{"id":3542,"date":"2017-03-26T22:17:50","date_gmt":"2017-03-26T20:17:50","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=3542"},"modified":"2025-10-28T19:33:54","modified_gmt":"2025-10-28T17:33:54","slug":"dagsmark-telefonandelslag","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=3542","title":{"rendered":"Dagsmark Telefonandelslag"},"content":{"rendered":"

Sammanst\u00e4llt av Lasse Backlund 2014, med hj\u00e4lp av Kaino, Annel, Inger och Anja. H\u00e5kan R\u00f6nnqvist ber\u00e4ttade om sin far klockaren, som ner tr\u00e5darna. Uppdatering gjordes i mars 2017.<\/span><\/strong><\/p>\n

Under de senaste 100 \u00e5ren har den tekniska utvecklingen varit stor inom m\u00e5nga omr\u00e5den. Men fr\u00e5gan \u00e4r om inte utvecklingen inom telefonin varit den snabbaste och mest revolutionerande. Det var \u00e5r 1860 som Alexander Graham Bell patenterade den f\u00f6rsta telefonen men sj\u00e4lva uppfinningen gjordes av italienamerikanen \u00a0Meucci redan \u00e5r 1849.<\/p>\n

Fr\u00e5n den h\u00e4r tiden fram till i dag har utvecklingen varit enorm. De f\u00f6rsta 100 \u00e5ren var ju alla telefoner fasta och kontakterna skedde via telefonledningar, men p\u00e5 1980-talet blev det allm\u00e4nnare med tr\u00e5dl\u00f6sa telefoner. I dag \u00e4r de flesta telefonerna tr\u00e5dl\u00f6sa och de fasta minskar hela tiden.<\/p>\n

I Dagsmark var man tidigt ute med telefonin, det p\u00e5st\u00e5s till och med att det fanns n\u00e5gon typ av telefonf\u00f6rbindelse h\u00e4r redan p\u00e5 1880-talet, till och med f\u00f6re de f\u00f6rsta telefonerna i Kristinestad. Till Kristinestad kom de f\u00f6rsta telefonerna 1885-1887 men n\u00e4r de spreds till landsbygden \u00e4r oklart f\u00f6r det var privatpersoner som byggde ledningarna och dokumentationen \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r bristf\u00e4llig.<\/p>\n

\u00c5r 1899 inr\u00e4ttades den f\u00f6rsta riktiga telefoncentralen i Dagsmark med utrymme f\u00f6r 12 abonnenter. Detta i samband med att en telefonlinje drogs mellan Kristinestad och Stor\u00e5. Den h\u00e4r centralen placerades d\u00e4r \u201dBodas\u201d p\u00e5 Sebasbackan ungef\u00e4r d\u00e4r Brynolf och Lise-Lott Kl\u00e5vus bor idag, hos handlanden Viktor Ulfves. Viktors hustru Wilhelmina eller \u201dBod-Mina\u201d sk\u00f6tte centralen fram till 1905 d\u00e5 den flyttades \u00f6ver v\u00e4gen till Maja Greta Mattsdotter, f\u00f6dd Klemets, eller till Mattas-Maj som hon ocks\u00e5 kallades. Detta h\u00e4nde i samband med att \u201dBod-Mina\u201d s\u00e5lde sin g\u00e5rd och r\u00f6relse \u00e5t Dagsmark Andelshandel.<\/p>\n

Tydligen hade inte centralen sk\u00f6tts s\u00e5 bra som det borde, f\u00f6r \u00e5r 1903 ingick f\u00f6ljande artikel i tidningen P\u00e4v\u00e4lehti:<\/p>\n

S\u00e4\u00e4nn\u00f6tt\u00f6myyksi\u00e4 telefoonien hoidossa<\/strong>. <\/em><\/span><\/p>\n

