{"id":4311,"date":"2017-06-01T09:34:57","date_gmt":"2017-06-01T07:34:57","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=4311"},"modified":"2017-06-05T21:13:57","modified_gmt":"2017-06-05T19:13:57","slug":"alfred-grannas-och-viktor-erlands-begravningar","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=4311","title":{"rendered":"Alfred Erlands och Viktor Grannas begravningar."},"content":{"rendered":"

Den 6 februari 1918 skrev tidningen Syd-\u00d6sterbotten att flera skyddsk\u00e5rister hade stupat vid intagningen av Kristinestad den 31 januari 1918. Bland dessa fanns Alfred\u00a0Erlands och Viktor\u00a0Grannas fr\u00e5n Tj\u00f6ck och begravningen av dessa blev den st\u00f6rsta som n\u00e5gonsin upplevts i Kristinestad. Tidningen skrev ing\u00e5ende om de stupade och om begravningen.<\/span><\/p>\n

9.2.1918: Fr\u00e5n Tj\u00f6ck meddelas:<\/p>\n

De stupade skyddsk\u00e5risterna<\/strong>. S\u00e5som vi redan tidigare meddelat, har den blodiga kampen f\u00f6r frihet och lagbunden samh\u00e4llsordning, som utk\u00e4mpas i v\u00e5rt land kr\u00e4vt tv\u00e5 offer \u00e4ven fr\u00e5n Tj\u00f6ck. De f\u00f6ll under drabbningen i Kristinestad. De var vardera i sina b\u00e4sta \u00e5r och med deras fr\u00e5nf\u00e4lle grusades m\u00e5nga f\u00f6rhoppningar.<\/p>\n

Bondesonen Alfred Erlands var f\u00f6dd 16 \/11 1896 och utdimitterades fr\u00e5n Tj\u00f6ck folkskola 1911. Lappfj\u00e4rd folkh\u00f6gskola bes\u00f6kte han 1915-1916. Tidigt blev han medlem av ortens ungdomsf\u00f6rening. Till fin natur var Alfred Erlands en stilla, from och freds\u00e4lskande yngling, mycket tystl\u00e5ten och godmodig. F\u00f6rtrogen med jaktb\u00f6ssan, grep han villigt till sitt gev\u00e4r, d\u00e5 huliganterrorn hotade hembygden. Hans framtidsm\u00e5l var jordbruket, till vilket hemmet lagt en s\u00e5 vacker grund. Livligt ins\u00e5g han behovet av utbildning \u00e4ven f\u00f6r odalmannen, varf\u00f6r han \u00e4mnat bes\u00f6ka Korsholms jordbrukskurser, d\u00e5 d\u00f6den med ens avklippte hans unga liv. F\u00f6r\u00e4ldrar, syskon och v\u00e4nner st\u00e5 s\u00f6rjande vid hans grav.<\/p>\n

Bonden Viktor Viktorsson Grannas f\u00f6dd 31\/7 1888 utdimitterades fr\u00e5n Tj\u00f6ck folkskola 1903, var en bland Tj\u00f6ck bys driftigaste b\u00f6nder. Med s\u00e4llspord iver och kraft arbetade han f\u00f6r att f\u00e5 sitt hemman i gott st\u00e5nd efter den senaste sommar avslutade storskiftesregleringen. Den nya milisordningen i Kristinestad, som till\u00e4t stadens s\u00e4msta element att trakassera den p\u00e5 torget s\u00e4ljande allmogen, hade i Grannas en avsvuren fiende. Med iver yrkade han d\u00e4rf\u00f6r p\u00e5 ordningens \u00e5terst\u00e4llande och i handling ville han vara bland de fr\u00e4msta. Han s\u00f6rjes n\u00e4rmast av hustru och en 3-\u00e5rig gosse samt \u00e5lderstigna f\u00f6r\u00e4ldrar och syskon.<\/p>\n

13.2.1918. Publicerad i tidningen p\u00e5\u00a0 ledarplats.<\/strong><\/p>\n

Tal vid Viktor Grannas’ och Alfred Erlands’ b\u00e5r i Kristinestads kyrka den 10 februari 1918 av K. V. Hinds.<\/strong><\/p>\n

