{"id":3018,"date":"2017-03-02T15:07:04","date_gmt":"2017-03-02T14:07:04","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=3018"},"modified":"2023-08-11T23:27:35","modified_gmt":"2023-08-11T20:27:35","slug":"om-storskiftet-i-dagsmark","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=3018","title":{"rendered":"Den \u00f6sterbottniska byn – Dagsmark."},"content":{"rendered":"

Skrivet av Bertel Forslin, bosatt i \u00c5bo, var son till Axel och Selma Forslin p\u00e5 \u00c5backv\u00e4gen 158. Hans text publicerades i en samling minnesbilder, utgiven \u00e5r 1943 av hembygdsf\u00f6reningen ”Svenska \u00f6sterbottningar i Helsingfors”. Renskrivet av Eva Gr\u00f6nlund, som v\u00e4xte upp p\u00e5 S\u00e5nan p\u00e5 A-sidon men som numera bor i Vasa.<\/span><\/p>\n

Vill du l\u00e4sa mera om g\u00e5rden d\u00e4r Bertel Forslin v\u00e4xte upp, s\u00e5 klicka H\u00c4R!<\/strong><\/span><\/a> I Dagsmark var det vanligt att folk fick smeknamn, som de kanske inte tyckte om. Efter sin pappa och efter sin farfar \u00e4rvde Bertel namnet Lillk\u00e5rk och han gillade inte att till och med l\u00e4raren kallade honom ”Lillk\u00e5rk-Bertel”.<\/span><\/p>\n

\u00c4nnu vid sekelskiftet var Dagsmark by n\u00e4stan en enda klunga g\u00e5rdar p\u00e5 Sebbasbackan<\/em> och i Stor\u00e5kern.<\/em> P\u00e5 Backan<\/em> var tr\u00e5ngt om utrymme, s\u00e5 tr\u00e5ngt, att grannens dyngsto<\/em> befann sig p\u00e5 ens egen g\u00e5rdsplan. En s\u00e5dan tr\u00e5ngboddhet gav naturligtvis anledning till gr\u00e4l och besv\u00e4rligheter. Och l\u00e5ngt var det till \u00e5krarna. J\u00e4mt och st\u00e4ndigt hade man att dras med mj\u00f6lkbyttan, jitasdegsbytton<\/em> och sm\u00f6rasken, och maten blev i det enformigaste laget. N\u00e4r storskiftet skulle genomf\u00f6ras, br\u00f6t gr\u00e4let ut i full storm. Ingen ville flytta ut i \u00f6demarken bland stora ormar och ugglor. Det k\u00e4ndes som att bli utvisad ur samh\u00e4llet och h\u00e4rtill kommo alla de kostnader som en dylik flyttning skulle medf\u00f6ra. Alltsammans var Aatonas-Oskaras<\/em> fel. Det var han som hade b\u00f6rjat kr\u00e5ngla med Kornb\u00e4ck-r\u00e5n<\/em>, vilket sedan ledde till att man \u00f6vergick till fullst\u00e4ndigt storskifte \u00e5r 1909. Visserligen hade en del redan tidigare flyttat ut fr\u00e5n Stor\u00e5kern och ej beh\u00f6vt \u00e5ngra sig. En av dem var Pellas-Viktor<\/em>, st\u00f6rsta bonden i byn. F\u00e4husbes\u00e4ttning p\u00e5 16 kor var mycket f\u00f6r d\u00e5tida f\u00f6rh\u00e5llanden, och att med slugon <\/em>sl\u00e5 ur 80 tunnor r\u00e5g var ingen l\u00e4tt sak.<\/p>\n

Storskiftet spridde nu ut sig \u00e5t alla h\u00e5ll. De gamla numren L\u00e5ng, Rosenback, Klemets och B\u00e5sk s\u00f6nderdelades och nya namn m\u00e5ste antagas. Sl\u00e4kten Krok, Kalas, Lillkork, B\u00e5sk, Nor\u00e9n, Rosenback, Klemets och Kull hamnade till Myron<\/em>. Det var en dyster trakt, dit det ej fanns v\u00e4g en g\u00e5ng. En kov\u00e4g, det s.k G\u00e5l\u00e4ngst\u00e5et<\/em> ledde visserligen l\u00e4ngs \u00e5stranden, men det var gyttjigt utan like. Det var i en mossig trakt man nu slog upp sina bop\u00e5lar. B\u00e4ttre var det ej heller i Norrviken<\/em>, Palon<\/em> eller Ragnarsvik<\/em>, och en del bybor hamnade s\u00e5 avsides som till Lillsj\u00f6 <\/em>och Korsb\u00e4ck<\/em>.<\/p>\n

