{"id":2786,"date":"2017-02-14T21:50:16","date_gmt":"2017-02-14T20:50:16","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=2786"},"modified":"2026-01-19T22:18:38","modified_gmt":"2026-01-19T20:18:38","slug":"kapten-nelsons-och-gunnar-grondahls-gard-pa-abackvagen-193","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=2786","title":{"rendered":"Sj\u00f6kapten Nelsons och Gunnar Gr\u00f6ndahls g\u00e5rd p\u00e5 \u00c5backv\u00e4gen 193"},"content":{"rendered":"
\"Det
Sj\u00f6kapten Nelsons g\u00e5rd fotograferad fr\u00e5n norr sommaren 2003. Den vita katten p\u00e5 g\u00e5rden, som kanske ser d\u00f6d ut, str\u00e4cker p\u00e5 sig i skuggan d\u00e4r den lagt sig f\u00f6r att vila. G\u00e5rden \u00e4r ritad av byggm\u00e4stare Forss\u00e9n fr\u00e5n N\u00e4rpes, som ocks\u00e5 gjorde ritningarna till folkh\u00f6gskolan i Lappfj\u00e4rd.<\/figcaption><\/figure>\n

Sammanst\u00e4llt av Lasse Backlund 2014,med hj\u00e4lp av Lena Mannila och av kapten Nelsons memoarer. Uppdaterats i februari 2017.<\/span>\u00a0Mot slutet hittar du intressanta stycken ur kapten Nelsons memoarer och vill du l\u00e4sa om hans \u00e4ventyr ute i stora v\u00e4rlden, s\u00e5 skall du klicka H\u00c4R!<\/span><\/a><\/span><\/strong><\/p>\n

<\/div>\n

Det h\u00e4r speciella huset p\u00e5 \u00c5backv\u00e4gen byggdes \u00e5r 1930 p\u00e5 l\u00e4genheten \u00c5back 2:88 som sj\u00f6kaptenshustrun Amanda Gr\u00f6ndahl, gift Nilsson hade f\u00f6rv\u00e4rvat i januari 1926. Hon k\u00f6pte den av sytningsmannen, sin farbror Josef Johansson B\u00e5sk, som kallades ”Gr\u00f6ndahlas Josip”. D\u00e5 Josip \u00e5r 1911 s\u00e5lde sitt hemman \u00e5t sonen Emil B\u00e5sk tog han \u00e5t sig ett omr\u00e5de p\u00e5 2,5 ha mot r\u00e5n till Forslins hemman och det var detta omr\u00e5de som Amanda k\u00f6pte.<\/p>\n

G\u00e5rden uppf\u00f6rdes av sj\u00f6kapten Nils A. Nelson (1881-1961), som var gift med denna Amanda (f. Gr\u00f6ndahl 1885-1944). Amanda var dotter till bonden Viktor Gr\u00f6ndahl (1861-1936) och Amanda (f.Utfolk 1864-1946). ”Kapten Nelson” kunde inte k\u00f6pa tomten sj\u00e4lv eftersom han inte var finl\u00e4ndsk medborgare. G\u00e5rden som ser lite amerikansk ut, uppf\u00f6rdes av br\u00f6derna Pullola fr\u00e5n Stor\u00e5. Br\u00f6derna bodde under byggnadstiden i lillstugan hos grannen Forslin<\/a>, och det var d\u00e4r som Ellen Gr\u00f6nroos<\/a> tr\u00e4ffade Yrj\u00f6 Pullola, som hon sedan gifte sig med och fick flera barn.<\/p>\n

I februari 1960 s\u00e5lde sj\u00f6kapten Nils Nelson och hans andra hustru Elvira den vackra g\u00e5rden och l\u00e4genheten \u00c5back 2:88 p\u00e5 2,5 ha \u00e5t Gunnar och Sylvia Gr\u00f6ndahl. K\u00f6peskillingen var 700 000 mark och de 3 barnen i Milwaukee gav fullmakt \u00e5t pappa Nils att underteckna och godk\u00e4nna f\u00f6rs\u00e4ljningen. Gunnar var lantm\u00e4tare, naturv\u00e5rdare, politiker och mycket mer. Vill du l\u00e4sa om honom och hans familj, kan du klicka H\u00c4R!<\/strong><\/a><\/p>\n

Kapten Nelson.<\/strong><\/h4>\n

Sj\u00f6kapten Nils Albin Nilsson eller Nelson f\u00f6ddes i R\u00f6ke i Sk\u00e5ne i en fattig familj som bodde i kommunens lilla stuga med endast ett rum o k\u00f6k. Han hade sex syskon och hans far var sv\u00e5rt sjuk och de \u00e4ldsta syskonen s\u00e5ldes p\u00e5 auktion till l\u00e4gst bjudande. Redan som 9-\u00e5ring fick han sitt f\u00f6rsta arbete som dr\u00e4ng hos en bonde. N\u00e4r han var 13 \u00e5r tog han v\u00e4rvning som trumslagare vid Norra Sk\u00e5nska Infanteriregementet och var d\u00e4r i 3 \u00e5r. En kort tid arbetade han i en kolgruva i Bjuv men p\u00e5 v\u00e5ren 1898 tog han hyra p\u00e5 en galeas som kock p\u00e5 en resa fr\u00e5n H\u00f6gan\u00e4s till Oslo, eller Kristiania som staden hette den tiden.<\/p>\n

Det h\u00e4r var b\u00f6rjan p\u00e5 en karri\u00e4r som sj\u00f6man som slutade \u00e5r 1928 d\u00e5 han av h\u00e4lsosk\u00e4l gick i land f\u00f6r gott. Han hade d\u00e5 seglat p\u00e5 v\u00e4rldens alla hav med ett otal olika fartyg och via studier och h\u00e5rt arbete avancerat till sj\u00f6kapten. \u00c5r 1916 tr\u00e4ffade han Amanda Gr\u00f6ndahl som tillsammans med sin syster Selma bodde i New York och de f\u00f6rlovade sig just f\u00f6re \u00e5r 1917 d\u00e5 han blev inkallad till den amerikanska flottan under det f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget.<\/p>\n

\"H\u00e4r
H\u00e4r sj\u00f6kapten Nils Nelson i uniform.<\/figcaption><\/figure>\n

Kapten Nelson gifter sig i Amerika med Amanda Gr\u00f6ndahl<\/strong><\/h4>\n

I maj 1918 gifte sig Nils Nelson med sin Amanda i New York och de bodde d\u00e4r i en tv\u00e5rummare. Eller r\u00e4ttare sagt Manda och unge sonen Ragnvald, som f\u00f6ddes \u00e5r 1921 bodde d\u00e4r f\u00f6r efter f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget fick Nils Nelson anst\u00e4llning p\u00e5 ett rederi i Savannah i Georgia. Eftersom det var l\u00e5ng v\u00e4g f\u00f6r Nils att h\u00e4lsa p\u00e5 familjen i New York s\u00e5 ville Nils att de andra kunde flytta till Savannah. Det gjorde dom ocks\u00e5 men Amanda trivdes inte d\u00e4r s\u00e5 \u00e5r 1923 reste Nils med sin familj fr\u00e5n New York till Dagsmark, via G\u00f6teborg och Helsingfors. Fr\u00e5n Helsingfors \u00e5kte de t\u00e5g till Kristinestad via Sein\u00e4joki. Det h\u00e4r var Nils f\u00f6rsta bes\u00f6k i Finland och n\u00e4r han tittade ut genom t\u00e5gf\u00f6nstret s\u00e5 tyckte han att finnarna bodde i sm\u00e5 hus utkastade h\u00e4r och d\u00e4r p\u00e5 \u00e5krarna. Amanda m\u00e5ste d\u00e5 ber\u00e4tta att det inte var n\u00e5gra boningshus utan h\u00f6lador. Amandas kusin Viktor Nylund h\u00e4mtade dem med bil fr\u00e5n stationen i Kristinestad och f\u00f6rde familjen till \u00c5backan i Dagsmark, troligtvis till Amandas f\u00f6delsehem. S\u00e5g\u00e4gare Nylund v<\/a>ar den f\u00f6rsta bil\u00e4garen i Dagsmark och Nils och Amanda blev v\u00e4l emot tagna i hennes gamla hemby.<\/p>\n