Koska useampia valituksia on tehty siit\u00e4, ett\u00e4 Ylimarkun telefoonikeskusasemalla Ylimarkun pit\u00e4j\u00e4ss\u00e4, N\u00e4sbyn keskusasemalla N\u00e4rpi\u00f6n pit\u00e4j\u00e4ss\u00e4, Dagsmarkin keskusasemalla Lapv\u00e4\u00e4rtin pit\u00e4j\u00e4ss\u00e4, Vanhakyl\u00e4n ja Isojoen keskusasemilla Isojoen pit\u00e4j\u00e4ss\u00e4, Karijoen keskusasemalla Karijoen pit\u00e4j\u00e4ss\u00e4, ja Kauhajoen keskusasemalla Kauhajoen pit\u00e4j\u00e4ss\u00e4, laiminly\u00f6d\u00e4\u00e4n telefoonin hoitoa siten, ett\u00e4 yl\u00f6ssoittoihin niist\u00e4 ei vastata ja yleis\u00f6ll\u00e4 on ehdoton oikeus vaatia, ett\u00e4 puhelu niiden paikkojen v\u00e4lill\u00e4, jotka ovat telefoonijohdolla yhdistetyt, voi tapahtua nopeasti ja esteett\u00f6m\u00e4sti sek\u00e4 kaikkein v\u00e4himmin saa tulla ehk\u00e4istyksi niiden puolelta, joille keskusasemien hoito on uskottu, on Vaasan l\u00e4\u00e4nin kuvern\u00f6\u00f6rinvirasto k\u00e4skenyt viranomaisten nimismiesten antaa tiet\u00e4\u00e4 ei ainoastaan sanottujen keskusasemain henkil\u00f6kunnalle, vaan my\u00f6skin asianomaisille my\u00f6nnytysten omistajille, ett\u00e4 sellainen laiminly\u00f6minen ei ole telefoonin perustamis-my\u00f6nnytysten mukaista: mink\u00e4 ohessa nimismiesten tulee, jos luonnonseikoista riippumattomia h\u00e4iri\u00f6it\u00e4 puhelujen v\u00e4litt\u00e4misess\u00e4 tapahtuu, siit\u00e4 heti kuvern\u00f6\u00f6rille ilmottaa h\u00e4iri\u00f6iden ehk\u00e4isemist\u00e4 varten tahi jotta kuvern\u00f6\u00f6rinvirasto tiet\u00e4\u00e4 ryhty\u00e4 toimenpiteisiin, ett\u00e4 annettu my\u00f6nnytys julistetaan menetetyksi. \u2014 \u2014 V:sa.<\/em><\/span><\/p>\n

\u00c5r 1906 byggdes en telefonledning mellan Bj\u00f6rneborg och Kristinestad, och den ledningen gick genom Dagsmark. I Hufvudstadsbladet den 23 juli 1906 ingick f\u00f6ljande tidningsartikel:<\/p>\n

Telefonf\u00f6rbindelsen mellan Bj\u00f6rneborg och Kristinestad \u00f6fver Lappfj\u00e4rd, Dagsmark, Stor\u00e5, Honkajoki och Kankaanp\u00e4\u00e4 \u00e4r numera f\u00e4rdig. Under arbete \u00e4r dessutom en ledning l\u00e4ngs kusten \u00f6fver Sideby, Risby.<\/em><\/span><\/p>\n

\"P\u00e5
P\u00e5 det h\u00e4r kvittot fr\u00e5n \u00e5r 1907 ser vi att \u201dPelas-Viktor\u201d Lillkull har k\u00f6pt en telefon med d\u00e4rtill h\u00f6rande batteri och \u00e5rsavgift f\u00f6r 98,60 mark. J.J Rantam\u00e4ki fr\u00e5n Stor\u00e5 \u00e4r betalningsmottagare och det var hans bolag som \u00e4gde centralen och ledningarna fr\u00e5n Dagsmark.
Kopia av kvittot av Inga-Lill Sandstr\u00f6m fr\u00e5n Vasa.<\/figcaption><\/figure>\n
Telefonkatalog 1909.<\/strong><\/h5>\n

\u00c5r 1909 utgavs en \u201dInterurban Telefonkatalog\u201d och d\u00e4r finns Dagsmarkcentralens telefonnummer med. H\u00e4r ser vi att det fanns endast 10 nummer tillg\u00e4ngliga i centralen. \u00a0Men det \u00a0finns rikligt med komiska stavfel, till exempel centralen hade f\u00e5tt namnet ”Draksmarkin keskusasema, Lappfj\u00e4rdin pit\u00e4j\u00e4ss\u00e4”.<\/p>\n

