strong><\/p>\n

fr\u00e5n denna verksamhet m\u00e5 n\u00e4mnas. N\u00e4r kung\u00f6relsen med de v\u00e4rnpliktiga s\u00e4ndes till pr\u00e4sterna f\u00f6r att uppl\u00e4sas i kyrkan, f\u00f6rs\u00f6kte \u201dSvarta korsets\u201d m\u00e4n f\u00f6rm\u00e5 pr\u00e4sterna att tiga om inneh\u00e5llet. Detta f\u00f6rs\u00f6k misslyckades dock och d\u00e5 k\u00f6rdes menigheten ut ur templet. En h\u00e4rkmeribo v\u00e4grade att l\u00e4mna kyrkb\u00e4nken men d\u00e5 p\u00e5minde l\u00e4nsmannen honom med n\u00e5gra l\u00e4tta k\u00e4pprapp om f\u00f6retagets allvar. Gubben satt dock envist kvar och anm\u00e4lde sedan saken \u00e5t gendarmerna men som redan n\u00e4mnts lyckades f\u00f6reningsmedlemmarna undg\u00e5 f\u00f6rf\u00f6ljelserna.<\/p>\n

Under denna tid angav ofta en person sina fiender som konspirat\u00f6rer. S\u00e5dana angivelser f\u00f6rkom i Lappfj\u00e4rd, till exempel n\u00e4r n\u00e5gon inte gillade kommunalst\u00e4mmans beslut.<\/p>\n

Bonden Emil Knus, h\u00f6r till ovann\u00e4mnda f\u00f6rening, anskaffade vapen \u00e5t n\u00e5gra lappfj\u00e4rdsbor, fr\u00e4mst<\/p>\n

Graftongev\u00e4r<\/strong><\/p>\n

men n\u00e5gra milit\u00e4ra \u00f6vningar f\u00f6rekommer inte. Tanken p\u00e5 en bev\u00e4pnad medborgark\u00e5r torde ha uppst\u00e5tt i dessa tider i Lappfj\u00e4rd men de politiska h\u00e4ndelsernas utveckling lade hinder i v\u00e4gen f\u00f6r dess f\u00f6rverkligande. Medlemmarna betalade en medlemsavgift men d\u00e5 denna inte r\u00e4ckte s\u00e5 l\u00e5ngt s\u00e5 betalade medlemmarna extra till f\u00f6reningens verksamhet. En noggrann skildring av f\u00f6reningens arbete och dess arbete \u00e4r sv\u00e5r att ge, eftersom protokoll och medlemsf\u00f6rteckning br\u00e4ndes d\u00e5 gendarmerna b\u00f6rja g\u00f6ra husunders\u00f6kningar.<\/p>\n

\u00c5r 1914 t\u00e4ndes<\/p>\n

v\u00e4rldskrigets fackla<\/strong><\/p>\n

i hela Europa. Krigsh\u00e4ndelserna gav ett hopp om ett sj\u00e4lvst\u00e4ndigt Finland. Under de skickelsedigra tider som stundade, f\u00f6rverkligades ocks\u00e5 tanken p\u00e5 ett<\/p>\n

medborgarv\u00e4rn i Lappfj\u00e4rd.<\/strong><\/p>\n

Det f\u00f6rsta initiativet till Lappfj\u00e4rds skyddsk\u00e5r togs vid ett sammantr\u00e4de den 9 augusti 1916. M\u00f6tet sammankallades av studeranden Emil Ingves, en person vars namn sedan \u00e4r f\u00f6rknippat med Lappfj\u00e4rds skyddsk\u00e5rs \u00f6den under \u00e5ren 1916-1923. Sammantr\u00e4det h\u00f6lls hos Emil Ingves far, handlanden Henrik Ingves.<\/p>\n

N\u00e4rvarande vi m\u00f6tet var f\u00f6rutom Emil bankdirekt\u00f6r Frans Teir, bonden Erik Anders \u00c5djers och veterin\u00e4ren Lennart Laurell. De h\u00e4r personerna kunde ju l\u00e4tt meddela sig med varandra, d\u00e5 de alla bodde i centrum i byn. Emil Ingves hade kontakter med personer som tillh\u00f6rde j\u00e4garr\u00f6relsen och p\u00e5 sammantr\u00e4det redogjorde han f\u00f6r ett<\/p>\n

hemligt meddelande<\/strong><\/p>\n

som kommit fr\u00e5n magister V\u00e4in\u00f6 Granlund i Vasa. Enligt detta \u00e4r en tysk landstigning i Finland m\u00f6jlig i en snar framtid. Platsen f\u00f6r den kommande landstigningen k\u00e4nde endast den tyska generalstaben till. F\u00f6r att underl\u00e4tta landstigningen och f\u00f6r att hj\u00e4lpa tyskarna med att f\u00f6rdriva ryssarna fr\u00e5n Finland, borde<\/p>\n

