{"id":26400,"date":"2026-11-21T00:11:41","date_gmt":"2026-11-20T22:11:41","guid":{"rendered":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=26400"},"modified":"2026-11-21T00:15:28","modified_gmt":"2026-11-20T22:15:28","slug":"lennart-hohenthals-hjaltesaga","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=26400","title":{"rendered":"Lennart Hohenthals hj\u00e4ltesaga"},"content":{"rendered":"<p><span style=\"color: #000080;\"><strong>Nedtecknat av Hilda Stockhammar och publicerat i Syd-\u00d6sterbotten 17.6.1944. Renskrivet av Lasse Backlund i november 2026.<\/strong><\/span><\/p>\n<p>Fridfull och gammaldags ligger Sideby pr\u00e4stg\u00e5rd, bakom tr\u00e4dens skuggande gr\u00f6nska. Tr\u00e4dg\u00e5rden med sina vinb\u00e4rsbuskar, de gula v\u00e4ggarna, de h\u00f6ga f\u00f6nstren, alltsammans ser ut som en 1800-tals idyll. Inom dessa v\u00e4ggar har pr\u00e4ster i m\u00e5nga generationer levat, fostrat stora barnskaror, och v\u00e5rdat sin hjord som goda herdar. S\u00e4llan t\u00e4nker v\u00e4l n\u00e5gon f\u00f6rbifarande p\u00e5 att denna pr\u00e4stg\u00e5rd i det lugna Sideby, en g\u00e5ng fostrat en beg\u00e5vad, dj\u00e4rv och handlingskraftig ung man, som sedan blev en av de f\u00f6rsta frihetshj\u00e4ltarna i Finlands tidiga gryningstid. En like och samtida till Eugen Schauman, en broder till de sentida s\u00f6ner av Sideby, som nu sover den sista s\u00f6mnen i hj\u00e4ltegravarna p\u00e5 den n\u00e4rbel\u00e4gna kyrkog\u00e5rden.<\/p>\n<p>Sj\u00e4lva hans namn l\u00e5ter som en glad fanfar: Lennart Hohenthal! Det namnet m\u00e5 sent gl\u00f6mmas i Sideby, d\u00e4r \u00e4ldre m\u00e4nniskor fortfarande minns honom som den glada barndoms- och ungdomskamraten. N\u00e4sta \u00e5r, den 6 februari 1945 \u00e4r det 40 \u00e5r sedan den ryktbara dagen n\u00e4r den hatade ryska prokuratorn Johan Eliel Johnsson f\u00f6ll f\u00f6r Lennart Hohenthals kula. Prokurator Johnsson var sj\u00e4lv finl\u00e4ndare, vilket i folkets \u00f6gon gjorde hans fosterlandsf\u00f6rr\u00e4deri \u00e4nnu st\u00f6rre. N\u00e4st Bobrikov, har v\u00e4l ingen \u00e4mbetsman i Finland varit s\u00e5 hatad som prokurator Johnsson.<\/p>\n<p>\u00c4ldre Sidebybor ber\u00e4ttar g\u00e4rna om den str\u00e4nga och v\u00f6rdade kyrkoherden Klas Emil Hohenthal som den 14 september 1882 blev utn\u00e4mnd till kyrkoherde i Sideby f\u00f6rsamling. Hans hustru Leonie, f\u00f6dd Reichnitz, var grosshandlardotter fr\u00e5n Stockholm. Deras \u00e4ldsta son hette Karl Lennart, vilket torde ha bidragit till att f\u00f6rnamnet Lennart blev s\u00e5 popul\u00e4rt i Sideby kommun, d\u00e4r han v\u00e4xte upp. Hans livs tidiga minnen r\u00f6rde sig kring Sideby pr\u00e4stg\u00e5rd, d\u00e4r han enligt egna ord \u201el\u00e4rt sig betrakta pr\u00e4sterna som folkets b\u00e4sta st\u00f6d.