{"id":2793,"date":"2017-02-14T22:18:58","date_gmt":"2017-02-14T21:18:58","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=2793"},"modified":"2023-08-11T23:24:59","modified_gmt":"2023-08-11T20:24:59","slug":"kapten-nelsons-memoarer","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=2793","title":{"rendered":"Kapten Nelsons memoarer."},"content":{"rendered":"

Kapten Nelson var en v\u00e4lk\u00e4nd och respekterad man i Dagsmark och trots sin ringa skolg\u00e5ng s\u00e5 var han bra p\u00e5 att uttrycka sig i skrift. N\u00e5gra \u00e5r f\u00f6re sin d\u00f6d skrev han sina memoarer, f\u00f6r hand men med mycket vacker och l\u00e4ttl\u00e4st handstil. Med hj\u00e4lp av Nils Nelsons brors barnbarnsbarn Ola St\u00e5hl fr\u00e5n Sverige har jag nu efter b\u00e4sta f\u00f6rm\u00e5ga och f\u00f6rst\u00e5nd renskrivit hans memoarer och satt ut dem p\u00e5 hemsidan s\u00e5 att alla kan del av dem. En del har jag \u00f6versatt fr\u00e5n den engelska versionen som hans dotter Margit skrivit \u00e5t sina sl\u00e4ktingar i Amerika.<\/span><\/p>\n

Jag tror och hoppas att sj\u00f6kaptenen och senare bonden Nils Albin Nelson skulle tycka om att det nu finns m\u00f6jlighet f\u00f6r alla att ta del av hans historia.<\/span><\/p>\n

Lasse Backlund<\/span><\/p>\n

 <\/p>\n

NILS ALBIN NELSONS MEMOARER.<\/strong><\/h3>\n

N\u00e4r jag Nils Albin Nelson (Nilsson) i Juli 1955 blev sv\u00e5rt sjuk och av Dr f\u00f6rbjuden all kroppsligt arbete \u2013 hj\u00e4rtfel \u2013 och jag senare klagade f\u00f6r min dotter Daisy hur sv\u00e5rt det var att vara of\u00f6rm\u00f6gen till arbete, uppmanade hon mig att som jag kunde skriva att jag borde nedskriva n\u00e5gra av mina upplevelser, och detta f\u00f6rs\u00f6ker jag nu g\u00f6ra. Jag har ju en hel del brev, rekommendationer o.s.v. fr\u00e5n vilket jag kan h\u00e4mta n\u00e5got av det f\u00f6rflutna, s\u00e5 jag \u00e4mnar skriva ner det s\u00e5 som jag det upplevt och s\u00e5 sant som jag det minns.<\/p>\n

Hem, f\u00f6r\u00e4ldrar och syskon.<\/strong><\/span><\/p>\n

Jag \u00e4r f\u00f6dd den 5\/2 1881 i Eljalt, R\u00f6ke, Sk\u00e5ne av mycket fattiga f\u00f6r\u00e4ldrar i ett litet hus med endast ett rum och ett f\u00f6nster, en liten skrubb samt ett k\u00f6k med jordgolv. Huset tillh\u00f6rde R\u00f6ke f\u00f6rsamling. Min far var lam i hela nedre delen av kroppen de sista fyra-fem \u00e5ren. Han levde of\u00f6rm\u00f6gen att sj\u00e4lv l\u00e4mna s\u00e4ngen. Han blev intagen p\u00e5 fattigg\u00e5rden och dog d\u00e4r efter ett \u00e5rs tid. Tror det var 1895.<\/p>\n

Jag har haft sex syskon P\u00e4r, Telander, Nanny, Alfred, Anna och Lilly. Jag kan ej minnas att de tre \u00e4ldsta barnen var d\u00e4r hemma, har h\u00f6rt ber\u00e4ttas att P\u00e4r var bortauktionerad till den minst bjudande bonden. Hur mor kunde skaffa mat och annat f\u00f6r oss har jag ofta undrat p\u00e5. Nog var vi hungriga ibland, f\u00f6r jag minns n\u00e4r vi om kv\u00e4llarna tittade i det enda f\u00f6nstret om inte Mor snart skulle komma hem med n\u00e5got att \u00e4ta. Alla vi barn m\u00e5ste ut och tj\u00e4na s\u00e5 snart n\u00e5gon bonde ville ha oss. Vi pojkar att valla kreatur, flickorna som barnpigor. 1890 p\u00e5 v\u00e5ren fick jag min f\u00f6rsta tj\u00e4nst f\u00f6r sommaren hos en bonde i H\u00f6rja. N\u00e4sta sommar var det n\u00e4ra Tyringe station. Efter\u00e5t var jag tv\u00e5 somrar hos en bonde i \u00c5by, Klippan d\u00e4r min syster Nany ocks\u00e5 tj\u00e4nade. Om vintrarna fick vi lite skolg\u00e5ng, men f\u00f6r det mesta m\u00e5ste Alfred och jag arbeta med att skaffa oss ved fr\u00e5n Bast\u00e5lls skogarna och draga hem det p\u00e5 v\u00e5ra sm\u00e5 k\u00e4lkar.<\/p>\n

Trumslagare som 13-\u00e5ring.<\/strong><\/span><\/p>\n

1894 i mars m\u00e5nad tog jag v\u00e4rvning som Trumslagare vid Norra Sk\u00e5nska Infanteri regementet p\u00e5 Ljungbyhed. P\u00e5 h\u00f6sten 1897 tog jag avsked och den vintern arbetade jag i Bjufs kolgruva d\u00e4r broder Alfred ocks\u00e5 arbetade.<\/p>\n

Kock p\u00e5 Galleas.<\/strong><\/span><\/p>\n

1898 p\u00e5 v\u00e5ren m\u00f6nstra jag som kock p\u00e5 en Galleas fr\u00e5n H\u00f6gan\u00e4s. Bes\u00e4ttningen var Kapten, en Styrman, en l\u00e4ttmatros och kocken. Vi lasta eldfast tegel f\u00f6r Kristiania, Norge. Fast\u00e4n jag var p\u00e5m\u00f6nstrad som kock m\u00e5ste jag vara med i allt annat arbete. Var den f\u00f6rste upp om mornarna att koka o.s.v. och den siste som kom till kojs. Resan till Norge minns jag alls inte men jag m\u00e5ste g\u00e5 vakt som de andra, fyra timmar p\u00e5 vakt och fyra timmars ledigt, men om segel skulle tagas in d\u00e5 m\u00e5ste alla vara med. Vi anl\u00e4nde allt v\u00e4l och b\u00f6rja lossa v\u00e5r last. Jag var s\u00e5 tr\u00f6tt s\u00e5 jag \u00e4mnade rymma, men varje kv\u00e4ll ramla jag i kojen med kl\u00e4derna p\u00e5 och vakna inte f\u00f6rr\u00e4n n\u00e4sta morgon d\u00e5 jag h\u00f6rde styrman ropa, \u201dUpp med dig din latmask och sk\u00f6t ditt arbete.\u201d<\/p>\n

Rymde i Kristiania.<\/strong><\/span><\/p>\n

Vi var f\u00e4rdiga och skulle l\u00e4mna f\u00f6r Tyskland och p\u00e5 den morgonen kalla han mig som vanligt, jag gick upp och koka kaffe som vanligt och som vanligt bar jag ner det till honom. N\u00e4r jag kom dit l\u00e5g han i sin koj och snarkade. Han hade varit ute och rumlat om p\u00e5 kv\u00e4llen. Jag satte kaffet p\u00e5 hyllan och mycket tyst sm\u00f6g jag mig ner i Skansen d\u00e4r L\u00e4ttmatrosen l\u00e5g och sov gott. Jag tog de f\u00e5 kl\u00e4desplagg som var mina och s\u00e5 hoppade jag i land och marschera d\u00e4rifr\u00e5n s\u00e5 fort jag kunde. Det var \u00e4nnu inte dager. Sn\u00f6a gjorde det men jag fortsatte tills jag var l\u00e5ngt ute p\u00e5 landet d\u00e5 gick jag in p\u00e5 en bondg\u00e5rd f\u00f6r jag var tr\u00f6tt, v\u00e5t och hungrig. F\u00f6rst var d\u00e4r ingen inne, men s\u00e5 kom d\u00e4r in en kvinna och en liten flicka p\u00e5 sex-sju \u00e5r. Jag fr\u00e5gte p\u00e5 min Sk\u00e5nska, om jag fick stanna och vila mig lite samt kunde f\u00e5 n\u00e5got att \u00e4ta? Kvinnan s\u00e5g mig, tog sedan en kvast med l\u00e5ngt skaft och kom mot mig med kvasten i v\u00e4dret och skrek n\u00e5got jag ej f\u00f6rstod. Men det f\u00f6rstod jag, att jag ej var v\u00e4lkommen s\u00e5 jag l\u00e4mna och fortsatte i sn\u00f6slasket.<\/p>\n

Efter att ha marscherat i en kort tid han jag upp en del barn p\u00e5 v\u00e4g till skolan. Jag f\u00f6rs\u00f6kte att tala med dem men vi f\u00f6rstod ej varandra. N\u00e5gra av barnen gick och tuggade p\u00e5 mat bitar och d\u00e5 jag pekade p\u00e5 deras mat och min tuggande mun d\u00e5 f\u00f6rstod de vad det var fr\u00e5gan om och alla r\u00e4ckte fram olika matbitar till mig. Jag \u00e5t, barnen skrattade och jag blev m\u00e4tt och p\u00e5 b\u00e4ttre hum\u00f6r, som man blir d\u00e5 man varit hungrig och blir m\u00e4tt. Vi skildes \u00e5t vid en skola och jag fortsatte att g\u00e5 \u2013 till var?<\/p>\n

Hos en bonde i Norge.<\/strong><\/span><\/p>\n

L\u00e4ngre fram p\u00e5 dagen s\u00e5g jag ett par karlar stod och samtalade p\u00e5 en g\u00e5rd s\u00e5 jag gick fram till dem och omtala att mitt fartyg hade l\u00e4mnat f\u00f6rutan mig och nu f\u00f6rs\u00f6kte jag f\u00e5 arbete. De f\u00f6rstod mig ganska bra och den ene sade att jag kunde f\u00e5 stanna d\u00e4r f\u00f6r sommaren. Han visa mig upp i en dr\u00e4ng stuga \u00f6ver stallet. D\u00e4r var en s\u00e4ng och en stol, ingen eldning. Jag lade mitt v\u00e5ta kl\u00e4dbylte p\u00e5 stolen och s\u00e5 kalla bonden p\u00e5 mig att komma ner och dricka kaffe. Sedan visade han mig till vedlidret och d\u00e4r var jag till kv\u00e4llen och s\u00e5 hj\u00e4lpte jag till med utfodring av kreaturen, sedan kv\u00e4llsmat och upp till min kalla kammare. Mina kl\u00e4der vore \u00e4nnu v\u00e5ta, men jag kr\u00f6p till kojs och sov nog n\u00e5gra timmar och vakna av att jag fr\u00f6s s\u00e5 jag skakade i hela kroppen. Jag m\u00e5ste upp och r\u00f6ra p\u00e5 mig s\u00e5 jag fick n\u00e5gon v\u00e4rme i kroppen. Kr\u00f6p under t\u00e4cket igen men fick ingen v\u00e4rme, s\u00e5 jag tog mina v\u00e5ta paltor och l\u00e4mnade g\u00e5rden mitt i natten och fortsatte min vandring \u2013 till var?<\/p>\n

N\u00e5gra h\u00e4stfordon med planklass k\u00f6rde f\u00f6rbi mig och jag fr\u00e5ga en av dem om att f\u00e5 \u00e5ka med och han nickade och pekade p\u00e5 en h\u00f6s\u00e4ck vid sidan av honom och jag hoppa upp. Efter en kort stund hade jag ber\u00e4ttat min bel\u00e4genhet f\u00f6r honom. De var p\u00e5 v\u00e4g till Moss med plankorna, och d\u00e4r skulle jag s\u00e4kert f\u00e5 arbete sade han. P\u00e5 v\u00e4gen dit dela han sin mat med mig och vid framkomsten fick jag plats som Jungman p\u00e5 ett fartyg, och p\u00e5 det var jag tills vi kom till K\u00f6penhamn. Jag blev avm\u00f6nstrad och reste hem till Bjuf och d\u00e4r arbetade jag vintern 1898.<\/p>\n

P\u00e5 barken Frey fr\u00e5n Kalmar.<\/strong><\/span><\/p>\n

P\u00e5 v\u00e5ren 1899 m\u00f6nstra jag p\u00e5 en Bark \u201dFrey\u201d fr\u00e5n Kalmar och gjorde flera resor (tre) fr\u00e5n olika hamnar i Sverige \u2013 England. F\u00f6re julen l\u00e4mnade vi West Hartlepool, England f\u00f6r Halmstad med kol last. Det var mycket d\u00e5ligt v\u00e4der, den ene stormen avl\u00f6ste den andre. Frey som var gammal sprang l\u00e4ck och vi m\u00e5ste pumpa dag och natt i sn\u00f6tjockan och bef\u00e4let visste inte var vi befann oss. Livb\u00e5tarna var f\u00e4rdiga f\u00f6r att l\u00e4mna n\u00e4r som helst, men s\u00e5 en natt n\u00e4r sn\u00f6tjockan l\u00e4ttade s\u00e5g vi en landfyr och ni m\u00e5 tro att vi alla blev glada. Kaptenen bj\u00f6d p\u00e5 extra whisky, men snart blev det igen storm och sn\u00f6tjocka och det tog tv\u00e5 dygn innan det klarnade, och d\u00e5 s\u00e5g vi v\u00e4ldigt h\u00f6ga berg, vinden var l\u00e4tt och vi styrde mot land med lots och n\u00f6d flaggan i topp. Efter ett par timmar kom en lotskutter ut och f\u00f6rde oss in i en skyddad vik d\u00e4r vi ankrade.<\/p>\n

Kaptenen gick i land f\u00f6r att anskaffa bogserb\u00e5t och f\u00e5 folk ut att avl\u00f6sa oss manskap vid pumparna f\u00f6r vi var allesamman slut efter flera dygn utan regelbunden s\u00f6mn o.s.v. s\u00e5 vi skulle f\u00e5 oss en v\u00e4lbeh\u00f6vlig vila. Efter n\u00e5gra timmar kom bogserb\u00e5ten ut till oss och d\u00e5 m\u00e5ste manskapet upp f\u00f6r att l\u00e4tta ankar och avl\u00f6sa de m\u00e4n som var anskaffat f\u00f6r tillf\u00e4llet vid pumparna. Styrman hade ett drygt arbete att f\u00e5 oss vakna efter den korta s\u00f6mnen. En av l\u00e4ttmatroserna fick han ej liv i fast han drog honom ur kojen, slog kallt vatten \u00f6ver honom, ingenting hj\u00e4lpte. Han blev l\u00e4mnad p\u00e5 d\u00e4ck tills vi hade bogserb\u00e5ten fast, d\u00e5 tog vi in honom och lade honom i sin koj och d\u00e4r var han omkring 24 timmar.<\/p>\n

Att ej mera g\u00e5 till sj\u00f6ss.<\/strong><\/span><\/p>\n

Vi blev bogserade in till Bergen, Norge. Det var l\u00e5ngt fr\u00e5n Halmstad dit vi skulle. I Bergen blev last och fartyg s\u00e5lda och manskapet hems\u00e4nt till Sverige dit vi anl\u00e4nde januari 1900. N\u00e4r vi var ute i det d\u00e5liga v\u00e4dret och gjorde livb\u00e5tarna klara f\u00f6r att l\u00e4mna fartyget, d\u00e5 gjorde jag en tyst \u00f6verenskommelse med mig sj\u00e4lv att om jag kommer i land s\u00e5 \u00e4r det jag som stannar d\u00e4r.<\/p>\n

Jag reste hem och h\u00e4lsa p\u00e5 Mor och syskon men d\u00e5 v\u00e5ren kom hade jag gl\u00f6mt min f\u00f6resats och m\u00f6nstra p\u00e5 en Bark, \u201dAlbin,\u201d som gick fr\u00e5n Ystad \u2013 Stockholm d\u00e4r vi lasta tr\u00e4varor f\u00f6r San Sebastian i Spanien, d\u00e4rifr\u00e5n till St. Ybes, Portugal d\u00e4r vi lasta salt f\u00f6r Landskrona. I Nordsj\u00f6n blev vi p\u00e5seglade av en Finl\u00e4ndsk Bark. Vi miste bogspr\u00f6tet och f\u00f6rmasten men blev ej skadade under vatten ytan. Vi blev inbogserade till Yarmouth, England, och d\u00e4r reparerade och sedan hem till Landskrona d\u00e4r vi blev avm\u00f6nstrade. For hem f\u00f6r n\u00e5gra dagar, m\u00f6nstra sedan p\u00e5 en Bark fr\u00e5n Gevle, \u201dOrient,\u201d som l\u00e5g p\u00e5 Helsingborgs redd med last f\u00f6r Bristol, England. Efter ha lossat v\u00e5r tr\u00e4last intog vi kol f\u00f6r Uruguay.<\/p>\n

P\u00e5 La Plata floden.<\/strong><\/span><\/p>\n

Vi anl\u00e4nde till Montevideo och fick lots som f\u00f6rde oss upp f\u00f6r floden till ett stort slakteri \u2013 har gl\u00f6mt namnet. Det var en l\u00e5ng och m\u00f6dosam seglats att segla ett s\u00e5 stort fartyg upp f\u00f6r den krokiga floden mot str\u00f6mmen, vinden ostadig, men v\u00e4rst av allt var de mygg som pl\u00e5gade oss manskap. Lots och bef\u00e4l hade myggn\u00e4t \u00f6ver sina kojer. Vi manskap smorde in oss med lampolja. Det tog oss lite mer \u00e4n tre veckor att segla upp till v\u00e5r best\u00e4melse plats och under denna tid satte vi segel, tog upp ankaret, tog in segel, ankrade \u2013 detta p\u00e5gick natt och dag otaliga g\u00e5nger, n\u00e4r vinden \u00e4ndrades eller floden kr\u00f6ktes. Ja, nog var det en resa man inte gl\u00f6mmer fast det \u00e4r 57 \u00e5r sedan den gjordes.<\/p>\n

Det var som n\u00e4mnts ett stort slakteri, flera hundratals n\u00f6tkreatur slaktades varje dag, men endast k\u00f6tt, hudar och horn tillvaratogs, allt annat spolades ned i floden, och det var fr\u00e5n denna flod vi senare, fast l\u00e4ngre ner, tog v\u00e5rt dricksvatten som anv\u00e4ndes p\u00e5 resan till Antverpen.<\/p>\n

Flykten fr\u00e5n polish\u00e4ktet i Uruguay.<\/strong><\/span><\/p>\n

En s\u00f6ndag vi tio-tiden p\u00e5 morgonen gick n\u00e5gra av oss i land. P\u00e5 ett kaffe intog vi tv\u00e5-tre snapsar av det inhemska vinet. Efter det minns jag ingenting f\u00f6rr \u00e4n jag vaknade upp i ett m\u00f6rkt rum. Jag var mycket sjuk men somnade igen. N\u00e4sta g\u00e5ng jag vakna var det lika m\u00f6rkt och jag var lika sjuk men s\u00e5 h\u00f6rde jag n\u00e5gon r\u00f6ra sig, s\u00e5 jag sade, \u201dVem \u00e4r d\u00e4r?,\u201d och ni kan t\u00e4nka Er min f\u00f6rv\u00e5ning och gl\u00e4dje n\u00e4r jag h\u00f6rde att det var v\u00e5r timmerman, han hade varit med p\u00e5 kafeet och han var en \u00e4ldre man och i m\u00f6rkret p\u00e5tala han f\u00f6ljande: N\u00e4r jag p\u00e5 kaffet f\u00e5tt tre snapsar blev jag som tokig s\u00e5 de kalla p\u00e5 soldaterna \u2013 det \u00e4r de som g\u00f6r polis tj\u00e4nst \u2013 det tog flere av dem innan de fick hand- och andra bojer p\u00e5 mig och mycket stryk fick jag innan de kunde bortf\u00f6ra mig. Mina andra kamrater gick d\u00e4refter ombord igen men timmerman hade k\u00f6pt sig en flaska vin och satte sig i en park och d\u00e4r hade han somnat och vakna d\u00e5 soldaterna slog honom under f\u00f6tterna och s\u00e5 f\u00f6rdes han hit.<\/p>\n

