{"id":4361,"date":"2017-06-03T22:07:13","date_gmt":"2017-06-03T20:07:13","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=4361"},"modified":"2017-06-03T22:13:01","modified_gmt":"2017-06-03T20:13:01","slug":"axel-ekholm-fran-skaftung","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=4361","title":{"rendered":"Axel Ekholm fr\u00e5n Skaftung."},"content":{"rendered":"

Den 2.3.1918 skrev tidningen Syd-\u00d6sterbotten om att flera ortsbor skulle ha stupat i striderna i Sastmola eller i Merikarvia, som orten heter p\u00e5 finska:<\/span><\/p>\n

P\u00e5 Sastmola fronten har kampen under de senaste dagarna varit allvarsam. De r\u00f6da har f\u00f6rfogat \u00f6ver betydande styrkor, utrustade med kanoner och kulsprutor. De har dock, s\u00e5som redan i f\u00f6rra numret meddelades, besegrats och drivits allt l\u00e4ngre s\u00f6derut.<\/p>\n

Under dessa drabbningar har de r\u00f6da f\u00f6rlorat omkring 80 d\u00f6da, varav 7 i g\u00e5r, samt \u00e4ven f\u00e5tt ett stort antal s\u00e5rade. P\u00e5 skyddsk\u00e5rens sida har \u00e4ven offer kr\u00e4vts. S\u00e5 rapporteras att f\u00f6ljande 8 ljutit hj\u00e4lted\u00f6den: Matti Nummelin fr\u00e5n Kristinestad, Hemming Utfolk fr\u00e5n Uttermossa, Axel Ekholm fr\u00e5n Skaftung, Alfons Groop fr\u00e5n \u00d6vermark, V. Nieminen fr\u00e5n Kannus, N. Uusitalo fr\u00e5n Stor\u00e5, L. Harjunp\u00e4\u00e4 och W. Nurmela fr\u00e5n B\u00f6tom.<\/p>\n

6.3.1918 skrev tidningen s\u00e5 h\u00e4r om Axel Ekholm:<\/span><\/p>\n

Bland dem, som den 25 februari lj\u00f6t hj\u00e4lted\u00f6den p\u00e5 Sastmola fronten var \u00e4ven Axel August Ekholm fr\u00e5n Skaftung by i Sideby socken, han tr\u00e4ffades av en kula i huvudet och avled p\u00e5 slagf\u00e4ltet. Han var det f\u00f6rsta offret p\u00e5 fosterlandets altare fr\u00e5n Sideby socken. F\u00f6dd den 26 april 1894 i Skaftung by var han vid sin hj\u00e4lted\u00f6d 23 och 10 m\u00e5nader gammal. Ehuru tillh\u00f6rande arbetarnas led och omgiven av rysskurtiserande kamrater var han bland de f\u00f6rsta som intr\u00e4dde i skyddsk\u00e5ren och en bland dem, som punktligast deltog i dess \u00f6vningar. Han ville vara med, d\u00e5 det g\u00e4llde kamp emot anarki och \u00f6verv\u00e5ld. Som skicklig skytt var det hans h\u00f6gsta n\u00f6je att hantera gev\u00e4ret och pr\u00f6va sin f\u00f6rm\u00e5ga att tr\u00e4ffa m\u00e5let. D\u00e5 det g\u00e4llde att befria Kristinestad och d\u00e5 skyddsk\u00e5ren fick order att rycka ut med ett best\u00e4mt antal man och detta var redan utsett, anh\u00f6ll \u00e4ven han tillika med ett par andra att ut\u00f6ver det best\u00e4mda antalet f\u00e5 g\u00e5 med, ehuru han var anst\u00e4lld p\u00e5 vakt l\u00e5ngt fr\u00e5n hemmet och alldeles of\u00f6rberedd.<\/p>\n

I slaget utm\u00e4rkte han sig f\u00f6r en synnerlig kallblodighet och tapperhet. Kort efter n\u00e4mnda slag anm\u00e4lde han sig s\u00e5som frivillig till den flygande kolonnen. Han f\u00f6ljde den f\u00f6rsta truppen, som t\u00e5gade till Sastmola f\u00f6r att befria dessa trakter fr\u00e5n de sk\u00f6vlande skarorna. D\u00e5 han s\u00e5 hj\u00e4ltemodigt f\u00f6ll f\u00f6r landsf\u00f6rr\u00e4darnas kula var han den fr\u00e4msta i elden. M\u00e5 hembygden och fosterjorden, f\u00f6r vilken han s\u00e5 tappert k\u00e4mpade, vila l\u00e4tt \u00f6ver hans kallnade stoft. Ett offer s\u00e5dant som hans \u00e4r icke gjort f\u00f6rg\u00e4ves. Med v\u00e4lsignelse skall hans namn n\u00e4mnas. Och med v\u00f6rdnad skall hans grav betr\u00e4das av nulevande och kommande tacksamma sl\u00e4kten.<\/p>\n