\u201dMer \u00e4n dig sj\u00e4lv hav k\u00e4rt ditt hem,<\/em><\/p>\n

din moders b\u00f6n, din faders bud;<\/em><\/p>\n

men fosterlandet mer \u00e4n dem<\/em><\/p>\n

och mer, l\u00e5ngt mer \u00e4n allt, din Gud.\u00bb<\/em><\/p>\n

Kamrater!<\/p>\n

Dessa ord av skalden Topelius s\u00e4ger oss i korthet livets mening, livets h\u00f6ga, \u00e4dla m\u00e5l. De klarg\u00f6r f\u00f6r oss \u00e4ndam\u00e5let f\u00f6r v\u00e5rt g\u00f6rande och l\u00e5tande h\u00e5r i livet, samt l\u00e4r oss att inse och f\u00f6rst\u00e5 v\u00e5ra plikter som m\u00e4nniskor. Framom oss st\u00e5r hemmen, framom hemmen st\u00e5r fosterlandet, men framom allt detta st\u00e5r v\u00e5r Gud. Hur v\u00e4l vore det icke, om varje Finlands son och dotter i detta nu kunde och ville inse detta. Vi skulle v\u00e4l d\u00e5 ej ha beh\u00f6vt uppleva de senaste tidernas uppskakande h\u00e4ndelser. Vi hade d\u00e5 ej blivit vittnen till de oerh\u00f6rda brott mot Gud och samh\u00e4llet, som vi nu upplevat. De rysligheter, som nu drabbat Finlands folk, hade d\u00e5 varit ogjorda. Skulle varje Finlands son och dotter f\u00f6rst\u00e5tt sin plikt mot Gud och fosterlandet, hade icke den sista tidens h\u00e4ndelser intr\u00e4ffat, inb\u00f6rdeskrigets fasor, broderskampen, ej uppflammat. Och dock \u00e4r allt detta en vorden verklighet.<\/p>\n

Vi har upplevat strider, som ej intr\u00e4ffat sedan \u00e5rhundraden tillbaka. Medborgarkriget rasar spridande d\u00f6d och f\u00f6rd\u00e4rv. Vem hade anat att vi h\u00e4r skulle f\u00e5 smaka av krigets vederm\u00f6dor, d\u00e5 fred mellan de stora nationerna syntes s\u00e5 n\u00e4ra, ja tycktes n\u00e4stan vara en tidsfr\u00e5ga. Vem hade anat att Finlands sj\u00e4lvst\u00e4ndighet, erk\u00e4nd av b\u00e5de Ryssland och de flesta l\u00e4nder i Europa som en f\u00f6ljd av kriget dock p\u00e5 sistone skulle k\u00f6pas med blod. S\u00e5 l\u00e5ngt har vi dock kommit. Blod har flutit och blod kommer att flyta. Den ryska revolutionen har f\u00f6rgiftat en stor del av Finlands s\u00f6ner och d\u00f6ttrar. F\u00f6rblindade partiledare har upphetsat massorna till kamp mot samh\u00e4llet, har ansett tidpunkten nu vara l\u00e4mplig att omst\u00f6rta samh\u00e4llsbyggnaden i enlighet med de ryska bolschevikernas m\u00f6nster. Deras hantlangare, de r\u00f6da banditligoma, sammansatta av samh\u00e4llets dr\u00e4gg och avskum har kastat stridshandsken mot den ordnings\u00e4lskande och fredliga befolkningen i landet.<\/p>\n

