{"id":2827,"date":"2017-02-15T21:58:33","date_gmt":"2017-02-15T20:58:33","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=2827"},"modified":"2023-08-11T23:30:11","modified_gmt":"2023-08-11T20:30:11","slug":"julen-i-dagsmark","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=2827","title":{"rendered":"Julen i Dagsmark."},"content":{"rendered":"

Budkavlen \u00e5rg XXI 1942 nr 3. Nedtecknat av Alvina Klemets och renskrivet av Eva Gr\u00f6nlund.<\/span><\/p>\n

Julen i Dagsmark u<\/strong>nder tiden fr\u00e5n 1860-talet fram till sekelskiftet.<\/h3>\n

I min mors ungdom p\u00e5 1860-talet och \u00e4nda fram till sekelskiftet firades julen i Dagsmark i Lappfj\u00e4rdssocken helt annorlunda \u00e4n vad nutidens m\u00e4nniskor g\u00f6r det. Det f\u00f6rsta tecknet p\u00e5 julf\u00f6rberedelserna var, att \u201dt\u00f6rrvedin\u201d skulle h\u00e4mtas hem fr\u00e5n skogen. Den skulle vara fet och ha mycket k\u00e5da, ty det var en t\u00e4vlan om vem som hade den ljusaste julfacklan p\u00e5 juldagsmorgonen. H\u00e4refter b\u00f6rjade arbetena komma slag i slag. Karlarna skulle k\u00f6ra hem ved och h\u00f6, p\u00e4rtor skulle klyvas, s\u00e4d malas, julgrisen slaktas och mycket annat. Slutligen \u00e5terstod bara att draga upp julkorset p\u00e5 en l\u00e5ng st\u00e5ng, vilket skulle ske p\u00e5 julaftonsdagen. P\u00e5 kv\u00e4llen skulle julkorset t\u00e4ndas. Det fick sedan st\u00e5 uppe \u00e4nda till fastlagss\u00f6ndagen. Detta bruk fortlever \u00e4nnu. P\u00e5 julaftonen skulle \u00e4ven fackelbordet st\u00e4llas upp och fyllas med \u201dt\u00f6rrved\u201d samt t\u00e4ndas. Dessa facklor skulle brinna varje kv\u00e4ll och morgon under de f\u00f6rsta juldagarna, p\u00e5 ny\u00e5ret, trettondagen och slutligen p\u00e5 tjugondagen.<\/p>\n

Hade karlarna mycket att g\u00f6ra, s\u00e5 hade kvinnfolket ej heller s\u00e5 litet. F\u00f6rst skulle den l\u00e5nga mattv\u00e4ven tagas ned. Hade man ej en ny matta till julen, s\u00e5 var det ingen jul. Sedan fick man b\u00f6rja med storbyket \u00e4vensom med bakning av b\u00e5de surbr\u00f6d och \u201dsk\u00e4rrbr\u00f6d\u201d. Dricka skulle bryggas, och den stora \u00f6ppna spiseln vitlimmas (man gjorde detta med krita utr\u00f6rd i surmj\u00f6lk f\u00f6r att f\u00e4rgen ej skulle lossna). De hemst\u00f6pta julljusen sorterades, av dem fanns s\u00e5v\u00e4l tregrenade som andra modeller. S\u00e5 skulle en stor pannkaksbakst lagas av riven potatis, mj\u00f6l m.m. Den skulle r\u00e4cka f\u00f6r flera dagar. Dessa pannkakor voro mycket goda n\u00e4r de uppv\u00e4rmdes och stektes i sm\u00f6r. Julbr\u00e4nnvin hade ocks\u00e5 anskaffats; detta var en hemlig offentlighet – man visste att det fanns n\u00e5gonstans, men det fick ej r\u00f6ras.<\/p>\n

Slutligen kom den stora skurdagen, d\u00e5 barnen hade all m\u00f6da att h\u00e5lla sig ute, eller ocks\u00e5 m\u00e5ste de sitta i spiseln, medan skurningen p\u00e5gick. Stora s\u00e5ar med vatten bars in, sand str\u00f6ddes \u00f6ver golvet, och s\u00e5 fick en l\u00e5ng \u201dstakakvast\u201d g\u00f6ra resten.<\/p>\n

\u00c4ntligen kommer julafton. Allt m\u00e5ste d\u00e5 vara f\u00e4rdigt i god tid. I den stora bagarstugan, som skiner av renlighet, st\u00e5r julbordet dukat. P\u00e5 detta har utbretts ett vitt lakan med r\u00f6da och vita fransar, och ovanp\u00e5 etta ligger ett grannt fint\u00e4cke. Mitt p\u00e5 bordet st\u00e5r en ljusstake med grenat ljus och p\u00e5 bords\u00e4ndan ett vackert bleckstop med svagdricka. En br\u00f6dkorg och en sm\u00f6rassiett skall st\u00e5 p\u00e5 bordet under hela julen.<\/p>\n

Ingen fick s\u00e4tta sig till bords p\u00e5 julaftonen, innan han varit i bastun. Medan man \u00e5t, skulle n\u00e5gon smyga sig ut f\u00f6r att titta in genom f\u00f6nstret; satt d\u00e5 n\u00e5gon utan huvud vid bordet, var det ett tecken p\u00e5 att han skulle d\u00f6 inom ett \u00e5r. Sedan m\u00e5litden var slut togs psalmboken fram, och alla sj\u00f6ngo: \u201dAv himmelsh\u00f6jd jag kommen \u00e4r\u201d.<\/p>\n

Alla som juldagsmorgonen t\u00e4nkte sig till kyrkan, skulle vara f\u00e4rdiga klockan fyra. D\u00e5 upplystes bygden av skenet fr\u00e5n facklorna och julkorsen, d\u00e5 h\u00f6rdes bj\u00e4llerklang fr\u00e5n v\u00e4gen, d\u00e4r kyrkfolket med ystra h\u00e4star \u2013 pyntade med bj\u00e4llerkrans, \u201dsidoltjin\u201d och en stor bj\u00e4llra i den h\u00f6gra lokan \u2013 \u00e5kte i sina granna \u201dtjibikor\u201d. Envar satt v\u00e4l ombonad i sin f\u00e5rskinnsf\u00e4ll: ett r\u00f6tt, grant sl\u00e4dt\u00e4cke med stora f\u00e4rgglada tofsar. Egentligen h\u00f6rde hemv\u00e4vda, fem centimeter breda och med tofsar f\u00f6rsedda t\u00f6mmar ocks\u00e5 till utstyrseln.<\/p>\n

Den stora kyrkan i Lappfj\u00e4rd, som rymmer tretusen m\u00e4nniskor, var fullpackad till sista plats. St\u00e4mningen var andaktsfull. De hemst\u00f6pta ljusen sprakade till d\u00e5 och d\u00e5, och andedr\u00e4kten stod som en sky i kyrkan. Efter gudstj\u00e4nsten g\u00e4llde det att skynda sig hem. Nu blev det kappk\u00f6rning: den som f\u00f6rst hann hem, skulle f\u00e5 sin gr\u00f6da tidigast inb\u00e4rgad under det kommande \u00e5ret.<\/p>\n