\"\"
Kapten Nelson och hustrun Amanda, f\u00f6dd Gr\u00f6ndahl.<\/figcaption><\/figure>\n

Efter 7 dagar i Dagsmark \u00e5kte kapten Nelson ensam tillbaka till Amerika. Amanda f\u00f6dde i september 1923 en dotter som fick namnet Margit<\/u> Maria. Men en kort tid d\u00e4refter ville Amanda f\u00f6lja Nils till Amerika efter men inte heller nu trivdes hon d\u00e4r. S\u00e5 i oktober 1925 blev det igen att resa tillbaka till Finland med familjen och nu stannade Nils \u00e4nda till april 1926. Det var under denna tid som Amanda k\u00f6pte tomten d\u00e4r de sedan skulle bygga sitt hem.<\/p>\n

I b\u00f6rjan p\u00e5 juni 1926 f\u00f6dde Amanda sitt tredje barn, en dotter som fick namnet Daisy<\/u> Viola.<\/p>\n

\"Amanda
Amanda Nelson och Elvira Eklund fotograferad tillsammans p\u00e5 \u00c5backan.<\/figcaption><\/figure>\n

Kapten Nelson flyttar till Dagsmark f\u00f6r gott<\/strong><\/h4>\n

Fram till augusti 1928 var Nils kapten p\u00e5 flera fartyg, d\u00e5 han av h\u00e4lsosk\u00e4l l\u00e4mnade sj\u00f6mansyrket. Han flyttade nu f\u00f6r gott till sin familj i Dagsmark.<\/p>\n

\u00c5ren 1929 – 1930 uppf\u00f6rdes familjen nya hem p\u00e5 \u00c5backv\u00e4gen 193 dit de flyttade h\u00f6sten 1930. \u00c5r 1938 ans\u00f6kte han om att f\u00e5 bli finsk medborgare och kommunfullm\u00e4ktige i Lappfj\u00e4rd f\u00f6rordade ans\u00f6kan p\u00e5 sitt novemberm\u00f6te.<\/p>\n

\u00c5r 1937<\/strong> k\u00f6pte Nils Nelson och hans Amanda en stadsg\u00e5rd i Kristinestad p\u00e5 \u00d6stra L\u00e5nggatan 34<\/a>. Kapten Nelson var d\u00e5 \u00e4nnu amerikansk medborgare, s\u00e5 k\u00f6pet gjordes i Amandas namn. I den lilla g\u00e5rden kunde flickorna Margit och Daisy bo s\u00e5 l\u00e4nge de gick i samskolan i Kristinestad. Kapten Nelson s\u00e5lde stadsg\u00e5rden \u00e5t familjen Rusk \u00e5r 1952.<\/p>\n

\"P\u00e5
P\u00e5 samma bild sj\u00f6kapten Nelsons b\u00e5da hustrur, f\u00f6rsta hustrun Amanda till v\u00e4nster och Elvira i mitten. En Linnea st\u00e5r till h\u00f6ger.<\/figcaption><\/figure>\n

\u00c5r 1941, den 24 januari<\/strong> k\u00f6pte kapten Nelson ett skogsomr\u00e5de p\u00e5 Mellan\u00e5 av Vihtori Juho M\u00e4nnist\u00f6. Omr\u00e5det p\u00e5 1,9 ha l\u00e5g p\u00e5 Borgar\u00e4ngsmossen och det fick namnet Borgar\u00e4ngen 4:95.<\/p>\n

H\u00e4r levde kapten Nelson med sin Amanda ett lugnt liv som sm\u00e5brukare med n\u00e5gra husdjur. Men Amanda var sjuklig och var hela tiden r\u00e4dd f\u00f6r att anlita n\u00e5gon doktor. Hon klagade aldrig och hon talade aldrig illa om andra och hon trivdes b\u00e4st med sina handarbeten och sin tr\u00e4dg\u00e5rd. Hon dog i augusti 1944 och kapten Nelson blev \u00e4nkling med sina 2 d\u00f6ttrar. Sonen Ragnvald hade varit ute b\u00e5de i vinterkriget och i forts\u00e4ttningskriget s\u00e5 han var inte hemma.<\/p>\n

Kapten Nelson tr\u00e4ffar Elvira<\/strong><\/h4>\n

D\u00f6ttrarna var ju vuxna och \u00e5r 1946 skickade kapten Nelson sin \u00e4ldre dotter Margit till USA och f\u00f6ljande \u00e5r den yngre dottern Daisy. Ragnvald for ju ocks\u00e5 till USA och s\u00e5 var kapten Nelson ensam tills han b\u00f6rjade s\u00e4llskapa med Elvira Eklund.<\/p>\n

Elvira var f\u00f6dd p\u00e5 \u00c5land och hennes mor dog d\u00e5 Elvira var ett par \u00e5r gammal. Hennes far for d\u00e5 till Amerika och d\u00e5 Elvira var 10 \u00e5r s\u00e5 flyttade ocks\u00e5 hon till Amerika. D\u00e4r tr\u00e4ffade hon sedan Frans Eklund fr\u00e5n Dagsmark, de gifte sig och fick dottern Lilli. \u00c5r 1925 flyttade de till Dagsmark f\u00f6r att ta \u00f6ver hemmanet p\u00e5 Brobackan. Elvira var inte riktigt f\u00f6rtjust eftersom hon aldrig tidigare varit i Dagsmark men det ryktas att hon nog blev lovad att de skulle flytta tillbaka till Amerika om hon inte trivdes i Dagsmark.<\/p>\n

\"H\u00e4r
Lillian, 2 \u00e5r gammal p\u00e5 b\u00e5ten fr\u00e5n Amerika tillsammans med sin pappa Frans Eklund. \u00c5ret var 1925 och hon visste nog ingenting om vilken framtid hon skulle f\u00e5 i Dagsmark. Med sig p\u00e5 b\u00e5ten hade de den personbil som Frans och Elvira hade skaffat i Amerika.<\/figcaption><\/figure>\n

Bonden och\u00a0 n\u00e4mndemannen Viktor Eklund \u00f6verl\u00e4t s\u00e5 hemmanet \u00e5t Frans och Elvira, som blev b\u00f6nder p\u00e5 hemmanet Eklund. De stannade sedan i Dagsmark s\u00e5 l\u00e4nge de levde.<\/p>\n

\"Frans
Frans Eklund.<\/figcaption><\/figure>\n

\u00c5r 1946 dog Frans och p\u00e5 h\u00f6sten tv\u00e5 senare \u00e5r gifte sig enda dottern Lilli med \u00c5ke Lindblad och de \u00f6vertog d\u00e5 hela hemmanet. Det var d\u00e5 som Elvira tyckte det var dags att flytta s\u00e5 \u00e5r 1948 gifte hon sig med kapten Nelson och flyttade till \u00c5backv\u00e4gen 193. Kapten Nelson kunde inte f\u00f6rst\u00e5 hur den betydligt yngre Elvira ville gifte sig med honom. Han var fattig och sjuklig och han skrev i sina memoarer hur glad han var \u00e5t detta \u00e4ktenskap och hur han gjorde allt f\u00f6r att visa henne det.<\/p>\n

\"\"
I juli 1949 ville sj\u00f6kapten Nelson s\u00e4lja b\u00e5de hemmanet och g\u00e5rden. Han tyckte att sj\u00e4lva huset skulle passa som folkskola f\u00f6r de finska barnen.<\/figcaption><\/figure>\n