I Tr\u00e4sk,<\/em> som Korsb\u00e4ck<\/em> i vardagligt tal kallas, har man f\u00f6r\u00f6vrigt gjort sten\u00e5ldersfynd, exempelvis stora flata stenfat och smycken. N\u00e5gra av dessa torde finnas i rektor Sj\u00f6blads hemmuseum. Att Tr\u00e4sk <\/em>var bebyggt redan under sten\u00e5ldern har sin orsak i den h\u00f6ga Berg\u00e5sen<\/em>, den h\u00f6gsta \u00e5sen i hela byn, dess forts\u00e4ttning p\u00e5 andra sidan tr\u00e4sket kallas Bastu\u00e5sen<\/em>. \u00a0De tv\u00e5 \u00f6vriga \u00e5sarna Drag\u00e5sen<\/em> och By\u00e5sen <\/em>eller Br\u00e4nnlandet <\/em>\u00e4ro l\u00e4gre, men detta s\u00e5 obetydligt, att man n\u00e4stan kan antaga att \u00e4ven de varit bebodda under sten\u00e5ldern. Om man fr\u00e5nser dessa \u00e5sar \u00e4r byn i stort sett flack uppdelad i \u201dLangj\u00e4lon<\/em>\u201d, \u201dKlemetsendan<\/em>\u201d, \u201dK\u00e5lenje<\/em>\u201d, Stor\u00e5kern<\/em>, Sebbas-<\/em> och Brobackan, Myron, Palon<\/em> samt i utkanterna Tr\u00e4sk, Lillsj\u00f6, \u201dKornbettjin<\/em>\u201doch \u2013 om vi s\u00e5 vill \u2013 Skr\u00e4ddarmossen <\/em>och Kleppan<\/em> vid r\u00e5n mot B\u00f6tom.<\/p>\n

De n\u00e4mnda \u00e5sarna ha naturligtvis varit f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r dagsmarksbornas fantasi. P\u00e5 Berg\u00e5sen <\/em>sp\u00f6kar det. Det \u00e4r ej en och tv\u00e5 g\u00e5nger, som h\u00e4sten d\u00e4r sp\u00e4nts ur rankorna, och obehagligt \u00e4r att ensam g\u00e5 \u00f6ver \u00e5sen nattetid.<\/p>\n

Stort b\u00e4ttre \u00e4r det ej heller p\u00e5 Br\u00e4nnlandet som \u00e4r en rullstens\u00e5s. En j\u00e4tte s\u00e4ges f\u00f6rr i v\u00e4rlden ha sl\u00e4ngt dit Lisa-Moras-storstenen. Den har f\u00e5tt sitt namn av Lisamor, som under 1808-\u00e5rs ofred bodde d\u00e4r med sin ko. Stenen var sev\u00e4rd, och till den brukade man g\u00f6ra utf\u00e4rder. Den finns dock ej l\u00e4ngre kvar. Det var hemskt p\u00e5 Br\u00e4nnlandet den tid Klemets d\u00e4r b\u00f6rjade med tj\u00e4rbr\u00e4nning. D\u00e4r s\u00e5g han underliga djur p\u00e5 n\u00e4tterna; en g\u00e5ng bl.a ett stort svart svin. Han t\u00e4nkte den g\u00e5ngen n\u00e4stan ge tusan i hela tj\u00e4rbr\u00e4nningen.<\/p>\n

Storskiftet var verklighet. Stridigheterna lade sig s\u00e5 sm\u00e5ningom, och man b\u00f6rjade \u00e5ter h\u00e4lsa p\u00e5 varandra. P\u00e5 Sebbasbacken funnos kvar endast Lid <\/em>och Agn\u00e4s; <\/em>l\u00e4ngre ute i periferin kvarstodo Klemets, Lillkork-Viktoras, Storkull, och Kias samt Erikas i Klemets-\u00e4ndan. P\u00e5 Backan st\u00e5r \u00e4ven folkskolan, som antagligen \u00e4r \u00e4ldst i kommunen. Bredvid folkskolan bor Klemets, en 300 \u00e5r gammal sl\u00e4kt, som j\u00e4mte \u201d\u00c5sinas\u201d p\u00e5 nummret Rosenback \u00e4r den \u00e4ldsta. Vid tiden f\u00f6r storskiftet levde l\u00e4rare Wadstr\u00f6m. Honom har byn mycket att tacka f\u00f6r. Det var han som tillsammans med Pellas-Viktor v\u00e4ckte tanken om att bygga ett ungdomshem, vilket ocks\u00e5 tillkom 1902. Lokalen placerades p\u00e5 den vackraste platsen i Dagsmark. Byn \u00e4r k\u00e4nd f\u00f6r sin natursk\u00f6nhet, och dagsmarksbon \u00e4r ej litet stolt \u00f6ver sin hembygd, sin dialekt och sina seder.<\/p>\n