\u00d6sterbottens b\u00f6nder, som med harm och avsky sett, hur de r\u00f6da banditerna opererat i det sydliga Finland har nu upptagit den utkastade stridshandsken, v\u00e4l vetande att nu eller aldrig, g\u00e4ller det ock d\u00e4rf\u00f6r har man ur huset g\u00e5tt ut f\u00f6r att k\u00e4mpa mot landsf\u00f6rr\u00e4darna. \u00d6sterbottens b\u00f6nder har k\u00e4nt sin plikt mot Gud och fosterlandet. \u00c4ven vi h\u00e4r i v\u00e5ra trakter har k\u00e4nt v\u00e5ra plikter, har fattat v\u00e5r st\u00e4llning. \u00c4ven h\u00e4r i v\u00e5r annars s\u00e5 fredliga bygd har blod flutit i kampen mot landsm\u00e4n. Vi har nu till gravens vila vigt tv\u00e5 m\u00e4n, tv\u00e5 kamrater, vars livsl\u00e5ga sl\u00e4ckts, vars blod runnit i broderskampen. Den ena i manna\u00e5lderns fulla kraft, i sin levnads sol, den andra i sin ungdoms blomstring i livets f\u00e4gring i livets v\u00e5r. De har fallit i kampen f\u00f6r hemmet och fosterlandet, f\u00f6r lag, r\u00e4tt och frihet. Hos oss, som nu st\u00e5 vid deras grav, skall minnet av v\u00e5ra fallna kamraters livsg\u00e4rning f\u00f6r all framtid leva, deras platser i v\u00e5ra led skall l\u00e4nge st\u00e5 tomma.<\/p>\n

Vi skall alltid minnas den \u00f6ppna livliga, r\u00e4ttframme Viktor Grannas, just s\u00e5dan den \u00f6sterbottniske bonden ter sig, kvick att handla d\u00e5 det g\u00e4ller. I minnet f\u00e4st f\u00f6r alltid \u00e4r den tystl\u00e5tne, tillbakadragne och lugne ynglingen Alfred Erlands. Ehuru tv\u00e5 olika naturer, olika till s\u00e4tt ock l\u00e4ggning hat de stupat vid varandras sida f\u00f6r samma m\u00e5l, f\u00f6r fosterlandets v\u00e4lf\u00e4rd. Deras krafter har domnat, deras kroppar g\u00f6mmas och f\u00f6rsvinna lik droppen i havet, lik gnistan i den m\u00f6rka natten, men deras blod, som runnit, skall dock bli den regnets t\u00e5r, som skall vattna sk\u00f6rdarna i det nya och fria Finlands v\u00e5r. De skall bli stj\u00e4rnor, som skall lysa oss den v\u00e4g vi skall g\u00e5 ur den sorgens midnatt, som r\u00e5der i Finlands bygder. D\u00e4rf\u00f6r m\u00e5ste vi forts\u00e4tta den kamp som de p\u00e5b\u00f6rjat tills, segern blir fullst\u00e4ndig.<\/p>\n

Visserligen k\u00e4nns d\u00f6den bitter f\u00f6r anh\u00f6riga och v\u00e4nner, men vi f\u00e5 ej klaga \u00f6ver de offer Gud och fosterlandet i den tunga allvarsdigra tid, som nu r\u00e5der, p\u00e5l\u00e4gger oss. V\u00e5ra kamrater har fallit f\u00f6r livets vackraste m\u00e5l: f\u00f6r r\u00e4tt och frihet Detta f\u00f6rpliktar obs, som kvarl\u00e4mnat, att ej f\u00f6rtr\u00f6ttas utan k\u00e4mpa och strida tills Finlands verkliga frihetsmorgon gryr. Utan knot och klagan b\u00f6r vi forts\u00e4tta v\u00e5r frihetskamp, om \u00e4n stora och tunga offer kr\u00e4vs av oss. G\u00f6r vi detta, d\u00e5 skall den Gud, som hittilIs f\u00f6rt v\u00e5ra frihetsskaror till seger, \u00e4ven framdeles hj\u00e4lpa oss fram mot m\u00e5let, f\u00f6r vilket v\u00e5ra kamrater fallit. D\u00e5 skall den 31 januari bli en m\u00e4rkesdag i v\u00e5ra bygders historia, som sent, ja aldrig, s\u00e5 l\u00e4nge fria \u00f6sterbottningar trampar v\u00e5ra bygders mark, skall gl\u00f6mmas. Ett fritt, sj\u00e4lvst\u00e4ndigt Finland med lagbunden ordning, kring vilket \u00d6sterbottens frihetsm\u00e4n i fr\u00e4msta ledet skall h\u00e5lla vakt, att inga nidingar och sk\u00e4lmar mera m\u00e5 sarga v\u00e5rt arma, utpinade fosterland, m\u00e5 detta vara v\u00e5r framtidsl\u00f6sen, v\u00e5rt framtidshopp! D\u00e5 har v\u00e5ra kamraters hj\u00e4rteblod, Tj\u00f6ck skyddsk\u00e5rs f\u00f6rsta stora offer, inte f\u00f6rg\u00e4ves lagts p\u00e5 fosterlandets altare, d\u00e5 skall minnet av v\u00e5r frihetskamp, minnet av v\u00e5ra fallna hj\u00e4ltar f\u00f6r tider som komma alltid glimma som en sol fr\u00e5n svunna tiders dagar.<\/p>\n