hemliga milit\u00e4ra organisationer<\/strong><\/p>\n

bildas \u00f6ver allt i landet. De h\u00e4r organisationerna skulle ha som uppgift att under den tyska landstigningen f\u00f6rhindra de ryska truppstyrkornas samling och uppmarsch. De skulle ocks\u00e5 hindra de ryska trupperna att br\u00e4nna och plundra under deras retr\u00e4tt. I varje kommun skulle en k\u00e5r bildas, som p\u00e5 en given signal skulle f\u00f6rst\u00f6ra f\u00f6r ryssarna n\u00f6dv\u00e4ndiga j\u00e4rnv\u00e4gar, telegraf- och telefonledningar, broar och dylikt. Efter att ryssarna hade f\u00f6rdrivits ur landet, skulle en finl\u00e4ndsk milit\u00e4r uppst\u00e4llas, som sedan p\u00e5 egen hand skulle f\u00f6rsvara landet. F\u00f6r att f\u00e5 reda p\u00e5 ungef\u00e4rliga storleken p\u00e5 denna finska arm\u00e9, ville den tyska generalstaben ha uppgifter om hur m\u00e5nga m\u00e4n i \u00e5ldern 18-55 \u00e5r, som fanns i varje kommun.<\/p>\n

Det var i huvudsak inneh\u00e5llet i det hemliga meddelande, som kom fr\u00e5n Vasa. M\u00f6tesdeltagarna i Lappfj\u00e4rd k\u00e4nde sig i h\u00f6gsta grad intresserade f\u00f6r saken och besl\u00f6t att genast vidta n\u00f6dv\u00e4ndiga \u00e5tg\u00e4rder.<\/p>\n

F\u00f6rsiktighet m\u00e5ste dock iakttagas, s\u00e5 att inte den ryska gr\u00e4nsvakten, som var stationerad i Lappfj\u00e4rd och i dess omgivning, skulle f\u00e5 veta om planerna. Mantalsf\u00f6rteckningar anskaffades i tysthet fr\u00e5n kommunaln\u00e4mndsordf\u00f6randen och sedan satt \u00c5djers, Ingves och Laurell om kv\u00e4llarna och gjorde listor \u00f6ver alla vapenf\u00f6ra m\u00e4n i kommunen. Vid den m\u00f6rka \u00e5rstidens inbrott vidtog den egentliga<\/p>\n

organisationen av k\u00e5ren<\/strong><\/p>\n

i Lappfj\u00e4rd by. F\u00f6r att vilseleda ryssarna skulle k\u00e5ren kallas byvakt och deras uppgift var att uppr\u00e4tth\u00e5lla vakth\u00e5llningen i byn f\u00f6r skyddande av inv\u00e5narnas liv och egendom. Ledarna f\u00f6r organisationen v\u00e4ntade med sp\u00e4nning p\u00e5 det \u00f6gonblick, n\u00e4r tyskarna skulle landstiga. Det blev h\u00f6st och det blev vinter men inga tyskar h\u00f6rdes av.<\/p>\n

Varje natt gick vakter omkring fr\u00e5n g\u00e5rd till g\u00e5rd, f\u00f6r att se till att intet ont skulle h\u00e4nda det sovande folket. Vakterna var vanligtvis bev\u00e4pnade med n\u00e5gon gammalmodig revolver eller hagelgev\u00e4r. S\u00e4llan hade de orsak att ingripa men de sk\u00f6tte plikttroget sina \u00e5ligganden. Hela vintern 1917 gick vakterna ost\u00f6rt sina ronder i byn men d\u00e5 det blev ljusare tider p\u00e5 v\u00e5ren s\u00e5 upph\u00f6rde ronderna. Om k\u00e5rens egentliga uppgift hade endast initiativtagarna s\u00e4ker k\u00e4nnedom, men n\u00e4r m\u00e4nnen under l\u00e5nga och tysta n\u00e4tter vandrade fr\u00e5n g\u00e5rd till g\u00e5rd, fick en och annan en aning om att viktiga tilldragelser var p\u00e5 kommande. Under<\/p>\n

v\u00e5rvintern 1917<\/strong><\/p>\n

intr\u00e4ffade i Ryssland h\u00e4ndelser, som f\u00f6r en tid kom att helt tilldra sig de finl\u00e4ndska sj\u00e4lvst\u00e4ndighetsm\u00e4nnens intresse. Kejsaren st\u00f6rtades och tsarv\u00e4ldet knakade i sina fogar. Det fanns tecken p\u00e5 att det ryska riket skulle komma att st\u00f6rta samman. Hos det finl\u00e4ndska folket b\u00f6rjade den tanken mogna, att kanske det \u00f6gonblick var kommet, d\u00e5 v\u00e5rt folk med egen kraft skulle f\u00f6rm\u00e5 frig\u00f6ra sig fr\u00e5n det \u00f6sterl\u00e4ndska herrav\u00e4ldet.<\/p>\n

