{"id":4006,"date":"2017-05-13T08:27:09","date_gmt":"2017-05-13T06:27:09","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=4006"},"modified":"2018-07-20T23:25:46","modified_gmt":"2018-07-20T21:25:46","slug":"stormningen-av-nasilinna","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=4006","title":{"rendered":"Stormningen av N\u00e4silinna."},"content":{"rendered":"

En person, som endast kallade sig A. K. men som torde vara Axel Klockars, skrev en artikel om hur det gick till d\u00e5 lappfj\u00e4rdspojkarna tillsammans med andra syd\u00f6sterbottningar, f\u00f6r en dag intog de r\u00f6das h\u00f6gkvarter i centrala Tammerfors. Gruppen som kallades \u201dMelins kompani\u201d gjorde ett ov\u00e4ntat anfall mot r\u00f6dgardisternas h\u00f6gkvarter, som var inrymt i Tavastlands museum, som kallas N\u00e4silinna.<\/span> <\/span><\/span><\/p>\n

Vill du l\u00e4sa mera om Melins kompani och vilka syd\u00f6sterbottningar som var med, klicka d\u00e5 H\u00c4R!<\/strong><\/span><\/a><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Vill du l\u00e4sa en artikel som handlar om stormningen av N\u00e4silinna, som har varit inf\u00f6rd i Syd-\u00d6sterbotten i juni 1920, klicka d\u00e5 H\u00c4R!<\/strong><\/span><\/a><\/span><\/p>\n

\"Den
Den h\u00e4r slottsliknande byggnaden i Tammerfors byggde Peter von Nottbeck \u00e5r 1898 och den fick d\u00e5 namnet Milavida. Byggnaden som \u00e4r planerad av Karl August Wrede s\u00e5ldes 1905 \u00e5t Tammerfors stad som b\u00f6rjade kalla den f\u00f6r N\u00e4silinna och d\u00e4r inrymdes Tavastlands museum. Slottet skadades sv\u00e5rt under striderna 1918 men har sedan restaurerats i ursprungligt skick.<\/figcaption><\/figure>\n
\"H\u00e4r
H\u00e4r p\u00e5 kartan ser vi var N\u00e4silinna ligger.<\/figcaption><\/figure>\n

Senare har det gjorts en film \u201dSlaget om N\u00e4silinna\u201d, som visar hur kallblodiga v\u00e5ra f\u00f6rf\u00e4der var i striderna i inb\u00f6rdeskriget i b\u00f6rjan av 1918. Denna artikel publicerade i tidningen Syd-\u00d6sterbotten den 8 maj 1918:<\/span><\/span><\/p>\n

En dag med 6:te Vasa j\u00e4garbataljons 1 kompani.<\/span><\/span><\/h3>\n

En hj\u00e4ltemodig bragd av svenska gossar fr\u00e5n Kristinestadstrakten.<\/span><\/span><\/strong><\/p>\n

Vi skriver aftonen den 2 april. V\u00e5rt kompani ligger inkvarterat i Messukyl\u00e4 kyrkoby, ungef\u00e4r 3 km fr\u00e5n Tammerfors. Fr\u00e5n Tammerforsh\u00e5llet h\u00f6rs ingenting vidare \u00e4n den vanliga artillerielden och starkt ljussken fr\u00e5n n\u00e5gon brinnande byggnad i staden. Men s\u00e5dant h\u00e4r har varje kv\u00e4ll passerat. De r\u00f6da b\u00f6rjar skjuta s\u00e5 snart de ser att vi t\u00e4nder ljus p\u00e5 kv\u00e4llarna h\u00e4r i v\u00e5rt logi. Exploderande granater yr ofta omkring h\u00e4r i v\u00e5rt grannskap, m\u00e5nga g\u00e5nger n\u00e4stan alltf\u00f6r n\u00e4ra, men besynnerligt nog utan att det minsta skadar oss. Vanan blir ock h\u00e4r halva naturen. Vi sover ungdomens sorgl\u00f6sa s\u00f6mn, de timmar vi har att sova.<\/span><\/span><\/p>\n

\"Gunnar
Gunnar Melin som ledde den svenska gruppen med syd\u00f6sterbottningar till N\u00e4silinna och tillbaka, var f\u00f6dd i Vasa och hade f\u00e5tt j\u00e4garutbildning i Tyskland.<\/figcaption><\/figure>\n

