{"id":4274,"date":"2017-05-28T21:22:15","date_gmt":"2017-05-28T19:22:15","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=4274"},"modified":"2017-05-28T21:33:56","modified_gmt":"2017-05-28T19:33:56","slug":"intagningen-av-tammerfors","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=4274","title":{"rendered":"Intagningen av Tammerfors."},"content":{"rendered":"

Den 6.4.1918 rapporterade generalstaben genom generalkvarterm\u00e4stare Ignatius s\u00e5 h\u00e4r:<\/span><\/p>\n

Om Tammerfors er\u00f6vring och d\u00e4rigenom erh\u00e5llet byte.<\/strong><\/h3>\n

Omkring 8 \u00e1 10,000 f\u00e5ngar, 30 kanoner, 70 \u00e1 80 kulsprutor, stora m\u00e4ngder ammunition, m.m. f\u00f6rn\u00f6denheter, 26 lokomotiv och en myckenhet vagnar. Vd Rautus 12 kanoner och 40 kulsprutor m. m.<\/strong><\/p>\n

Genom Tammerfors intagning har resultatet i den anfallsplan, som p\u00e5b\u00f6rjades den 15 mars uppn\u00e5tts. D\u00e5 v\u00e5r operation p\u00e5b\u00f6rjades, str\u00e4ckte sig fiendens linje i Satakunta ungef\u00e4r fr\u00e5n Lavia till Ikalis. F\u00f6rutom dessa hopar samt de vid Filppula fronten mot oss st\u00e5ende betydande trupperna, hade mot oss framtr\u00e4ngt en st\u00f6rre fientlig trupp till Kuru och n\u00e5gra avdelningar av densamma \u00e4nda till Vaskivesi.<\/p>\n

\u00d6sterut hade fiendens framtr\u00e4ngande mot J\u00e4ms\u00e4 hejdats p\u00e5 linjen Er\u00e4j\u00e4rvi \u2014 Kuhmois. I avsikt att sl\u00e5 fiendens norr om Tammerfors befintliga huvudstyrka samt om m\u00f6jligt intaga staden, f\u00f6retogs s\u00e4rskilda truppkoncentreringar p\u00e5 linjen Kankaanp\u00e4\u00e4 – Virdois \u2013 Filppula – J\u00e4ms\u00e4. Avsikten var att genom samtidigt skeende framryckning fr\u00e5n Virdois och J\u00e4ms\u00e4 innesluta i Filppula befintliga fientliga trupper, samtidigt som v\u00e5ra trupper i Satakunta genom p\u00e5tr\u00e4ngning mot Bj\u00f6rneborgska banan skulle tilldra sig fiendens uppm\u00e4rksamhet och binda m\u00f6jligast stora fientliga styrkor. Tack vare bef\u00e4lhavarens goda ledning och v\u00e5ra unga truppers vackra prestationer kunde de uppgjorda planerna i stort sett fullst\u00e4ndigt genomf\u00f6ras. Den 16 mars ryckte J\u00e4ms\u00e4 trupperna under \u00f6verste Wilkmans ledning fram\u00e5t och tog under strid L\u00e4nkipohja. Samma dag br\u00f6t \u00f6verste Hjalmarsson fiendens motst\u00e5nd vid Vaskivesi och ryckte in i Kuru. Den 17 mars fortgick Wilkmans framryckning mot Orivesi. Samtidigt som Tavastl\u00e4ndska trupperna under \u00f6verste Wetzers ledning tr\u00e4ngde fiendens trupper s\u00f6derut, riktade Hjalmarsson sitt anfall mot fiendens bef\u00e4sta st\u00e4llningar i Murole. Medan operationerna i Tavastland fortgick, samt v\u00e5ra trupper den 19 mars tvingade fienden att utrymma Murole, \u00e4vensom er\u00f6vrade Orivesi den 20, hade Satakunta trupperna utk\u00e4mpat h\u00e4ftiga strider i Lavia och Kyr\u00f6skoski, varest \u00f6verste Linder genom sina operationer band ansenliga fientliga styrkor och d\u00e4rigenom f\u00f6rhindrade deras derigering mot Tavastl\u00e4ndska fronten. Sedan fiendens motst\u00e5nd p\u00e5 linjen Teisko – Orivesi slutligen brutits, blev Tammerfors den 21 – 26 mars fullst\u00e4ndigt kringr\u00e4nt. H\u00e4runder avancerade Wetzers trupper via Suinula, d\u00e5 \u00e5ter Wilkmans kommando dirigerades mot fiendens s\u00f6derut ledande kommunikationslinjer. Efter kraftig artillerif\u00f6rberedelse er\u00f6vrade Wilkmans trupper de starkt bef\u00e4stade st\u00e4llningarna i Kangasala samt d\u00e4rp\u00e5 den 24 mars under fin m\u00e5lmedvetna och energiska bef\u00e4lhavares ledning under h\u00e4ftig strid Lemp\u00e4\u00e4l\u00e4.<\/p>\n

F\u00f6ljande dag skred de till anfall mot Tammerfors s\u00f6derifr\u00e5n. F\u00f6r att l\u00e4tta fiendens pressning mot Satakunta trupperna, hade Hjalmarssons trupper den 22 mars \u00f6verflyttats fr\u00e5n Teisko \u00f6ver N\u00e4sij\u00e4rvi mot Viljakkala.<\/p>\n

Med f\u00f6rnyade krafter slog \u00f6verste Linder den 24 mars i grund fina motst\u00e5ndare vid Kyr\u00f6skoski och Viljakkala, tr\u00e4ngde fienden som lidit stora f\u00f6rluster, s\u00f6derut, samt kunde genom en snabb framst\u00f6t spr\u00e4nga Bj\u00f6rneborgska banan vid Siuru.<\/p>\n

Samtidigt anf\u00f6ll en del av Tavastl\u00e4ndska trupperna under Hjalmarssons ledning fiendens st\u00e4llningar strax v\u00e4ster om Tammerfors. Den 27 och 28 mars besatte Wetzers och Wilkmans trupper efter en f\u00f6rbittrad strid de n\u00e4rmaste trakterna \u00f6ster om Tammerfors samt d\u00e4rst\u00e4des befintliga kaserner, varefter f\u00f6rberedelser kunde g\u00f6ras f\u00f6r den slutliga attackens g\u00f6rande.<\/p>\n

Efter en kraftig artillerif\u00f6rberedelse, varav sorgligt nog staden kom att lida skador, skreds den 3 april kl. 3 p\u00e5 morgonen till attack under \u00f6verste Wetzers ledning. I tre grupper, under anf\u00f6rande av j\u00e4garmajoren Malmberg, j\u00e4gar\u00f6versten Ausfeldt och \u00f6verste Grafstr\u00f6m anf\u00f6ll fotfolket de \u00f6stra och syd\u00f6stra delarna av staden och tvingade efter f\u00f6rbittrade gatustrider fienden att den 5 april ge sig. Den f\u00f6rlust, som fienden genom detta slag lidit, \u00e4r ansenlig, oavsett stadens strategiska betydelse, ty f\u00f6rutom den ansenliga manspillan, som m\u00e5ngfaldigt \u00f6verstiger de v\u00e5ras, har hittills ber\u00e4knats c:a 8 \u00e1 10 000 f\u00e5ngar. Dessutom har vi tagit omkring 30 kanoner, 70 \u00e1 80 kulsprutor samt en stor m\u00e4ngd gev\u00e4r \u00e4vensom stora m\u00e4ngder med ammunition, ammunitionsvagnar och andra krigsf\u00f6rn\u00f6denheter, varf\u00f6rutom 26 lokomotiv och en myckenhet vagnar f\u00f6ll i v\u00e5ra h\u00e4nder.<\/p>\n

Fr\u00e5n Savolaxfronten finns intet anm\u00e4rkningsv\u00e4rt. P\u00e5 Karelska fronten \u00e4r det lugnt. Vid Rautu er\u00f6vrades 12 kanoner, 40 kulsprutor, en stor m\u00e4ngd gev\u00e4r samt ammunition och livsf\u00f6rn\u00f6denheter.<\/p>\n

\"Mer
Mer \u00e4n 10 000 r\u00f6dgardister togs till f\u00e5nga i Tammerfors i april 1918.<\/figcaption><\/figure>\n

Artikel publicerad i tidningen Syd-\u00d6sterbotten 10.4.1918.<\/span><\/p>\n

Tammerfors bel\u00e4gring och er\u00f6vring.<\/strong><\/h3>\n

Den f\u00f6rsta stormningen av Tammerfors vidtog onsdag morgon (3.4.1918)<\/span> kl.3 efter en timmes h\u00e4ftigt bombardemang. De norr-, \u00f6ster- och s\u00f6der om staden st\u00e5ende trupper gick samtidigt till storms och er\u00f6vrade trots f\u00f6rbittrat motst\u00e5nd Tammela stadsdel och den \u00f6ster om forsen bel\u00e4gna delen av Tammerfors. I spetsen f\u00f6r stormkolonnerna gick norra Tavastlands, Wasa och Sein\u00e4joki bataljoner samt svenska brigaden, vilka allts\u00e5 tillkommer st\u00f6rsta \u00e4ran av framg\u00e5ngen, men som ocks\u00e5 led de st\u00f6rsta f\u00f6rlusterna.<\/p>\n