Centralsk\u00f6tare den h\u00e4r tiden var ju Maja Greta Mattsdotter, f\u00f6dd Klemets och hon hade centralen d\u00e4r hemma. Hon kallades vanligtvis f\u00f6r Mattas-Maj, men i katalogen har hon f\u00e5tt namnet \u00e4ndrat till Maria Matts.
\n-Nr 4 var s\u00e5g\u00e4garen Josef Bjors, som \u00e5r 1908 hade f\u00f6rv\u00e4rvat s\u00e5gen i Ragnarsvik.<\/p>\n

-Nr 3, Borg Joosef kan vara antingen Josef B\u00e5sk, som kallades \u201dGr\u00f6ndahlas Josip\u201d eller s\u00e5 \u00e4r det Borg Oskars bror Josef.<\/p>\n

-Nr 7 var Dagsmark Andelshandel p\u00e5 Sebasbackan.<\/p>\n

-Nr 5, Nylund Viktor, sahanomistaja<\/p>\n

-Nr 2 Pellas Vihtor var storbonden \u201dPelas Viktor\u201d Lillkull fr\u00e5n A-sidon.<\/p>\n

-Nr 6 Storkull Henrik Joosef var \u201dKoll-handlarin\u201d som p\u00e5 riktigt hette Josef Henrik Storkull.<\/p>\n

-Nr 1 Waldstr\u00f6m Jaakko Juho, folkskoll\u00e4raren hette Johan Jakob Wadstr\u00f6m p\u00e5 riktigt.<\/p>\n

Ut\u00f6ver dessa 7 nummer s\u00e5 hade centralen i B\u00f6tom nr 10, Vanhakyl\u00e4 nr 11 och Lappfj\u00e4rd hade 12.<\/p>\n

Telefonkatalog 1911.<\/strong><\/h5>\n

Centralen i Dagsmark \u00e4gdes av J. J. Rantam\u00e4ki & C:o fr\u00e5n Stor\u00e5 och vill du l\u00e4sa om den telefonkatalog som gavs ut 1911, s\u00e5 klicka H\u00c4R!<\/strong><\/span><\/span><\/a><\/p>\n

Telefonkatalog 1913.<\/strong><\/h5>\n

I den telefonkatalog som gavs ut \u00e5r 1913 s\u00e5 fanns det betydligt mindre stavfel, men fortfarande fanns det bara 10 nummer i anv\u00e4ndning och av dessa s\u00e5 var 3 nummer reserverade f\u00f6r centralerna i Lappfj\u00e4rd, B\u00f6tom och Vanhakyl\u00e4.<\/span><\/span><\/p>\n

De \u00f6vriga telefonnumrorna var: nr 1 hade folkskoll\u00e4rare J. J. Wadstr\u00f6m, nr 2 hade \u201dPellas W\u201d som allts\u00e5 var storbonden Viktor Lillkull, nr 3 var \u201dHonkaniemi, O, puutavarakauppias\u201d, 4 var \u201dKorkko, W. lautamies\u201d, nr 5 hade s\u00e5g\u00e4garen Viktor Nylund, nr 6 hade handlanden J. H. Storkull och nr 7 hade Dagsmark andelshandel, som allts\u00e5 fanns p\u00e5 Sebasbackan.<\/span><\/span><\/p>\n

Centralen och ledningarna \u00e4gdes tydligen av stor\u00e5borna f\u00f6r \u00e5r 1918 bildades i Dagsmark en telefonf\u00f6rening och de k\u00f6pte d\u00e5 centralen och ledningen som gick ner till Lappfj\u00e4rd av stor\u00e5borna f\u00f6r 1\u00a0500 mark. \u00c5r 1920 flyttades centralen tillbaka till sin ursprungliga plats, till d\u00e5varande handlanden Nor\u00e9ns hus.<\/p>\n

