{"id":2831,"date":"2017-02-15T22:05:14","date_gmt":"2017-02-15T21:05:14","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=2831"},"modified":"2025-11-28T08:18:26","modified_gmt":"2025-11-28T06:18:26","slug":"rosenback-roys-olyckor-och-brutna-ben","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=2831","title":{"rendered":"Rosenback Roys olyckor och brutna ben."},"content":{"rendered":"

Roy Rosenback (1945-2025), son till Eskil och Ines v\u00e4xte upp p\u00e5 \u00c5backan men bodde efter \u00e5r 1962 i Sverige. Han har skrivit ner n\u00e5gra episoder fr\u00e5n ungdomen som i dag k\u00e4nns humoristiska men som kanske den tiden d\u00e5 de intr\u00e4ffade var l\u00e5ngt ifr\u00e5n trevliga. Nyckelbenet hade han lyckats kn\u00e4cka 4 g\u00e5nger och styngan syntes p\u00e5 flera st\u00e4llen efter de m\u00e5nga olyckorna. Vissa g\u00e5nger kunde det ha g\u00e5tt verkligen illa men n\u00e5gon skydds\u00e4ngel m\u00e5ste ha varit med och h\u00e5llit ett vakande \u00f6ga. S\u00e5 h\u00e4r ber\u00e4ttade han:<\/span><\/p>\n

Me h\u00f6ve f\u00f6ri ner i diket. <\/strong><\/p>\n

En av m\u00e5nga tuffa lekar som fanns p\u00e5 1950-talet var den som kallades ”landade vackrast”. Den gick ut p\u00e5 att en \u00e4ldre pojke tog tag i armarna p\u00e5 den andre som var yngre och l\u00e4ttare och sedan snurrande runt tills han sl\u00e4ppte taget. D\u00e5 skulle den som fl\u00f6g f\u00f6rs\u00f6ka landa s\u00e5 snyggt som m\u00f6jligt.<\/p>\n

Den h\u00e4r leken skulle Harry Lillkull fr\u00e5n A-sidon och jag prova n\u00e5gonstans uppe p\u00e5 \u00c5backv\u00e4gen. Harry var 6 \u00e5r \u00e4ldre och betydligt st\u00f6rre \u00e4n jag och han snurrade runt i full fart och sedan sl\u00e4ppte han taget.<\/p>\n

Jag fl\u00f6g iv\u00e4g med huvudet f\u00f6re rakt ner i diket p\u00e5 \u00c5backv\u00e4gen. Sedan slog jag axeln i en sten och skrek f\u00f6rst\u00e5s som en stucken gris.<\/p>\n

Mamma som h\u00f6rde detta kom och h\u00e4mtade som ylade och skickade in mig i kamarin tills jag skulle sluta skrika. Men jag l\u00e5g och skrek i m\u00e5nga timmar innan mamma m\u00e5ste ringa till ”M\u00e4jar-Lasse” som kom med mj\u00f6lkbilen och h\u00e4mtade mig och mamma. S\u00e5 bar det iv\u00e4g till Laffj\u00f6l och till doktor Dreijer som snabbt kunde konstaterade att nyckelbenet var av. Det blev 7-8 veckor med armin i band. Mamma l\u00e5tsades tr\u00f6sta med att s\u00e4ga att ”tu ha ju sj\u00f6lv st\u00e4llt tilla”!<\/p>\n

Landade p\u00e5 traktorns bakhjul.<\/strong><\/p>\n

En vinterdag i mitten p\u00e5 1950-talet d\u00e5 jag maserade hem fr\u00e5n skolan utefter \u00c5backv\u00e4gen, s\u00e5 hade jag s\u00e5dan tur att min storebror B\u00f6rje hann upp mig just utanf\u00f6r Nelsonas boden. Han kom med pappas Lill-Valmetin fr\u00e5n skogen just d\u00e5 och s\u00e5 fick jag skjuts med honom. S\u00e5 jag hoppade upp p\u00e5 lyften bak p\u00e5 traktorn och blev st\u00e5ende d\u00e4r och h\u00f6ll i mig i b\u00e5da g\u00e5rrskyddaren och s\u00e5 bar det iv\u00e4g i vinterf\u00f6ret. Lill-Valmetin gick ju bara 20 och B\u00f6rje k\u00f6rde allt vad det gick.<\/p>\n