Hela onsdagen fortgick kampen i n\u00e4mnda stadsdel varvid g\u00e5rdarna fr\u00e5n k\u00e4llare upp vinden rensades fr\u00e5n r\u00f6dbanditerna. \u00c4nnu natten mot torsdagen fortsattes efterrensningsarbetet, medan en del av v\u00e5ra trupper fick en kort rast i resandehemmet Emmaus sch andra resandehem i Kytt\u00e4l\u00e4 stadsdel. Men vid daggryningen blev striden \u00e5terigen h\u00e5rd. Fr\u00e4mst gick nu de truppdelar, som anryckt norrifr\u00e5n. De er\u00f6vrade klipporna i Mustalahti och framtr\u00e4ngde till Parkomr\u00e5den. \u00d6ver forsen framtr\u00e4ngde v\u00e5ra trupper l\u00e4ngs Ratinabron och h\u00f6gre upp l\u00e4ngs Satakuntabron, vars minledningar avklippts. Slutligen ryckte vi fram \u00e4ven l\u00e4ngs Tavastbron, bakom vilken r\u00f6dgardisterna anlagt tr\u00e5dhinder. Men intet kunde hejda de tappra vasaiterna; de er\u00f6vrade det vid Salutorgets syd\u00f6stra del bel\u00e4gna Sumeliuska stenhuset och teatern trots de r\u00f6das h\u00e4ftiga eld fr\u00e5n stadshuset. Nu utbredde sig v\u00e5ra stora kolonner \u00f6ver staden, de vid Tavastgatan bel\u00e4gna stenhusen er\u00f6vrades \u00e4ven som Folkets hus vid Esplanaden. \u00c4ven p\u00e5 fredagen gjorde r\u00f6dgardisterna motst\u00e5nd i stadshuset, som var deras h\u00f6gkvarter samt i Pyynikki.<\/p>\n

Stadshuset gav sig p\u00e5 kv\u00e4llen. F\u00f6ljande natt f\u00f6rfl\u00f6t lugnt, ehuru ett antal r\u00f6dryssar fortfarande h\u00f6ll st\u00e5nd i Pyynikki. Efter det p\u00e5 l\u00f6rdagen n\u00e5gra granater avfyrats mot dem, kapitulerade de vid middagstiden. D\u00e5 var r\u00f6dbanditernas motst\u00e5nd definitivt brutet.<\/p>\n

L\u00f6rdag morgon begynte p\u00e5 stadens gator uppenbara sig civilbefolkning, som under striderna h\u00e5llit sig g\u00f6mda i k\u00e4llare. De fr\u00e5n str\u00e4ckv\u00e4ldet befriade inv\u00e5narna var utomordentligt glada \u00f6ver de v\u00e5ras ankomst. Det \u00e4r sv\u00e5rt att med ord beskriva deras r\u00f6relse, men tacksamheten pressade t\u00e5rar i m\u00e5ngens \u00f6gon.<\/p>\n

I strid med cirkulerande rykten har den civila befolkningens v\u00e4l bevarats under bombardemanget. Endast n\u00e5gra f\u00e5 personer ha d\u00f6dats, bland dem en folkskoll\u00e4rarinna. Under de sista tiderna har knappast n\u00e5gra andra \u00e4n de r\u00f6da haft n\u00e5got att \u00e4ta.<\/p>\n

Staden har ganska betydligt lidit genom eldsv\u00e5dor. S\u00e5 har Attilas och Hypp\u00f6nens skofabriker, Kommunalklubben och Tamperen Sanomats hus brunnit. I Hatanp\u00e4\u00e4 stadsdel har hela kvarter nedbrunnit. Av Tekniska institutet, som r\u00f6dgardisterna spr\u00e4ngde i luften, \u00e5terst\u00e5r endast v\u00e4ggarna. Hur eldsv\u00e5dorna i varje fall uppst\u00e5tt \u00e4r ganska sv\u00e5rt att med visshet utr\u00f6na, men s\u00e4kert \u00e4r att ryssarna och r\u00f6dbanditerna kastat petroleum och benzin mot husen och s\u00e5 ant\u00e4nt dem. En g\u00e5rds\u00e4gare iakttog hur en rysk milit\u00e4r med sabeln s\u00f6nderslog f\u00f6nstren i hans g\u00e4rd, kastade in olja och ant\u00e4nde huset. Privat egendom har under upproret tagits i m\u00e4ngd, s\u00e4rskilt av dem som dolt sig eller l\u00e4mnat staden. D\u00e4remot torde mord i st\u00f6rre antal ej f\u00f6r\u00f6vats.<\/p>\n

Enligt f\u00f6rljudande har r\u00f6dbandisternas ledare lyckats fly. Likas\u00e5 ha de r\u00f6das funktion\u00e4rer som handhaft kassor gjort sig osynliga. De borgerliga tidningarna Tampereen Sanomat och Aamulehti utkom redan p\u00e5 l\u00f6rdag morgon. I staden har livsmedel antr\u00e4ffats ganska rikligt, bl. a. 100.000 kg. s\u00e4d och 60,000 kg. salt fisk.<\/p>\n

I samma tidning, allts\u00e5 den 10.4.1918 ber\u00e4ttar tv\u00e5 resande som p\u00e5 l\u00f6rdagen hade bes\u00f6kt Tammerfors med t\u00e5g s\u00e5 h\u00e4r:<\/span><\/p>\n

N\u00e4r t\u00e5get n\u00e4rmade sig staden, syntes redan p\u00e5 fem kilometers avst\u00e5nd en grov kanon p\u00e5 sitt h\u00f6ga postament. Denna hade under bel\u00e4gringen varit av utomordentlig betydelse. N\u00e4rmare staden l\u00e5g \u00e4nnu h\u00e4r och var lik vid banvallen. P\u00e5 h\u00f6gra sidan av v\u00e4gen syntes, d\u00e5 de n\u00e5tt Kalevankangas, uppe p\u00e5 h\u00f6jden tv\u00e5 h\u00f6gar lik, p\u00e5 20 \u00e1 30 stycken, invid j\u00e4rnv\u00e4gssp\u00e5ren. N\u00e4r t\u00e5get stannade p\u00e5 stationen, l\u00e5g d\u00e4r liken av en rysse och en r\u00f6dgardist. Stationshuset var till det yttre helt, men alla f\u00f6nster s\u00f6nderskjutna. Stora stenhus var ofta i grund f\u00f6rst\u00f6rda genom eldsv\u00e5dor. Finlaysons fabrik och elektriska centralen var oskadade, men teaterhuset var synnerligen illa medfaret. N\u00e4silinna museum liknade r\u00e4tt mycket en ruin. Dess stenv\u00e4ggar hade delvis st\u00f6rtat it, och genom \u00f6ppningarna syntes dyrbara konstverk genomskjutna eller rivna i trasor. Utanf\u00f6r denna byggnad hade en het strid utk\u00e4mpats. Alldeles invid dess h\u00f6rn stod \u00e4nnu en tretumskanon och platsen n\u00e4rmast omkring var formligen \u00f6vers\u00e5llad av stupade. Bland de mest skadade byggnaderna var stadshuset. Fr\u00e5n kyrkans torn hade korset blivit bortskjutet, men byggnaden s\u00e5g f\u00f6r \u00f6vrigt oskadad ut. Ryska kyrkan s\u00e5g till det yttre ganska ober\u00f6rd ut, men inv\u00e4ndigt m\u00e4rktes stora skador. I denna stadsdel l\u00e5g p\u00e5 gatan liken av tre ryssar i uniform, som delvis ber\u00f6vats sina kl\u00e4der.<\/p>\n

Kansallispankki, som utgjort huvudkvarteret f\u00f6r de r\u00f6da, var synnerligen illa sk\u00f6vlad. F\u00f6reningsbankens lokaler torde blivit plundrade. I industriskolan hade de r\u00f6da haft stora ammunitionsupplag. D\u00e4r hade \u00e4ven f\u00f6rvarats 110 f\u00e5ngar, vilka dock blivit \u00f6verf\u00f6rda till en skolbyggnod, innan beskjutningen av industriskolan begynte. Efterhand blev genom explosioner industriskolan \u00f6delagd.<\/p>\n

I Tammela stadsdel var \u00f6del\u00e4ggelsen s\u00e4rdeles stor. Det d\u00e4rst\u00e4des bel\u00e4gna allm\u00e4nna sjukhuset var delvis f\u00f6rst\u00f6rt, h\u00e4r och var syntes granater ha tagit sig v\u00e4g mitt igenom de i denna stadsdel synnerligen talrika tr\u00e4husen.<\/p>\n

Det allm\u00e4nna tillst\u00e5ndet i staden f\u00f6ref\u00f6ll, oaktat all f\u00f6r\u00f6delse, relativt lugnt. P\u00e5 l\u00f6rdagsmorgonen, sedan beskjutningen upph\u00f6rt fick stadsborna sm\u00e5ningom \u00f6verge sina g\u00f6mst\u00e4llen i k\u00e4llare och valv. Alla f\u00f6ref\u00f6ll att vara glada och n\u00f6jda. Sm\u00e5 flyttningslass r\u00f6rde sig l\u00e4ngs gatorna, rykande f\u00e4ltk\u00f6k, d\u00e4r skyddsk\u00e5rister frikostigt serverade mat, och tilloppet av barn var synnerligen stort. Anm\u00e4rkningsv\u00e4rt var att alla skyddsk\u00e5rister f\u00e5tt order att b\u00e4ra en grankvist f\u00e4st vid m\u00f6ssan, emedan de r\u00f6da \u00e4ven b\u00f6rjat anl\u00e4gga vita band.<\/p>\n

Jakten efter de r\u00f6da, av vilka en del redan undang\u00f6mt sina vapen och gjort sig oigenk\u00e4nneliga, fortgick hela dagen. Klockan 10 f.m. anl\u00e4nde den stora till omkring 5,000 man uppg\u00e5ende f\u00e5ngtransporten fr\u00e5n Pyynikki. Den leddes av \u00f6verste Granstr\u00f6m. F\u00f6ljande vita officerare var d\u00e4rvid \u00e4ven d\u00e4rst\u00e4des: Ausfelt, Tiainen, Malmberg och Kai Donner. F\u00e5ngarna samlades sm\u00e5ningom p\u00e5 stadens torg. Bland dem m\u00e4rktes r\u00e4tt m\u00e4nga kvinnor. Alla ryska f\u00e5ngar var civilkl\u00e4dda, endast matroserna hade bibeh\u00e5llit n\u00e5gon enskild kl\u00e4despersedel, varp\u00e5 de kunde igenk\u00e4nnas. Redan under fredagen hade omkring 4,000 f\u00e5ngar f\u00f6rlagts till j\u00e4rnv\u00e4garnas godsmagasin.<\/p>\n