Gunnar Gr\u00f6ndahl tar \u00f6ver g\u00e5rden.<\/strong><\/h4>\n

Elvira och kapten Nelson bodde p\u00e5 \u00c5backan till \u00e5r 1957 d\u00e5 de flyttade till Brobackan till det hus som \u00c5ke och Lilli just hade byggt.<\/a> \u00c5r 1960 s\u00e5lde de g\u00e5rden p\u00e5 \u00c5backan \u00e5t Amandas yngre bror lantm\u00e4taren Gunnar och Sylvia Gr\u00f6ndahl. Kapten Nelson dog p\u00e5 Brobackan \u00e5r 1961 och Elvira levde till \u00e5r 1990.<\/p>\n

\"H\u00e4r
Sj\u00f6kapten Nils Nelson p\u00e5 sin 80-\u00e5rsdag.<\/figcaption><\/figure>\n

Sj\u00f6kapten Nelsons memoarer.<\/u><\/strong><\/h3>\n

Kapten Nelson ombads av sina d\u00f6ttrar att skriva ner sina memoarer och det gjorde han i slutet p\u00e5 1950-talet. De \u00e4r v\u00e4ldigt v\u00e4lskrivna med tanke p\u00e5 den ringa skolg\u00e5ngen och skriven med en vacker och l\u00e4ttl\u00e4st handstil. Tack vare dessa memoarer s\u00e5 har det nu varit m\u00f6jligt att teckna ner historiken om kapten Nelson p\u00e5 \u00c5backv\u00e4gen 193.<\/p>\n

I sina memoarer skrev Nils om sitt liv som fattig pojke i Sk\u00e5ne och det mesta handlar om hans tid p\u00e5 sj\u00f6n och hur han avancerade fr\u00e5n kock p\u00e5 en liten galeas till kapten p\u00e5 flera stora fartyg i Amerika. Vill du l\u00e4sa\u00a0kapten Nelsons memoarer om tiden f\u00f6re Dagsmark, s\u00e5 skall du klicka H\u00c4R!<\/strong><\/span><\/a><\/p>\n

Men han skrev ocks\u00e5 n\u00e5gra intressanta historier fr\u00e5n Dagsmark, h\u00e4r nedan kan du l\u00e4sa n\u00e5gra:<\/p>\n

\u201dF\u00f6rsta g\u00e5ngen jag var i Finland 1923 n\u00e4r jag p\u00e5 sommaren marschera ner f\u00f6r v\u00e4gen s\u00e5 s\u00e5g jag en man och en kvinna \u2013 Axel Forslin med hustru<\/a> \u2013 som dikade n\u00e4ra v\u00e4gen. Jag var ej f\u00f6rv\u00e5nad \u00f6ver att kvinnorna dikade lika som mannen, f\u00f6r jag hade h\u00f6rt att kvinnorna i Finland utf\u00f6r grovarbete. Min f\u00f6rv\u00e5ning var att mannen hade sko p\u00e5 endast en fot, kvinnan hade skor p\u00e5 b\u00e5da f\u00f6tterna. N\u00e4r jag kom hem s\u00e5 omtala jag h\u00e4ndelsen f\u00f6r min sv\u00e4rfar. Han sade att om sommaren \u00e4r h\u00e4r m\u00e5nga som g\u00e5r barfotade, men n\u00e4r de dikar m\u00e5ste de ha sko p\u00e5 den ena foten f\u00f6r att trampa spaden s\u00e5 de g\u00e5r ner i jorden. Det g\u00e5r ej att g\u00f6ra det utan sko n\u00e4r man dikar.\u201d<\/em><\/span><\/p>\n

Han skrev ocks\u00e5 om spr\u00e5kproblem, som tycks vara aktuella \u00e4nnu i dag. Men s\u00e5 h\u00e4r skrev kapten Nelson i sina memoarer i slutet p\u00e5 1950-talet:<\/p>\n

\u201dN\u00e4r jag bosatte mig i Finland efter att ha seglat till sj\u00f6ss i mer \u00e4n 30 \u00e5r och sett m\u00e5nga olika l\u00e4nder, seder och bruk var det likv\u00e4l mycket att f\u00f6rv\u00e5na sig \u00f6ver h\u00e4r ocks\u00e5. F\u00f6rst \u00e4r det spr\u00e5ket. Finland \u00e4r ju ett tv\u00e5spr\u00e5kigt land men endast 10 % svenskspr\u00e5kiga.<\/em><\/span><\/p>\n

Finnarna vill p\u00e5 inga villkor l\u00e4ra sig svenska \u2013 ej g\u00e4rna n\u00e5got annat spr\u00e5k heller och svenskarna og\u00e4rna l\u00e4ra sig finska. Att det ej allena \u00e4r finnarnas fel med spr\u00e5kstriden det har jag personligen sett. Vi bodde endast n\u00e5gra hundra meter fr\u00e5n en finsk sm\u00e5skola och n\u00e4r mina barn skulle b\u00f6rja skolan framkastade jag f\u00f6rslaget att de kunde b\u00f6rja i denna skola. Som jag d\u00e5 var i USA blev detta f\u00f6rslag aldrig antaget utan de m\u00e5ste marschera 2 kilometer till n\u00e4rmsta svenska skola i alla sorters v\u00e4der och d\u00e5liga v\u00e4gar. Om vintern kunde det ju h\u00e4nda att de var oframkomliga f\u00f6r kortare perioder men med skidor gick det l\u00e5ngsidan av v\u00e4gen att ta sig fram till skolan.\u201d<\/em><\/span><\/p>\n

Han skrev ocks\u00e5 en episod som han kallar f\u00f6r:<\/p>\n

\u201dN\u00e4sta l\u00f6rdag.<\/em><\/span><\/p>\n

Ett av de f\u00f6rsta \u00e5ren jag bodde i Dagsmark blev Manda och jag inbjudna av ett ungt par till deras br\u00f6llop, n\u00e4sta l\u00f6rdag. Jag tror denna inbjudning skedde p\u00e5 en onsdag.<\/em><\/span><\/p>\n

P\u00e5 fredagen fr\u00e5gade jag Amanda om hon hade skaffat n\u00e5gon br\u00f6llopspresent. Hon sade vi har en hel vecka p\u00e5 oss f\u00f6r att k\u00f6pa den. Jag sa: -H\u00f6rde jag fel, de sa ju att br\u00f6llopet \u00e4r p\u00e5 l\u00f6rdagen. Amanda sade: -De sade n\u00e4sta l\u00f6rdag. Jamen det \u00e4r ju i morgon, sade jag. Nej, sade Amanda, det \u00e4r inte f\u00f6rr\u00e4n om en vecka. <\/em><\/span><\/p>\n

Ni menar s\u00e5ledes i detta fall med ordet n\u00e4sta icke p\u00e5f\u00f6ljande? Men n\u00e4r ni s\u00e4ger n\u00e4sta vecka, d\u00e5 menar ni p\u00e5f\u00f6ljande? Jag diskuterade det med henne d\u00e5 och med flera andra Dagsmarbor sedan, men alla menade att jag har fel.\u201d<\/em><\/span><\/p>\n

Ett annat spr\u00e5kexempel hade han ocks\u00e5, d\u00e5 det g\u00e4llde orden:<\/p>\n