Jordf\u00e4stningen f\u00f6rsigg\u00e5r i Sideby kyrka s\u00f6ndagen den 10 mars kl. 1 p.d. Hemmavarande skyddsk\u00e5rister och hela den allm\u00e4nhet, som f\u00f6rst\u00e5r v\u00e4rdet av det offer den d\u00f6de gjort, uppmanas att med sin n\u00e4rvaro hedra den stupade hj\u00e4ltens minne.<\/p>\n

13.3.1918. Sideby. Begravning.<\/strong><\/p>\n

Till gravens ro vigdes senaste s\u00f6ndag den 10 dennes den i fosterlandets frihetskamp i slaget vid Hamnholmen fallna hj\u00e4lten Axel Ekholm. Han ledsagades fr\u00e5n sitt hem p\u00e5 Boberget i Skaftung av en s\u00e5 l\u00e5ng rad med av folk fullastade sl\u00e4dar, som \u00e4nnu ej sk\u00e5dats inom Sideby socken. T\u00e5get till kyrkan, d\u00e4r jordf\u00e4stningen skedde, f\u00f6retr\u00e4ddes av en grupp Skaftung skyddsk\u00e5rister, och<\/p>\n

Sideby skyddsk\u00e5rister bildade spalje vid ing\u00e5ngen. Under orgelns toner frambars den d\u00f6de till altaret. Kyrkan var till sista plats besatt av en allvarst\u00e4md menighet. I h\u00f6gst\u00e4mda gripande ord talade kyrkoherden G. E. Stenfors om den p\u00e5g\u00e5ende kampen mot anarkin \u00e4vensom tacksamhetsord till dem, som strider och offrar sina liv f\u00f6r det, som vi h\u00e5ller dyrast p\u00e5 jorden, v\u00e5r lag och r\u00e4ttsordning, v\u00e5r hemfrid, v\u00e5r religion.<\/p>\n

Till den fallna k\u00e4mpens anf\u00f6rvanter framf\u00f6rde han tr\u00f6stens ord. F\u00f6re sj\u00e4lva jordf\u00e4stningen sj\u00f6ng Sideby och Skaftung s\u00e5ngk\u00f6rer gemensamt \u201dJag g\u00e5r mot d\u00f6den var jag g\u00e5r<\/em>” och efter \u201dBevara Gud v\u00e5rt fosterland<\/em>”.<\/p>\n

S\u00e5 vidtog en vacker blomsterhyllning. Kransar nedlades av Skaftung skyddsk\u00e5rister genom l\u00e4raren Paul Jossfolk, som talade vackra ord till den fallna hj\u00e4ltens minne, av Sideby skyddsk\u00e5r genom n\u00e4mndemannen Hemming Hanses, av Lappfj\u00e4rds skyddsk\u00e5r genom djurl\u00e4karen Lennart Laurell, fr\u00e5n Skaftung ungdomsf\u00f6rening genom l\u00e4raren Axel Teir, som talade om ungdomens insats i den p\u00e5g\u00e5ende frihetskampen, av ungdomar fr\u00e5n Flada genom l\u00e4raren Artur Norrback, varj\u00e4mte m\u00e5nga kransar dessutom nedlades fr\u00e5n sl\u00e4ktingar och v\u00e4nner.<\/p>\n

Vid graven, som hade retts utanf\u00f6r kyrkan, sj\u00f6ng Skaftung s\u00e5ngk\u00f6r \u201dN\u00e4r natten f\u00f6rsvinner fr\u00e5n skuggornas land<\/em>.” Graven igenmyllades av de obev\u00e4pnade skyddsk\u00e5risterna, medan de bev\u00e4pnade bildade hedersvakt. Sedan gravkullen j\u00e4mnats och kransarna placerats d\u00e4rp\u00e5, skingrades folkmassan helt visst med djupa intryck fr\u00e5n denna f\u00f6rsta stora sorgeakt inom Sideby socken.<\/p>\n