De materiella skadorna som stadens bel\u00e4gring f\u00f6rorsakat \u00e4r mycket avsev\u00e4rda. Under bel\u00e4gringen hade arbetarna i sj\u00e4lva staden uppeh\u00e5llit en relativt god ordning. Mord och plundringar av enskildas egendom h\u00f6rde till undantagen. \u00c4ven bakom fronten hade de r\u00f6da upptr\u00e4tt med en viss h\u00e4nsyn. S\u00e5lunda hade t. o. m. stora herrg\u00e5rdar f\u00e5tt bli ober\u00f6rda. Att plundringar f\u00f6rekommit torde dock framg\u00e5 av ovanskildrade \u00f6del\u00e4ggelse i en del g\u00e4rdar. V\u00e5ra sagesm\u00e4n framh\u00f6ll \u00e4ven, att de l\u00e4ngs vissa gator knappt kunde g\u00e5 fram utan att trampa p\u00e5 t\u00f6mda konservburkar. P\u00e5 l\u00f6rdagen h\u00f6ll krigsr\u00e4tten sina sammantr\u00e4den, varvid en del av de r\u00f6das ledare d\u00f6mdes sitt v\u00e4lf\u00f6rtj\u00e4nta straff.<\/p>\n

Den 13 april publicerade Syd-\u00d6sterbotten en artikel som var klippt ur \u00d6sterbottniska Posten:<\/span><\/p>\n

I kulregnet.<\/strong><\/h3>\n

F\u00f6r n\u00e5gra dagar sedan infann sig p\u00e5 skyddsk\u00e5rens kansli i Nykarleby en blek yngling med v\u00e4nstra armen f\u00f6rbunden. Han var 18-\u00e5riga skyddsk\u00e5risten Emil Frost fr\u00e5n Soklot, som nyss utskrivits fr\u00e5n sjukhus efter att ha blivit s\u00e5rad den 16 mars i striderna vid L\u00e4nkipohja. Ynglingen, vars palet\u00e5 f\u00f6retedde ett antal sm\u00e5 h\u00e5l p\u00e5 olika st\u00e4llen, l\u00e4mnade p\u00e5 tal om dessa f\u00f6ljande uppgifter om sitt deltagande i slaget:<\/p>\n

Kort efter det att striden begynte, hade han r\u00e5kat ut f\u00f6r det v\u00e4rsta kulregnet inne i en skog, d\u00e4r man blott med stor sv\u00e5righet kunde uppt\u00e4cka fienden. H\u00e4runder hade en kula genomborrat muskelv\u00e4vnaden i hans v\u00e4nstra arm, varf\u00f6r han snart blev tvungen att dra sig tillbaka. F\u00f6rr\u00e4n han l\u00e4mnade stridsplatsen, blev han formligen \u00f6vers\u00e5llad av kulor.<\/p>\n

En gick snett in genom palet\u00e5n p\u00e5 h\u00f6gra sidan vid midjan, genomborrade v\u00e4sten och \u00f6vre delen av benkl\u00e4derna utan att dock skada honom. En annan gick in vid v\u00e4nstra sidan och f\u00f6rst\u00f6rde hans klockled, en tredje tr\u00e4ffade en slant, som h\u00e4ngde vid samma ked, en fj\u00e4rde slet en liten bit ur v\u00e4nstra palet\u00e5\u00e4rmen, en femte var den ovann\u00e4mnda, som s\u00e5rade honom i armen. Palet\u00e5n, rocken och v\u00e4sten hade ett tiotal kulh\u00e5l. Vanten i hans v\u00e4nstra ficka hade av en kula s\u00f6ndertrasats. \u00c4nnu en kula, antagligen den farligaste, hade enligt vad senare ber\u00e4ttades, tr\u00e4ffat hans bajonetthylsa vid v\u00e4nstra sidan, men rikoschetterat och l\u00e4mnat honom os\u00e5rad. Skulle den fortsatt i sin riktning emot hylsan, hade den genomborrat magtrakten och f\u00f6rmodligen tagit hans liv<\/p>\n

I samma nummer finns en notis om en speciell utm\u00e4rkelse \u00e5t en frivillig fr\u00e5n Stockholm.<\/span><\/p>\n

Major Orvar Lidholm tilldelad frihetskorsets h\u00f6gsta klass.<\/strong><\/h3>\n

Majoren i Finska skyddsk\u00e5rstrupperna Orvar Lidholm fr\u00e5n Stockholm har genom dagorder fr\u00e4n general Mannerheim \u201ef\u00f6r tapperhet och redlighet och f\u00f6r att, ehuru s\u00e5rad, efter bataljonschefens d\u00f6d ha \u00f6vertagit bef\u00e4let \u00f6ver bataljonen under p\u00e5g\u00e5ende strid” bel\u00f6nats med frihetskorsets h\u00f6gsta klass.<\/p>\n

Det var under de h\u00e5rdnackade striderna om Lavia som major Lidholm utm\u00e4rkte sig vid flera tillf\u00e4llen. Under stridens tidigare skede fick han en g\u00e5ng st\u00e5 mitt i kulregnet och kunde efter stridens stut r\u00e4kna till ej mindre \u00e4n 8 h\u00e5l efter kulorna utan att ha blivit s\u00e5rad. N\u00e5got senare tr\u00e4ffades han emellertid av en shrapnellkula i l\u00e5ret, men tog sj\u00e4lv mitt under brinnande strid ut kulan och anlade f\u00f6rband. Lidholm som \u00e4r medicine studerande fortsatte sedan striden. D\u00e5 bataljonschefen strax d\u00e4refter stupade, \u00f6vertog han bef\u00e4let \u00f6ver bataljonen och f\u00f6rde den till seger.<\/p>\n

Under tiden 28.3 \u2013 8.4 1918 skrev en skyddsk\u00e5rist dagbok om striderna runt Tammerfors. Den \u00e4r signerad R.S. och tidningen Syd-\u00d6sterbotten publicerade dagboken den13 april 1918:<\/span><\/p>\n

Den 28\/3<\/strong>. Litet sv\u00e5rt att h\u00e5lla tankarna samman, ty de r\u00f6das granater kreverar j\u00e4mt kring villorna h\u00e4r ute i Hataanp\u00e4\u00e4, i vilka v\u00e5r bataljon installerats, en dryg kilometer utanf\u00f6r Tammerfors. Vi var i natt tvungna att mitt i v\u00e5rt slummer, fridfull eller orolig allt efter olika naturer och nerver, byta logi. Detta f\u00f6r att en granat slog ned just framf\u00f6r byggnaden och splittrade alla f\u00f6nsterrutor och d\u00f6dade i f\u00f6rbifarten tv\u00e5 av v\u00e5ra bussiga trossh\u00e4star. Men lyckligtvis d\u00f6dades ingen av v\u00e5ra gossar, ehuru tv\u00e5 av dem just sysslade med att ge h\u00e4starna foder, Den ena av dem var emellertid inte s\u00e5 v\u00e4rst glad, ty han hamnade med sitt bakre centra mitt i tr\u00e4cken p\u00e5 den uppbl\u00f6tta v\u00e4gen och \u00f6verst\u00e4nktes av tr\u00e4ck s\u00e5 det dr\u00f6p av honom. (Tr\u00e4ck kan betyda allt mellan s\u00f6rja, lera, gyttja och dynga). Allm\u00e4nt jubel fr\u00e4n kamraterna d\u00e5 vi s\u00e5g honom oskadad.<\/p>\n

Om n\u00e5gra minuter fl\u00f6g en annan granat in genom v\u00e4ggen, som raserade kakelugnen, s\u00e5 det r\u00e4ckte en stund innan man kunde \u00f6verblicka f\u00f6r\u00f6delsen genom allt dammet. Ett par av gossarna fick skavanker, men ej alltf\u00f6r farliga. Nu var v\u00e5r boning n\u00e5got f\u00f6r luftig s\u00e5 vi fick gnugga dammet och s\u00f6mnen ur \u00f6gonen, gr\u00e4va fram v\u00e5ra grejor och knoga till n\u00e4rmaste villa, klockan halv tre p\u00e5 morgonkulan.<\/p>\n

De r\u00f6da skjuter n\u00e4tter och dagar, och de tuttar varje natt p\u00e5 k\u00e5karna utanf\u00f6r staden, r\u00e4dda f\u00f6r \u00f6verrumpling naturligtvis. Ett gott tecken, ty det bevisar att munsj\u00f6rerna b\u00f6rja bli nerv\u00f6sa. (En munsj\u00f6r kan betyda allt mellan spoling och slyngel). V\u00e5rt artilleri g\u00f6r god verkan, ty \u00e5tskilliga av r\u00f6dingarnas kanoner har tystnat av v\u00e5r eld.<\/p>\n

29\/3<\/strong>. I natt skall v\u00e5r bataljon ut p\u00e5 en nattlig expedition n\u00e5gra hundra meter fr\u00e4n r\u00f6dingarnas linjer. Litet kvistigt att ta oss fram obem\u00e4rkta, ty str\u00e5lkastare upplyser f\u00e4lten n\u00e4stan oavbrutet. Men v\u00e5ren har hj\u00e4lpt oss i det fallet s\u00e5 terr\u00e4ngen \u00e4r ganska fl\u00e4ckig, bara tegar h\u00e4r och var. Det g\u00e4ller endast att passa p\u00e5 och kasta sej ner eller st\u00e5 som statyer, d\u00e5 str\u00e5lkastaren riktas mot oss.<\/p>\n