Det var ett ganska stort rum med jordgolv och endast ett j\u00e4rngallrat f\u00f6nster. Vi kunde se en soldat med gev\u00e4r p\u00e5 axeln vandra f\u00f6rbi f\u00f6nstret nu och d\u00e5, och n\u00e4sta g\u00e5ng vi s\u00e5g honom ropa min kamrat p\u00e5 honom och bad om vatten, men han endast skrattade. Vi fick varken vatten eller mat eller g\u00e5 ut och g\u00f6ra v\u00e5ra n\u00f6diga behov f\u00f6rr \u00e4n n\u00e4sta morgon vid tio-elva tiden d\u00e5 vi blev inkallade till n\u00e5gon sorts officer, men som denne endast spr\u00e5ka spanska blev f\u00f6rh\u00f6ret kort, men vi fick lite mat och sen m\u00e5ste vi reng\u00f6ra v\u00e5rt nattlogi. En soldat gav mig ett k\u00e4rl och vinkade att jag skulle f\u00f6lja honom vilket jag gjorde. Bakom n\u00e5gra byggnader var en brunn och d\u00e4r fick jag vatten. Under tiden hade jag givet noga akt p\u00e5 omgivningen och s\u00e5g att det var en h\u00f6g sten mur runt omkring, men att det v\u00e4xte flera stora tr\u00e4d n\u00e4ra muren. N\u00e4r jag kom tillbaka med vattnet till min kamrat omtala jag allt detta och sade vi skall f\u00f6rs\u00f6ka rymma, men han sa, \u201dG\u00f6r f\u00f6r guds skull inte det, f\u00f6r du blir s\u00e4kert skjuten,\u201d men efter ha burit flera k\u00e4rl vatten s\u00e5 tog jag chansen, kl\u00e4ttra upp i tr\u00e4det och fr\u00e5n d\u00e4r ner p\u00e5 muren. N\u00e4r jag var i tr\u00e4det d\u00e5 s\u00e5g jag att det var inte l\u00e5ngt till v\u00e5rt fartyg, s\u00e5 jag hoppade fr\u00e5n muren ner p\u00e5 jorden och marschera ombord. Det var en helgdag s\u00e5 inget arbete utf\u00f6rdes i hamnen. V\u00e5r kapten och f\u00f6rste styrman vore i land s\u00e5 jag rapporterade allt f\u00f6r andren. Han uppmanade mig att g\u00f6mma mig i lasten f\u00f6r snart skulle nog soldaterna komma ombord och leta efter mig, vilket de ocks\u00e5 gjorde fast \u00e4n de har ingen laglig r\u00e4tt att g\u00e5 ombord ett utl\u00e4ndskt fartyg f\u00f6rr\u00e4n de blir kallade av Kapten eller fr\u00e5n Konsulen av det land som fartyget tillh\u00f6r.<\/p>\n

N\u00e4sta dag kom d\u00e4r en tj\u00e4nsteman fr\u00e5n Konsulatet och f\u00f6rde mig upp till n\u00e5gon sorts domstol och d\u00e4r var ocks\u00e5 min kamrat. Jag blev d\u00f6md till tjugo dollars b\u00f6ter men min kamrat blev frik\u00e4nd. Efter f\u00f6rh\u00f6ret sade Konsul tj\u00e4nstemannen till mig, kom ih\u00e5g Nelson att du ej g\u00e5r i land mera h\u00e4r om livet \u00e4r dig k\u00e4rt f\u00f6r de soldater som hade vakt \u00f6ver dig har f\u00e5tt straff och de kommer s\u00e4kert att vilja tr\u00e4ffa dig igen. Jag f\u00f6ljde hans r\u00e5d. Vi intog last av hudar och horn f\u00f6r Antverpen och snart l\u00e4mna vi denna plats. Men nu gick det med god fart ner f\u00f6r floden. Efter tre dygn l\u00e4mna vi lotsen i Montevideo och sedan ut till havs. P\u00e5 hemresan insjukna vi alla i \u201ddysenteri\u201d antagligen fr\u00e5n det vatten vi tagit ur floden. I Antverpen intog vi last f\u00f6r Westervik i Sverige och d\u00e4r blev vi alla avm\u00f6nstrade och jag for d\u00e4rifr\u00e5n som passagerare till Rotterdam, Holland, 1901. Efter\u00e5t har jag ofta t\u00e4nkt p\u00e5 hur dum man \u00e4r som inte reste hem och h\u00e4lsa p\u00e5 Mor och syskon eller minst s\u00e4nt henne n\u00e5gra kronor, men n\u00e4r man \u00e4r endast 20 \u00e5r f\u00f6rst\u00e5r man inte b\u00e4ttre. Man f\u00f6rst\u00e5r det f\u00f6rst n\u00e4r man har egna barn.<\/p>\n

P\u00e5 \u00e4ventyr i Barcelona.<\/strong><\/span><\/p>\n

P\u00e5 h\u00f6sten 1901 i Rotterdam m\u00f6nstra jag p\u00e5 en engelsk \u00e5ngb\u00e5t som gjorde resor med kol fr\u00e5n England till Medelhavs hamnar, d\u00e4rifr\u00e5n till Svarta havet och lasta vete f\u00f6r Rotterdam. P\u00e5 en av dessa resor h\u00e4nde f\u00f6ljande. Vi l\u00e5g i Barcelona, Spanien och lossa kol i pr\u00e5mar och inte vid kaj. N\u00e4r manskapet ville g\u00e5 i land m\u00e5ste vi anlita en Spanjor med b\u00e5t att f\u00f6ra oss i land. Vi landade vid en cement trappa som ledde upp till kajen. De nedersta stegen i denna trappa var alltid mer eller mindre v\u00e5ta, slippriga, s\u00e5 man beh\u00f6vde vara f\u00f6rsiktig n\u00e4r man betr\u00e4dde den. En natt n\u00e4r jag och n\u00e5gra andra kamrater varit i land och skulle g\u00e5 tillbaka ombord vid elva-tolv tiden. Spanjoren med b\u00e5ten var vid trappan, men belysnigen d\u00e4r var d\u00e5lig. Vi steg ner i b\u00e5ten med detsamma men s\u00e5 kom d\u00e4r andra sj\u00f6m\u00e4n fr\u00e5n andra fartyg som ocks\u00e5 skulle g\u00e5 ombord. Vi kunde h\u00f6ra och se att n\u00e5gra av dem var ganska p\u00e5strukna. En del kom ner i b\u00e5ten och Spanjoren skrek, \u201dL\u00e4tts g\u00e5,\u201d men n\u00e5gra h\u00f6ll fast i b\u00e5ten, skrattade och ropade, \u201dPlenty room.\u201d B\u00e5ten blev \u00f6verbelastad och det bl\u00e5ste lite s\u00e5 d\u00e4r gick sm\u00e5 v\u00e5gor. F\u00f6rst slog en in i b\u00e5ten, och s\u00e5 en till och b\u00e5ten sj\u00f6nk och vi hamna i vattnet. Det blev ett v\u00e4ldigt sv\u00e4rande och skrikande p\u00e5 flera olika spr\u00e5k men alla f\u00f6rs\u00f6kte ta sig fram till trappan. Jag med. En av mina skeppskamrater sade, \u201dSimmar du bra Nelson?\u201d Jag sade n\u00e5gorlunda. D\u00e5 sa han, \u201dKom d\u00e5 bort fr\u00e5n det d\u00e4r d\u00e5rhuset innan du blir dr\u00e4nkt.\u201d Han simmade n\u00e5gra famnar d\u00e4rifr\u00e5n och jag efter och d\u00e4r l\u00e5g vi och trampa vatten och s\u00e5g och h\u00f6rde hur folk uppf\u00f6r sig n\u00e4r de mister ber\u00e4kningen. N\u00e4r n\u00e5gon eller n\u00e5gra kommit upp p\u00e5 den hala trappan s\u00e5 var det alltid n\u00e5gon i vattnet nedanf\u00f6r som fick fast i n\u00e5got byxben ovanf\u00f6r med den p\u00e5f\u00f6ljd att han igen fick tag i n\u00e5gon ovanf\u00f6r och s\u00e5 gick hela hopen i vattnet. Det tog ju inte alltf\u00f6r l\u00e4nge f\u00f6rr \u00e4n Polis och andra personer anl\u00e4nde och fick dem upp p\u00e5 kajen, men skadan hade d\u00e5 redan gjorts. En del blev f\u00f6rda direkt till sjukhus, vi andra f\u00f6rdes till Polisen f\u00f6r f\u00f6rh\u00f6r, de som var nyktra fick l\u00e4mna och g\u00e5 till sin respektive b\u00e5tar. En av mina kamrater blev f\u00f6rd till sjukhus men ett spr\u00e4ckt k\u00e4kben, hur m\u00e5nga andra fick vi aldrig veta, men Spanjoren med b\u00e5ten omtala att det fattades tv\u00e5 av bes\u00e4ttningen fr\u00e5n en b\u00e5t och de hade haft landpermission den kv\u00e4llen. Antagligen har jag att tacka min mera f\u00f6rst\u00e5ndiga skeppskamrat f\u00f6r att komma fr\u00e5n olyckan som jag gjorde.<\/p>\n

Halifax, Barbados, Boston.<\/strong><\/span><\/p>\n

1902 i januari eller februari m\u00f6nstrade jag p\u00e5 en tysk bark som gick fr\u00e5n Rotterdam till Portugal, och lastade d\u00e4r salt f\u00f6r Halifax, U. S. A. D\u00e4r rymde n\u00e4rap\u00e5 hela bes\u00e4ttningen. Efter\u00e5t tog jag hyra p\u00e5 en engelsk b\u00e5t som gick med passagerare och last ner till m\u00e5nga av de olika engelska besittningarna i West Indien \u00e4nda ner till Britiska Guyana. Hela bes\u00e4ttningen med undantag av bef\u00e4let och 4 rorsm\u00e4n var Negrar. Jag var rorsman.<\/p>\n

En resa n\u00e4r vi var n\u00e4ra den Franska \u00f6n Haiti blev det en s\u00e5dan tjock r\u00f6k att vi m\u00e5ste signalera som i tjocka. N\u00e4r vi kom in till Barbados fick veta att det eldsputande berget p\u00e5 \u00f6n hade begravt en hel stad p\u00e5 30.000 personer i lavan och det var fr\u00e5n detta den tjocka r\u00f6ken kom fr\u00e5n, det var May 1902.<\/p>\n

New York, Brasilien.<\/strong><\/span><\/p>\n

N\u00e4r jag l\u00e4mnade denna b\u00e5t i Halifax for jag som passagerare till Boston, U. S. A. Det var min f\u00f6rsta g\u00e5ng i U. S. A., h\u00f6sten 1902. I Boston fick jag hyra p\u00e5 en skonare som gick till Bangor och lasta tr\u00e4 f\u00f6r Brooklyn, N. Y. D\u00e4r tog jag en annan skonare som gick ner till North Carolina och tillbaka till New York. Sedan m\u00f6nstra jag p\u00e5 en tysk \u00e5ngare som gick ner p\u00e5 olika hamnar i Brasilien och lasta kaffe f\u00f6r New York. I Rio blev jag intagen p\u00e5 sjukhus f\u00f6r en ok\u00e4nd sjukdom. D\u00e4r l\u00e5g jag f\u00f6r tre dagar och s\u00e5g och h\u00f6rde s\u00e5 mycket el\u00e4nde fr\u00e5n olika sjukdomar, mest veneriska, och fr\u00e5n opium r\u00f6kare. En tysk Dr p\u00e5 sjukhuset d\u00e4r tala om f\u00f6r mig att om en person r\u00f6ker opium en enda g\u00e5ng s\u00e5 \u00e4r han i 99% r\u00f6kare f\u00f6r livet och jag fick fr\u00e5n detta en s\u00e5dan chock \u2013 r\u00e4dsla! \u2013 att f\u00f6r m\u00e5nga \u00e5r smakade jag inte ens n\u00e5gon sprit, endast \u00f6l och vin. Jag fick l\u00e4mna sjukhuset i tid nog att f\u00f6lja med b\u00e5ten till New York d\u00e4r vi blev avm\u00f6nstrade.<\/p>\n

Australien, Niggers.<\/strong><\/span><\/p>\n

Sedan m\u00f6nstra jag p\u00e5 en Holl\u00e4ndsk Bark som gick till Australien \u2013 Freemantle. D\u00e4r rymde jag och ett par kamrater. Vi hade h\u00f6rt talas om en guldgruva med rika fyndigheter och dit ville vi. Vi hade inga eller lite pengar men k\u00f6pte n\u00e5gra kok k\u00e4rl och mat. N\u00e4r vi kunde var vi fri passagerare p\u00e5 t\u00e5get, annars marschera vi det mesta. Det var vackert varmt v\u00e4der men v\u00e4rst var att inne i landet i v\u00e4stra Australien finns inte f\u00e4rsk vatten. Det pumpas m\u00e5nga mil upp i landet. P\u00e5 vissa avst\u00e5nd hitta man vattenbas\u00e4nger och det var fr\u00e5n dessa bass\u00e4nger vi fyllde v\u00e5ra kanistrar. Vi hade nog traskat p\u00e5 en veckas tid utan n\u00e5gon bebyggelse och utan att f\u00e5 veta hur l\u00e5ngt det var kvar till det guldfynd vi h\u00f6rt om d\u00e5 vi m\u00f6tte en ridande Polis och han gjorde n\u00e5gra fr\u00e5gor och sedan visade han oss hur vi skulle komma till en stor f\u00e5r farm. Efter ett par dagar kom vi dit hungriga som vargar. N\u00e5got arbete fick vi ej men vi fick slakta ett f\u00e5r och beh\u00e5lla hela kroppen, men skinnet skulle l\u00e4mnas till g\u00e5rden, och s\u00e5 fick vi mj\u00f6l och lite salt s\u00e5 nu hade vi mat igen f\u00f6r en vecka eller tv\u00e5. En dag p\u00e5tr\u00e4ffade vi en neger by med fem-sex t\u00e4lt. Australiens niggers \u00e4r mycket sm\u00e5 till v\u00e4xten och vita personer f\u00e5r ej g\u00e5 in i deras byar. Alla negrarna kr\u00f6p in i deras t\u00e4lt och l\u00e5g och kikade p\u00e5 oss. Den nigger som stannat ute var en gammal gr\u00e5sk\u00e4ggig man. Han sa inte ett ord till oss, fast \u00e4n vi spr\u00e5ka till honom, s\u00e5 vi fortsatte v\u00e5r resa. Jag mins ej hur l\u00e5ng tid det tog oss innan vi kom till bebodda trakter och in till staden Perth. D\u00e4r tr\u00e4ffade vi en riktig \u201dSwagman,\u201d en luffare, och n\u00e4r vi omtala vad vi upplevt av hunger o.s.v. skrattade han och gick s\u00e5 in i n\u00e4rmaste hus och kom ut med en hel del god mat och vi hade f\u00f6lje med denne man tills vi kom tillbaka till Freemantle och han sk\u00f6tte om att vi inte beh\u00f6vde vara hungriga.<\/p>\n

Med U.S.A Bark till Honolulu.<\/strong><\/span><\/p>\n

Efter n\u00e5gra dagar fick jag tillf\u00e4llig hyra p\u00e5 en b\u00e5t i kustfart och n\u00e4r vi kom till Melbourne s\u00e5 tog jag hyra p\u00e5 en stor fyra mastad U. S. A. Bark som gick till Honolulu, Hawai, dit vi anl\u00e4nde Julen 1903. H\u00e4r blev alla avm\u00f6nstrade. Jag med omkring 25 USD, och d\u00e4r stannade jag i \u00f6ver tv\u00e5 m\u00e5nader f\u00f6rutan arbete, ej heller fast husrum och m\u00e5dde utm\u00e4rkt hela tiden. Detta var annat \u00e4n Australien. Vackert varmt v\u00e4der hela tiden, sn\u00e4lla trevliga inf\u00f6dingar som man fick umg\u00e5s med som i egen familj. Om man var hungrig och inga pengar hade \u2013 vilket var f\u00f6r det mesta \u2013 beh\u00f6vde man endast g\u00e5 n\u00e5gra kilometer fr\u00e5n staden och d\u00e4r fans flera sorters goda och n\u00e4rande frukter att plocka, eller kunde man med sin fisklina som man alltid bar med sig f\u00e5nga och steka p\u00e5 platsen l\u00e4ckra fiskar. Eller kanske n\u00e5gon passagerarb\u00e5t skulle anl\u00e4nda och d\u00e5 var man d\u00e4r och passa p\u00e5 att n\u00e5gon passagerare beh\u00f6vde hj\u00e4lp och s\u00e5 fick man alltid n\u00e5gra dollars. Ja, p\u00e5 s\u00e5dant s\u00e4tt f\u00f6rfl\u00f6t n\u00e5gra angen\u00e4ma m\u00e5nader.<\/p>\n

Seattle, f\u00f6rsta U.S papper.<\/strong><\/span><\/p>\n

Men n\u00e4r \u00e4r nutidsm\u00e4nniskan n\u00f6jd? Jag m\u00f6nstrade igen p\u00e5 en U. S. A. Bark och n\u00e4r den kom till Seattle s\u00e5 l\u00e4mnade jag d\u00e4r. Tog d\u00e4r ut mitt \u201dF\u00f6rsta papper att bli U. S. A. Medborgare\u201d 1904. Sedan m\u00f6nstrade jag p\u00e5 en skonare som gick Hankow, Kina och tillbaka till Seattle. Skrev d\u00e4r in mig i sj\u00f6mans fackf\u00f6rening och segla p\u00e5 Westkusten av U. S. A. p\u00e5 olika fartyg till 1917.<\/p>\n

F\u00f6rlisning i Alaska.<\/strong><\/span><\/p>\n

Jag var matros p\u00e5 en liten skonare som gick fr\u00e5n San Francisco till Alaska, till \u201dcodfish\u201d stationerna med salt och proviant, och med fisk tillbaka. Vi var endast sex mans bes\u00e4ttning med Captenen. Han gjorde goda aff\u00e4rer med att personligen medf\u00f6ra en m\u00e4ngd whisky vilket han s\u00e5lde till Indianer och till fiskarna. Han tyckte nog om det sj\u00e4lv f\u00f6r han var s\u00e4llan nykter. Han var den ende omboard som kunde n\u00e5gonting om navigation. P\u00e5 den tiden var d\u00e4r inga ledfyrar p\u00e5 dessa \u00f6ar. En dag sade Capt. \u201dH\u00e5ll god utkik f\u00f6r vi b\u00f6rjar komma n\u00e4rmare v\u00e5r destination.\u201d Detta var i b\u00f6rjan av March m\u00e5nad med l\u00e5nga och m\u00f6rka n\u00e4tter. N\u00e5gon g\u00e5ng p\u00e5 natten s\u00e5g vi ett svagt ljus i land och Capt. mena att det var nog fisk stationen vi skulle till, s\u00e5 vi skulle v\u00e4nta till dagningen s\u00e5 vi segla in i en liten vik f\u00f6r att d\u00e4r kunna ankra. Antagligen bed\u00f6mde Capt. fel p\u00e5 avst\u00e5nd till land f\u00f6r vi segla upp emellan n\u00e5gra klippor och d\u00e4r stod skutan fast, ganska n\u00e4ra land. Capt. sade att n\u00e5gon m\u00e5ste f\u00f6rs\u00f6ka komma i land och g\u00e5 upp mot det ljus vi hade sett f\u00f6r att skaffa hj\u00e4lp. Jag var villig att f\u00f6rs\u00f6ka. Det var ganska l\u00e4tt att uppn\u00e5 fasta landet men sv\u00e5rt att i m\u00f6rker utan alls n\u00e5gra stigar \u2013 v\u00e4gar \u2013 hitta fram till det ljus vi sett, men efter en timmes tid fick jag sikte p\u00e5 det och det var fisk stationen med n\u00e5gra hus. Jag gick in i det hus d\u00e4r ljuset brann. Det var ett vanligt \u201dBunckhouse\u201d med s\u00e4ngar vid v\u00e4ggarna en ovanf\u00f6r den andra liksom i Skansen p\u00e5 ett fartyg. H\u00e4r sov nog en 30 man n\u00e4r jag kom in. Eftersom ingen hade h\u00f6rt mig n\u00e4r jag kom in s\u00e5 hostade jag f\u00f6r att bli uppm\u00e4rkt. D\u00e5 vakna en av fiskarna som sov i \u00f6vre bunken. Han tittade skarpt ett tag p\u00e5 mig och med detsamma tog han ett gev\u00e4r som h\u00e4ngde p\u00e5 v\u00e4ggen i hans koj, siktade det p\u00e5 mig och skrek h\u00f6gt, \u201dHands upp.\u201d Jag stack kvickt h\u00e4nderna i luften. Alla de andra som var d\u00e4r vakna och sen m\u00e5ste jag med h\u00e4nderna i luften ber\u00e4tta om vem jag var samt om den strandade Skonaren och alla rusade de ner dit f\u00f6r att hj\u00e4lpa till att f\u00e5 den loss. N\u00e4r jag fick tid s\u00e5 fr\u00e5gte jag fiskaren som pekade gev\u00e4ret mot mig varf\u00f6r han gjort s\u00e5, svaret blev, \u201dF\u00f6r en veckas tid sedan s\u00e5 blev en fiskare d\u00f6dad av en Indian och han har \u00e4nnu inte blivet fast., och du s\u00e5g nog ut som en Indian,\u201d och antagligen hade han r\u00e4tt om mitt utseende, jag hade v\u00e4l knappast tv\u00e4ttat mig eller rakats p\u00e5 minst tre veckor.<\/p>\n