\u201d Hohenthal har ocks\u00e5 ber\u00e4ttat hur han fr\u00e5n tidiga barna\u00e5r av sin patriotiska far h\u00f6rde de f\u00f6rsta ber\u00e4ttelserna om Finlands kamp mot det d\u00e5varande ryska f\u00f6rtrycket. N\u00e4r han satt som pojke vid sin fars f\u00f6tter i Sideby pr\u00e4stg\u00e5rd och h\u00f6rde hur biskop Johansson rest till kejsaren f\u00f6r att protestera och v\u00e4dja om r\u00e4ttvisa f\u00f6r Finlands folk, t\u00e4nkte han:<\/p>\n<p>\u201eDet beh\u00f6vs bara att en s\u00e5dan man stiger fram \u2014 och folket skall f\u00f6lja honom.\u201d<\/p>\n<p>Redan d\u00e5 dr\u00f6mde han om att bli en stor man som skulle strida f\u00f6r Finlands sak. \u201eGossen \u00e4r mannens fader\u201d, och \u00e4n en g\u00e5ng m\u00e4rker man hur tidig fostran inverkar och danar ett barns karakt\u00e4r. Den vilda, skrattande pojken som kl\u00e4ttrade i klockstapeln i Sideby och utf\u00f6rde v\u00e5ghalsade bedrifter, som \u00e4nnu lever som legender bland sm\u00e5pojkarna d\u00e4r, v\u00e4xte upp, f\u00f6r att som vuxen se d\u00f6den i vit\u00f6gat utan att blinka. Som barn h\u00f6rde jag historierna om hur \u201eHohenthals Lennart\u201d kl\u00e4ttrat \u00e4nda upp till \u201eb\u00f6llon\u201d i kyrkstapeln. Det var en hisnande h\u00f6jd. Men det var bara ett av hans v\u00e5ghalsade p\u00e5hitt. Gamla Sidebybor kunde s\u00e4kert fylla ut luckorna. Folkskoll\u00e4rare Axel Teir i Skaftung, som var j\u00e4mngammal med Lennart Hohenthal, hade mycket att ber\u00e4tta. De var l\u00e4skamrater och n\u00e4r kyrkan skulle pyntas till midsommardagens konfirmationsh\u00f6gtid med nattvardsg\u00e5ng, var Lennart Hohenthal givetvis i sitt esse. D\u00e5 hade han en legitim orsak att kl\u00e4ttra h\u00f6gt uppe i kyrktaket och kl\u00e4nga livsfarligt p\u00e5 bj\u00e4lkarna, d\u00e4r enrisgirlanderna skulle h\u00e4ngas. I Sideby var det tradition att \u00e5rets konfirmander smyckade kyrkan med kransar, bj\u00f6rkar och liljekonvaljer. Varje \u00e5rg\u00e5ng av ungdomar t\u00e4vlade om att f\u00e5 templet s\u00e5 vackert som m\u00f6jligt och den seden fortlever s\u00e4kert \u00e4n i denna dag.<\/p>\n<p>Det \u00e5ret Lennart Hohenthal var konfirmand, gl\u00f6mdes inte i br\u00e5drasket. Den viga, starka och v\u00e4lgymnastiserade pr\u00e4stpojken blev student och valde senare en levnadsbana som kanske l\u00e5g n\u00e4ra tills hands, om man t\u00e4nker p\u00e5 hans ryktbara kl\u00e4ttringar i Sideby. Han blev sjukgymnast. En av hans f\u00f6rsta anst\u00e4llningar var som mass\u00f6r vid Mariehamns badanstalt sommaren 1901, s\u00e5ledes 9 \u00e5r sedan han konfirmerats i Sideby kyrka. De \u00e5ren hade han utnyttjat till studier.<\/p>\n<p>I Sideby pr\u00e4stg\u00e5rd hade Lennart Hohenthal insupit ocks\u00e5 ett annat arv, blodsarvet fr\u00e5n f\u00f6r\u00e4ldrarna, som ingen gymnastik och massage i v\u00e4rlden kunde ta ur honom. Han var en gl\u00f6dande patriot, han som s\u00e5 m\u00e5nga andra studiekamrater av Vasa nation. P\u00e5 ny\u00e5ret 1903 hade kyrkoherde Hohenthal, k\u00e4nd som en or\u00e4dd man, mottagit en skrivelse, undertecknad \u201ePohjanmaan Pappeja\u201d , allts\u00e5 \u00f6sterbottniska pr\u00e4ster, vari han uppmanats att resa omkring bland pr\u00e4sterna i norra \u00d6sterbotten och p\u00e5verka dessa s\u00e5 att \u00e4ven de skulle v\u00e4gra att medverka vid de olagliga