30\/3<\/strong> kl. 4 f. m. Nu \u00e4r vi tillbaka fr\u00e5n v\u00e5rt nattliga \u00e4ventyr, n\u00e5gra f\u00e4rre, men med gott kurage och med brinnande lust att ytterligare vid f\u00f6rsta tillf\u00e4lle betala v\u00e5ra f\u00f6rluster m\u00e5ngdubbelt. Vi f\u00e5r nu vila i dag, men litet sv\u00e5rt att komma till ro, ty v\u00e5ra intima f\u00f6ljeslagare innanf\u00f6r skjortan har blivit st\u00f6rda av utflykten, s\u00e5 jag tror det \u00e4r b\u00e4st att f\u00f6lja kamraternas exempel och decimera deras antal litet. Ganska komiskt att se vita Finlands hj\u00e4ltar i djup neglige, officerare och soldater i broderlig s\u00e4mja p\u00e5 den sk\u00f6na halmen, ivrigt spanande. Detta \u00e4r alltid v\u00e5r b\u00e4sta f\u00f6rstr\u00f6else under lediga stunder.<\/p>\n

30\/3-31\/3<\/strong>. Dagarna och likas\u00e5 n\u00e4tterna har f\u00f6rflutit p\u00e5 sedvanligt s\u00e4tt. Endast en trevlig tilldragelse att notera. Vi kulsprutister, som logerar i en splitterny villa, lider av en avsev\u00e4rd brist, f\u00f6r en brunn saknas n\u00e4mligen. Men detta sk\u00f6tte de r\u00f6da om sista natt, s\u00e5 p\u00e5 morgonen hade vi ett pr\u00e4ktigt granath\u00e5l fyllt av vatten, l\u00e4mpligt att tv\u00e4tta v\u00e5ra krigarnunor i och diska v\u00e5r k\u00f6ksattiralj. Ja, v\u00e5ra matk\u00e4rl, kunde f\u00f6rtj\u00e4na ett s\u00e4rskilt kapitel, en s\u00e5dan samling ser man s\u00e4llan. Endast n\u00e5gra exempel: tv\u00e4ttfat, sockerkaksform, stenfat, en splitterny emaljerad spottl\u00e5da m.m. i samma stil. Jag lyckades komma \u00f6ver en fin emaljerad kopp i en bondg\u00e5rd, som anv\u00e4nts f\u00f6r att stilla huskattens lekamliga hunger!<\/p>\n

1\/4<\/strong>. Igen en nattlig utflykt, \u00e5ter n\u00e5gra f\u00e4rre, men resultatet annars gott. J\u00e4rnringen b\u00f6rjar bli fullst\u00e4ndig s\u00e5 vi v\u00e4ntar p\u00e5 stormningsorder n\u00e4r som helst.<\/p>\n

2\/4.<\/strong> Granateld fr\u00e5n b\u00e5da sidorna, annars intet n\u00e4mnv\u00e4rt. N\u00e5gra brinnande villor i grannskapet.<\/p>\n

3\/4<\/strong> kl. 12 p\u00e5 natten. Nu, nu \u00e4r det avg\u00f6rande \u00f6gonblicket snart inne. En kvart f\u00f6re tv\u00e5 skall varje man vara klar p\u00e5 sin post. Kl. halv tre b\u00f6rjar stormningen fr\u00e5n alla h\u00e5ll under v\u00e5rt artilleris intensivaste eld. De r\u00f6da \u00e4r mycket oroliga, f\u00f6r vi rycker ut, tysta som andar \u00f6ver f\u00e4lten. I ett nu ett \u00f6ronbed\u00f6vande dunder, v\u00e5rt artilleri \u00e4r i full aktion och de r\u00f6da svarar n\u00e4stan \u00f6gonblickligen. Ett storslaget hemskt sk\u00e5despel, som man ej kan gl\u00f6mma. Blixtar korsar varandra i den m\u00f6rka natten \u00f6ver v\u00e5ra huvuden, d\u00e4r vi rycker fram mellan artillerielden. Marken sk\u00e4lver under f\u00f6tterna och nu b\u00f6rjar de r\u00f6das kulsprutor ocks\u00e5 delta i konserten. Vi har \u00e4nnu inte sluppit de r\u00f6da in p\u00e5 livet, s\u00e5 jag f\u00e5r t\u00e5ligt v\u00e4nta \u00e4nnu n\u00e5gra \u00f6gonblick, innan jag kan anv\u00e4nda min kulspruta.<\/p>\n

Uppf\u00f6r sand\u00e5sen stormar vi, alla av oss kommer ej dit upp, men vi andra rusar fram med sammanbitna t\u00e4nder och fr\u00e5n kamraterna h\u00f6rs n\u00e5gon kraftig ed, d\u00e5 man kommer in p\u00e5 dem och kan litet urskilja deras st\u00e4mmor, annars ledes allt genom tecken, ty r\u00f6sterna drunknar i larmet. Kulsprutan i g\u00e5ng, infanteristernas ansikten ljusnar, ty de har redan l\u00e4rt sej k\u00e4nna till dess verkningar. En helvetisk eld fr\u00e5n motsatta sidan, de r\u00f6da springer som svarta dj\u00e4flar mellan de brinnande husen, men snart bildar de endast svarta h\u00f6gar i eldskenet. Kamrater faller men vi andra rasa och vi g\u00f6r v\u00e5rt yttersta f\u00f6r att betala igen. Vi m\u00f6ts aven st\u00f6rtskur explosiva kulor, de r\u00f6das \u00e4lsklingsammunition. Men trots allt k\u00f6rs de som vilda kreatur ur sina h\u00e5lor och l\u00f6pgravar i sand\u00e5sen och de flyr hals \u00f6ver huvud in mot staden.<\/p>\n

N\u00e4r det ljusnar, ser vi Tammerfors framf\u00f6r oss, ett hav av eldtungor och tjocka r\u00f6kmoln. Striden rasar, m\u00e5ngen av mina b\u00e4sta kamrater ligger d\u00f6da och s\u00e5rade omkring mig. Det svider inom mig, men hj\u00e4rtat m\u00e5ste gl\u00f6mmas, bita hop t\u00e4nderna fastare och arbeta, skjuta oavbrutet f\u00f6r att h\u00e4mnas de unga tappra kamraterna. Vid middagstiden bes\u00e4tter de v\u00e5ra hela stadsdelen p\u00e5 syd\u00f6stra sidan forsen och nu b\u00f6rjar gatustriderna rasa mellan ruinh\u00f6garna.<\/p>\n

4\/4<\/strong>. Under v\u00e5ra kulsprutors intensivaste eld, ja egentligen inte v\u00e5ra sprutor, ty n\u00e5gra av dem blev s\u00f6nderskjutna vid stormningen, s\u00e5 nu arbetar jag med en av de r\u00f6das som funktionerar utm\u00e4rkt, v\u00e5ra infanteristerna rycker \u00f6ver forsen p\u00e5 n\u00e5gra plankor och stegar, som kastats \u00f6ver f\u00f6rd\u00e4mningarna, ty broarna kunna ej anv\u00e4ndas, de \u00e4ro alla minerade. Snart har n\u00e5gra tappra gossar kapat ledningarna och de v\u00e5ra kan storma in ocks\u00e5 \u00f6ver broarna. Hela dagen, kv\u00e4llen och natten forts\u00e4tter gatustriderna fr\u00e5n hus till hus.<\/p>\n

5\/4<\/strong>. De r\u00f6da drar sig ut mot Pyynikki \u00e5s, d\u00e4r de har starka st\u00e4llningar. Staden rensas hela dagen, \u00e4vens\u00e5 f\u00f6ljande dag l\u00f6rdag faller de r\u00f6das sista f\u00f6rskansning stadshuset, d\u00e4r den s.k. kvinnobataljonen underst\u00f6dd av sina beundrare, ett antal ryska matroser f\u00f6rskansat sig. De gav sej f\u00f6rst, n\u00e4r v\u00e5ra kanoner skjutit n\u00e5gra skott.<\/p>\n

7\/4<\/strong>. S\u00f6ndag. De r\u00f6da p\u00e5 Pyynikki har blivit uppfordrade att kapitulera, och underbart d\u00e5 vi kl.11-tiden kom dit upp och vi m\u00f6ttes av de r\u00f6da med uppstr\u00e4ckta h\u00e4nder. N\u00e5got \u00f6ver 7,000 f\u00e5ngar togs d\u00e4r, kanoner, kulsprutor, men endast ett f\u00e5tal gev\u00e4r, ty dem hade de r\u00f6da br\u00e4nt eller slagit s\u00f6nder f\u00f6reg\u00e5ende natt. Alla f\u00e5ngar f\u00f6rdes till torget invid Johanneskyrkan, \u00e4ven de andra som tagits i staden, och d\u00e4r stod de nu \u00f6ver 10,000, en del skamsna, andra ilskna och kvinnosoldaterna var fr\u00e4cka.<\/p>\n

S\u00e5 \u00e4r d\u00e5 Tammerfors klart fr\u00e5n de r\u00f6da. F\u00f6ljande dag h\u00f6lls gudstj\u00e4nst p\u00e5 torget d\u00e4r alla deltog i att tacka Gud f\u00f6r det r\u00e4ttas seger \u00f6ver v\u00e5ld och vandalisk grymhet. Vid Tammerfors s\u00e5g man syner, som aldrig gl\u00f6mmas. Den till stor del sk\u00f6vlade staden och de m\u00e5nga fallna kamraterna, de ropar stumt till varje Finlands son, att st\u00e4lla sig med i ledet f\u00f6r att utrota v\u00e5ldet och de r\u00f6das barbarism och \u00e5terst\u00e4lla i v\u00e5rt stackars pr\u00f6vade fosterland, s\u00e5 fort m\u00f6jligt lugn och lagbunden ordning. F\u00e4ltlivet bjuder ofta p\u00e5 m\u00e5ngen lustig episod, men ocks\u00e5 m\u00e5ngen bitter upplevelse. Det g\u00e4ller att se bort fr\u00e5n det bittra och t\u00e4nka p\u00e5 det stora m\u00e5l som vi k\u00e4mpar f\u00f6r. Om vi vill vara sanna s\u00f6ner och d\u00f6ttrar av v\u00e5rt k\u00e4ra Finland, d\u00e5 kan vi ej st\u00e5 overksamma, ty nu, nu \u00e4r \u00f6gonblicket d\u00e5 v\u00e5rt fosterland fordrar allt vad som st\u00e5r i v\u00e5r f\u00f6rm\u00e5ga f\u00f6r dess befrielse.<\/p>\n