Den 16.3.1918 publicerade Syd-\u00d6sterbotten ett tal som h\u00f6lls vid Axel Ekholms begravning:<\/span><\/p>\n

Tal,<\/strong><\/h3>\n

h\u00e5llet vid fallna hj\u00e4lten Axel Ekholms begravning i Sideby kyrka den 10 mars 1918.<\/p>\n

\u201dMitt land, i dina unga s\u00f6ners vakt,<\/em><\/p>\n

i dina unga hj\u00e4rtans makt,<\/em><\/p>\n

har Herren all din framtid lagt,<\/em><\/p>\n

och d\u00e4r st\u00e5r Finland \u00f6de\u201d.<\/em><\/p>\n

Hur v\u00e4l passar inte dessa skaldens ord p\u00e5 f\u00f6rh\u00e5llandena nu liksom alltid. N\u00e4r n\u00e5got stort, ovanligt, v\u00e5gsamt skall utf\u00f6ras, s\u00e5 \u00e4r det alltid ungdomen, som skall vara med. Och olyckligt det land, vars ungdom i stora och viktiga \u00f6gonblick besj\u00e4las av tvekan och r\u00e4dsla, som betager handlingskraften genom ett \u00e4ngsligt \u00f6verv\u00e4gande av m\u00f6jligheterna f\u00f6r en stor saks framg\u00e5ng. D\u00e4remot kan det land prisas lyckligt, vars ungdom besj\u00e4las av handlingskraft, mod och bergfast tro p\u00e5 sin saks framg\u00e5ng, tro p\u00e5 framg\u00e5ng, d\u00e4rf\u00f6r att en r\u00e4ttvis sak b\u00e4r i sig sj\u00e4lv of\u00f6rg\u00e4ngliga fr\u00f6n till slutlig seger och tro p\u00e5 framg\u00e5ng \u00e4ven d\u00e4rf\u00f6r, att v\u00e5r r\u00e4ttvise Fader alltid f\u00f6rhj\u00e4lper en god och r\u00e4ttvis sak, d\u00e5 v\u00e5ra egna krafter svika, till ett gott slut.<\/p>\n

V\u00e5rt land och folk har under de senaste \u00e5ren genomg\u00e5tt tunga pr\u00f6vningar. Vi trodde, att olyckorna till st\u00f6rsta delen hade sitt upphov i det lands sj\u00e4lvh\u00e4rskarmakt, vid vilket v\u00e5rt land varit f\u00f6renat, och hoppades p\u00e5 en ljus framtid, d\u00e5 denna regering st\u00f6rtades. Omsider har v\u00e5ra \u00f6gon \u00f6ppnats, att l\u00f6ften fr\u00e5n det landet icke \u00e4ro n\u00e5got att lita till, fr\u00e5n vilken slags regering de \u00e4n m\u00e5 komma. V\u00e5rt hela hopp och v\u00e5r fr\u00e4msta str\u00e4van b\u00f6rjade d\u00e4rf\u00f6r rikta sig p\u00e5 ett fullkomligt fritt och sj\u00e4lvst\u00e4ndigt Finland. Och det s\u00e5g en tid s\u00e5 hoppfullt ut. Vi trodde, att vi skulle erh\u00e5lla v\u00e5r sj\u00e4lvst\u00e4ndighet utan strid och blodsutgjutelse, sedan Rysslands regering erk\u00e4nt den.<\/p>\n

Men l\u00f6ften fr\u00e5n det h\u00e5llet \u00e4r ju som bekant till f\u00f6r att svikas. Ehuru v\u00e5rt land erk\u00e4ndes s\u00e5som fritt och sj\u00e4lvst\u00e4ndigt, gjordes litet f\u00f6r att draga bort den h\u00e4r f\u00f6rlagda milit\u00e4ren, utan igen gavs l\u00f6ften p\u00e5 l\u00f6ften d\u00e4rom, som inte uppfylldes. Milit\u00e4ren huserade, pockade och fordrade h\u00e4r som f\u00f6rut och som om Finland icke alls hade f\u00e5tt n\u00e5gon sj\u00e4lvst\u00e4ndighet. Och inte nog h\u00e4r med, de b\u00f6rjade anfalla fredliga medborgare och sk\u00e4nkte vapen \u00e5t banditligor, som h\u00e4rjande, plundrande och m\u00f6rdande b\u00f6rjade s\u00e4tta skr\u00e4ck bland Finlands lagtrogna inv\u00e5nare. Uppr\u00f6rande \u00e4ro de g\u00e4rningar, som soldater och banditer i broderlig s\u00e4mja f\u00f6r\u00f6vat i detta land. Fr\u00e4ckheten i deras tilltag kulminerade, d\u00e5 de f\u00f6retog sitt landsf\u00f6rr\u00e4diska f\u00f6rs\u00f6k att st\u00f6rta den inhemska regeringen och skingra den folkvalda lantdagen. De k\u00e4nslor, som h\u00e4rvid besj\u00e4lade Finlands lagtrogna inv\u00e5nare och s\u00e5 att s\u00e4ga \u00f6verv\u00e4ldigade oss voro m\u00e5nga.<\/p>\n

