{"id":2727,"date":"2017-02-09T21:24:09","date_gmt":"2017-02-09T20:24:09","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=2727"},"modified":"2024-04-09T21:35:07","modified_gmt":"2024-04-09T18:35:07","slug":"tidningsartiklar-om-emigrationen","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=2727","title":{"rendered":"Tidningsartiklar om emigrationen."},"content":{"rendered":"

Eva Gr\u00f6nlund fr\u00e5n Vasa men som har sina r\u00f6tter p\u00e5 A-sidon ”\u00e5p S\u00e5nan” och Lasse Backlund har samlat tidningsartiklar som handlar om emigrationen. H\u00e4r n\u00e5gra intressanta exempel:<\/span><\/p>\n

Tidningen Ahti 7.9.1878: <\/strong><\/span><\/p>\n

I tidningen ber\u00e4ttas en dramatisk historia som handlar om en torpare fr\u00e5n Dagsmark som for till Amerika 1872. Efter 6 \u00e5r kom han tillbaka och d\u00e5 hade en dr\u00e4ng flyttat in och tagit hans plats.<\/p>\n

Hustrun hade f\u00e5tt tre barn med dr\u00e4ngen. Maken tyckte att han kunde godk\u00e4nna saken, men ville ha 300 mark av dr\u00e4ngen f\u00f6r barnens f\u00f6rs\u00f6rjning. En strid uppstod, d\u00e5 dr\u00e4ngen i sitt st\u00e4lle kr\u00e4vde l\u00f6n f\u00f6r det arbete han utf\u00f6rt under 6 \u00e5r. Detta godk\u00e4nde inte maken. Han hade \u00e5rligen skickat flera hundra mark fr\u00e5n Amerika f\u00f6r sk\u00f6tseln av hemmet. Dessa pengar hade dr\u00e4ngen utan husbondens vetskap anv\u00e4nt s\u00e5 som han velat. <\/span>Hustrun bad att maken \u00e5ter skulle bli husbonde och dr\u00e4ngen skickades bort, men dr\u00e4ngen hotade att komma tillbaka och h\u00e4mnas den or\u00e4tt han ans\u00e5g sig ha blivit utsatt f\u00f6r.<\/span><\/p>\n

I b\u00f6rjan av h\u00f6sten \u00e5r 1878 d\u00e5 mannen var borta hemifr\u00e5n, bj\u00f6d hustrun dit sin forne v\u00e4n. Samma kv\u00e4ll s\u00e5g folk en fr\u00e4mmande man i n\u00e4rheten av rian i n\u00e4rheten av torpet. Efter det b\u00f6rjade rian brinna. D\u00e5 maken kom hem b\u00f6rjade han leta efter den fr\u00e4mmande mannen men hittade honom inte. <\/span>Efter det hotade maken att st\u00e4mma b\u00e5de hustrun och dr\u00e4ngen inf\u00f6r tinget.<\/span><\/p>\n

Ule\u00e5borgs tidning 6.5.1886:<\/strong><\/span><\/p>\n

\u00d6sterbottningar, m\u00e4n, kvinnor, gubbar och barn till ett antal af omkring 30 i ett f\u00f6lje passerade till fots sistlidne vecka genom Tammerfors p\u00e5 v\u00e4g till Helsingfors i avsikt att s\u00f6ka arbetsf\u00f6rtj\u00e4nst. De ber\u00e4ttade bland annat, att i socknarna n\u00e4rmast Kristinestad vid f\u00f6rsta \u00f6ppet vatten en stor m\u00e4ngd emigranter skall begifva sig \u00f6fver Sverige till Amerika. I vissa byar inom Dagsmark och Lappfj\u00e4rd f\u00f6rsamlingar utrustar man sig s\u00e5 godt som man ur huse” till den l\u00e5nga f\u00e4rden. (T. A.)<\/p>\n

Vestra Finland, <\/strong>Tidning f\u00f6r Bj\u00f6rneborgs stad och Satakunta landskap,<\/strong>15 oktober 1892:<\/strong><\/span><\/p>\n

Vad emigrationen vidkommer, hafva under \u00e5ret 8 m\u00e4n och 2 qvinnor (fl\u00e4kkor) fr\u00e5n kyrkobyn och Dagsmark rest till Amerika. D\u00e4remot hafva oss veterligt, blott 3 personer \u00e5terv\u00e4ndt derifr\u00e5n. \u00c4fven tvenne unge m\u00e4n s\u00e5go vi den 15 september i K:stad, hvilka helsade sina bekanta, som de tr\u00e4ffade p\u00e5 gatan, fr\u00e5n Amerika. Af dessa hemkomne \u00e4r \u00e4fven en yngling omkring 20 \u00e5r gammal, som tre \u00e5r vistats i Kalifornien. Han hade nog varit f\u00f6rst\u00e5ndig att l\u00e4gga i besparing sina med stor svett och m\u00f6da f\u00f6rv\u00e4rfvade penningar, hvilket icke m\u00e5nga af v\u00e5ra emigranter g\u00f6ra, ehuru de flesta af dem till \u00e5ren \u00e4r \u00e4ldre \u00e4n han. Han kom hem f\u00f6r v\u00e4rnpliktsuppb\u00e5dets skull, men torde \u00e5terv\u00e4nda till Amerika s\u00e5 fort han tjent ut sin tid, ifall han anses duglig till soldat. I annat fall reser han tillbaka redan f\u00f6rstinkommande v\u00e5r. Den st\u00f6rsta fara han f\u00e5tt utst\u00e5 p\u00e5 sin \u00e5terf\u00e4rd fr\u00e5n San Fransisko var den f\u00f6r 10 dagar sedan r\u00e5dande stormen och den deraf f\u00f6rorsakade sv\u00e5ra sj\u00f6g\u00e5ngen p\u00e5 Raumosj\u00f6, hvilk\u00e9n hotade att kasta hela \u00e5ngb\u00e5ten i djupet.<\/em><\/p>\n

Josef Andersson Rosenback eller Korsb\u00e4ck efterlystes av anh\u00f6riga i Amerika 1911:<\/p>\n

Eliel Mattson, bosatt p\u00e5 1414 De Haro St. San Fransisco, efterlyser sv\u00e5gern Josef Andersson eller Korsb\u00e4ck fr\u00e5n Dagsmark, senast avh\u00f6rd fr\u00e5n Canada f\u00f6r ett \u00e5r sedan. (FA 26.1.1911) ur Guld och gr\u00f6na skogar, K. G. Olin 2002.<\/em><\/p>\n

Folkv\u00e4nnen nr 90 17.4 1898:<\/strong><\/span><\/p>\n

Brev fr\u00e5n \u00d6sterbotten.<\/strong><\/h5>\n

M\u00e5nga av v\u00e5ra unga m\u00e4n wistas i Amerika p\u00e5 arbetsf\u00f6rtj\u00e4nst och flera hava h\u00e4rifr\u00e5n hemkommit. Somliga hava f\u00f6rtj\u00e4nat bra med penningar d\u00e4rst\u00e4des, men st\u00f6rre delen har knappt kunnat f\u00f6rw\u00e4rfwa sig s\u00e5 mycket som beh\u00f6vts till uppeh\u00e4lle samt till reskostnaden dit och \u00e5ter. F\u00f6r en vecka sedan fick en bondhustru brev fr\u00e5n sin man, som wistas i Michigan (l\u00e4s: Micig\u00e4nn) och skriver att f\u00f6rtj\u00e4nsten d\u00e4r \u00e4r d\u00e5lig. Dock hoppas han att det blir b\u00e4ttre under sommaren Brevet \u00e4r daterat den 8 februari. Den tiden hade man d\u00e4r tre fot djup sn\u00f6. En vecka f\u00f6re kyndelsm\u00e4ssan fans ingensn\u00f6 i Michigan. En annan bonde h\u00e4rifr\u00e5n skriver fr\u00e5n Greenwood (Grinwudd i Kalifornien): V\u00e4dret \u00e4r nu h\u00e4r som mitt i sommartiden i Finland, varmt och h\u00e4r bliva b\u00e4ttre.<\/p>\n

