{"id":26406,"date":"2026-11-21T13:57:44","date_gmt":"2026-11-21T11:57:44","guid":{"rendered":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=26406"},"modified":"2026-11-21T13:59:27","modified_gmt":"2026-11-21T11:59:27","slug":"26406-2","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=26406","title":{"rendered":"Lars Levi L\u00e6stadius 1800 \u2013 1861"},"content":{"rendered":"<p><span style=\"color: #000080;\"><strong>Nedtecknat av Hilma Stockhammar och publicerat i Syd-\u00d6sterbotten 5.12.1944. Renskrivet av Lasse Backlund i november 2026.<\/strong><\/span><\/p>\n<p>Sl\u00e4kten L\u00e6stadius stamfader var bonden Nils Olofsson i L\u00e4sta by i \u00c5ngermanland. Dennes son Johannes Nikolaj, antog namnet L\u00e6stadius efter sin hemort, n\u00e4r han studerade till pr\u00e4st. Johannes L\u00e6stadius dog 1679 som kyrkoherde i Arjeplogs lappmarksf\u00f6rsamling. Han blev stamfader till en framst\u00e5ende norrl\u00e4ndsk pr\u00e4stsl\u00e4kt, och farfars farfar till Lars Levi L\u00e6stadius, l\u00e6stadianismens grundare.<\/p>\n<p>Lars Levis fader Carl L\u00e6stadius var s\u00e5lunda son till en lappmarkspr\u00e4st. Sj\u00e4lv blev han bergsfogde vid Nasafj\u00e4lls silververk, men detta f\u00f6retag bar sig ej, och platsen var s\u00e5 illa avl\u00f6nad att Carl L\u00e6stadius m\u00e5ste bli vanlig nybyggare. Som \u00e4nkling gifte han om sig med en fattig nybyggardotter Anna Magdalena Johansdotter. Denna fromma, t\u00e5lmodiga unga kvinna var av blandad svensk och lapsk sl\u00e4kt. \u00c4ven i Carl L\u00e6stadius sl\u00e4kt fanns lappblod, eftersom hans far p\u00e5 m\u00f6dernet h\u00e4rstammade fr\u00e5n lappr\u00e4sten i Lycksele Olavus Graan, modern likas\u00e5 p\u00e5 m\u00f6dernet fr\u00e5n lappr\u00e4sten Sjul Granberg. B\u00e5da dessa var kyrkoherdar men hellappar i rash\u00e4nseende.<\/p>\n<p>Fattigdomen d\u00e4ruppe var oerh\u00f6rd, \u00e4ven i pr\u00e4sthemmen. S\u00e5 mycket mer d\u00e5 i det nybyggarhem i J\u00e4ckvik d\u00e4r Lars Levi \u00a0f\u00f6ddes den 10 januari 1800. Det \u00e4r gripande att l\u00e4sa om familjens n\u00f6d. \u00c4ven de sm\u00e5 barnen, Lars Levi och hans bror Pethrus, som sedan blev Lappmarkens store mission\u00e4r, led sv\u00e5rt av hemmets fattigdom. Deras mor framst\u00e5r f\u00f6r efterv\u00e4rlden som ett sannskyldigt helgon. Fadern var en r\u00e4ttskaffens person men hade ett h\u00e4ftigt lynne och var stundom brutal mot sin hustru. Minnet av moderns fattigdom och lidande f\u00f6ljde Lars Levi L\u00e6stadius livet igenom och kom kanske ocks\u00e5 att forma hans s\u00e4regna personlighet. N\u00e4r modern gick ut f\u00f6r att b\u00e4rga de fattiga gr\u00e4sstr\u00e5n som skulle f\u00f6da djuren som livn\u00e4rde barnen, m\u00e5ste hon binda fast sina tv\u00e5 sm\u00e5 pojkar \u201dden ene vid bordsbenet, den andra vid spisstolpen\u201c. En g\u00e5ng n\u00e4r hon l\u00e4mnat dem l\u00f6sa, hade tre\u00e5rige Lars Levi \u00f6st het aska p\u00e5 sin yngre bror. N\u00e4r Pethrus f\u00e5tt ett br\u00e4nns\u00e5r p\u00e5 halsen och skrek av sm\u00e4rta, f\u00f6rstod Lars Levi att n\u00e5got var tok. D\u00e5 sprang tre\u00e5ringen ut och g\u00f6mde sig bakom g\u00e4rdesg\u00e5rden, d\u00e4r han sedan hittades, bittert snyftande, n\u00e4r modern kom hem fr\u00e5n sin h\u00f6b\u00e4rgning. Fadern m\u00e5ste f\u00f6r uppeh\u00e5llets skull ofta vara borta p\u00e5 arbete och resor.