{"id":4318,"date":"2017-06-01T17:22:20","date_gmt":"2017-06-01T15:22:20","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=4318"},"modified":"2017-06-03T22:38:35","modified_gmt":"2017-06-03T20:38:35","slug":"johan-ojala-fran-mortmark","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=4318","title":{"rendered":"Johan Ojala fr\u00e5n M\u00f6rtmark"},"content":{"rendered":"

M\u00f6rtmark var i tiderna en av byarna i Lappfj\u00e4rd men i slutet p\u00e5 1920-talet \u00f6verf\u00f6rdes byn till B\u00f6tom kommun. Redan d\u00e5 var majoriteten av inv\u00e5narna finskspr\u00e5kig och i dag \u00e4r det endast ett f\u00e5tal som kan prata svenska. Tidningen Syd-\u00d6sterbotten bevakade f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt bra det som skedde i M\u00f6rtmark, bland annat skrevs det d\u00e5 h\u00e4r om Johan Ojala:<\/span><\/p>\n

13.2.1918 fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd.<\/strong><\/p>\n

Torsdagen den 14 februari kl. 12 p\u00e5 dagen invigas i Lappfj\u00e4rd kyrka till den sista vilan de i slaget i Ule\u00e5borg stupade hj\u00e4ltarna fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd Emil Knus, Erik Anders Sundholm och Johan Ojala. Till denna stora medborgerliga sorgeakt tror vi helt visst att man ur huset vill infinna sig.<\/p>\n

16.2.1918.<\/strong><\/p>\n

Bland dem, som i striden mot landsf\u00f6rr\u00e4darna i Ule\u00e5borg stupade, var \u00e4ven bondesonen Johan Ojala fr\u00e5n M\u00f6rtmark.<\/p>\n

Johan Ojala var en stillsam och fredlig natur, som varmt \u00e4lskade sin hembygd och sitt modersm\u00e5l. Han var d\u00e4rf\u00f6r \u00e4ven bland dem av M\u00f6rtmark bys ungdom, som inom ungdomsf\u00f6reningen gjort den st\u00f6rsta insatsen. Skulle m\u00f6ten eller samkv\u00e4m h\u00e5llas, var han den f\u00f6rsta, och den sista vid dess anordnande. Ordnings\u00e4lskande, som han var, var det han, som efter f\u00f6rm\u00e5ga och krafter bidragit till ordningens och de goda sedernas inf\u00f6rande och uppr\u00e4tth\u00e5llande i din hembygd. I folkh\u00f6gskolan i Lappfj\u00e4rd, som Ojala bes\u00f6kt, blev han intresserad f\u00f6r tr\u00e4dg\u00e5rdssk\u00f6tsel, och var han den enda i M\u00f6rtmark, som lade an p\u00e5 inr\u00e4ttande av k\u00f6kstr\u00e4dg\u00e5rd i st\u00f6rre skala, \u00e4n f\u00f6r hemmets behov.<\/p>\n

D\u00e5 i M\u00f6rtmark fr\u00e5ga uppstod vem, som \u00e4r villig att resa till krigsskolan i V\u00f6r\u00e5, var det du, som genast anm\u00e4lde dig. F\u00f6ga anade du, d\u00e5 du reste hemifr\u00e5n att detta skulle bli din sista f\u00e4rd, men s\u00e5 var det likv\u00e4l best\u00e4mt av honom, som m\u00e4ter m\u00e4nniskornas livsl\u00e4ngd; f\u00f6r alla, som k\u00e4nde dig, \u00e4r det tungt att veta, att du ej mera finns bland oss, s\u00e4rskilt tungt f\u00f6r dina f\u00f6r\u00e4ldrar, vars hopp du var. Men vi vilja ej och f\u00e5 ej klaga, vi b\u00f6ra veta att du f\u00e5tt den sk\u00f6na lotten att \u201dd\u00f6 f\u00f6r din stad och ditt hem”. Din ande lever dock och skall mana oss alla att tr\u00e4da i dina fotsp\u00e5r och k\u00e4mpa tills v\u00e5ra hem och v\u00e5rt land \u00e4r befriat fr\u00e5n fienderna och fosterlandsf\u00f6rr\u00e4darna. I tacksamma v\u00e4nners och medborgares hj\u00e4rtan skall ditt minne leva. Fosterjorden vila l\u00e4tt p\u00e5 din grav!<\/p>\n