Notiser i Syd-\u00d6sterbotten 13.4.1918:<\/span><\/p>\n

\u00a0<\/strong>H\u00f6gtid i Tammerfors.<\/strong><\/h3>\n

Med anledning av Tammerfors befriande h\u00f6lls senaste s\u00f6ndag kl. 10 f.m. gudstj\u00e4nst p\u00e5 stadens torg, varvid kyrkoherden Eino Virkkula fr\u00e5n stadshusets altan h\u00f6ll ett religi\u00f6st fosterl\u00e4ndskt tal. En stor menighet \u00f6vervar gudstj\u00e4nsten. Samma dag kl. 3 e. m. h\u00f6lls i Johanneskyrkan en h\u00f6gtidsgudstj\u00e4nst, d\u00e4r en kyrkok\u00f6r upptr\u00e4dde och pastor Malmivaara predikade.<\/p>\n

Fr\u00e5n Tammerfors.<\/strong><\/h3>\n

Stadsfullm\u00e4ktiges i Tammerfors ordf\u00f6rande viceh\u00e4radsh\u00f6vding \u00c5lhman har j\u00e4mte en deputation uppvaktat \u00f6verbef\u00e4lhavaren, general Mannerheim, till vilken framf\u00f6rdes stadsfullm\u00e4ktiges och stadsbefolkningens tacksamhet och v\u00f6rdnad med anledning av stadens befrielse. General Mannerhein mottog deputationen mycket \u00e4lskv\u00e4rt och besvarade hyllningen med n\u00e5gra ord, varvid han framh\u00f6ll att hela \u00e4ran av stadens er\u00f6vring tillkommer de tappra trupperna.<\/p>\n

Vid sammantr\u00e4det p\u00e5 m\u00e5ndagen besl\u00f6t stadsfullm\u00e4ktige i Tammerfors att p\u00e5 l\u00e4mpligt s\u00e4tt till de i striden f\u00f6r stadens r\u00e4ddning stupade rikssvenska hj\u00e4ltarnas anh\u00f6riga framb\u00e4ra stadens och stadsbefolkningens tacksamhet och deltagande.<\/p>\n

Chefen f\u00f6r rannsaknings- och polis\u00e4renden vid h\u00f6gkvarteret uppmanar medels kung\u00f6relse alla arbetsgivare i Tammerfors att inl\u00e4mna alfabetisk f\u00f6rteckning \u00f6ver alla s\u00e5dana i deras tj\u00e4nst anst\u00e4llda personer, vilka \u00e4nda till det sista f\u00f6rs\u00f6kt kvarstanna i arbete, men sedan p\u00e5 grund av R\u00f6da gardets tv\u00e5ng n\u00f6dgades ansluta sig till dess skaror.<\/p>\n

Den 17 april 1918 publicerade Syd-\u00d6sterbotten en l\u00e4ngre artikel, skriven av signaturen J. L:son R. som hade bes\u00f6kt Tammerfors kort efter att den hade intagits av de vita trupperna:<\/span><\/p>\n

Efter en 14 \u00bd timmes t\u00e5gresa fr\u00e5n Vasa anl\u00e4nde vi resande sent omsider 7,30 e. m. till Tammerfors, vilken stad f\u00f6r cirka ett dygn sedan intogs av v\u00e5ra hj\u00e4ltemodiga trupper. Redan under resan fick vi erfara, att abnorma tider r\u00e5dde i v\u00e5rt land, och att vi i det stora hela taget \u00e4r ovana vid krigstid. Vid Orivesi station fick vi erfara att v\u00e5rt t\u00e5g icke skulle g\u00e5 vidare, utan kvarbli d\u00e4r f\u00f6r att sedan \u00e5terv\u00e4nda till Vasa, och detta trots vi var ungef\u00e4r 200 passagerare, som l\u00f6st biljett till Tammerfors. Senare fick vi veta att ett extrat\u00e5g var p\u00e5 v\u00e4g till Tammerfors fr\u00e5n Filppula och skulle anl\u00e4nda till Orivesi efter 1 1\/2 timme. F\u00f6r oss \u00e5terstod intet annat \u00e4n att t\u00e5ligt v\u00e4nta.<\/p>\n

Efter en v\u00e4ntan p\u00e5 2 timmar anl\u00e4nde det efterl\u00e4ngtade taget och f\u00e4rden fortsattes i fakta mak, \u00f6ver 1 timme mellan denna och h\u00e4rn\u00e4st f\u00f6ljande station, vilken f\u00e4rd i normala tider kunde tar 15 – 20 minuters tid. Vi var i alla fall glada, ty n\u00e4rmare m\u00e5let kom vi ju dock. Denna v\u00e5r gl\u00e4dje blev emellertid kort, ty p\u00e5 Vehmaisstationen, 9 km, fr\u00e5n Tammerfors, underr\u00e4ttades vi om att t\u00e5get ej kan forts\u00e4tta vidare, emedan Tammerfors station v\u00e4grar mottaga mera \u00e4n de tv\u00e5 vagnar, vilka medf\u00f6rde intendenturen. Och de \u00f6vriga resandena skulle s\u00e5ledes vara tvungna att f\u00f6r en obest\u00e4md tid bli h\u00e4r.<\/p>\n

Undertecknad j\u00e4mte 5 andra passagerare lyckades dock f\u00e5 plats p\u00e5 intendenturt\u00e5get, men alla de \u00f6vriga\u2014. Senare erfor jag dock att \u00e4ven dessa kunde, tack vare en rikssvensk officers resoluta upptr\u00e4dande, forts\u00e4tta resan samma dag. Tammerfors station kunde s\u00e5ledes ta emot mera vagnar \u2014varf\u00f6r d\u00e5 v\u00e4gra? P\u00e5 denna fr\u00e5ga gives det v\u00e4l aldrig ett tydligt svar.<\/p>\n

F\u00f6r att nu \u00e5terg\u00e5 till v\u00e5r ankomst till Tammerfors var det ju icke ens m\u00f6jligt att redan samma dag g\u00f6ra en utflykt i staden, ty av f\u00f6rekommen anledning f\u00e5r ingen vistas ute efter kl. 8 e. m. En liten inblick i f\u00f6r\u00f6delsen fick vi dock redan vid v\u00e5rt intr\u00e4de i staden. J\u00e4rnv\u00e4gsstationen, om vilken det hetat, att den skulle vara alldeles f\u00f6rst\u00f6rd, bar endast mindre m\u00e4rken efter gev\u00e4rskulor. St\u00f6rre var f\u00f6r\u00f6delsen inne i staden. Flera hus vid Tavastgatan, som leder upp till staden fr\u00e5n stationen var nerbrunna. S\u00e5 t.ex. det stora stenhus, som \u201eTampereen Sanomats” redaktion och tryckeri var inrymda i, var s\u00e5 gott som helt f\u00f6rst\u00f6rt, blott de nakna stenmurarna var kvar, allt annat hade blivit l\u00e5gornas rov.<\/p>\n

Den stationen n\u00e4rmaste stadsdelen, \u201eKytt\u00e4l\u00e4” var i stort sett en enda ruinh\u00f6g, icke f\u00f6rorsakad av sj\u00e4lva kriget, utan av de r\u00f6das om\u00e4nskliga f\u00f6rst\u00f6relselust. De r\u00f6da ha n\u00e4mligen ant\u00e4nt stadsdelen efter att f\u00f6rst ha besprutat husen med benzin eller andra eldfarliga oljor. De nakna husv\u00e4ggarna, de ensamt uppr\u00e4ttst\u00e5ende skorstenarna bar r\u00e4tt talande vittnesb\u00f6rd om de r\u00f6da dj\u00e4vlarnas framfart. Ett bekl\u00e4mmande intryck fick man s\u00e5ledes av f\u00f6r\u00f6delsen i staden, och det var landets eget folk som h\u00e4rjat och plundrat i eget land, Det hade varit de r\u00f6das avsikt att br\u00e4nna och h\u00e4rja \u00e4n mera, ty d\u00e5 stadens brandmanskap sin plikt likm\u00e4tigt s\u00f6kte sl\u00e4cka mordbrandsligorna, blev de beskjutna av de r\u00f6da. Enligt vad jag erfor blev tv\u00e5 brandsoldater d\u00f6dade vid sitt arbete. F\u00f6ljande dag m\u00e5ndag, f\u00f6retog jag min f\u00f6rsta egentliga vandring genom staden. F\u00f6rst riktade jag mina steg till den vackra Pyynikki\u00e5sen, d\u00e4r heta strider \u00e4ven hade p\u00e5g\u00e5tt. De stupades kvarlevor, var visserligen h\u00e4rifr\u00e5n bortf\u00f6rda, men stridens sp\u00e5r var icke igensopade. h\u00e4r och var s\u00e5g man h\u00e4stkadaver ligga, ett rov f\u00f6r giriga kr\u00e5kor. Pyynikki\u00e5sen, en utm\u00e4rkt naturlig f\u00e4stning, bar dock \u00e4ven andra sp\u00e5r av krigets framfart. Omkull skjutna st\u00e5tliga tr\u00e4d, kringstr\u00f6dda patronhylsor, s\u00f6ndrade kanoner, blodp\u00f6lar och uppsp\u00e4nda taggtr\u00e5dsst\u00e4ngsel, allt detta bar sitt lysta vittnesb\u00f6rd om de heta strider v\u00e5ra hj\u00e4ltemodiga trupper hade att utst\u00e5, innan segern blev deras. Sedan vi v\u00e4l besett f\u00f6r\u00f6delsen h\u00e4r, begav vi oss \u00e5ter genom staden f\u00f6r att nu genomstr\u00f6va Kalevankangas, d\u00e4r \u00e4ven heta strider \u00e4gt rum. P\u00e5 vandringen genom staden f\u00e4ste vi oss vid de genomskjutna husen, stora h\u00e5l i v\u00e4ggarna efter granater, och s\u00f6ndriga f\u00f6nsterrutor, allt en f\u00f6ljd av de r\u00f6das brottsliga tilltag att f\u00f6rflytta striden till en obef\u00e4st stad.<\/p>\n