Frid, frid \u00f6ver v\u00e5ra kamraters minne!<\/p>\n

13.2.1918. Till gravens ro<\/strong><\/p>\n

vigdes i s\u00f6ndags stoftet av de fallna skyddsk\u00e5risterna, studeranden Sigurd Bl\u00e5field, bonden Viktor Viktorsson Grannas och bondesonen Alfred Erlands.<\/p>\n

Redan tidigt hade talrika m\u00e4nniskomassor fr\u00e5n staden och omnejden samlats och d\u00e5 sorgeh\u00f6gtiden kl. 2 e. m. skulle b\u00f6rja kunde alla deltagare icke erh\u00e5lla biljett till kyrkan. Mellan leden av skyddsk\u00e5rister bars de tre hj\u00e4ltarnas kistor fr\u00e5n likvagnarna, som stannade p\u00e5 torget, till kyrkan under tonerna av Karl XII marsch vid Narva, utf\u00f6rd av B\u00f6tom hornkapell. I likt\u00e5get s\u00e5gs f\u00f6rutom sl\u00e4ktingar och v\u00e4nner, stadsfullm\u00e4ktige och magistrat, en corps och en m\u00e4ngd skyddsk\u00e5rister. Under tonerna av Chopins sorgmarsch p\u00e5 orgel nedlades kistorna i koret. Sedan en stor blandad k\u00f6r sjungit \u201dJag g\u00e5r mot d\u00f6den var jag g\u00e5r”, f\u00f6rr\u00e4ttades jordf\u00e4stningen av kyrkoherden Aug. Tranchant, som inledde den heliga akten med f\u00f6ljande griftetal:<\/p>\n

Gud vare tack som ger oss segern genom v\u00e5r Herre Jesus Kristus. 1 Kor. 15:57.<\/p>\n

V\u00e5rt land \u00e4r i detta nu kastat i ett det mest sorgliga olycksl\u00e4ge. Kampen mellan ljuset och m\u00f6rkret har kulminerat i m\u00f6rkrets uppenbara resning emot allt, vad i v\u00e5rt land fr\u00e5n f\u00f6rf\u00e4drens tider aktats dyrt och k\u00e4rt – kyrka och stat, sanning, lag och r\u00e4tt. Allt vad genom sekell\u00e5ng utveckling vunnits, den ljusa framtid, som i politiskt h\u00e4nseende nu h\u00e4grat f\u00f6r v\u00e5rt land – allt hotas med fullst\u00e4ndig underg\u00e5ng. M\u00f6rk \u00e4r den dag, som grytt, m\u00f6rk \u00e4r den framtid, som vi har att \u00e4n g\u00e5 tillm\u00f6tes. \u00c4n kommer dock dag, \u00e4n \u00e4r ej allt f\u00f6rbi. Ljusets kraftiga str\u00e5lar har redan begynt genomtr\u00e4nga m\u00f6rkret. \u00c4n fanns en kvarleva av f\u00e4drens tro och anda, av f\u00e4derne\u00e4rvd pliktk\u00e4nsla.<\/p>\n