Juldagen h\u00f6lls str\u00e4ngt i helgd. Envar m\u00e5ste d\u00e5 stanna hemma. Men p\u00e5 annandagen b\u00f6rjade man komma i farten. D\u00e5 skulle ungdomen samlas till \u201dstorhopin\u201d. Detta var en danstillst\u00e4llning, som turvis f\u00f6rsiggick i bondg\u00e5rdarnas \u201dframastugor\u201d. Nu skulle br\u00e4nnvinsflaskan fram, ty envar skulle h\u00e4r f\u00e5 en sup. Tv\u00e5 fiolspelm\u00e4n placerades p\u00e5 varsin stol uppe p\u00e5 det stora \u201dframastubordet\u201d som upptog n\u00e4stan hela framv\u00e4ggen, och snart var dansen i full g\u00e5ng. Vid 4-5 tiden flyttade man \u00f6ver till en annan g\u00e5rd och dansade d\u00e4r, tills man tr\u00f6ttnade p\u00e5 natten. P\u00e5 samma s\u00e4tt dansade man sedan varje dag \u00e4nda till sj\u00e4tte dagens afton. P\u00e5 ny\u00e5rskv\u00e4llen skulle det gamla \u00e5ret skjutas ut \u2013 den som bara hade n\u00e5got som \u201dsmall\u201d m\u00e5ste g\u00f6ra bruk av detta. Denna kv\u00e4ll skulle \u00e4ven st\u00f6psleven fram. I s\u00e5dant syfte samlades man i n\u00e5gon lillstuga, envar f\u00f6rsedd med litet tenn. Man roade sig samtidigt med lekar s\u00e5dana som \u201dpiskarpare\u201d, \u201dg\u00f6m ring\u201d, o.a. N\u00e4r tennet sm\u00e4lt och f\u00f6rr\u00e4ttningen b\u00f6rjade, valdes en sp\u00e5man, som skulle f\u00f6ruts\u00e4ga vad det st\u00f6pta liknade. Han kunde h\u00e4ri se likkistor, brudkronor, vaggor o. dyl. P\u00e5 ny\u00e5rsdagen skulle man till kyrkan, d\u00e5 dansades ej.<\/p>\n

Mellan ny\u00e5r och trettondag g\u00e4stade man varandra, men trettondagskv\u00e4llen samlades man p\u00e5 nytt till dans. Flickorna m\u00e5ste d\u00e5 f\u00f6ra ljus med sig, ty tretton ljus skulle brinna i lampetter p\u00e5 v\u00e4ggarna; pojkarna skulle \u00e5ter samla ihop pengar \u00e5t spelmannen. Var lyckan god, kunde denne f\u00f6rtj\u00e4na 9 till 10 mark. De vanligaste danserna p\u00e5 denna tid voro vals och polska, som turades om med menuett, tre man engel o.s.v. \u201dNu har vi bara tjugondag kvar\u201d, suckar m\u00e5ngen, men d\u00e5 skall ocks\u00e5 julen dansas ut. D\u00e5 t\u00e4ndes den sista julfacklan, d\u00e5 \u00e4tes den sista lutfisken, och d\u00e5 kommer det skarpa \u201dkvadasbr\u00f6det\u201d (vardagsbr\u00f6det) p\u00e5 bordet igen. Alvina Klemets<\/em><\/p>\n

I sitt provnummer i december 1909 fr\u00e5gade tidskriften Hembygden av sina l\u00e4sare hur julen firades f\u00f6rr. Unders\u00f6kningen gjordes p\u00e5 uppdrag av Nordiska Mus\u00e9et i Stockholm. Ett 30-tal fr\u00e5gor st\u00e4lldes och f\u00f6ljande \u00e5r svarade Aina Wadstr\u00f6m p\u00e5 en del av fr\u00e5gorna. Svaren kan du l\u00e4sa h\u00e4r under.<\/span><\/p>\n

Hembygden, <\/strong>No: 10-11, Helsingfors 15 juni 1910, fr\u00e5n sid 179-184.<\/h3>\n

Fr\u00e5gor och svar. Lappfj\u00e4rd, Dagsmark den 1:sta Maj 1910. Aina Wadstr\u00f6m.<\/span><\/p>\n

Svar p\u00e5 de uti Hembygdens provnummer ing\u00e5ngna fr\u00e5gorna, ang\u00e5ende julfirandet fordomdags. Ber\u00e4ttat av sytningsmannen Josef Eriksson Klemets eller \u00bbKlemets gubben\u00bb, som han kallas (77 \u00e5r gammal) samt hans hustru Anna, (79 \u00e5r gammal) b\u00e5da f\u00f6dda uti Dagsmark by av Lappfj\u00e4rd socken.<\/span><\/p>\n

Upptecknat uti Dagsmark i april m\u00e5nad 1910.<\/p>\n

Fr\u00e5gan 3: Vad ber\u00e4ttas om julljusen och julbrasan; hurudant br\u00e4nsle anv\u00e4ndes till julbrasan<\/span>.<\/em><\/p>\n

Svar: Talgljus st\u00f6ptes vanligtvis p\u00e5 h\u00f6sten och h\u00e4ngdes upp i taket, tills de om julen kommo till anv\u00e4ndning. Varje bondg\u00e5rd \u00e4gde en s\u00e4rskild st\u00f6pk\u00e4rna samt en ljussax, med vilken ljusen krusades och klipptes. P\u00e5 julmorgonen skulle flere ljus t\u00e4ndas uti varje f\u00f6nster. Man urh\u00e5lkade smala br\u00e4den och placerade tre rader s\u00e5dana fullsatta med ljus uti f\u00f6nstret ovanom varandra, med ungef\u00e4r ett kvarters mellanrum. Uti vindsf\u00f6nstret t\u00e4ndes blott ett ljus. Vanlig tallved anv\u00e4ndes till julbrasan och t\u00e4ndes den, d\u00e5 man p\u00e5 julaftonen satte sig till bords.<\/p>\n

Fr\u00e5gan 4: Julbadstugan: huru tillreddes den, huru tillgick?<\/em><\/p>\n

Svar:\u00a0Alla m\u00e5ste p\u00e5 julaftonsdagen g\u00e5 i badstugan. (Klemets Gubbens mor l\u00e4r ha ber\u00e4ttat, att uti hennes barndom allt g\u00e5rdens folk skulle p\u00e5 samma g\u00e5ng g\u00e5 och bada uti \u00bbjulbadstun\u00bb.)<\/p>\n

Fr\u00e5gan 5: Julbordet: huru var det dukat? S\u00e4gner i f\u00f6rbindelse med julbordet? <\/span><\/em><\/p>\n

Svar: Julbordet begynte man duka genast efter det halmen blivit utbredd p\u00e5 golvet. F\u00f6rst sattes p\u00e5 bordet ett fransalakan (duk med l\u00e5nga fransar) och skulle duken h\u00e4nga ungef\u00e4r tv\u00e5 kvarter fr\u00e4n golvet. Ovanp\u00e5 denna breddes det brokiga fallt\u00e4cket samt p\u00e5 detta ett mindre \u00bbfinlakan\u00bb (duk). Det tregreniga ljuset placerades mitt p\u00e5 bordet samt br\u00e4nnvinsflaskan och silverb\u00e4garen just bredvid, vilka ej togos bort f\u00f6rr\u00e4n tjugondagen. (\u00c4gde g\u00e5rden ej silverb\u00e4gare, drack man utan vidare fr\u00e5n flaskan). D\u00e4refter begynte man bygga den s. k br\u00f6dhopen, vilken ocks\u00e5 skulle st\u00e5 p\u00e5 bordet till tjugondagen. Allra underst i \u00bbbr\u00f6dhopen\u00bb satte man en v\u00e4ldig surkaka samt d\u00e4refter tv\u00e4nne k\u00e4rvbr\u00f6d och en ost. S\u00e5lunda fortfor man tills uti hopen blivit insatta fem stycken ostar en f\u00f6r varje h\u00f6gtidsdag. Den med sm\u00f6r uppr\u00e5gade tr\u00e4tallriken, vilken skulle trona p\u00e5 bordet lika l\u00e4nge som br\u00f6dhopen och br\u00e4nnvinsflaskan fick st\u00e5 \u00f6verst uti br\u00f6dhopen. Br\u00f6d, som skulle \u00e4tas vid m\u00e5ltiderna skars upp p\u00e5 korgar och var det ingalunda till\u00e5tet att taga n\u00e5got annat fr\u00e5n br\u00f6dhopen \u00e4n ostarna. (Den f\u00f6rsta \u00e5ts p\u00e5 juldagen, andra annandag jul, tredjeny\u00e5rsdagen,- fjerde p\u00e5 trettondagen samt den femte p\u00e5 tjugondagen). Dessutom skulle p\u00e5 bordet vid varje lutfiskfat finnas en tr\u00e4tallrik, dit man satte fiskbenen.<\/p>\n