\u201dL\u00e5na eller frakta.<\/em><\/span><\/p>\n

En dag gick jag till min granne Axel Forslin och bad om att f\u00e5 l\u00e5na en h\u00e4st f\u00f6r n\u00e5gra timmars arbete. Axel sade nej. L\u00e5na f\u00e5r du inte men du f\u00e5r frakta den, det f\u00e5r du. Jag blev f\u00f6rv\u00e5nad och fr\u00e5gade vad mannen menar med att jag f\u00e5r frakta h\u00e4sten men inte l\u00e5na den. Axel sade: – N\u00e4r du s\u00e4ger l\u00e5na s\u00e5 menar du ej betala men n\u00e4r du s\u00e4ger frakta d\u00e5 menar du att betala. Jag sade att min mening \u00e4r och var att betala om jag fick h\u00e4sten och s\u00e5 var diskussionen i g\u00e5ng. Vi \u00e4ven telefonera till skoll\u00e4raren i byn men han ville inte uttala sig i saken. Men jag framh\u00f6ll att l\u00e5na och frakta, som jag f\u00f6rst\u00e5r dem, skall erl\u00e4ggas arvode i pengar i b\u00e5da fallen men det \u00e4r en betydlig skillnad i de tv\u00e5 orden. Frakta \u00e4r n\u00e4r man per j\u00e4rnv\u00e4g eller fartyg eller annat transportmedel flyttar varor fr\u00e5n en plats till en annan plats. F\u00f6r det f\u00e5r eller erl\u00e4gger man arvode, pengar i de flesta fall. L\u00e5na \u00e4r n\u00e4r man fr\u00e5n bank erh\u00e5ller pengar f\u00f6r en viss tid och man betalar n\u00e4r tiden \u00e4r ute ett \u00f6verenskommet pris, pengar i de flesta fall. Efter\u00e5t fr\u00e5ga jag flera personer om detta, men alla sade att jag har fel.\u201d<\/em><\/span><\/p>\n

En h\u00e4ndelse som utspelade sig 1930 kunde ha slutat riktigt illa, han kallar den:<\/p>\n

\u201dN\u00e4ra att drunkna i Dagsmark \u00e5.<\/em><\/span><\/p>\n

V\u00e5ren 1930, det andra \u00e5ret jag bodde i Dagsmark var jag till posten som innehades av Mrs Alvina Klemets. Den var bel\u00e4gen 2 kilometer fr\u00e5n v\u00e5rt hem. Jag hade ocks\u00e5 ett \u00e4rende \u00e5t Viktor Nylund som bodde andra sidan \u00e5n fr\u00e5n posten och jag tog v\u00e4gen dit \u00f6ver isen som de brukade g\u00f6ra f\u00f6r att g\u00f6ra f\u00e4rden till Nylunds mycket kortare. N\u00e4r jag tillryggalagt omkring \u00be av v\u00e4gen \u00f6ver isen d\u00e5 den brast under mig och jag hamnade i det iskalla vattnet. Jag var v\u00e4l tjockt kl\u00e4dd med l\u00e5nga st\u00f6vlar p\u00e5 som brukligt var h\u00e4r om vintern. Vattnet h\u00e4r \u00e4r djupt och med stark str\u00f6m. Jag sj\u00f6nk ej med hela kroppen igenom isen utan fick armarna ovanp\u00e5 tjocka isstycken. De brast vid varje f\u00f6rs\u00f6k jag gjorde att komma upp p\u00e5 isen men som v\u00e4l var blev jag ej r\u00e4dd. Men jag t\u00e4nkte att skall jag drunkna i denna lilla \u00e5 efter att ha f\u00e4rdats \u00f6ver s\u00e5 mycket vatten. Jag f\u00f6rs\u00f6kte f\u00e5 st\u00f6vlarna av mig men nej. Det hade nog g\u00e5tt illa f\u00f6r mig om jag inte f\u00e5tt fast i en i isen fastfrusen tr\u00e4dgren och med hj\u00e4lp av denna kunde jag sakta, sakta draga mig upp p\u00e5 isen d\u00e4r den h\u00f6ll. D\u00e4r l\u00e5g jag rakl\u00e5ng n\u00e5gra minuter f\u00f6rutan att kunna r\u00f6ra mig och h\u00f6rde hur isen brakade, sedan b\u00f6rjade jag s\u00e5 sakta och stilla \u00e5la mig fram till stranden och upp p\u00e5 fast mark. Det var en vacker solskensdag. Jag satte mig p\u00e5 en stubbe, drog av st\u00f6vlarna och en del kl\u00e4der, vred ur vattnet, satte dom p\u00e5 mig igen och marschera upp till v\u00e4gen vid Lillbron.<\/em><\/span><\/p>\n

D\u00e4r var Axel Forslin<\/a> och Erik Anders Klemets<\/a> och arbetade med ett planklass som de hade k\u00f6rt omkull och n\u00e4r jag f\u00f6r dem talade om mitt \u00e4ventyr sade Axel att inte hade de h\u00f6rt n\u00e5gra n\u00f6drop \u2013 besynnerligt nog hade jag inte ropat p\u00e5 hj\u00e4lp \u2013 och Axel sade att \u00e4r du s\u00e5 dum att inte skrika p\u00e5 hj\u00e4lp n\u00e4r den \u00e4r n\u00e4ra, d\u00e5 kan du g\u00e4rna drunkna och jag hade intet att svara p\u00e5 det, utan jag traskade iv\u00e4g till \u00c5backen. Visiten till Viktor Nylund m\u00e5ste v\u00e4nta till en annan g\u00e5ng.<\/em><\/span><\/p>\n

Men ocks\u00e5 genom detta \u00e4ventyr l\u00e4rde jag mig n\u00e5got, n\u00e4mligen att p\u00e5 v\u00e5ren undvika att f\u00e4rdas \u00f6ver isar.\u201d<\/em><\/span><\/p>\n

En annan historia av samma slag skrev kapten Nelson om s\u00e5 h\u00e4r:<\/p>\n

\u201dBarnen p\u00e5 isen.<\/em><\/span><\/p>\n

Jag s\u00e5g aldrig att min hustru Amanda hade riktigt br\u00e5ttom mer \u00e4n en enda g\u00e5ng.<\/em><\/span><\/p>\n

En vinterdag var jag och Amanda p\u00e5 v\u00e4g till f\u00e4huset b\u00e4rande \u00e4mbar och andra k\u00e4rl med mat till djuren. Jag gick f\u00f6re Amanda d\u00e5 jag h\u00f6rde n\u00e5got skrammel bakom mig, s\u00e5 jag v\u00e4nde och d\u00e5 s\u00e5g jag k\u00e4rlen p\u00e5 marken och Amanda var i full spr\u00e5ng ner mot \u00e5n och n\u00e4r jag s\u00e5g dit var Ragnvald och Margit som d\u00e5 var 7 och 9 \u00e5r, ute p\u00e5 de stora ismassorna. D\u00e5 satte jag handen som en trumpet f\u00f6r munnen och ropa, om ni inte kommer i land fort s\u00e5 f\u00e5r ni n\u00e5got av mig som ni inte skall tycka om. Barnen var i land f\u00f6re Amanda kom dit.<\/em><\/span><\/p>\n

Omkring 100 meter nedanf\u00f6r v\u00e5r bostad sammanflyter 2 \u00e5ar och det \u00e4r om v\u00e5ren och i synnerhet vid islossningen strid str\u00f6m s\u00e5 att ismassor tornar upp sig med buller och b\u00e5ng och det \u00e4r som ett stort sk\u00e5despel att se p\u00e5 det och det var d\u00e4r barnen vore.\u201d<\/em><\/span><\/p>\n

S\u00e5 h\u00e4r gick det till n\u00e4r de var bortvillade i skogen:<\/p>\n

Bortvillade p\u00e5 B\u00f6tomberget. <\/strong><\/em><\/span><\/p>\n

\u00c5r 1954.<\/strong>B\u00f6tom berget \u00e4r det h\u00f6gsta berget i Syd-\u00d6sterbotten, 130 meter h\u00f6gt. Det \u00e4r bel\u00e4get omkring 5 kilometer fr\u00e5n v\u00e5rt hem, och \u00e4r beryktat att om h\u00f6sten vara v\u00e4l berikat med m\u00e5nga sorters vilda b\u00e4r. Bl\u00e5b\u00e4r, lingon, o.s.v. En vacker solskens morgon besl\u00f6t Elvira och jag att g\u00e5 dit och plocka lingon. Vi hittade dit och hade plockat en del n\u00e4r det b\u00f6rja mulna. Solen f\u00f6rsvann bakom svarta moln och vi blev oroliga f\u00f6r regn och besl\u00f6t att \u00e5terv\u00e4nda hem. Men det var l\u00e4ttare sagt \u00e4n gjort. Vi hade nog varit p\u00e5 B\u00f6tomberget f\u00f6rr men alltid i s\u00e4llskap med s\u00e5dana som k\u00e4nde till omgivningen. Om vintern hade jag varit d\u00e4r med h\u00e4st och sl\u00e4de helt alena, och om vintern \u00e4r ju marken sn\u00f6t\u00e4ckt och helt annorlunda, d\u00e4rf\u00f6r fick vi mycket sv\u00e5rt att hitta hem.<\/em><\/span><\/p>\n