Man kunde inte g\u00f6ra mycket den natten f\u00f6r att f\u00e5 skonaren loss, men man b\u00f6rja att f\u00f6ra i land proviant o.s.v. och Capt s\u00e5g nog till att hans Whisky l\u00e5dor var det f\u00f6rsta som b\u00e4rgades, men jag tror han gjorde fel d\u00e4r f\u00f6r det tog inte l\u00e4nge f\u00f6rr \u00e4n b\u00e5de fiskare och Indianer smaka p\u00e5 varan, g\u00f6mde en l\u00e5da Whisky \u00e4n h\u00e4r en d\u00e4r, och som det var m\u00f6rkt kunde det l\u00e4tt l\u00e5ta sig g\u00f6ras. Innan det dagades var alla, b\u00e5de sm\u00e5 och stora, m\u00e4n och Squaus fulla och glada, men v\u00e4rst av allt var att det b\u00f6rja bl\u00e5sa upp och innan n\u00e4sta middag var det full storm och n\u00e4sta morgon var skonaren endast ett minne blott. Ja, sedan blev det ett s\u00e5dant supande p\u00e5 denna \u00f6 att inte har jag sett maken. Det var endast kocken fr\u00e5n skonaren och jag som inte smakade av Capt whisky. Jag hade skr\u00e4cken i mig \u00e4n fr\u00e5n vad jag s\u00e5g i Rio och kocken var religi\u00f6s. Det tog en veckas tid innan det blev slut p\u00e5 kalaset och under tiden hade en fiskare och en Indian drunknat n\u00e4r de var nere d\u00e4r skutan f\u00f6rlist och letade efter whisky som de g\u00f6mt d\u00e4r. Efter en \u00e5tta-tio dagars tid fick bes\u00e4ttningen fr\u00e5n Skonaren fara med en liten \u00f6ppen b\u00e5t till en plats p\u00e5 fasta landet som hade regulj\u00e4r f\u00f6rbindelse med Seattle, dit vi anl\u00e4nde utan tillg\u00e5ngar och s\u00e5 var det att m\u00f6nstra p\u00e5 nytt p\u00e5 n\u00e5got annat fartyg.<\/p>\n

Utan arbete i Aberdeen.<\/strong><\/span><\/p>\n

Vintern 1906-1907 efter \u00e5terkomsten till Aberdeen, Wash. fr\u00e5n en resa till Mexico beh\u00f6vde Skonaren lite reparation p\u00e5 varvet. Under den tid hon l\u00e5g p\u00e5 varvet beh\u00f6vdes inga matroser omboard, men Capt lova att de av oss som ville \u00e5terkoma n\u00e4r reparationen var slutf\u00f6rd fick stanna omboard, men naturligtvis utan varken hyra eller mat. Som det d\u00e5 var d\u00e5liga tider f\u00f6r sj\u00f6m\u00e4n besl\u00f6t sig tre av oss f\u00f6r att antaga Capt anbud. Det tog endast en vecka f\u00f6r reparationen, och en fredag sade Capt att n\u00e4sta m\u00e5ndag skall det b\u00f6rjas f\u00f6r Er. N\u00e4sta dag l\u00f6rdag kallade sj\u00f6mans Union upp till ett extra m\u00f6te d\u00e4r det blev beslutat att vi tre som stannat omboard ej fick p\u00e5m\u00f6nstra utan man skulle tagas fr\u00e5n den lista av arbetsl\u00f6sa som fans i lokalen. Detta var mot stadgarna, paragrafen som lyder \u201dSj\u00f6m\u00e4n i hamn som ej l\u00e4mnar sina fartyg beh\u00f6ver ej anteckna namn i listan i lokalen.\u201d Vi tre p\u00e5peka detta vid m\u00f6tet men till ingen nytta. Vi blev utan arbete och som vi d\u00e5 f\u00f6rst\u00f6rt \u2013 l\u00e5nat bort, o.s.v. \u2013 den l\u00f6n vi mottagit f\u00f6r en veckas tid var vi nu alldeles panka och mitt i vintern, utan h\u00e4rb\u00e4rge, utan matkuponger. Annars bruka vi sj\u00f6m\u00e4n som ej kunde ta vara p\u00e5 v\u00e5ra pengar g\u00f6ra s\u00e5 h\u00e4r n\u00e4r vi blev avbetalta att vi betala husrum f\u00f6r n\u00e5gra veckor fram\u00e5t, k\u00f6pte matkuponger p\u00e5 n\u00e5gon billig resturant, o.s.v. men nu stod vi d\u00e4r utblottade. Det enda som var en f\u00f6rdel var att de flesta salooner \u2013 krogar \u2013 hade \u00f6ppet hela 24 timmar, varmt var d\u00e4r och stolar att sitta p\u00e5. Det var d\u00e4r man i en stol fick sig en tupplur och av g\u00e4sterna ibland ett glas \u00f6l eller l\u00e5na n\u00e5gon dollar om man hade tur.<\/p>\n

Aberdeen var d\u00e5 en utpr\u00e4glad lumber hamn med stora skogar n\u00e4ra till och flera s\u00e5gverk d\u00e4r det sysselsattes en m\u00e4ngd arbetare, och m\u00e5nga av dem spenderade sina pengar p\u00e5 krogar och dans, husrum, liksom vi sj\u00f6m\u00e4n. Dansplatserna var bel\u00e4gna en bit utanf\u00f6r egentliga staden och dit vandrade man ganska ofta och tr\u00e4ffa personer. En kv\u00e4ll eller natt var jag ensam var p\u00e5 v\u00e4g mot staden fr\u00e5n dansplatserna. Det hade sn\u00f6at lite p\u00e5 kv\u00e4llen men nu var det fullt m\u00e5nsken. Jag s\u00e5g i sn\u00f6en p\u00e5 trottoaren ett litet m\u00f6rkt f\u00f6rem\u00e5l som jag sparkade till som man ju g\u00f6r ibland utan alla n\u00e5gra tankar. Det fl\u00f6g ut p\u00e5 gatan och d\u00e5 h\u00f6rde jag ett pinglande ljud fr\u00e5n det. Jag blev nyfiken och s\u00f6kte efter det och min f\u00f6rv\u00e5ning blev stor f\u00f6r n\u00e4r jag hittade det befanns det vara en penga b\u00f6rs med fyra stycken fem-dollars guldmynt och n\u00e5gra silverslantar. Detta mitt fynd v\u00e5gade jag ej omtala f\u00f6r n\u00e5gon, men jag och mina tre kamrater beh\u00f6vde ej g\u00e5 hungriga.<\/p>\n

Tv\u00e5 eller tre dagar efter detta var jag och en kamrat nere vid j\u00e4rnv\u00e4gs stationen. T\u00e5get fr\u00e5n Portland-Seattle stannar h\u00e4r en halv timmes tid. Bland passagerarna var en gammal skipskamrat till mig och n\u00e4r han utfr\u00e5gade mig hur jag hade det o.s.v. omtala jag min situation f\u00f6r honom. V\u00e5gade ej n\u00e4mna de pengar jag hittat s\u00e5 l\u00e4nge den andra h\u00f6rde p\u00e5. Han tog d\u00e5 upp 20 dollars och gav mig och s\u00e5 gick t\u00e5get och jag ej h\u00f6rt fr\u00e5n honom mera. Nu gick det ej mera n\u00f6d p\u00e5 mig s\u00e5 l\u00e4nge jag var i Aberdeen och snart fick man hyra igen p\u00e5 n\u00e5got fartyg.<\/p>\n

Kunde inte r\u00e4kna.<\/strong><\/span><\/p>\n

En dag stod att l\u00e4sa p\u00e5 tavlan i sj\u00f6manslokalen i San Francisco att p\u00e5 vissa fartyg hade hyran h\u00f6jts med 5 %. Jag hade s\u00e5 d\u00e5lig skolkunskap att jag ej f\u00f6rstod vad detta betydde, s\u00e5 jag fr\u00e5gade en kamrat, han skrattade \u00e5t mig och sade, \u201dDet \u00e4r ju s\u00e5 enkelt, det blir ju fem dollars p\u00e5 varje 100.\u201d Jag sa, \u201dMen jag har ju 45 dollars i m\u00e5naden, hur stor \u00e4r min p\u00e5\u00f6kning?\u201d Kamraten m\u00e5ste d\u00e5 ta upp papper och penna och r\u00e4kna ut det \u00e5t mig, och jag tog denna papperslapp och skrev upp det i en bok som jag har \u00e4n i denna dag. Jag tror det var hans skratt \u00e5t min okunnighet som blev begynnelsen till att jag b\u00f6rja l\u00e4ra mig r\u00e4kna, men det tog tid och t\u00e5lamod, och av det sista har jag aldrig haft \u00f6verfl\u00f6d, men jag ins\u00e5g att om jag ville bli n\u00e5got b\u00e4ttre \u00e4n jag nu var s\u00e5 m\u00e5ste det g\u00f6ras snart. Jag var d\u00e5 27 \u00e5r gammal.<\/p>\n

Jag fr\u00e5gade flera styrm\u00e4n, andra ocks\u00e5 om hur jag skulle b\u00f6rja och de flesta menade att med mina skolkunskaper m\u00e5ste jag taga en l\u00e4ngre kurs i navigations skola. Detta kostar pengar och det hade jag inte. Jag k\u00f6pte flera sorters b\u00f6cker men de flesta var alltf\u00f6r komplicerade, s\u00e5 det gick sakta fram\u00e5t \u2013 om alls.<\/p>\n

U.S Transport Sheridan.<\/strong><\/span><\/p>\n

Jag var anst\u00e4lld som b\u00e5tsman p\u00e5 S. S. Sheridan, ett stort trupptransport fartyg som f\u00f6rde trupper fr\u00e5n U. S. A. till Honululu, Guam, Philippinerna, Kina, och p\u00e5 hem v\u00e4gen in och bunkra \u2013 ta in kol \u2013 i Japan. En av sj\u00f6m\u00e4nnen p\u00e5 denna b\u00e5t hade styrmans examen. Han var Tyskf\u00f6dd och vi hade hytter n\u00e4ra varandra. Han l\u00e4ste sj\u00e4lv vidare f\u00f6r sin f\u00f6rkovran och n\u00e4r jag f\u00f6r honom omtala mina sv\u00e5righeter s\u00e5 lova han att hj\u00e4lpa mig och under det \u00e5r vi var tillsammans fick jag den start jag beh\u00f6vde.<\/p>\n

Det tog 2 \u00e5r efter detta f\u00f6rr \u00e4n jag v\u00e5ga f\u00f6rs\u00f6ka och anm\u00e4la mig som aspirant och bli f\u00f6rh\u00f6rd som Second Mate (andre styrman) hos navigations inspektionen. Eld provet gick bra och jag fick min License. Jag hade f\u00f6rut varit p\u00e5 ett par av Standard Oils b\u00e5tar och fast jag n\u00e4mner det sj\u00e4lv, var jag omtyckt d\u00e4r. Jag fick f\u00f6rst en plats som tredje Styrman p\u00e5 S. S. Axencion, sedan som andra och f\u00f6rste Styrman p\u00e5 flere av deras b\u00e5tar fr\u00e5n May 1911 till July 1917 d\u00e5 jag som frivillig intr\u00e4dde i U. S. A. krigsflotta.<\/p>\n

Krig i Europa.<\/strong><\/span><\/p>\n

Feb 1915 var jag andre Styrman p\u00e5 S. S. Richmond d\u00e5 vi l\u00e4mna San Francisco med en \u201dbrage in tow\u201d p\u00e5 v\u00e4g till London med bensin last. Det var d\u00e5 krig mellan Tyskland \u2013 England. Vi gick ner genom Panama kanalen upp till New York f\u00f6r att ta in Bunker olja. De flesta av bes\u00e4ttningen l\u00e4mna i N. Y, de ville ej g\u00e5 till n\u00e5gon krigssk\u00e5deplats. Det var mycket Tyska ub\u00e5tar i Engelska kanalen och m\u00e5nga b\u00e5tar s\u00e4nktes. N\u00e4r vi nalkades kanalen h\u00f6rde vi nog genom radion hur flere fartyg s\u00e4nktes med man och allt. Vi anl\u00e4nde till London allt v\u00e4l och gjorde sedan flere resor N.Y. \u2013 London f\u00f6rutan att sj\u00e4lva bliva p\u00e5skjutna, men vi var ganska n\u00e4ra n\u00e4r det h\u00e4nde och vi b\u00e5de s\u00e5g och h\u00f6rde det, men vi fick aldrig sj\u00e4lva g\u00e5 in och hj\u00e4lpa n\u00e5gon beskjuten b\u00e5t f\u00f6r d\u00e4r var alltid \u2013 n\u00e4stan \u2013 n\u00e5got krigsfartyg i n\u00e4rheten och genom radion blev vi kommenderade att ej hj\u00e4lpa till p\u00e5 n\u00e5got vis om vi ej blev kallade att g\u00f6ra s\u00e5. De f\u00f6rsta krigs\u00e5ren fick handelsfartyg g\u00e5 utan konvoj. N\u00e4r vi f\u00f6rsta g\u00e5ngen nalkades fara i zonen (kanalen) och jag skulle \u00f6verta vakten p\u00e5 bryggan s\u00e5 stoppa jag alla mina kontanta pengar och alla v\u00e4rde f\u00f6rem\u00e5l i fickan. N\u00e4r jag sedan omtala detta f\u00f6r de andra officerarna, s\u00e5 skratta de och tala om att de gjort sammaledes, men efter vi gjort en eller tv\u00e5 resor till s\u00e5 l\u00e4t vi nog v\u00e5ra v\u00e4rde saker f\u00f6rbli i hytten.<\/p>\n

Flickan fr\u00e5n Bjuf.<\/strong><\/span><\/p>\n

F\u00f6rste Styrman och jag hade \u00f6verenskommit att han skulle f\u00e5 sin fri tid hela tiden vi l\u00e5g i N. Y. \u2013 han hade hustru d\u00e4r \u2013 och jag skulle f\u00e5 hela min fritid i London, s\u00e5 jag blev bekant med m\u00e5nga d\u00e4r, bland dem en flicka som sade sig vara Belgare. Det var just d\u00e5 n\u00e4r Tyskarna hade intagit hela Belgium och m\u00e5nga av dem hade kommit till England. Jag h\u00f6rde p\u00e5 hennes spr\u00e5k att hon ej var fr\u00e5n Belgium och sade till henne att hon lj\u00f6g. D\u00c5 sade hon att hon var fr\u00e5n Danmark och \u00e4ven d\u00e5 sade jag till henne, \u201dVarf\u00f6r ljuger du?\u201d D\u00e5 blev flickan r\u00e4dd och b\u00f6rja gr\u00e5ta, men jag tr\u00f6sta henne med att jag ej var n\u00e5gon Polis, o.s.v. och bad henne att omtala varifr\u00e5n hon kom. Hon sade att hon var f\u00f6dd i Bjuf och n\u00e4mnde hennes f\u00f6r\u00e4ldrars namn, vilket jag gl\u00f6mt, men efter\u00e5t skrev jag till broder Albert och han k\u00e4nde hennes f\u00f6r\u00e4ldrar. Jag har fortfarande hennes photo n\u00e5gonstans. N\u00e4r hon sade att hon var fr\u00e5n Bjuf, fr\u00e5ga jag om hon k\u00e4nde Alfred Nilsson d\u00e4r. Ja, d\u00e5 blev hon \u00e4nnu mera uppr\u00f6rd och sade, \u201dVem \u00e4r Ni egentligen? Nog k\u00e4nner jag honom.\u201d D\u00e5 sade jag att det \u00e4r hans bror du talar med. Hon sa, \u201dMen d\u00e5 \u00e4r det v\u00e4l Trumpis du \u00e4r.\u201d De kallade mig f\u00f6r Trumpis i Bjuf. Jag tr\u00e4ffade henne varje g\u00e5ng vi kom till London men efter jag kom tillbaka till San Francisco var det slut med flickan fr\u00e5n Bjuf.<\/p>\n

 <\/p>\n

Kaptens licens.<\/strong><\/span><\/p>\n

N\u00e4r jag nu hade tiden inne f\u00f6r att f\u00e5 anh\u00e5lla om Captens examen ans\u00e5g jag att en snabb kurs hos en navigations l\u00e4rare beh\u00f6vdes. Detta gjorde jag och s\u00e5 inlades ans\u00f6kan hos h\u00f6ga vederb\u00f6rande och det gick bra, fick min Masters Certificate (Capt License) San Francisco, Cal, 1916. N\u00e4r jag var uppe f\u00f6r denna min examen \u2013 det tar en veckas tid \u2013 v\u00e5gade jag ej stanna i mitt rum som jag haft en 4 \u00e5rs tid och sj\u00e4lv m\u00f6blerat, f\u00f6r dit kom kamrater som ville ha en ut p\u00e5 n\u00f6jen och den veckan v\u00e5gade jag ej blanda n\u00f6jen med navigation. Jag gick hem en g\u00e5ng om dagen efter post o.d.l. En onsdag sade min v\u00e4rdinna du skall kalla upp Mrs Holmstr\u00f6m, vilket jag gjorde. Mrs Holmstr\u00f6m bj\u00f6d mig till hennes dotters f\u00f6delse kalas p\u00e5 torsdag kv\u00e4llen, men jag sade att det var alldeles om\u00f6jligt, jag \u00e4r upptagen. Mrs Holmstr\u00f6m sade, Men den flicka som du tyckte s\u00e5 mycket om h\u00e4rom kv\u00e4llen hos Mrs B\u00e4ckman hon kommer ocks\u00e5 hit, men \u00e4nd\u00e5 m\u00e5ste jag avb\u00f6ja och Mrs Holmstr\u00f6m f\u00f6rl\u00e4t mig aldrig. Flickan hon spr\u00e5ka om var Amanda Gr\u00f6ndahl.<\/p>\n

Kanonlavetten.<\/strong><\/span><\/p>\n

July 1917 fick jag order att infinna och anm\u00e4la mig som watch offider p\u00e5 SS Vulcan d\u00e5 at Mare Island Navy Yard, Cal. N\u00e5gra dagar efter\u00e5t l\u00e4mnade Vulcan f\u00f6r Panama Canal d\u00e4r vi skulle lossa en del f\u00f6r f\u00f6rsvaret, artilleri m. m. Sedan l\u00e4mnade vi f\u00f6r Norfolk, Va. N\u00e4r jag en dag hade vakten p\u00e5 bryggan s\u00e5g jag de Bef Officer \u2013 han \u00e4r n\u00e4st h\u00f6gst i bef\u00e4l ombord \u2013 och en del manskap p\u00e5 f\u00f6rskeppet i f\u00e4rd med att hissa upp n\u00e5got stort, tungt f\u00f6rem\u00e5l och dumpa det i havet, Kunde ej begripa vad det var, men p\u00e5 kv\u00e4llen n\u00e4r jag tr\u00e4ffa Bef Officer fr\u00e5gade jag vad sort f\u00f6rem\u00e5let var som dumpades i sj\u00f6n? F\u00f6rst s\u00e5g han skarpt p\u00e5 mig sedan sade han det var en kanonlavett. N\u00e4r jag s\u00e5g m\u00e4kta f\u00f6rv\u00e5nad ut b\u00f6rja han f\u00f6rklara f\u00f6r mig att den skulle levererats i Panama och om jag har den ombord n\u00e4r vi kommer till Norfolk blir det s\u00e5 mycket skrivning om den samma fr\u00e5n flera olika byr\u00e5er i The Navy Dept fr\u00e5n Panama och jag personligen s\u00e5 att man kunde k\u00f6pa en ny lavett f\u00f6r de pengar som besparas in med att jag dumpar saken overboard. Men hur g\u00e5r det med honom i Panama som kvitterat ut motagandet av lavetten. The Bef Off endast skaka p\u00e5 axlarna.<\/p>\n