Storskiftet var en v\u00e4lsignelse. De hundratals b\u00f6nder som \u00e4ro bosatta i byn, ha alla ungef\u00e4r lika stora hemman, omfattaden omkring 20 tunnland jord. Byn i sin helhet best\u00e5r av 4\u00bd mantal. Genom idogt arbete ha b\u00f6nderna d\u00e4r kommit till v\u00e4lst\u00e5nd, och fr\u00e5n byn ha m\u00e5nga studenter utg\u00e5tt.<\/p>\n

Dialekten i Dagsmark skiljer sig n\u00e5got fr\u00e5n talet i Lappfj\u00e4rd kyrkby. \u00c4-ljudet \u00e4r bredare, och kyrkbyns diftong \u00b4ie\u00b4 saknas. Skillnaden \u00e4r ej stor men tillr\u00e4cklig f\u00f6r att man skall veta om personen \u00e4r fr\u00e5n Dagsmark eller fr\u00e5n kyrkbyn. I bygdedr\u00e4kten finns \u00e4ven en obetydlig skillnad. I stort sett \u00e4ro dock seder och bruk i de b\u00e5da byarna lika, trots de slagsm\u00e5lens m\u00e5ngfald, som utk\u00e4mpats under tiderna. F\u00f6rr var det j\u00e4mt och st\u00e4ndigt en kamp mellan \u201dbyssbor<\/em>\u201d och \u201dbrobackare\u201d och eniga voro de endast mot b\u00f6tombor<\/em> och kornb\u00e4ckare<\/em>. Dagsmarkbon \u00e4r k\u00e4nd som slagsbult<\/em>, och ofta h\u00e4nde det f\u00f6rr, att n\u00e5gra pojkar d\u00f6ko upp mitt i det finska B\u00f6tom och st\u00e4llde till blodiga spel d\u00e4r. Detta var organiserade slagsm\u00e5l, och p\u00e5 lokalen hade var och en sin egen p\u00e5k eller bank. Ofta talas det \u00e4nnu om St\u00e5l-Erland.<\/em> Han var en l\u00e5ng och stark karl, som brukade st\u00e5 p\u00e5 Backan och sl\u00e5 alla finnar som kommo fr\u00e5n marknaden via Dagsmark. Nu har man f\u00f6rsonats efter alla fientligheterna och f\u00f6rh\u00e5llandet \u00e4r det b\u00e4sta t\u00e4nkbara mellan finne och svensk. Byn har \u00e4ven kunnat r\u00e4kna med m\u00e5nga b\u00e5de beg\u00e5vade och orginella personligheter. Erik Johan B\u00e5sk var den f\u00f6rsta, som ordentligt kunde skriva och l\u00e4sa. Han var bland annat kommunaln\u00e4mndordf\u00f6rande och s\u00e5 upptagen p\u00e5 grund av sin skrivkunskap, att han ej hann med sitt stora hemman. Hans bror, Kork-Erik var \u00e5ter en framst\u00e5ende hemdoktor, och till honom kom folk \u00e4nda fr\u00e5n \u00d6vermark.<\/p>\n