Det var denna tanke, som sedan skulle ge upphov till bildandet av befrielseverket. Sj\u00e4lvf\u00f6rtroendet vaknade nu hos det finl\u00e4ndska folket. Tidigare hade man litat p\u00e5 tyskarnas hj\u00e4lp men nu hade man genom ett \u00f6dets nyck kommit till en tidpunkt, d\u00e5 man med egna krafter kunde skrida till verket.<\/p>\n

P\u00e5 v\u00e5ren 1917 bildades de f\u00f6rsta av v\u00e5ra skyddsk\u00e5rer. I Lappfj\u00e4rd hade det ju redan p\u00e5 v\u00e5ren 1916 tagits initiativ till en skyddsk\u00e5rsliknande organisation. Den 25 maj 1917 sammankallade den sedan f\u00f6reg\u00e5ende sommar p\u00e5 orten befintliga kommitt\u00e9n ett medborgarm\u00f6te p\u00e5 ungdomsf\u00f6reningens lokal i Lappfj\u00e4rd f\u00f6r behandlande av flera viktiga fr\u00e5gor, bland annat bildandet av en brandk\u00e5r i Lappfj\u00e4rd.<\/p>\n

Till m\u00f6tet hade sammankommit flera hundra personer. F\u00f6rhandlingarna leddes av bonden Viktor Rosenstedt och som sekreterare fungerade studeranden Emil Ingves. N\u00e4r fr\u00e5gan om bildande av en skyddsmilis i form av brandk\u00e5r upptogs till behandling, f\u00f6rstod samtliga m\u00f6tesdeltagare vad saken g\u00e4llde. F\u00f6rslaget om namnet brandk\u00e5r f\u00f6rkastades och man besl\u00f6t att ge organisationen namnet<\/p>\n

skyddsk\u00e5r.<\/strong><\/p>\n

Detta \u00e4r ett gott bevis p\u00e5 med vilken h\u00e4nf\u00f6relse de flesta genast fr\u00e5n b\u00f6rjan omfattade sj\u00e4lvst\u00e4ndighetsid\u00e9n och den d\u00e4rur framsprungna skyddsk\u00e5rsr\u00f6relsen. Vid m\u00f6tet besl\u00f6ts, att alla m\u00e4n i \u00e5ldern 18-55 \u00e5r skulle intagas som medlemmar i skyddsk\u00e5ren och \u00e5tminstone en man fr\u00e5n varje hush\u00e5ll m\u00e5ste vara med. De hush\u00e5ll som inte hade n\u00e5gra s\u00e5dana m\u00e4n, skulle i st\u00e4llet betala 5 mark till k\u00e5rens kassa. En kommitt\u00e9 best\u00e5ende av agronomen Johan Starcke, studeranden Emil Ingves, bonden Emil Knus och ingenj\u00f6ren Nils Molander tillsattes f\u00f6r att utarbeta f\u00f6rslag till k\u00e5rens organisation, vilken skulle behandlas p\u00e5 ett kommande m\u00f6te.<\/p>\n

Vid detta m\u00f6te som h\u00f6lls den 3 juni 1917 p\u00e5 samma plats, uttalade m\u00f6tet som sin \u00e5sikt, att \u201dFinland b\u00f6r bli en sj\u00e4lvst\u00e4ndig stat med internationella garantier\u201d och sedan besl\u00f6t m\u00f6tet att \u201dicke vidare \u00e5tlyda order om tv\u00e5ngsrekvisitationer\u201d.<\/p>\n

Vid ett f\u00f6ljande m\u00f6te som h\u00f6lls den 11 juni blev bonden Erik Anders \u00c5djers, studeranden Emil Ingves och veterin\u00e4r Lennart Laurell officiellt valda att handha den h\u00f6gsta ledningen av skyddsk\u00e5ren, vilken befattning de ju allt sedan h\u00f6sten 1916 i hemlighet innehaft.<\/p>\n

Man vidtog genast med organiserandet av k\u00e5ren. Medlemmarna uppf\u00f6rdes p\u00e5 f\u00f6rteckningar och indelades i avdelningar men n\u00e5gra egentliga milit\u00e4ra \u00f6vningar kunde man inte ha, eftersom en stark rysk kavalleriavdelning var f\u00f6rlagd i Lappfj\u00e4rd kyrkby och denna upptr\u00e4dde synnerligen sj\u00e4lvst\u00e4ndigt och hotfullt.<\/p>\n