Utanf\u00f6r Klemets-Tildas fick vi m\u00f6te med ett traktorh\u00f6lass och B\u00f6rje m\u00e5ste h\u00e5lla l\u00e5ngt till h\u00f6ger. Och lite f\u00f6r l\u00e5ngt till h\u00f6ger blev det, s\u00e5 att hjulen kom lite utanf\u00f6r v\u00e4grenen och traktorn var p\u00e5 v\u00e4g ner i diket. S\u00e5 B\u00f6rje gjorde en tv\u00e4r sv\u00e4ng mot v\u00e4nster f\u00f6r att f\u00e5 upp traktorn igen p\u00e5 v\u00e4gen och det blev ett s\u00e5dant kast p\u00e5 Lill-Valmetin att jag tappade greppet med v\u00e4nstra handen och fl\u00f6g ett halvt varv i luften och landade p\u00e5 rygg ovanp\u00e5 det h\u00f6gra bakhjulet. B\u00f6rje bromsade och tur var det f\u00f6r annars hade jag ju hamnat under det rullande hjulet, d\u00e5 jag hade n\u00e4stan fastnat i krusorna.<\/p>\n

Det gick inte b\u00e4ttre \u00e4n att foten hade fastnat mellan bakhjulet och g\u00e5rrskyddaren d\u00e5 B\u00f6rje fick stopp p\u00e5 ekipaget tv\u00e4rs \u00f6ver v\u00e4gen. F\u00f6r att jag skulle komma loss m\u00e5ste B\u00f6rje backa traktorn lite tills jag ramlade av hjulet. St\u00f6veln var s\u00f6nder och det bl\u00f6dde s\u00e5 det blev en stor fl\u00e4ck p\u00e5 \u00c5backv\u00e4gen. Blodet droppade ur st\u00f6veln hela v\u00e4gen hem, f\u00f6r g\u00e5rrskyddaren hade rivit upp ett 15 cm l\u00e5ngt s\u00e5r ovanp\u00e5 foten upp mot benet.<\/p>\n

Nu blev det en snabb taxif\u00e4rd med Lindellas Ernst till Dreijer i Lappfj\u00e4rd och han sydde ihop s\u00e5ret med ett 10-tal stygn. D\u00e5 vi kom hem var ju pappa f\u00f6rbannad men gjorde ingenting, f\u00f6r han f\u00f6rstod ju att det var en olycka som kunde ha slutat riktigt illa. Men mamma var arg p\u00e5 Dreijer som skar s\u00f6nder b\u00e5de byxor, kalsonger och st\u00f6veln. St\u00f6veln kanske skulle ha g\u00e5tt att lappa men inte sedan Dreijer skurit s\u00f6nder den. S\u00e5 det blev att hoppa p\u00e5 kryckor resten av den vintern.<\/p>\n

F\u00f6rresten s\u00e5 var det en kall vinter just det h\u00e4r \u00e5ret, en riktig vargavinter. Och sannerligen fanns det ocks\u00e5 en varg som r\u00f6rde sig i nejden och j\u00e4garna var ute efter den. Och nu b\u00f6rjade det g\u00e5 ett rykte att vargen hade blivit skadskjuten och det var n\u00e5gon nere i byin som sade: \u201dSk\u00e5d \u00e5p blodfl\u00e4ckan \u00e5p \u00c5backv\u00e4jin, s\u00e5 f\u00e5r ni si sj\u00f6lv!\u201d<\/p>\n

Brakade r\u00e4tt in i v\u00e4ggen med lastbilen.<\/strong><\/p>\n

1960-talet b\u00f6rjade inte heller s\u00e5 bra. Jag gick i \u00e5ttonde klassen i medborgarskolan i Laffj\u00f6l och sl\u00f6jden hade vi i byggnaden bredvid Folkh\u00f6gskolan andra sidan \u00e5n.<\/p>\n

Alla eleverna fick under lektionerna i tr\u00e4sl\u00f6jden snickra till en m\u00f6bel och f\u00f6re skolavslutningen k\u00f6rdes alla de f\u00e4rdiga m\u00f6blerna till medborgarskolan med kommunens lastbil. D\u00e4r skulle de sedan st\u00e4llas upp till allm\u00e4nt besk\u00e5dande under sk\u00e4rmtaket.<\/p>\n

N\u00e4r m\u00f6blerna var avlastade, s\u00e5 hoppade jag in i bilen och skulle k\u00f6ra undan den, utan till\u00e5telse av l\u00e4raren Alvar Hirsim\u00e4ki. Jag lade i ettan, trodde jag men det visade sig att det var backen. S\u00e5 trampade jag p\u00e5 gasen och tryckte p\u00e5 startknappen. Lastbilen som stod ett par tre meter fr\u00e5n v\u00e4ggen for bak\u00e5t alldeles f\u00f6r l\u00e5ngt f\u00f6rr\u00e4n jag hann bromsa.<\/p>\n