Fr\u00e5gan 6: Julmat: vad f\u00f6rt\u00e4rdes p\u00e5 julaftonen, juldagarna, ny\u00e5r, trettondag o. s. v. i vad bestod maten? Fingo husdjur, \u00bbv\u00e4sen\u00bb eller \u00bbmakter\u00bb med av den?<\/em> <\/span><\/p>\n

Svar: P\u00e5 julaftonen \u00e5t man lutfisk, risgrynsgr\u00f6t och en bit stadig potatispannkaka, vilken var rikligen kryddad med anis. F\u00f6rr\u00e4n \u00e4tandet begynte, t\u00e4ndes det sprakande talgljuset. Husfadern kn\u00e4ppte samman h\u00e4nderna, de \u00f6vriga f\u00f6ljde hans exempel och h\u00f6rde alla med andakt och v\u00f6rdnad p\u00e5 d\u00e5 b\u00f6nen l\u00e4stes. M\u00e5ltidssupen bj\u00f6ds \u00e5t alla och tog man sedan f\u00f6r sig av den \u00f6vriga trakteringen. Efter det m\u00e5ltiden blivit undanst\u00f6kad l\u00e4ste och sj\u00f6ng man tills det blev s\u00e4ngdags. Alla b\u00e5de unga och gamla ville s\u00e5 g\u00e4rna h\u00f6ra p\u00e5 \u00bb\u00e5 he va s\u00e5 ljuflit \u00e5 h\u00f6gtidligt i hela stugon \u00e5p julaftonin\u00bb s\u00e4ger Klemets gubben med en fr\u00e5n hj\u00e4rtat g\u00e5ende suck. Hustomten fick ocks\u00e5 sin besk\u00e4rda del. Man satte n\u00e4mligen ut ett gr\u00f6tfat i farstun fr\u00e5n vilket han skulle \u00e4ta p\u00e5 julnatten. Ber\u00e4ttas att fatet alltid var tomt, d\u00e5 man p\u00e5 morgonen kom ut. (\u00c4ldre m\u00e4nniskor f\u00f6rt\u00e4lja att en v\u00e4ktare alltid uti Lappfj\u00e4rd gamla kyrkas klockstapel p\u00e5 julnatten hade ett gr\u00f6tfat utsatt \u00e5t tomtarna, vilka d\u00e4rst\u00e4des huserade uti myckenhet.)<\/p>\n

Fr\u00e5gan 7:\u00a0Jul\u00f6l och juldricka: f\u00f6rekom n\u00e5got s\u00e4rskilt bruk vid brygden?<\/em> <\/span><\/p>\n

Svar: Tv\u00e5 veckor f\u00f6re jul bryggdes \u00f6let och skulle av detta hela h\u00f6gtiden finnas en b\u00e4ttre tunna, fr\u00e5n vilken dracks endast d\u00e5 man hade g\u00e4ster samt p\u00e5 h\u00f6gtidsdagarna. Dessutom bryggdes ett s\u00e4mre \u00f6l och anv\u00e4ndes detta uti vardagslag. D\u00e5 juldricka bryggdes, skulle d\u00e4ri s\u00e4ttas h\u00e4lften mera malt, \u00e4n uti vanliga fall.<\/p>\n

Fr\u00e5gan 8: Julgr\u00f6ten: huru bereddes och serverade; den? f\u00f6rekom b\u00f6na i gr\u00f6ten? gr\u00f6trim?\u00a0<\/em><\/p>\n

Svar: Gr\u00f6ten serverades uti stenfat. Man \u00e5t med tr\u00e4skedar tv\u00e5 och tv\u00e5 fr\u00e5n varje fat (utan mj\u00f6lk).<\/p>\n

Fr\u00e5gan 9:\u00a0\u00a0Julbr\u00f6d: vilka sorter? huru bereddes de? ben\u00e4mningar, utseende, storlek, anv\u00e4ndning; egendomliga bruk vid bakningen o. s. v.<\/em> <\/span><\/p>\n

Svar: Ungef\u00e4r tre veckor f\u00f6re jul bakades \u00bbkvardagsbr\u00f6\u00bb (vardagsbr\u00f6). Degen f\u00f6rf\u00e4rdigades s\u00e5lunda, att man uti en s. k. degh\u00e5lk (st\u00f6rre s\u00e5 med ett r\u00f6r vid \u00f6versta kanten) r\u00f6rde tillsammans vatten och helt litet kornmj\u00f6l (utan j\u00e4st)samt st\u00e4llde h\u00e5lken p\u00e5 spisbr\u00e4det f\u00f6r att j\u00e4sa eller surna, som man sade, och d\u00e4r skulle den st\u00e5 fr\u00e5n ena morgonen till den andra. Bredvid spisbr\u00e4det st\u00e4lldes p\u00e5 tv\u00e4nne stolar degtr\u00e5get, dit den tunna degen fr\u00e5n h\u00e5lken skulle rinna. D\u00e4refter kn\u00e5dade man upp degen med r\u00e5gmj\u00f6l som bakades, sedan den blivit fullkomligt j\u00e4st till tjocka och stora br\u00f6d. \u00bbK\u00e4rvbr\u00f6det\u00bb vilket kryddades med kummin bakade man enbart av r\u00e5gmj\u00f6l och ans\u00e5gs detta vara finare \u00e4n \u00bbkvardagsbr\u00f6\u00bb. D\u00e4rf\u00f6re hade man ocks\u00e5 f\u00f6r sed att med en \u00bbkrusakavel\u00bb krusa den \u00f6vre sidan av br\u00f6det. Utom \u00bbkvardagsbr\u00f6\u00bb och \u00bbk\u00e4rvbr\u00f6\u00bb skulle \u00e4ven uti varje v\u00e4lf\u00f6rsedd g\u00e5rd till julen bakas surbr\u00f6d. Husmodern fick f\u00f6r allt i v\u00e4rlden ej gl\u00f6mma att till br\u00f6dhopen \u00e5 julbordet baka den stora surkakan.<\/p>\n

Fr\u00e5gan 10: \u00a0Husdjuren: behandlades de olika om julen \u00e4n annars?\u00a0<\/em><\/p>\n

Svar: H\u00e4sten fick alltid p\u00e5 julafton ett br\u00f6d samt havre. Stallet m\u00e5ste under tiden detta \u00e5ts, vara upplyst. Korna i f\u00e4huset uppmuntrades med gott mj\u00f6ldricka och br\u00f6d. F\u00e5ren fingo ocks\u00e5 b\u00e4ttre f\u00f6da \u00e4n vanligt.<\/p>\n