Hittills hade allt g\u00e5tt v\u00e4l, men nu uppst\u00e4llde sig<\/p>\n

ett sv\u00e5rt hinder.<\/strong><\/p>\n

Varifr\u00e5n skulle vapen erh\u00e5llas? Det viskades visserligen om vapens\u00e4ndningar fr\u00e5n Tyskland som skulle f\u00f6rdelas p\u00e5 olika k\u00e5rer, men allt f\u00f6rblev bara rykten. F\u00f6r att anskaffa vapen \u00e5t skyddsk\u00e5ren st\u00e4llde sig dess ledare i f\u00f6rbindelse med personer, som hade tillh\u00f6rt det forna Voima-f\u00f6rbundet. Man fick dock h\u00f6ra, att n\u00e5gra Graftongev\u00e4r inte l\u00e4ngre fanns att ta till. Trots att inga vapen fanns, fortsatte arbetet med k\u00e5rens organisation. Personer valdes, som skulle g\u00e5 fr\u00e5n g\u00e5rd till g\u00e5rd och v\u00e4rva medlemmar. I kyrkbyn h\u00f6lls \u00f6vningar till att b\u00f6rja med p\u00e5 ungdomshemmet, men d\u00e5 ryssarna oroade skyddsk\u00e5risterna hyrdes f\u00f6re detta Unionbankens g\u00e5rd till \u00f6vningssal. Under h\u00f6sten 1917 blev bev\u00e4pningsfr\u00e5gan allt mer br\u00e4nnande. Man v\u00e4nde sig till olika h\u00e5ll f\u00f6r att anskaffa gev\u00e4r, men alla anstr\u00e4ngningar var resultatl\u00f6sa.<\/p>\n

Endast 7 Graftongev\u00e4r och n\u00e5gra hundra patroner lyckades man k\u00f6pa av privatpersoner. F\u00f6r ordningens uppr\u00e4tth\u00e5llande beviljades i september ett kommunalt underst\u00f6d om 5\u00a0000 mark och dessa pengar anv\u00e4ndes f\u00f6r ink\u00f6p av de h\u00e4r Graftongev\u00e4ren. Lappfj\u00e4rdsk\u00e5rens ledning stod dock i f\u00f6rbindelse med ledarna f\u00f6r vapenimporten till Vasa med omnejd.<\/p>\n

Ju l\u00e4ngre tiden led, desto mer uppretad blev befolkningen mot ryssarna, som upptr\u00e4dde allt fr\u00e4ckare. Till ryssarnas k\u00e4nnedom hade \u00e4ven kommit, att n\u00e5gon vid medborgarm\u00f6tet den 25 maj 1917 gjort antydningar om \u201ddynamit och spr\u00e4ngningar i luften\u201d. Detta ledde till att ryssarna vid ett p\u00e5g\u00e5ende ungdomsm\u00f6te f\u00f6retog kroppsvisitering av alla n\u00e4rvarande. Men skyddsk\u00e5rsr\u00f6relsen st\u00e4rktes endast h\u00e4rigenom. Ryssarna blev efter det passerade f\u00f6rsiktigare och r\u00e4dda.<\/p>\n

Under h\u00f6sten 1917 klarnade det f\u00f6r var och en, att det f\u00f6rr eller senare kommer att ske en \u00f6ppen brytning mellan den f\u00f6rvildade ryska milit\u00e4ren och landets frihets\u00e4lskande och laglydiga befolkning.<\/p>\n

Ryssarna<\/strong><\/p>\n

betraktades vid denna tid som orsaken till oredan och lagl\u00f6sheten i \u00d6sterbotten och i hela landet.<\/p>\n

D\u00e5 novemberstrejken br\u00f6t ut, tillsattes i Lappfj\u00e4rd en hemlig stab och f\u00f6r att ge skyddsk\u00e5ren sken av laglig institution besl\u00f6t staben att ortens kronol\u00e4nsman skulle utses till chef f\u00f6r skyddsk\u00e5ren. P\u00e5 ett skyddsk\u00e5rsm\u00f6te den 6 november valdes d\u00e4rf\u00f6r denne till ledare. Ryssarna fick h\u00f6ra om detta m\u00f6te men v\u00e5gade inte bege sig dit, d\u00e5 de fruktade ett motst\u00e5nd.<\/p>\n

Men senare p\u00e5 kv\u00e4llen f\u00e4ngslades l\u00e4nsmannen Nordlund och senare p\u00e5 natten f\u00e4ngslades poliskonstapel \u00c5djers. Samma natt besatte ryssarna telefoncentralen i Lappfj\u00e4rd och de till\u00e4t inga privata samtal.<\/p>\n