Landets frihets\u00e4lskande laglydiga odalm\u00e4n fr\u00e5n nord till syd, fr\u00e5n ost till v\u00e4st har rest sig till kamp f\u00f6r sanning och r\u00e4tt. Framg\u00e5ngsrik har kampen varit och tydligt har man kunnat sk\u00f6nja att icke blott m\u00e4nsklig kraft gjort d\u00e4ri sina inl\u00e4gg, utan att en h\u00f6gre makt l\u00e4mnat sitt m\u00e4ktiga bist\u00e5nd och kunna vi d\u00e4rf\u00f6r redan nu utbrista: Gud vare tack, som oss segern giver. Utan offer har dock kampen icke kunnat f\u00f6ras. Av dessa offer har vi i dag att till gravens vila inviga tre. Tung \u00e4r f\u00f6rlusten, men medvetandet att de offrat sina liv f\u00f6r \u00e4del och god sak – f\u00f6r \u00e4lskat fosterland g\u00f6r sorgen l\u00e4ttare att b\u00e4ra. Dylika sorgestunder som denna skall icke lamsl\u00e5 oss, utan sammansluta oss fastare till enig kamp f\u00f6r det r\u00e4ttas slutliga seger, men tillika rikta v\u00e5ra blickar och b\u00f6ner till den allsm\u00e4ktige, i vars hand liv och d\u00f6d, seger och nederlag n\u00e5r, sanningens och r\u00e4ttvisans Gud, som helt visst vill och kan f\u00f6ra sin sak till seger. Ni beh\u00f6ver ej misstr\u00f6sta. Ljuset har i tiden segrat \u00f6ver m\u00f6rkret genom Jesus Kristus, ljuset skall \u00e4n segra \u00f6ver m\u00f6rkret; i denna tro vill vi g\u00e5 till fortsatt kamp och strid, i denna tro skall vi slutligen kunna ut\u00f6ver hela v\u00e5rt land fr\u00e5n v\u00e5ra hj\u00e4rtans djup utbrista: Gud vare tack, som oss segern givit genom v\u00e5r herre Jesus Kristus.<\/p>\n

Efter det att k\u00f6ren sjungit \u201dJag g\u00e5r mot himlen var jag g\u00e5r” vidtog den rika blomsterhyllningen. Vid nedl\u00e4ggandet av kransarna fr\u00e5n Stadsfullm\u00e4ktige, yttrade tullf\u00f6rvaltaren K. A. Winqvist:<\/p>\n

D\u00e5 vi nu till den sista vilan f\u00f6ljer Alfred Erlands, Viktor Grannas och Sigurd Bl\u00e5field m\u00e5 vi, f\u00f6r att tillb\u00f6rligen belysa n\u00f6dv\u00e4ndigheten av och v\u00e4rdet p\u00e5 den handling, i vilken deras livsg\u00e4rning kulminerade, kasta en \u00e5terblick p\u00e5 den tid, under vilken v\u00e5rt land varit f\u00f6renat med Ryssland. Vi finner d\u00e5, att Alexander den f\u00f6rstas l\u00f6fte vid lantdagen i Borg\u00e5 den 29 mars \u00e5r 1809 att bibeh\u00e5lla alla v\u00e5ra f\u00f6rm\u00e5ner och f\u00f6rfattningar fasta och of\u00f6rryckta i sin fulla kraft, icke varit bindande f\u00f6r hans eftertr\u00e4dare, med undantag av Alexander den II, ty under de mera \u00e4n 100 \u00e5r, som sedan dess f\u00f6rflutit, har st\u00e4ndiga f\u00f6rs\u00f6k gjorts att klavbinda Finland, och otaliga \u00e4r de offer, som det passiva motst\u00e5ndet mot olag och v\u00e5ld kostat landet.<\/p>\n

N\u00e4r revolutionen i mars \u00e5r 1917 sopade bort det ruttna tsarv\u00e4ldet i Ryssland, hoppades m\u00e5nga av oss att de, som i Ryssland k\u00e4mpat f\u00f6r friheten, skulle f\u00f6rst\u00e5 v\u00e5r st\u00e4llning b\u00e4ttre och att en ny dag snart skulle randas \u00e4ven f\u00f6r Finland, men vi misstog oss \u00e5ter. Finlands folk har med frihet f\u00f6rst\u00e5tt en frihet i lagens skydd f\u00f6r var och en, men icke den frihet, som nu inf\u00f6rdes i landet av den ryska soldatesken i f\u00f6rbund med de s\u00e4msta elementen bland v\u00e5rt eget folk och d\u00e5 f\u00f6rh\u00e5llandena utvecklade sig s\u00e5, att v\u00e5ldsd\u00e5d och plundringar h\u00f6rde till ordningen f\u00f6r dagen, fick alla klart f\u00f6r sig, att landet m\u00e5ste skiljas fr\u00e5n Ryssland, m\u00e5ste bli fritt och oberoende om det icke vill g\u00e5 under genom anarki.<\/p>\n