F\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan voro f\u00f6rtj\u00e4nsterna i Amerika mycket goda emedan flera j\u00e4rnv\u00e4gar d\u00e4r woro under arbete. De st\u00f6rsta af dem blev f\u00e4rdig 1884, den fr\u00e5n Montana genom Dakota och andra landskap till territoriet Washington d\u00e4r den n\u00e5r Stilla havet. Vid denna j\u00e4rnv\u00e4gsbyggnad hade tusentals m\u00e4n arbete. De, som d\u00e4r f\u00f6rstodo att spara sina med svett och m\u00f6da f\u00f6rv\u00e4rvade penningar, kunde d\u00e4r f\u00f6rtj\u00e4na sig ett n\u00e4tt kapital. Detta j\u00e4rnv\u00e4gsarbete varade i 15 \u00e5r. Montana best\u00e5r till st\u00f6rsta delen av stora gr\u00e4ssl\u00e4tter (pr\u00e4rier) och b\u00e4rg. D\u00e4r hava indianer hittills f\u00f6r det mesta levat av jakt. N\u00e4r man b\u00f6rjade bygga j\u00e4rnv\u00e4g genom detta territorium blefwo de h\u00f6geligen f\u00f6rbittrade, emedan de betraktade landet s\u00e5som sitt. Bev\u00e4pnade f\u00f6rs\u00f6kte de att f\u00f6rhindra detta f\u00f6retag och anf\u00f6llo arbetarena, s\u00f6ndersk\u00f6to tretton boningshus och d\u00f6dade \u00e4ven n\u00e5got folk. Med sin h\u00f6vding i spetsen \u00e4mnade de p\u00e5 fullt allvar g\u00f6ra slut p\u00e5 hela j\u00e4rnv\u00e4gsarbetet, och d\u00e5 m\u00e5ste huvudmannen f\u00f6r j\u00e4rnv\u00e4gsbolaget ing\u00e5 n\u00e4rmare \u00f6verenskommelse med indianerna f\u00f6r att f\u00e5 bygga banan genom deras omr\u00e5de. Ett av villkoren i den \u00f6verenskommelsen var, att indianen betalningsfritt skulle f\u00e5 resa p\u00e5 j\u00e4rnv\u00e4gen genom Montana.<\/p>\n

Samma tid som j\u00e4rnv\u00e4gen byggdes, unders\u00f6kte man \u00e4ven bergen f\u00f6r att se om i dem funnes guld. Denna unders\u00f6kning kr\u00f6ntes \u00e4ven med framg\u00e5ng. Uti Idaho fann man denna dyrbara metall, och nu b\u00f6rjade ett str\u00e4ngt arbete med gr\u00e4vning, spr\u00e4ngning och vaskning. H\u00e4r funnos inga v\u00e4gar, inga boningar och ingen skog. Proviant och allt som beh\u00f6vdes m\u00e5ste vintertid sl\u00e4pas dit p\u00e5 som drogos av m\u00e4nniskor emedan inga h\u00e4star kommo fram i den 14 fot djupa sn\u00f6n \u00f6ver berg och h\u00f6jder. Maten blev d\u00e4rigenom s\u00e5 dyr, att en enkel middagsm\u00e5ltid kostade 1 dollar (5 mark).<\/p>\n

Ofta kunde k\u00f6lden bliva s\u00e5 stark, att man i brist p\u00e5 br\u00e4nsle s\u00e5g sig tvungen att riva ned ett hus och hugga det s\u00f6nder. De som bebodde ett s\u00e5dant hus, m\u00e5ste d\u00e5 flytta till sina kamrater. En man h\u00e4rifr\u00e5n Dagsmark var ocks\u00e5 i arbete p\u00e5 detta st\u00e4lle. Han sade, n\u00e4r han ber\u00e4ttade om f\u00f6rh\u00e5llandena d\u00e4r: jag drog \u00e4ven en g\u00e5ng ett 140 punds (sk\u00e5lpunds) lass med mat till Idaho. Ena dagen begav jag mig p\u00e5 v\u00e4g och den andra kom jag tillbaka. Denna f\u00e4rd var ganska besv\u00e4rlig. Ingen v\u00e4g fanns och i den djupa sn\u00f6n skulle jag hala fram min sl\u00e4de \u00f6ver h\u00f6ga berg och kullar. Men s\u00e5 f\u00f6rtj\u00e4nade jag ock p\u00e5 tv\u00e5 dagar 6 dollar (30 mark).<\/p>\n

Kristinestads tidning 29.7.1899:<\/strong><\/span><\/p>\n

Fr\u00e5n omn\u00e4jden. Dagsmark.<\/strong><\/h5>\n

Emigrationen. Under innevarande \u00e5r hava m\u00e5nga personer h\u00e4rifr\u00e5n avrest till Amerika. Under sistf\u00f6rlidna vecka \u00e5terv\u00e4nde dock d\u00e4rifr\u00e5n fyra personer, som \u00e5tskilliga \u00e5r vistats d\u00e4rst\u00e4des, och vilka nu torde komma att sl\u00e5 fasta bop\u00e5lar \u00e5 hemorten.<\/em><\/p>\n

Syd-\u00d6sterbotten 3.10.1903:<\/span><\/strong><\/p>\n

Amerikabrev fr\u00e5n Hibbing.<\/strong><\/h5>\n

Med redakt\u00f6rens till\u00e5telse f\u00e5r jag be om ett litet utrymme i Syd-\u00d6sterbotten f\u00f6r n\u00e5gra rader fr\u00e5n en vr\u00e5 i Minnesota. Denna ort \u00e4r en j\u00e4rngruvplats och endast 10 \u00e5r gammal. Den har 27 gruvor och j\u00e4rnmalmsfyndigheter finns som m\u00e4ts fr\u00e5n 40 till 400 fots djup.<\/p>\n

Staden har omkring 10\u00a0000 inv\u00e5nare och av dem \u00e4r n\u00e5got \u00f6ver 1\u00a0000 finskatalande. H\u00e4r finns ocks\u00e5 ganska m\u00e5nga svenskatalande finnar. Likv\u00e4l \u00e4r inte vi svenskatalande inte lika eniga som de finskatalande, av vilka 500 \u00e4r nykterister och de \u00e4ger 2 stora samlingslokaler.<\/p>\n

Vi svenskatalande bildade ocks\u00e5 senaste s\u00f6ndag en nykterhetsf\u00f6rening och efter vad det ser ut, tycks det skall fram\u00e5t med fart, emedan vi var bra m\u00e5nga, som sl\u00f6t oss tillsamman. Fr\u00e5n Tj\u00f6ck byar finns h\u00e4r 20 stycken och fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd 9.<\/p>\n

Syd-\u00d6sterbotten 17.10.1903:\u00a0<\/span><\/p>\n

N\u00f6d i Australien, s\u00e5 res ej dit!\u00a0<\/strong><\/h5>\n

Enligt underr\u00e4ttelser fr\u00e5n en i Australien bosatt framst\u00e5ende svensk befinner sig detta land till f\u00f6ljd av fjol\u00e5rets \u00e5rsl\u00e5nga torka i ett ruinerat tillst\u00e5nd. Arbetsmarknaden \u00e4r f\u00f6rst\u00f6rd f\u00f6r en l\u00e4ngre period.\u00a0St\u00e4derna \u00e4r fulla med arbetsl\u00f6st folk och en rusning \u00e4ger rum f\u00f6r varje ledig plats, hur d\u00e5lig den \u00e4n m\u00e5 vara. Naturligtvis ges f\u00f6retr\u00e4de \u00e5t engelsm\u00e4n, och skandinaver har inga chanser alls, f\u00f6rr\u00e4n de blivit \u201dkoloniserade\u201d.<\/p>\n