Det har alltid funnits s.k. \u201dtyper\u201d i Dagsmark. Rebekk-Kalle<\/em> gl\u00f6mde ofta bort sig totalt, om han fann n\u00e5gon att diskutera med. En g\u00e5ng skulle han k\u00f6ra in r\u00e5g i rian, men p\u00e5 v\u00e4gen dit b\u00f6rjade han prata med en bekant och detta s\u00e5 l\u00e4nge, att hemfolket till sist m\u00e5ste taga reda p\u00e5 var han var. Han hade gl\u00f6mt bort att han skulle tr\u00f6ska. \u201dPellas-Viktor<\/em>\u201d kl\u00e5dde upp b\u00e4ssen och sl\u00e4ppte in den bland grannens f\u00e5r. I f\u00f6rskr\u00e4ckelsen sprungo dessa till skogs och kommo ej hem f\u00f6rr\u00e4n sent p\u00e5 h\u00f6sten. B\u00e4ssen kunde naturligtvis ej f\u00f6rst\u00e5, huru anskr\u00e4mlig han s\u00e5g ut. \u00a0\u201d Klemets-Viktor<\/em>\u201d \u00e5ter bytte h\u00e4star, och varje ny h\u00e4st skulle han ha in i k\u00f6ket f\u00f6r att \u00e4ta br\u00f6d ur bordsl\u00e5dan, f\u00f6r att den skulle trivas b\u00e4ttre. \u201dKoll-Jan-Hinrik<\/em>\u201d (Koll Frans och Arturs farfar, efternamn Storkull, sonen till Koll-Jan Hinrik hette Viktor, min kommentar) var kortast och starkast i byn. Han var s\u00e5 kort att r\u00e5gstubben tog i byxbaken n\u00e4r han skar. Han kunde sk\u00e4ra r\u00e5g st\u00e5ende, och vilka m\u00e4ngder sedan! Han skar f\u00f6r fyra. Skitfatt <\/em>var han ocks\u00e5. Han ides alls inte tv\u00e4tta sig efter tr\u00f6skningarna, utan gick kolsvart tr\u00f6sktiden igenom. Gr\u00f6ten \u00e5t han vanligtvis med fingrarna, s\u00e5 han hade t.o.m gr\u00f6t i h\u00e5ret, f\u00f6r att icke n\u00e4mna br\u00e4nnvisflaskan, som var s\u00e5 ners\u00f6lad att ingen kunde hitta p\u00e5 att taga en sup ur den. En g\u00e5ng tog han i misstag f\u00f6r sig ur diskvattengrytan, utan att m\u00e4rka n\u00e5got. Kull-Jan Hinrik var emellertid s\u00e5 stark, att han bar en 100 kilos salts\u00e4ck \u00f6ver l\u00e5nga bron i Kristinestad. Detta gick ledigt ehuru han var s\u00e5 kort, att s\u00e4cken slarvade i marken. F\u00f6r den prestationen fick han ta s\u00e4cken gratis. Naglar och h\u00e5r klippte han ej. Det sades att han bar \u201den torpardyngsto under varje nagel\u201d.<\/p>\n

Julen i Dagsmark har f\u00e5tt en s\u00e4rpr\u00e4gel genom att bruket med julkors och facklor d\u00e4r fortlevat \u00e4nda in i senare tid. Men man str\u00f6r ej l\u00e4ngre halm p\u00e5 golvet som f\u00f6rr, ej heller st\u00f6per man vare sej tv\u00e5- eller tregreniga ljus; dock stj\u00e4l man halm av sin n\u00e4sta och t\u00e4nder stora brasor p\u00e5 landsv\u00e4gen precis som man gjort det i alla tider. Kvinnfolket har mer besv\u00e4r \u00e4n gl\u00e4dje med julen, s\u00e4gs det, ty det ska skuras och fejas, bakas b\u00e5de tj\u00e4rr- och surbr\u00f6d, det skall skalas m\u00e4ngder av potatis, som sedan rives och blandas med r\u00e5mj\u00f6lken till pannkakor. F\u00f6r att f\u00e5 r\u00e5mj\u00f6lk m\u00e5ste man ordna s\u00e5 att en ko kalvar till jul. Husbonden g\u00f6r knappast annat \u00e4n \u00e4r i v\u00e4gen f\u00f6r husmor. Dock brukar han deltaga i potatisskalandet, s\u00f6ka julgran, arrangera facklan och resa julkorset. Mer besv\u00e4r hade han f\u00f6rr, d\u00e5 han sj\u00e4lv skulle koka sitt julbr\u00e4nnvin.<\/p>\n