v\u00e4rnpliktsuppb\u00e5den som uppr\u00f6rde Finland denna tid. N\u00e4r kyrkoherde Hohenthal av sjukdom blev f\u00f6rhindrad utf\u00f6ra detta uppdrag, erbj\u00f6d sig hans \u00e4ldsta son att resa i hans st\u00e4lle. Det var Lennart Hohenthals f\u00f6rsta protest mot det ryska f\u00f6rtrycket och fr\u00e5n den dagen vigde han sitt liv i denna kamp. Han var d\u00e5 endast 24 \u00e5r gammal. Han hade funnit den livsuppgift som snart skulle skriva in \u201epr\u00e4stsonens fr\u00e5n Sideby\u201d namn i Finlands h\u00e4vder.<\/p>\n<p>H\u00f6sten 1903, n\u00e4r det Bobrikovska v\u00e4ldet b\u00f6rjade k\u00e4nnas alltf\u00f6r tryckande tog Lennart Hohenthal, som var en god v\u00e4n till Eugen Schauman, ett dj\u00e4rvt initiativ: Han gick under antaget namn till en rysspion kommissarien von Gross \u2014 och erbj\u00f6d sig bli rysk polisagent! Med andra ord, han l\u00e5tsades s\u00e4lja sig till Bobrikovs gendarmtj\u00e4nst, varvid han f\u00f6rebar, att han var s\u00e5 fattig att han till varje pris m\u00e5ste skaffa sig pengar f\u00f6r att kunna forts\u00e4tta studierna \u2014 till l\u00e4kare.<\/p>\n<p>Bobrikovs kreatur blev f\u00f6rtjusta \u00f6ver att f\u00e5 tag i en finl\u00e4ndsk student, villig att mot klingande valuta bli deras redskap. De var vana att i de finl\u00e4ndska studenterna se sina v\u00e4rsta fiender, men h\u00e4r fann de en ung man av god h\u00e4rkomst och med goda f\u00f6rbindelser.<\/p>\n<p>N\u00e4r Hohenthal skr\u00f6t med att han hade en bror vid kavalleriskolan i Petersburg och en farbror som studerade i Ryssland, \u00f6kades deras gillande. Men den g\u00e5ngen k\u00f6pte ryssarna grisen i s\u00e4cken. N\u00e4r de sl\u00e4ppte Lennart Hohenthal in i sin liga, anade de f\u00f6ga att han kom f\u00f6r att utforska och avsl\u00f6ja det Bobrikovska systemet.<\/p>\n<p>Men hans studentkamrater, v\u00e4nner och anh\u00f6riga, visste det s\u00e5 mycket b\u00e4ttre. Man jublade \u2014 med en skr\u00e4ckblandad rysning. Blev Hohenthals avsikter k\u00e4nda f\u00f6r ryssarna, gick han mot en s\u00e4ker d\u00f6d. Man kan bara t\u00e4nka sig f\u00f6r\u00e4ldrarnas oro.<\/p>\n<p>Lennart Hohenthal spelade ett h\u00f6gt spel denna tid och blev god v\u00e4n med m\u00e5nga av Bobrikovs agenter, gendarmer och poliser. Den ryktbara gendarmeriryttm\u00e4staren Tunzelmann blev hans goda v\u00e4n och ur denna k\u00e4lla \u00f6ste Hohenthal alla \u00f6nskade upplysningar som han naturligtvis genast vidarebefordrade till sina egna landsm\u00e4n.<\/p>\n<p>N\u00e4r han reste till Stockholm och K\u00f6penhamn \u2014 i ryska spion\u00e4renden som det troddes \u2014 var det i sj\u00e4lva verket f\u00f6r att utf\u00f6ra aktivisternas fosterlandsgagnande verksamhet. Lennart Hohenthal var en sk\u00e5despelare som f\u00e5 och lyckades dupera ryssarna s\u00e5 starkt att de ingenting misst\u00e4nkte. Slutligen for han till Petersburg, d\u00e4r han skaffade sig uniform och utrustning som en fin finsk gardesofficer. Under veckan han vistades i Petersburg intr\u00e4ffade \u201dden blodiga s\u00f6ndagen\u201c den 22 januari 1905 och vad ynglingen s\u00e5g d\u00e4r av rysk grymhet och f\u00f6rtryck \u00f6kade hans beslut att s\u00e4tta allt p\u00e5 ett kort, p\u00e5 samma s\u00e4tt som hans v\u00e4n Eugen Schauman gjort f\u00f6rut p\u00e5 sommaren 1904 n\u00e4r han r\u00f6jt tyrannen Bobrikov ur v\u00e4gen.