13.2.1918 fr\u00e5n M\u00f6rtmark. <\/strong><\/p>\n

Till Johan Edward Ojalas minne.<\/strong><\/p>\n

Ditt verk \u00e4r slut – Din dag \u00e4r all.<\/em><\/p>\n

Ditt levnadsv\u00e4rv \u00e4r \u00e4ndat.<\/em><\/p>\n

Din sj\u00e4l \u00e4r fri – din hydda kall;<\/em><\/p>\n

din dag \u00e4r all.<\/em><\/p>\n

Nyss du s\u00e5 levnadsvarm h\u00e4r stod,<\/em><\/p>\n

nu flutit har ditt hj\u00e4lteblod.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Du dog f\u00f6r landet, som var ditt,<\/em><\/p>\n

och glatt ditt offer sk\u00e4nkte.<\/em><\/p>\n

Att fosterlandet bleve fritt! Du ock f\u00f6rbitt.<\/em><\/p>\n

Men tungt blev oket- frihet tv\u00e5ng;<\/em><\/p>\n

och jublet blev en klagos\u00e5ng.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Det genlj\u00f6d d\u00e5 i \u00e4dla br\u00f6st.<\/em><\/p>\n

Upp! H\u00e4r dig landet kallar.<\/em><\/p>\n

Den maningen var pliktens r\u00f6st, en samvetsr\u00f6st.<\/em><\/p>\n

Du h\u00f6rde den – du gick och med<\/em><\/p>\n

du fyllt din plats i k\u00e5rens led.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Du gl\u00f6dde varm f\u00f6r sant och r\u00e4tt;<\/em><\/p>\n

du \u00e4dle v\u00e4n du trogne.<\/em><\/p>\n

F\u00f6r frid du stred, ditt blod du gett<\/em><\/p>\n

f\u00f6r lag och r\u00e4tt.<\/em><\/p>\n

Tack f\u00f6r din kamp – du lydde hj\u00e4rtats bud.<\/em><\/p>\n

Och frid dig sk\u00e4nkte n\u00e5dens Gud.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Med outpl\u00e5nlig saknad:<\/p>\n

Helmi och Wiljam Jacobson.<\/p>\n

Det var s\u00e4kert d\u00e5 Johan Ojala fr\u00e5n M\u00f6rtmark begravdes som Anders Mattila fr\u00e5n samma by var med. En skribent skrev den 13.2.1918 om denne Anders s\u00e5 h\u00e4r:<\/span><\/p>\n

Hans fosterland \u00e4r i fara…<\/strong><\/p>\n

Det k\u00e4nns ofta f\u00f6runderligt hur otaliga exempel p\u00e5 \u00e4del mandom nu l\u00e4ggs i dagen. Som exempel h\u00e4rp\u00e5 vill jag n\u00e4mna om en bondson, Anders Mattila fr\u00e5n M\u00f6rtmark. En ovanligt sluten natur, som ledig fr\u00e5n sitt arbete helst isolerar sig med sina studier i egen kammare. N\u00e4r oron utbr\u00f6t i Kristinestad blev han en bland de ivrigaste som skulle \u00f6nskat vara med. Till en bekant yttrade den tystl\u00e5tne helt ov\u00e4ntat: \u201dNog m\u00e5ste man dit och ge dem”.<\/p>\n

N\u00e5gra dagar senare g\u00e4llde det att v\u00e4rva till \u201dflygk\u00e5ren” och unga levnadsglada gossar var villiga att st\u00e4lla sig i ledet …. men, st\u00f6rre h\u00e4pnad och andaktsfull tystnad har knappt uppst\u00e5tt i n\u00e5gon folksamling, som d\u00e5 \u00e4ven ynglingen Mattila tr\u00e4dde fram och antecknade sig till den frivilliga k\u00e5ren.<\/p>\n

Utan n\u00e5gon som helst uppfordran, utan att delge n\u00e5gon sina planer, stod han nu redo att visa med handling, d\u00e4r ord tr\u00f6t. Det r\u00f6rde djupt b\u00e5de ung och gammal. Som betecknande hur inbunden hans natur \u00e4r, m\u00e5 n\u00e4mnas, att det nu l\u00e4r ha varit f\u00f6rsta g\u00e5ngen som han \u00f6ppnat ungdomsf\u00f6reningens d\u00f6rr nu d\u00e5 det g\u00e4llde en allvarsplikt. Han blev \u00e4ven uppmanad att komma p\u00e5 avskedssamkv\u00e4met p\u00e5 kv\u00e4llen. Han sade kort: \u201dNej, jag kommer icke, men i morgon \u00e4r jag nog f\u00e4rdig”.<\/p>\n