Vi hittade en liten stig och den f\u00f6ljde vi en halvtimmes tid, men n\u00e4r det bar uppf\u00f6r hela tiden trodde vi att det gick upp f\u00f6r berget s\u00e5 vi v\u00e4nde och f\u00f6ljde stigen ned\u00e5t. Efter en l\u00e4ngre tid h\u00f6rde vi billjud och d\u00e5 blev vi glada. Vi h\u00f6rde ljudet 2 g\u00e5nger och som det h\u00f6rdes i en 45 graders vinkel fr\u00e5n stigens riktning besl\u00f6t vi att l\u00e4mna stigen och g\u00e5 \u00e5t det h\u00e5ll fr\u00e5n d\u00e4r ljudet h\u00f6rdes. Efter \u00be timme kom vi ner i en s\u00e5dan el\u00e4ndig terr\u00e4ng, sm\u00e5skog och sumpmark, s\u00e5 det var om\u00f6jligt att forts\u00e4tta. Vi v\u00e4nde om och efter ett l\u00e4ngre s\u00f6kande hittade vi en stig, men om det var den samma som vi l\u00e4mnat det visste vi inte. Men vi besl\u00f6t att ej l\u00e4mna denna stig f\u00f6rr\u00e4n vi kommit till n\u00e5gon v\u00e4g eller k\u00f6rplats. Vi var nu riktigt oroliga, tr\u00f6tta, och duktigt f\u00f6rargade p\u00e5 oss sj\u00e4lva f\u00f6r v\u00e5r dumhet, men vi hade ingen annan utv\u00e4g \u00e4n att traska p\u00e5 f\u00f6r att komma n\u00e5gonstans.<\/em><\/span><\/p>\n

Efter en tid skingrades molnen s\u00e5 pass mycket att vi kunde se d\u00e4r solen borde vara, och igen en besvikelse, f\u00f6r vi s\u00e5g d\u00e5 att vi gick med solen \u2013 eller vad vi tog f\u00f6r solen \u2013 p\u00e5 ryggen, och jag visste att komma till Dagsmark fr\u00e5n B\u00f6tom berget denna tid p\u00e5 dagen m\u00e5ste vi ha solen p\u00e5 v\u00e5r h\u00f6gra sida. S\u00e5 igen v\u00e4nde vi om och gick \u00e5t andra h\u00e5llet. Vi hade v\u00e4l g\u00e5tt som vi tyckte flera timmar d\u00e5 Elvira ropade se d\u00e4r: -\u00e4r det inte en liten b\u00e4ck? och om det \u00e4r den som jag tror d\u00e5 skall d\u00e4r ocks\u00e5 finnas i n\u00e4rheten en liten d\u00e5lig bro. Vi hittade den lilla bron och d\u00e5 blev Elvira s\u00e5 glad att hon satte sig att vila f\u00f6r hon var m\u00e4kta tr\u00f6tt. Sedan gick det l\u00e4ttare fast ibland f\u00f6rsvann v\u00e4gen \u2013 stigen \u2013 \u00f6ver n\u00e5gon mosse, men som det hade ljusnat s\u00e5 kunde vi alltid r\u00e4tta oss efter solen. Och till sist fann vi skogsv\u00e4gen som g\u00e5r fr\u00e5n Dagsmark till Storliden, och d\u00e5 f\u00f6rst var vi s\u00e4kra p\u00e5 att hitta hem. Men innan hemmet s\u00e5 \u00e4n en g\u00e5ng mera motg\u00e5ngar. N\u00e4r vi var omkring \u00bd kilometer fr\u00e5n hemmet och vi s\u00e5g det, s\u00e5 snavade jag och de f\u00e5 b\u00e4r jag burit p\u00e5 i 8 timmars tid fl\u00f6g ut p\u00e5 marken till f\u00e5glarna. Det var sista g\u00e5ngen undertecknad plockat lingon. N. A. Nelson.<\/em><\/span><\/p>\n

Den s\u00f6ndrade s\u00e5gen.<\/strong><\/em><\/span><\/p>\n

Jag m\u00e5ste ber\u00e4tta om en man som en morgon gick till sin granne f\u00f6r att l\u00e5na ett s\u00e5g. Grannen sade att g\u00e5 in i vedlidret och h\u00e4mta s\u00e5gen som h\u00e4nger d\u00e4r p\u00e5 en spik. P\u00e5 kv\u00e4llen kom mannen in till grannen och sade: \u201dDu r\u00e5kade ut f\u00f6r en olycka i dag. S\u00e5gen har g\u00e5tt s\u00f6nder, men jag h\u00e4ngde upp den p\u00e5 samma spik i vedlidret d\u00e4r jag tog den i morse\u201d. Och sen gick han ut och tillbaka hem.<\/em><\/span><\/p>\n

Att inte beg\u00e4ra hj\u00e4lp.<\/strong><\/em><\/span><\/p>\n

En dag n\u00e4r jag var p\u00e5 v\u00e4g utefter \u00c5backv\u00e4gen ner till byn s\u00e5 s\u00e5g jag att bonde k\u00f6rt omkull med sitt vedlass. Veden l\u00e5g utspridd p\u00e5 v\u00e4gen och i diket. D\u00e4r fanns ocks\u00e5 tv\u00e5 andra b\u00f6nder som pratade med den olycksdrabbade men de gjorde ingenting f\u00f6r att hj\u00e4lpa honom. Det kliade i mina fingrar men jag v\u00e5gade inte heller hj\u00e4lpa till.<\/em><\/span><\/p>\n

Igen fr\u00e5gade jag min sv\u00e4rfar Viktor vad detta betydde. \u201dOm en bonde \u00e4r s\u00e5 stolt att han inte beg\u00e4r hj\u00e4lp, s\u00e5 skall du inte blanda dig i\u201d, svarade han.<\/em><\/span><\/p>\n

Betala f\u00f6r skjuts?<\/strong><\/em><\/span><\/p>\n

N\u00e4r jag f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen kom till Dagsmark s\u00e5 kunde jag inte cykla, trots att det var det vanligaste fortskaffningsmedlet. Och ocks\u00e5 det billigaste! N\u00e4r jag sedan l\u00e4rde mig och kunde k\u00f6ra riktigt bra, s\u00e5 tog jag en tur till Kristinestad, 22 km bort.<\/em><\/span><\/p>\n

N\u00e4r jag var p\u00e5 v\u00e4g tillbaka s\u00e5 s\u00e5g jag en bonde med h\u00e4st som var p\u00e5 v\u00e4g till Dagsmark. Eftersom h\u00e4stk\u00e4rran var tom s\u00e5 fr\u00e5gade jag bonden om jag fick f\u00f6lja med, eftersom jag var aningen tr\u00f6tt av cyklandet. F\u00f6rst\u00e5s fick jag det och vi hade en trevlig konversation p\u00e5 hemv\u00e4gen, f\u00f6r bonden ville veta om andra l\u00e4nder och om vilka hav jag seglat p\u00e5. N\u00e4r vi kom till Dagsmark och skildes \u00e5t, tackade jag f\u00f6r skjutsen och tog min cykel av k\u00e4rran och \u00e5kte sista biten hem.<\/em><\/span><\/p>\n