Det \u00e4r sorgligt att se den stora skaran av skandinaver, som str\u00f6var omkring p\u00e5 gatorna i Brisbane, utan pengar, sv\u00e4ltande och \u00f6nskande att en mild f\u00f6rsyn ville bereda dem tillf\u00e4lle att skudda Queenslands jord av sina f\u00f6tter.\u00a0M\u00e5nga \u00e4r de, som arbetar endast f\u00f6r f\u00f6dan och \u00e4r glada att ha tak \u00f6ver huvudet och slippa hungra. D\u00e4r l\u00f6n kan erh\u00e5llas, uppg\u00e5r en farmarbetares l\u00f6n till 10 shillings i veckan, samt mat och logi. Tio shillings \u00e4r n\u00e4tt och j\u00e4mt tillr\u00e4ckligt att h\u00e5lla mannen med tobak eller andra sm\u00e5 f\u00f6rn\u00f6denheter samt med hj\u00e4lplig dr\u00e4kt. Arbetet \u00e4r synnerligen h\u00e5rt och arbetstiden l\u00e5ng: fr\u00e5n soluppg\u00e5ngen till 9 – 10 p\u00e5 aftonen.<\/p>\n

Mejeridriften \u00e4r n\u00e4stan nedlagd till f\u00f6ljd av att ungef\u00e4r femtio procent av kreaturen dog under torkan. Att k\u00f6pa en egen farm? Ja, kan man inte finna ut ett trevligare s\u00e4tt att befria sig fr\u00e5n \u00f6verfl\u00f6det, s\u00e5 kan man ju f\u00f6rlora det p\u00e5 farmning. Det \u00e4r ganska intressant att se, hur vidunderligt fort man blir skrapad p\u00e5 den v\u00e4gen. Guldf\u00e4lten \u00e4r \u00f6verfulla av arbetsl\u00f6st folk, s\u00e5 att \u00e4ven d\u00e4r inte finns n\u00e5gon utsikt. Kontorister och butiksbitr\u00e4den b\u00f6r aldrig t\u00e4nka p\u00e5 att resa hit ut, ty de har inte den allra minsta chans att f\u00e5 plats.\u00a0S\u00e5ledes finns ytterst liten utsikt f\u00f6r emigranter att just nu eller p\u00e5 de tv\u00e5 n\u00e4rmaste \u00e5ren vinna n\u00e5gon framg\u00e5ng i Australien. R\u00e5det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r: stanna hemma!<\/p>\n

Syd-\u00d6sterbotten p\u00e5minde den 5.12.1903<\/strong><\/span> att amerikaemigranterna inte skall skicka pengar till hemlandet i vanliga brev, eftersom kuverten i 90 fall av 100 kommer fram helt tomma. Det har visat sig vara helt om\u00f6jligt att reda ut var kuverten har t\u00f6mts och brottet har skett, vilket leder till stora f\u00f6rluster f\u00f6r b\u00e5de avs\u00e4ndaren och mottagaren.<\/p>\n

Tidningen rekommenderar att pengar skall skickas endast som postanvisning. Det \u00e4r det enda trygga s\u00e4ttet f\u00f6r likvider genom postverkets f\u00f6rmedling, eftersom det i det ena landet inbetalade beloppet f\u00f6rs in i det landets postkassa och motsvarande belopp betalas ut till adressaten i det andra landets postkassa. N\u00e5gra verkliga pengar skickas inte och f\u00f6ljaktligen \u00e4r det inte m\u00f6jligt att pengarna skulle komma bort.<\/p>\n

Helsingfors posten 15.8.1904:<\/strong><\/span><\/p>\n

Amerikanskt \u00e4ktenskap.<\/strong><\/h5>\n

F\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan avreste fr\u00e5n Dagsmark en gift man till Amerika f\u00f6r att pr\u00f6va sin ekonomiska lycka. Hur han lyckade i miljonernas land har icke f\u00f6rsports, men k\u00e4r r\u00e5kade han bliva i en jakobstadsflicka, s\u00e5 att han d\u00e4r gifte sig. H\u00e4r om dagen kom han f\u00f6r att h\u00e4lsa p\u00e5 de sina och i onsdags anl\u00e4nde \u201damerikahustrun\u201d f\u00f6r att s\u00f6ka upp sin \u201d\u00e4kta\u201d man. Saken torde komma att f\u00e5 en allvarsammare sida skriver Vasabladets meddelare.<\/p>\n

Syd-\u00d6sterbotten 29.8.1905:<\/strong><\/span><\/p>\n

Kanh\u00e4nda det skulle intressera n\u00e5gon att h\u00f6ra litet om skogslivet i Kalifornien. Landskapet uti dessa trakter \u00e4r ocks\u00e5 det mest f\u00f6runderliga man kan t\u00e4nka sig. H\u00e4r finns oerh\u00f6rt h\u00f6ga backar och br\u00e5ddjup omv\u00e4xlande med stora j\u00e4ttetr\u00e4d, s\u00e5 det \u00e4r n\u00e4stan om\u00f6jligt att d\u00e4r komma fram med n\u00e5got slags \u00e5kdon. Uti dessa backiga trakter arbetar en stor del av v\u00e5ra landsm\u00e4n med stockhuggning och tillverkning av j\u00e4rnv\u00e4gskubbar.<\/p>\n

Detta arbete g\u00e5r till p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt, att ett tr\u00e4d p\u00e5 en 10\u201412 fot i diameter f\u00e4lles och sedan bearbetas till virke. F\u00f6rst och fr\u00e4mst kan det h\u00e4nda att det ibland r\u00e4cker dagar f\u00f6r att f\u00e4lla ett s\u00e5dant tr\u00e4d, och sedan kan hela tr\u00e4det vid fallet sl\u00e5s s\u00f6nder i sm\u00e5 bitar. Det fordras d\u00e4rf\u00f6r kunnighet och f\u00f6rsiktighet under arbetet, s\u00e5 att man far n\u00e5gon nytta av detsamma. Somliga tr\u00e4d kan ge \u00e4nda till 1,000 stycken kubbar. Alla hus f\u00f6r arbetarna i skogen \u00e4r n\u00e4stan uteslutande byggda av splitat och s\u00e5gat virke, ytterst d\u00e5ligt inredda. Matlagningen f\u00f6rsigg\u00e5r f\u00f6r det mesta p\u00e5 kinesiskt vis. Man har n\u00e4mligen kinesiska kockar.<\/p>\n

I st\u00e4derna har f\u00f6rstas en arbetare nog n\u00e5got b\u00e4ttre.\u00a0Ang\u00e5ende f\u00f6reningslivet h\u00e4r i staden Eureka, s\u00e5 h\u00f6ll nykterhetsf\u00f6reningen sina m\u00f6ten varje s\u00f6ndag eftermiddag, uteslutande p\u00e5 svenska spr\u00e5ket. M\u00f6tets program var n\u00e5got lik dem d\u00e4r hemma, dock kanske ibland litet sk\u00e4mtsammare. Efter m\u00f6tets slut f\u00f6rekom alltid lekar och ringdanser. S\u00e4rskilt f\u00f6rekom f\u00f6reningstillst\u00e4llningar n\u00e5got liknande ungdomsf\u00f6reningsm\u00f6tena i Lappfj\u00e4rd. Till f\u00f6reningen h\u00f6rde endast v\u00e5ra landsm\u00e4n, mest de unga, just d\u00e4rf\u00f6r kanh\u00e4nda kom det sig, att f\u00f6reningen p\u00e5 samma g\u00e5ng var b\u00e5de ungdoms- och nykterhetsf\u00f6rening.<\/p>\n

Tidningen Syd-\u00d6sterbotten 8.6.1907:<\/strong><\/span><\/p>\n

Vad en utvandrare till Amerika skall svara p\u00e5.. <\/strong><\/h5>\n

En emigrant till Amerika m\u00e5ste innan han (eller hon) l\u00e4mnar \u00e5ngaren besvara vissa av fartygs-bef\u00e4lhavaren framst\u00e4llda fr\u00e5gor. Samma fr\u00e5gor m\u00e5ste han efter landstigandet besvara inf\u00f6r immigrationskommissionen, som d\u00e5 j\u00e4mf\u00f6r denna andra ansvarsf\u00f6rteckning med den f\u00f6rsta. Bland dessa fr\u00e5gor \u00e4ro f\u00f6ljande:<\/p>\n

