{"id":3623,"date":"2017-04-05T17:59:13","date_gmt":"2017-04-05T15:59:13","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=3623"},"modified":"2017-04-05T18:03:30","modified_gmt":"2017-04-05T16:03:30","slug":"den-ensamme-rokaren","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=3623","title":{"rendered":"Den ensamme r\u00f6karen."},"content":{"rendered":"

Eero Wegelius och den ensamme r\u00f6karen, n\u00e5gon g\u00e5ng runt senaste sekelskifte.<\/strong><\/p>\n

De var inga d\u00e5liga kortpackare som arbetade p\u00e5 Helenasjukhusets terapiavdelning. Vi p\u00e5 Ab Papron Oy i Dagsmark hade ju inga automatiska f\u00f6rpackningsmaskiner s\u00e5 vi anlitade i st\u00e4llet arbetscentraler d\u00e4r handikappade och sinnessl\u00f6a personer aktiverades med allehanda handarbete. Helenasjukhuset var den st\u00f6rsta, viktigaste och b\u00e4sta arbetscentralen f\u00f6r oss och den l\u00e5g passligt till i Kristinestad.<\/p>\n

D\u00e4r jobbade i medeltal ett tjugotal personer som hade olika handikapp, de flesta var dementa men d\u00e4r fanns flera med sinnessjuka drag. Men duktiga och ivriga var de n\u00e4stan allesammans och de ansvariga p\u00e5 terapiavdelningen Eero Wegelius och Gun-Britt S\u00f6derling hade fullt sj\u00e5 att h\u00e5lla de h\u00e4r b\u00e5ngstyriga patienterna i g\u00e5ng med passligt arbete.<\/p>\n

Eftersom de h\u00e4r alla var s\u00e5 duktiga med att packa v\u00e5ra kort, s\u00e5 bj\u00f6d vi varje \u00e5r p\u00e5 kaffe och t\u00e5rta i terapisalen. Eller vi bj\u00f6d p\u00e5 t\u00e5rtan och sm\u00e5br\u00f6den medan Eero sk\u00f6tte kaffekokandet. Den h\u00e4r \u00e5rliga kaffebjudningen brukade vi ha i veckan f\u00f6re jul n\u00e4r alla julkort var levererade \u00e5t kunderna och vi kunde dra lite efter andan.<\/p>\n

Den h\u00e4r kaffebjudningen var n\u00e5gonting som Helenasjukhusets patienter gillade. Kaffe drack de n\u00e4stan allihopa och N\u00e4rpes Br\u00f6dfabriks gr\u00e4ddt\u00e5rta skulle dom ha \u00e4tit av hur mycket som helst. D\u00e4rf\u00f6r skulle b\u00e5de kaffet och t\u00e5rtan ransoneras, annars fanns risken att den f\u00f6rsta i kaffek\u00f6n hade tagit hela 25-personers t\u00e5rtan.<\/p>\n

En som snabbt hivade i sig b\u00e5de kaffet och t\u00e5rtan var den ensamme r\u00f6karen. Han satt i rullstol och hade talsv\u00e5righeter och kunde uttrycka sig d\u00e5ligt, men Eero f\u00f6rstod att han ville ha en cigarett. R\u00f6kandet skulle ju g\u00f6ras utomhus och den h\u00e4r dagen mitt i december var riktig kall, uppemot 15 grader p\u00e5 minus. Medan vi andra satt och nj\u00f6t av kaffet skjutsade Eero i v\u00e4g den ensamme r\u00f6karen ut p\u00e5 trappan utanf\u00f6r huvuding\u00e5ngen i f\u00f6rd endast innekl\u00e4der.<\/p>\n

Eero kom in tillbaka och satte sig bland oss andra och fortsatte diskussionen. Det var muntert som det brukade och vi satt alla i lugn och ro runt l\u00e5ngbordet. Eva och jag brukade anta att den h\u00e4r kaffestunden var bland det b\u00e4sta som patienterna visste av, s\u00e5 av den orsaken hade vi inte riktigt br\u00e5ttom d\u00e4rifr\u00e5n.<\/p>\n

Pl\u00f6tsligt rusade Eero till som skjuten ur en kanon. Han hade totalt gl\u00f6mt bort den ensamme r\u00f6karen som satt i sin rullstol d\u00e4r ute i k\u00f6lden. R\u00f6karen hade suttit i kanske en timme och var genomfrusen n\u00e4r Eero kom in med honom igen. Talsv\u00e5righeten hade ju inte precis blivit b\u00e4ttre d\u00e4r ute p\u00e5 trappan men vi f\u00f6rstod att han inte tyckt om att sitta ensam d\u00e4r ute i skjort\u00e4rmarna.<\/p>\n

R\u00f6karen klarade sig utan v\u00e4rre skador men vi brukade skratta \u00e5t den h\u00e4r episoden efter\u00e5t. T\u00e4nk om det skulle ha h\u00e4nt honom n\u00e5got, om han skulle ha f\u00e5tt n\u00e5gra f\u00f6rfrysningsskador, \u00a0vilka rubriker\u00a0det skulle ha blivit i eftermiddagstidningarna:<\/p>\n

\u201dVanv\u00e5rdad handikappad patient i Kristinestad fr\u00f6s ihj\u00e4l medan personalen festade inomhus!\u201d<\/p>\n

(Eero var f\u00f6dd 1948 och uppvuxen i Perus, men bodde som vuxen p\u00e5 \u00d6stra sidan i Kristinestad. Han dog efter en sv\u00e5r och l\u00e5ngvarig sjukdom just f\u00f6re julen 2012.)<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Eero Wegelius och den ensamme r\u00f6karen, n\u00e5gon g\u00e5ng runt senaste sekelskifte. De var inga d\u00e5liga kortpackare som arbetade p\u00e5 Helenasjukhusets terapiavdelning. Vi p\u00e5 Ab Papron Oy i Dagsmark hade ju inga automatiska f\u00f6rpackningsmaskiner s\u00e5 vi anlitade i st\u00e4llet arbetscentraler d\u00e4r Forts\u00e4tt l\u00e4sa Den ensamme r\u00f6karen.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":3621,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-3623","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/3623","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=3623"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/3623\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3625,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/3623\/revisions\/3625"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/3621"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=3623"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}