Fr\u00e5gan 11: Julk\u00e4rve och jullykta: uppsattes s\u00e5dana, och var? ben\u00e4mningarna p\u00e5 dem?<\/em> <\/span><\/p>\n

Svar: \u00bbPaparl\u00f6fton\u00bb (jullyktan), f\u00f6rf\u00e4rdigades av r\u00f6tt eller gr\u00f6nt papper samt hissades medelst lina upp p\u00e5 samma st\u00e5ng som julkorset.<\/p>\n

Fr\u00e5gan 12: Julhalm: vilken halm togs h\u00e4rtill? huru breddes den p\u00e5 golvet? voro s\u00e4rskilda bruk och f\u00f6rest\u00e4llningar f\u00f6rbundna med den? vartill anv\u00e4ndes den efter julen?<\/em> <\/span><\/p>\n

Svar: D\u00e5 man tr\u00f6skade p\u00e5 h\u00f6sten sattes undan flere k\u00e4rvar \u00bbl\u00e5nghalm \u00bb (r\u00e5ghalm), vilka skulle anv\u00e4ndas under julh\u00e4lgen. Den utbreddes p\u00e5 f\u00f6ljande s\u00e4tt: Man tog en knippe, b\u00f6rjade vid ena v\u00e4ggen breda ut halmen s\u00e5lunda att den nedra delen av densamma v\u00e4ndes in\u00e5t v\u00e4ggen samt axena ut\u00e5t golvet. P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt fortfor man tills den ena l\u00e5ngsidan av stugugolvet var \u00f6vert\u00e4ckt med halm. De andra varven sattes p\u00e5 samma s\u00e4tt men axen fingo ej p\u00e5 n\u00e5got vis vara synliga. (Utbredandet av halmen f\u00f6rsiggick ungef\u00e4r, som d\u00e5 man breder mattor p\u00e5 ett golv). Det h\u00f6rde till god ordning att halmen alltid skulle vara redig och j\u00e4mn, varf\u00f6r man s\u00e5g sig tvungen s\u00e4tta in ny \u00e5tminstone fem a sex g\u00e5nger innan tjugondagen, d\u00e5 den av de unga gossarna, \u00bbstorpojkarna\u00bb uppbr\u00e4ndes \u00e5 landsv\u00e4gen. Julnatten sova alla p\u00e5 golvet.<\/p>\n

Fr\u00e5gan 13: Gestalter av halm: deras utseende, ben\u00e4mning och storlek samt s\u00e4gner, bruk och tro f\u00f6rbundna med dem.\u00a0<\/em><\/p>\n

Svar: Julgubben, vilken gjordes av halm var barnens leksak och dansades ringdans omkring denna otaliga varv under julh\u00e4lgen.<\/p>\n

Fr\u00e5gan 14: Takkronor: (av halm eller dyl.), takf\u00e5glar, (av tr\u00e4d), eller andra \u00bbtakprydnader\u00bb: uppsattes s\u00e5dana till jul? Beskriv huru de s\u00e5go ut, storlek, form, m\u00e5lning, prydnader o. s. v. samt huru de kallades? Pryddes stuga och rum p\u00e5 skilt s\u00e4tt till julen?<\/em> <\/span><\/p>\n

Svar: Halmkronan h\u00e4ngde allatider uti taket. (N\u00e4stan om\u00f6jligt att f\u00f6rklara dess utseende, ty halmstr\u00e5na g\u00e5 d\u00e4r uti m\u00e5nga krokar och sv\u00e4ngar.) (I september eller oktober m\u00e5nad kan dock kanske fotografi utav undertecknads halmkrona ins\u00e4ndas).<\/p>\n

Fr\u00e5gan 15: Tog man in kvistar till julen? Behandlade man v\u00e4xande tr\u00e4d p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4rskilt s\u00e4tt?<\/em> <\/span><\/p>\n

Svar: Takf\u00e5glarna gjordes utav p\u00e4rtor, (varav namnet \u00bbp\u00e4rtf\u00e5glin\u00bb) samt upph\u00e4ngdes p\u00e5 en fr\u00e5n ryggen g\u00e5ende tr\u00e5d uti taket.<\/p>\n

Fr\u00e5gan 16: Julst\u00e4nger och jultr\u00e4d: restes s\u00e5dana? vad kallades de, huru s\u00e5go de ut? n\u00e4r, var och av vem restes de?<\/em> <\/span><\/p>\n

Svar: Julkorset skulle av \u00e4ldsta sonen uppresas \u00e5 g\u00e5rdens flaggst\u00e5ng eller \u00e5 annan st\u00e5ng p\u00e5 julaftonsdagen. Dess f\u00f6rf\u00e4rdigande tog l\u00e5ng tid i anspr\u00e5k. F\u00f6rst gjordes en fyrkantig stomme utav n\u00e5got stadigt tr\u00e4dslag. Emellan b\u00e4gge sidorna sattes d\u00e4refter i kors g\u00e5ende smala p\u00e4rtstickor samt av granris bundna tofsar uti h\u00f6rnen. (Fotografi utav julkorset ins\u00e4ndes p\u00e5 samma g\u00e5ng som av halmkronan).<\/p>\n

Fr\u00e5gan 17: \u00bbJulgran\u00bb: n\u00e4r intr\u00e4dde detta bruk? huru pryddes julgranen? huru placerades den? vad s\u00e4ges och tros om detta tr\u00e4d?<\/em> <\/span><\/p>\n

Svar: Kom i bruk f\u00f6r tio \u00e5r sedan. Pryddes uteslutande med granna papper.<\/p>\n

Fr\u00e5ga 18:\u00a0\u00a0Kan Ni n\u00e4mna \u00e4nnu n\u00e5gra bruk, f\u00f6rest\u00e4llningar och tales\u00e4tt som \u00e4ro f\u00f6renade med julaftonen, dagarna f\u00f6re densamma, juldagarna, ny\u00e5r, trettondag, tjugondedag jul o. s. v.<\/em> <\/span><\/p>\n

Svar: Uti Dagsmark br\u00e4nnas facklor vid landsv\u00e4gen p\u00e5 julaftonen samt morgnar och kv\u00e4llar h\u00e4lgdagarna. Facklorna skola t\u00e4ndas s\u00e5 tidigt p\u00e5 morgnarna, att de brinna ljusast, d\u00e5 folket begynner fara till kyrkan. Detta bruk inf\u00f6rdes f\u00f6r ungef\u00e4r fyratio \u00e5r tillbaka.<\/p>\n

Fr\u00e5gan 19: \u00a0Julottan: vilka seder voro g\u00e4ngse?\u00a0<\/em><\/p>\n

Svar: Det var d\u00e5 ett \u00bbbehej\u00bb utan all like, d\u00e5 man \u00bbrustade\u00bb sig f\u00f6r kyrkf\u00e4rden. Halv fyra steg man upp. Kvinnfolket satte uti ett knyte sidenduken (en och en halv meter l\u00e5ng samt lika bred med l\u00e5nga fransar), och sidenf\u00f6rkl\u00e4det, vilka skulle tagas p\u00e5, d\u00e5 man kom till Lappfj\u00e4rd. Psalmboken inlindades omsorgsfullt uti en med alla m\u00f6jliga utsirningar och med spetsar beprydd n\u00e4sduk.<\/p>\n