R\u00e4ddande av bes\u00e4ttning och 2 kattor.<\/strong><\/span><\/p>\n

Jag tj\u00e4nstgjorde flera m\u00e5nader p\u00e5 Vulcan, avancerade sj\u00e4lv till Bef Officer och var det d\u00e5 vi i Dec 1917 ute p\u00e5 Atlanten fick order om att bist\u00e5 och om m\u00f6jligt bogsera in ett fartyg som blivit antagligen torpeded f\u00f6r den var man\u00f6ver oduglig men inte l\u00e4ck. Knight of the Thistle hette fartyget. Efter ett ganska h\u00e5rt arbete fick vi en bogserkabel ombord och s\u00e5 b\u00f6rjade det. Allt gick v\u00e4l f\u00f6r n\u00e5gra timmar s\u00e5 l\u00e4nge v\u00e4dret var bra. Men North Atlanten \u00e4r om vintern s\u00e4llan lugn och om natten med storm och sn\u00f6tjocka brast kabeln och snart var fartygen osynliga f\u00f6r varandra. Stormen tilltog i styrka och vara i 5 dagar. Vi var nog i f\u00f6rbindelse med varann och det andra fartyget hade flera s\u00e4nt ut n\u00f6dsignaler och att allt p\u00e5 d\u00e4ck hade spolats over board, alla livb\u00e5tar vore borta, o.s.v. P\u00e5 fj\u00e4rde dagen l\u00e4tta sn\u00f6tjockan s\u00e5 det blev b\u00e4ttre sikt och vid middags tiden fick vi sikte p\u00e5 henne. Stormen med mycket h\u00f6g sj\u00f6 gick s\u00e5 det var om\u00f6jligt att s\u00e4tta ut n\u00e5gon livb\u00e5t. Capt. p\u00e5 Vulcan och jag hade redan uppgjort en plan hur vi skulle g\u00e5 tillv\u00e4ga f\u00f6r att r\u00e4dda dem och denna plan hade p\u00e5 radio delgivits de andra fartyget. Den lydde s\u00e5 h\u00e4r: vi skulle kasta en flotte I sj\u00f6n med en stark lina fast gjord, sedan skulle Vulcans Capt. man\u00f6vrera s\u00e5 att denna flotta skulle komma l\u00e5ngsidan p\u00e5 det sjunkande fartyget. Allt s\u00e5dant tar en l\u00e5ng tid och \u00e4r sv\u00e5rt att utf\u00f6ra men s\u00e5 l\u00e4nge tjockan \u00e4r borta s\u00e5 borde det g\u00e5. F\u00f6rsta g\u00e5ngen vi fick flotten l\u00e5ngsidan mot det andra fartyget var det ingen av manfolket som v\u00e5gade hoppa ner p\u00e5 flotten. Nog var det ett v\u00e5gspel att s\u00e5 g\u00f6ra men n\u00e5got annat kunde inte g\u00f6ras f\u00f6rr \u00e4n v\u00e5gorna blev mindre. Det tog inte l\u00e4nge f\u00f6rr \u00e4n flotten drev bort fr\u00e5n det sjunkande fartyget och vi p\u00e5 Vulcan m\u00e5ste hala den till Vulcan. V\u00e5r Capt. telegraferade d\u00e5 till det andra fartyget att han skulle f\u00f6rs\u00f6ka med att f\u00e5 flotten dit en g\u00e5ng till och om d\u00e5 ingen hoppar ner i den s\u00e5 s\u00e4tter vi kurs mot v\u00e5r destinations hamn. Det tog omkring 2 timmar f\u00f6rr \u00e4n vi igen hade flotten vid det andra fartyget och nu hoppade flera man ner p\u00e5 en g\u00e5ng och snart var den full med omkring 20 matroser och s\u00e5 hala vi den till Vulcan. Men Vulcan rulla s\u00e5 mycket att vi m\u00e5ste kasta linor till varje man och de band dem om livet och s\u00e5 drog vi dem ombord genom vattnet. En av m\u00e4nnen som vi drog ombord var avsvimmad s\u00e5 jag gav order om att f\u00f6ra honom ner till sjukstugan. Detta arbete p\u00e5gick i str\u00e5lkastarljus till n\u00e4sta morgon d\u00e5 vi f\u00e5tt som alla ombord, 67 man och 2 kattor. Det var som p\u00e5 en cirkus att se dessa kattor n\u00e4r den man som hade de om hand drogs ombord p\u00e5 Vulcan. Mannen sl\u00e4ppte nog sitt tag om katten men denne h\u00f6ll fast och fr\u00e4ste och spottade tills den var v\u00e4l ombord p\u00e5 Vulcans deck. N\u00e4r de alla var ombord gav Vulcans Capt. order om att s\u00e4tta n\u00e5gra 8\u201d kanonkulor i det andra fartyget s\u00e5 hon skulle sjunka fort och inte bliva en fara f\u00f6r andra fartyg. Detta gjordes och snart s\u00e5 satte hon aktern i v\u00e4dret och gick ner i \u201cDavy Jones\u2019 Locker.\u201d Efter detta var gjort fick vi alla slappna av f\u00f6r hela bes\u00e4ttningen hade p\u00e5 ett vis eller annat deltagit i r\u00e4ddningen.<\/p>\n

R\u00e4ddade en man.<\/strong><\/span><\/p>\n

I b\u00f6rjan av March 1918 l\u00e5g vi i Vulcan \u2013 ett skepp p\u00e5 19.000 ton \u2013 f\u00f6r ankar i North River New York. Vi tog in bunker coal. Vi hade en pr\u00e5m f\u00f6rut och en akterut, b\u00e5da p\u00e5 styrbord sida. Manskapet som arbetade p\u00e5 pr\u00e5marna var kl\u00e4dda i tjocka vinterkl\u00e4der med st\u00f6vlar. Jag var p\u00e5 bryggan n\u00e4r signalen f\u00f6r middag gick upp. Manskapet b\u00f6rjade g\u00e5 upp f\u00f6r repstegen till Vulcan. N\u00e4r den sista matrosen var halvv\u00e4gs upp p\u00e5 stegen f\u00f6rlorade han greppet om stegen och f\u00f6ll \u00f6verbord. Jag ropa genast: \u201dman overboard, bemanna akterpr\u00e5men\u201d, och s\u00e5 kasta jag en fr\u00e4lsarkrona i sj\u00f6n, tog en annan i handen och hoppa overboard f\u00f6r min ingivelse var den att om mannen inte f\u00e5r hj\u00e4lp innan han kommer till akterpr\u00e5men s\u00e5 g\u00e5r han under den och d\u00e5 \u00e4r han f\u00f6rlorad. Jag fick fatt i mannen och s\u00e5 drev vi med str\u00f6mmen ner till den andra pr\u00e5men och d\u00e5 var d\u00e4r manskap med linor som tog emot oss och hala oss ombord.<\/p>\n

N\u00e4r jag kom upp p\u00e5 deck och skulle resa mig upp kunde jag ej st\u00e5 p\u00e5 foten. De kom och unders\u00f6kte mig och f\u00f6rklara att flera ben I foten var brutna. Besynnerligt, sade jag, det k\u00e4nns alls inga sm\u00e4rtor. Jag blev f\u00f6rd till Marine Hospital i Brooklyn och l\u00e5r d\u00e4r ett par m\u00e5nader. Jag f\u00e5r en liten pension f\u00f6r detta arbete.<\/p>\n

\u00a0<\/strong>Gifte mig med Amanda.<\/strong><\/span><\/p>\n

Innan jag igen gick till tj\u00e4nstg\u00f6ring kom min f\u00e4stm\u00f6 Amanda Gr\u00f6ndahl med sin syster Selma fr\u00e5n San Francisco och Amanda och jag gifte oss den 18 May 1918 och bosatte oss 499 13th<\/sup> Av Astoria, L. I. Efter en 14 dagars sjukledighet blev jag inkallad igen till tj\u00e4nstg\u00f6ring fast jag halta lite p\u00e5 foten.<\/p>\n

V\u00e4grade lyda order.<\/strong><\/span><\/p>\n

N\u00e4r officerare \u00e4ro ej i tj\u00e4nst p\u00e5 n\u00e5got fartyg och ej heller har n\u00e5gon special tj\u00e4nst i land m\u00e5ste vi infinna oss varje dag f\u00f6r n\u00e5gra timmar p\u00e5 en Navy Bas och d\u00e4r blir de upptagna n\u00e4r det beh\u00f6vs. En dag fick jag en skriftlig order att fara till Halifax och d\u00e4r anm\u00e4la mig som Bef. Officer p\u00e5 en liten b\u00e5t jag har gl\u00f6mt namnet p\u00e5. Jag sade till officeraren som l\u00e4mnade mig ordern att jag ej \u00e4mnade skriva under p\u00e5 att jag antagit ordern utan att jag f\u00f6rst ville se the Com. Officer p\u00e5 Basen. Jag har ej tj\u00e4nstgort p\u00e5 ett s\u00e5 litet fartyg och jag anser det som en degradering. Officeraren sade, order \u00e4r order och man skall lyda dem. Jag sa att om jag ej f\u00e5r tr\u00e4ffa Comend\u00f6ren s\u00e5 skriver jag direkt till Navy Depart och vill veta orsaken.<\/p>\n

Efter n\u00e5gra timmars tid fick jag tilltr\u00e4de och efter jag n\u00e5got f\u00f6rklarat min \u00e5sikt ringde han och en underofficer kom in och s\u00e5 bad han honom h\u00e4mta Nelsons register. N\u00e4r han l\u00e4st d\u00e4r sade han till mig l\u00e4gg er order p\u00e5 bordet och s\u00e5 bad han mig adj\u00f6. N\u00e4sta morgon blev jag befordrad till Lieutenant Commander och sent till U-b\u00e5ts skola f\u00f6r en kort utbildning och fr\u00e5n d\u00e4r sent ner till Paskagola f\u00f6r att \u00f6vertaga ett nytt fartyg och p\u00e5 detta var jag n\u00e4r det blev stillest\u00e5nd med kriget. Sedan var jag p\u00e5 tv\u00e5 olika b\u00e5tar tills jag blev placerad p\u00e5 inaktive duty att Charleston S. C.<\/p>\n

F\u00f6rsta resa som kapten p\u00e5 handelsfartyg<\/span>.<\/strong><\/p>\n

Jag fick omedelbart anst\u00e4llning vid Rederi i Savannah, GA som Capten p\u00e5 olika b\u00e5tar som gick U.S.A \u2013 Europa och Afrika. 1928 i Augusti m\u00e5ste jag l\u00e4mna mitt fartyg on account av l\u00e5ngvarig sjukdom. Blev intagen p\u00e5 sjukhus i Hamburg, \u201cEppendorff Krankenhaus\u201d och var d\u00e4r behandlad av Professor None och han beordrade mig att ej g\u00e5 tillbaka till mitt arbete p\u00e5 minst 2 \u00e5r och under tiden leva p\u00e5 landet. Kort f\u00f6re jul for jag till Finland d\u00e4r min hustru och barnen d\u00e5 var och h\u00e4r \u00e4r jag \u00e4n. June 1957.<\/p>\n

Man har ofta h\u00f6rt sagas att en Capt. p\u00e5 en \u00e5ngb\u00e5t har ingenting att g\u00f6ra endast spatsera p\u00e5 bryggan i en fin uniform och se viktig ut. Jag skall f\u00f6rs\u00f6ka att h\u00e4r nedskriva n\u00e5gra \u2013 endast n\u00e5gra \u2013 av det som h\u00e4nde mig n\u00e4r jag f\u00f6rsta g\u00e5ngen var Capt. p\u00e5 ett 8.800 tons handelsfartyg. SS. West Gotomska m\u00f6nstrade 55 mans bes\u00e4ttning I Savannah, Ga. Bes\u00e4ttningen bestod av olika nationer, f\u00e4rger (niggers), olika spr\u00e5k och religioner och h\u00f6rde till yrke som tillh\u00f6r det mest r\u00e5barkade av alla yrken.<\/p>\n

Vi gick till New Orleans och lastade bomull f\u00f6r hamnar i Medelhavet. N\u00e4r vi var mellan Halifax och Newfoundland fick vi maskinskada. Man kunde g\u00f6ra 3-4 knops fart. Jag telegraferade till mitt rederi och fick order f\u00f6rs\u00f6ka komma in till Halifax f\u00f6r reperationer. Detta var i Juli m\u00e5nad och denna tid p\u00e5 \u00e5ret \u00e4r h\u00e4r vackert v\u00e4der, s\u00e4llan stormigt. Antagligen hade n\u00e5got b\u00e4rgnings bolag uppf\u00e5ngat mitt radiomedelande om maskinskadan f\u00f6r n\u00e4sta dag kom d\u00e4r en bogserb\u00e5t ut till mig. Captenen kom ombord och ville jag skulle l\u00e5ta honom bogsera oss in i hamnen, men jag nekade f\u00f6r att en s\u00e5dan bogsering med ett skadat fartyg blir v\u00e4ldigt dyr. Det g\u00e5r efter v\u00e4rdet av last och fartyg, och endast v\u00e5r last var f\u00f6rs\u00e4krad f\u00f6r \u00f6ver en och en halv million dollars. V\u00e4rdet av fartyget visste jag icke. Capt. fr\u00e5n bogserb\u00e5ten spr\u00e5ka b\u00e5de l\u00e4nge och v\u00e4l och ville skriva ut en check p\u00e5 ett stort belopp f\u00f6r min personliga del och sade bland annat att mitt rederi beh\u00f6ver inte dela ut en enda penny, f\u00f6rs\u00e4kringsbolagen betalar allt. Men jag nekade, d\u00e5 sa han att jag var inte riktigt klok? Och s\u00e5 l\u00e4mna han oss och vi fortsatte och kom in till Halifax allt v\u00e4l.<\/p>\n

Men efter\u00e5t anser jag att jag skulle tagit bogserb\u00e5t men inte pengar f\u00f6r om n\u00e5gonting h\u00e4nt, storm, tjocka, eller annat s\u00e5 att fartyget f\u00f6rlist eller \u00e5samkats mera skador s\u00e5 hade jag s\u00e4kert f\u00f6rlorat min license som Capt. f\u00f6r att ej taga hj\u00e4lp n\u00e4r den erbj\u00f6ds. Man var oerfaren och hade mycket att l\u00e4ra.<\/p>\n

Dagen innan vi skulle l\u00e4mna Halifax insjukna 2nd<\/sup> kocken och blev f\u00f6rd till sjukhus och blev avm\u00f6nstrad och anst\u00e4lldes en ny kock. Av och p\u00e5 m\u00f6nstring i ett fr\u00e4mmande land sker inf\u00f6r en U.S.A. Consul. Kocken som skulle m\u00f6nstra beg\u00e4rde en h\u00f6gre l\u00f6n \u00e4n den f\u00f6rra kocken. Redarna och sj\u00f6mans union i U.S.A. hade kommit \u00f6verens \u2013 f\u00f6r n\u00e5gra dagar sedan \u2013 om h\u00f6jda l\u00f6ner och det var detta kocken \u00e5beropa. F\u00f6r att f\u00e5 saken avgjord sade jag skriv in den gamla men om jag f\u00e5r bekr\u00e4ftelse fr\u00e5n rederiet att l\u00f6nen \u00e4r st\u00f6rre s\u00e5 skall du f\u00e5 den. Consules klerk som skrev in det i papperen hade v\u00e4l inte fattat det som sades f\u00f6r han skrev in den st\u00f6rre summan och jag f\u00f6r min del skulle noggrannare sett efter det som skrivs.<\/p>\n

Vi l\u00e4mnade Halifax f\u00f6r Barcelona, Spanien, sedan till Genoa, Italien d\u00e4r vi lossade resten av lasten. Vi l\u00e5g en 10 dagars tid och stewarden hade klagat p\u00e5 att den nya kocken varit borta fr\u00e5n arbetet flera dagar. Supit och uppstudsig. S\u00e5 jag gjorde upp kockens r\u00e4kning och sade till honom att infinna sig p\u00e5 konsulatet f\u00f6r sin avl\u00f6ning en viss tid. Jag hade gjort upp hans r\u00e4kning efter den gamle l\u00f6neskalan, men antagligen hade kocken noga r\u00e4knat ut efter den nya f\u00f6r han protesterade och n\u00e4r Consulen s\u00e5g n\u00e4rmare i papperen d\u00e5 f\u00f6rst s\u00e5g jag ocks\u00e5 att Consulen i H. hade inf\u00f6rt den h\u00f6ga siffran. Det var inte m\u00e5nga dollars skillnad och jag kunde g\u00e4rna betalt det ur mina egna medel, men jag sade jag skall g\u00e5 ombord och g\u00f6ra upp en ny r\u00e4kning, och sa till kocken att infinna sig h\u00e4r samma tid n\u00e4sta morgon.<\/p>\n

N\u00e4r jag kom ombord kallade jag till mig stewarten och ville se hans loggbok. Om han hade upptecknat kockens fr\u00e5nvaro, och det hade han. N\u00e4r jag nu gjorde upp den nya r\u00e4kningen fr\u00e5ndrogs alla de dagar kocken inte varit i arbete, vilket jag inte gjort i den f\u00f6rsta r\u00e4kningen, och nu blev det kocken som blev skyldig fartyget pengar. N\u00e4sta dag lade jag fram f\u00f6r Consulen denna r\u00e4kning och omtala f\u00f6rh\u00e5llandet och han godk\u00e4nde det jag gjort. Kocken blev inkallad och blev m\u00e4kta snopen och f\u00f6rs\u00f6kte med urs\u00e4kter o.s.v. men Consulen visa honom p\u00e5 d\u00f6rren.<\/p>\n

Vi l\u00e4mnade Genoa sent en kv\u00e4ll och n\u00e4r lotsen hade l\u00e4mnat och vi var ute i fritt vatten gick jag till kojs f\u00f6r en v\u00e4lbeh\u00f6vlig vila. Hade inte sovit l\u00e4nge f\u00f6rr\u00e4n styrman v\u00e4ckte mig och rapporterade att de funnit 4 stycken fripassagerare. Jag sade att f\u00f6r dem upp p\u00e5 d\u00e4ck s\u00e5 ska vi h\u00e5lla f\u00f6rh\u00f6r med dem. Vid f\u00f6rh\u00f6ret befanns att det var 3 Italienare och s\u00e5 min 2nd kock<\/u>. De 3 Italienarna gav jag till maskinisten som kollangare men kocken burade vi in om natten och om dagen i h\u00e5rt arbete p\u00e5 d\u00e4ck. Vi skulle g\u00e5 in till Gibraltar f\u00f6r att bunkra och d\u00e4r blev de 4 satta i land. Vi l\u00e5g ute f\u00f6r ankar och jag hade styrman att s\u00e4tta extra bevakning och se till att inga obeh\u00f6riga kom ombord.<\/p>\n

Vi l\u00e4mna f\u00f6r Savannah och hade varit ute ett par dagar d\u00e5 igen styrman rapporterade att de funnit 2 fripassagerare och att en av dem var 2nd kocken<\/u>!!! Antagligen hade n\u00e5gon av bes\u00e4ttningen varit honom behj\u00e4lplig, men inte fick jag veta vem det var. F\u00f6rst satte jag in kocken i ensam cell. 2 dagars vatten och br\u00f6d, sedan om dagen h\u00e5rt arbete, om natten i cellen.<\/p>\n

Det medf\u00f6r mycket br\u00e5k \u2013 arbete \u2013 f\u00f6r Captenen och rederiet att man har n\u00e5gon fripassagerare med sig till U. S. A. Man m\u00e5ste erl\u00e4gga en ganska stor borgenssumma f\u00f6r varje s\u00e5dan fri passagerare till han l\u00e4mna landet. N\u00e4r jag nalkades Savannah d\u00e5 telegraferade jag till Polisen att m\u00f6ta mig och omh\u00e4nderta mina 2 fripassagerare vilket de gjorde. Jag gjorde anm\u00e4lan p\u00e5 Rederiet om 1st styrmans slapphet som l\u00e5tit samma man komma obehindrad ombord och jag fick en ny styrman.<\/p>\n