Lantdagen f\u00f6rklarade d\u00e4rf\u00f6r Finland sj\u00e4lvst\u00e4ndigt och den nuvarande regeringen erk\u00e4nde Finlands sj\u00e4lvst\u00e4ndighet. Men denna sj\u00e4lvst\u00e4ndighet existerade endast till namnet. Ryssland bortdrog icke sina trupper och dessa ville icke upph\u00f6ra att spela husb\u00f6nder i landet, men h\u00e4r\u00f6ver f\u00f6rv\u00e5nar man sig icke, d\u00e5 man bet\u00e4nker att v\u00e5rt folk hyser inom sig ett parti, som beg\u00e4rt ryssarnas hj\u00e4lp f\u00f6r att bef\u00e4sta sin egen makt. Att detta icke \u00e4r en villfarelse det kan vi alla i dag bekr\u00e4fta, de r\u00f6da \u00e4t bev\u00e4pnade med ryska gev\u00e4r och i f\u00f6rbund med ryssarna vill de kuva sitt eget folk. Men m\u00e5ttet \u00e4r r\u00e5gat! T\u00e5lamodet slut. Folket, det verkliga folket har rest sig till kamp mot f\u00f6rr\u00e4dare och f\u00f6rtryckare, det har f\u00e5tt nog av b\u00e5de den ryska och den r\u00f6da friheten, det vill sj\u00e4lvt best\u00e4mma i sitt hus och det g\u00e5r nu att bygga en frihet p\u00e5 laglig grund till var mans trygghet. Att en resning mot v\u00e5ldet kostar offer det vet vi alla, och det \u00e4r de alla beredda p\u00e5, som st\u00e4llt sig i ledet, de vet att det g\u00e4ller livet, men de offrar det utan tvekan f\u00f6r samtida och kommande sl\u00e4ktens frihet och lycka i Finland. D\u00e5 kampen br\u00f6t ut p\u00e5 v\u00e5r ort var Alfred Erlands, Viktor Grannas och Sigurd Bl\u00e5field med, de har gett sina liv f\u00f6r sitt land och f\u00f6r det stora m\u00e5let, d\u00e4rf\u00f6r skall deras minne bevaras fr\u00e5n sl\u00e4kte till sl\u00e4kte med k\u00e4rlek, tacksamhet och aktning.<\/p>\n

\u201dStridernas l\u00f6n \u00e4r folkets fr\u00e4lsade heder.<\/em><\/p>\n

H\u00e4vdernas himmel i stj\u00e4rnvit glans ser p\u00e5 er g\u00e4rning neder.<\/em><\/p>\n

Framtid, som d\u00f6mer, skall hylla en dag f\u00e4derneslandet i Eder”.<\/em><\/p>\n

I samma tidning tackade sl\u00e4ktingarna s\u00e5 h\u00e4r<\/span>: \u201dEtt hj\u00e4rtligt tack till alla dem, som bidragit till den goda st\u00e4mningen vid Alfred Erlands och Viktor Grannas begravning\u201d.<\/p>\n

I Syd-\u00d6sterbotten den 16.2.1918 forts\u00e4tter artikeln:<\/span><\/p>\n

Vid nedl\u00e4ggandet av kransarna fr\u00e5n Tj\u00f6ck skyddsk\u00e5r h\u00f6ll bonden och handelsf\u00f6rest\u00e5ndaren K. V. Hinds det tal, som p\u00e5 ledarens plats ingick i denna tidnings senaste nummer. Fr\u00e5n Kristinestads skyddsk\u00e5r nedlades kransarna av magister Lindstr\u00f6m, som d\u00e4rvid h\u00f6ll ett l\u00e4ngre tal.<\/p>\n