P\u00e5sken g\u00e5r i trollens tecken. B\u00e5de gammal och ung kl\u00e4r ut sig i skr\u00e5bock med horn, slarviga kl\u00e4der samt piska i handen. Sebbas-backan \u00e4r trollens samlingsplats, och Gud n\u00e5de den som r\u00e5kar ut f\u00f6r piskan, ty med den sl\u00e5s det h\u00e5rt. Trollens vrede f\u00f6rs\u00f6ker man f\u00e5 att rinna \u00f6ver genom tillm\u00e4len s\u00e5dana som: \u201dTroll, troll, kom och klia mej p\u00e5 ryggen!\u201d F\u00f6r \u00f6vrigt s\u00e5 dansar ju solen p\u00e5 p\u00e5skmorgonen. P\u00e5sken \u00e4r \u00e4ven trollkarlars och h\u00e4xors h\u00f6gs\u00e4song. Dagsmarksbon har haft namn om sig att kunna trolla bra. Troll \u2013Matt i Lillsj\u00f6 var vida k\u00e4nd, och till Bl\u00e5kulla for man regelbundet varje p\u00e5sk. Troll-Ant var farlig som ov\u00e4n. P\u00e5sknatten klipptes grannens f\u00e5r b\u00e5de i huvudet och i halsen. Meningen var att f\u00e5 dessa att f\u00f6lja med de egna f\u00e5ren vid inf\u00e5ngandet p\u00e5 h\u00f6sten.<\/p>\n

Mikaeli var efterl\u00e4ngtad av ungdomen. De, som g\u00e5tt i skriftskolan p\u00e5 v\u00e5ren upptogs nu bland ungdomen och skulle best\u00e5 br\u00e4nnvin. F\u00f6rut hade de ej f\u00e5tt visa sig bland de \u00e4ldre, och de som v\u00e5gade trotsa f\u00f6rbudet \u201dk\u00e5m i br\u00e5ton.\u201d<\/p>\n

P\u00e5 dansen gick det livat till. Redan efter f\u00f6rsta valsen var nervositeten borta. N\u00e5gon brist p\u00e5 spelm\u00e4n var det aldrig p\u00e5 den tiden. Fiolen sk\u00f6ttes av vana h\u00e4nder och i de flesta fall hade den g\u00e5tt i arv fr\u00e5n far till son. Det var b\u00e5de takt och rytm n\u00e4r tre \u201dkarlar\u201d n\u00e4mligen Blind-Kalle<\/em>, St\u00e5l-Kalle<\/em> och Klemets-Kalle<\/em> kl\u00e4mde i. F\u00f6re detta bonden Karl Ragnas, ”Klemets Kalle”, f\u00f6ddes 1857 i bydelen Perus, Lappfj\u00e4rd. Ragnas var f\u00f6dd och uppvuxen p\u00e5 Klemets hemman och hette fr\u00e5n b\u00f6rjan Karl Erik Josefsson Klemets men d\u00e5 han \u00e5r 1913 flyttade till Ragnarsvik tog han efternamnet Ragnas. Ragnas dog \u00e5r 1939. \u00c4<\/em>nnu s\u00e5 sent som 1926 deltog Mikkas-Josip<\/em> fr\u00e5n Korsb\u00e4ck i en spelmanst\u00e4vlan, d\u00e4r han kom s\u00e5 i tagen, att det var sv\u00e5rt att f\u00e5 honom att sluta.<\/p>\n

Folket i Dagsmark har det ej l\u00e4ngre s\u00e5 tungt som fordom, varf\u00f6r \u00e4ven den f\u00f6rr s\u00e5 allm\u00e4nna emigrationen numera upph\u00f6rt. Kommunens f\u00f6rsta emigranter fr\u00e5n Dagsmark \u2013 det var Klemets- och Lillkull \u2013 Josip, som reste \u00f6ver till Amerika. Efter dem f\u00f6ljde m\u00e5nga fler, och det fanns knappast en g\u00e5rd i hela byn, varifr\u00e5n ej n\u00e5gon emigrerat till Amerika, Afrika eller Australien.<\/p>\n

\"H\u00e4r
H\u00e4r 3 foton av Bertel Forslin i olika livsskeden, f\u00f6rst som student fr\u00e5n samskolan i Kristinestad, sedan f\u00e4nrik i milit\u00e4ren och till h\u00f6ger som pappa.<\/figcaption><\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Skrivet av Bertel Forslin, bosatt i \u00c5bo, var son till Axel och Selma Forslin p\u00e5 \u00c5backv\u00e4gen 158. Hans text publicerades i en samling minnesbilder, utgiven \u00e5r 1943 av hembygdsf\u00f6reningen ”Svenska \u00f6sterbottningar i Helsingfors”. Renskrivet av Eva Gr\u00f6nlund, som v\u00e4xte upp Forts\u00e4tt l\u00e4sa Den \u00f6sterbottniska byn – Dagsmark.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":19,"menu_order":150,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-3018","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/3018","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=3018"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/3018\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":16787,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/3018\/revisions\/16787"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/19"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=3018"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}