Jag ber\u00e4ttade f\u00f6r Amanda om min cykelf\u00e4rd och h\u00e4stskjutsen och hon fr\u00e5gade d\u00e5 hur mycket jag hade betalat f\u00f6r skjutsen. \u201dMenar du att jag borde ha betalat f\u00f6r skjutsen och skulle bonden ha tagit emot n\u00e5gra pengar?\u201d fr\u00e5gade jag. Det skulle aldrig ha fallit mig in. \u201dVar du s\u00e4ker\u201d sade Amanda \u201datt han skulle ha tagit dom. Jag kan sl\u00e5 vad om att dom nere i byn just nu pratar om hur sn\u00e5l kapten Nelson \u00e4r som inte betalade n\u00e5gonting f\u00f6r skjutsen\u201d.<\/em><\/span><\/p>\n

Efter\u00e5t h\u00f6rde jag nog hur r\u00e4tt Amanda hade.<\/em><\/span><\/p>\n

\u00a0<\/strong><\/p>\n

Nygrens underliga katt Pyret.<\/strong><\/span><\/em><\/p>\n

Min granne Elis Nygren \u00e4r gift och har tre barn. Elis var f\u00f6dd i Lappfj\u00e4rd, en by cirka 12 kilometer fr\u00e5n Dagsmark. Hans f\u00f6r\u00e4ldrar som fortfarande bor i Lappfj\u00e4rd \u00e4ger en vacker frass som kan g\u00f6ra olika trick. En dag satte Elis\u00b4 mamma Pyret i en korg och tog den med till Dagsmark f\u00f6r att kunna visa \u00e5t barnbarnen vilka trick som katten kunde g\u00f6ra. Barnen skulle f\u00e5 h\u00e5lla katten n\u00e5gra dagar att leka med.<\/span><\/em><\/p>\n

Efter ett par dagar i sitt nya hem, f\u00f6rsvann Pyret sp\u00e5rl\u00f6st. Barnen och ocks\u00e5 alla andra var s\u00e5 ledsna f\u00f6r att de inte kunde hitta katten n\u00e5gonstans. Mest ledsen var Elis\u00b4 mamma som varit s\u00e5 dum att hon gett bort katten. Stackars Pyret ensam d\u00e4r ute i vinterkylan!<\/span><\/em><\/p>\n

N\u00e4r det g\u00e5tt ungef\u00e4r en vecka efter f\u00f6rsvinnandet h\u00f6rde Elis\u00b4 f\u00f6r\u00e4ldrar ett underligt ljud d\u00e4r de satt d\u00e4r hemma i sitt hus i Lappfj\u00e4rd. Ljudet l\u00e4t som ett spinnande precis som Pyret gjorde under sina underliga trick. Elis\u00b4 mamma m\u00e5ste g\u00e5 och \u00f6ppna d\u00f6rren och hon kunde knappt tro sina \u00f6gon, f\u00f6r d\u00e4r satt frassen p\u00e5 trappan.<\/span><\/em><\/p>\n

Den omtyckta katten fick ett varmt v\u00e4lkomnande och alla f\u00f6rundrade sig hur Pyret hade kunnat hitta den 12 kilometer l\u00e5nga v\u00e4gen hem till Lappfj\u00e4rd. Trots att det var vinter och kallt s\u00e5 var \u00e5n ej \u00e4nnu islagd och trafiken \u00f6ver bron var ganska livlig. Bra gjort, Pyret!<\/span><\/em><\/p>\n

Sjuk i Sein\u00e4joki. H\u00e4mtad av Elis Nygren.<\/strong><\/span><\/em><\/p>\n

\u00c5<\/strong>r 1955. <\/strong>I b\u00f6rjan av Juli fick jag ett sv\u00e5rt anfall av vad jag trodde vara andn\u00f6d. Hade haft k\u00e4nningar av s\u00e5dant en tid. P\u00e5 natten den 18\/7 m\u00e5ste de k\u00f6ra mig till Doktorn. Efter unders\u00f6kningar f\u00f6rklarade Dr att jag led av sv\u00e5rt hj\u00e4rtfel men detta ville jag ej tro och sade, jag har blivit opererad 3 g\u00e5nger f\u00f6r mags\u00e5r och blivit behandlad av m\u00e5nga l\u00e4kare och alla har sagt att jag har ett ovanligt starkt hj\u00e4rta. Dr sade att tag denna lilla tablett och l\u00e4gg den under tungan och om Edra pl\u00e5gor \u00e4ro icke f\u00f6rsvunna om cirka 4 minuter, ja, d\u00e5 har ni inte hj\u00e4rtfel. Pl\u00e5gorna f\u00f6rsvann och jag m\u00e5ste tro Docktorn. Men han sade b\u00e4st att intagas p\u00e5 sjukhus f\u00f6r en tid. 20\/7. Jag blev intagen p\u00e5 L\u00e4nssjukhuset i Sein\u00e4joki och d\u00e4r unders\u00f6kt av Dr A Jasanen som spr\u00e5ka d\u00e5lig Svenska. Efter\u00e5t blev jag f\u00f6rd till ensamt rum, ingen av sjuksk\u00f6terskorna som kom till mig de 3 f\u00f6rsta dagarna kunde spr\u00e5ka svenska, ej heller Tyska eller Engelska. Nog var det bra att jag hade med mig 100 tabletter Nitroglycerin som jag tog vid behov. Dr Jasanen och sk\u00f6terskorna kom nog p\u00e5 sin dagliga rond och jag fick nog flera sorters mediciner men ej ett ord fr\u00e5n n\u00e5gon av dem fast jag tilltalade Dr flera g\u00e5nger. Efter andra dagen tog de blodprov varje morgon.<\/span><\/em><\/p>\n

Jag visste att en Dr Appel var anst\u00e4lld h\u00e4r s\u00e5 jag fr\u00e5ga Dr Jasanen en dag om han vore v\u00e4nlig att framf\u00f6ra min h\u00e4lsning till honom och s\u00e4ga att jag skulle g\u00e4rna vilja tr\u00e4ffa honom. Denne Dr Appel var en studie kamrat till min son Ragnvald och jag hade tr\u00e4ffat honom f\u00f6rr. Dr Jasanen lovade att framf\u00f6ra mitt budskap. Efter 2 dagar och ingen Appel kom fr\u00e5gade jag Dr Jasanen i saken, han slog ut med handen och sade ungef\u00e4r \u201dhan gl\u00f6mt.\u201d Den 5th dagen kom d\u00e4r en ny sk\u00f6terska som spr\u00e5ka god Svenska och av henne fick jag veta en hel del som f\u00f6rut varit blankt.<\/span><\/em><\/p>\n

En dag fick jag ett sv\u00e5rt anfall och ringde p\u00e5 sk\u00f6terskan. N\u00e4r hon kom sade jag att jag beh\u00f6vde Dr genast. Hon gick och kom snart tillbaka med ett glas antagligen vatten och i detta tog hon fr\u00e5n mitt bord tuben med Nitroglycerin och h\u00e4llde flera av dessa tabletter i glaset och blandade det till mig. (M\u00e4rk, jag hade av Dr i Lappfj\u00e4rd blivit tillsagd att ej ta mer \u00e4n en varannan timme.) Jag drack det inte, men besl\u00f6t att l\u00e4mna sjukhuset och n\u00e4r den Svenska sk\u00f6terskan kom p\u00e5 kv\u00e4llen s\u00e5 omtalade jag f\u00f6r henne vad jag \u00e4mnade g\u00f6ra. Hon sade ni \u00e4r upptagen i dagboken att Ni skall bli r\u00f6ntgen fotograferad i morgon kl 11 s\u00e5 b\u00e4ttre stanna till det \u00e4r gjort. Jag telefonerad till min Fru i Dagsmark att s\u00e4nda en bil rfter mig i morgon efter kl 3.<\/em><\/span><\/p>\n