Det f\u00f6rsta uppb\u00e5det.<\/strong><\/p>\n

Men skyddsk\u00e5rens ledare var inte heller helt overksamma denna natt. Man besl\u00f6t att f\u00f6ljande morgon uppb\u00e5da allt manskap i trakten, f\u00f6r att befria l\u00e4nsmannen och poliskonstapeln och sedan \u00e5terst\u00e4lla ordningen. Det r\u00e4ckte inte l\u00e4nge innan skyddsk\u00e5ren samlat ungef\u00e4r 200 man p\u00e5 ungdomshemmet och det var en brokig samling, allt fr\u00e5n gamla gubbar till unga gossar.<\/p>\n

Kn\u00f6lp\u00e5kar, knivar och n\u00e5gra revolvrar skulle anv\u00e4ndas som vapen mot ryssarna och deras handg\u00e5ngna m\u00e4n. En fyrmannadeputation best\u00e5ende av Nils Molander, Eilert Rasmussen, Karl Henrik H\u00e5x och en fj\u00e4rde lappfj\u00e4rdsbo f\u00f6r att meddela ryssarna, att de f\u00f6rsamlade i ungdomshemmet inte svarade f\u00f6r f\u00f6ljderna, ifall f\u00e5ngarna inte frigavs. Ryssarna f\u00f6ll till f\u00f6ga och frigav de b\u00e5da f\u00e5ngarna och p\u00e5 samma g\u00e5ng drog de sig bort ocks\u00e5 fr\u00e5n den ockuperade telefoncentralen.<\/p>\n

Vid ett stabsm\u00f6te den 8 november 1917 avsade sig kronol\u00e4nsmannen Nordlund chefskapet f\u00f6r skyddsk\u00e5ren.<\/p>\n

Studeranden Emil Ingves<\/strong><\/a><\/p>\n

fick sedan detta sv\u00e5ra uppdrag under den kritiska tid, som nu f\u00f6ljde. Strejken p\u00e5gick \u00e4nnu och nya skyddsk\u00e5rsavdelningar bildades i utbyarna. I Dagsmark inledde studeranden Torsten Wadstr\u00f6m, i H\u00e4rkmeri bonden Axel Grannas och i M\u00f6rtmark handlanden Henrik Nurmela med iver organisationsarbetet och i mitten av november var Lappfj\u00e4rds skyddsk\u00e5r organiserad och uppgick d\u00e5 till 225 man. Trots k\u00e5rchefens ivriga bem\u00f6tanden, fick de inga vapen fr\u00e5n Vasa. D\u00e5 besl\u00f6ts att de skulle skaffa vapen p\u00e5 n\u00e4rmare h\u00e5ll av en snickare i Lappfj\u00e4rd. F\u00f6r k\u00e5rens r\u00e4kning gjorde denna ett st\u00f6rre parti<\/p>\n

tr\u00e4gev\u00e4r.<\/strong><\/p>\n

K\u00e5ren indelades nu i fem avdelningar med var sin chef. P\u00e5 norra sidan folkskoll\u00e4raren Selim Knus och mj\u00f6lnaren Aron Engelholm, p\u00e5 s\u00f6dra sidan bondesonen Erland Ingves , bonden Emil Knus och byggm\u00e4staren Otto Ivars. Som instrukt\u00f6rer tj\u00e4nstgjorde personer som hade tj\u00e4nstgjort i den forna finska milit\u00e4ren, som hade indragits \u00e5r 1902.<\/p>\n

Nu exercerades det bakom t\u00e4ckta f\u00f6nster s\u00e5 att framstugogolven sviktade, n\u00e4r kommandoorden lj\u00f6d, ibland p\u00e5 ryska. Ibland kunde ryssarna f\u00e5 se n\u00e5got av tr\u00e4vapnen och de tyckte antagligen att det osade br\u00e4nt. Till skyddsk\u00e5risternas stora besvikelse flyttade ryssarna bort fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd f\u00f6re julen och de tog alla vapen med sig. Just de vapen som de f\u00f6rargade skyddsk\u00e5risterna hade t\u00e4nkt ta av dem.<\/p>\n

Under julen 1917 kom<\/p>\n

j\u00e4garen Paavo Talvela (Str\u00f6msten)<\/strong><\/p>\n

till Lappfj\u00e4rd. Han \u00f6vertog den milit\u00e4ra ledningen och entusiasmen tilltog. Under hans ledning f\u00f6ranstaltades \u00f6vningar ocks\u00e5 ute i det fria. F\u00f6r att skaffa dugliga ledare till k\u00e5ren skickades f\u00f6ljande personer till krigsskolan i V\u00f6r\u00e5: k\u00e5rchefen Emil Ingves, bonden Emil Knus, bondesonen Emil Mattfolk, bondesonen Johan Ojala fr\u00e5n M\u00f6rtmark, bonden Erik Anders Sundholm fr\u00e5n Dagsmark, bondesonen Evert Grannas fr\u00e5n H\u00e4rkmeri och studerande Gustav Appel.<\/p>\n