Telefonf\u00f6reningen ombildades till andelslag \u00e5r 1927 och \u00e5r 1930 fick andelslaget koncession p\u00e5 anl\u00e4ggningen av kommunikationsministeriet. \u00c5r 1947 anskaffades en st\u00f6rre central med 100 linjer. Det var Josefina Nor\u00e9n (f.1875, handlare Erland Nor\u00e9ns hustru) som sk\u00f6tte centralen och den fanns i samma byggnad fram till \u00e5r 1952 d\u00e5 den flyttades till det nybyggda ungdomsf\u00f6reningshuset n\u00e5gra hundra meter norrut. (Vill du l\u00e4sa mera om Nor\u00e9ns g\u00e5rd p\u00e5 Sebasbackan, s\u00e5 klicka h\u00e4r<\/u><\/strong>)<\/a><\/p>\n

Fr\u00e5n Nor\u00e9ns g\u00e5rd gick det m\u00e5nga telefonledningar \u00f6ver landsv\u00e4gen. \u00c5r 1949 d\u00e5 den nya klockaren R\u00f6nnqvist skulle k\u00f6ra sitt flyttlass fr\u00e5n Vasa till Sideby, d\u00e4r han f\u00e5tt kantorstj\u00e4nst, s\u00e5 var flyttlasset extra h\u00f6gt. Det gick inte att k\u00f6ra lastbilen \u00f6ver bron i Lappfj\u00e4rd p\u00e5 grund av \u00f6verbyggnaden p\u00e5 bron, s\u00e5 det blev att ta en omv\u00e4g via Dagsmark och Stor\u00e5 till Sideby. Nu gick det inte b\u00e4ttre \u00e4n att tr\u00e5darna i januari var nedtyngda av sn\u00f6, vilket ledde till att det \u00f6verh\u00f6ga flyttlasset rev ner alla telefonlinjer, som gick \u00f6ver v\u00e4gen. Historien f\u00f6rt\u00e4ljer inte vem det var som hamnade att reparera tr\u00e5darna och betala f\u00f6r kalaset.<\/p>\n

Vi kan bara f\u00f6rest\u00e4lla oss vilket stort arbete det var att flytta centralen till ungdomslokalen. Inte bara sj\u00e4lva centralbordet utan alla ledningar som skulle flyttas. Centralen placerades i andra v\u00e5ningen i h\u00f6rnet mot norr och de f\u00f6rsta \u00e5ren sk\u00f6ttes den av Anna och Birger Bj\u00f6rklund. Dessa sk\u00f6tte familjecentralen fram till \u00e5r 1958 d\u00e5 Anna fick arbete p\u00e5 det nya Sparbankskontoret som inrymdes i Hildur Storkulls caf\u00e9.<\/p>\n

\u00c5r 1958 flyttade Kaino och Torsten Rosenback in i centralutrymmena och tog d\u00e5 ocks\u00e5 \u00f6ver sk\u00f6tseln av denna familjecentral. De hade n\u00e5gra \u00e5r innan flyttat tillbaka fr\u00e5n Sverige d\u00e4r de bott sedan 1950. Under n\u00e5gra bodde de i Henrik Agn\u00e4s sytningsstuga, som stod ungef\u00e4r p\u00e5 Dagsmarkv\u00e4gen 381.<\/p>\n

Att ensamma sk\u00f6ta en telefoncentral dygnet runt var inget l\u00e4tt arbete. Det g\u00e4llde att hela tiden vara n\u00e4rvarande. P\u00e5 ett s\u00e4tt var ju centralen byns centrum, det g\u00e4llde att k\u00e4nna till vad som h\u00e4nde i byn f\u00f6r m\u00e5nga ringde dit och fr\u00e5gade om alla m\u00f6jliga saker som h\u00e4nt. Det blev att l\u00e4ra sig alla g\u00e5rdsnamn som anv\u00e4ndes och var alla bodde och med vem. Det g\u00e4llde att ocks\u00e5 k\u00e4nna till sl\u00e4kterna n\u00e4r n\u00e5got barn skulle ringa till farmor eller moster. Centralen \u00e5lades ocks\u00e5 att sk\u00f6ta andra sysslor, till exempel \u00e5r 1959 n\u00e4r det var flera stora skogsbr\u00e4nder i omr\u00e5det m\u00e5ste Kaino och Torsten sammankalla m\u00e4n till sl\u00e4ckningsarbete. Ingen avundsv\u00e4rd uppgift precis.<\/p>\n