Vi l\u00e4mna Savannah och gick igen ner till olika hamnar och lastade ocks\u00e5 denna g\u00e5ng f\u00f6r Barcelona. Men vi skulle slutlasta i Savannah, och n\u00e4r vi var f\u00e4rdiga att l\u00e4mna s\u00e5 kom Polisen med mina gamla \u201dv\u00e4nner\u201d men man k\u00e4nde knappast igen dem. De hade varit i h\u00e4kte \u00f6ver en m\u00e5nad och utf\u00f6rt h\u00e5rt arbete och i varmt klimat s\u00e5 de var nog glada att igen befinna sig p\u00e5 ett fartyg. N\u00e4r vi denna g\u00e5ng anl\u00e4nde till Barcelona s\u00e5 blev de ilandsatta d\u00e4r och jag har ej sett dem sedan.<\/p>\n

Slagsm\u00e5l i Glasgow.<\/strong><\/span><\/p>\n

1922 S. S. Tulsa skulle l\u00e4mna Glasgow en kv\u00e4ll men blev f\u00f6rhindrad av tjocka. Lotsen var redan ombord s\u00e5 vi l\u00e4mnade f\u00f6rst vid 6-tiden p\u00e5 morgonen. Men om natten hade en del av bes\u00e4ttningen varit och festat i land vilket jag senare fick erfara. P\u00e5 v\u00e4gen ner f\u00f6r floden gjorde styrmannen sin vanliga unders\u00f6kning efter om allt manskap var ombord och inga obeh\u00f6riga. Han rapporterade till mig p\u00e5 bryggan att allt var OK, endast att kocken l\u00e5g i sin s\u00e4ng s\u00e5 full att han kunde inte f\u00e5 n\u00e5got ljud ur honom och att han var ganska svullen i ansiktet. Till f\u00f6rst t\u00e4nkte jag inte vidare p\u00e5 saken f\u00f6r b\u00e5de fylla och slagsm\u00e5l h\u00f6rde till det vanliga ombord, i synnerhet s\u00e5 snart efter f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget n\u00e4r manskapet bestod av b\u00e5de Engelska, Tyska och Franska och hatet dem emellan var ganska stort.<\/p>\n

Efter en stund fick jag tanken p\u00e5 kocken s\u00e5 jag gick ner i hans rum och d\u00e4r l\u00e5g han med \u00f6gonen vid\u00f6ppna men kunde inte \u00f6ppna munnen. N\u00e4r jag unders\u00f6kte honom fann jag att minst nedre k\u00e4kbenet var brutet. Jag telegraferade in till Greenwich d\u00e4r vi skulle l\u00e4mna lotsen att Doktorn m\u00f6ta oss och det gjorde en Dr. och han f\u00f6rklara att mannen m\u00e5ste till sjukhuset genast och Dr. tog honom med sig dit. Under tiden h\u00f6ll jag f\u00f6rh\u00f6r med hela bes\u00e4ttningen och d\u00e5 framkom det vilket v\u00e4ldigt slagsm\u00e5l det varit den natten mellan Tyskar och Fransmen. M\u00e5nga av bes\u00e4ttningen hade blessyrer men ingen allvarligt s\u00e5 vi l\u00e4mnade hamnen.<\/p>\n

Efter kommit ut till sj\u00f6s s\u00e5 gav jag styrmannen en skrapa f\u00f6r att han ej b\u00e4ttre unders\u00f6kt mannen, f\u00f6r om inte jag unders\u00f6kt mannen och vi g\u00e5tt till sj\u00f6ss med honom i hans tillst\u00e5nd hade det s\u00e4kert blivit dyra efterr\u00e4kningar.<\/p>\n

I Liverpool p\u00e5 en restaurang satt vi n\u00e5gra sj\u00f6kaptener och diskuterade olika problem som man blir utsatt f\u00f6r nu och d\u00e5. Jag sade har ni lagt m\u00e4rke till den nya lagen som ger sj\u00f6man r\u00e4tt att i utl\u00e4ndsk hamn f\u00e5 ut halva sin innest\u00e5ende l\u00f6n? Och jag avser att den lagen \u00e4r l\u00e5ngt ifr\u00e5n bra f\u00f6r ni vet hur ofta manskap \u00e4r borta fr\u00e5n arbete efter utf\u00e5tt ett st\u00f6rre belopp pengar. D\u00e5 sade en av de \u00e4ldre Capt h\u00f6r du Nelson n\u00e4r du n\u00e4sta g\u00e5ng l\u00e4ser lagar o.s.v. s\u00e5 skall du alltid se efter kryph\u00e5let i dem f\u00f6r att det finns \u00e4r s\u00e4kert. Jag sade att har du hittat kryph\u00e5let i den h\u00e4r lagen s\u00e5 var v\u00e4nlig upplys mig om det. Han sade denna g\u00e5ng \u00e4r den mycket enkel. Lagen s\u00e4ger att du skall ge dem pengarna en g\u00e5ng i veckan men det st\u00e5r ingenting om n\u00e5got straff, om du ej ger dem pengar! N\u00e4sta l\u00f6rdagkv\u00e4ll anv\u00e4nde jag denna metod p\u00e5 n\u00e5gra av mina \u201dfula fiskar\u201d. De l\u00e4t mig nog f\u00f6rst\u00e5 att de k\u00e4nde till lagen och att de \u00e4mnade anm\u00e4la mig f\u00f6r U. S. Consul, vilket de ocks\u00e5 gjorde men utan resultat.<\/p>\n

Satte f\u00f6rsta styrman i land. S<\/strong>S. Vulcan l\u00e4mna Hamburg men skulle ta in mera last l\u00e4ngre ner p\u00e5 floden. Fr\u00e5n d\u00e4r m\u00e5ste jag med bil fara till Hamburg f\u00f6r att utklarera fartyget N\u00e4r jag sent p\u00e5 kv\u00e4llen kom ombord s\u00e5 s\u00e4nde jag f\u00f6r f\u00f6rste styrman. Jag ville veta om vi var f\u00e4rdiga att avsegla. Budet kom tillbaka med besked att 1st l\u00e5g och sov och ville inte svara. Jag fick veta att 1st varit i land n\u00e4stan hela dan med n\u00e5gra av bes\u00e4ttningen. Jag kallade till mig de 2 andra styrmannen samt Chief Engin\u00f6ren, en \u00e4ldre bepr\u00f6vad man och vi h\u00f6ll lite r\u00e5dpl\u00e4gning vad som kunde g\u00f6ras. Chief Eng samt ocks\u00e5 styrmannen ville att b\u00e4st vore att l\u00e5sa in honom p\u00e5 sitt rum och l\u00e4mna hamnen och jag gick med p\u00e5 f\u00f6rslaget. N\u00e4r vi 3 kom till styrmannens rum och n\u00e4r han fick se mig kom han ut p\u00e5 d\u00e4ck och skrek s\u00e5 att en hel del av bes\u00e4ttning kom dit. Han sk\u00e4llde ut mig i deras n\u00e4rvaro men d\u00e5 s\u00e4nde jag 3rd styrman i land efter Polisen. N\u00e4r de 3 bes\u00e4ttningsm\u00e4n som varit med styrman in land h\u00f6rde detta kom de ocks\u00e5 fram till mig och sade att om jag s\u00e4tter honom i land s\u00e5 g\u00e5r de ocks\u00e5. Jag pekade p\u00e5 landg\u00e5ngen och sade ge er iv\u00e4g med detsamma.<\/p>\n

Chief Engenj\u00f6ren sade till mig ta det sakta Capten. Jag tror inte ni har laglig r\u00e4tt att s\u00e4tta honom i land och avsegla f\u00f6rutan att en U.S.A. Consul \u00e4r n\u00e4rvarande eller givit sitt skriftliga till\u00e5telse. D\u00e5 sade jag att denne man och jag skall inte trampa samma d\u00e4ck mera f\u00f6r om inte jag f\u00e5r honom i land s\u00e5 g\u00e5r jag sj\u00e4lv. Snart kom 3rd styrman med 3 stora Poliser med revolvrar i b\u00e4lten, satte handbojor p\u00e5 honom, men d\u00e5 b\u00f6rjade han gr\u00e5ta och be om f\u00f6rl\u00e5telse. Jag l\u00e4t kalla hela bes\u00e4ttningen p\u00e5 d\u00e4ck \u2013 de flesta av oss var d\u00e4r redan \u2013 och i Polisens n\u00e4rvaro fr\u00e5gade jag dem om de har n\u00e5got att beklaga eller anm\u00e4rka. Men ingen svarade. De 3 matroserna som varit med styrmanen i land de fick plikta en halv m\u00e5nads l\u00f6n, f\u00f6rs\u00f6k till uppror mot bef\u00e4l. Polis med styrman l\u00e4mnade fartyget, landg\u00e5ngen in och s\u00e5 avseglade vi. N\u00e4r vi kom till Rotterdam, v\u00e5r n\u00e4sta hamn \u2013 lade jag fram hela h\u00e4ndelsen f\u00f6r consulen han sade att jag gjort r\u00e4tt. Denne min f\u00f6rste styrman var son till en hamn kapten i mexikanska bukten och n\u00e4r vi kom till Jacksonville, Florida s\u00e5 var han d\u00e4r och talade vackert och ville att jag ej skulle g\u00f6ra n\u00e5gra anm\u00e4rkningar mot hans son. Jag sade att de \u00e4r redan gjorda.<\/p>\n

Brorsonen Ove p\u00e5 bes\u00f6k i Dagsmark.<\/strong><\/span><\/p>\n

Dagsmark sommaren 1934. Jag arbetade i v\u00e5rt lille potatisland d\u00e5 en man kom upp till mig och fr\u00e5gade om jag var Capt. Nelson och n\u00e4r jag sade att s\u00e5 var det sade han m\u00e5nga h\u00e4lsningar fr\u00e5n din broder Alfred och andra i Bjuv. Jag \u00e4r hans son Ove. Det blev ej mera arbete den dagen men mycket nyheter hemifr\u00e5n. Ove ber\u00e4ttade att han var kock p\u00e5 en svensk b\u00e5t som lastade i Kristinestad.<\/p>\n

Ove stannade hos oss den natten och n\u00e4sta morgon f\u00f6ljde jag med honom till och ombord p\u00e5 b\u00e5ten. Capt. var inte ombord men jag kom i samspr\u00e5k med Styrman och antagligen hade Ove n\u00e4mnt n\u00e5got om att jag varit U.S.A. krigsflotta under 1 V\u00e4rldskrigen f\u00f6r han var mycket fr\u00e5gvis om U.S.A. Jag utfr\u00e5gade honom om hans f\u00f6rra tj\u00e4nstg\u00f6ring till sj\u00f6ss och d\u00e5 han omtalade att hans f\u00f6rsta l\u00e5ngresa var till Rio Plata med en Bark Orient fr\u00e5n Gevle lyssnade jag s\u00e4rskilt och fr\u00e5gade ut honom om tid o.s.v. och jag fann ut att det var denne man som f\u00f6r \u00f6ver 30 \u00e5r sedan slagit ut 2 t\u00e4nder p\u00e5 mig med en blaysing pin. (Blaysing pin det \u00e4r en cirka 45 cm l\u00e5ng och 4-5 cm grov j\u00e4rn r\u00f6r som utnyttjas p\u00e5 segel fartyg f\u00f6r att fastg\u00f6ra olika rep, d\u00e4r m\u00e5nga av dessa f\u00e4sts i relingarna.) H\u00e4ndelsen \u00e4r f\u00f6ljande:<\/p>\n

P\u00e5 denna resa hade vi en l\u00e4tt matros som var son till en kapten i samma rederi. Han levde \u2013 \u00e5t och sov akterut med bef\u00e4let och han fick ju alltid det l\u00e4ttaste arbetet, och p\u00e5 oss i Skansen s\u00e5g han p\u00e5 som oduglingar, s\u00e5 han var alls icke omtyckt men vi v\u00e5gade inte ge honom det kok stryk han s\u00e5 v\u00e4l beh\u00f6vde. En dag arbetade jag och han tillsammans och det blev f\u00f6rst ordstrid oss emellan, men s\u00e5 slog jag honom i ansiktet med knyt n\u00e4ven. Han nappade till mig en blaysing pin och slog mig f\u00f6r munnen och s\u00e5 kastade han pinnen \u00f6verboard och sprang akterut. Och jag efter. Men s\u00e5 kom styrman och tog fast mig och strax d\u00e4refter Capt. och hj\u00e4lpte styrman att h\u00e5lla mig sv\u00e4rjande och spotta blod och t\u00e4nder ur munnen. Det tog tid innan jag n\u00e5got kallnat s\u00e5 vi kunde f\u00f6rh\u00f6ras. Hans ber\u00e4ttelse att han endast slagit med knytn\u00e4ven blev trodd och jag fick b\u00f6ta. Slut.<\/p>\n

Jag l\u00e4mna styrman och fartyg och gick in till Firman Grankull d\u00e4r jag tr\u00e4ffade Capt. p\u00e5 den svenska \u00e5ngaren och under samtalet fr\u00e5gade jag honom hur min brorson Ove uppf\u00f6rde sig o.s.v. Kom ocks\u00e5 att n\u00e4mna att hans styrman var minst 15 \u00e5r yngre \u00e4n han sj\u00e4lv och d\u00e5 talade han om att styrmannen \u00e4r alls inte av det b\u00e4sta virket och har sv\u00e5rt f\u00f6r att h\u00e5lla sina platser. Jag hade nog sv\u00e5rt att inte omtala f\u00f6r Capt. att hans styrman och jag varit skeppskamrater, men \u00e4nd\u00e5 gladdes jag \u00e5t att denne man ej kommit l\u00e4ngre upp p\u00e5 sin yrkesbana fast han en mycket b\u00e4ttre b\u00f6rjan \u00e4n jag som d\u00e5 varit Capt. p\u00e5 stora b\u00e5tar i 10 \u00e5r.<\/p>\n

Norra Ishavet.<\/strong><\/span><\/p>\n

Var matros p\u00e5 en liten skonare som gick fr\u00e5n Friser till Point Barrow, den n\u00e4st nordligaste udden p\u00e5 den Amerikanska kontinenten. Hade aldrig f\u00f6r varit s\u00e5 l\u00e5ngt norr, endast Nome, Alaska. Nu bar det av upp genom Bering Sundet och in i ishavet d\u00e4r vi var fastfrusna flera g\u00e5nger. Vi s\u00e5g s\u00e5 v\u00e4ldigt m\u00e5nga sorters f\u00e5glar, fiskar, valar, s\u00e4lar, isbj\u00f6rnar s\u00e5 resan var en stor upplevelse.<\/p>\n

En g\u00e5ng n\u00e4r vi l\u00e5g infrusna s\u00e5g vi v\u00e5r f\u00f6rsta isbj\u00f6rn komma ner mot fartyget. Vi s\u00e5g honom p\u00e5 l\u00e5ngt h\u00e5ll, han luktade \u00e5t alla v\u00e4derstr\u00e4ck, satte sig ner ofta, v\u00e4nde och vred p\u00e5 sig, men kom allt n\u00e4rmare. N\u00e4r han var en 50-60 meter fr\u00e5n fartyget satte han sig l\u00e4ngre \u00e4n vanligt och sniffade. Det var just middagstid, kl 12, och d\u00e5 har vi vaktombyte och sl\u00e5r vad vi kallar 8 glas p\u00e5 en ganska stor klocka med ett klingande ljud. Detta gjorde en matros som just kommit fr\u00e5n Skansen och inte sett bj\u00f6rnen, och vi p\u00e5 d\u00e4ck hann inte hejda honom f\u00f6rr\u00e4n det var f\u00f6r sent. N\u00e4r bj\u00f6rnen h\u00f6rde klockringningen s\u00e5 v\u00e4nde han helt fort och b\u00f6rja springa och p\u00e5 samma g\u00e5ng se tillbaka, sl\u00e4ngde med sitt stora huvud, f\u00f6ll ner i \u00f6ppna vakar, simmade \u00f6ver och upp igen. P\u00e5 det viset gick det \u00e4nnu s\u00e5 l\u00e4nge vi s\u00e5g honom. D\u00e5 t\u00e4nkte jag p\u00e5 hur man n\u00e4r man var yngre b\u00e5de l\u00e4st och h\u00f6rt hur farliga och grymma isbj\u00f6rnar \u00e4r?! Och anfalla m\u00e4nniskor s\u00e5 snart de ser dem!<\/p>\n

Vi s\u00e5g ganska ofta en liten f\u00e5gel, stor som en duva, fr\u00e5n h\u00f6gt i luften dyka ned i vattnet och f\u00e5nga fisk och n\u00e4r den kom upp med fisken s\u00e5 var d\u00e4r en st\u00f6rre f\u00e5gel som fl\u00f6g efter den lilla och hacka den i \u201dkv\u00e4rjan\u201d under halsen. Den lille f\u00e5gel s\u00e5 ynkansv\u00e4rt men den store hacka p\u00e5 tills den lille kasta upp fisken och d\u00e5 d\u00f6k den store efter och f\u00e5ngade fisken i luften. Efter en kort stund s\u00e5 d\u00f6k den lille efter mera fisk och samma man\u00f6ver upprepades m\u00e5nga g\u00e5nger med samma klagom\u00e5l fr\u00e5n den lille. N\u00e4r den store blivit m\u00e4tt d\u00e5 f\u00f6rst fick den lille \u00e4ta i fred.<\/p>\n

Eskim\u00e5er.<\/strong><\/span><\/p>\n

En g\u00e5ng n\u00e4r vi var fastfrusna n\u00e4ra stranden s\u00e5g vi d\u00e4r ett t\u00e4lt s\u00e5 tre av oss marschera \u00f6ver isen upp till t\u00e4ltet. Utanf\u00f6r stod en gammal liten Eskim\u00e5. Vi spr\u00e5kade till honom men inte ett ord fr\u00e5n honom. Snart kr\u00f6p en gammal squau (kvinna) ut fr\u00e5n t\u00e4ltet. Hon spr\u00e5ka, skratta och visa v\u00e4nlighet. Vi f\u00f6rstod inte ett ord. Men s\u00e5 gick gumman in i t\u00e4ltet, vinkade med handen att vi skulle f\u00f6lja efter vilket vi gjorde. Det var ju m\u00f6rkt d\u00e4rinne men vi s\u00e5g en del fisk h\u00e4nga i linor och n\u00e5gra sm\u00e5 k\u00e4rl p\u00e5 golvet \u2013 jorden. Gumman tog torr fisk fr\u00e5n linan och gav oss vardera ett stycke och sj\u00e4lv tog hon en bit och s\u00e5 blandade hon ett lerkrus fullt med olja. Vi ej heller nu visste vad vi skulle g\u00f6ra. D\u00e5 tog gumman den fiskbit hon hade i sin hand, stoppade hand och fiskbiten l\u00e5ngt ner i krukan och s\u00e5 f\u00f6rde hon det ner i sin d\u00e5 vid\u00f6ppna mun skrattande. Jag minns s\u00e5 v\u00e4l att jag s\u00e5g ner i ett stort gap. Inte en tand syntes och jag b\u00f6rja n\u00e4stan kasta upp den lilla fiskbiten jag tugga p\u00e5 s\u00e5 jag m\u00e5ste g\u00e5 ut ur t\u00e4ltet men jag kunde h\u00f6ra hur den gamla gumman slickade p\u00e5 sina oljiga fingrar.<\/p>\n

Till siste anl\u00e4nde vi till v\u00e5r best\u00e4mda plats men hade endast legat d\u00e4r ett par dagar d\u00e5 stora ismassor drev v\u00e5rt lilla fartyg s\u00e5 l\u00e5ngt upp p\u00e5 land att det var inte t\u00e4nkbart att vi skulle komma i vattnet f\u00f6rr\u00e4n n\u00e4sta \u00e5r. Det \u00e4r \u00f6ppet vatten h\u00e4r endast 6 veckor p\u00e5 hela \u00e5ret. Vi var d\u00e4r tillsammans med Eskim\u00e5erna f\u00f6r 7-8 dagar men s\u00e5 fick vetskap om att en liten b\u00e5t flera mil s\u00f6der ut skulle l\u00e4mna f\u00f6r U.S.A. och vi b\u00f6rja traska i v\u00e4g mot platsen och efter n\u00e5gra dagars strapatser fann vi skonaren i en liten vik och vi fick f\u00f6lja med den till Seattle, Wash.<\/p>\n