Tyv\u00e4rr s\u00e5 gick det inte b\u00e4ttre \u00e4n att Brynolf Kl\u00e5vus\u00b4fina bokhylla hamnade i kl\u00e4m mellan bilflaken och v\u00e4ggen. Spj\u00e4lorna fl\u00f6g \u00e5t alla h\u00e5ll och nog var det synd om en s\u00e5dan fin bokhylla som Brynolf hade snickrat p\u00e5 hela terminen. Det blev bara ved av hyllan.<\/p>\n

F\u00f6rst blev det utsk\u00e4llning av Alvar Hirsim\u00e4ki och sedan kom sl\u00f6jdl\u00e4raren och d\u00e5 blev det utsk\u00e4llning igen. Och till sist s\u00e5 blev det inkallelse till klassf\u00f6rest\u00e5ndaren Jalle Lindqvist, jag \u00e5kte p\u00e5 en riktig utsk\u00e4llning \u201ds\u00e5 sp\u00e5tte stretta\u201d.<\/p>\n

Senare den h\u00e4r dagen kom pappa med bussen till Lappfj\u00e4rd f\u00f6r vi skulle b\u00e5da till Salmi-Mattias och k\u00f6pa nya skor till skolavslutningen dagen d\u00e4rp\u00e5. Men n\u00e4r pappa fick h\u00f6ra \u201dkva ja had st\u00e4lld till me\u201d s\u00e5 blev det inga nya skor utan det blev Keto-Sepp\u00e4l\u00e4 hem tillbaka till Dagsmark under st\u00f6rsta m\u00f6jliga tystnad.<\/p>\n

Det blev ovanligt m\u00e5nga utsk\u00e4llningar den h\u00e4r dagen. Den enda som inte sk\u00e4llde p\u00e5 mig var Brynolf och det kanske berodde p\u00e5 att vi var kusiner.<\/p>\n

Premi\u00e4rtur med mopeden.<\/strong><\/p>\n

Just efter att vi sommaren 1962 flyttat till Upplands V\u00e4sby i Sverige, s\u00e5 skulle det k\u00f6pas en moped och f\u00f6rst\u00e5s med egna pengar. Premi\u00e4rturen gick riktigt d\u00e5ligt och jag fick k\u00e4nna p\u00e5 den h\u00e5rda asfalten som resulterade i brutet nyckelben. Dessutom skrapade jag mig i ansiktet s\u00e5 jag s\u00e5g ut som en slaktad gris och premi\u00e4rturen slutade i en syr\u00e9nh\u00e4ck. Nu var det pappa som fick agera ambulans och det bar iv\u00e4g till L\u00f6wenstr\u00f6mska sjukhuset i Upplands V\u00e4sby. Det h\u00e4r var f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 det sjukhuset men inte den sista.<\/p>\n

Redan ett halv\u00e5r senare lyckades jag fastna med ena handen i en slipmaskin p\u00e5 jobbet. Det blev flera benbrott och k\u00f6ttskador, vilket betydde \u00e4nnu en l\u00e5ng tid i gips.<\/p>\n

Sommaren efter var det dags igen. Det var spr\u00e5ngmarsch nedf\u00f6r en backe vid v\u00e5rt simst\u00e4lle och jag t\u00f6vla omkull och fl\u00f6g r\u00e4tt in i ett tr\u00e4d. Och precis som ni alla redan vet s\u00e5 var det h\u00e4r tredje g\u00e5ngen som jag br\u00f6t nyckelbenet och det blev att l\u00e4gga armin i band.<\/p>\n

Senaste men kanske inte den sista g\u00e5ngen jag br\u00f6t nyckelbenet var f\u00f6r bara n\u00e5gra \u00e5r sedan, d\u00e5 jag vurpade med cykeln och igen fick k\u00e4nna p\u00e5 den h\u00e5rda asfalten. S\u00e5 det \u00e4r n\u00e4stan ett \u00e5r av mitt liv som jag g\u00e5tt med armin i band med brutet nyckelben!<\/p>\n