Kransarna fr\u00e5n Lappfj\u00e4rds skyddsk\u00e5r nedlades av bankdirekt\u00f6r Frans Teir, som yttrade: V\u00e5rt land genomlever ett historiskt skede som aldrig f\u00f6rr. V\u00e4l har kriget f\u00f6rr rasat i v\u00e5rt land, men med andra bevekelsegrunder \u00e4n nu. D\u00e5 har det g\u00e4llt \u00e4gande- eller h\u00e4rskander\u00e4tten i v\u00e5rt land. V\u00e5rt folk har just tr\u00e4tt in bland de fria nationernas antal och vi trodde, utan strid och blod. Men v\u00e5r gl\u00e4dje f\u00f6rbyttes i blodig kamp. L\u00e4nge har det s\u00e4msta elementet bland v\u00e5rt folk, r\u00f6dgardisterna f\u00f6rst hemligt och nu \u00f6ppet n\u00e4rts och underst\u00f6tts av det socialdemokratiska partiet och genom detta partis agitatorer och tidningspress hetsats upp mot en lagbunden samh\u00e4llsordning. Dessa usla folkhopar, vars djuriska instinkter \u00e4r deras best\u00e4mmande vilja, har i f\u00f6rening med odisciplinerade och oansvariga ryska soldathopar landet runt med de gr\u00e4sligaste blodsd\u00e5d kr\u00e4nkt folkets r\u00e4ttsmedvetande och den personliga s\u00e4kerheten i v\u00e5rt land.<\/p>\n

T.o.m. det onda har sin gr\u00e4ns. Mot detta nesliga ok reste sig landets lagtrogna folk. Det var hos oss, \u00d6sterbottens frihets\u00e4lskande befolkning som resningen tog sin b\u00f6rjan. Under namn av skyddsk\u00e5rer har fr\u00e5n alla samh\u00e4llslager unga och gamla samlats till \u00e4del kamp f\u00f6r landets och folkets frihet. I detta nu st\u00e5r fr\u00e4mst v\u00e5rt \u00d6sterbotten rensat fr\u00e5n fiendeok. K\u00e4mpande fr\u00e5n seger till seger t\u00e5gar under s\u00e4ker och god ledning v\u00e5ra friskaror s\u00f6derut for att driva fientliga soldater ur landet, inmana rebellerna i f\u00e4ngelse och \u00e5terf\u00f6ra \u00e5t v\u00e5rt lagtrogna folk personlig frihet, ett ordnat och lagbundet samh\u00e4llsskick. Vi tror det, att v\u00e5ra friskaror liksom korsfararna i tiden p\u00e5 sina baner kunna inskriva orden: \u201dGud vill det”, och vi \u00f6nskar till\u00e4gga: segern skall bli v\u00e5r.<\/p>\n

Men vi f\u00e5r ingenting utan att ge. Vad ger vi f\u00f6r det vi str\u00e4var till? Jo, det dyraste vi pp jorden \u00e4ger: v\u00e5rt blod, v\u00e5rt liv. Vi har i dag samlats f\u00f6r att visa dessa frihetshj\u00e4ltar, som frigjorda fr\u00e5n allt buller och krigsljud nu vilar envar i sina tysta boningar, den sista tj\u00e4nsten. De har ljutit sitt unga hj\u00e4lte-och hj\u00e4lteblod p\u00e5 fosterlandets altare f\u00f6r oss och f\u00f6r st\u00e4llen efter oss. Vi st\u00e5r i dag samlade kring deras b\u00e5rar f\u00f6r att \u00e5terb\u00f6rda \u00e5t fosterjorden deras kroppar, l\u00e4mna i Allmaktens h\u00e4gn deras ande och deras minne i tacksamma medborgares hj\u00e4rtan.<\/p>\n