Sommartid var \u00e5skan ett stort orosmoment som f\u00f6rorsakade stora problem. Koppartr\u00e5darna ledde blixten in i centralbordet och st\u00e4llde till med skador och besv\u00e4r. Torsten minns en g\u00e5ng d\u00e5 en blixt s\u00f6ndrade en av s\u00e4kringarna i centralen och delar av den fl\u00f6g r\u00e4tt ner i mj\u00f6lktillbringaren s\u00e5 att han m\u00e5ste h\u00e5lla ut \u00e5tminstone en halv liter. Det ber\u00e4ttas ocks\u00e5 att en bonde i Klemets \u00e4ndan slog av telefonledningarna med en lie s\u00e5 att blixtarna inte skulle f\u00f6rst\u00f6ra telefonen eller f\u00f6rorsaka brand.<\/p>\n

\u00c5r 1958<\/strong> h\u00f6ll Dagsmark telefonandelslag h\u00f6stst\u00e4mma p\u00e5 ungdomslokalen. Ordf\u00f6rande d\u00e5 var handlande Wester, som informerade att koncessionen f\u00f6r andelslaget kommer att g\u00e5 ut efter tv\u00e5 \u00e5r. Det blev en livlig diskussion d\u00e4r bland annat direkt\u00f6r Rurik Nylund hade skaffat information fr\u00e5n andra andelslag, som hade \u00f6verl\u00e5tit sin egendom till staten. En omr\u00f6stning ordnades och s\u00e5 gott som samtliga deltagare tyckte att andelslagets tillg\u00e5ngar skall s\u00e4ljas till staten.<\/p>\n

\u00c5r 1959<\/strong> h\u00f6lls h\u00f6stst\u00e4mman i december, ocks\u00e5 denna g\u00e5ng p\u00e5 lokalen. Handlande Wester valdes till ordf\u00f6rande och disponent Runar Grans f\u00f6rde protokollet. Erik Anders Klemets, som hade suttit i styrelsen i 30 \u00e5rs tid ville avg\u00e5 av \u00e5lderssk\u00e4l. Rurik Nylund hade nu skaffat uppgifter fr\u00e5n telefoninr\u00e4ttningarnas f\u00f6rbund i Helsingfors och gav en detaljerad redog\u00f6relse och en kostnadsplan ifall en ombyggnad av centralen skulle g\u00f6ras i egen regi. N\u00e5got beslut fattades inte p\u00e5 st\u00e4mman men de flesta deltagare ville att staten skulle ta \u00f6ver.<\/p>\n

I b\u00f6rjan av 1960-talet<\/strong> b\u00f6rjade centralerna i landet f\u00f6rstatligas. P\u00e5 \u00e5rsst\u00e4mman i mars 1962 besl\u00f6t Dagsmarks telefonandelslag att de skall s\u00e4lja anl\u00e4ggningen \u00e5t staten. P\u00e5 m\u00f6tet valdes Rurik Nylund och Runar Grans att underteckna handlingarna.och efter det tog statens telefonbolag \u00f6ver b\u00e5de centralen och ledningarna i Dagsmark. Post och Telegrafverket i Finland gjorde ett hyresavtal med Dagsmark Ungdomsf\u00f6rening i juni 1962 d\u00e4r hyran best\u00e4mdes till 8 100 mark per m\u00e5nad. Kaino och Torsten Rosenback hade d\u00e5 redan flyttat till sitt nybyggda hem<\/a> p\u00e5 Brobackan. Efter det tog Anja och Arne Norrg\u00e5rd \u00f6ver familjecentralen och de bodde i tre \u00e5rs tid i centralutrymmena men efter att staten tog \u00f6ver verksamheten blev det ordnade arbetstider och skiftesarbete. Flera personer fick arbete p\u00e5 centralen, bland annat Inger Wiklund, \u00a0Annel Nyholm, Kaino Rosenback, Lilli Aalto, Kaarina Hammarberg, Elvi Berg och Anja Norrg\u00e5rd.<\/p>\n