\u00bbKasavejpon\u00bb (svart vadmalskofta fordrad med f\u00e5rskinn), tillsittande f\u00f6r \u00f6vrigt, men fr\u00e5n livet f\u00f6ll den uti vol\u00e4ng. B\u00e4ltet omkring densamma var prytt med vita porslinsknappar) togs ned fr\u00e5n \u00bbskollan\u00bb (vinden) och i inre fickan av densamma sattes en bit ingef\u00e4ra, vilken man skulle tugga under gudstj\u00e4nsten, ifall man bleve besv\u00e4rad av att falla i s\u00f6mn eller dyl. Hovslanten eller \u00bblipp\u00e4ngin\u00bb fick ej gl\u00f6mmas. Husbonden gick ut f\u00f6r att s\u00e4tta bj\u00e4llerkransen p\u00e5 h\u00e4sten. De breda av r\u00f6tt eller gr\u00f6nt yllegarn v\u00e4vda t\u00f6mmarna f\u00f6rsedda med stora, av alla sorts garner gjorda tofsar, skulle f\u00e4stas s\u00e5lunda att tofsarna kommo att h\u00e4nga vid fimmelst\u00e5ngsknoppen. B\u00f6rjande fr\u00e5n sk\u00e4rmen f\u00e4stes \u00f6verhela sl\u00e4den det brokiga, likaledes med tofsar uti kanterna beprydda sl\u00e4dt\u00e4cket och s\u00e5 var allt i ordning f\u00f6r avf\u00e4rden och under den muntraste bj\u00e4llerklang bar det i v\u00e4g till kyrkan i Lappfj\u00e4rd (Brigitta tr\u00e4tempel, byggt 1661, som nedrevs \u00e5r 1851). Anl\u00e4nda till kyrkobyn for man med h\u00e4sten till n\u00e5gon av sin bekanta, f\u00f6r att man \u00bbsku f\u00e5 ga’ in \u00e5 rust silkeshassdukin \u00e5 f\u00f6rkle \u00e5p se\u00bb, som man sade. D\u00e5 man kom till den upplysta kyrkan skulle alla ungdomar g\u00e5 upp p\u00e5 l\u00e4ktarn, samt de \u00e4ldre ned i kyrkan. Man ber\u00e4ttar att ungdomen d\u00e4r f\u00f6rde s\u00e5dant v\u00e4sen, s\u00e5 att prosten (Estlander) var tvungen flere g\u00e5nger sl\u00e5 n\u00e4ven i predikstolen, f\u00f6r att tysta ned den bullrande och pratsjuka ungdomsskaran uppe p\u00e5 l\u00e4ktarn. Om man vid utkomsten fr\u00e5n kyrkan tr\u00e4ffade n\u00e5gon av sina bekanta, bad man dem komma och g\u00e4sta annandag jul eller n\u00e4r det passade under h\u00e4lgen. D\u00e5 Dagsmarkborna kommo ned p\u00e5 isen skulle h\u00e4starna uppst\u00e4llas i rad och s\u00e5 k\u00f6rdes det\u00bb\u00e5kap\u00bb (i kapp).<\/p>\n

Den som f\u00f6rst kom upp p\u00e5 landsv\u00e4gen ans\u00e5gs vara en \u00bbrama karl\u00bb. Om t. ex. n\u00e5gon av dr\u00e4ngarna var k\u00f6rsven och var f\u00f6rst i raden d\u00e5 skaran for genom byn fick han vid hemkomsten en skilling av husbonden, ty det var d\u00e5 en riktig \u00e4ra, som hade skett husbonden och hans h\u00e4st.<\/p>\n

Gubben Klemets p\u00e5st\u00e5r, att h\u00e4starna med all s\u00e4kerhet visste, att det var jul, de sprungo, s\u00e5 att skorna lossade fr\u00e5n f\u00f6tterna, och var det den efter\u00e5t till fots g\u00e5ende skaran som brukade plocka upp dem.<\/p>\n

Fr\u00e5gan 20: Juldagen: firades den p\u00e5 n\u00e5got skilt s\u00e4tt?<\/em> <\/span><\/p>\n

Svar: P\u00e5 juldagen m\u00e5ste alla beskedligt sitta hemma. Det var stor synd syssels\u00e4tta sig med annat \u00e4n l\u00e4sande och sjungande.<\/p>\n

Fr\u00e5gan 22: \u00bbStj\u00e4rngossar\u00bb: n\u00e4r upptr\u00e4dde de? vilka figurer deltogo? huru voro de kl\u00e4dda och utrustade? vad hette de? vilka s\u00e5nger sj\u00f6ngos?<\/em> <\/span><\/p>\n

Svar: \u00bbSjungarpojkan\u00bb(stj\u00e4rngossar) voro fattiga gossar fr\u00e5n Kristinestad, vilka voro kl\u00e4dda uti vita skjortor och vit huvudbonad. Stj\u00e4rnan var \u00f6verkl\u00e4dd med granna papper. Mitt p\u00e5 densamma fanns en tavla samt bakom denna en lykta d\u00e4r ljuset t\u00e4ndes, d\u00e5 s\u00e5ngen b\u00f6rjades.<\/p>\n

F\u00f6rst sj\u00f6ngs:<\/p>\n

Nu s\u00e5 kommer julen o. s. v. Sedan talades om\u00bbkungen fr\u00e5n Morialand\u00bb. D\u00e4rp\u00e5 f\u00f6ljde en s\u00e5ng, av vilken Klemets gubben endast p\u00e5minner sig slutrefr\u00e4ngen, vilken var av ungef\u00e4r f\u00f6ljande lydelse:<\/p>\n

Nu m\u00e5ste vi oss f\u00f6rfoga h\u00e4rifr\u00e5n, till en annan g\u00e5rd igen.<\/p>\n

Vanligtvis gavs d\u00e5 ett br\u00f6d \u00e5t pojkarna och sj\u00f6ngo de till sist tackvisan:<\/p>\n

Tack och tack skall herrskapet ha,<\/p>\n

f\u00f6r sin sk\u00e4nkeg\u00e5va.<\/p>\n

St\u00f6rre g\u00e5va skall Ni f\u00e5,<\/p>\n

om Gud h\u00e4r blott f\u00e5r r\u00e5da.<\/p>\n

Fr\u00e5gan 23:\u00a0\u00a0F\u00f6rekom under julen \u00bbjulbock\u00bb eller n\u00e5gon annan utkl\u00e4dd person? kl\u00e4dsel och namn? h\u00e4rmed f\u00f6rbunden tro och sed.<\/em> <\/span><\/p>\n

Svar: Julnatten kommo alla d\u00f6da hem f\u00f6r att h\u00e4lsa p\u00e5. De bultade vid midnattstid tre g\u00e5nger p\u00e5 stugud\u00f6rren, f\u00f6r att \u00e5t de innevarande giva p\u00e5minnelse om, att de ocks\u00e5 eng\u00e5ng skulle d\u00f6. Sedan julbrasan nedbrunnit togos alla kol bort, s\u00e5 att endast askan blev kvar. Om uti askan p\u00e5 julmorgonen syntes \u00bben f\u00e4l\u00bb (ett fotsp\u00e5r), d\u00e5 kunde man vara viss om, att n\u00e5gon av g\u00e5rdens folk, skulle d\u00f6 innan n\u00e4sta jul.<\/p>\n

Fr\u00e5gan 26: \u00a0Folkeliga ben\u00e4mningar p\u00e5 de s\u00e4rskilda dagarna under julen?\u00a0\u00a0<\/em><\/p>\n

Svar: Juldagarna, ny\u00e5rsdagen och trettondagen n\u00e4mndes \u201dljusdagar\u201d emedan dessa dagar ljusen skulle brinna uti kyrkan.<\/p>\n

Fr\u00e5gan 27: N\u00e4r anses julen ing\u00e5 och n\u00e4r slutar den?<\/em> <\/span><\/p>\n