Ni f\u00f6r\u00e4ldrar som har gett er son, ni maka med del lilla barnet, som gett ert st\u00f6d i livet och du fr\u00e4nde, som kom till oss med frihetens flammande fackla, ni har gjort en tj\u00e4nst inf\u00f6r Gud och medborgare, som samtid och framtid stall tacksamt minnas. Det blod som dessa och andra hj\u00e4ltar i frihetskampen ljutit skall helt visst bli en eldgivande sporre f\u00f6r de kamrater som i dag bildar hedersvakt, bildar spalj\u00e9er f\u00f6r de stupade kamraterna p\u00e5 v\u00e4g till sin sista vila. Men icke allenast f\u00f6r skyddsk\u00e5risterna, utan f\u00f6r alla och envar ett manande att under denna tunga tid l\u00e4gga allt vad plikten oss bjuder fram p\u00e5 fosterlandets altare. Om ocks\u00e5 plikten skulle kalla oss alla att d\u00f6 f\u00f6r v\u00e5rt land, s\u00e5 g\u00f6r vi det med stolthet och \u00e4ra, ty: \u201dLjust \u00e4r att d\u00f6 f\u00f6r fosterlandet”, sade den gamla romaren.<\/p>\n

N\u00e4r vi s\u00e5 g\u00f6mmer dessa hj\u00e4ltar i fosterjorden p\u00e5minner jag mig general von D\u00f6belns ord f\u00f6r \u00f6ver 100 \u00e5r sedan, d\u00e5 han h\u00f6ll tal \u00f6ver de sista finska krigarnas minne: \u201dN\u00e4r i nalkens den sandh\u00f6g under vilken den tappra vila, s\u00e5 given de v\u00e4lsignelsens suck, ty de hava d\u00f6tt som hj\u00e4ltar och deras aska v\u00e5rdas av \u00e4rans v\u00e5lnader”.<\/p>\n

I kraftiga ordalag talade till de stupade hj\u00e4ltarnas minne p\u00e5 finska agronomen Parmanen samt bonden I. E. V\u00e4h\u00e4m\u00e4ki, som nedlade kransar fr\u00e5n M\u00f6rtmark skyddsk\u00e5r. Genom l\u00e4rarinnan B. Karlsson nedlades en krans fr\u00e5n Tj\u00f6ck ungdomsf\u00f6rening. Vidare nedlades en m\u00e4ngd kransar fr\u00e5n anf\u00f6rvanter och v\u00e4nner. Sedan den rika blomsterhyllningen upph\u00f6rt och fr\u00f6ken Helmi Wegelius sjungit ett par solos\u00e5nger, utbars liken under orgelmusik och f\u00f6rdes \u00f6ver till gamla begravningsplatsen \u00e5tf\u00f6ljda av en ofantlig m\u00e4nniskoskara. Vid gravarna sj\u00f6ng k\u00f6ren ytterligare n\u00e5gra s\u00e5nger och till sist sj\u00f6ng skyddsk\u00e5risterna \u201dAtenarnas s\u00e5ng”.<\/p>\n

Hos deltagarna l\u00e4mnade den storartade begravningen, den st\u00f6rsta som i Kristinestad n\u00e5gonsin f\u00f6rekommit, ett gripande intryck.<\/p>\n

\"Det
Det \u00e4r mycket tragedi bakom varje d\u00f6dsfall och h\u00e4r ser vi att Viktors hemman utarrenderas och att djuren skall s\u00e4ljas p\u00e5 auktion.<\/figcaption><\/figure>\n

 <\/p>\n

\"Erlands<\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Den 6 februari 1918 skrev tidningen Syd-\u00d6sterbotten att flera skyddsk\u00e5rister hade stupat vid intagningen av Kristinestad den 31 januari 1918. Bland dessa fanns Alfred\u00a0Erlands och Viktor\u00a0Grannas fr\u00e5n Tj\u00f6ck och begravningen av dessa blev den st\u00f6rsta som n\u00e5gonsin upplevts i Kristinestad. Forts\u00e4tt l\u00e4sa Alfred Erlands och Viktor Grannas begravningar.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":3752,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-4311","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/4311","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=4311"}],"version-history":[{"count":11,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/4311\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4409,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/4311\/revisions\/4409"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/3752"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=4311"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}