Redan n\u00e4mnda kv\u00e4ll kl. 9-tiden var vi liggf\u00e4rdiga, visserligen hade ett och annat rykte sipprat ut under dagens lopp, men s\u00e5 kom ordern: Alla gruppchefer har sammankomst hos f\u00e4ltv\u00e4beln, manskapet blir liggande fullt p\u00e5kl\u00e4tt, sedan envar f\u00f6rst i rustkammaren f\u00f6rsett sig med 250 patroner. P\u00e5 v\u00e5r sammankomst hos f\u00e4ltv\u00e4beln fick vi n\u00e4rmare besked om vad saken g\u00e4llde, j\u00e4mte n\u00f6diga instruktioner. D\u00e4r fick vi veta vad vi redan anat, att allm\u00e4n stormning fr\u00e5n alla sidor av Tammerfors skulle utf\u00f6ras kl. 3 p\u00e5 morgonen den 3 april. V\u00e5rt kompani hade f\u00e5tt p\u00e5 sin \u00e4ra att g\u00e5 fr\u00e4mst i spetsen f\u00f6r fyra \u00e1 fem bataljoner. Vi skulle springande i gruppkolonn \u201dsmita i v\u00e4g\u201d l\u00e4ngs landsv\u00e4gen till stadens nord\u00f6stra sida, till vi hunnit f\u00e5 fotf\u00e4ste p\u00e5 stadens gator. S\u00e5 \u00e5ter spr\u00e5ngmarsch genom staden skrikande och hurrande som galningar, tills vi n\u00e5tt v\u00e5r best\u00e4mmelseort Tavastlands museum. D\u00e4r skulle vi ordentligt f\u00e5 vila ut efter ett spr\u00e5ng p\u00e5 cirka 2 \u00bd km. Detta var v\u00e5r order.<\/span><\/span><\/p>\n

Skulle v\u00e5rt f\u00f6retag vara utf\u00f6rbart? \u2013 Men hur som helst, ingen tvekan. Vi hade v\u00e5r order och skulle utan vidare lyda.<\/span><\/span><\/p>\n

Kl. \u00bd 1 p\u00e5 natten kom alarmordern: Inga vidare persedlar tas med, \u00e4n gev\u00e4ret, patroner, yxor och handgranater, resten l\u00e4mnas i f\u00f6rvar hos trossen. Kl. 1 avt\u00e5g, tysta och inget r\u00f6kande f\u00f6r att ej f\u00f6rr\u00e5da oss. Kl. \u00bd 2 n\u00e5dde vi n\u00e5gra kas\u00e4rnbyggnader. D\u00e4r hukade vi oss ner eller lade oss direkt p\u00e5 den frusna marken. V\u00e4derleken var r\u00e4tt kylig. Tysta som andar l\u00e5g vi d\u00e4r, endast n\u00e5gon sakta viskning h\u00f6rdes. Kanske var det en stilla b\u00f6n, som tr\u00e4ngde \u00f6ver ens l\u00e4ppar? Det som sen f\u00f6ljde, satte v\u00e5ra nerver p\u00e5 helsp\u00e4nn. K\u00f6lden gjorde \u00e4ven sitt till. Vi b\u00f6rjade frysa s\u00e5 att t\u00e4nderna skallrade.<\/span><\/span><\/p>\n

Kl. 2 kom en st\u00f6rre projektil fr\u00e5n v\u00e5ra batterier fr\u00e4sande genom luften och kreverade i staden. En knapp sekund och \u00e5ter en dito. F\u00f6rspelet hade b\u00f6rjat. Knall p\u00e5 knall f\u00f6ljde stundom 2 \u00e1 3 i sekunden, hotande att spr\u00e4nga ens \u00f6ronhinnor. S\u00e5 fortgick det oavbrutet i en timmes tid, d\u00e5 det kl. 3 helt pl\u00f6tsligt avstannade.<\/span><\/span><\/p>\n