Hur lyder ert fullst\u00e4ndiga namn?<\/h6>\n
Vilket k\u00f6n tillh\u00f6r ni? \u00c4r ni gift eller ogift? Vilket \u00e4r edert yrke?<\/h6>\n
\u00c4r ni l\u00e4s- och skrivkunnig? Vilken nationalitet tillh\u00f6r ni? Vilken ras? Hvar var ni senast bosatt?<\/h6>\n
Var i F\u00f6renta Staterna skall ni landstiga?<\/h6>\n
Vilken ort utg\u00f6r er resas slutm\u00e5l? Hade ni biljett \u00e4nda till resans slut?<\/h6>\n
Har ni sj\u00e4lv bekostat er resa eller har n\u00e5gon annan betalt f\u00f6r densamma och om s\u00e5, vem \u00e4r denne \u2014 en person, ett bolag, en f\u00f6rening, en kommun eller regering?<\/h6>\n
\u00c4r ni i personlig besittning av femtio dollar, om mindre \u00e4n s\u00e5, huru mycket?<\/h6>\n
Skall ni sluta er till en sl\u00e4kting eller v\u00e4n och vilket \u00e4r hans fullst\u00e4ndiga namn och adress?<\/h6>\n
Har ni varit i Amerika f\u00f6rut: om s\u00e5, n\u00e4r och kvar?<\/h6>\n
Har ni setat i f\u00e4ngelse eller varit intagen p\u00e5 fattigv\u00e5rdsanstalt eller p\u00e5 d\u00e5rhus?<\/h6>\n
Har ni anlitat n\u00e5gon v\u00e4lg\u00f6renhetsanstalt?<\/h6>\n
\u00c4r ni polygamist?<\/h6>\n
\u00c4r ni anarkist?<\/h6>\n
Har ni kommit hit f\u00f6r att utf\u00f6ra n\u00e5got visst \u00f6verenskommet arbete i F\u00f6renta Staterna som lovats eder?<\/h6>\n
Hurudan \u00e4r eder kroppsliga och andliga h\u00e4lsa? \u00c4r ni vanskapt eller lemmalytt, och om s\u00e5, huru l\u00e4nge har ni varit det och huru blev ni det?<\/h6>\n

 <\/p>\n

Det torde i detta sammanhang intressera att veta, att i den h\u00e4ndelse immigranten \u00e4r medell\u00f6s efter landstigningen, han (eller hon) blir kvarh\u00e5llen och given fri mat och bostad till dess sl\u00e4ktingar eller v\u00e4nner i Amerika hunnit skickapengar, erforderliga till bestridande af resans \u00e5terst\u00e5ende del.<\/p>\n

Artikel i Syd-\u00d6sterbotten 24.3.1908:<\/span><\/p>\n

Emigrationen och dess motarbetande.<\/strong><\/h5>\n

F\u00f6r v\u00e5rt land framst\u00e5r utvandringen som en folkf\u00f6reteelse av mycket stor b\u00e4rvidd. Den minskning i folkstocken Finland lidit genom utvandringen \u00e4r n\u00e4mligen av bet\u00e4nklig storlek. Emigrationen fr\u00e5n v\u00e5rt land till Amerika tog en avsev\u00e4rd omfattning i b\u00f6rjan av 1870-talet. Om vi sammanst\u00e4ller tillg\u00e4ngliga uppgifter om utvandrarnas antal, s\u00e5 finner vi f\u00f6ljande siffror:<\/p>\n

Mellan \u00e5ren 1870 och 1879, cirka 12\u00a0000 personer<\/h6>\n
Mellan \u00e5ren 1880 och 1892, cirka 36\u00a0000 personer<\/h6>\n
Mellan \u00e5ren 1893 och 1906, cirka 146\u00a0000 personer<\/h6>\n

 <\/p>\n

Summan \u00e4r ungef\u00e4r 194\u00a0000 personer och man far nog inte alltf\u00f6r mycket vilse, om man avrundar denna summa till 200,000, vilket skulle ungef\u00e4rligen motsvara utvandringens styrka under en mans\u00e5lder. En avsev\u00e4rd del av emigranterna har nog \u00e5terv\u00e4nt, men man k\u00e4nner inte till deras antal. Det har antagits av en f\u00f6rfattare, att vidpass h\u00e4lften har \u00e5terv\u00e4nt, men uppgifter fr\u00e5n \u00e5ngfartygsbolagen har gett l\u00e4gre siffror. Men \u00e4ven om s\u00e5 m\u00e5nga som h\u00e4lften skulle ha \u00e5terv\u00e4nt, s\u00e5 \u00e5terst\u00e5r en f\u00f6rlust av omkring 100,000 personer, vilket betyder ungef\u00e4r detsamma som om n\u00e5gra av v\u00e5ra st\u00f6rre st\u00e4der eller n\u00e5got tiotal av v\u00e5ra folkrikare socknar skulle ha blivit folktomma. De senaste \u00e5ren har haft att uppvisa en utvandring p\u00e5 16 \u2013 17 000 personer \u00e5rligen.<\/p>\n

Om emigrationen skulle vara n\u00e5gorlunda j\u00e4mnt utbredd \u00f6ver landet, skulle dess verkningar emellertid inte bli s\u00e5 alltf\u00f6r k\u00e4nnbara. Men som bekant \u00e4r detta l\u00e5ngt ifr\u00e5n f\u00f6rh\u00e5llandet. Sin f\u00f6rn\u00e4msta h\u00e4rd har utvandringen haft och har i en enda trakt, n\u00e4mligen \u00d6sterbotten och p\u00e5 dess befolkningsf\u00f6rh\u00e5llanden blir verkningarna av \u00e5derl\u00e5tningen s\u00e5 mycket mer f\u00f6rnimbara. Det har till och med visat sig bringa folk\u00f6kningen att avstanna p\u00e5 en del orter. Redan p\u00e5 1870-talet finner man h\u00e4r och d\u00e4r s\u00e5dana f\u00f6ljder i \u00d6sterbotten. P\u00e5 80-talet intr\u00e4dde en absolut folkminskning i 21 av Vasa l\u00e4ns 84 kommuner och av dessa 21 var hela 10 svenskspr\u00e5kiga. Sammanlagda minskningen var 8 000 personer.<\/p>\n

V\u00e4rst stod det till i \u00d6stermark, Petalaks, Gamlakarleby landskommun, Mustasaari, Kvevlaks och Lappfj\u00e4rd. Minskningen v\u00e4xlade mellan 12 och 17 procent. Denna minskning fortsatte under 1890-talet i Nykarleby, Peders\u00f6re och Gamlakarleby landskommuner. I andra trakter stod folkm\u00e4ngden stilla p\u00e5 1890-talet. Vad betr\u00e4ffar Mustasaari och Lappfj\u00e4rd s\u00e5 uppvisade dessa v\u00e4l nu en betydlig folk\u00f6kning, men ingalunda p\u00e5 grund av minskad emigration, utan p\u00e5 grund av inflyttning fr\u00e5n grannsocknarna. I sjutton kommuner var det \u00e4ven blott med hj\u00e4lp av inflyttning som folkm\u00e4ngden hindrades fr\u00e5n att sjunka, ty utvandringen till Amerika fortgick of\u00f6rminskat, till exempel i N\u00e4rpes, Korsn\u00e4s, Petalaks, Solf och Teerj\u00e4rv kommuner.<\/p>\n