<\/p>\n<p>Men pojkarna L\u00e6stadius hade en \u00e4ldre halvbror som under tiden studerat till pr\u00e4st och denne tog sedan hand om familjen, som d\u00e5 flyttade till Kvikkjokk pr\u00e4stg\u00e5rd. Fadern L\u00e6stadius var redan d\u00e5 en \u00e5ldrig man, varf\u00f6r det blev pojkarnas halvbror, den unge pr\u00e4sten Carl Erik L\u00e6stadius som tog sig an deras uppfostran och omsider s\u00e4nde dem till H\u00e4rn\u00f6sands gymnasium.<\/p>\n<p>I den norrl\u00e4ndska l\u00e4rdomsstaden led Lars Levi bittert av sin fattigdom och sina d\u00e5liga kl\u00e4der. Han var duktig i sina studier, men utst\u00f6tt ur kamraternas s\u00e4llskapsliv f\u00f6r sin fattigdoms skull. H\u00e4r grundlades troligen det hat mot fina kl\u00e4der och v\u00e4rldslig ytlighet som sedan f\u00f6ljde Lars Levi livet ut. Han blev en Diogenes som var stolt i sina trasor och k\u00e4nde en andligt \u00f6verl\u00e4gsen sj\u00e4ls hela cyniska v\u00e4rldsf\u00f6rakt. Redan i gymnasiet b\u00f6rjade han studera botanik, och som inskriven vid Uppsala universitet framstod han snart som den blivande vetenskapsmannen.<\/p>\n<p>Redan \u00e5r 1821 erh\u00f6ll han underst\u00f6d av Svenska Vetenskapsakademin f\u00f6r att studera fj\u00e4llv\u00e4rldens egenartade flora, vars f\u00f6rn\u00e4msta k\u00e4nnare han \u00e4n i v\u00e5r tid anses vara. Inom den vetenskapliga v\u00e4rlden \u00e4r L\u00e6stadius ett k\u00e4nt namn och en s\u00e4lgart, \u201dSalix l\u00e6stadiana\u201d b\u00e4r namn efter honom. Han f\u00f6retog vidstr\u00e4ckta vandringar \u00f6ver Sverige och in i Norge, under vilka f\u00e4rder han studerade fj\u00e4llens v\u00e4xtv\u00e4rld. \u00c4ven under studietiden i Uppsala led L\u00e6stadius sm\u00e4lek f\u00f6r sitt torftiga yttre och sin bittra fattigdom.<\/p>\n<p>Det \u00e4r underligt hur ofta slumpen fick r\u00e5da i den unge L\u00e6stadius liv. Under Uppsala\u00e5ren hade han ingen avsikt att bli pr\u00e4st. Han var ju botanist och enligt egen utsago \u00e4mnade han bli nybyggare i Lappmarken, d\u00e4r han trivdes b\u00e4st. Men kommerser\u00e5det Casstr\u00f6m, en k\u00e4nd mecenat, uppmanade honom att bli lappmarkspr\u00e4st och lovade rekommendera honom f\u00f6r biskopen i H\u00e4rn\u00f6sand. Inom ett \u00e5r hade L\u00e6stadius avlagt pr\u00e4stexamen och blev pastor i sin stamfars gamla f\u00f6rsamling Arjeplog. Biskopen lade emellertid senare p\u00e5 eget bev\u00e5g in en ans\u00f6kan f\u00f6r L\u00e6stadius till Karesuando, Sveriges nordligaste f\u00f6rsamling.<\/p>\n<p>L\u00e6stadius fann sig i biskopens sj\u00e4lvtagna \u00e5tg\u00e4rd och den 18 maj 1825 blev han kyrkoherde i Karesuando d\u00e4r han kom att stanna i 23 \u00e5r. Tillst\u00e5ndet i denna lappmarksf\u00f6rsamling i \u00f6demarken var f\u00f6rf\u00e4rligt och s\u00e4rskilt florerade dryckenskap och socialt el\u00e4nde. Troligen var det d\u00e4rf\u00f6r som biskopen s\u00e4nde den kraftfulle L\u00e6stadius dit. Karesuando skulle bli ryktbart genom Lars Levi L\u00e6stadius.