I detsamma fl\u00f6g tre klara ljusbomber opp i v\u00e5r omedelbara n\u00e4rhet. Det var tecknet. Inom ett \u00f6gonblick var vi alla p\u00e5 benen. Nu skulle dagens egentliga arbete b\u00f6rja. V\u00e5rt kompani stod f\u00e4rdigt fr\u00e4mst i spetsen, med p\u00e5skruvade bajonetter. En handr\u00f6relse och vi satte av i marsch \u2013 marsch. Benen var n\u00e5got styva i b\u00f6rjan men det klarade sig snart. De f\u00f6rsta hundra metrarna gick som en dans, inte skott hade \u00e4nnu avlossats, ehuru vi var mitt ibland de r\u00f6daste r\u00f6da. Pl\u00f6tsligt b\u00f6rjade de r\u00f6da fr\u00e5n en n\u00e4rbel\u00e4gen h\u00f6jd att smattra med sin kulspruta. Liten f\u00f6rvirring bland oss men genast h\u00f6rde v\u00e5r \u00f6verl\u00f6jtnant Melins kraftiga, lugna st\u00e4mma ropa: \u201dFram\u00e5t\u201d och fram\u00e5t gick det oavbrutet. M\u00e5ngen kamrat snavade i den m\u00e4ngd av j\u00e4rntr\u00e5d, som l\u00e5g tv\u00e4rs \u00f6ver landsv\u00e4gen. F\u00f6r m\u00e5nga blev det fallet det sista, ty \u00e4ven kulorna fr\u00e5n de r\u00f6da b\u00f6rjade hj\u00e4lpa till. Underligt \u00e4r att en enda av oss kom igenom, men troligen var de r\u00f6da s\u00e5 f\u00f6rvirrade, att de inte visste vart de sk\u00f6t.<\/span><\/span><\/p>\n

En liten h\u00e4ndelse vill jag ej f\u00f6rbig\u00e5, emedan den just \u00e5dagal\u00e4gges de r\u00f6das nervositet.<\/span><\/span><\/p>\n

N\u00e4r de f\u00f6rsta grupperna n\u00e5tt s\u00e5 att s\u00e4ga fast mark i staden, kom en r\u00f6d f\u00e4ltherre j\u00e4mte ett par hantlangare emot oss med en lyftad bastant k\u00e4pp, ropande att vi genast f\u00f6r f – n skulle g\u00e5 till v\u00e5ra platser, f\u00f6r nu kommer dj \u2013 na. En salva; hurra och sedan vidare fram\u00e5t. Detta gick ocks\u00e5 utan vidare motst\u00e5nd, om man undantar n\u00e5gra krypskyttar och en och annan r\u00f6d rysse, vilka fick sina v\u00e4lf\u00f6rtj\u00e4nta straff. Slutligen n\u00e5dde vi stadshuset, som sades vara besatt och vilket \u00e4ven besannade sig. Men \u00e4ven h\u00e4r torde f\u00f6rvirring intr\u00e4tt, ty jag tror att de sk\u00f6t endast skr\u00e4mskott p\u00e5 oss. Efter att med n\u00e5gra v\u00e4lriktade skott gjort f\u00f6nstren rena lyckades vi \u00e4ven h\u00e4r \u201dsmita i v\u00e4g\u201d. S\u00e5 f\u00f6ljde vi gator fram\u00e5t tills vi n\u00e5dde en fabriksbyggnad, d\u00e4r vi skulle \u00f6ver forsen. Nu kom yxorna till anv\u00e4ndning, ty vi m\u00e5ste spr\u00e4nga portarna f\u00f6r att slippa in och d\u00e4refter ut p\u00e5 en dammbyggnad \u00f6ver till andra stranden. <\/span><\/span><\/p>\n

\"Under
Under stormningen av N\u00e4silinna tog sig Melin med sina mannar \u00f6ver den h\u00e4r s\u00e5 kallade N\u00e5lbron. Foto Museokeskus Vapriikki.<\/figcaption><\/figure>\n