Arbetade i land.<\/strong><\/span><\/p>\n

Efter denna resa besl\u00f6t jag och en kamrat att f\u00e5 n\u00e5got arbete i land. Vi anm\u00e4lde oss p\u00e5 en arbetsbyr\u00e5 som s\u00e4nde oss till ett j\u00e4rnv\u00e4gsbygge i Oregon. N\u00e4r vi anl\u00e4nde dit s\u00e5 var det endast kocken och en skrivare som antecknade v\u00e5ra namn och sedan visade oss in i en gammal j\u00e4rnv\u00e4gs vagn och pekade ut ett par kojer vi skulle disponera. D\u00e4r var s\u00e5 smutsigt och oredigt in d\u00e4r, mycket s\u00e4mre \u00e4n i Skansen p\u00e5 den s\u00e4msta skuta. D\u00e4r var flera s\u00e5dana vagnar men alla likna dem mera en svinstia \u00e4n d\u00e4r m\u00e4nniskor skulle bo i. P\u00e5 kv\u00e4llen \u00e5terv\u00e4nde omkring 50-60 \u201dvallare,\u201d \u00e5t sin mat, \u201dvi ocks\u00e5,\u201d och s\u00e5 lade de sig, eller spela kort. N\u00e4sta morgon efter det vi \u00e4tit frukost besl\u00f6t min kamrat och jag att l\u00e4mna med detsamma. Skrivaren mena att vi m\u00e5ste arbeta 2 dagar f\u00f6r den mat och logi vi f\u00e5tt, men vi tog ingen notis om honom. Men han s\u00e5g nog till att vi ej fick begagna j\u00e4rnv\u00e4gen f\u00f6r \u00e5ter resan. Men vi traskade i v\u00e4g i obebodda trakter hur l\u00e4nge minns jag ej, tills vi kom ner till j\u00e4rnv\u00e4gen \u2013 stambanan \u2013 D\u00e4r fick vi arbete p\u00e5 en station med att lasta tr\u00e4varor. Betalningen var d\u00e5lig. N\u00e4stan allt till mat och husrum. Vi hade h\u00f6rt att det var b\u00e4ttre betalt i koppargruva nere i Shasta bergen. Men det var l\u00e5ngt dit. Men vi sparade allt vi kunde tills vi fick nog till en biljett dit. Och s\u00e5 drog vi lott om vem som skulle resa, och min kamrat fick resa. Omkring 14 dagar efter han rest fick jag brev med pengar till biljett att fara dit, vilket jag gjorde.<\/p>\n

Gruvbolaget har egen j\u00e4rnv\u00e4g fr\u00e5n Stambanan upp mot bergen s\u00e5 l\u00e5ngt det sig g\u00f6ra l\u00e5ter. Sedan en linbana. N\u00e4r jag anl\u00e4nde till denna linbana hade kabeln till denna s\u00f6ndrats och Ingen\u00f6ren som hade hand om det hela var mycket bekymrad f\u00f6r att han inte hade kunnigt folk som kunde splica kablar. Jag talade om f\u00f6r honom att jag var sj\u00f6man och hade gjort s\u00e5dant ganska ofta. Han blev m\u00e4kta glad och sade du f\u00e5r ta all den hj\u00e4lp du beh\u00f6ver om du tror du kan g\u00f6ra det. P\u00e5 3 timmars tid hade jag den grova kabeln splicad p\u00e5 2 platser. Ingenj\u00f6ren anst\u00e4llde mig mot en b\u00e4ttre l\u00f6n \u00e4n den min kamrat hade. Jag fick bostad i en liten koja som tillh\u00f6rde bolaget tillsammans med en annan man som hade samma arbete som jag men vi m\u00e5ste laga v\u00e5r egen mat. Men kunde s\u00e4nda dagligen \u2013 om vi s\u00e5 ville \u2013 till stationen efter det vi beh\u00f6vde f\u00f6r matlagning.<\/p>\n

Banken i konkurs.<\/strong><\/span><\/p>\n

Jag stannade d\u00e4r hela vintern 4-5 m\u00e5nader, trivdes bra, satte pengar p\u00e5 banken, varje avl\u00f6ning, f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen i mitt liv. Men s\u00e5 en vacker dag stod att l\u00e4sa i en tidning att Banken d\u00e4r jag hade mina pengar hade st\u00e4ngt och skulle g\u00e5 i konkurs, vilket den ocks\u00e5 gjorde. Jag blev s\u00e5 f\u00f6rbanad att jag sluta det b\u00e4sta jobb jag hitintills haft och for ner till San Francisco och tog hyra p\u00e5 Transport Sheridon, d\u00e4r jag s\u00e5 sm\u00e5ningom l\u00e4rde mig navigation.<\/p>\n

Var 1st Styrman p\u00e5 S.S. George Loomis. L\u00e5g vid Union Ironworks, San Francisco, f\u00f6r reparation. Hade haft n\u00e5gra dagars ledighet d\u00e5 jag tr\u00e4ffade v\u00e5r Capt. i staden. Han fr\u00e5ga n\u00e4r \u00e4mnar du g\u00e5 ombord. Jag sa ikv\u00e4ll efter jag varit p\u00e5 teatern. Ja d\u00e5 ska du g\u00e5 upp i mitt rum d\u00e4r \u00e4r ett brev som du och inte jag ska svara p\u00e5.<\/p>\n

Jag anl\u00e4nde till b\u00e5ten vid 11 tiden. Det var d\u00e5 m\u00f6rkt, men d\u00e4r var ingen lykta utsatt vid landg\u00e5ngen \u2013 vilket lagen f\u00f6reskriver \u2013 jag gick ombord, ropade p\u00e5 nattvakten men ingen s\u00e5dan var d\u00e4r, ej heller andre styrman, eller n\u00e5gon annan m\u00e4nniska. Jag satte ut landg\u00e5ngslyktan, sedan gick jag upp i Capt. hytt och s\u00f6kte efter brevet som skulle besvaras. D\u00e5 h\u00f6rde jag n\u00e5gon komma \u00f6ver landg\u00e5ngen och det var nattvakten \u2013 en av matroserna \u2013 han var ganska p\u00e5 struken s\u00e5 jag sade b\u00e4ttre du g\u00e5r och l\u00e4gger dig. D\u00e5 b\u00f6rja han sv\u00e4ra och sk\u00e4lla p\u00e5 mig. Han hade andras lov att g\u00e5 i land och under detta sk\u00e4llande kom han mot bryggan. Jag sade \u00e5t honom att om du f\u00f6rs\u00f6ker komma hit upp i den konditionen du nu \u00e4r i, s\u00e5 kanske n\u00e5gon f\u00e5r b\u00e4ra ner dig.<\/p>\n

Kaptenens revolver.<\/strong><\/span><\/p>\n

Nu var det s\u00e5 att n\u00e4r jag letade i Capt. rum efter brevet att besvara d\u00e5 s\u00e5g jag ocks\u00e5 hans revolver d\u00e4r. Nu gick jag in efter den och n\u00e4r jag kom ut igen s\u00e5 var mannen upp p\u00e5 bryggan. Jag skrek ner med dig och det kvickt f\u00f6r annars sm\u00e4ller det, men han tog all ingen notis utan kom allt n\u00e4rmare och sv\u00e4rjande, d\u00e5 sk\u00f6t jag ett skott mot d\u00e4cket d\u00e4r han var. Men nu var det han som blev tyst, rusade ner f\u00f6r trappan och till landg\u00e5ngen och ut p\u00e5 kajen. Jag h\u00f6rde att han sprang till grindarna som leder ut till gatan, sedan gick jag in och besvarade brevet. N\u00e4r det var gjort h\u00f6rde jag n\u00e5gon komma upp f\u00f6r landg\u00e5ngen, och n\u00e4r jag fr\u00e5ga vem \u00e4r det, s\u00e5 sade n\u00e5gon om jag var styrman Nelson och d\u00e5 jag bekr\u00e4ftade det sade han, vi \u00e4r fr\u00e5n Polisen och har ett \u00e4rende till Er. De voro b\u00e5da tv\u00e5 civilkl\u00e4dda men visade sina brickor och s\u00e5 talade de om att en man kommit till Polis stationen och ber\u00e4ttat att jag skjutit honom ett skott genom benet!! och nu ville de att jag skulle f\u00f6lja med dem i land f\u00f6r att underteckna en rapport om h\u00e4ndelsen.<\/p>\n

Jag omtala f\u00f6r dem hur saken l\u00e5g till och att det inte var min mening att s\u00e5ra mannen endast skr\u00e4mma honom, och att nu kunde jag inte g\u00e5 i land f\u00f6r jag var ensam ombord. En av m\u00e4nnen sade att en konstapel kan stanna h\u00e4r tills de kommer tillbaka och med det n\u00f6jde jag mig och f\u00f6ljde den andra till Polis stationen. D\u00e4r ville de att jag skulle underteckna ett protokoll som matrosen hade ber\u00e4ttat- De skrev nog ner min version p\u00e5 saken men jag m\u00e5ste nog stanna kvar till domstols f\u00f6rh\u00f6r n\u00e4sta dag. Jag blev f\u00f6rd till R\u00e5dhuset i staden och d\u00e4r placerad i ensam cell. N\u00e4sta morgon vid 9-tiden kom d\u00e4r tv\u00e5 herrar in i min cell, presenterade sig som Advokat\u2026 och ville jag skulle ge dem fullmakt att handha f\u00f6rsvaret. Jag sade att jag v\u00e4ntar p\u00e5 att min arbetsgivare \u2013 Standard Oil Co \u2013 skall s\u00e4nda deras ombud hit. Advokaterna talade l\u00e4nge och v\u00e4l hur os\u00e4kert det var att v\u00e4nta p\u00e5 n\u00e5gon hj\u00e4lp fr\u00e5n det h\u00e5llet och att mannen som var skjuten nu l\u00e5g p\u00e5 hospitalet kunde o.s.v. i l\u00e5nga banor., men de kunde inte andra min \u00e5sikt.<\/p>\n

Anh\u00e5llen av polisen.<\/strong><\/span><\/p>\n

Vid 10-11 tiden p\u00e5 dagen blev jag tillsammans med en del andra f\u00e5ngar ners\u00e4nda med hissen till ett stort rum \u2013 vilket jag senare f\u00f6rstod var r\u00e4ttsalen \u2013 jag satt i denna hiss 20-30 minuter n\u00e4r jag blev f\u00f6rd upp till min cell. Strax efter\u00e5t kom en av de d\u00e4r 2 advokaterna in till mig och med ett smil p\u00e5 l\u00e4pparna sade han vi fick ditt m\u00e5l att g\u00e5 billigt! Endast 1000 dollars borgen till den mannen kommer fr\u00e5n sjukhuset och du har ju mer \u00e4n det p\u00e5 Banken. Och om du nu ger mig en fullmakt att lyfta 1500 dollars s\u00e5 skall du vara en fri man om n\u00e5gra timmar. Jag sade jag f\u00f6rst\u00e5r ingenting alls av allt detta. Jag hade aldrig f\u00f6rr varit vid en domstol, men inte trodde jag det gick till p\u00e5 det h\u00e4r s\u00e4ttet. Jag hade aldrig h\u00f6rt mitt namn n\u00e4mnas n\u00e4r jag satt i hissen nere i salen och nu \u00e4mnar jag sitta h\u00e4r utan n\u00e5gon hj\u00e4lp fr\u00e5n Er tills min arbetsgivare h\u00f6rs fr\u00e5n.<\/p>\n

Samma eftermiddag kom en av mina b\u00e4sta v\u00e4nner upp till mig och ville hj\u00e4lpa mig men ocks\u00e5 honom l\u00e4t jag f\u00f6rst\u00e5 min syn p\u00e5 saken. V\u00e4nnen min var Fred Holmstr\u00f6m. Detta var den 3rd July s\u00e5 n\u00e4sta dag var den st\u00f6rsta helgdag i U.S.A. och den dagen m\u00e5ste jag sitta inburad f\u00f6r inga domstolar den dagen.<\/p>\n

Frik\u00e4nd!<\/strong><\/span><\/p>\n

Den 5th vid 11va tiden kom s\u00e5 S. O. Co. Advokat och l\u00f6ste ut mig och jag var nog avig och fr\u00e5gade om orsaken att de inte var h\u00e4r den 3 July. Han sa att Capt. kunde inte antr\u00e4ffas och han m\u00e5ste avge en raport om hur saken var. Jag gick ombord och upptog mitt vanliga \u00e4mbete. Mannen som jag skjutit l\u00e5g p\u00e5 sjukhuset endast ett par dagar, ett k\u00f6tts\u00e5r i nedre benet. N\u00e5gra dagar efter jag l\u00e4mna min cell p\u00e5 r\u00e5dhuset kom nattvakten och en advokat upp till mig och ville jag skulle ge honom f\u00f6rst 2000 sedan prutade ned det till 1000 dollars s\u00e5 skulle ingen anm\u00e4lan g\u00f6ras mot mig och p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt slippa domstolsrannsakningen. Men jag var inte intresserad.<\/p>\n

Efter ett par veckors tid fick jag order att infinna mig vid domstolen. N\u00e4r jag tillsammans med min advokat infann oss s\u00e5 kom matrosen och hans advokat upp till mig igen och ville vi skulle f\u00f6rlikas denna g\u00e5ng f\u00f6r 500 dollars men jag endast pekade p\u00e5 min advokat. Jag misst\u00e4nkte ocks\u00e5 att matrosen var p\u00e5verkad av sprit drycker. N\u00e4r m\u00e5let blev uppkallad skulle matrosen f\u00f6rst avl\u00e4gga hur h\u00e4ndelsen utspelats. Men efter en kort stund avbr\u00f6t domaren honom. Jag blev inte sj\u00e4lv uppkallad. Men domen l\u00f6d \u201dFrik\u00e4nd.\u201d<\/p>\n

En kort tid d\u00e4refter fick jag ett brev fr\u00e5n en Advokatfirma med r\u00e4kning p\u00e5 40 dollars f\u00f6r arbete utf\u00f6rt den 3 July 1913. Jag visade detta brev till Advokaten hos S. O. Comp. och sade att jag \u00e4mnar ej betala f\u00f6r n\u00e5got som jag aldrig beg\u00e4rt. Advokaten sade b\u00e4st att ni betalar dem f\u00f6r det kan bliva Er dyrt och kanske om\u00f6jligt att bevisa att Ni ej beg\u00e4rt deras hj\u00e4lp. Och de var faktiskt och representerade Er vid det f\u00f6rsta f\u00f6rh\u00f6ret, det kan ni ej bestrida. Jag var s\u00e5 avig att jag n\u00e4rap\u00e5 gr\u00e4t, men efter moget \u00f6verv\u00e4gande s\u00e4nde jag dem en check p\u00e5 det beg\u00e4rda beloppet.<\/p>\n

Pengar i hatten.<\/strong><\/span><\/p>\n

H\u00f6rt ber\u00e4ttas av kamrater att de blivit \u201dHold upp.\u201d Det \u00e4r att n\u00e5gon eller n\u00e5gra med v\u00e5ld ber\u00f6var n\u00e5gon hans pengar och andra v\u00e4rdesaker. Besynnerligt nog att jag som f\u00e4rdats i m\u00e5nga olika l\u00e4nder och i b\u00e4ttre och s\u00e4mre statsdelar, natt och dag, och skam att s\u00e4ga inte alltid nykter, har endast en enda g\u00e5ng varit utsatt f\u00f6r \u201dHold upp\u201d och det var mitt p\u00e5 ljusa dagen, 10-11 tiden, och i s\u00e4llskap med 2 kamrater och det var p\u00e5 Cherry Street, New York, 1902-03. Vi hade blivit nym\u00f6nstrade fr\u00e5n ett fartyg och n\u00e5gra av oss tog in p\u00e5 ett boarding house i Brooklyn. Om dagarna brukade vi fara \u00f6ver till New York f\u00f6r att se staden. Jag hade k\u00f6pt n\u00e5gra nya kl\u00e4der, bland annat en h\u00e5rd hatt (knall hatt). Jag hade f\u00f6r sed att n\u00e4r jag hade n\u00e5gra pengar och var ute och roade mig, att jag aldrig f\u00f6rvara dem alla p\u00e5 samma plats. Denna g\u00e5ng stack jag en 5 dollar sedel innan f\u00f6r svettbanden i min nya hatt.<\/p>\n

Vi 3 kamrater gick in p\u00e5 en salon p\u00e5 Cherry Street och hade n\u00e5gra drinkar \u2013 jag endast \u00f6l \u2013 n\u00e4r vi kom ut s\u00e5 m\u00f6ttes vi av n\u00e5gra m\u00e4n. En av dem sparka mig mellan benen \u2013 ljumsken \u2013 s\u00e5 jag vara n\u00e4ra att f\u00f6rlora medvetandet, kunde inte f\u00e5 fram ett ljud, knappast andas, och s\u00e5 tog han vad jag hade i mina fickor och f\u00f6rsvann. Efter n\u00e5gra minuter d\u00e5 sm\u00e4rtan n\u00e5got lagt sig, d\u00e5 kunde jag se en av mina kamrater g\u00f6ra samma \u00f6vningar som jag. Den andre av dem satt p\u00e5 en trappa och s\u00e5g ut att sova. N\u00e5gra andra m\u00e4nniskor syntes inte f\u00f6r tillf\u00e4llet. Det bl\u00e5ste ganska friskt och jag s\u00e5g min nya hatt rulla i r\u00e4nnstenen och d\u00e5 f\u00f6rst \u00e5terfick jag fulla medvetandet och r\u00f6rligheten f\u00f6r jag sprang efter och fasttog min hatt och titta efter om min femma var kvar, och det var den. B\u00e5da mina kamrater var nu utan alla pengar men det var en stolt Nelson som visa fram vad jag hade.<\/p>\n

Till Finland med b\u00e5t och t\u00e5g.<\/strong><\/span><\/p>\n

Juli 1923 fick jag en kort ledighet fr\u00e5n min befattning som Capt p\u00e5 the S. S. Tulsa och reste med makan Amanda och sonen Ragnvald till Finland. Vi anl\u00e4nde till G\u00f6teborg en l\u00f6rdag f\u00f6rmiddag och som vi var p\u00e5 genomresa beh\u00f6vde v\u00e5ra koffertar ej f\u00f6rsta klass. G\u00f6teborg hade det \u00e5ret en stor utst\u00e4llning. Det firade 300 \u00e5r som stad. Vi gick direkt fr\u00e5n b\u00e5ten till denna utst\u00e4llning och s\u00e5g d\u00e4r mycket b\u00e5de gammalt och nytt. Men vi hade biljett att fara fr\u00e5n G\u00f6teborg kl 8 p\u00e5 kv\u00e4llen och vi kom till stationen en timme f\u00f6re t\u00e5gets avg\u00e5ng. D\u00e4r fr\u00e5gade jag mig f\u00f6r om v\u00e5rt resgods var politerat. Svaret, det kan inte g\u00f6ras f\u00f6rr\u00e4n vi hade Edra biljetter och d\u00e5 m\u00e5ste ocks\u00e5 en tulltj\u00e4nsteman vara n\u00e4rvarande och nu \u00e4r h\u00e4r ingen av dem.<\/p>\n

Jag fick br\u00e5ttom att hoppa in i en droska och fara till tullstationen. Ankommen dit var d\u00e4r endast en vaktman och en h\u00f6gre tj\u00e4nsteman. N\u00e4r jag omtalade min situation d\u00e5 telefonera han till 2 olika m\u00e4nniskor men fick inget svar. Han sa det \u00e4r l\u00f6rdag kv\u00e4ll och de flesta \u00e4r ute nu n\u00e4r det \u00e4r s\u00e5 vackert v\u00e4der. Jag n\u00e4stan gr\u00e4t, hade biljett fr\u00e5n G\u00f6teborg \u2013 Stockholm kl 8 i kv\u00e4ll, Stockholm \u2013 Helsingfors kl 3 i morgon. Tj\u00e4nstemannen s\u00e5g p\u00e5 mig och sade han, jag skall st\u00e4nga h\u00e4r och f\u00f6lja med er. Droskan var utanf\u00f6r och det tog oss inte l\u00e4nge f\u00f6rr\u00e4n vi var p\u00e5 j\u00e4rnv\u00e4gs stationen och v\u00e5rt resgods st\u00e4mplad i tid. Men det var nog en glad tacksam N. A. Nelson som f\u00f6rs\u00f6kte p\u00e5 mitt b\u00e4sta s\u00e4tt visa min tacksamhet med en liten g\u00e5va, men f\u00f6rg\u00e4ves. Han log och avb\u00f6jde men sade om ni vill betala droskan till mitt tj\u00e4nsterum \u00e4r jag mer \u00e4n n\u00f6jd. Jag tog adj\u00f6 av honom och sade att jag har aldrig varit s\u00e5 stolt att vara f\u00f6dd svensk som jag nu \u00e4r.<\/p>\n