<\/p>\n<p>N\u00e4r Hohenthal fredagen den 17 juni 1904, klockan 2 p\u00e5 natten kommit med b\u00e5t fr\u00e5n Stockholm, hade han m\u00f6tts av budet om Bobrikovs d\u00f6d som intr\u00e4ffat blott en timme f\u00f6re. Trots att han blev kallad till polisf\u00f6rh\u00f6r, med anledning av att han k\u00e4nt Schauman, duperades ryssarna den g\u00e5ngen liksom f\u00f6rr av hans svada och han fick forts\u00e4tta som deras \u201dagent\u201c. Men mot slutet av \u00e5ret hade ryssarna b\u00f6rjat undra. De tyckte att de hade f\u00f6ga nytta av \u201dL. K. Lindstr\u00f6ms\u201c rapporter. Han var en d\u00e5lig spion, trots att han tydligen umgicks i de b\u00e4sta kretsar. \u201dL. K. Lindstr\u00f6ms\u201cr\u00e4tta namn var Lennart Hohenthal.<\/p>\n<p>N\u00e4r Hohenthal reste andra g\u00e5ngen till Petersburg f\u00f6r att h\u00e4mta sin best\u00e4llda officersuniform hos milit\u00e4rskr\u00e4ddaren, m\u00e4rkte han att Tunzelmann spionerade p\u00e5 honom. Strax efter\u00e5t fick Hohenthal \u201davsked\u201c. Ryssarna ans\u00e5g sig inte ha haft n\u00e5gon nytta av honom. Han hade d\u00e5 \u201dst\u00e5tt i deras tj\u00e4nst\u201c i 15 m\u00e5nader och erh\u00e5llit inalles 2,953 mark som l\u00f6n.<\/p>\n<p>Dessa pengar anv\u00e4nde han regelbundet i det aktivistiska arbetet, bland sina patriotiska kamrater. Men Tunzelmann som var uppriktigt f\u00f6rtjust i \u201dL. K. Lindstr\u00f6m\u201c ville g\u00e4rna ha honom som personlig v\u00e4n \u00e4ven i forts\u00e4ttningen. Den b\u00e5lde ryttm\u00e4stare anade f\u00f6ga att \u201dLindstr\u00f6m\u201c just i de dagarna hyrt ett avl\u00e4gset bel\u00e4get logi d\u00e4r han f\u00f6rvarade sin ryska gardesofficersutrustning. Runebergsdagen, 4 febr. tr\u00e4ffades Tunzelmann och \u201dLindstr\u00f6m\u201c som vanligt \u2014 men dagen d\u00e4rp\u00e5 5 febr. 1905 tr\u00e4ffades de p\u00e5 Kirurgiska sjukhuset.<\/p>\n<p>Klockan 10 p\u00e5 f\u00f6rmiddagen den 5 februari tog Lennart Hohenthal, ikl\u00e4dd full rysk officersmundering, en droska och l\u00e4t k\u00f6ra sig till Boulevardsgatan 12, d\u00e4r Finlands d\u00e5 mest hatade man prokuratorn Johnsson bodde. Det cirkulerade rykten att Finland skulle g\u00f6ras till en diktaturstat och de st\u00e4ndiga utvisningarna och \u00f6verv\u00e5lden som fortsatte efter Bobrikovs d\u00f6d, satte sinnena i svallning. M\u00e5ttet var r\u00e5gat, och Hohenthals v\u00e4nner, den patriotiska aktivistorganisation han tillh\u00f6rde, stod bakom det planerade attentatet. Fr\u00e5n b\u00f6rjan hade man avsett att ocks\u00e5 d\u00f6da den f\u00f6raktlige bev\u00e4pningsministern Linder, men denne undgick sitt \u00f6de d\u00e5 han kom att resa till Petersburg f\u00f6r att tilltr\u00e4da sin nya befattning som Finlands fr\u00e4msta representant vid tronen.