Utom ned\u00e5tg\u00e5ng eller stillest\u00e5nd i folk\u00f6kningen har man emigrationen att tacka f\u00f6r det f\u00f6rh\u00e5llande att kvinnk\u00f6net \u00e4r s\u00e5 mycket starkare f\u00f6retr\u00e4tt inom befolkningen i vissa trakter av \u00d6sterbotten, \u00e4n i det \u00f6vriga Finland.\u00a0Statistiken visar, att det stora flertalet av emigranterna \u00e4r m\u00e4n i den kraftigaste \u00e5ldern. Kvinnor, gubbar och barn blir ofta ensamma hemma, och man har sett fall, d\u00e5 ett hemman f\u00f6rest\u00e5tts av en 65 \u00e5rig gubbe omgiven av tre minder\u00e5riga, eller av en 86 \u00e5rig mormor med ett par minder\u00e5riga barn hos sig. F\u00f6ljden av detta blir, att jordbruket f\u00f6rsummas eller \u00e5tminstone inte f\u00f6rs fram\u00e5t. Nyodlingar f\u00f6retas mycket obetydligt och ofta l\u00e4mnas g\u00e5rdarna ut p\u00e5 arrende samt utsugas. Och ofta kan inte ens n\u00e5gon arrendator erh\u00e5llas, s\u00e5som det intr\u00e4ffat en g\u00e5ng i \u00d6vermark, d\u00e4r ett hemman om 1\/16 mantal utbj\u00f6ds p\u00e5 arrende med 4 kor och all inredning m. m. f\u00f6r 40 mark per \u00e5r utan att n\u00e5gon spekulant infann sig.<\/p>\n

Sv\u00e5righeten att erh\u00e5lla manliga tj\u00e4nare och jordbruksarbetare i \u00d6sterbotten, vilken v\u00e4l fr\u00e4mst h\u00e4rr\u00f6r av utvandringen, trots att d\u00e4rtill \u00e4ven torde bidra torparsystemets ringa utbredning, har lett till den egendomligheten, att kvinnorna i dessa trakter s\u00e5 allm\u00e4nt deltar i f\u00e4ltarbetena. De b\u00e5de utf\u00f6r b\u00f6rdor och barkar virke, de till och med pl\u00f6jer. Och detta trots att hemmanen ofta \u00e4r s\u00e5 sm\u00e5, att till sk\u00f6tseln n\u00e5gon enda vuxen karl vore nog. Men karlarna f\u00f6redrar ofta nog att emigrera framf\u00f6r att sk\u00f6ta till och med egen jord. Dessa f\u00f6rh\u00e5llanden torde f\u00f6rklara de relativt sm\u00e5 framsteg jordbruket gjort i \u00d6sterbotten. Sant \u00e4r, att h\u00e4rtill \u00e4ven starkt bidragit de r\u00e5dande usla skiftesf\u00f6rh\u00e5llandena, som g\u00f6r att ett litet hemmans \u00e4gor kan vara kringspridda i ett 20-eller 30 tal sm\u00e5 skiften bland grannarnas \u00e4gor. En reform h\u00e4rvidlag h\u00f6r till de krav traktens befolkning ivrigast framst\u00e4ller och \u00e4r en oavvislig n\u00f6dv\u00e4ndighet. Hur som helst, i m\u00e5nga avseenden r\u00f6ner livet i \u00d6sterbotten starkt intryck av emigrationen och den \u00e4r en provinsiell egendomlighet.<\/p>\n

Wasaposten 25.3.1908:<\/strong><\/span><\/p>\n

V\u00e5ra landsm\u00e4n i Amerika.<\/strong><\/h5>\n

Ifr\u00e5n Amerika efterfr\u00e5gas bl. a, \u00f6sterbottningar:<\/p>\n

-Josef Wilson, hemma fr\u00e5n Dagsmark, Lappfj\u00e4rd, senast avh\u00f6rd fr\u00e5n Pittsburg har ej p\u00e5 ett \u00e5rs tid l\u00e5tit h\u00f6ra af sig.<\/p>\n

-Otto Josefson och Erik Anders Josefson hemma fr\u00e5n Dagsmark.<\/p>\n

Syd-\u00d6sterbotten 12.5.1908:<\/span><\/p>\n

Res inte till Amerika.<\/strong><\/h5>\n

Senaste vecka \u00e5terv\u00e4nde via Helsingfors till hemlandet en m\u00e4ngd emigranter, bland vilka naturligtvis ett avsev\u00e4rt antal \u00f6sterbottningar befann sig. Resen\u00e4rerna klagade alla med en mun \u00f6ver de hoppl\u00f6st d\u00e5liga tiderna i Amerika. Det till h\u00f6sten stundande presidentvalet g\u00f6r sitt till att ytterligare f\u00f6rv\u00e4rra det tryckta l\u00e4get p\u00e5 arbetsmarknaden.<\/p>\n

I de stora st\u00e4derna, New York, Chicago med flera vandrar arbetsl\u00f6sa i hundra och tusental l\u00e4ngs gatorna med hungersn\u00f6d och allsk\u00f6ns andra lidanden som st\u00e4ndiga f\u00f6ljeslagare. Brottsligheten bland dessa olyckliga tillv\u00e4xer i orov\u00e4ckande grad, frammanad av n\u00f6d och umb\u00e4randen av alla slag. Or\u00e4kneliga \u00e4r de, som av brist p\u00e5 medel inte kan \u00e5terv\u00e4nda hem, hur g\u00e4rna de skulle vilja det. Och dessas sorgliga \u00f6de borde i h\u00f6g grad vara \u00e4gnat att nu \u00e4ven f\u00f6r framtiden avh\u00e5lla nya skaror fr\u00e5n att utvandra. Den allm\u00e4nna meningen bland de nu hemv\u00e4ndande emigranterna var: Res inte till Amerika. Att det l\u00e5g allvar bakom orden, d\u00e4rom vittnade nogsamt deras sorgligt allvarsfyllda miner och dystra blickar, som endast tanken p\u00e5 det snara \u00e5terseendet av hem och anh\u00f6riga i n\u00e5gon m\u00e5n kunde uppliva.<\/p>\n

Wasaposten 23.4.1909:<\/strong><\/span><\/p>\n

Avliden sj\u00f6man<\/strong><\/h5>\n

Sj\u00f6mannen William Karlson fr\u00e5n Dagsmark i Lappfj\u00e4rd socken avled i Chicago i Amerika \u00e5 sjukhuset i n\u00e4mnda stad samt efterl\u00e4mnade 51 mk, vilka medel komma att tills\u00e4ndas den avlidnes r\u00e4ttsinnehavare.<\/em><\/p>\n

Jakobstad 13 december 1911:<\/strong><\/span><\/p>\n

Resebrev Fr\u00e5n bygderna.<\/strong><\/h5>\n

F\u00e5r uti pressen skriva ett kort resebrev \u00f6ver min resa mellan Finland och Seatte Wask uti Amerika.<\/p>\n

Den 4 oktober steg jag ombord p\u00e5 \u00e5ngaren Arcturus<\/a>. Vaktm\u00e4staren visade mig min hytt, innan jag kom upp igen hade propellen redan gjort sitt f\u00f6rsta slag. Hundratals n\u00e4sdukar i luften, alla f\u00f6rs\u00f6kte med sina krafter att vifta ett farv\u00e4l till Finlands strand. Det var n\u00f6jsamt att se huru alla visade sin k\u00e4rlek till Fosterlandet, om det var ocks\u00e5 blott f\u00f6r tillf\u00e4llet. N\u00e4r jag den 6 kl. 7,30 p\u00e5 morgonen s\u00e5g ut genom hytt f\u00f6nstret h\u00e4grade f\u00f6r mig det h\u00e4rliga Danmark, \u201dJordbrukarens hemland\u201d. Om vart jag \u00e4n s\u00e5g utmed den Danska kusten, syntes endast vackra skogar och v\u00e4l odlade sl\u00e4tten.<\/p>\n

\"Arcturus\"
L\u00e4s mera om Arcturus H\u00c4R!<\/a><\/strong><\/figcaption><\/figure>\n