N\u00e5gon g\u00e5ng i mitten p\u00e5 60-talet flyttades centralen igen, nu till \u00f6vre v\u00e5ningen i Sparbankens aff\u00e4rsbyggnad<\/a> i den \u00f6stra \u00e4ndan p\u00e5 Bygr\u00e4nden.<\/p>\n

\"H\u00e4r
H\u00e4r sitter Annel Nyholm och kopplar samtal vid centralbordet.<\/figcaption><\/figure>\n
\"Dagtid
Dagtid var det f\u00f6rbjudet att till exempel l\u00e4sa eller handarbeta. Det var det f\u00f6rvisso ocks\u00e5 nattetid men f\u00f6r att h\u00e5lla sig vaken under de l\u00e5nga n\u00e4tterna var det passligt med n\u00e5got handarbete.<\/figcaption><\/figure>\n
\"Inger
Inger Viklund sitter vid centralbordet och Annel Nyholm st\u00e5r bredvid. Bilden fr\u00e5n tiden i Sparbankens hus.<\/figcaption><\/figure>\n

D\u00e4r verkade den till den 3 mars 1971 d\u00e5 hela bygganden f\u00f6rst\u00f6rdes i en brand. Branden b\u00f6rjade i La-Syds aff\u00e4rutrymmen i nedre v\u00e5ningen och Inger Wiklund som d\u00e5 r\u00e5kade sk\u00f6ta centralen hade nog ingen l\u00e4tt uppgift. Det brann i nedre v\u00e5ningen och i trapphuset, och fast str\u00f6mmen br\u00f6ts p\u00e5 grund av eldsv\u00e5dan s\u00e5 fortsatte hon att ringa ihop folk till sl\u00e4ckningsarbetet. Men till slut s\u00e5 m\u00e5ste hon evakueras via en stege genom f\u00f6nstret i \u00f6stra gaveln. N\u00e4rpes Br\u00f6dfabriks bil som skulle leverera br\u00f6d till aff\u00e4ren st\u00e4lldes utanf\u00f6r f\u00f6nstret och en stege restes fr\u00e5n bilens tak mot det lilla f\u00f6nster som gick att \u00f6ppna. Dramatiken var stor men evakueringen f\u00f6rl\u00f6pte v\u00e4l och Inger klarade sig utan fysiska skador.<\/p>\n

Det m\u00e5ste ju ocks\u00e5 n\u00e4mnas att Ingers f\u00f6r\u00e4ldrar Birger och Anna Sonntag som bodde i \u00f6vre v\u00e5ningen i den v\u00e4stra \u00e4ndan ocks\u00e5 m\u00e5ste evakueras genom ett litet f\u00f6nster p\u00e5 husets framsida. Det brann i trapphuset men Birger gjorde sig ingen br\u00e5dska, f\u00f6r Anna hade tillrett en s\u00e5 god k\u00f6ttsoppa, s\u00e5 den skulle absolut \u00e4tas upp f\u00f6rst. Sp\u00e4nningen steg och i den h\u00e4r evakueringen anv\u00e4ndes trucken fr\u00e5n Klemets S\u00e5g, stegen sattes i skopan och p\u00e5 det viset r\u00e4ddades de b\u00e5da tv\u00e5 genom ett mycket litet f\u00f6nster.<\/p>\n

Centralen f\u00f6rst\u00f6rdes helt i branden och nu var Dagsmarkborna helt isolerade fr\u00e5n omv\u00e4rlden. Men det ordnades snabbt med en telefon till Nelsons butik och en alarmtelefon i stolpen utanf\u00f6r Andelsbanken. P\u00e5 kort tid gjordes nya utrymmen i ordning i Nils Nelsons aff\u00e4rshus tv\u00e4rs \u00f6ver v\u00e4gen. D\u00e4r fanns en tom lokal i det \u00f6stra h\u00f6rnet d\u00e4r posten varit inhyst. Inom tv\u00e5 dygn efter branden installerades en ny central som h\u00e4mtades fr\u00e5n Rovaniemi och verksamheten kunde fortg\u00e5 i de tillf\u00e4lliga utrymmena.<\/p>\n