Svar: \u00bbTjugondag Knut spelar julen ut\u00bb. P\u00e5 tjugondagen skulle halmen br\u00e4nnas p\u00e5 v\u00e4garna. Vanligtvis stal man fr\u00e5n riorna och det uppstod ofta h\u00e5rda duster emellan den tillst\u00e4deskommande husbonden och upprorsmakarena. (Brukligt \u00e4nnu i v\u00e5ra dagar att halmen br\u00e4nnes). At ungdomen bestods dans uti en \u00bbframmanstuga\u00bb och h\u00f6rde till bruket att den skulle vara upplyst med tjugu ljus.<\/p>\n

Fr\u00e5gan 28: Huru firades julkalasen? \u00d6nskligt vore att erh\u00e5lla fotografier av typiska julscener, juluppt\u00e5g, julfigurer, (julbock, stj\u00e4rngossar, Staffan o. s. v.) och jullekar, samt teckningar eller fotografier av f\u00f6rem\u00e5l ss. julstj\u00e4rnor, takkronor, julbr\u00f6d o. s. v.\u00a0<\/em><\/p>\n

Svar: Annandag jul hade man g\u00e4ster och skulle det d\u00e5 best\u00e5s p\u00e5 b\u00e5de mat och br\u00e4nnvin. Langbordet lyftes fr\u00e5n v\u00e4ggen och satte man sig alla d\u00e4romkring. Ungdomen \u00e5ter samlade sig tillsammans och s\u00e5 gick man \u00bbstorhopin\u00bb. De gingo l\u00e4ngs v\u00e4garna arm i arm sjungande visor fr\u00e5n g\u00e5rd till g\u00e5rd f\u00f6r att f\u00e5 sig en sup. P\u00e5 detta vis h\u00f6ll man p\u00e5 \u00e4nda till ny\u00e5r. Men s\u00e4ger Klemets Gubben: han tidin va’ vi inte’ s\u00e5 sn\u00e5l \u00e5p br\u00e4nnvine, fast he’ va s\u00e5 duktigt, men nu f\u00f6r tidin vill dom s\u00e5 g\u00e4rn’ hav’ e’ fast he je utblanda \u00e5p’ all’ fasoner.<\/p>\n

Lappfj\u00e4rd, Dagsmark den 1:sta Maj 1910.<\/p>\n

Aina Wadstr\u00f6m.<\/p>\n

\"Jakob<\/p>\n

Den h\u00e4r ber\u00e4ttelsen om jultraditionerna, julkorsen och mycket annat i Syd\u00f6sterbotten skrevs av Jacob Tegengren (1875-1956). Han var en m\u00e5ngsysslare inom kulturen och skrev m\u00e5nga k\u00e4nda dikter. Under \u00e5ren 1901-1915 var han f\u00f6rest\u00e5ndare p\u00e5 N\u00e4rpes folkh\u00f6gskola i Yttermark och efter det blev han bankdirekt\u00f6r i V\u00f6r\u00e5. Artikeln h\u00e4r under publicerade i tidningen Jullyktan i december 1915.<\/span><\/p>\n

De gamla i bygderna g\u00e5 en efter en bort till det tysta och med dem f\u00f6rsvinner minnet av m\u00e5nga seder och bruk, som fordom f\u00f6rekom vid de stora \u00e5rsh\u00f6gtiderna och sk\u00e4nkte st\u00e4mning \u00e5t dessa samt \u00f6kade deltagarnas festgl\u00e4dje. Av dessa h\u00f6gtider har ingen i h\u00f6gre grad \u00e4n julen varit f\u00f6rknippad med egendomliga pl\u00e4gseder och ceremonier, av vilka m\u00e5nga lett sina anor fr\u00e5n gr\u00e5aste forntid, men de ha sm\u00e5ningom d\u00f6tt ut och endast den muntliga traditionen i v\u00e5ra bygder har av dem bevarat n\u00e5gra fattiga rester.<\/p>\n

Livligt st\u00e5r dock \u00e4nnu f\u00f6r m\u00e5nga gamla minnet av svunna jular, d\u00e5 de som barn tumlade om i halmen p\u00e5 dagligstugans golv. Seden att anv\u00e4nda julhalm f\u00f6rsvann i N\u00e4rpes f\u00f6r omkring 50 \u00e5r sedan. Varf\u00f6r man nyttjade julhalm veta de gamla ej att f\u00f6rklara det var s\u00e5 brukligt av gammalt. En och annan \u00e5ldring ber\u00e4ttar dock, att halmen skulle f\u00f6rtaga ljudet av de d\u00f6das fotsteg. Man trodde n\u00e4mligen fordom, att de d\u00f6da voro i r\u00f6relse i synnerhet vid juletid, d\u00e5 vinterm\u00f6rkret l\u00e5g tungt \u00f6ver bygden och solen liksom tycktes d\u00f6d och borta. De avlidna hade ingenting gott i sinnet; deras tillvaro var dyster och gl\u00e4djetom, d\u00e4rf\u00f6r voro de avundsjuka p\u00e5 m\u00e4nniskorna, och deras makt \u00f6ver dessa var st\u00f6rst under \u00e5rets m\u00f6rkaste tid. F\u00f6r den skull m\u00e5ste julbrasan flamma klar och h\u00f6g p\u00e5 h\u00e4rden, ty inf\u00f6r den heliga elden, solens sinnebild, f\u00f6ll allt ont till f\u00f6ga, icke blott de d\u00f6da utan ocks\u00e5 alla troll och r\u00e5dare, som i natten drev sitt spel. Och p\u00e5 julbordet skulle grenljusen brinna \u00e4nda till morgonen. Slocknade n\u00e5got ljus, trodde man i Korsn\u00e4s, att n\u00e5gon av g\u00e5rdsfolket snart skulle d\u00f6.<\/p>\n

De d\u00f6da samlade sig ocks\u00e5 om julnatten i kyrkan f\u00f6r att h\u00e5lla gudstj\u00e4nst. En s\u00e4gen i Korsn\u00e4s f\u00f6rt\u00e4ljer om en kvinna, som av misstag kom att begiva sig till de d\u00f6das \u00bbm\u00e4ssa\u00bb. Kvinnan i fr\u00e5ga \u00e4rnade sig till kyrkan i julottan. Hon hade ingen klocka och var orolig att ej hinna fram i tid. L\u00e4nge l\u00e5g hon vaken om julnatten och v\u00e4ntade p\u00e5 morgonen. Slutligen somnade hon dock. N\u00e4r hon vaknade, steg hon upp och gick till f\u00f6nstret, \u00f6verallt var det m\u00f6rkt och tyst, blott ur kyrkans f\u00f6nster str\u00f6mmade ljus. \u00bbGudstj\u00e4nsten har redan b\u00f6rjat\u00bb, t\u00e4nkte kvinnan, \u00bbjag m\u00e5ste skynda mig!\u00bb I st\u00f6rsta hast kl\u00e4dde hon p\u00e5 sig och ilade till kyrkan. D\u00f6rren var ol\u00e5st, och hon tr\u00e4dde in. H\u00e4r m\u00f6tte henne en underlig syn. Kyrkan var fylld av m\u00e4nniskor, men alla voro henne obekanta och s\u00e5go bleka och hemska ut. Med dov och klagande st\u00e4mma sj\u00f6ngo de:<\/p>\n

\u00bbHu, hu, hu, huru kall och tung jorden \u00e4r, men n\u00e4r domen skall komma, det veta vi ej!\u00bb<\/p>\n