Dessa personer deltog sedan i striderna i Ylistaro och i Ule\u00e5borg och d\u00e4r stupade Emil Knus, Erik Anders Sundholm och Johan Ojala. S\u00e5g\u00e4garen John Erickson fr\u00e5n H\u00e4rkmeri deltog med Vasa skyddsk\u00e5r stupade ocks\u00e5 i Ule\u00e5borg. Studeranden Emil Ingves var med i striderna i Laihela och i Kristinestad, och sedan i avv\u00e4pningen av ryssarna i Lillkyro.<\/p>\n

N\u00e4r kriget br\u00f6t ut<\/strong><\/p>\n

var skyddsk\u00e5rerna i sydligaste \u00d6sterbotten obev\u00e4pnade. S\u00e5 gott som utan vapen avv\u00e4pnades de ryska trupperna i Kask\u00f6 och i N\u00e4rpes. En sv\u00e5rare n\u00f6t att kn\u00e4cka var Kristinestad, d\u00e4r en rysk kavalleriavdelning p\u00e5 200 man var stationerad. Till p\u00e5 k\u00f6pet fanns d\u00e4r en stor grupp upprorsmakare.<\/p>\n

Den 29 januari 1918 reste 19 man p\u00e5 order av j\u00e4garen Talvela till Sideby skyddsk\u00e5rs hj\u00e4lp. N\u00e4r truppen kom fram till Sideby var ryssarna redan avv\u00e4pnade men lappfj\u00e4rdsk\u00e5ren fick h\u00e4rifr\u00e5n 19 ryska milit\u00e4rgev\u00e4r. Samtidigt som det gavs order om att ryssarna skulle avv\u00e4pnas i Sideby, satte sig Lappfj\u00e4rds skyddsk\u00e5r i f\u00f6rsvarsst\u00e4llning och f\u00f6rs\u00f6kte isolera<\/p>\n

ryssarna i Kristinestad.<\/strong><\/p>\n

Den 28 januari 1918 besatte skyddsk\u00e5ren telefoncentralen i Lappfj\u00e4rd och telefon- och telegraflinjerna mellan Kristinestad och Bj\u00f6rneborg klipptes av. En f\u00e4ltvakt om 40 man f\u00f6rlades till v\u00e4gsk\u00e4let vid H\u00e5xells och patruller s\u00e4ndes l\u00e4ngs v\u00e4gen till \u201dSandan\u201d. I L\u00e5lby organiserade polisen Karl Johan Nyqvist en hemlig postering, som stod i f\u00f6rbindelse med ungdomshemmet i Lappfj\u00e4rd by. Bevakningsmanskapets bev\u00e4pning bestod av hagel- och n\u00e5gra Graftongev\u00e4r.<\/p>\n

Den 29 januari p\u00e5 f\u00f6rmiddagen kom en ridande rysk spaningspatrull fr\u00e5n Kristinestad mot Lappfj\u00e4rd. N\u00e4r ryssarna m\u00e4rkte skyddsk\u00e5risterna p\u00e5 v\u00e4gen gjorde de halt och tv\u00e5 man s\u00e4ndes in i en g\u00e5rd f\u00f6r att fr\u00e5ga om de bev\u00e4pnade m\u00e4nnen. V\u00e4rdinnan i g\u00e5rden svarade att ryssarna nog skulle f\u00e5 l\u00e4ra k\u00e4nna dem, om de v\u00e5gade sig fram till Lappfj\u00e4rd. Ryssarna kastade sig p\u00e5 h\u00e4stryggen och red d\u00e5 tillbaka till Kristinestad.<\/p>\n

Samma dag kom underr\u00e4ttelse fr\u00e5n Kristinestad, att ryssarna hade ryckt ut d\u00e4rifr\u00e5n f\u00f6r att g\u00f6ra<\/p>\n

ett anfall mot Lappfj\u00e4rd.<\/strong><\/p>\n

F\u00e4ltvakten intog f\u00f6rsvarsst\u00e4llning vid Nya bron och Gamla kyrkog\u00e5rden och det \u00f6vriga manskapet samlades vid folkh\u00f6gskolan. Hos skyddsk\u00e5rerna i B\u00f6tom och i Stor\u00e5 anh\u00f6lls om f\u00f6rst\u00e4rkning och p\u00e5 kv\u00e4llen kom fr\u00e5n dessa en trupp om 50 man. Nu visade de sig dock att budskapet om ryssarna anfall mot Lappfj\u00e4rd var falskt. Lappfj\u00e4rd skyddsk\u00e5r var dock samlad p\u00e5 ungdomshemmet och posterna h\u00f6ll troget vakt vid Sandan och vid H\u00e5xells.<\/p>\n