Jag s\u00e5g honom f\u00f6rsta g\u00e5ngen vid begravningsh\u00f6gtidligheten i K:stad. Han stod d\u00e4r i ledet pr\u00e4glad av ett djupt allvar och jag l\u00e4ste i hans ansikte: Mitt fosterland \u00e4r i fara – skulle jag ej vara med.\u00a0<\/strong><\/p>\n

20.2.1918. Begravning i Lappfj\u00e4rd.<\/strong><\/p>\n

Till gravens ro vigdes senaste torsdag den 14 dennes de i fosterlandets frihetskamp i striden vid Ule\u00e5borg fallna hj\u00e4ltarna fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd skyddsk\u00e5r Emil Knus, Erik Anders Sundholm och Johan Edward Ojala. Jordf\u00e4stningen, som f\u00f6rr\u00e4ttades i Lappfj\u00e4rd kyrka av prosten Georg Laur\u00e9n, assiterad av pastor Wilhelm Ingman, \u00f6vervars av en till ett par tusen personer uppg\u00e5ende allm\u00e4nhet.<\/p>\n

I sitt h\u00f6gst\u00e4mda fosterl\u00e4ndska griftetal erinrade prosten Laur\u00e9n om brodersk\u00e4rleken och framf\u00f6rallt fosterlandsk\u00e4rlekens r\u00e4tta inneb\u00f6rd, som f\u00f6rsakar allt, t.o.m. f\u00f6r\u00e4ldrar, hustru, barn och ett lyckligt hem. Magister Einar Wichmann sj\u00f6ng till orgelackompagnement flera s\u00e5ngnummer. Ett 30-tal kransar \u00e5tf\u00f6ljda av tal nedlades p\u00e5 hj\u00e4ltarnas kistor, allt vittnande om, att de fallnas livsg\u00e4rning och framf\u00f6rallt deras hj\u00e4lted\u00e5d fullt uppskattats, av tacksamma medborgare. Under kantor Nordlunds ledning sj\u00f6ng Lappfj\u00e4rd s\u00e5ngk\u00f6r b\u00e5de f\u00f6re och efter jordf\u00e4stningen. Under sorgmarsch utbars kistorna ur kyrkan och neds\u00e4nktes under s\u00e5ng i den invid kyrkan inredda graven. Sedan graven av skyddsk\u00e5rister igenmyllats, bildade gravkullen av de nedlagda kransarna en stor \u00e4tteh\u00f6g av blommor och band. S\u00e5 var den st\u00f6rsta sorgeakt, som det nuvarande sl\u00e4ktet i Lappfj\u00e4rd sk\u00e5dat, till \u00e4nda och helt visst skola alla, som nalkas Lappfj\u00e4rd stora v\u00f6rdnadsbjudande tempel g\u00e5 till hj\u00e4ltarnas grav och p\u00e5minna sig Runebergs ord:<\/p>\n

\u201dInga slavar trampe kullen,<\/em><\/p>\n

d\u00e4r den tappre bor i mullen”.<\/em><\/p>\n

20.2.1918<\/strong> tackade f\u00f6r\u00e4ldrarna Kaisa och Johan Ojala<\/span> \u201dalla dem, som hedrat v\u00e5r avlidne son Johan Ojalas minne, och f\u00f6r det varma deltagande, som egnats oss, framb\u00e4res h\u00e4rmed\u201d<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

M\u00f6rtmark var i tiderna en av byarna i Lappfj\u00e4rd men i slutet p\u00e5 1920-talet \u00f6verf\u00f6rdes byn till B\u00f6tom kommun. Redan d\u00e5 var majoriteten av inv\u00e5narna finskspr\u00e5kig och i dag \u00e4r det endast ett f\u00e5tal som kan prata svenska. Tidningen Syd-\u00d6sterbotten Forts\u00e4tt l\u00e4sa Johan Ojala fr\u00e5n M\u00f6rtmark<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":3752,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-4318","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/4318","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=4318"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/4318\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4373,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/4318\/revisions\/4373"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/3752"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=4318"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}