Kappk\u00f6rning p\u00e5 \u00c5backv\u00e4gen.<\/strong><\/p>\n

P\u00e5 v\u00e5ren 1964 d\u00e5 jag bodde i Sverige s\u00e5 k\u00f6pte jag min f\u00f6rsta bil, en r\u00f6d Volvo PV Sport B18. Jag hade k\u00f6rt bil ocks\u00e5 innan men nu blev det b\u00f6rja k\u00f6ra i kapp med andra. Jag for fram som en vilde \u00f6verallt och blev kallad till polisstation flera g\u00e5nger. D\u00e4r fick jag f\u00f6rmaningar om att lugna ner mig men jag struntade fullst\u00e4ndigt i dessa b\u00f6ner.<\/p>\n

S\u00e5 n\u00e4r jag fick semester \u00e5kte jag som 18-\u00e5ring till Dagsmark med Volvon. Och nog skulle ju bilen visas upp, s\u00e5 jag k\u00f6rde som en galning i byin och skr\u00e4mde tydligen slag p\u00e5 grannarna och alla gamlingar i Dagsmark.<\/p>\n

En kv\u00e4ll n\u00e4r vi ungdomar hade samlats uppe p\u00e5 \u00c5backan s\u00e5 fick vi f\u00f6r oss att vi skulle k\u00f6ra i kapp med bilarna. Det blev till och med vadslagning och det var flera med som var \u00e4ldre \u00e4n jag. M\u00e5nne inte Lindforsas Kaj var med och s\u00e4kert Krook Elof och storebror Dick. B\u00f6rje \u00e5tminstone stannade hemma medan vi andra \u00e5kte ner till Nelsonas boden d\u00e4r vi skulle starta och sedan skulle vi k\u00f6ra l\u00e4ngs \u00c5backv\u00e4gen upp till Lindforsas t\u00e5.<\/p>\n

Det blev en f\u00e4rd som jag aldrig gl\u00f6mmer. Med mig i bilen som kartl\u00e4sare hade jag Holmuddas Kjell och vi laddade f\u00f6r fullt. P\u00e5 rakstr\u00e4ckan upp till Gr\u00f6ndahlas var vi uppe i 160 och n\u00e4r vi kom till h\u00f6gerkurvan vid Myllyniemis, s\u00e5 kunde jag inte h\u00e5lla bilen p\u00e5 v\u00e4gen utan bak\u00e4ndan for ner i det v\u00e4nstra diket. 30-40 meter gick det bra men s\u00e5 kom en v\u00e4gtrumma emot som gjorde att bilen fl\u00f6g upp och \u00f6ver v\u00e4gen och r\u00e4tt in i Santam\u00e4ki Knutas tr\u00e4g\u00e5rden p\u00e5 andra sidan v\u00e4gen.<\/p>\n

D\u00e4r tog det stopp mot tv\u00e5 bj\u00f6rkar som gjorde att bilen blev till skrot. Som ett under klarade vi oss b\u00e5da med livet i beh\u00e5ll men nu blev det en premi\u00e4rtur till det nya kretssjukhuset i Kristinestad. Det var gr\u00e5t och tandagnissel n\u00e4r v\u00e5ra s\u00e5r syddes ihop och det fanns inget riktigt lyse p\u00e5 sjukhuset den natten utan det gjordes i skenet av stearinljus.<\/p>\n

Storebror B\u00f6rje som var d\u00e4r hemma hade sett och h\u00f6rt alltsammans och snabbt tog han traktorn och drog hem skrotet f\u00f6re alla byssbor skulle hinna dit och gotta sig, f\u00f6r det var nog m\u00e5nga som var skadeglada efter denna olycka. D\u00e5 polisen kom till olycksplatsen var bilen redan undang\u00f6md i lidret.<\/p>\n

Sin vana trogen var mamma f\u00f6rbannad och tvingade mig att dagen efter g\u00e5 till Santam\u00e4kis och betala \u00e5t Knut f\u00f6r de krossade b\u00e4rbuskarna och f\u00f6r de s\u00f6nderskavade bj\u00f6rkarna i tr\u00e4dg\u00e5rden. Knut hade ju alltid varit en hygglig granne, han bara stod och plirade p\u00e5 mig en stund och s\u00e5 sa han: \u201dJa tro it att bj\u00e4rkan v\u00e4xer na bet\u00e4r fast ja tar betalt\u201d.<\/p>\n

S\u00e5 jag bara tackade Knut och jag m\u00e5ste nog s\u00e4ga att allt detta var nog en bra l\u00e4rpeng f\u00f6r mig. Till och med byssborna sade:\u201d att jag k\u00f6rd som folk baket hande sm\u00e4llin\u201d!<\/p>\n

—————<\/p>\n

H\u00e4r passar det bra att komplettera Roys ber\u00e4ttelser med en h\u00e4ndelse fr\u00e5n \u00e5r 1951:<\/p>\n