I b\u00f6rjan p\u00e5 1970-talet b\u00f6rjade centralerna automatiseras i Finland och Televerket b\u00f6rjade direkt leta efter en plats f\u00f6r ny station. Denna station byggdes n\u00e4ra Korsb\u00e4ckv\u00e4gen mellan Yngve Hammarbergs hus och Sigurd L\u00f6fgrens hus, d\u00e4r den fortfarande st\u00e5r kvar. Centralen i Korsb\u00e4ck som startat i ”Sandvik Wiljams” g\u00e5rd p\u00e5 Korsb\u00e4ckv\u00e4gen 463 \u00e5r 1945 st\u00e4ngdes p\u00e5 samma g\u00e5ng och geografiskt l\u00e5g den nya automatcentralen mitt i omr\u00e5det. Sandvik Wiljam hette p\u00e5 riktigt Wiljam Sj\u00f6vik och f\u00f6re det hette han M\u00e4nnist\u00f6 och var f\u00f6dd i Sideby. P\u00e5 1930-talet bodde han i ”J\u00e5ssas Kaalas” g\u00e5rd i Klemets\u00e4ndan<\/a>, tillsammans med hustrun Adelina.<\/p>\n

Som f\u00f6rsta by i Kristinestad blev s\u00e5 centralen automatiserad 1 december 1972. Tv\u00e5 anst\u00e4llda fick arbete p\u00e5 centralen i Lappfj\u00e4rd och resten blev uppsagda. I och med denna automatisering gick Dagsmark miste om flera arbetsplatser.<\/p>\n

Dagsmark Telefonandelslag, reg. Nr 59.874 str\u00f6ks ur handelsregistret 16 maj 1975.<\/p>\n

Andels\u00e4gare:<\/strong><\/h3>\n

\u00c5r 1942 hade andelslaget f\u00f6ljande del\u00e4gare:<\/p>\n

Agn\u00e4s Frans, bonde \u00a0\u00a02 \u00a0 \u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0Nelson Axel, handlande 36<\/p>\n

Andersson Erik, handlande \u00a05 \u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0Norrg\u00e5rd Erland, bonde 20<\/p>\n

Andersson Hildur, fr\u00f6ken \u00a024 \u00a0\u00a0 \u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0Nyg\u00e5rd Frans, bonde 19<\/p>\n

Backlund Emil, bonde \u00a07 \u00a0\u00a0\u00a0 \u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0Nylund Rurik, s\u00e5g\u00e4gare 12<\/p>\n

Berglund Josef, bonde \u00a032 \u00a0\u00a0 \u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0Ragnarsvik S\u00e5g o Kvarn 42<\/p>\n

Bj\u00f6rklund Viktor, bonde \u00a038 \u00a0 \u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 Rosenback Erland, bonde 22<\/p>\n

B\u00e5sk Erland, bonde \u00a0\u00a018 \u00a0 \u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 \u00a0\u00a0Rosengren Valdemar, bonde 27<\/p>\n

Dagsmark Andelsmejeri \u00a038 \u00a0 \u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 \u00a0Roseng\u00e5rd Valter, chauff\u00f6r 3<\/p>\n

Eklund Frans, bonde \u00a017 \u00a0 \u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 \u00a0\u00a0Sten Viktor, bonde \u00a0\u00a06<\/p>\n

Englund, Erik Anders \u00a016 \u00a0\u00a0 \u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 \u00a0\u00a0Steng\u00e5rd Frans, l\u00e4rare 28<\/p>\n

Forslin Axel, bonde \u00a0\u00a04 \u00a0\u00a0\u00a0 \u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 \u00a0\u00a0Stenlund Johannes, bonde 26<\/p>\n

Hammarberg Erland, handlande \u00a08 \u00a0\u00a0Storkull Frans, bonde 33<\/p>\n

Klemets Erik, bonde \u00a0\u00a031 \u00a0\u00a0 \u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 \u00a0Storkull Maria, bonde 13<\/p>\n