N\u00e4sta dag tog de blodprov som vanligt, Dr och sjuksk\u00f6tarna kom p\u00e5 deras dagliga rond, s\u00e5g p\u00e5 kort som \u00e4r p\u00e5 s\u00e4ng gaveln och avl\u00e4gsnade sig utan ett ord till mig som jag kunde f\u00f6rst\u00e5. Vid 3-tiden kom min granne Elis Nygren fr\u00e5n Dagsmark med bilen och som han \u00e4r m\u00e4ktig Finska, spr\u00e5kade han f\u00f6rst till avdelningssk\u00f6terskan och hon s\u00e4nde f\u00f6r Dr Jasanen, och d\u00e5 han f\u00f6rstod att jag \u00e4mnade l\u00e4mna sade han, men ni skulle ju fotograferas. Jag skall s\u00e4nda bud till avdelningen att g\u00f6ra det genast. Budet kom tillbaka med beskedet att hon \u2013 den som var chef f\u00f6r R\u00f6ntgen avdelningen \u2013 \u00e4r ute i parken p\u00e5 n\u00e5gon sorts uppvisning men \u00e4r tillbaka om en halv timme. D\u00e4r stod nu Elis Nygren (min granne) och spr\u00e5kade med Dr Jasanen och avdelningssk\u00f6terskan mer \u00e4n en halv timme. D\u00e5 l\u00e4mna Dr Jasanen, men Elis spr\u00e5kade \u00e4nnu en halv timme med sk\u00f6terskan. Men s\u00e5 l\u00e4mna vi f\u00f6r Dagsmark. P\u00e5 v\u00e4gen talade Elis om att sk\u00f6terskan sagt att Dr Jasanen var en utbildad tandl\u00e4kare och endast d\u00e4r n\u00e4r den riktiga doktorn hade semester.<\/em><\/span><\/p>\n

En annan historia med humoristiska inslag \u00e4r ber\u00e4ttelsen som kallas f\u00f6r:<\/p>\n

\u201dKalvloppet.<\/em><\/span><\/p>\n

Sommaren 1952 d\u00e5 Margit med sin man Reidar och son, j\u00e4mte Reidars Papa och Mama var p\u00e5 bes\u00f6k i Dagsmark var det en stor gl\u00e4dje f\u00f6r mig och Elvira och vi gjorde v\u00e5rt b\u00e4sta f\u00f6r att de skulle trivas h\u00e4r och f\u00e5 endast glada minnen med sig h\u00e4rifr\u00e5n.<\/em><\/span><\/p>\n

Det \u00e4r l\u00e4ttare sagt \u00e4n gjort men det s\u00e5g ut som de trivdes h\u00e4r b\u00e5de med oss, h\u00f6ns, kor, kalvar, h\u00f6b\u00e4rgning, tr\u00e4dg\u00e5rd osv, men ett som Reidars Papa var besviken p\u00e5 var fisket. Finland \u00e4r beskrivet som de 1\u00a0000 sj\u00f6arnas land och Olaf som \u00e4r en ivrig sportfiskare trodde s\u00e4kert att han skulle f\u00e5 rika tillf\u00e4llen att fiska. Han hade med sig m\u00e5nga nya fiskeredskap men de blev icke utnyttjade h\u00e4r. Omkring 100 nedanf\u00f6r v\u00e5rt boningshus sammankommer 2 sm\u00e5a \u00e5ar, omkring 40 meter bred. F\u00f6rr var det gott om flera sorters fisk, g\u00e4ddor upp till 13 kilo har f\u00e5ngats h\u00e4r nedanf\u00f6r, men med senaste \u00e5rs torrl\u00e4ggningar och uthuggna skogar har gjort att vattenm\u00e4ngden och fisken minskar f\u00f6r varje \u00e5r.<\/em><\/span><\/p>\n

Olaf str\u00f6vade nog upp och ner f\u00f6r denna \u00e5 och nog fick han n\u00e5gon fisk nu och d\u00e5 men nog var han besviken. En dag reste han och jag till en st\u00f6rre sj\u00f6 men ocks\u00e5 d\u00e4r hade han ingen st\u00f6rre fiskelycka s\u00e5 inte skryter Olaf av fisket i de 1\u00a0000 sj\u00f6ars land.<\/em><\/span><\/p>\n

Reidar hade med sig en filmkamera och han str\u00f6vade omkring och upptog olika bilder h\u00e4r och d\u00e4r. Han var upp p\u00e5 det beryktade B\u00f6tomberget och tog v\u00e4l n\u00e5gra bilder d\u00e4r ocks\u00e5 och han fick n\u00e5gra fr\u00e5n det vad jag kallar \u201dkalvloppet\u201d, det tror jag ocks\u00e5.<\/em><\/span><\/p>\n

Vi hade tv\u00e5 stycken kalvar omkring 4-5 m\u00e5nader gamla men som inte \u00e4nnu varit d\u00e4rute och Reidar ville g\u00e4rna ta n\u00e5gra bilder av dom d\u00e4r ute. Men Elvira hade f\u00f6rbjudit mig att sl\u00e4ppa ut dom n\u00e4r fr\u00e4mmande personer var n\u00e4rvarande eller d\u00e5ligt v\u00e4der. Kalvar som ej f\u00f6rr varit ute i det fria kan ej se n\u00e4r de f\u00f6rst kommer ut och \u00e4r mycket r\u00e4dda av sig.<\/em><\/span><\/p>\n

En dag n\u00e4r Elvira var borta och det var vackert v\u00e4der kom Margit och Reidar och bad mig s\u00e5 bevekande att jag skulle sl\u00e4ppa ut dem och jag kunde inte motst\u00e5 deras b\u00f6ner. Men om jag d\u00e5 hade vetat vad som skulle h\u00e4nda skulle nog kalvarna f\u00e5tt vara d\u00e4r inne, f\u00f6r det gick som Elvira hade f\u00f6rutsp\u00e5tt.<\/em><\/span><\/p>\n

Reidar stod f\u00e4rdig med sin kamera och alla andra personer, stora som sm\u00e5 voro d\u00e4r f\u00f6r att se p\u00e5 de rara kalvarna. Jag kom ut med b\u00e5da kalvarna i varsin k\u00e4tting. N\u00e4r de f\u00f6rst kom ut genom d\u00f6rren stod de alldeles stilla men endast f\u00f6r en halv minut, sedan satte de off, en \u00e5t ett h\u00e5ll den andra den andra v\u00e4gen. Jag fick k\u00e4ttingarna om benen och f\u00f6ll omkull, n\u00e4r jag kom upp s\u00e5 s\u00e5g jag kalvarna med rompan h\u00f6gt i v\u00e4dret springa mot taggtr\u00e5d och andra f\u00f6rem\u00e5l och allt folk som var n\u00e4rvarande sprang efter kalvarna och gjorde dom mera r\u00e4dda. Jag skrek allt jag f\u00f6rm\u00e5dde att de skulle g\u00e5 d\u00e4rifr\u00e5n men ingen lyssna p\u00e5 mig. D\u00e5 gick jag och satte mig p\u00e5 trappan och s\u00e5g p\u00e5 spektaklet.<\/em><\/span><\/p>\n

En av kalvarna hade sprungit omkull Olaf, b\u00e5de han och kalven var intrasslad i taggtr\u00e5den, s\u00e5 jag m\u00e5ste g\u00e5 dit och hj\u00e4lpa dom loss. Kalven kom f\u00f6rst loss, bl\u00f6dande och b\u00f6lande och satte igen fart mot ok\u00e4nda \u00f6den. Det tog tid att f\u00e5 Olaf loss fr\u00e5n taggtr\u00e5den och d\u00e5 var hans kl\u00e4der bara trasor.<\/em><\/span><\/p>\n

Den andra kalven hade fallit ner i ett djupt dike men vi fick upp honom ocks\u00e5 med livet i beh\u00e5ll och d\u00e5 kom Elvira hem. Hon sade ingenting alls men tack vara henne s\u00e5 fick kalvarna in i deras spiltor. D\u00e5 gick hon fram till Reidar och sade: -\u00c4r du n\u00f6jd nu?\u201d<\/em><\/span><\/p>\n