Den 8 ankom vi till Hull, b\u00e5ten lade till uti Maria docken. Andra dagen fortsatte vi resan med t\u00e5g genom England till Liverpool, vilket tog endast fem timmar. Nu kunde man erinra sig, att man befann sig uti fabrikernas hemland, ty h\u00e4r r\u00e5dde en s\u00e5dan atmosf\u00e4r att jag kan ej f\u00f6rst\u00e5 huru n\u00e5gon m\u00e4nniska kan existera uti ett s\u00e5dant land.<\/p>\n

Jag h\u00f6rde s\u00e4gas att England har i medeltal endast sjutton timmar klart v\u00e4der i veckan. \u00c4ven i n\u00e4mnda stad kunde man f\u00e5 se en avkomma av Israels stam, vilka ej skonade sin n\u00e4sta, s\u00e5framt de misst\u00e4nkte han hade lite penningar i fickan.<\/p>\n

En norsk, som hade l\u00e4mnat som hade l\u00e4mnat Amerika och skulle g\u00e5 \u00f6ver till gamla landet, steg in p\u00e5 en saloon f\u00f6r att taga sig en drink, av det s.k. livets vatten. Innan han kom ut d\u00e4rifr\u00e5n hade han f\u00f6rlorat en summa p\u00e5 1,800 dollar. Det blev en r\u00e4tt kostbar drink f\u00f6r honom, ehuru det var livets vatten. Sorgligt nog hade samma man endast en arm, antagligen hade han f\u00f6rlorat den andra uti Amerika, och kanh\u00e4nda erh\u00e5llet det 1,800 dollarna som skadeers\u00e4ttning av det Company vilket han har arbetat f\u00f6r.<\/p>\n

Natten mot den 13 avgick Ocean\u00e5ngaren Celtic fr\u00e5n Liverpool med 2,500 passagerare. Hittills hade de skandinaviska spr\u00e5ken ljudit \u00f6ver allt, men nu h\u00f6rdes endast det Engelska.<\/p>\n

Den 20 b\u00f6rjade Amerikas land i v\u00e4stra horisonten dyka ur de djupa v\u00e5gorna. Nu r\u00e5dde gl\u00e4dje och fr\u00f6jd ombord, alla hade nu vaknat ur sin djupa dvala, n\u00e4r man h\u00f6rde talas om att vi snart skulle f\u00e5 taga v\u00e5ra f\u00f6rsta steg p\u00e5 den nya v\u00e4rldens jord. Efter en stund h\u00f6rdes ej mera propellernas slag.<\/p>\n

Doktorn var ombord: \u201dWe den, som ej hade en god h\u00e4lsa, han fick snart igen m\u00f6ta sina s\u00f6rjande v\u00e4nner\u201d.<\/p>\n

Sj\u00f6resan \u00e4r ej vidare att omtala, utan vi hade vackert v\u00e4der, ehuru vi f\u00f6rlorade 4 personer. S\u00e5 snart de som makterna hava erh\u00f6ll underr\u00e4ttelse att de n\u00e4mnda personerna voro borta, s\u00e5 blevo deras namn uppropat varje m\u00e5ltid, men allt f\u00f6rg\u00e4ves\u2019. Antagligen kastade sig n\u00e5gon m\u00f6rk natt l\u00e5ngs sidan, s\u00e5 tomh\u00e4nt som de var, att strida med Oceanensv\u00e5gor.<\/p>\n

Jag vill \u00e5terg\u00e5 till den samma plats New York, d\u00e4r jag blev i tillf\u00e4lle att se den amerikanska frihetsstatyn Georg Washington, som kan h\u00e4nda l\u00e4saren k\u00e4nner till fr\u00e5n Historien, s\u00e5 jag beh\u00f6ver ej vidare beskriva om hans liv och v\u00e4rksamhet.<\/p>\n

Jag l\u00e4mnade n\u00e4mnda plats den 21. Snart erinrade jag mig att resan skulle ske p\u00e5 Canadan Pacefic ehuru jag k\u00f6pte mig biljett p\u00e5 Jungjun Pacefic. Jag kan ej undvara att skriva om snabbaste v\u00e4gen ut till v\u00e4stkusten och blev s\u00e4nd p\u00e5 en s\u00e5dan sk\u00e5ttk\u00e4rra, som man kunde resa p\u00e5 f\u00f6r 50 cent per dag. Jag antager att bedr\u00e4geriet finnes hos agenten i Jakobstad Herr Friborg. Han hade ins\u00e4nt penningarna f\u00f6r den billigaste och d\u00e5ligaste v\u00e4gen och tagit det \u00f6verstigande, som sin egen f\u00f6rtj\u00e4nst.<\/p>\n

Jag hoppas, att alla vilka h\u00e4danefter handlar sig biljett av Herr Friborg i Jakobstad, ser noga efter och ej giver honom en s\u00e5dan bif\u00f6rtj\u00e4nst, som han antagligen erh\u00f6ll av mig. Om \u00e4n jag reste tio g\u00e5nger \u00e4nnu mellan Finland och Amerika, s\u00e5 skulle jag aldrig handla min biljett av n\u00e4mdna person.<\/p>\n

\u00c4ntligen den 27 n\u00e5dde jag mitt f\u00f6rlagda m\u00e5l, n\u00e4mligen Seattle ’Wash. N\u00e4mnda stad ligger utvid kusten av Stilla havet. Staden \u00e4r stor och vacker, \u00e4ger en folkm\u00e4ngd p\u00e5 350,000 personer. Kanh\u00e4nda mitt brev har redan blivit f\u00f6r l\u00e5ngt, varf\u00f6r jag f\u00e5r sluta med en h\u00e4lsning. Seattle Wash. den 12. 11 1911.<\/p>\n

Greven.<\/p>\n

Pastor A. Holmgren skrev \u201dEn h\u00e4lsning fr\u00e5n Worchester\u201d som publicerades i Vasabladet 19 december 1947:<\/strong><\/span><\/p>\n

De f\u00f6rsta emigranterna.<\/strong><\/h3>\n

P\u00e5 1880-talet kom de f\u00f6rsta n\u00e4rpesborna till trakten. De m\u00e5ste ha ut\u00f6vat ett v\u00e4ldigt inflytande h\u00e4r, ty de inledde en utvandring fr\u00e5n f\u00f6delseorten som satt sin pr\u00e4gel p\u00e5 staden, och \u00e4n h\u00f6r man den \u00e4kta n\u00e4rpesdialekten p\u00e5 fester och vid andra tillf\u00e4llen. N\u00e4rpesbygden har ocks\u00e5 under de senaste \u00e5ren f\u00e5tt erfara att den har tjocka sl\u00e4kten i worcesternejden, bl. a. genom hj\u00e4lps\u00e4ndningarna h\u00e4rifr\u00e5n. Andra bygder, s\u00e5som Korsn\u00e4s, \u00d6vermark, Lappfj\u00e4rd, Solf, Malax, Maxmo, P\u00f6rtom, Sideby, Kask\u00f6, Vasa, Petalax, V\u00f6r\u00e5, Nykarleby m. fl. \u00e4r \u00e4ven representerade.<\/p>\n

\u201dKvadan j\u00e4r et h\u00e4im?\u201d kan med fog fr\u00e5gas. Kanske blir svaret: \u201dHitj\u00e4 gr\u00f6bbon je h\u00e4im fr\u00e5n h\u00e4d\u00e4 byln.\u201d \u201eH\u00f6 leng ha t\u00f6 vuri jer? \u201dJa ha vuri fyrtifyra \u00e5r jer i land\u00e4.\u201d<\/p>\n

\u00c5r 1931 ber\u00e4knade den v\u00e4lk\u00e4nde Lappfj\u00e4rdsbon Victor Carlson antalet svenska landsm\u00e4n i stad och omnejd till 1\u00a0500, inga barn inber\u00e4knade. Nu tror han, att antalet sjunkit till mellan 800 och 900. Skulle vi medr\u00e4kna barnen i f\u00f6rsta generationen, kommer vi n\u00e4rmare ett par tusental. Ett m\u00e4rkligt fenomen kan antecknas. De inf\u00f6dda sm\u00e4lter samman till den grad med amerikanerna, att man f\u00f6rlorar dessa svensk\u00e4ttlingar praktiskt taget ur sikte.<\/p>\n