Kl\u00e5vus Emil, bonde \u00a0\u00a029 \u00a0\u00a0 \u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 \u00a0S\u00f6derqvist Viktor, bonde 34<\/p>\n

Krook Erland, bonde \u00a014 \u00a0 \u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 Vester J. A. Handlande 1<\/p>\n

Lillkull Johan, bonde \u00a025 \u00a0\u00a0 \u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 \u00a0Vesterback Karl Henrik, bonde 48<\/p>\n

Lillsj\u00f6 Viktor, bonde \u00a0\u00a041 \u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 Mitts Julanda \u00a035<\/p>\n

Lind Einar, l\u00e4rare \u00a0\u00a010 \u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 \u00a0Myllyniemi Johannes, snickare 39<\/p>\n

Lindberg Sigrid, caf\u00e9innehavare \u00a049<\/p>\n

Lindqvist Evert, handlande \u00a09<\/p>\n

Lund Anselm, slaktare \u00a015<\/p>\n

Efter kriget \u00f6kade antalet telefoner i Dagsmark i snabbt takt. \u00c5r 1942 var de 39 men till exempel \u00e5r 1947 var de redan upp i 69. Det var ocks\u00e5 vanligt att flera abonnenter delade p\u00e5 samma linje och telefonnummer. Om avst\u00e5ndet till centralen var l\u00e5ngt blev det mycket billigare att dela p\u00e5 linjen. Som exempel kan vi ta snickaren Johannes Myllyniemi och hans granne, bonden Alfred Storkull. Johannes hade nummer 39\/1 och Alfred hade 39\/2, vilket betydde att om centralen ringde en signal s\u00e5 var samtalet \u00e5t Johannes och tv\u00e5 signaler betydde samtal \u00e5t Alfred. Det fanns exempel ocks\u00e5 p\u00e5 tre grannar som delade p\u00e5 linjen.<\/p>\n

\"\u00c5r
\u00c5r 1957 var antalet telefoner n\u00e4stan upp i 100 st, h\u00e4r modell hur telefonkatalogen s\u00e5g ut d\u00e5.<\/figcaption><\/figure>\n
\"Centralsk\u00f6taren
Centralsk\u00f6taren hade i uppgift att f\u00f6r samtalen skriva en kupong d\u00e4r det skulle st\u00e5 vem som ringt och vart. Samtalets l\u00e4ngd m\u00e4ttes i perioder och en period var 3 minuter. En g\u00e5ng i m\u00e5naden skickades alla kuponger till centralen i Kristinestad, d\u00e4rifr\u00e5n r\u00e4kningarna skickades ut \u00e5t kunderna. I fall kunderna inte betalade sin telefonr\u00e4kning i tid hade telefonisterna en otacksam och motbjudande uppgift att ringa och p\u00e5minna om detta. Om r\u00e4kning fortfarande l\u00e4mnades obetald \u201dklipptes\u201d tr\u00e5darna vilket i praktiken betydde att de p\u00e5 centralen kopplade ur kundens linje.<\/figcaption><\/figure>\n
\"S\u00e5
S\u00e5 h\u00e4r m\u00e5nga telefoner fanns det i Dagsmark under \u00e5ren 1947-48.<\/figcaption><\/figure>\n
\"H\u00e4r
H\u00e4r en lista p\u00e5 telefonabonnenterna i Dagsmark \u00e5r 1957.<\/figcaption><\/figure>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Sammanst\u00e4llt av Lasse Backlund 2014, med hj\u00e4lp av Kaino, Annel, Inger och Anja. H\u00e5kan R\u00f6nnqvist ber\u00e4ttade om sin far klockaren, som ner tr\u00e5darna. Uppdatering gjordes i mars 2017. Under de senaste 100 \u00e5ren har den tekniska utvecklingen varit stor inom Forts\u00e4tt l\u00e4sa Dagsmark Telefonandelslag<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":23,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-3542","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/3542","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=3542"}],"version-history":[{"count":17,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/3542\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3544,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/3542\/revisions\/3544"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/23"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=3542"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}