<\/p>\n<p>Sitt vetenskapliga intresse hade han kvar och erh\u00f6ll tv\u00e5 utl\u00e4ndska utm\u00e4rkelsetecken f\u00f6r sina botaniska bragder samt ett svenskt, men \u00e4gnade sig ocks\u00e5 \u00e5t spr\u00e5kforskning och lapsk mytologi. Han gifte sig denna tid med Brita Katarina Alstadius, nybyggardotter fr\u00e5n Jockmokk. Samtida l\u00e4rda, som bes\u00f6kt karesuandopr\u00e4sten, skildrar honom som en l\u00e4rd eremit, en \u00f6demarksm\u00e4nniska som f\u00f6raktade f\u00f6rklemad stadskultur och skarpt f\u00f6rd\u00f6mde alla livets bekv\u00e4mligheter. Somliga p\u00e5stod att det var av sn\u00e5lhet som L\u00e6stadius levde s\u00e5 torftigt. Men f\u00f6rklaringen \u00e4r nog annorlunda. Fr\u00e5n b\u00f6rjan var han p\u00e5 grund av fattigdom tvingad att leva ytterst torftigt. Sedan blev detta levnadss\u00e4tt hans andra natur. L\u00e6stadius sparsamhet var utan egoism ty n\u00e4r det g\u00e4llde att offra pengar f\u00f6r lappmarksm\u00e4nniskornas b\u00e4sta visade han ingen njugghet. Det var bara emot sig sj\u00e4lv som han var sn\u00e5l. Hans stora ande beh\u00f6vde ingenting av ytterv\u00e4rldens pr\u00e5l.<\/p>\n<p>L\u00e6stadius nykterhetsarbete i Lappmarken \u00e4r v\u00e4lbekant, men n\u00e5gra st\u00f6rre framg\u00e5ngar fick nykterhetsverksamheten ej innan den m\u00e4rklige mannen sj\u00e4lv upplevat sitt livs religi\u00f6sa genombrott. D\u00e5 \u00f6vergav L\u00e6stadius sitt vetenskapliga arbete som han b\u00f6rjade anse som en \u00e4regirighet.<\/p>\n<p>Men dessf\u00f6rinnan hade han genomg\u00e5tt ett par tunga pr\u00f6vningar. Hans mest \u00e4lskade barn, tvillingsonen Levi dog i m\u00e4ssling och fadern s\u00f6rjde honom djupt. Den andra tunga pr\u00f6vningen var en sv\u00e5r br\u00f6stsjukdom som f\u00f6rde honom ner i d\u00f6dsskuggans dal och gjorde honom tungsint och grubblande. L\u00e6stadius hade annars ocks\u00e5 anlag f\u00f6r melankoli och grubbel, han s\u00e5g syner och hade underliga luktf\u00f6rnimmelser vilket en modern psykiatriker utan tvivel skulle k\u00e4nneteckna som ett patologiskt drag. En g\u00e5ng s\u00e5g han en stor ljusl\u00e5ga str\u00f6mma ut fr\u00e5n taket i Karesuando kyrka. Sj\u00e4lva m\u00f6rkrets furste uppenbarade sig f\u00f6r L\u00e6stadius \u2013 liksom f\u00f6r Luther fordomdags \u2013 i form av en drake som visade t\u00e4nder. En annan g\u00e5ng i skepnad av en stor bj\u00f6rn som l\u00e5g under hans b\u00e4dd och f\u00f6rs\u00f6kte lyfta s\u00e4ngen. Andra g\u00e5nger k\u00e4nde han sig f\u00f6rf\u00f6ljd av de d\u00f6da och k\u00e4nde en underlig liklukt.<\/p>\n<p>Men dessa anlag fingo inte \u00f6verhand hos denna geniala personlighet. Sedan han blivit frisk fr\u00e5n br\u00f6stsjukdomen, hade han kvar sin f\u00f6rm\u00e5ga att studera vidare p\u00e5 sin teologiska utbildning och avlade 1843 pastoralexamen inf\u00f6r biskop Franz\u00e9n i H\u00e4rn\u00f6sand. D\u00e4r upptr\u00e4dde han i vadmalskostym \u2013 men med franska hederslegionens riddarkors p\u00e5 br\u00f6stet!