F\u00f6ljande dag s\u00e4ndes per telefon ett<\/p>\n

ultimatum \u00e5t ryssarna,<\/strong><\/p>\n

d\u00e4r de uppmanades att ge sig. Ryssarna beg\u00e4rde v\u00e4ntetid och ville avg\u00f6ra \u00e4rendet vid ett allm\u00e4nt m\u00f6te. Ryssarna besl\u00f6t att icke ge sig utan de svarade sj\u00e4lva med hotelser. Skyddsk\u00e5rerna s\u00e4nde dp ett nytt ultimatum till ryssarna, men n\u00e5got svar fick de inte.<\/p>\n

Onsdagen den 30 januari l\u00e5g Tj\u00f6ck skyddsk\u00e5r f\u00f6rsamlad i Tj\u00f6ck, medan Lappfj\u00e4rds skyddsk\u00e5r som nu var f\u00f6rst\u00e4rkt med ett 70-tal Sideby-, Stor\u00e5- och B\u00f6tombor l\u00e5g i Lappfj\u00e4rd. Det var meningen att nu g\u00e5 till anfall mot Kristinestad men d\u00e5 kom ett meddelande per telefon fr\u00e5n j\u00e4garkapten Heiskanen i Sein\u00e4joki, att skyddsk\u00e5rerna skulle inv\u00e4nta en avdelning fr\u00e5n V\u00f6r\u00e5 krigsskola, som skyndade till f\u00f6rst\u00e4rkning.<\/p>\n

Samma kv\u00e4ll vid tiotiden sammankallades Lappfj\u00e4rds skyddsk\u00e5r i sin helhet till ungdomshemmet genom ringning i kyrkklockorna. Klockan fyra p\u00e5 morgonen marscherade k\u00e5ren 200 man stark med en lejonfana i spetsen till L\u00e5lby. Med Lappfj\u00e4rdsk\u00e5ren f\u00f6ljde \u00e4ven Sideby, Stor\u00e5 och B\u00f6tom skyddsk\u00e5rer. I L\u00e5lby ansl\u00f6t sig till k\u00e5ren dessutom en pluton fr\u00e5n N\u00e4rpes. Hela styrkan uppgick till 325 man och den stod under Talvelas bef\u00e4l. 125 man hade milit\u00e4rgev\u00e4r, 50 man hade hagelgev\u00e4r eller revolvrar med de \u00f6vriga var obev\u00e4pnade. Det var de b\u00e4sta skyttarna som fick anv\u00e4nda milit\u00e4rgev\u00e4ren. De obev\u00e4pnades uppgift var att f\u00f6lja med skyttekeden och ingripa i striden med de s\u00e5rades och stupades gev\u00e4r. Klockan sex p\u00e5 morgonen anl\u00e4nde V\u00f6r\u00e5gossarna till Tj\u00f6ck.<\/p>\n

Sedan ledarna h\u00e5llit en kort r\u00e5dpl\u00e4gning i Tj\u00f6ck, t\u00e5gade styrkorna klockan sju p\u00e5 morgonen fr\u00e5n Tj\u00f6ck och Lappfj\u00e4rd<\/p>\n

mot Kristinestad.<\/strong><\/p>\n

Huvudstyrkan under Talvelas bef\u00e4l, f\u00f6rst\u00e4rkt med ett maskingev\u00e4r fr\u00e5n V\u00f6r\u00e5 krigsskola, t\u00e5gade l\u00e4ngs stora landsv\u00e4gen till staden. En avdelning p\u00e5 50 man s\u00e4ndes s\u00f6derut till Pantolins under bef\u00e4l av polis Gustav \u00c5djers. L\u00e4ngs batteriv\u00e4gen, som i H\u00f6g\u00e5sbacken l\u00f6per till v\u00e4nster ungef\u00e4r 1\u00a0000 meter fr\u00e5n havsstranden, bildade Lappfj\u00e4rd skyddsk\u00e5r skytteked. Talvela tog sj\u00e4lv ledningen av h\u00f6gra flygeln och studerande Emil Ingves av v\u00e4nstra.<\/p>\n