SK\u00c5NINGEN, dikt av Nils Albin Nelson.<\/strong><\/em><\/span><\/p>\n

Alla som kommer fr\u00e5n Sk\u00e5neland, Och m\u00f6tas i \u00f6ster och v\u00e4ster, Snutar de har som ingen an, Och magar har de som pr\u00e4ster.<\/em><\/span><\/p>\n

N\u00e4san den pekar upp\u00e5t i skyn, Den v\u00e4g som \u00e4r kortast och renast. S\u00e4tt dem gott folk till kungar i byn. Ja\u2026 eller h\u00e4ng dem genast.<\/em><\/span><\/p>\n

S\u00e4tt dem gott folk d\u00e4r \u00f6det vill, D\u00e4r de sk\u00e5nska n\u00e4sorna peka. Mota dem \u00e5 ljud inte till, D\u00e4r \u00e4r ni alla f\u00f6r veka.<\/em><\/span><\/p>\n

Sk\u00e5ningen n\u00f6ja sig ej att g\u00e5 fram, En smula f\u00f6r mer \u00e4n de fr\u00e4msta. De kommer fr\u00e5n jordens b\u00e4sta land, Och de villa vara de fr\u00e4msta.<\/em><\/span><\/p>\n

Sk\u00e5ningar veta och sk\u00e5ningar tro, Att ej under sol och m\u00e5ne, Det finnas en plats d\u00e4r m\u00e4niskor bo, S\u00e5 h\u00e4rlig och ljuv som Sk\u00e5ne.<\/em><\/span><\/p>\n

Vart de slungas av \u00f6dets vind, Biltoga konungar lika, D\u00e5 f\u00e4rgas r\u00f6tt d\u00e4ras runda kind, N\u00e4r de minnas sitt konunga rike.<\/em><\/span><\/p>\n

Alla som kommer fr\u00e5n Sk\u00e5nes land, Tala med Sk\u00e5nska tungor. Skratta ni, ett skratt g\u00f6r gott ibland, I gropars torra lungor.<\/em><\/span><\/p>\n

Skratta \u00e5t ropen fr\u00e5n sl\u00e4ttens jord. Sl\u00e4tten k\u00e4nner ej svedan. Skratta \u00e5t v\u00e5ra Sk\u00e5nska ord, Bara ni lyder dem sedan.<\/em><\/span><\/p>\n

Alla som kommer fr\u00e5n Sk\u00e5neland, Breda i ryggen och n\u00e4ven, Skorra och skryta som ingen an, Men\u2026 skryta i g\u00e4rningar \u00e4ven.<\/span><\/em><\/p>\n

Bland m\u00e4niskor vika vi ej en tum, Varken f\u00f6r b\u00f6n eller dunder. Vi \u00e4r ej bara en b\u00f6ljas skum, Vi \u00e4r b\u00f6ljan d\u00e4runder.<\/span><\/em><\/p>\n

Vi \u00e4ro ej mera en kuvad provins, I M\u00e4lar herrarnas lydo. Vi \u00e4ro ej mera en f\u00f6rvandlad Prins, Men Prinsen i sin prydom.<\/span><\/em><\/p>\n

Sk\u00e5ningar alla fr\u00e5n Sk\u00e5neland, N\u00e4r jag minns den Sk\u00e5nska v\u00e5ren Hur nyckfull, trolsk, hur yppig D\u00e5 bl\u00f6da de dolda s\u00e5ren,<\/span><\/em><\/p>\n

D\u00e5 bl\u00f6da de efter dig mitt lamm, Mitt land av mj\u00f6lk och honung. V\u00e4l gl\u00e4des jag att heta svensk ibland, Man jag yves f\u00f6r att vara Sk\u00e5ning.<\/span><\/em><\/p>\n

DIKT av Nils Albin Nelson.<\/strong><\/em><\/span><\/p>\n

Hur ljust det \u00e4r n\u00e4r sorgen br\u00e4nner, Att \u00e5t en v\u00e4n sig anf\u00f6rtro. En v\u00e4n som k\u00e4nner det jag k\u00e4nner, Och anar vad som st\u00f6r min ro, L\u00e5ngt innan jag det v\u00e4l f\u00f6rklarat, Ja, kanske f\u00f6rr \u00e4n jag sj\u00e4lv det vet. En v\u00e4n som inom sig bevarar, F\u00f6rtroendet i evighet.<\/em><\/span><\/p>\n

Foton.<\/h3>\n
\"\u00c5r
\u00c5r 1989 fyllde Elvira Nelson t.h. 90 \u00e5r och uppvaktades av fr.v: Ellen Skogman, Helga Gr\u00f6nroos och Ingeborg Lindblad. Fotot l\u00e5nat av Annel Nyholm.<\/figcaption><\/figure>\n
\"En
En arkitekt fr\u00e5n N\u00e4rpes gjorde ritningarna till denna g\u00e5rd i slutet p\u00e5 1920-talet. Huset f\u00f6rs\u00e5gs redan d\u00e5 med centralv\u00e4rme och innetoalett, den f\u00f6rsta i Dagsmark. Ocks\u00e5 p\u00e5 vinden finns det flera rum.<\/figcaption><\/figure>\n
\"Kapten
Kapten Nelson i USA Navy 1914-1918.<\/figcaption><\/figure>\n
\"Uppe
Uppe fr\u00e5n v\u00e4nster: Artur Gr\u00f6ndahl, kapten Nils Nelson, Bengt Gr\u00f6ndahl, Rainer Gr\u00f6ndahl, Johannes Gr\u00f6ndahl, Evert Gr\u00f6ndahl\u00a0med sonen\u00a0Sixten Gr\u00f6ndahl. Sittande fr\u00e5n v\u00e4nster Ingeborg (gift med Artur), Hilda (gift med Johannes), Greta (gift Lindell) Selma (ogift), Elvira Nelson, Manda (gift med Evert) och till h\u00f6ger kaptens dotter Margit, som bodde i Amerika. Sittande fr\u00e5n v\u00e4nster Jan Gr\u00f6ndahl, Margit Nelsons son Nils och Rolf Gr\u00f6ndahl. Fotot taget runt 1950.<\/figcaption><\/figure>\n
\"Kapten
Kapten Nelson med Ragnvald i famnen.<\/figcaption><\/figure>\n
\"H\u00e4r
H\u00e4r en grupp amerikanska officerare i den amerikanska flottan under f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget. Nils Nelson uppe, tredje fr\u00e5n h\u00f6ger.<\/figcaption><\/figure>\n
\"Det
Det var \u00e5r 1961 d\u00e5 Gunnar och Sylvia Gr\u00f6ndahl k\u00f6pte detta hus, som sj\u00f6kapten Nils A. Nelson l\u00e4t bygga \u00e5r 1930.<\/figcaption><\/figure>\n

Gunnar Gr\u00f6ndahl var lantm\u00e4taren, som \u00e4r mera k\u00e4nd som milj\u00f6v\u00e5rdare. Han startade flera f\u00f6reningar och var med \u00f6verallt d\u00e4r det handlade om naturen. Vill du l\u00e4sa historiken om den intressanta personen, s\u00e5 skall du klicka H\u00c4R!<\/span><\/strong><\/span><\/a><\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Sammanst\u00e4llt av Lasse Backlund 2014,med hj\u00e4lp av Lena Mannila och av kapten Nelsons memoarer. Uppdaterats i februari 2017.\u00a0Mot slutet hittar du intressanta stycken ur kapten Nelsons memoarer och vill du l\u00e4sa om hans \u00e4ventyr ute i stora v\u00e4rlden, s\u00e5 skall Forts\u00e4tt l\u00e4sa Sj\u00f6kapten Nelsons och Gunnar Gr\u00f6ndahls g\u00e5rd p\u00e5 \u00c5backv\u00e4gen 193<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":92,"menu_order":193,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-2786","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/2786","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=2786"}],"version-history":[{"count":35,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/2786\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":25489,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/2786\/revisions\/25489"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/92"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=2786"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}