<\/p>\n<p>Den elegante gardesofficeren l\u00e4mnade sitt visitkort: &#8221;Alexander de Gadd, Lieutenant de la garde, St. Petersburg&#8221;, stod det tryckt p\u00e5 det. Han blev genast insl\u00e4ppt och n\u00e5gon minut efter hade han skjutit Johnsson. Hohenthal blev sv\u00e5rt s\u00e5rad i benet, d\u00e5 prokuratorns son och vaktkonstapeln sk\u00f6t p\u00e5 honom. Sedan blev han av poliserna k\u00f6rd till Kirurgiska sjukhuset, d\u00e4r saken givetvis v\u00e4ckte stor uppst\u00e5ndelse.<\/p>\n<p>Bland annat Tunnellmann tillkallades f\u00f6r att konstatera den s\u00e5rades identitet.<\/p>\n<p>Gendarmer i m\u00e4ngd gick ut och in i sjukrummet. Det hela var dem en stor g\u00e5ta. En av &#8221;deras egna&#8221;, kl\u00e4dd i rysk uniform, hade beg\u00e5tt mord och landets h\u00f6gste styresman var offret. Hohenthal spelade medvetsl\u00f6s i fem dygn, f\u00f6r att slippa f\u00f6rh\u00f6ras. Han \u00f6verf\u00f6rdes f\u00f6rst till ryska milit\u00e4rsjukhuset och sedan till l\u00e4nsf\u00e4ngelset. Otaliga ryska herrar f\u00f6rs\u00f6kte f\u00f6rh\u00f6ra honom, men Hohenthal teg och f\u00f6rblev den stora g\u00e5tan och tidens mest sensationella samtals\u00e4mne i Helsingfors. Han omgavs med str\u00e4ng vakt och bevakades ytterst str\u00e4ngt, medan han v\u00e4ntade p\u00e5 sin dom.<\/p>\n<p>D\u00e5 framtr\u00e4dde en hovr\u00e4ttsassessor som senare skulle bli ryktbar i Finland. Hans namn var P. E. Svinhufvud och han erbj\u00f6d sig att bli Hohenthals f\u00f6rsvarsadvokat. Det var en uppgift som det beh\u00f6vdes mod till.<\/p>\n<p>Svinhufvuds f\u00f6rsvarstal f\u00f6r f\u00e5ngen blev ett gl\u00e4nsande aktstycke som i sig innefattade hela motst\u00e5ndsr\u00f6relsens historia, klart, koncist och framf\u00f6rt p\u00e5 ett \u00f6verl\u00e4gset spr\u00e5k. Han sade bland annat:<\/p>\n<p>\u201dJag ber s\u00e4rskilt f\u00e5 erinra om en handling som st\u00e5r Lennart Hohenthal mycket n\u00e4ra, som principiellt \u00e4r av samma beskaffenhet som hans, men som redan tillh\u00f6r historien. Jag menar Eugen Schaumans. \u2014 Huru bed\u00f6mes Eugen Schaumans handling?<\/p>\n<p>Finlands folk har redan gett sitt svar d\u00e4rp\u00e5. Det v\u00e4lsignar hans minne. Det erk\u00e4nner att han genom att uppoffra sig sj\u00e4lv, befriat landet fr\u00e5n en f\u00f6rtryckare.<\/p>\n<p>Det \u00e4r &#8230; syftet att v\u00e4rna sitt land som drivit n\u00e5gra unga till handling. Det \u00e4r av k\u00e4rlek till sitt folk, det \u00e4r av l\u00e4ngtan efter frihet, som de handlar. De vet att de g\u00e5r sin underg\u00e5ng till m\u00f6tes&#8230;\u201c<\/p>\n<p>S\u00e5 talade den man som i framtiden skulle bli Finlands riksf\u00f6rest\u00e5ndare och president och landets fasta klippa i n\u00f6dens stund. Ja han hade r\u00e4tt. Lennart Hohenthal visste, att han gick sin underg\u00e5ng till m\u00f6tes, n\u00e4r han steg in i den hatade prokuratorns rum f\u00f6r att d\u00f6da. Medvetet offrade han sin framtid och han hade \u00f6nskat f\u00e5 offra livet. Kanske hade det ocks\u00e5 varit lyckligast f\u00f6r honom sj\u00e4lv.