Hade Pyynikki \u00e4ven burit m\u00e4rken efter strid, var dessa \u00e4n tydligare p\u00e5 Kalevankangas. Innan vi likv\u00e4l kommit s\u00e5 l\u00e5ngt bem\u00e4rkte vi f.d. ryska kyrkan. En bedr\u00f6vlig avbild i sanning. V\u00e4ggarna var genomskjutna men st\u00f6rre var f\u00f6r\u00f6delsen inne i kyrkan. Allt i var i kras, allt kringstr\u00f6tt p\u00e5 golvet. Altarsk\u00e5pen uppbrutna, b\u00f6ckerna kringspridda, de pr\u00e4sterliga dr\u00e4kterna s\u00f6ndertrasade, kyrkans heliga k\u00e4rl s\u00f6ndertrampade, avbrutna. Detta allt har icke kunnat ske under striden, h\u00e4r hade plundring \u00e4gt rum, av r\u00f6da eller vita trupper, vet man v\u00e4l ej. Gripande var det att mitt i denna f\u00f6r\u00f6delse se den korsf\u00e4stes bilder or\u00f6rda av krigets och plundrarnas h\u00e4nder. D\u00e4r blickade Kristus ned p\u00e5 f\u00f6r\u00f6delsen i en kyrka d\u00e4r hans namn \u00e4nnu f\u00f6r en kort tid sedan f\u00f6rkunnades. Vanhelgad var kyrkan, vanhelgad av kriget, vanhelgad av r\u00e5a soldaters svordomar, vanhelgad av nyfikna m\u00e4nniskors prat. Bekl\u00e4mningen var f\u00f6r stor s\u00e5 vi skyndade ut, ut f\u00f6r att \u00e5nyo gripas av tanken p\u00e5 krigets f\u00f6r\u00f6delse. Komna upp p\u00e5 Kalevankangas s\u00e5g vi kriget tydligare \u00e4n f\u00f6rut, ty h\u00e4r l\u00e5g \u00e4nnu lik efter stupade r\u00f6dgardister. En hade f\u00e5tt det d\u00f6dande skottet i hj\u00e4rtat, en annan i magen, den tredje i huvudet. En l\u00e5g lugn med uppslagna \u00f6gon, en annan med sammandragna lemmar, vittnande om att d\u00f6den icke kommit genast, en hade t.o.m. d\u00f6tt med ett stilla sm\u00e5leende p\u00e5 de nu s\u00e5 kalla l\u00e4pparna.<\/p>\n

Varf\u00f6r hade dessa m\u00e4n g\u00e5tt ut i striden, k\u00e4mpade de f\u00f6r ett inbillat ideal, var de tvingade till denna strid mot lag och r\u00e4tt? Fr\u00e5gor vilka de d\u00f6da icke kunde besvara.<\/p>\n

B\u00e4st vi vandrade h\u00e4r, s\u00e5gs tre unga skyddsk\u00e5rister komma v\u00e4gen fram med en av allt att d\u00f6ma f\u00e5ngen r\u00f6d. Den r\u00f6des blick var bister, ett hat s\u00e5 gl\u00f6dande lyste ur hans \u00f6gon, d\u00e4r han vandrade v\u00e4gen fram f\u00f6rbi oss. Vart bar hans v\u00e4g? Svaret gavs genast, ty komna till en dals\u00e4nka, som l\u00e5g alldeles vid v\u00e4gen, kommenderades halt, tre skott lj\u00f6d och mannen f\u00f6ll d\u00f6d ned, arkebuserad. Han hade varit en av ledarna f\u00f6r r\u00f6dgardisterna, hade s\u00e5ledes ett tungt ansvar, krigsr\u00e4ttsdom hade fallit och nu verkst\u00e4lldes den inf\u00f6r v\u00e5ra \u00f6gon, som kommit hit f\u00f6r att se krigets framfart. Tiden hade nu lidit s\u00e5 l\u00e5ngt att vi fick lov att g\u00e5 hem f\u00f6r att forts\u00e4tta v\u00e5r vandring f\u00f6ljande morgon.<\/p>\n

Tidigt p\u00e5 morgonen b\u00f6rjade jag min vandring f\u00f6r att bes\u00f6ka stadens museum, bel\u00e4get p\u00e5 en h\u00f6g \u00e5s med utsikt \u00f6ver N\u00e4sij\u00e4rvisj\u00f6n, De gamla minnenas hus, icke ens detta hade skonats av krigets f\u00f6r\u00f6delse. F\u00f6rst hade de r\u00f6da logerat i museets rymliga salar, f\u00f6rst\u00f6rande allt som kommit i deras v\u00e4g. Gamla antika m\u00f6bler och andra f\u00f6rem\u00e5l l\u00e5g d\u00e4r krossade, i rummen fanns \u00e4nnu de r\u00f6das b\u00e4ddar nedsmutsade, Sj\u00e4lva rummen i byggnaden b\u00e4r lika tydliga sp\u00e5r av kriget, v\u00e4ggarna var genomskjutna fr\u00e5n alla h\u00e5ll och kanter, f\u00f6rst av de vitas kulor, senare efter det v\u00e5ra trupper hade intagit huset, av de r\u00f6das. Bredvid museet stod ett par av de vita anv\u00e4nda kanoner, litet l\u00e4ngre nedanf\u00f6r detsamma l\u00e5g \u00e4nnu fem lik efter stupade r\u00f6da, som de hade fallit, en med krossat huvud, en med genomskjuten barm o.s.v. S\u00e5ledes samma syn som p\u00e5 Kalevankangas. H\u00e4rifr\u00e5n styrde jag mina steg till Tammela stadsdel, som ligger \u00f6ster om stationen. In i denna stadsdel hade de segerrika vita trupperna f\u00f6rst kommit. \u00c4ven denna stadsdel l\u00e5g nu f\u00f6r\u00f6dd, uppbr\u00e4nd av de r\u00f6da. De hus som \u00e4nnu var kvar var genomborrade av s\u00e5v\u00e4l de r\u00f6das som vitas kulor. Hur m\u00e5nga f\u00f6r\u00f6dda hem, vilken klagan ur de tusendens br\u00f6st, som nu f\u00f6rlorat allt vad de \u00e4gt. Det \u00e4r krigets r\u00f6st, som \u00e4nnu ljuder \u00f6ver staden, de m\u00e5nga pr\u00f6vningarnas stad.<\/p>\n

Vi hade sett vad vi skulle se och var nu f\u00e4rdiga att l\u00e4mna Tammerfors. Kl. 7,30 e. m. skulle t\u00e5get enligt tidtabellen g\u00e5 och alla platser var upptagna, resande stod l\u00e4ngs g\u00e5ngarna, allt var \u00f6verfullt, men taget g\u00e5r ej. Tiden gick, den f\u00f6rsta timmen var f\u00f6rliden, men \u00e4nnu stod t\u00e5get p\u00e5 sin plats. Under tiden str\u00f6mmade det mer och mer passagerare in, ingen \u00e4ndring, man tog den plats man kunde, utan att fr\u00e5ga efter om den redan tillh\u00f6rde en annan eller ej. Efter ungef\u00e4r en 2 timmars v\u00e4ntan avgick t\u00e5get \u00e4ntligen. Besv\u00e4ren var icke slut h\u00e4rmed. Vid Filppula station gavs det order om att en passagerarvagn skulle tas bort fr\u00e5n det f\u00f6rut \u00f6verfyllda t\u00e5get, ty vagnen skulle f\u00f6ljande dag beh\u00f6vas f\u00f6r stabens r\u00e4kning. Godvilligt b\u00f6jde sig passagerarna icke, det blev h\u00f6gljutt gr\u00e4l och det hj\u00e4lpte, en ny vagn kopplades till, ehuru stationsbef\u00e4let j\u00e4mt f\u00f6rklarat att det icke fanns n\u00e5gon vagn att tillg\u00e5, trots att vid Tammerfors station fanns flera hundra vagnar, som torde st\u00e5tt d\u00e4r allt sedan stadens er\u00f6vring. Det jag lade m\u00e4rke till var att det r\u00e5dde en f\u00f6ga god ordning. P\u00e5 de fr\u00e5n fronten permitterade soldaterna t\u00e4nkes det icke, de m\u00e5 bege sig efter v\u00e4l uppfyllt v\u00e4rv hem huru som helst, men skall en av stabherrarna resa hur kort bit som helst visst skall det vara ett extrat\u00e5g med flera vagnar, h\u00f6rde jag en uppbragt soldat yttra. Det som \u00e4r det allra beh\u00f6vligaste \u00e4r ordning icke blott vid fronten utan \u00e4ven bakom fronten.<\/p>\n

Notis i tidningen Syd-\u00d6sterbotten 17 april 1918:<\/span><\/p>\n

De r\u00f6das framfart i Tammerfors bankkontor.<\/strong><\/h3>\n

Under det de r\u00f6das makt i Tammerfors sj\u00f6ng p\u00e5 sista versen b\u00f6rjade de att plundra privatbankerna i tanke att d\u00e4rst\u00e4des hitta stora penningsummor och andra dyrbarheter. I denna avsikt spr\u00e4ngde de s\u00f6nder kassavalven i Wasa- och Nordbankerna. Reservnycklarna till F\u00f6reningsbankens kassavalv \u00f6verkom r\u00f6varna i en annan bank. Kansallispankkis lokal plundrades s\u00e5 totalt, att inte ens bl\u00e4ckhornen blev kvar. I det n\u00e4rmaste resultatl\u00f6sa blev dock deras anstr\u00e4ngningar, en\u00e4r de endast \u00f6verkom mindre penningsummor. Enskildas v\u00e4rdepapper \u00e4r alla i gott f\u00f6rvar liksom \u00e4ven alla v\u00e4rdepapper \u00f6ver huvud. Ett flertal tresorfack blev likas\u00e5 s\u00f6nderspr\u00e4ngda och deras inneh\u00e5ll bortr\u00f6vade. Flera privata personer, som s\u00e5lunda velat f\u00f6rvara sin dyrbaraste egendom, f\u00f6rlorade nu densamma genom r\u00f6varh\u00e4nder.<\/p>\n