F\u00f6reningar och kyrkor.<\/strong><\/h3>\n

I Worcester har landsm\u00e4nnen organiserat sig i f\u00f6reningar och kyrkof\u00f6rsamlingar. Sedan 1889, d\u00e5 sjuk- och begravningshj\u00e4lpf\u00f6reningen Imatra kom till, har f\u00f6reningarna Avasaksa, Saima, R\u00e4ddningslinan, Nykterhetsv\u00e4nnerna, Per Brahe, F\u00e4nrik St\u00e5l, N\u00f6dhj\u00e4lpsf\u00f6reningen, Missionsf\u00f6rsamlingen, Baptistf\u00f6rsamlingen, Lutherska f\u00f6rsamlingen samt de sista i raden Runebergsorden, Lotta Sv\u00e4rd och Hj\u00e4lp Finland kommit till. Missionsf\u00f6rsamlingen upph\u00f6rde f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan (dess kvinnof\u00f6rening existerar fortfarande), lutherska f\u00f6rsamlingen har nu ing\u00e5tt allians med rikssvenska och Calvary-lutherska f\u00f6rsamlingarna. Av f\u00f6reningarna existerar de tre sistn\u00e4mnda och Per Brahe.<\/p>\n

Finansiell st\u00e4llning.<\/strong><\/h3>\n

Av de trehundra eller n\u00e5gra fler familjer, som lever och verkar i bygden har ungef\u00e4r h\u00e4lften egna hem. Majoriteten av dessa fortfar med inbetalning p\u00e5 hemskulden. Skulle en depression intr\u00e4ffa s\u00e5som efter f\u00f6rra kriget, \u00e4r det m\u00f6jligt, att en stor del av hem\u00e4garna f\u00f6rlorar b\u00e5de husen och vad de inbetalat p\u00e5 dem. De familjer som hyr l\u00e4genheter \u00e4r inte heller mycket rikare, ty alla \u00e4r beroende av den dagliga inkomsten. Stegringen av priset p\u00e5 livsf\u00f6rn\u00f6denheter har l\u00f6pt i f\u00f6rv\u00e4g, s\u00e5 att avl\u00f6ningen blivit efter p\u00e5 v\u00e4gen och f\u00f6rm\u00e5r inte st\u00e4rka sparkassan. Med dessa fakta f\u00f6r \u00f6gonen \u00e4r det med f\u00f6rv\u00e5ning man iakttar uppoffringen f\u00f6r hemlandet efter kriget. En stor del av givarna f\u00f6rsakar egna n\u00f6diga behov, f\u00f6r att inte tala om bekv\u00e4mligheter, f\u00f6r att h\u00e5lla paket- och hj\u00e4lpverksamheten i g\u00e5ng till fosterlandet.<\/p>\n

Moralen.<\/strong><\/h3>\n

Moraliskt sett st\u00e5r v\u00e5rt folk p\u00e5 ett h\u00f6gre plan \u00e4n de flesta invandrade folk. Det protestantiska religi\u00f6sa inslaget visar h\u00e4r sin styrka. Mycket f\u00e5 uppl\u00f6sta \u00e4ktenskap och uppg\u00f6relser inf\u00f6r domstol kommer till synes. Andra och tredje generationen uppvisar sorgligt nog mera av det slaget, mycket till f\u00f6ljd av gifterm\u00e5l med andra nationaliteter.<\/p>\n

Andligheten.<\/strong><\/h3>\n

I religi\u00f6st h\u00e4nseende beh\u00e4rskas ett f\u00e5tal av demoraliserande likgiltighet, men t\u00f6rsten efter Guds eviga sanningar \u00e4r \u00e4nnu stark. V\u00e5ra landsm\u00e4n vet s\u00e5som f\u00e5 att tidens j\u00e4kt, politiska str\u00f6mningar, ytliga n\u00f6jen och kommunisternas bittra inst\u00e4llning ej ger den ro sj\u00e4len s\u00f6ker. N\u00e4r Herrens dag inbryter, s\u00f6ker de sig till tempelg\u00e5rden, inst\u00e4mmer av hj\u00e4rtats djup i s\u00e5ngen och lyssnar med beg\u00e4rlighet till ordet om v\u00e4gledning, kraft och tr\u00f6st i dagens g\u00e4rning och njuter av r\u00e4ttf\u00e4rdighet, frid och fr\u00f6jd i den helige Ande.<\/p>\n

Ungdomen.<\/strong><\/h3>\n

En del av de unga har svikit sina f\u00e4ders f\u00f6rsamlingar. Orsakerna \u00e4r m\u00e5nga. En synes vara den, att de unga p\u00e5 ett visst s\u00e4tt blygs f\u00f6r fars och mors spr\u00e5k inf\u00f6r sina skol- och s\u00e4llskapskamrater. Det finns dock undantag bland dem som l\u00e4rt sig att tala det svenska spr\u00e5ket. En annan orsak \u00e4r, som redan n\u00e4mnts, gifterm\u00e5l med andra spr\u00e5kgrupper. Sm\u00e4rtsamt \u00e4r ocks\u00e5 det f\u00f6rh\u00e5llandet att i samh\u00e4llen som Worcester med starkt inslag av katoliker gifter sig m\u00e5nga med katoliker. Barnen i dessa gifterm\u00e5l binds starkt till den katolska kyrkan av fruktan f\u00f6r sk\u00e4rseld och dylikt.<\/p>\n

Inf\u00f6r den starka amerikaniseringen nedst\u00e4mmes kanske hemlandets folk att bes\u00f6ka eller planera bos\u00e4ttning h\u00e4r i landet. Vi kan dock uppmuntra dem med att s\u00e4ga: svenska brukas \u00e4nnu i stor utstr\u00e4ckning i v\u00e5ra hem, och m\u00e5natliga m\u00f6ten h\u00e5lls p\u00e5 svenska i v\u00e5ra f\u00f6rsamlingar, d\u00e5 inte de helt engelsktalande \u00e4r n\u00e4rvarande. V\u00e5rt folk talar \u00e4nnu hemdialekten och mors svenska spr\u00e5k sinsemellan. Dock f\u00f6rst\u00e5r l\u00e4saren vad som sker, d\u00e5 barnen gifter sig med s\u00f6ner och d\u00f6ttrar av fr\u00e4mmande nationalitet.<\/p>\n

Svenskheten.<\/strong><\/h3>\n

En stark majoritet av v\u00e5rt folk l\u00e4ser \u00e4nnu svenska tidningar. Tidningen Norden, f\u00f6rra Finska Amerikanaren, \u00e4r en stark f\u00f6rbindelsel\u00e4nk mellan de v\u00e5ra. Ledstj\u00e4rnan \u00e4r f\u00f6reningsmedlemmarnas tidning. Missionsposten l\u00e4ses av de troende landsm\u00e4nnen. Worcestertidningen Svea, Svenska Amerikanaren, Missionsv\u00e4nnen, Chicago-Bladet, Svenska Posten och Canada-Posten \u00e4r k\u00e4ra och mycket l\u00e4sta tidningar. Vasabladet ej att f\u00f6rgl\u00f6mma och andra svenska tidningar fr\u00e5n hemlandet g\u00e5vor av sl\u00e4ktingar. P\u00e5 arbetsomr\u00e5det g\u00f6r sig v\u00e5rt folk aktat och v\u00e4rderat. Landsm\u00e4nnen innehar f\u00f6rtroendeposter p\u00e5 m\u00e4nga omr\u00e5den.<\/p>\n