<\/p>\n<p>Nu f\u00f6ll den tunga domen: \u201eLivstids tukthus&#8230;\u201c<\/p>\n<p>I l\u00e4nsf\u00e4ngelset fick han ta emot bes\u00f6k av sina anh\u00f6riga och v\u00e4nner. Det var med blandade k\u00e4nslor de kom och man kan f\u00f6rst\u00e5 f\u00f6r\u00e4ldrarnas sorg och oro \u00f6ver sin \u00e4ldsta sons f\u00f6rst\u00f6rda liv och framtid. En ung man p\u00e5 28 \u00e5r som skulle vara tvungen att f\u00f6rsm\u00e4kta i f\u00e4ngelset hela sitt liv, kanske bli \u00f6verf\u00f6rd till den hemska Peter-Paulsf\u00e4stningen i egenskap av politisk f\u00e5nge.<\/p>\n<p>N\u00e5gon i Sideby har ber\u00e4ttat om kyrkoherdenskan Hohenthals sorg och samvetsn\u00f6d n\u00e4r hon f\u00e5tt veta att hennes son d\u00f6dat en m\u00e4nniska. Det var ocks\u00e5 sv\u00e5rt f\u00f6r en kristen pr\u00e4st att ta parti i en s\u00e5dan \u00f6mt\u00e5lig sak som gick hans eget hj\u00e4rta s\u00e5 n\u00e4ra. Modern gr\u00e4t och v\u00e5ndades:<\/p>\n<p>\u201eHan har d\u00f6dat en m\u00e4nniska&#8230;\u201c<\/p>\n<p>Fadern s\u00e4ges ha tr\u00f6stat henne med orden: \u201eHan gjorde sin plikt \u2014 jag \u00e4r dock stolt \u00f6ver honom&#8230;\u201c<\/p>\n<p>Undra p\u00e5 om deras h\u00e5r gr\u00e5nade under dessa f\u00f6rtvivlans dagar. Detta var efter det Hohenthals flyttat fr\u00e5n Sideby, men de f\u00f6ljdes givetvis av sina gamla f\u00f6rsamlingsbors levande intresse och deltagande, och s\u00e5 hade de bekanta i Sideby, fr\u00e5n vilka man sistn\u00e4mnda vidarebefordrats och \u00e5terber\u00e4ttats f\u00f6r den yngre generationen. Lennart Hohenthals levnadssaga har givetvis i hans gamla hemtrakt omfattats med stort personligt intresse, d\u00e5 folk som nu \u00e4r i 85-\u00e5rs\u00e5ldern \u00e4r hans gamla l\u00e4skamrater och m\u00e5nga dessutom lekkamrater fr\u00e5n barndomen.<\/p>\n<p>Det \u00e4r mycket romantik i Lennart Hohenthals liv, som f\u00f6rgyller upp de m\u00f6rka, bistra inslagen. En dag kom en vacker ung dam som han aldrig f\u00f6rr sett upp till f\u00e4ngelset och lyckades f\u00e5 bes\u00f6ka honom. Hon var inte hans f\u00e4stm\u00f6 \u2014 men hon blev det \u2014 och f\u00f6r att f\u00e5 komma in upptr\u00e4dde hon som hans \u00e4lskade. Hennes namn var Alexandra Charlotta Zetterberg och hon blev sedan hans maka. Denna modiga unga dam blev den f\u00f6rmedlande l\u00e4nken mellan Hohenthal och hans v\u00e4nner i Helsingfors som s\u00e5 sm\u00e5ningom lyckades befria honom, hj\u00e4lpa honom att fly fr\u00e5n f\u00e4ngelset. \u201dFr\u00f6ken Zetterberg smugglade in en fil i sin muff\u201c, p\u00e5stods f\u00f6rr i v\u00e4rlden i Sideby. I verkligheten var det inte s\u00e5 enkelt \u2014 och flera f\u00f6rs\u00f6k misslyckades. Men fr\u00f6ken Zetterberg bar bud mellan Hohenthal och hans v\u00e4nner och eftersom hon inte kunde \u00f6verbringa dem muntligt i vaktens n\u00e4rvaro \u2014 hade hon skrivit v\u00e4nnernas h\u00e4lsning p\u00e5 sin st\u00e4rkta blusmanschett!