Klockan var n\u00e4ra 8 och fick br\u00e5tt om att komma upp p\u00e5 t\u00e5get till de mina, och s\u00e5 bar det iv\u00e4g och vi anl\u00e4nde b\u00e5de Stockholm och Helsingfors allt v\u00e4l. Fr\u00e5n b\u00e5tkajen Helsingfors till j\u00e4rnv\u00e4gs stationen d\u00e4r med h\u00e4st droska. Sedan med t\u00e5g till Sein\u00e4joki d\u00e4r vi bytte t\u00e5g till Kristinestad. Vi for genom ett utpr\u00e4glat sl\u00e4ttland. Man kunde se l\u00e4ngs v\u00e4gar, och d\u00e4r s\u00e5g jag s\u00e5 v\u00e4ldigt m\u00e5nga sm\u00e5 enstaka hus \u00f6verallt s\u00e5 jag sade till Amanda nog har ni i Finland p\u00e5 landsbygden en besynnerlig byggnads form. Amanda s\u00e5g ut genom kup\u00e9 f\u00f6nstret och sade, inte \u00e4r det n\u00e5gra bonings hus. \u201dDet \u00e4r h\u00f6lador.\u201d<\/p>\n

L\u00e4mnade Finland 1923.<\/strong><\/span><\/p>\n

Jag stannade i Finland 7 dagar men Amanda och Ragnvald l\u00e4mnade d\u00e4r. Jag hade retur biljett tillbaka som skulle f\u00f6ljas. N\u00e4r jag p\u00e5 resan tillbaka kom till Helsingsfors och lade fram mina papper f\u00f6r h\u00f6ga vederb\u00f6rande d\u00e4r, var allt O.K. utom det, att jag skulle haft mina papper st\u00e4mplade av L\u00e4nsman i Lappfj\u00e4rd. Jag f\u00f6rklara f\u00f6r tj\u00e4nstemannen att jag endast varit i Dagsmark hela de 7 dagar jag varit i Finland, aldrig i Lappfj\u00e4rd. Jag fr\u00e5gade om man inte genom telefon eller telegraph kunde f\u00e5 L\u00e4nsmanens till\u00e5telse att resa, men han sade, \u201dH\u00f6r ni inte vad jag s\u00e4ger. L\u00e4nsmans st\u00e4mpel p\u00e5 papperen, sen f\u00e5r ni resa.\u201d Jag fr\u00e5ga, kan jag f\u00e5 tala med Er f\u00f6rman, men d\u00e5 blev han h\u00e4ftig och sade, jag k\u00e4nner lagen lika bra som den h\u00f6gsta tj\u00e4nsteman. Adj\u00f6.<\/p>\n

Jag m\u00e5ste ju l\u00e4mna och n\u00e4r jag kom ut p\u00e5 gatan s\u00e5g jag en skylt med \u201dAdvokat firman\u2026 \u201d. Jag gick in d\u00e4r och omtala min bel\u00e4genhet f\u00f6r chefen. Han sade l\u00e5t mig se Edra papper, vilket han fick. Efter en stund sade han l\u00e4mna dem h\u00e4r och kom tillbaka klockan 3. N\u00e4r jag kom dit som avtalat var l\u00e4mna han mig papperen och sade allt \u00e4r klart ni f\u00e5r fara n\u00e4r ni vill. Jag sade, hur mycket \u00e4r jag skyldig. Han sade en summa, inte var den stor. Jag betalade och l\u00e4mnade Helsingsfors samma kv\u00e4ll.<\/p>\n

Det var stor skillnad p\u00e5 det bem\u00f6tande jag fick av tj\u00e4nstemannen i G\u00f6teborg och tj\u00e4nstemannen i Helsingfors?<\/p>\n

Jag reste ner till Sk\u00e5ne och var d\u00e4r ett par dagar och s\u00e5g Mor, Alfred och Lilly med familjer, och s\u00e5 tillbaka till S. S. Tulsa.<\/p>\n

Spr\u00e5kstridighet i Helsingfors.<\/strong><\/span><\/p>\n

N\u00e4r jag sedan bosatte mig i Finland och reste ofta Dagsmark \u2013 Helsingsfors \u2013 f\u00f6r h\u00e4lsan \u2013 och kom i ber\u00f6ring med allm\u00e4nheten fick man uppleva och se hur hatiskt finnarna \u00e4r mot allt utl\u00e4ndskt och i synnerhet allt som \u00e4r Svenskt. I Helsingfors brukade jag bo hos familjen Anders B\u00e5sk som var kusiner till min hustru, men en g\u00e5ng var t\u00e5get 4 timmar f\u00f6rsenat och ankom Helsingfors midnatt, ville ej st\u00f6ra kusinerna denna tid p\u00e5 natten s\u00e5 jag tog in p\u00e5 ett hotel n\u00e4ra j\u00e4rnv\u00e4gsstationen. Jag fr\u00e5gade vaktm\u00e4staren p\u00e5 hotellet \u2013 han talade svenska \u2013 om jag kunde f\u00e5 n\u00e5gon mat \u2013 hade inte \u00e4tit p\u00e5 hela dagen \u2013 vaktm\u00e4staren sade f\u00f6rst i morgon klockan 7 \u00f6ppnas restaurangen.<\/p>\n

Jag var nog den f\u00f6rste i matsalen n\u00e4sta morgon och n\u00e4r servitrisen kom s\u00e5 beg\u00e4rde jag full frukost. Servitrisen svarade inte men kom tillbaka med kaffe och br\u00f6d. Jag p\u00e5pekade att jag ville ha mat, men inte ett ord fr\u00e5n henne fick jag. Efter en stund kom d\u00e4r in en Herre, satte sig vid ett bord n\u00e4ra d\u00e4r jag satt, och n\u00e4r servetrisen kom fram till honom sade han \u201dHow are you this morning?\u201d och ni kan t\u00e4nka er min f\u00f6rv\u00e5ning n\u00e4r hon svarade p\u00e5 engelska, \u201dThank you Sir, very well. What are you going to have this morning.\u201d Jag spr\u00e5kade lite med engelsmannen, men var s\u00e5 ond p\u00e5 servitrisen som ej f\u00f6rs\u00f6kt betj\u00e4na en kund n\u00e4r hon hade f\u00f6rm\u00e5ga d\u00e4rtill som de skulle gjort i vilket annat land som helst. Jag sade nog henne n\u00e5gra v\u00e4l valda ord som ej \u00e4r passliga att nedskriva, men hon tog det som om ingenting h\u00e4nt. Men efter\u00e5t n\u00e4r jag n\u00e4rmare t\u00e4nker p\u00e5 saken s\u00e5 tror jag s\u00e4kert att jag ingenting skulle sagt till henne, f\u00f6r nu s\u00e5g hon att hon kunde reta en Svensk och det gladdes hon \u00e5t.<\/p>\n

Otrevligt f\u00f6rh\u00f6r i Tammerfors.<\/strong><\/span><\/p>\n

Vintern 1945 hade jag varit i Helsingfors hos U.S.A. Consul f\u00f6rs\u00f6ka utf\u00e5 n\u00f6diga papper s\u00e5 mina flickor kunde fara till U.S.A. Jag hade av honom blivit anmodad att d\u00e4r l\u00e4mna alla de papper jag hade i och f\u00f6r unders\u00f6kning, d\u00e4ribland mitt Finska \u201dIdentificering kort med fotografi.\u201d<\/u> D\u00e4r hade nyligen uppr\u00e4ttats en ny \u201dBuss linje\u201d emellan Tamerfors och Vasa som gick genom Dagsmark, och om jag p\u00e5 hemresan utnyttjade denna, blev det b\u00e5de billigare och kvickare. Som jag ej f\u00f6rstod Finska s\u00e5 f\u00f6rstod jag att det skulle bli lite sv\u00e5rt f\u00f6r mig att i Tammerfors hitta Bilstationen. D\u00e4rf\u00f6r hade jag min son Ragnwald som d\u00e5 studera vid universitetet i Helsingfors och var m\u00e4ktig Finska skriva ut en litet papper ungef\u00e4r s\u00e5 h\u00e4r: \u201dVar v\u00e4nlig visa denne Herre till Bussen som g\u00e5r fr\u00e5n Tammerfors \u2013 Vasa.\u201d Sedan tog jag t\u00e5get till Tammerfors och anl\u00e4nde dit vid 12-1 p\u00e5 natten. Alla passagerare p\u00e5 t\u00e5get (150-200) blev n\u00e4r de steg av i Tamerfors f\u00f6rda av Polis ner i en stor v\u00e4ntsal. Jag f\u00f6rs\u00f6kte p\u00e5 alla de spr\u00e5k jag kunde f\u00f6rst fr\u00e5n Polisen sedan fr\u00e5n andra personer f\u00e5 n\u00e5gon klarhet i vad det g\u00e4llde, men f\u00f6rg\u00e4ves. Folk var n\u00e4stan som galna, skrek och f\u00f6rs\u00f6kte springa fr\u00e5n Polisen. N\u00e4r Polisen till slut fick n\u00e5gorlunda makt \u00f6ver massan \u2013 en del var mer eller mindre fulla. De som var berusade eller br\u00e5kade blev bortf\u00f6rda, vi andra uppst\u00e4llda och vid ett bord satt d\u00e5 4-5 Poliser, och dit f\u00f6rdes vi en och en i s\u00e4nder och visa fram sina papper och f\u00f6rh\u00f6rdes. Jag f\u00f6rstod ju alls ingenting av det som sades, men gav noga akt p\u00e5 allt. Efter en blivit f\u00f6rh\u00f6rd st\u00e4lldes han igen i olika grupper. Varje grupp under uppsikt av en Polisman. En del st\u00e4lldes n\u00e4ra d\u00f6rren till gatan och n\u00e4r d\u00e4r blev 6-7 personer i den s\u00e5 sl\u00e4pptes de ut p\u00e5 gatan.<\/p>\n

N\u00e4r det blev min tur att f\u00f6rh\u00f6ras var d\u00e4r ingen av Poliserna som kunde \u2013 eller ville \u2013 spr\u00e5ka Svenska eller engelska. Jag l\u00e4mnade honom det enda papper jag hade. Det som Ragnvald skrivit \u2013 Det gick runt bordet. N\u00e4r en Polis l\u00e4st det gav han det till en annan och till sist fick jag det tillbaka, och s\u00e5 tog en Polis mig i armen och f\u00f6rde mig till en grupp av 10-12 personer som och var under uppsikt av Polis.<\/p>\n

Det gick b\u00e5de sakta och trevligt med f\u00f6rh\u00f6ren. Spr\u00e5kades gjordes det ganska h\u00f6gt i alla grupper och Polisen m\u00e5ste ibland inskrida och f\u00f6ra ut n\u00e5gon som inte ville tystas ned. Som p\u00e5 alla stationers v\u00e4ntsalar var h\u00e4r p\u00e5 v\u00e4ggarna m\u00e5nga annonser och bilder. Jag l\u00e5tsades vara upptagen att se p\u00e5 dessa, och flyttade mig lite fr\u00e5n den ena bilden till den andra och p\u00e5 detta s\u00e4tt kom jag lite n\u00e4rmare den grupp som var vid utg\u00e5ngs d\u00f6rren. D\u00e4r var ju alltid n\u00e5gon som spr\u00e5kade till den vakthavande Polisen s\u00e5 han hade ju inte alltid \u00f6gonen p\u00e5 mig. Och s\u00e5 kom turen. Den Polis som hade vakt vid utg\u00e5ngs d\u00f6rren kom fram till den som vaktade min grupp, och n\u00e4r de samspr\u00e5kade flyttade jag mig \u00f6ver till gruppen vid d\u00f6rren och ingen tog n\u00e5gon notis om mig. Efter en 10 minuters tid blev gruppen sl\u00e4ppt ut p\u00e5 gatan och jag var med. Klockan var d\u00e5 4 p\u00e5 morgonen. Jag visade en av dem som blivit utsl\u00e4ppta samtidigt som jag det papper som Ragnvald skrivit. Mannen vinkade och jag f\u00f6ljde honom och efter n\u00e5gra minuter pekade han p\u00e5 en portg\u00e5ng och in d\u00e4r stod Bussen som gick till Vasa. Det var en glad Nils som satte sig d\u00e4r och v\u00e4nta tills klockan 7 n\u00e4r Bussen l\u00e4mna och efter n\u00e5gra timmar var jag hemma i Dagsmark.<\/p>\n

Amanda sjuk och d\u00f6r.<\/strong><\/span><\/p>\n

N\u00e4r min hustru Amanda dog 4 augusti 1944, var det nog ett dr\u00e5pslag f\u00f6r mig och barnen. Hon dog av hj\u00e4rtfel. Ragnvald ute i kriget, han hade varit d\u00e4r \u00f6ver 4 \u00e5r. Hemma f\u00f6r tillf\u00e4llet var b\u00e5da d\u00f6ttrarna 18 och 20 \u00e5r. Hur skulle nu jag kunna uppfostra dem till dugliga m\u00e4nniskor. Jag hade ingen nu att r\u00e5dpl\u00e4ga med i den saken.<\/p>\n

Flickornas p\u00e4ls.<\/strong><\/span><\/p>\n

En dag sade en v\u00e4ninna till mig: \u201dTror du inte att dina flickor skulle tycka om att f\u00e5 en p\u00e4ls vardera? N\u00e4sta g\u00e5ng jag s\u00e5g dem tillsammans med j\u00e4mn\u00e5riga tyckte jag att de var minst like bra kl\u00e4dda som de andra, men n\u00e4r vi kom hem fr\u00e5gade jag dem om de beh\u00f6vde var sin p\u00e4ls? De s\u00e5g f\u00f6rst p\u00e5 varandra sedan p\u00e5 mig och s\u00e5 sade Margit nog skulle det vara roligt att ha en p\u00e4ls men de \u00e4r s\u00e5 dyra! Jag sa res in till staden och se att ni f\u00e5r en p\u00e4ls vardera, och s\u00e5 gjorde de. Flickorna blev glada och s\u00e5 blev jag. Men om inte v\u00e4ninnan varit och p\u00e5pekat p\u00e4lsen hade flickorna varit utan.<\/p>\n

Daisy bryter benet.<\/strong><\/span><\/p>\n

En vacker vinterdag n\u00e4r barnen var ute och skidade i en backe n\u00e4ra hemmet, br\u00f6t Daisy ena benet. Vi telegrafera efter bil och Doktor, men fick besked att f\u00f6rst efter flera timmar kunde de anskaffas. Jag bar Daisy in och unders\u00f6kte benet. F\u00f6rst gav jag henne Nervinsdroppar och ett aspirin pulver. Daisy gr\u00e4t. Mamma och Margit var hysteriska n\u00e4r jag b\u00f6rjar unders\u00f6ka benet och de sade l\u00e5t henne vara, du g\u00f6r henne endast illa. Till sist m\u00e5ste jag k\u00f6ra dem ur rummet och l\u00e5sa det. Unders\u00f6kningen visade att det var ett klart smalbens brott. Jag gjorde spj\u00e4lor och bandage linda jag om det s\u00e5 det ej kunde rubbas. Gav henne en s\u00f6mn tablett och snart somnade hon och n\u00e4r bilen kom och vi kom till sjukhuset var det alls ingen gr\u00e5t. N\u00e4r Dr. p\u00e5 sjukhuset unders\u00f6kt benet sade han, om inga komplikationer senare intr\u00e4ffar \u00e4mnar jag inte r\u00f6ra det bandage ni lagt p\u00e5. Daisy var p\u00e5 sjukhuset en veckas tid. Benet blev bra som f\u00f6rr och hon har hitintills ej haft n\u00e5got men av min \u201dgrymma\u201d behandling.<\/p>\n

Daisy till Gr\u00f6nvalla och f\u00f6rlorar sina pengar.<\/strong><\/span><\/p>\n

\u00c5r 1946. Daisy hade anm\u00e4lt sig f\u00f6r en kurs i Husmoderskolan p\u00e5 Gr\u00f6nvalla i S\u00f6dra Finland. Dagen hon for gav jag henne de pengar hon skulle beh\u00f6va. Hon tog dem och skulle sl\u00e4ppa dem alla i sin portmonn\u00e4. D\u00e5 sade jag: -N\u00e4r du \u00e4r ute och reser l\u00e5ng v\u00e4g fr\u00e5n hemmet skall du aldrig f\u00f6rvara pengarna p\u00e5 en plats utan placera dem p\u00e5 minst 2 platser. Daisy sade men jag k\u00e4nner mig s\u00e5 l\u00f6jlig om jag g\u00f6r s\u00e5. Men hon gjorde som jag bad henne. Antagligen var det ett par dagar efter att Daisy hade rest d\u00e5 jag fick ett brev med n\u00e5gorlunda f\u00f6ljande inneh\u00e5ll. \u201dEn flicka som s\u00e4ger sig heta Daisy Nelson och vara Er dotter har jag givit pengar s\u00e5 hon kunde forts\u00e4tta sin resa till Gr\u00f6nvalla Husmoderskola. N. N. N. Polis. Tammerfors.\u201d<\/p>\n

Det blev en tankest\u00e4llare f\u00f6r mig. Jag s\u00e4nde genast ett telegram till Gr\u00f6nvalla och beg\u00e4rde omedelbar upplysning om Daisy, och s\u00e5 s\u00e4nde jag till Polisen i Tammerfors ett tackbrev samt summan han n\u00e4mnt och lite extra. Svar fr\u00e5n Gr\u00f6nvalla: \u201dDaisy anl\u00e4nt allt v\u00e4l\u201d. Jag fick inte r\u00e4tta sammanhanget f\u00f6rr\u00e4n Daisy kom hem till Dagsmark och det var n\u00e5gorlunda f\u00f6ljande: N\u00e4r Daisy l\u00e4mnat hemmet p\u00e5 morgonen och s\u00e5 snart det g\u00f6ras kunde tog hon de pengar hon g\u00f6mt i sina kl\u00e4der och stoppade dem i sin portmonn\u00e4. T\u00e5get fr\u00e5n Sein\u00e4joki var som vanligt \u00f6verfullt men hon hade en sittplats och d\u00e4r somnade hon. Hennes v\u00e4nner i Dagsmark hade haft en \u201dhippa\u201d f\u00f6r henne kv\u00e4llen innan hon for, s\u00e5 hon hade inte f\u00e5tt mycket s\u00f6mn den natten. N\u00e4r hon vaknade p\u00e5 t\u00e5get var hennes handv\u00e4ska f\u00f6rsvunnen fast hon hade haft den p\u00e5 armen. V\u00e4skan inneh\u00f6ll alla hennes pengar, biljett, Passkort, o.s.v. Hon anm\u00e4lde saken f\u00f6r t\u00e5gpolisen, men som hon ej f\u00f6rstod Finska blev det ju d\u00e5ligt f\u00f6rh\u00f6r. T\u00e5gpolisen l\u00e4mnade henne till Polisen i Tammerfors och d\u00e4r fick hon vara flera timmar tills den Polis som skrivit till mig kom p\u00e5 tj\u00e4nstg\u00f6ring och gav henne pengar till resan. S\u00e5 g\u00e5r det ibland n\u00e4r man inte lyder sina f\u00f6r\u00e4ldrar.<\/p>\n

Sv\u00e5rt f\u00e5 tillst\u00e5nd \u00e5t Ragnvald.<\/strong><\/span><\/p>\n

Jag har gjort m\u00e5nga resor Dagsmark \u2013 Helsingfors, flera av dem var till U. S. A. Consul f\u00f6r att skaffa inresetillst\u00e5nd f\u00f6r mina barn att fara till U. S. A. En av dessa resor var i May 1941 n\u00e4r min son f\u00e5tt sin student examen. Jag trodde s\u00e4kert att han som var f\u00f6dd i U.S.A s\u00e4kert skulle f\u00e5 resa dit utan hinder, men Consulen f\u00f6rklarade att han m\u00e5ste anskaffa en fotografisk kopia av hans f\u00f6delseattest som \u00e4r f\u00f6rvarad i New York. (M\u00e4rk! Mina flickor fick komma in till U. S. A. 1946-1947 utan att n\u00e5gon s\u00e5dan beg\u00e4rdes och de var inte f\u00f6dda d\u00e4r?!) Jag skrev till en v\u00e4n i New York och fick detta papper f\u00f6rst i september 1941, och d\u00e5 var Ragnvald i kriget och det var om\u00f6jligt f\u00f6r mig att g\u00f6ra n\u00e5got mer. U. S. A. Consulatet i Helsingfors var st\u00e4ngd.<\/p>\n