S\u00e5 igen in i en fabrik, \u00f6ver ett mindre hus, ner fr\u00e5n taket med ett 3 meters h\u00f6jdhopp, s\u00e5 igen ut p\u00e5 ett slags dammbyggnad och \u00f6ver till andra stranden. Men h\u00e4r b\u00f6rjade kulor att vissla runt \u00f6ronen. H\u00e4r satte vi oss genast i st\u00e4llning och s\u00e5 fram\u00e5t igen. Vi hade s\u00e5 kommit fram in i en park och var nu helt n\u00e4ra v\u00e5rt m\u00e5l f\u00f6r dagen. \u00c4nnu n\u00e5gra steg och vi var inne i mus\u00e9et, n\u00e5gra handgranater och vi var herre p\u00e5 t\u00e4ppan \u2013 f\u00f6r tillf\u00e4llet \u00e5tminstone. Klockan torde vid det laget ha varit omkring 5 p\u00e5 morgonen. Vi hade allts\u00e5 tagit v\u00e5r uppgift ganska l\u00e4tt och skulle nu ha f\u00e5tt det bra, om blott de andra bataljonerna varit i st\u00e5nd att f\u00f6lja efter. Nu f\u00f6rst m\u00e4rkte vi till v\u00e5r h\u00e4pnad v\u00e5rt f\u00e5tal, cirka 175 man som f\u00f6ljde med \u00e4nda till slutet. Vi m\u00e5ste d\u00e4rf\u00f6r genast f\u00f6rs\u00e4kra oss mot \u00f6verfall, ifall de r\u00f6da f\u00e5tt n\u00e5gon vetskap om v\u00e5rt f\u00e5tal. Allt var sedan lugnt \u00e4nda till kl. 7, d\u00e5 vi m\u00e4rkte n\u00e5gra r\u00f6relser hos de r\u00f6da bakom n\u00e5gra vedtravar p\u00e5 cirka 800 meters avst\u00e5nd.<\/span><\/span><\/p>\n

Samtidigt m\u00e4rkte vi ocks\u00e5, att de l\u00e5g fulltaligt i en n\u00e4rbel\u00e4gen l\u00f6pgrav. Kulorna b\u00f6rjade nu tala sitt s\u00e4regna spr\u00e5k. V\u00e5r bel\u00e4genhet blev kritisk. Kulorna ven fr\u00e5n alla v\u00e4derstreck. En detalj m\u00e5ste jag h\u00e4r omn\u00e4mna. N\u00e4r vi stormade mus\u00e9et f\u00f6ll i v\u00e5ra h\u00e4nder 2 kanoner och en kulspruta. Dessa skulle nu ha varit oss v\u00e4l till pass, om blott en enda av oss f\u00f6rst\u00e5tt sig p\u00e5 dem. Kulsprutan f\u00f6rs\u00f6kte nog sig en \u00f6verj\u00e4gare med. Men troligen fick han den ej att funktionera riktigt, eftersom han sl\u00e4ngde den ifr\u00e5n sig.<\/span><\/span><\/p>\n

Vad som sedan h\u00e4nde under tiden kl. 7 p\u00e5 morgonen till kl. 9 p\u00e5 kv\u00e4llen \u00e4r f\u00f6r mig som en dr\u00f6m. Hur kunde vi 175 man emotst\u00e5 en kanske tiodubbelt starkare h\u00e4nsynsl\u00f6s fiende, vilken hade till sitt f\u00f6rfogande kulsprutor, kanoner och manskapet instuvat uti skyttegravar. Under dagens lopp minskades nog v\u00e5rt manskap och \u00e4ven v\u00e5rt bef\u00e4l led sv\u00e5ra f\u00f6rluster \u2013 ungef\u00e4r h\u00e4lften. S\u00e5 snart en enda av oss visade sig i f\u00f6nstren, var man s\u00e4ker om att genast skulle fiendens kulspruta b\u00f6rja smattra. Men jag tror nog \u00e4nd\u00e5 att de r\u00f6das f\u00f6rluster \u00e4ven h\u00e4r var mycket st\u00f6rre \u00e4n v\u00e5ra. En ytterst tr\u00e5kig sak var det, att inga sanit\u00e4rer f\u00f6ljde med oss p\u00e5 morgonen, varf\u00f6r m\u00e5nget ungt och f\u00f6rhoppningsfullt liv gick till spillo, d\u00e5 vi ej hade tillr\u00e4ckligt med f\u00f6rbandsmaterial.<\/span><\/span><\/p>\n

\"Efter
Efter striderna i april 1918 var flera hus skadade i Tammerfors. P\u00e5 bilden det H\u00e4llstr\u00f6mska huset p\u00e5 H\u00e4meenkatu 10-14.<\/figcaption><\/figure>\n