<\/p>\n<p>Hans v\u00e4nner ingrep och skaffade honom en pr\u00e4stdr\u00e4kt, den f\u00f6rsta och enda L\u00e6stadius \u00e4gde i sitt liv. Det \u00e4r givet att han v\u00e4ckte uppseende bland \u00e4mbetsbr\u00f6derna i l\u00e4rdomsstaden, genom sin dr\u00e4kt, sitt originella, grova spr\u00e5k och den latinska avhandling han bifogat sina pastoraltteser. Det var den ryktbara \u201dCrapula mundi\u201d, allts\u00e5 \u201dV\u00e4rldens rus\u201d, i vilken han gisslade sin tids andliga och moraliska f\u00f6rfall. Den l\u00e4rda avhandlingens of\u00f6rblommerade spr\u00e5k och skarpa utfall v\u00e4ckte \u00e4mbetsbr\u00f6dernas ovilja. Men den r\u00f6jde ocks\u00e5 den blivande v\u00e4ldiga v\u00e4ckelsepredikanten, \u201ddomsbasunen i Tornedalen\u201d som efterv\u00e4rlden kallat honom. Jag kan inte l\u00e5ta bli att citera en passus ur ett L\u00e6stadius brev denna tid. Den liknar en f\u00f6ruts\u00e4gelse som om v\u00e5r tid:<br \/>\n\u201dN\u00e4r ingendera k\u00e4nner n\u00e5gon h\u00f6gre njutning \u00e4n den sinnliga, s\u00e5 m\u00e5ste de slakta varandra som kreatur, f\u00f6r att f\u00e5 dricka sig m\u00e4tta av m\u00e4nniskoblod. Ty n\u00e4r m\u00e4nniskan \u00e4r utan religion, s\u00e5 \u00e4r hon v\u00e4rre \u00e4n en tiger. Minns mina ord! P\u00e5 frihetsyran f\u00f6ljer det gruvligaste tyranni och d\u00e4rn\u00e4st barbari. Europa kommer \u00e4nnu en g\u00e5ng att \u00f6versv\u00e4mmas av barbareri, ty civilisationen som har demoralisationen i sp\u00e5ren, har l\u00e4ngesedan \u00f6verlevt sig sj\u00e4lv. Ty n\u00e4r v\u00e4rldens passioner en g\u00e5ng brutit l\u00f6s, stannar de inte vid en eller ett par eruptioner.&#8221;<\/p>\n<p>N\u00e4r man l\u00e4ser L\u00e6stadius brev och skrifter, f\u00f6rst\u00e5r man att han var en god talare p\u00e5 sitt speciella vis, \u00e4ven om han anv\u00e4nde grova medel och inte v\u00e4jde f\u00f6r anst\u00f6tliga, obscena ord. I sitt s\u00e4tt att understryka sin mening genom upprepningar p\u00e5 samma tema, har han m\u00e5nga efters\u00e4gare i v\u00e5r tid bland politiska talare med suggestiv makt \u00f6ver \u00e5h\u00f6rarmassorna. Hans predikningar brukade kallas &#8221;svavelpredikningar&#8221; men han kunde ocks\u00e5 predika f\u00f6rl\u00e5telsens evangelium p\u00e5 folkets eget spr\u00e5k. Han utgav senare en tidskrift &#8221;En ropandes r\u00f6st i \u00f6knen&#8221;, d\u00e4r hans vassa penna kunde till\u00e5ta sig saker som detta:<\/p>\n<p>&#8221;Hur vill man att f\u00e5ren skola trivas i ett s\u00e5dant svinahus som Statskyrkan nu \u00e4r? Det vore h\u00e4lsosammare f\u00f6r dem att st\u00e5 utanf\u00f6r och slippa kv\u00e4vas av den lukt som f\u00f6rpestar luften i Svinhuset.&#8221;<\/p>\n<p>&#8221;Uti predikan g\u00f6res ingen skillnad emellan v\u00e4ckta och sorgl\u00f6sa, ingen skillnad p\u00e5 ben\u00e5dade och n\u00e5detjuvar, ingen skillnad mellan kr\u00f6gare och b\u00f6npredikanter, ingen skillnad mellan fyllhundar och dem som \u00e4ro druckna av andligt vin. Alla \u00e4ro \u00f6ver en bank \u201dDyraste Kristne\u201d och \u201dJesu \u00e4lskade v\u00e4nner\u201d.\u201d<\/p>\n<p>Det var ord och inga visor. Lika v\u00e5ldsam kunde L\u00e6stadius angripa sin samtids ber\u00f6mda biskop Wallin, Tegn\u00e9r, Wing\u00e5rd och t. o. m. Frans Micael Franz\u00e9n, som dock l\u00e4nge varit hans v\u00e4n.