Stel av skr\u00e4msel stod kvinnan p\u00e5 kyrkg\u00e5ngen. D\u00e5 k\u00e4nde hon, huru n\u00e5gon sakta vidr\u00f6rde hennes hand. N\u00e4r hon v\u00e4nde sig om, igenk\u00e4nde hon en kvinnlig granne, som d\u00f6tt f\u00f6r n\u00e5gon tid sedan. \u00bbSkynda dig ut, men f\u00e4ll kjolen efter dig\u00bb, viskade den d\u00f6da. Kvinnan l\u00e4t kjolen falla och skyndade ut. N\u00e4r hon om morgonen begav sig till den riktiga gudstj\u00e4nsten, s\u00e5g hon fullt av sm\u00e5 tyglappar, som l\u00e5g str\u00f6dda \u00f6ver kyrkgolvet. De d\u00f6da hade slitit hennes kjol i tusen stycken.<\/p>\n

F\u00f6r att st\u00e4mma de avlidnas andar v\u00e4lvilligt, bj\u00f6d man dem fordom i N\u00e4rpes mat och dryck om julen. Bordet fick icke avdukas till de stora h\u00f6gtidsn\u00e4tterna, utan julbr\u00f6det och gr\u00f6ten och br\u00e4nnvinet skulle st\u00e5 kvar f\u00f6r de d\u00f6das r\u00e4kning. I Korsn\u00e4s h\u00e4nf\u00f6rde sig samma sed till tomten. \u00bb\u00c4ldsta far skall \u00e4ta till sist\u00bb, sade man, d\u00e5 man steg upp fr\u00e5n bordet. Annars har man nog ocks\u00e5 i N\u00e4rpes kommit i h\u00e5g tomten om julkv\u00e4llen. P\u00e5 skullen st\u00e4lldes ett gr\u00f6tfat f\u00f6r att bereda \u00bb\u00e4ldsta husbond\u00bb julgl\u00e4dje och bringa honom tack f\u00f6r att han under det g\u00e5ngna \u00e5ret vaktat g\u00e5rden f\u00f6r eld och brand, hj\u00e4lpt till med sysslorna inomhus samt ryktat och grutat h\u00e4starna i stallet. Ja, h\u00e4starna, liksom korna, skulle \u00e4ven ha sin andel av julens \u00f6verfl\u00f6d i form av extra god f\u00f6rpl\u00e4gning. Det skulle vara ett duktigt f\u00e5ng av det b\u00e4sta h\u00f6et samt mj\u00f6lkdricka eller br\u00f6d. I Oravais gav man om julmorgonen \u00e5t g\u00e5rdens h\u00e4star r\u00e5gmj\u00f6l, som i tv\u00e5 timmars tid vispats med varmt vatten. Av denna f\u00f6da troddes djuren f\u00e5 \u00bbm\u00e4rg i benen\u00bb samt skyddas mot maran.<\/p>\n

I N\u00e4rpes har en julsed f\u00f6rekommit, som visar tillbaka till den avl\u00e4gsna tid, d\u00e5 midvinterfesten var en offerfest f\u00f6r god sk\u00f6rd i det kommande \u00e5ret. Lantmannen var fordom helt och h\u00e5llet beroende av \u00e5kerns avkastning. Mj\u00f6lkhush\u00e5llningen var d\u00e5 blott en bisak. Slog sk\u00f6rden fel, betydde det hungersn\u00f6d, ja, kanske hungersd\u00f6d. Icke underligt, om man st\u00e4ndigt t\u00e4nkte p\u00e5 sk\u00f6rden, som i det primitiva jordbruket var ofantligt mycket mer beroende av v\u00e4derleken \u00e4n i v\u00e5ra dagar. F\u00f6r att vinna god \u00e4ring, tog man sin tillflykt till magiska medel. Den i s\u00e4den inneboende livskraften \u00bb\u00e5kerns sj\u00e4l\u00bb t\u00e4nkte man sig som ett levande v\u00e4sen, vilket h\u00e4rskade \u00f6ver gr\u00f6dan. Detta v\u00e4sen ville man hedra och \u00e4ra under den stora midvinterfesten, d\u00e5 alla handlingar ans\u00e5gs \u00e4ga en kraftigare verkan \u00e4n under andra tider p\u00e5 \u00e5ret. I Gottb\u00f6le by i N\u00e4rpes gjorde man \u00e4nnu f\u00f6r c;a 40 – 50 \u00e5r sedan om julkv\u00e4llen fyra gubbar av halm, vilka st\u00e4lldes upp i stugans fyra h\u00f6rn och fingo st\u00e5 kvar, tills julhalmen bars ut. \u00c4ven i Vallgrund by i Replot har samma sed f\u00f6rekommit. Det \u00e4r mycket m\u00f6jligt att de fyra halmgubbarna ursprungligen skulle fabriceras av den sist skurna s\u00e4den p\u00e5 \u00e5kern, ty i denna var \u00e5kerns livskraft liksom koncentrerad. Seden med halmgubbarna p\u00e5minner om ett gammalt bruk i Danmark: de fyra sista k\u00e4rvarna kl\u00e4ddes till den stora sk\u00f6rdefesten i kvinnokl\u00e4der samt uppst\u00e4lldes i gillesstugans fyra h\u00f6rn. De flickor, som bundit dessa sista k\u00e4rvar, skulle sedan dansa hedersdansen med dem. Att man \u00e4ven i v\u00e5ra bygder visat en skild aktning f\u00f6r den sista k\u00e4rven framg\u00e5r av ett gammalt bruk i Vallgrund. Den sista k\u00e4rven fr\u00e5n korn\u00e5kern fick icke tr\u00f6skas. Den skulle or\u00f6rd uppl\u00e4ggas p\u00e5 riest\u00e4ngerna. D\u00e5 julen br\u00f6t in, togs den ned, f\u00e4stes p\u00e5 en l\u00e5ng st\u00e5ng och restes upp vid stugan \u00e5t de sm\u00e5 f\u00e5glarna. I Finby i N\u00e4rpes har seden med halmgubbarna \u00f6verg\u00e5tt i en barnlek. Om julkv\u00e4llen gjorde man en tv\u00e5 kvarter h\u00f6g halmdocka med tre ben. G\u00e5rdens pojkar lade sig i tur och ordning p\u00e5 rygg p\u00e5 golvet, fattade med f\u00f6tterna tag i halmdockan och slog kullerbyttor bak\u00e5t. Det g\u00e4llde d\u00e5, att f\u00e5 dockan att st\u00e5. Samma man\u00f6ver upprepades sedan \u00e5t motsatt h\u00e5ll.<\/p>\n

Julkorsen.<\/h3>\n

En annan form av v\u00e4xtlighetsmagi m\u00f6ter i den \u00e5lderdomliga och vackra julsed, som \u00e4nnu f\u00f6rekommer i P\u00f6rtom, Korsn\u00e4s, \u00d6vermark, N\u00e4rpes och Lappfj\u00e4rd, n\u00e4mligen i bruket av s. k. julkors.<\/p>\n