\u00a0<\/span><\/span>Omsider intr\u00e4dde skymningen och \u00e4ven v\u00e5rt befriande. Och denna kom i \u201dgrevens tid\u201d. Tavastlands museum var d\u00e5 i fallf\u00e4rdigt skick genom de r\u00f6das h\u00e4ftiga kanonad p\u00e5 eftermiddagen. En sak m\u00e5 jag med gl\u00e4dje omn\u00e4mna och det var bef\u00e4lets lugn och kallblodiga s\u00e4tt och uppmuntran p\u00e5 allt vis att vi borde h\u00e5lla st\u00e5nd. Kl. 9 p\u00e5 kv\u00e4llen ans\u00e5g emellertid bef\u00e4let ocks\u00e5 det vara b\u00e4st, att vi f\u00f6rs\u00f6kte komma undan. Ty mot en anstormning fr\u00e5n de r\u00f6das sida skulle vi numera helt s\u00e4kert ej varit i st\u00e5nd att f\u00f6rsvara oss, varefter v\u00e5rt \u00f6de varit beseglat.\u00a0<\/span><\/span>\u00a0<\/span><\/span><\/p>\n

\"Stora
Stora m\u00e4ngder r\u00f6dgardister d\u00f6dades utanf\u00f6r N\u00e4silinna under den dag d\u00e5 Melins kompani hade intagit det. Foto Museokeskus Vapriikki.<\/figcaption><\/figure>\n

Tysta som andar, smet vi \u00e5ter iv\u00e4g alla, som blott var i st\u00e5nd att r\u00f6ra sina ben, d\u00e4ribland m\u00e5nga sv\u00e5rt s\u00e5rade. Som genom ett under lyckades vi ocks\u00e5 komma \u00f6ver en j\u00e4rnv\u00e4gsbro, d\u00e4r de r\u00f6da p\u00e5 dagen uppst\u00e4llt en kulspruta rakt emot oss. Troligen hade deras mordvapen r\u00e5kat i olag eller hade de helt enkelt l\u00e4mnat sin post. Helskinnade slapp vi upp p\u00e5 N\u00e4sij\u00e4rvi och var r\u00e4ddade. Tr\u00f6tta, uthungrade och s\u00e5rade n\u00e5dde vi kl. 1-tiden p\u00e5 natten v\u00e5ra kvarter, d\u00e4r vi genast kastade oss p\u00e5 bara golvet och s\u00f6mnen intr\u00e4dde omedelbart.<\/span><\/span>\u00a0<\/span><\/span><\/p>\n

\"S\u00e5
S\u00e5 h\u00e4r vackert \u00e4r N\u00e4silinna i dag. Dess historia \u00e4r tragisk och det var just h\u00e4r som 175 syd\u00f6sterbottningar bel\u00e4grade sig under en dag, omringade av tusentals r\u00f6dgardister och ryska soldater. Och att de sedan lyckades bryta sig ut och ta sig tillbaka till de egna trupperna \u00e4r en hj\u00e4ltebragd som det talas om fortfarande.<\/figcaption><\/figure>\n
\"S\u00e5
S\u00e5 h\u00e4r s\u00e5g det ut i \u00f6vre v\u00e5ningen p\u00e5 N\u00e4silinna efter att Melins kompani hade gett sig av efter mycket h\u00e5rda strider. Foto Museokeskus Vapriikki.<\/figcaption><\/figure>\n
\"Till
Till v\u00e4nster Korsn\u00e4sbon Karl Lassas, i mitten Johannes Antfolk och till h\u00f6ger Oskar \u00c5bb fr\u00e5n Korsn\u00e4s.<\/figcaption><\/figure>\n
\"Kompanichef
Kompanichef Gunnar Melin. Foto fr\u00e5n Museokeskus Vapriikki.<\/figcaption><\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

En person, som endast kallade sig A. K. men som torde vara Axel Klockars, skrev en artikel om hur det gick till d\u00e5 lappfj\u00e4rdspojkarna tillsammans med andra syd\u00f6sterbottningar, f\u00f6r en dag intog de r\u00f6das h\u00f6gkvarter i centrala Tammerfors. Gruppen som Forts\u00e4tt l\u00e4sa Stormningen av N\u00e4silinna.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":3747,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-4006","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/4006","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=4006"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/4006\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":9264,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/4006\/revisions\/9264"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/3747"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=4006"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}