En namnl\u00f6s oro \u00f6ver lands framtid. Fruktan f\u00f6r att det skulle nedsjunka till en barbarstat, som av \u00f6vriga makter skulle nekas sj\u00e4lvst\u00e4ndighet. Oro f\u00f6r att de sk\u00f6vlande hoparna skulle f\u00f6rorsaka sv\u00e4lt och hungersn\u00f6d, oro f\u00f6r v\u00e5r egendom och v\u00e5ra liv. Men d\u00e4r var \u00e4ven namnl\u00f6s sorg, vilken drabbade tyngst sl\u00e4ktingar och anf\u00f6rvanter till de m\u00e5nga, som fallit offer f\u00f6r v\u00e5ldsverkarna. Men denna sorg utbredde sig till alla, som \u00e4lskade laglig ordning och lugn. Och det var hos dem som denna sorg \u00f6vergick till en r\u00e4ttvis harm \u00f6ver att lagl\u00f6shet och v\u00e5ld skulle s\u00e5 straffl\u00f6st f\u00e5 fortg\u00e5. \u00c4ven blygseln bem\u00e4ktigade sig oss. Blygsel \u00f6ver att tillh\u00f6ra ett folk, som inom sina landam\u00e4ren hyste ett s\u00e5 stort antal m\u00e4nniskor, som ville g\u00f6ra f\u00f6rbund med landets fiender, d\u00e5 det g\u00e4llde att f\u00f6rsvara sin sj\u00e4lvst\u00e4ndighet, blygsel \u00f6ver att en del av landets folk ville skaffa sig utkomst genom utpressning, st\u00f6ld, rov och mord. Och under allt detta ingen utsikt till en ljusare framtid, ingen utsikt att bli befriad ur dessa k\u00e4nslors allt f\u00f6rlamande tryck. Allt hotade att uppl\u00f6sa sig i sl\u00f6, feg resignation, i stilla f\u00f6rbidan p\u00e5 \u00f6det. Endast ett svagt hopp om utl\u00e4ndska makters hj\u00e4lp lyste \u00e4nnu p\u00e5 den hotfullt m\u00f6rka framtidshimlen.<\/p>\n

D\u00e5 var det, som de unga steg fram och som genom ett trollslag f\u00f6r\u00e4ndrade allt. F\u00f6ljande valspr\u00e5ket: \u201dHj\u00e4lp dig sj\u00e4lv, s\u00e5 hj\u00e4lper dig Gud\u201d \u00f6ppnade de genom handling \u00f6gonen p\u00e5 alla, som hade f\u00f6rm\u00e5gan att se, att h\u00e4r finns en utv\u00e4g ur allt detta el\u00e4nde fr\u00e4mst genom oss sj\u00e4lva. Och de visade \u00e4ven att h\u00e4r hj\u00e4lper inga granna tal ock fraser, inga b\u00f6ner om f\u00f6rskoning, icke t\u00e5rar, utan strid, strid p\u00e5 liv ock d\u00f6d. Man tycker, att m\u00e4nskligheten borde ka kommit s\u00e5 l\u00e5ngt, att man kunde f\u00e5 sina tvister uppklarerade p\u00e5 annat s\u00e4tt \u00e4n genom att d\u00f6da varandra, men verkligheten talar ett annat spr\u00e5k. D\u00e5 ett vilt rasande djur anfaller dig, s\u00e5 d\u00f6dar du det, innan det hinner angripa dig. D\u00e5 en vilddjurslik bev\u00e4pnad m\u00e4nniska angriper eller hotar att angripa dig, s\u00e5 f\u00f6rs\u00f6ker du att oskadligg\u00f6ra eller driva bort henne i tid.<\/p>\n