<\/p>\n<p>Under sin vistelse i \u00c5sele hade L\u00e6stadius tr\u00e4ffat en enkel lappflicka Maria som \u201dvisade honom v\u00e4gen till Guds rike\u201d. Maria var i sin tur l\u00e4rjunge till v\u00e4ckelsepredikanten och statskyrkopr\u00e4sten Per Brandell. Det var vintern 1844 som Lars Levi L\u00e6stadius omv\u00e4ndelse skedde. H\u00e4nsynsl\u00f6st kl\u00e4dde han av sig sin gamla m\u00e4nniska och blev den v\u00e4ckelsepredikare kring vars predikstol som skarorna flockades. Hans ord och skrifter gav eko i hela Norden och deras fj\u00e4rrverkan blev oerh\u00f6rd. Kanske f\u00f6rstod inte L\u00e6stadius sj\u00e4lv vilket m\u00e4ktigt redskap han blev f\u00f6r lappmarkens stora folkv\u00e4ckelse som steg likt en v\u00e5rflod, och med v\u00e5ldsam kraft sk\u00f6ljde med sig allt i sin v\u00e4g.<\/p>\n<p>Till Karesuando kyrka samlade sig l\u00e5ngv\u00e4ga g\u00e4ster fr\u00e5n tre l\u00e4nder. Den 5 december 1845 intr\u00e4ffade d\u00e4rst\u00e4des ett jordskalv som tolkades likt det som enligt bibeln uppstod vid Jesu d\u00f6d och vid Andens utgjutande p\u00e5 f\u00f6rsta pingstdagen fordomdags. Samtidigt b\u00f6rjade de f\u00f6rut beskrivna ljusfenomenen, de nyfr\u00e4lstas extas och jubel, tungotalet, med andra ord \u201dliikutuksia\u201d, utbryta bland de troende. Den l\u00e6stadianska v\u00e4ckelsen hade b\u00f6rjat.<\/p>\n<p>Sj\u00e4lv av lapp-svensk sl\u00e4kt, samt f\u00f6dd och uppfostrad bland Lappmarkens folk var L\u00e6stadius givetvis v\u00e4l l\u00e4mpad att bli Lappmarkens profet. \u00c5r 1848 flyttade han till Pajala nybildade pastorat d\u00e4r han blev kyrkoherde. V\u00e4ckelsen i Tornedalen hade redan d\u00e5 tagit sin b\u00f6rjan, men motst\u00e5ndet och f\u00f6rf\u00f6ljelsen mot L\u00e6stadius var h\u00e4r st\u00f6rre \u00e4n i Karesuandos \u00f6demarker.<\/p>\n<p>Efter \u00e5rs br\u00e5k och upprepade angivelser till domkapitlet blev det biskopsvisitation den 31 juli 1853. Det var biskop Israel Bergman som d\u00e5 bes\u00f6kte Pajala och denne var utan tvivel v\u00e4nligt st\u00e4md mot L\u00e6stadius som av biskopen ans\u00e5gs som en genialisk kraftnatur, of\u00f6rvitlig i sitt leverne och sin \u00f6vertygelse orubbligt trogen, ehuru cynisk i sina uttryck. L\u00e6stadius frik\u00e4ndes vid visitationen. D\u00e4remot skrev biskopen f\u00f6rst ett enskilt brev och varnade L\u00e6stadius f\u00f6r det ol\u00e4mpliga i de grovheter han till\u00e5tit sig i sina tidningsartiklar.<\/p>\n<p>Biskopen ins\u00e5g v\u00e4l liksom efterv\u00e4rlden, att L\u00e6stadius fel var sm\u00e5 i j\u00e4mf\u00f6relse med det storverk han utr\u00e4ttat som Lappmarkens reformator. De flesta klagom\u00e5len denna tid g\u00e4llde ju ocks\u00e5 \u201eliikutuksia\u201c, ropen och r\u00f6relserna vid l\u00e6stadianm\u00f6tena. Det kan ju i sammanhanget p\u00e5pekas att liknande r\u00f6relser f\u00f6rekommit \u00e4ven i andra samfund samt bland de norrl\u00e4ndska \u201el\u00e4sarna\u201c, trots att de fick en ny s\u00e4rpr\u00e4gel bland lappmarkens primitiva m\u00e4nniskor.<\/p>\n<p>L\u00e6stadius led under sina sista \u00e5r av f\u00f6rsvagad h\u00e4lsa och d\u00e5lig syn varf\u00f6r han 1858 s\u00f6kte l\u00e4kare i Stockholm. Under stockholmsbes\u00f6ket blev han s\u00e5 sjuk att han sj\u00e4lv trodde slutet vara n\u00e4ra. Men han tillfrisknade dock n\u00e5got och \u00e4ven synen blev b\u00e4ttre. Anspr\u00e5ksl\u00f6s som han var frossade han endast i kaffe och tobak. Men tre \u00e5r senare tog sjukdomen \u00f6verhanden. I ett kallt och dragigt p\u00f6rte utandades prosten L\u00e6stadius sin sista suck den 21 februari 1861. Han \u00e4r begravd p\u00e5 Pajala kyrkog\u00e5rd. Vid hans f\u00f6delsehem i J\u00e4ckvik restes 1929 en minnessten.