Branden i rian.<\/strong><\/p>\n

\u201c\u00c5ret var 1951 d\u00e5 jag, som d\u00e5 var 5 \u00e5r och lillbrorsan Bror som bara var 3 lyckades br\u00e4nna ner v\u00e5r ria. Vi skulle leka tr\u00f6skverk och br\u00e4nna upp halmen, n\u00e5got som var vanligt p\u00e5 den tiden. T\u00e4ndstickor hade vi hittat i storebror B\u00f6rjes g\u00f6mmor. Det hela slutade med att hela rian tog eld och vi fick krypa ut i ena h\u00f6rnan d\u00e4r det saknades n\u00e5gra br\u00e4der i v\u00e4ggen. Vi sprang till skogs i b\u00f6rjan men sm\u00f6g hem\u00e5t i diken och g\u00f6mde oss i den stora granh\u00e4cken. Det tog flera timmar innan en granntj\u00e4lg hittade oss och skallg\u00e5ngskedjan kunde avbrytas. Konstigt nog blev det ingen ”\u00f6rfil” av f\u00f6r\u00e4ldrarna trots det vi st\u00e4llde till med. ”Br\u00e4nt barn skyr elden” heter det ju och det \u00e4r nog s\u00e5 sant \u00e4ven i vuxen \u00e5lder f\u00f6r mig. Vet inte hur m\u00e5nga g\u00e5nger jag vaknat kallsvettig av panik d\u00e5 jag dr\u00f6mt om eld \u00f6verallt kring mig.\u201d<\/p>\n

S\u00e5 h\u00e4r skrev tidningen Syd-\u00d6sterbotten om branden 13 oktober 1951:<\/p>\n

Senaste torsdag kl.13-tiden f\u00f6retog sig, tydligen influerade av den aktuella halmbr\u00e4nningen vid tr\u00f6skrian, bonden Eskil Rosenbacks i Dagsmark tv\u00e5 minder\u00e5riga gossar – den \u00e4ldre i fem-\u00e5rs\u00e5ldern – att br\u00e4nna halm vid faderns ria med den p\u00e5f\u00f6ljd att riebyggnaden om en minut var helt \u00f6vert\u00e4nd och kunde inte r\u00e4ddas. Brandk\u00e5rens huvudsakliga uppgift blev d\u00e4rf\u00f6r att med kraft s\u00f6ka inrikta sig p\u00e5 att r\u00e4dda tv\u00e5 n\u00e4rliggande uthus-byggnader som trots den lugna v\u00e4derleken tre g\u00e5nger fattade eld men kunde dock r\u00e4ddas. F\u00f6rutom riebyggnaden brann en del vinter- och sommark\u00f6rredskap samt all den kornsk\u00f6rd som f\u00f6r tillf\u00e4llet var ink\u00f6rd i rian. D\u00e5 byggnaden var l\u00e5gt f\u00f6rs\u00e4krad drabbas \u00e4garen av en k\u00e4nnbar f\u00f6rlust. Samtidigt som dylika eldsv\u00e5dor \u00e4r en varnagel f\u00f6r allm\u00e4nheten, vill brandk\u00e5ren ocks\u00e5 insk\u00e4rpa betydelsen av att alla mangrannt infinner sig s\u00e5v\u00e4l vid eldsv\u00e5dor som till k\u00e5rens \u00f6vningar vilket sj\u00e4lvfallet \u00e4r till nytta f\u00f6r envar i samh\u00e4llet. Det \u00e4r inte nog med att vara brandk\u00e5ren behj\u00e4lplig under den tid det direkta sl\u00e4ckningsarbetet p\u00e5g\u00e5r utan kanske \u00e4nnu viktigare vid allt efterarbete vilket vanligtvis \u00f6verl\u00e4mnas helt \u00e5t brandk\u00e5ren.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Roy Rosenback (1945-2025), son till Eskil och Ines v\u00e4xte upp p\u00e5 \u00c5backan men bodde efter \u00e5r 1962 i Sverige. Han har skrivit ner n\u00e5gra episoder fr\u00e5n ungdomen som i dag k\u00e4nns humoristiska men som kanske den tiden d\u00e5 de intr\u00e4ffade Forts\u00e4tt l\u00e4sa Rosenback Roys olyckor och brutna ben.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":19,"menu_order":75,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-2831","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/2831","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=2831"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/2831\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":25082,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/2831\/revisions\/25082"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/19"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=2831"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}