Notis i tidningen Syd-\u00d6sterbotten 17 april 1918:<\/span><\/p>\n

General Mannerheims tal till V\u00f6r\u00e5 krigsskolas elever.<\/strong><\/h3>\n

\u201dElever vid V\u00f6r\u00e5 krigsskola! Ni har med heder deltagit i alla strider fr\u00e5n Ylistaro till Tammerfors. D\u00e4r striden varit hetast, d\u00e4r motst\u00e5ndet var segast, d\u00e4r har det brutits mot edra br\u00f6st, med edert blod. Jag uppl\u00f6ser nu V\u00f6r\u00e5 skola och s\u00e4nder eder som instrukt\u00f6rer till de s\u00e4rskilda truppavdelningarna. Men V\u00f6r\u00e5 skolas krigarrykte skall f\u00e5 en varaktig plats i fosterlandets historia. Jag befordrar alla elever till underofficerare och eder tappre chef, j\u00e4garkaptenen Heiskanen, till major och regementsbef\u00e4lhavare.\u201d<\/p>\n

Tidningen Aamulehti tackade befriarna direkt efter intagningen och Syd-\u00d6sterbotten skrev om detta den 20 april 1918:<\/span><\/p>\n

V\u00e5r frihetstid. Tammerfors befriare.<\/strong><\/h3>\n

Bland dem funnos m\u00e4n fr\u00e5n Finlands alla delar, fr\u00e5n \u00d6sterbotten, Savolaks, Karelen och egentliga Finland och Tavastland. Fr\u00e5n Sverge hade kommit den frivilliga brigadens tappra skara. Vi som befriats fr\u00e5n det r\u00f6da skr\u00e4ckv\u00e4ldet framb\u00e4ra ett tack till alla. Vi kan icke k\u00e4nna alla dem som s\u00e4rskilt utm\u00e4rkt sig. D\u00e4rf\u00f6r tackar vi alla gemensamt. Men ett huvudfaktum st\u00e5r dock klart f\u00f6r oss, och det \u00e4r, att \u00f6sterbottningarna s\u00e5v\u00e4l finsk- som svensktalande som har utgjort v\u00e5ra r\u00e4ddares k\u00e4rntrupp. Skola vi tacka n\u00e5gon s\u00e4rskilt, s\u00e5 tacka vi fr\u00e4mst dem. Utan dem skulle vi \u00e4nnu, s\u00e4ger Aamulehti, i dag som \u00e4r lida under de r\u00f6das skr\u00e4ckv\u00e4lde. \u00d6sterbottningar: ule\u00e5borgare, vasaiter, v\u00f6r\u00e5iter, lappobor och andra, vi beundra, h\u00f6gakta och tacka er!<\/p>\n

Tidningen Tampereen Sanomat hade ocks\u00e5 en l\u00e5ng artikel skriven p\u00e5 b\u00e5de finska och svenska:<\/span><\/p>\n

Ett tack till de rikssvenska krigarna!<\/strong><\/h3>\n

Till v\u00e5ra befriare fr\u00e5n andra sidan Bottenhavet!<\/strong><\/p>\n

Efter en m\u00e5nad l\u00e5ng lid, fylld av oro, f\u00f6r\u00f6dmjukelse och v\u00e5ld, s\u00e5dan blott under den v\u00e4rsta terror kan f\u00f6rekomma, kunna vi \u00e5ter andas fritt, h\u00f6ja v\u00e5r panna och med klarnad blick g\u00e5 en l\u00f6ftesrik framtid till m\u00f6tes.<\/p>\n

Att s\u00e5 \u00e4r, att vi nu k\u00e4nna oss som fria medborgare i ett fritt samh\u00e4lle, d\u00e4r r\u00e4tt och lag giva livet trygghet, det hava vi eder, v\u00e5ra befriare fr\u00e5n andra sidan Bottenhavet till en del att tacka f\u00f6r, ty vi veta nogsamt och erk\u00e4nna det med evig tacksamhet, att Ni hava p\u00e5 ett gl\u00e4nsande s\u00e4tt, hand i hand med v\u00e5ra egna trupper, varit delaktiga i Tammerfors befriande fr\u00e5n de r\u00f6das terror.<\/p>\n

Vi veta detta, och vi k\u00e4nna d\u00e4rf\u00f6r ett tvingande behov att f\u00f6r Eder, v\u00e5ra befriare fr\u00e5n andra sidan Bottenhavet, f\u00e5 p\u00e5 ert eget modersm\u00e5l uttrycka v\u00e5r djupt\u00e4nkta tacksamhet f\u00f6r eder h\u00f6gsinta offervillighet att trotsa ett f\u00e4ltt\u00e5gs sv\u00e5ra umb\u00e4randen f\u00f6r v\u00e5r skull, en offervillighet, som blir \u00e4n st\u00f6rre, d\u00e5 den \u00e5dagal\u00e4gges ej f\u00f6r v\u00e4rnandet av egen h\u00e4rd, utan i allm\u00e4nna humanit\u00e4ra intressen.<\/p>\n

Vi bedja eder, v\u00e4nner och bekanta fr\u00e5n gamla Sverge, med vilket s\u00e5 m\u00e4nga kulturband och gemensamma historiska minnen f\u00f6rena oss trots olika spr\u00e5k, \u00e4n en g\u00e5ng mottaga v\u00e5r uppriktigaste tacksamhet f\u00f6r de h\u00f6gsinnade offer ni gjort f\u00f6r oss. M\u00e5tte en trogen och varaktig v\u00e4nskap uppspira ur det vapenbr\u00f6draskap, som nu uppst\u00e5tt mellan svenskar och finnar, en v\u00e4nskap, som helt visst skall bringa fred och lycka i hela Norden. Med vemod och sorg blanda sig dock hos oss i dessa k\u00e4nslor av tacksamhet, ty vi minnas alla dem bland eder, som ljutit hj\u00e4lted\u00f6den f\u00f6r oss. D\u00e4rf\u00f6r bedja vi och f\u00e5 uttala v\u00e5rt uppriktiga beklagande \u00f6ver att blodsoffren varit s\u00e5 m\u00e5nga och s\u00e5 dyrbara. Det enda, som kan lindra v\u00e5r sm\u00e4rtas bitterhet, \u00e4r det att offren hemburits de h\u00f6gsta v\u00e4rden livet kan bjuda oss: frihet, sanning och r\u00e4ttvisa. I denna sanning b\u00f6ra vi s\u00f6ka oss tr\u00f6st och hopp f\u00f6r en gemensam och ljus framtid f\u00f6r br\u00f6drafolken i Norden.<\/p>\n

Tidningen Syd-\u00d6sterbotten inf\u00f6rde 20 april en artikel, som lydde s\u00e5 h\u00e4r:<\/span><\/p>\n

\u201d\u00c4rade l\u00e4sare! Kanske f\u00e5r jag bringa dig i ditt fridfulla hem en h\u00e4lsning fr\u00e5n Tammerfors. Vet du, d\u00e4r \u00e4r det annorlunda \u00e4n hos oss. Vi har hemma arbete mer \u00e4n vi hinner med kanske, kanh\u00e4nda vi \u00e4ven klaga d\u00e4r\u00f6ver. Vi \u00e4ter v\u00e5rt dagliga br\u00f6d och sover varje natt i lugn.<\/p>\n

I Tammerfors \u00e4r det kanske motsatsen. D\u00e4r arbetar ingen. De r\u00f6da har plundrat och tagit hand om matf\u00f6rr\u00e5den. Man har f\u00e5tt sitta sysslol\u00f6s l\u00e5nga tider med h\u00e4nderna i kors. Detta \u00e4r ju idealet f\u00f6r l\u00e4ttingar, men idealet f\u00f6rlorar sig, d\u00e5 sysslol\u00f6sheten skall tillbringas i k\u00e4llare och andra g\u00f6mmor. I dessa har maten varit lika s\u00e4llsynt som solskenet. M\u00f6rkret gjorde det f\u00f6r m\u00e5ngen os\u00e4kert n\u00e4r det var dag eller natt. Barnens on\u00f6diga gr\u00e5t efter mj\u00f6lk eller sm\u00f6rg\u00e5s h\u00f6jde ej st\u00e4mningen. De dagar angreppet skedde bodde alla som det kunde i k\u00e4llare och andra l\u00e5gt bel\u00e4gna st\u00e4llen. En del hade f\u00e5tt dv\u00e4ljas i dessa rum 14 dagar, andra n\u00e5got mindre. Det elektriska ljuset hade slocknat och ingen hade petroleum. Man levde i m\u00f6rker i sina h\u00e5lor under byggnaderna. N\u00e4r dessa ant\u00e4ndes, g\u00e4llde det att antingen stanna kvar eller rusa ut i kulregnet, utsatt f\u00f6r de r\u00f6das mordlust. Att t\u00e4lja allt el\u00e4nde, som r\u00e5dde i staden, \u00e4r en om\u00f6jlighet.<\/p>\n