<\/p>\n<p>F\u00f6rklaringen till L\u00e6stadius m\u00e5nga egendomligheter l\u00e5g kanske i hans svensk-lapska h\u00e4rstamning, i sj\u00e4lva blodsarvet. Han var om n\u00e5gon motsatsernas man. Av medlidande med Lappmarkens arma folk, offrade han sin vetenskapliga ber\u00f6mmelse. F\u00f6r att kunna hj\u00e4lpa andra, framlevde han sitt liv i frivillig fattigdom. L\u00e6stadius levde som han l\u00e4rde.<\/p>\n<p>Men samtidigt m\u00e5ste man f\u00f6rundras \u00f6ver hur en s\u00e5 pass l\u00e4rd man, kunde anv\u00e4nda sig av s\u00e5dana primitiva tales\u00e4tt som L\u00e6stadius gjorde i s\u00e5v\u00e4l tal som skrift.<\/p>\n<p>Sj\u00e4lv skrev han emellertid i brev till domkapitlet den 17 juni 1854:<\/p>\n<p>\u201eMina predikningar \u00e4ro h\u00e5llna f\u00f6r lappar och finnar, som \u00e4nnu st\u00e5 p\u00e5 en ganska l\u00e5g bildningsgrad. F\u00f6r s\u00e5dant folk har jag m\u00e5st anv\u00e4nda ett h\u00e5rt tal, om det skulle verka p\u00e5 deras \u00f6vertygelse. Har jag haft att g\u00f6ra med en svensk f\u00f6rsamling, skulle mitt tal ha fallit sig helt annorlunda.\u201c<\/p>\n<p>L\u00e6stadius som fick prosttitel och var statskyrkopr\u00e4st till sitt livs slut, trots sina utfall mot statskyrkan, hade flera l\u00e4rjungar och medarbetare. Det var dessa som f\u00f6rde l\u00e6stadianismen vidare. Efter L\u00e6stadius d\u00f6d har m\u00e5nga splittringar och l\u00e4rostrider uppst\u00e5tt inom sekten. L\u00e4rofaderns fr\u00e4msta arvtagare i andligt avseende var Johan Raattama.<\/p>\n<p>Som en kuriositet kan n\u00e4mnas att en sonsonson till L\u00e6stadius i v\u00e5r tid \u00e4r teaterskribent i Stockholm och har skrivit glada sk\u00e5despel f\u00f6r nationalteatern. Han b\u00e4r sin stamfaders namn Lars Levi L\u00e6stadius.<\/p>\n<p>Man kan inte l\u00e5ta bli att tycka att namnet i detta fall \u00e4r en smula malplacerat.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Nedtecknat av Hilma Stockhammar och publicerat i Syd-\u00d6sterbotten 5.12.1944. Renskrivet av Lasse Backlund i november 2026. Sl\u00e4kten L\u00e6stadius stamfader var bonden Nils Olofsson i L\u00e4sta by i \u00c5ngermanland. Dennes son Johannes Nikolaj, antog namnet L\u00e6stadius efter sin hemort, n\u00e4r han <a class=\"more-link\" href=\"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=26406\">Forts\u00e4tt l\u00e4sa <span class=\"screen-reader-text\">  Lars Levi L\u00e6stadius 1800 \u2013 1861<\/span><span class=\"meta-nav\">&rarr;<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":22154,"menu_order":40,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-26406","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/26406","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=26406"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/26406\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":26409,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/26406\/revisions\/26409"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/22154"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=26406"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}