Det var denna enkla och dock stora tanke, som de unga genom handling bibragte oss. Det var denna enkla l\u00e4ra, som genom en l\u00f6peld spriddes och antogs fr\u00e4mst i \u00d6sterbotten, men \u00e4ven i andra delar av landet, d\u00e4r blott m\u00f6jligheter att f\u00f6lja den fanns. Och en l\u00e4ra, som s\u00e5 allm\u00e4nt omfattats, som s\u00e5 enh\u00e4lligt entusiasmerat och samlat alla, d\u00e4r den dragit fram, den kan ej vara d\u00f6md till underg\u00e5ng, den m\u00e5ste vara r\u00e4ttvis, den m\u00e5ste d\u00e4rf\u00f6r vara beskyddad av den h\u00f6gste, och den m\u00e5ste d\u00e4rf\u00f6r leda till slutlig seger.<\/p>\n

Men krig \u00e4r en allvarlig sak. Det f\u00f6r den hemska d\u00f6den i sitt f\u00f6lje. Varje m\u00e4nniska b\u00f6r ju i varje stund vara beredd p\u00e5 d\u00f6den, men en krigare m\u00e5ste alltid vara beredd d\u00e4rp\u00e5. D\u00f6den medf\u00f6r alltid sorg och j\u00e4mmer. I sanning tungt m\u00e5ste det i dag k\u00e4nnas i synnerhet f\u00f6r den stupade hj\u00e4ltens moder, som f\u00f6rlorade sin enda hemmavarande son, sitt enda hemmavarande k\u00e4ra barn, sitt \u00e5lderdomsst\u00f6d och sin \u00e5lderdomstr\u00f6st. Men s\u00f6rj, o, moder \u00e4nd\u00e5 ej s\u00e5 f\u00f6rtvivlat. L\u00e5t tr\u00f6sta dig med, att du f\u00f6tt och uppfostrat en modig hembygds och fosterlandsf\u00f6rsvarare, l\u00e5t tr\u00f6sta dig med, att vi alla ska f\u00f6rs\u00f6ka vara dig en ers\u00e4ttning f\u00f6r din son. Du har mistat en och vunnit d\u00e4rmed hundrade, ja tusende. Och ni andra sl\u00e4ktingar, kamrater till den d\u00f6da, byssbor, sockenbor, skyddsk\u00e5rister, vi har f\u00f6rlorat en, men hans f\u00f6red\u00f6me och mod ska helt s\u00e4kert f\u00f6rena oss och st\u00e4rka oss, s\u00e5 att hans bortg\u00e5ng icke skall bli s\u00e5 k\u00e4nnbar som annars.<\/p>\n

Och du, som vilar s\u00e5 lugn efter stridens buller och fasor och som snart skall g\u00f6mmas i jordens sk\u00f6te, vi skola st\u00e4dse minnas din offervillighet, din tapperhet och ditt mod. Och vi tror f\u00f6rvisso, att Kristi ord skall besannas p\u00e5 dig: \u201dDen, som giver sitt liv f\u00f6r min skull, han skall finna det\u201d. Och en g\u00e5ng skall han helt visst s\u00e4ga \u00e5t dig: \u201dVad du gjort den minsta av mina br\u00f6der, det haver du gjort mig\u201d. \u201dDu har stridit och offrat det dyrbaraste du \u00e4gde, ditt unga varma liv, f\u00f6r min skull, f\u00f6r mina br\u00f6ders skull, g\u00e5 in i din Herres gl\u00e4dje.\u201d<\/p>\n

Undertecknat<\/span> A. E. T.<\/p>\n

\"Ekholm<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Den 2.3.1918 skrev tidningen Syd-\u00d6sterbotten om att flera ortsbor skulle ha stupat i striderna i Sastmola eller i Merikarvia, som orten heter p\u00e5 finska: P\u00e5 Sastmola fronten har kampen under de senaste dagarna varit allvarsam. De r\u00f6da har f\u00f6rfogat \u00f6ver Forts\u00e4tt l\u00e4sa Axel Ekholm fr\u00e5n Skaftung.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":3752,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-4361","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/4361","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=4361"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/4361\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4364,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/4361\/revisions\/4364"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/3752"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=4361"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}