M\u00e4nniskorna led men \u00e4ven djuren fick erfara de r\u00f6das v\u00e4lde. S\u00e5 t.ex. hade dessa vid sin flykt norrifr\u00e5n in till staden medtagit en massa kor f\u00f6r att ha f\u00e4rskt k\u00f6tt till sina m\u00e5ltider. Korna bestods dock ej h\u00f6 utan s\u00e5gs de sm\u00e5ningom digna ner och d\u00f6 av sv\u00e4lt. Sin tr\u00e4ck hade de \u00e4tit de sista stunderna och gnagat s\u00f6nder stolparna, d\u00e4r de var tjudrade. En person ber\u00e4ttade f\u00f6r mig: De smutsiga kl\u00e4der jag har p\u00e5 mig \u00e4r allt vad jag har kvar efter mitt livsl\u00e5nga arbete. En annan sade: Nu \u00e4r jag fri resten av dagen och kan g\u00e5 hem. Vart skall jag g\u00e5? Mitt gamla hem \u00e4r brunnet, min hustru har g\u00e5tt ut att s\u00f6ka oss tak \u00f6ver huvudet. Hur skall jag tr\u00e4ffa henne eller hon mig? Var k\u00f6pa mat, som ej finns? Skulle goda m\u00e4nniskor ge, har jag ej ens tallrik att \u00e4ta p\u00e5. Och barnen sedan? Ja det \u00e4r h\u00e5rt, n\u00e4r kriget drar fram. M\u00e5nga i livets strider h\u00e4rdnade m\u00e4n har tvungits att f\u00e4lla t\u00e5rar inf\u00f6r plundringarna och nidingsd\u00e5den. M\u00e5ngen v\u00e4lb\u00e4rgad man st\u00e5r blottad in p\u00e5 bara kroppen. M\u00e4n och barn har m\u00f6rdats i hustrurnas \u00e5syn. Det \u00e4r sorg, n\u00e4r krig r\u00e5der. De bistra m\u00e4nnen ha gr\u00e5tit, \u00e4ven n\u00e4r de vita visade sig och tr\u00e4dde fram. Det var gl\u00e4djet\u00e5rar.\u201d<\/p>\n

I tidningen Syd-\u00d6sterbotten skrevs det den 20 april om:<\/span><\/p>\n

Kvinnobataljonen.<\/strong><\/h3>\n

I Tammerfors Aftonblad skrives: De r\u00f6da visste att i allt f\u00f6lja med sin ryska bolscheviktid. S\u00e5 bildades \u00e4ven i Tammerfors en kvinnobataljon, vilken officiellt s\u00e4gs r\u00e4knat 400 amazoner, men i verkligheten dock knappast 200, d\u00e5 det g\u00e4llde att vara med i leken.<\/p>\n

Och deras yttre utrustning sedan! Oj gamla grekista gudar! S\u00e4kerligen skulle Ni skratta, s\u00e5 edert olympiska lugn finge en h\u00f6gst allvarlig kn\u00e4ck, om Ni kunnat fe dem anno 1918 i den snart v\u00e4rldsber\u00f6mda staden Tammerfors, uppe i f\u00f6reg\u00e5ngsfolkets land. De flesta bar benkl\u00e4der! N\u00e5gra h\u00e4ngande och vida, tydande p\u00e5 ett tillf\u00e4lligt l\u00e5n av sista nattg\u00e4st. (Huru m\u00e5nne den stackaren redde sig hem p\u00e5 morgonkvisten?) Andra hade kn\u00e4byxor, andra bindlar, andra korta kjolar o.s.v.<\/p>\n

\u00d6verplaggen var synnerligen varierande. Manliga rockar, l\u00e5nga palet\u00e5er, fruntimmerskappor, en och annan finare promenaddr\u00e4kt, och allt smutsigt, slarvigt och s\u00e5 litet milit\u00e4risk som m\u00f6jligt. H\u00e5ret var uppsatt under den lilla m\u00f6ssan. Somliga hade sytt en liten p\u00e5se, h\u00e4ngande fr\u00e5n m\u00f6ssans bakre del, d\u00e4r det l\u00e5nga h\u00e5ret bevarades.<\/p>\n

Det r\u00f6da bandet, och banditnunan syntes vara den enda officiella. Och gev\u00e4ret sedan! Kolven n\u00e4ra nog ber\u00f6rde marken, och bajonetten h\u00f6jde sig stolt \u00f6ver sin b\u00e4rarinnas \u00f6versta \u00e4ndpunkt. Att hon f\u00f6rsta g\u00e5ngen stiftade n\u00e4rmare bekantskap med detta slags leksaker, syntes d\u00e5 tydligt.<\/p>\n

De utm\u00e4rkte sig fr\u00e4mst genom att p\u00e5 gatorna inf\u00e5nga alla herrem\u00e4n de blott kunde, och f\u00f6ra dem till allm\u00e4nna arbeten fr\u00e4mst i v\u00e4rsta kulregn. Av de kvinnliga hj\u00e4ltarna l\u00e4mnades de dock f\u00f6rsiktigt nog i f\u00f6rsta b\u00e4sta s.k. kasern i staden. De h\u00f6ll vakttj\u00e4nst, voro rent av vidriga i sin vanvettiga iver att skada allt vad borgare hette. I allm\u00e4nhet var de naturligtvis ytterst fega, d\u00e5 det g\u00e4llde. Men undantag fanns, och d\u00e5 var de icke mer m\u00e4nniskor, utan sannskyldiga vilddjur.<\/p>\n

En kvinna fr\u00e5n Sverige skrev under frihetskriget ett brev till sin bror som ingick som officer i den Svenska Brigaden, s\u00e5 h\u00e4r:<\/span><\/p>\n

\u201dGenom brev fr\u00e5n mamma ser jag att du har planer – allvarliga planer – p\u00e5 att g\u00e5 ut som frivillig till Finland, och jag m\u00e5ste s\u00e4ga att det gl\u00e4der mig. Trots risken, som ju \u00e4r stor, och trots allt annat, som m\u00e5ste tala emot en s\u00e5dan allvarlig omkastning i ditt \u00f6de, s\u00e5 anser jag saken vara s\u00e5dan att jag obetingat tillr\u00e5der. Du vet v\u00e4l vad du avst\u00e5r: ett lugnt och bekv\u00e4mt vardagsliv men du vet inte vad du g\u00e5r till m\u00f6tes. D\u00f6den kan man dock m\u00f6ta var som helst, i sin s\u00e4ng, genom ett olycksfall, till och med i ett slagsm\u00e5l. Men man m\u00f6ter honom bara en g\u00e5ng. Det finns v\u00e4rre saker man kan r\u00e5ka ut f\u00f6r: invaliditet t.ex., men man f\u00e5r ju ta den risken med. Om du reser, \u00e4r det bara en sak jag \u00f6nskar du m\u00e5tte undg\u00e5, och det \u00e4r van\u00e4ran. \u00c4ven den finns det tillf\u00e4lle att m\u00f6ta. Jag tror dock att du \u00e4r rustad mot den.<\/p>\n

Kan en svensk blott g\u00f6ra n\u00e5got f\u00f6r Finland, s\u00e5 k\u00e4nns det som en l\u00e4ttnad. Vet du, jag har denna tid s\u00e5 bra f\u00f6rst\u00e5tt \u201e gamle Spelt”, Runebergs trosskusk, du minns, som ej tv\u00e4ttade smutsen ur ansiktet, s\u00e5 l\u00e4nge retr\u00e4tten varade. Han sk\u00e4mdes, och jag sk\u00e4ms nu ocks\u00e5. Hade jag varit en man, s\u00e5 vore jag redan d\u00e4r i Finland. Det \u00e4r f\u00f6rf\u00e4rligt att se hur de r\u00f6da far fram i Finland. Vi torde v\u00e4l nog f\u00e5 en del p\u00e5k\u00e4nningar h\u00e4r i v\u00e5r ocks\u00e5, men s\u00e5 rysligt som d\u00e4r borta kan det inte bli. Om du ocks\u00e5 kommer i tillf\u00e4lle att r\u00e4dda endast ett liv d\u00e4r borta, vore det en god sak, och jag tycker det skulle k\u00e4nnas gott, att man inte levat f\u00f6rg\u00e4ves. Man lever ju inte bara av mat och f\u00f6r pengar; det finns fortfarande ideal, ehuru man har sv\u00e5rt att se och p\u00e5st\u00e5 det nu f\u00f6r tiden. M\u00e4nniskorna blir allt mer och mer sj\u00e4lviska och f\u00f6rsoffade.”<\/p>\n

En kvinna och mor fr\u00e5n Sverige, vars son hade blivit s\u00e5rad i striderna i Finland, skrev s\u00e5 h\u00e4r till honom p\u00e5 sjukhuset i Vasa:<\/span><\/p>\n

\u201dL\u00e5t mig s\u00e4ga v\u00e5ra tankar, att vi tackar Gud att vi hade en son, som ville och kunde g\u00e5 ut. Vi anser att hur litet som han kan utr\u00e4tta, s\u00e5 har han gjort sin insats i livet och ingen kan g\u00f6ra st\u00f6rre livsg\u00e4rning \u00e4n att som en man strida f\u00f6r Finland. V\u00e5r tanke, n\u00e4r v\u00e5r son reste, var att vi l\u00e4mnade honom i Guds beskydd och sk\u00e4nkte honom \u00e5t Finland.”<\/p>\n

Det gamla svenska sinnelaget!<\/p>\n

Klicka H\u00c4R<\/strong> <\/span><\/a>om du vill komma tillbaka till huvudartikeln om skyddsk\u00e5ren och dess verksamhet.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Den 6.4.1918 rapporterade generalstaben genom generalkvarterm\u00e4stare Ignatius s\u00e5 h\u00e4r: Om Tammerfors er\u00f6vring och d\u00e4rigenom erh\u00e5llet byte. Omkring 8 \u00e1 10,000 f\u00e5ngar, 30 kanoner, 70 \u00e1 80 kulsprutor, stora m\u00e4ngder ammunition, m.m. f\u00f6rn\u00f6denheter, 26 lokomotiv och en myckenhet vagnar. Vd Rautus Forts\u00e4tt l\u00e4sa Intagningen av Tammerfors.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":3747,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-4274","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/4274","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=4274"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/4274\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4279,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/4274\/revisions\/4279"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/3747"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=4274"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}