Barnen till U.S.A.<\/strong><\/span><\/p>\n

Efter min hustrus d\u00f6d 1944 och krigets slut b\u00f6rjade jag igen med f\u00f6rs\u00f6k att f\u00e5 barnen till U.S.A.. En god v\u00e4n i U. S. A. lovade att adoptera flickorna och p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt f\u00e5 dem dit. Mrs. och Mr. Joe Genovese, 249 Ridge Road, Dougleston, N. Y. De hade sj\u00e4lva 3 barn. Ocks\u00e5 denna g\u00e5ng det tog l\u00e5ng tid att anskaffa de m\u00e5nga n\u00f6diga papper som beh\u00f6vdes.<\/p>\n

N\u00e4r jag till sist sommaren 1946 fick dessa papper och reste in till Consulen och framlade dem och n\u00e4r han endast sett i dem n\u00e5gra minuter sade han: -\u201dEdra barn f\u00e5r fara in till U. S. A. n\u00e4r de vill f\u00f6rutan dessa papper, om de g\u00f6r s\u00e5 f\u00f6re de fyllt 23 \u00e5r!!!\u201d Ja nog blir man h\u00e4pen. Margit skulle fylla 23 \u00e5r den 19 Sept s\u00e5 vi fick br\u00e5ttom att skaffa henne biljett o.s.v. och hon anl\u00e4nde tillNew York p\u00e5 sin f\u00f6delsedag. En dag senare och det skulle ha varit mera br\u00e5k. Daisy for dit f\u00f6ljande \u00e5r 1947 och Ragnvald n\u00e4r han f\u00e5tt sin forstm\u00e4starexamen klar 1949.<\/p>\n

Inte \u00e5ngrat barnens flytt. Tr\u00e4ffade Elvira.<\/strong><\/span><\/p>\n

Jag har nog mer \u00e4n en g\u00e5ng ber\u00f6mt mig sj\u00e4lv f\u00f6r att jag hade kraft och mod att s\u00e4nda mina barn till U. S. A. fast\u00e4n m\u00e5nga personer h\u00e4r r\u00e5dde mig att l\u00e5ta n\u00e5gon av dem vara hemma. Jag b\u00f6rjar bli gammal o.s.v. Margit ville og\u00e4rna fara f\u00f6r hon hade en pojkv\u00e4n fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd, Nils D\u00e5hli en pr\u00e4ktig pojke, men jag uppmanade henne att fara f\u00f6r minst ett \u00e5r sedan skall jag om du s\u00e5 vill s\u00e4nda dig biljett f\u00f6r \u00e5ter resan. Hon \u00e4r d\u00e4r \u00e4nnu och gift, har nu 2 pojkar. Hennes man heter Reidar Dihle. De var i Dagsmark sommaren 1952 f\u00f6r ett par m\u00e5nader. S\u00e5 inte har jag \u00e5ngrat att jag l\u00e4t dem fara. Man har nog l\u00e4ngtat efter dem och ibland beh\u00f6vt dem.<\/p>\n

Men sedan jag hade den goda lyckan att f\u00e5 Elvira att gifta mig med mig s\u00e5 har jag det mycket bra, f\u00f6r nog \u00e4r hon en m\u00e4nniska som f\u00e5, har som de s\u00e4ger ett hj\u00e4rta av guld, det har jag f\u00e5tt erfara i synnerhet sedan jag i July 1955 blev of\u00f6rm\u00f6gen till allt<\/u> arbete. Ibland m\u00e5ste hon raka mig. Det \u00e4r sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5 att hon ville gifta sig med mig, hon \u00e4r 18 \u00e5r yngre \u00e4n jag och ser bra ut. Och jag \u00e4r allt annat \u00e4n rik, det har jag flera g\u00e5nger upplyst henne om. Jag \u00e4r verkligt glad att hon ville gifta sig med mig, b\u00e4ttre hustru kunde jag aldrig f\u00e5! Det h\u00e4r \u00e4r n\u00e5gonting ni flickor ska t\u00e4nka p\u00e5 n\u00e4r ni nu f\u00e5tt veta att jag \u00e4ndrat min f\u00f6rs\u00e4kring till henne. Hon \u00e4r sj\u00e4lv sjuk, lider av n\u00e5gon obotlig sjukdom i nedre \u2013 b\u00e5da \u2013 benen, var nog p\u00e5 sjukhus en tid, men f\u00f6rklarad obotlig.<\/p>\n

Hon \u00e4r sj\u00e4lv f\u00f6dd p\u00e5 \u00c5land av fattiga f\u00f6r\u00e4ldrar. Hennes mor dog d\u00e5 Elvira var 3 \u00e5r och en sl\u00e4kting fr\u00e5n U.S.A. som bes\u00f6kte dem tog henne med till Amerika. D\u00e4r m\u00f6tte hon sedan och gifte sig med Frans Eklund fr\u00e5n Dagsmark. \u00c5r 1925 d\u00e5 de tillsammans med sin 2-\u00e5riga dotter Lilli bes\u00f6kte Dagsmark, s\u00e5 blev de \u00f6vertalade av Frans\u00b4 far Viktor att stanna i Dagsmark och ta \u00f6ver hemg\u00e5rden. S\u00e5 de for aldrig tillbaka till Amerika.<\/p>\n

\u00c5r 1946 dog Frans, det var samma \u00e5r som Lilli gifte sig med \u00c5ke Lindblad och de tog d\u00e5 \u00f6ver hemmanet och g\u00e5rden. Ett par \u00e5r senare bes\u00f6kte jag mina tv\u00e5 d\u00f6ttrar i Amerika under n\u00e5gra m\u00e5nader och efter hemkomsten gifte jag mig med Elvira.<\/p>\n

Ragnvald i kriget.<\/strong><\/span><\/p>\n

Ragnvald var vid krigsfronten 1941-45 hela tiden. Han hade ocks\u00e5 deltagit i vinterkriget men ej vid fronten \u2013 med undantag av den tid d\u00e5 han l\u00e5g p\u00e5 olika sjukhus. Han blev s\u00e5rad 2 g\u00e5nger, sista g\u00e5ngen vid slutet av kriget d\u00e5 de drev ut Tyskarna i Lappland. Han fick en kula in genom br\u00f6stet och ut genom ryggen. Han var behandlad p\u00e5 olika sjukhus och var p\u00e5 ett av dem d\u00e5 stillest\u00e5ndet tr\u00e4dde i kraft. Han var l\u00f6jtnant d\u00e5 han blev s\u00e5rad. Efter utskrivningen fr\u00e5n sjukhuset skrev han in sig vid Helsingfors Universitet och fick sin Diplom som Forstm\u00e4stare (J\u00e4gm\u00e4stare) h\u00f6sten 1948. I Jan 1949 reste han till U. S. A. N\u00e5got arbete i sin egen bransch kunde han inte f\u00e5, fast han kunde engelska perfekt samt Tyska och Finska. Min goda v\u00e4n Joe Genovese \u2013 som \u00e4mnat adoptera flickorna \u2013 skaffade honom arbete men antagligen var det inte vad Ragnvald hade v\u00e4ntat att en Diplomingenj\u00f6r skulle utf\u00f6ra, s\u00e5 han slutade och vad han sedan gjorde till Juni 1950 vet jag icke. D\u00e5 fick jag ett kort brev fr\u00e5n honom att han enlistat i U. S. A. Airfleet. (Flyg strids krafter.)<\/p>\n

Ragnvald gifter sig i Puerto Rico med Sisko.<\/strong><\/span><\/p>\n

Nu skrev han hem oftare, men alla hans brev utan undantag var s\u00e5 pessimistiska. Skrev, \u201dalla h\u00e4r s\u00e4ger att man \u00e4r f\u00f6r gammal, om en man inte skaffat sig en r\u00e4tt och bra plats n\u00e4r man \u00e4r 25-26 \u00e5r d\u00e5 \u00e4r man oduglig, eller ocks\u00e5 skall man ha rika sl\u00e4ktingar som kan \u201dpusha\u201d fram en. Jag f\u00f6rs\u00f6kte uppmuntra honom och p\u00e5pekade att nog \u00e4r det till en viss del sant med rika sl\u00e4ktingar men m\u00e5nga har kommit n\u00e5got utan dem. Din egen far var 30 \u00e5r gammal innan han tog sin styrmans examen och inte hade jag de f\u00f6rm\u00e5ner du har f\u00e5tt. Dina 2 systrar har ej heller f\u00e5tt den utbildning som du, och \u00e4nd\u00e5 har de klarat sig utan klagom\u00e5l och de hade det inte allt f\u00f6r trevligt f\u00f6rst n\u00e4r de kom till U. S. A. i synnerhet Margit var allena. Ja s\u00e5dant skrev jag till honom men ingenting hj\u00e4lpte f\u00f6rr\u00e4n han gifte sig p\u00e5 Jamaica Island 15.12.1953 med en flicka fr\u00e5n Finland som flugit dit f\u00f6r det \u00e4ndam\u00e5let och m\u00e5ste flyga tillbaka till Finland f\u00f6r hennes papper var inte fullt ordnade. Efter n\u00e5gra m\u00e5nader d\u00e5 Ragnvald blev f\u00f6rflyttad fr\u00e5n Puerto Rico till U. S. A. \u2013 Rantoul, Illinois \u2013 reste Sisko \u2013 s\u00e5 hette hans hustru \u2013 igen till honom och n\u00e4r detta skrivits s\u00e5 har han det bra.<\/p>\n

Oklart med Ragnvald.<\/strong><\/span><\/p>\n

Jag var ganska orolig f\u00f6r Ragnvald innan han gifte sig, f\u00f6r jag har personligen sett dugliga personer f\u00f6rvandlats till \u201dSkrot\u201d n\u00e4r de kommit ner i tropikerna f\u00f6r en l\u00e4ngre tid, och Ragnvald var f\u00f6rlagd p\u00e5 Puerto Rico i n\u00e4ra 2 \u00e5r. Sisko Manninen, hans hustru, var h\u00e4r hos oss i Dagsmark n\u00e5gra g\u00e5nger innan hon l\u00e4mnade sista g\u00e5ngen. Deras bekantskap \u00e4r fr\u00e5n Universitetet i Helsingfors d\u00e4r hon ocks\u00e5 studerade. Hon \u00e4r f\u00f6dd n\u00e4ra Vasa. Efter att han gifte sig blev hans brev till oss helt annorlunda. Han har tagit flera olika kurser men \u00e4r tystl\u00e5ten i vad det r\u00f6r sig om. I Nov 1956 fick jag ett brev att han d\u00e5 var i Washington p\u00e5 en kurs, men skulle f\u00f6rflyttas till Tyskland och d\u00e4r \u00e4r han nu med maka och son. Fick ett kort meddelande med hans adress, ingen dato?!! N. R. Nelson, Grossen Blink 10 \u2013 6, Bremenhaven, Deutschland.<\/p>\n

I juli 1958 bes\u00f6kte Ragnvald oss i Dagsmark. Han kom utan sin familj, f\u00f6r de hade i maj f\u00e5tt dottern Sarah. Jag fick ingen information alls om hans arbete. En forstm\u00e4stare och klasskamrat till Ragnvald som heter Lars Ingstr\u00f6m fr\u00e5n Risby hade bes\u00f6kt Ragnvald i Tyskland. Tyv\u00e4rr har jag p\u00e5 grund av min sjukdom inte kunnat bes\u00f6ka denne Lars.<\/p>\n

Margit och Daisy.<\/strong><\/span><\/p>\n

\u00c5r 1950 gifte sig Daisy med George Hanley, f\u00f6dd av irl\u00e4ndska f\u00f6r\u00e4ldrar i Brooklyn. George arbetade p\u00e5 kontoret p\u00e5 ett flygbolag i Milwaukee i Wisconsin. Dottern Robin Georgina f\u00f6ddes d\u00e4r 1955 och efter det blev George f\u00f6rflyttad till Los Angeles och d\u00e4r fick de sonen Timothy Nelson Hanley i januari 1959.<\/p>\n

Margit \u00e4r gift med Reidar Dihle som \u00e4r f\u00f6dd i Oslo, Norge \u2013 han arbetade p\u00e5 en tidning i Milwaukee, Wisconsin. I februari 1959 fick jag ett postkort d\u00e4r det stod att de flyttat till Sacramento i Kalifornien, d\u00e4r Reidar f\u00e5tt arbete p\u00e5 Sacramento Bee Newspaper. De har 3 s\u00f6ner:<\/p>\n

-Nils Olof, f\u00f6dd i november 1949<\/p>\n

-Erik Mikael, f\u00f6dd i juli 1953<\/p>\n

-Raymond, f\u00f6dd i november 1957<\/p>\n

Margits familj p\u00e5 bes\u00f6k i Dagsmark.<\/strong><\/span><\/p>\n

Sommaren 1952 var min \u00e4ldsta dotter Margit med sin man och lille son p\u00e5 bes\u00f6k hos oss h\u00e4r i Finland. Reidars f\u00f6r\u00e4ldrar var ocks\u00e5 med \u2013 de \u00e4r fr\u00e5n Oslo. Det var en stor gl\u00e4dje f\u00f6r Elvira och mig och vi f\u00f6rs\u00f6kte g\u00f6ra v\u00e5rt b\u00e4sta f\u00f6r att de skulle endast ha glada minnen med sig, men det \u00e4r l\u00e4ttare sagt \u00e4n gjort. Personer som \u00e4r uppf\u00f6dda i en stor stad har och f\u00e5r helt annan syn p\u00e5 saker \u00e4n en landsbo. Men det s\u00e5g ut som de alla trivdes h\u00e4r hos oss, med kor, kalvar, h\u00f6ns och allt. Endast en sak \u00e4r jag s\u00e4ker p\u00e5 att Reidars Pappa Olaf inte gillade. Finland \u00e4r ju omtalad som de 1000 sj\u00f6ars land och Olaf som \u00e4r en ivrig sportfiskare trodde s\u00e4kert att han h\u00e4r skulle finne rika tillf\u00e4lle f\u00f6r det. Han hade med sig m\u00e5nga och nya fiskegrejer, men de blev ej utnyttjade mycket. Floden som flyter endast 200 meter h\u00e4r nedan f\u00f6r var f\u00f6rr mycket fiskerik. Min sv\u00e4rfar ber\u00e4ttade att han har f\u00e5ngat en g\u00e4dda p\u00e5 13.5 kilo just h\u00e4r nedanf\u00f6r. Men de senaste \u00e5rens torrl\u00e4ggning och nu uthuggna skogar har f\u00f6rst\u00f6rt fisket. Under den tid jag bott h\u00e4r har vattenst\u00e5ndet sjunkit betydligt. Men Olaf str\u00f6vade nog upp och ner f\u00f6r denna \u00e5 flerfaldiga g\u00e5nger, fick n\u00e5gon fisk men endast sm\u00e5tt. Ett par g\u00e5nger for vi till n\u00e5gon st\u00f6rre sj\u00f6, men ocks\u00e5 d\u00e4r var det d\u00e5ligt med bytet, s\u00e5 jag \u00e4r s\u00e4ker p\u00e5 att han var besviken.<\/p>\n

Sjukskriven \u00e5r 1923. Problem med Ragnvald.<\/strong><\/span><\/p>\n

N\u00e4r jag kort f\u00f6re julen 1923 blev utskriven fr\u00e5n Eppendorff sjukhus i Hamburg och av Professor None skriftligt beordrad att ej g\u00e5 tillbaka till mitt arbete f\u00f6r minst 2 \u00e5r (jag har \u00e4nnu detta brev) och under tiden vistas p\u00e5 landet. Min familj var d\u00e5 i Dagsmark, Finland, och dit reste jag. Min son Ragnvald hade d\u00e5 genomg\u00e5tt f\u00f6rsta terminen av sm\u00e5skolan. I hans betyg s\u00e5g jag att han varit fr\u00e5nvarande m\u00e5nga timmar, och n\u00e4r jag fr\u00e5ga Amanda om han varit sjuk fick jag inget svar. Men det tog mig inte l\u00e4nge f\u00f6rr\u00e4n jag s\u00e5g vem som varit \u201dHerre\u201d i huset och n\u00e4r jag en dag s\u00e5g honom sparka modern n\u00e4r han inte fick det som han ville, var det jag som gick efter ett bj\u00f6rkriskvast och med den fick han p\u00e5 bara skinkan. Det var f\u00f6rsta och sista g\u00e5ng jag kroppsligt agat honom.<\/p>\n

Ragnvalds nattskr\u00e4ck.<\/strong><\/span><\/p>\n

Jag l\u00e4t uppf\u00f6ra ett nytt boningshus \u00e5ren 1929-1930 med tv\u00e5 speciella saker: inomhus toalett och centralv\u00e4rme. De f\u00f6rsta i Dagsmark! I det huset l\u00e5g barnen i ett rum, Amanda och jag i ett annat, men d\u00f6rren d\u00e4remellan var alltid \u00f6ppen. En natt h\u00f6rde jag Ragnvald skrika och v\u00e4snas s\u00e5 jag gick in till honom men han sov eller trodde jag att han \u201dl\u00e5tsas\u201d sova. Detta h\u00e4nde ett par g\u00e5nger till men d\u00e5 kalla jag p\u00e5 Amanda och vi gick b\u00e5de in till honom och d\u00e5 ber\u00e4tta han f\u00f6r Modern att han s\u00e5g \u201dfula gubbar\u201d och \u201dstora ljusbollar,\u201d o.s.v. Jag ville f\u00f6rst inte tro det utan menade att han lj\u00f6g, men d\u00e5 sa Amanda men det \u00e4r ju \u201dnattskr\u00e4ck\u201d han har. Det var f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag h\u00f6rt det ordet. Jag hade h\u00f6rt och l\u00e4st om sp\u00f6ken och sj\u00e4lv varit mycket m\u00f6rkr\u00e4dd i min barndom. Men nattskr\u00e4ck f\u00f6rstod jag ej. Jag ville ta Ragnvald. till Doktorn men Amanda f\u00f6rklara att nattskr\u00e4ck var en ganska vanligt och vara endast en kort tid, och n\u00e4r Amandas f\u00f6r\u00e4ldrar och andra ocks\u00e5 sade att ingen f\u00e5r skada av s\u00e5dant l\u00e4t jag saken bero. Men efter detta tog jag Ragnvald med mig i min s\u00e4ng och jag l\u00e4rde mig nog att nattskr\u00e4ck inte var n\u00e5got han hittat p\u00e5 med. Jag kunde vakna mitt i natten n\u00e4r Ragnvald gr\u00e4t och skrek, kr\u00f6p t\u00e4tt intill mig, h\u00f6ll mig s\u00e5 h\u00e5rt han kunde och s\u00e4ga: -\u201dPappa, ser du inte de fula gubbarna eller de stora ljusbollarna o.s.v\u201d. Det tog aldrig l\u00e4nge men han kunde ibland vara v\u00e5t av svett, men somnade snart d\u00e4refter. Jag gav noga akt p\u00e5 honom om dagarna och kunde alls inte se n\u00e5got som var ovanligt hos honom. Han \u00e5t och drack, lekte med dom andra barnen men ville alls inte tala om saken. Efter n\u00e5gra m\u00e5nader n\u00e4r det blev ljusare n\u00e4tter f\u00f6rsvann nattskr\u00e4cken och han har inte haft den sedan. Men inte var eller \u00e4r det n\u00e5got trevligt med att ha nattskr\u00e4ck det vet N. A. Nelson.<\/p>\n

Vill du l\u00e4sa flera episoder ur sj\u00f6kapten Nils Nelsons memoarer, s\u00e5 hittar du dom i historiken om Nelsons g\u00e5rd p\u00e5 \u00c5backan. Klicka H\u00c4R<\/strong> <\/span><\/a>s\u00e5 kommer du dit direkt!<\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Kapten Nelson var en v\u00e4lk\u00e4nd och respekterad man i Dagsmark och trots sin ringa skolg\u00e5ng s\u00e5 var han bra p\u00e5 att uttrycka sig i skrift. N\u00e5gra \u00e5r f\u00f6re sin d\u00f6d skrev han sina memoarer, f\u00f6r hand men med mycket vacker Forts\u00e4tt l\u00e4sa Kapten Nelsons memoarer.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":19,"menu_order":110,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-2793","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/2793","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=2793"}],"version-history":[{"count":14,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/2793\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2807,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/2793\/revisions\/2807"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/19"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=2793"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}