Om julaftonen reses vid m\u00e5ngen g\u00e5rd ett st\u00e5tligt \u00bbkors\u00bb p\u00e5 en l\u00e5ng st\u00e5ng, prydd med friska granriskransar och kvastar. St\u00e5ngen f\u00e4stes vanligen vid gaveln av stallet eller \u00bbn\u00f6tset\u00bb (f\u00e4huset). I korset upphissas vid de stora h\u00f6gtidskv\u00e4llarna r\u00f6da papperslyktor med brinnande ljus. Denna julprydnad f\u00e5r sedan st\u00e5 kvar \u00e4nda tills S:t Knut jagar julen p\u00e5 d\u00f6rren. Dock ser man numera korset ofta ersatt av endast en l\u00e5ng st\u00e5ng med en granriskvast och en utskjutande tr\u00e4arm f\u00f6r den traditionella papperslyktan. De gamla julkorsen kunna n\u00e5got v\u00e4xla till utseendet. \u00bbJullyktans\u00bb omslag visar ett julkors fr\u00e5n P\u00f6rtom. Stommen \u00e4r av tr\u00e4. Korset avbildar solen i trefaldig m\u00e5tto. F\u00f6rst ha vi den stora, snettst\u00e4llda kvadraten det gamla soltecknet \u2014, innanf\u00f6r den str\u00e5lar solen, bestruken med r\u00f6df\u00e4rg blodets och livets tecken \u2014, i all sin prakt, och st\u00e5ngen \u00e4ndar slutligen i halv sol med str\u00e5lar. Kvadraten \u00e4r l\u00e4ngs yttre kanten prydd med vackert krusade rosor av tr\u00e4sp\u00e5n. Att julkorset ursprungligen avsett v\u00e4xtlighetens befr\u00e4mjande, \u00e4r tydligt. Det har utgjort en form av s. k. homo\u00f6patisk (likhets-) magi. F\u00f6r att framkalla solsken, avbildade man solen. F\u00f6r att gr\u00f6dan rikligen skulle frodas p\u00e5 \u00e5kern, h\u00e4ngde man p\u00e5 korset gr\u00f6na kvistar, och f\u00f6r att s\u00e4den skulle v\u00e4xa l\u00e5ng, skulle st\u00e5ngen, som uppbar korset, tagas s\u00e5 l\u00e5ng som m\u00f6jligt. I de gr\u00f6na kvistarna bodde livets underbara spirande kraft, och denna \u00f6vergick magiskt p\u00e5 gr\u00f6dan. En dylik fruktbarhetsmagi m\u00f6ter \u00e4ven i den \u00e4nnu m\u00e5ngenst\u00e4des f\u00f6rekommande seden att vid den g\u00e5rd, d\u00e4r br\u00f6llop firas, uppresa tv\u00e5 unga tr\u00e4n med gr\u00f6n topp, liksom i bruket att f\u00f6rsta g\u00e5ngen korna om v\u00e5ren sl\u00e4ppas ut p\u00e5 bete, sl\u00e5 dem med ett r\u00f6nnsp\u00f6 tre g\u00e5nger \u00f6ver ryggen en sed, som f\u00f6rekommit i N\u00e4rpes. \u00c4ven leken med fastlagsriset har ursprungligen haft samma betydelse. Dessa vackra julkors i v\u00e5ra sydligaste \u00f6sterbottniska svensksocknar \u00e4r numera s\u00e5 gott som de enda synliga kvarlevor av v\u00e5ra f\u00f6rf\u00e4ders h\u00f6gtidliga julfirande. Snart \u00e4r kanske ocks\u00e5 deras tid ute. De skola f\u00f6rsvinna, liksom den st\u00e5tliga seden att om julmorgonen illuminera g\u00e5rden med facklor och med flammande bloss \u00e5ka till kyrkan om julottan redan l\u00e4ngesen f\u00f6rsvunnit.<\/p>\n

\"P\u00e5
P\u00e5 p\u00e4rmbilden till tidningen Jullyktan d\u00e4r Jacob Tegengren publicerade sin julartikel finns avbildat ett julkors fr\u00e5n 1800-talet.<\/figcaption><\/figure>\n

Gl\u00f6mt \u00e4r ocks\u00e5 bruket att om julkv\u00e4llen g\u00e5 till f\u00e4huset f\u00f6r att av kornas st\u00e4llning sp\u00e5 liv eller d\u00f6d f\u00f6r m\u00e4nskorna i g\u00e5rden eller att av spiselaskans utseende om julmorgonen sia sig till kommande h\u00e4ndelser. Man betraktar icke l\u00e4ngre himlavalvet om julnatten och gl\u00e4der sig, om de m\u00e5nga str\u00e5lande stj\u00e4rnorna b\u00e5da gott b\u00e4r\u00e5r. Man l\u00e5ter icke l\u00e4ngre korna om julmorgonen f\u00e5 v\u00e4nta p\u00e5 att bli vattnade \u00bbs\u00e5, som de d\u00e5 l\u00e4ngtade efter vatten, skulle de om sommarkv\u00e4llarna l\u00e4ngta hem fr\u00e5n skogen\u00bb, sade de gamla. Man skrattar \u00e5t den gamla tron, att den, som om julkv\u00e4llen br\u00e4nde p\u00e4rtor i st\u00e4llet f\u00f6r talgljus, skulle f\u00e5 rotax i korn\u00e5kern allt detta har f\u00f6r det yngre sl\u00e4ktet blivit skrock och dum vidskepelse. Or\u00e4tt g\u00f6r dock den, som skrattar \u00e5t de gamla bruken och, br\u00f6stande sig \u00f6ver sin bildning, betraktar dem som blott utslag av grov okunnighet. \u00c4ven i v\u00e5r \u00bbupplysta\u00bb tid florerar vidskepelsen. M\u00e5 vi t\u00e4nka till exempel p\u00e5 den humbug, som bedrivs under spiritismens t\u00e4ckmantel, eller p\u00e5 de moderna \u00bbastrologerna\u00bb eller p\u00e5 sp\u00e5kvinnorna, som i v\u00e5ra dagliga tidningar annonsera om sin \u00bbkonst\u00bb. F\u00f6r v\u00e5ra f\u00f6rf\u00e4der var det, vi kalla vidskepelse, levande verklighet. De voro \u00bbbarn av sin tid\u00bb, och f\u00f6r att r\u00e4tt f\u00f6rst\u00e5 oss sj\u00e4lva, b\u00f6ra vi taga vara p\u00e5 deras tro, tankar och dr\u00f6mmar. De hade vuxit upp i en karg natur under h\u00e5rda livsvillkor. Detta hade gjort dem kraftfulla och h\u00e4rdade och sk\u00e4nkt dem en pr\u00e4gel av djupt allvar. De hemlighetsfulla skogarna, ensligheten, vinterm\u00f6rkret v\u00e4nde deras sinnen in\u00e5t till grubbel och tankar, ofta djupa och sk\u00f6na. Till naturen och hennes g\u00e5tfulla f\u00f6reteelser k\u00e4nde de sig st\u00e5 i ett innerligt samband. Det liv, de s\u00e5g omkring sig, bar gemensamma drag med deras eget. Allt levande, v\u00e4xter och djur, talade sitt spr\u00e5k, och bakom den synliga v\u00e4rlden stod den osynliga, ocks\u00e5 den befolkad av v\u00e4sen och makter. Ligger det ej n\u00e5gonting djupt och stort i deras str\u00e4van att s\u00f6ka tyda dessa osynliga makter i s\u00f6kandet efter andan bortom tingen.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Budkavlen \u00e5rg XXI 1942 nr 3. Nedtecknat av Alvina Klemets och renskrivet av Eva Gr\u00f6nlund. Julen i Dagsmark under tiden fr\u00e5n 1860-talet fram till sekelskiftet. I min mors ungdom p\u00e5 1860-talet och \u00e4nda fram till sekelskiftet firades julen i Dagsmark Forts\u00e4tt l\u00e4sa Julen i Dagsmark.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":19,"menu_order":190,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-2827","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/2827","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=2827"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/2827\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":6490,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/2827\/revisions\/6490"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/19"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=2827"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}