Ryssarna \u00f6ppnade eld mot de styrkor, som kom fr\u00e5n Tj\u00f6ck \u00f6ver Norrfj\u00e4rden och en halv timme senare b\u00f6rjade ryssarna skjuta med kanonerna mot h\u00f6gra flygeln av lappfj\u00e4rdsk\u00e5ren. V\u00e4nstra flygeln, ungef\u00e4r 50 man stark, intog eldst\u00e4llning bakom en g\u00e4rdesg\u00e5rd i flanken av batteriet.<\/p>\n

Efter tre timmars blodig strid hissade ryssarna vit flagg. Ungef\u00e4r h\u00e4lften av den trupp, som deltog i striderna vid batterierna var lappfj\u00e4rdsbor. I den striden s\u00e5rades bland annat bonden Viktor Ingves och bondesonen Artur Mannfolk.<\/p>\n

De n\u00e4rmaste dagarna efter Kristinestads intagning var Lappfj\u00e4rds skyddsk\u00e5r sysselsatt med vakttj\u00e4nst i staden men ocks\u00e5 i hembyn. Det visade sig snart, att kriget inte var slut med befrielsen av \u00d6sterbotten, f\u00f6r i s\u00f6dra Finland tog ryssarna och deras handg\u00e5ngna m\u00e4n hand om makten.<\/p>\n

Den 4 februari 1918 fick staben i uppgift att utarbeta en plan till f\u00f6rsvarslinje i Lappfj\u00e4rd f\u00f6r eventualiteten av ett ryskt anfall s\u00f6derifr\u00e5n. Skyddsk\u00e5ren sammankallades tre timmar varannan dag till \u00f6vning.<\/p>\n

Den 5 februari kom fr\u00e5n kretsstaben i Kristinestad order om att Lappfj\u00e4rd skulle bidra med 100 man till<\/p>\n

en frivillig grupp<\/strong><\/p>\n

som skulle uppst\u00e4llas i Kristinestad. I Filpula hade situationen blivit synnerligen kritisk, eftersom fienden d\u00e4r gick till anfall med \u00f6verl\u00e4gsna styrkor. F\u00f6r att dra fiendens uppm\u00e4rksamhet till Satakunda skulle en mindre truppstyrka s\u00e4ndas till detta frontavsnitt. Trupperna skulle uppst\u00e4llas av kretschefen i Kristinestad. V\u00e4rvningen av frivilligt manskap till denna trupp vidtog genast i hela Lappfj\u00e4rds kommun. Under tiden 5 \u2013 12 februari 1918 ansl\u00f6t sig fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd till Kristinestad 2. kompani 70 man. Den 14 februari reste Kristinestads 2. kompani till Sastmola.<\/p>\n

Med detta kompani f\u00f6ljde k\u00e5rchefen Emil Ingves och de st\u00f6rsta skaran av frivilliga fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd. N\u00e5gon tid d\u00e4refter begav sig en trupp frivilliga till Vasa, d\u00e4r de ingick i Vasa grenadj\u00e4rregemente. En stor del av de f\u00f6rst uppb\u00e5dade tillh\u00f6rde 2. J\u00e4garregementet och de som senare utkallades, kom till grenadj\u00e4rregementet.<\/p>\n

Inalles<\/strong><\/p>\n

deltog i frihetskriget 309 lappfj\u00e4rdsbor, d\u00e4rav 172 uppb\u00e5dade. Av dessa offrade 18 sina liv f\u00f6r f\u00e4dernelandet. Deras g\u00e4rning skall i alla tider f\u00f6rt\u00e4lja som plikttrohet och mannamod i kampen f\u00f6r sanning, frihet och r\u00e4tt.<\/p>\n

Vill du l\u00e4sa mera om skyddsk\u00e5rschefen Emil Ingves och hans alltf\u00f6r tidiga d\u00f6d, s\u00e5 klicka H\u00c4R!<\/strong><\/span><\/a><\/span><\/p>\n

Vill du l\u00e4sa hela artikeln som skyddsk\u00e5ren och dess verksamhet i v\u00e5ra trakter, s\u00e5 klicka H\u00c4R!<\/strong><\/span><\/a><\/span><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Under forts\u00e4ttningskriget gav skyddsk\u00e5rsstaben i Vasa ut en tidning som hette V\u00e5rt V\u00e4rn. I nummer 3 \u00e5r 1943 skrev tidningen om skyddsk\u00e5ren i Lappfj\u00e4rd. Skribenten \u00e4r ok\u00e4nd eftersom artikeln saknar underskrift men kanske det \u00e4r chefredakt\u00f6ren Gunnar Dahlbo som skrivit Forts\u00e4tt l\u00e4sa Lappfj\u00e4rds skyddsk\u00e5rs historia.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":3747,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-5720","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/5720","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=5720"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/5720\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":7576,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/5720\/revisions\/7576"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/3747"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=5720"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}