Yrkesf\u00f6rh\u00e5llanden.<\/strong><\/h3>\n

Ett f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt stort antal av emigranterna har svingat sig upp p\u00e5 den sociala rangskalan. De har blivit l\u00e4kare, skoll\u00e4rare, ingenj\u00f6rer och politiska ledare, trots den sena \u00e5lder d\u00e5 de b\u00f6rjade studera i landets skolor. M\u00e4rkligt nog synes ej studerade yrkesm\u00e4n rest bort fr\u00e5n hemlandet. Barnen av emigranterna har intagit framst\u00e5ende st\u00e4llningar och leder p\u00e5 m\u00e5nga omr\u00e5den det amerikanska folket med heder och glans. De bland v\u00e5rt folk som hunnit bli 65 \u00e5r har till stor del pension fr\u00e5n bolagen, d\u00e4r de arbetat, eller f\u00e5r statsunderst\u00f6d f\u00f6r de gamla. Dessa pensioner fyller endast de n\u00f6dv\u00e4ndigaste behoven.<\/p>\n

D\u00f6dligheten.<\/strong><\/h3>\n

N\u00e4stan varje vecka g\u00f6ms n\u00e5gon av \u201ede v\u00e5ra\u201d i griften. De har n\u00e5tt slutm\u00e5let f\u00f6r tillvaron h\u00e4r nere. Med vemod samlas d\u00e5 landsm\u00e4nnen kring stoftet av den h\u00e4dang\u00e5ngna kamraten, v\u00e4nnen och familjemedlemmen. En sista blomma, en t\u00e5r, ett viskat tack f\u00f6r trofast g\u00e4rning och ljusa minnen och man f\u00f6ljer stoftet till den nya och vackra svenska gravg\u00e5rden, f\u00f6r att sedan inv\u00e4nta \u00e5terseendet p\u00e5 uppst\u00e5ndelsens morgon.<\/p>\n

Hj\u00e4lparbetet f\u00f6r Finland.<\/strong><\/h3>\n

Till sist vill vi dr\u00f6ja n\u00e5got inf\u00f6r den vackra ut\u00e5triktade g\u00e4rning f\u00f6reningarna Hj\u00e4lp Finland och Lotta Sv\u00e4rd har utf\u00f6rt under de senaste \u00e5ren. Under ledarskap av endast ett f\u00e5tal, som troget samlats m\u00e5nad efter m\u00e5nad, har otroliga saker \u00e5stadkommits. P\u00e5 fester fylkar sig dock en st\u00f6rre skara omkring arbetet och l\u00e4mnar sitt bidrag med gott hj\u00e4rta. D\u00e5 kriget utbr\u00f6t 1939, bildades f\u00f6reningen Hj\u00e4lp Finland. I samband d\u00e4rmed f\u00f6ddes en Sibeliusk\u00f6r, som r\u00e4knade n\u00e4ra hundratalet s\u00e5ngare. Stora program anordnades, och insamlingar till ett belopp av tolvtusen dollar gjordes. Omkring sex ton kl\u00e4der samlades och s\u00e4ndes till Finland, f\u00f6rr\u00e4n f\u00f6rbindelsen avbr\u00f6ts. N\u00e4r v\u00e4gen igen \u00f6ppnades, b\u00f6rjade verksamheten \u00e5ter. Sedan dess har andra sex ton litet begagnade kl\u00e4der ihopsamlats och s\u00e4nts till norra Finland, Vasa, Porkala och andra trakter. I fraktomkostnader har utbetalats omkring tv\u00e5tusen dollars f\u00f6r dessa tolv ton kl\u00e4der. D\u00e4rtill s\u00e4ndes niohundra tjugosex dollars till barnav\u00e5rden i Sverige. Senast har f\u00f6reningen i Worcester gjort en insamling f\u00f6r H\u00f6g\u00e5sens sanatorium p\u00e5 838 dollars f\u00f6rutom kl\u00e4der och andra n\u00f6diga saker som insamlats och s\u00e4nts hem. Penningar till detta \u00e4ndam\u00e5l har dock influtit fr\u00e5n olika trakter av Amerika. Det m\u00e5 till\u00e4gas, att ordf\u00f6randen i f\u00f6reningen, Victor Carlson, har gjort det tyngsta arbetet f\u00f6r H\u00f6g\u00e5sen. Lotta Sv\u00e4rd-f\u00f6reningen organiserades \u00e4ven 1940. De f\u00f6rsta tre \u00e5ren stickade och sydde medlemmarna kl\u00e4der, som till stor del gavs \u00e5t det amerikanska R\u00f6da korset, vilken organisation lovade om m\u00f6jligt s\u00e4nda kl\u00e4derna till Finland. Senare tj\u00e4nade f\u00f6reningen de egna gossarna i arm\u00e9n. Fr\u00e5n 1944 underst\u00f6ddes tv\u00e5 fosterbarn i Finland. Tv\u00e5hundra dollars s\u00e4ndes till invaliderna i hemlandet. Under de tre senaste \u00e5ren har gruppen s\u00e4nt flera hundra paket till olika delar av det svenska Finland. Inalles har f\u00f6reningen sedan 1942 insamlat omkring 1 300 dollars, vilka antingen s\u00e4nts i kontanter eller som hj\u00e4lppaket till beh\u00f6vande. F\u00f6reningens m\u00e5natliga m\u00f6ten bes\u00f6ks av 15\u201430 personer, vilka till stor del utf\u00f6rt det beundransv\u00e4rda hj\u00e4lparbetet. Vi n\u00e4mner inga namn f\u00f6r att inte s\u00e5ra eller \u00e4ra n\u00e5gon s\u00e4rskild, men ofrivilligt tar vi av hatten f\u00f6r dessa duktiga kvinnor. Vi kan ocks\u00e5 n\u00e4mna att p\u00e5 initiativ av Worcesterbor har specialinsamlingar verkst\u00e4llts f\u00f6r N\u00e4rpes, Korsn\u00e4s, \u00d6vermark, Malax, Lappfj\u00e4rd och Kask\u00f6. Dessa har uppg\u00e5tt till tusentals dollars i varor och penningar.<\/p>\n

F\u00f6r att vi kunnat hj\u00e4lpa v\u00e4nner i n\u00f6d \u00e4r vi glada, ty vad gott som gjorts kommer fr\u00e5n Gud, som verkar b\u00e5de i vilja och g\u00e4rning. Honom tillh\u00f6r \u00e4ran nu och i evighet. Gl\u00e4dje har besk\u00e4rts b\u00e5de givare och mottagare. Och en s\u00e5dan gl\u00e4dje \u00e4r en av de st\u00f6rsta tillg\u00e5ngarna i livet.<\/p>\n

Julh\u00e4lsning.<\/strong><\/h3>\n

N\u00e4r nu julh\u00f6gtiden stundar, l\u00f6per p\u00e5 osedda vingar hj\u00e4rtats k\u00e4nslor och tankar \u00f6ver de vida vattnen till er d\u00e4r hemma. D\u00e5 ni samlas kring julgran, dukade bord och till julotta, d\u00e5 vet ni att ocks\u00e5 vi p\u00e5 denna sida av oceanen g\u00f6r sammaledes. Och d\u00e5 stiger v\u00e5r gemensamma b\u00f6n och tacks\u00e4gelse upp till v\u00e4rldarnas Gud. En glad och fr\u00f6jdefull jul och ett gott nytt \u00e5r \u00f6nskar Worcesterbor av svensk stam anh\u00f6riga, v\u00e4nner och bekanta i gamla landet!<\/p>\n

 <\/p>\n

\"\"<\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Eva Gr\u00f6nlund fr\u00e5n Vasa men som har sina r\u00f6tter p\u00e5 A-sidon ”\u00e5p S\u00e5nan” och Lasse Backlund har samlat tidningsartiklar som handlar om emigrationen. H\u00e4r n\u00e5gra intressanta exempel: Tidningen Ahti 7.9.1878: I tidningen ber\u00e4ttas en dramatisk historia som handlar om en Forts\u00e4tt l\u00e4sa Tidningsartiklar om emigrationen.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":2694,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-2727","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/2727","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=2727"}],"version-history":[{"count":22,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/2727\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":22721,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/2727\/revisions\/22721"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/2694"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=2727"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}