<\/p>\n<p>N\u00e4r hon bes\u00f6kte Hohenthal, upptr\u00e4dde de k\u00e4rv\u00e4nligt som f\u00e4stfolk. F\u00e5ngvakten kunde ju inte tro annat \u00e4n att den unga damen var f\u00e5ngens f\u00e4stm\u00f6, eftersom hon s\u00e5 ivrigt s\u00f6kte honom. Fr\u00f6ken Zetterberg var f\u00f6rst \u00bbbara\u00bb patriot, sedan blev hon Hohenthals f\u00e4stm\u00f6. Under f\u00e4ngelsebes\u00f6ken satte de sig mycket n\u00e4ra varandra och samtalade om vardagliga ting, kuttrade p\u00e5 tyska och franska, trots vaktens protester. Men alltid gick det att blanda in n\u00e5got ord som ber\u00f6rde flyktplanerna. Vakten som inte var spr\u00e5kkunnig lyssnade l\u00e5ng\u00f6rat, befallde dem att tala finska eller svenska och de m\u00e5ste lyda. N\u00e4r ord tr\u00f6t, str\u00e4ckte fr\u00f6ken Zetterberg fram sin arm med blusens vita manschett, d\u00e4r Hohenthal l\u00e4ste hur flykten skulle g\u00e5 till.<\/p>\n<p>F\u00f6r att vinna tid med flyktplanerna, besv\u00e4rade Hohenthal sig i en inlaga till \u00c5bo hovr\u00e4tt. Detta f\u00f6r att dra ut p\u00e5 tiden och f\u00f6r att vara s\u00e4ker p\u00e5 att ej flyttas fr\u00e5n detta f\u00e4ngelse till ett annat \u2014 kanske i Ryssland \u2014 eftersom v\u00e4nnerna f\u00f6rberedde hans flykt. Natten den 10 okt. 1905, s\u00e5gade han av gallret med en s\u00e5g. En v\u00e4n hade kl\u00e4ttrat \u00f6ver muren och st\u00e5tt under hans f\u00f6nster och genom att s\u00e4nka ned ett sn\u00f6re hade Hohenthal f\u00e5tt s\u00e5gen upphissad, varmed han avs\u00e5gat gallret. Vid tolvslaget kl\u00e4ttrade han ut genom f\u00f6nstret, vig som en katt, dj\u00e4rvt som n\u00e4r han kl\u00e4ttrat h\u00f6gst uppe p\u00e5 kyrkstapeln hemma i Sideby eller kl\u00e4ngt p\u00e5 bj\u00e4lkarna i kyrktaket, n\u00e4r kransarna h\u00e4ngdes upp. I strumpl\u00e4sten sprang han till f\u00e4ngelsemuren d\u00e4r en kamrat v\u00e4ntade med repstege. Man hade lyckats sl\u00e4cka lyset p\u00e5 yttre f\u00e4ngelseg\u00e5rden, men m\u00e5nen lyste fridfullt n\u00e4r v\u00e4nnerna med browningarna laddade skyndsamt f\u00f6ljde honom ned till stranden d\u00e4r han snabbt roddes bort, f\u00f6r att omedelbart fly till utlandet.<\/p>\n<p>L\u00e5ng blev hans landsflykt. I England blev han, under antaget namn sjukgymnast och gifte sig med sin r\u00e4ddarinna. Han sysslade sedermera ocks\u00e5 med export och importaff\u00e4rer. Bittert m\u00e5tte det ha k\u00e4nts att vara politisk flykting i s\u00e5 m\u00e5nga \u00e5r, en d\u00f6d man f\u00f6r sitt fosterland. F\u00f6rst n\u00e4r det ryska v\u00e4ldet brutits, kunde han komma hem p\u00e5 bes\u00f6k till sitt hemland. Det f\u00f6rsta bes\u00f6ket skedde 1920. D\u00e5 hade han varit politisk flykting i 15 l\u00e5nga \u00e5r. Det var vad Lennart Hohenthal offrade f\u00f6r fosterlandet, han offrade sin ungdom, sin framtid.<\/p>\n<p>P\u00e5 Sideby kyrkog\u00e5rd har han m\u00e5nga yngre kamrater som offrat \u00e4nnu mer \u00e4n han. Men Lennart Hohenthal var den f\u00f6rste, en av banbrytarna, en av den ungdomsskara som likt en morgongryning f\u00f6reb\u00e5dade Finlands frihetsdag.<\/p>\n<p>Nu \u00e4r det \u00e5ter midsommartid, en tung tid f\u00f6r Finlands folk. N\u00e4r ungdomen i Sideby \u00e5ter g\u00e5r att konfirmeras, vandrar de fr\u00e5n den pr\u00e4stg\u00e5rd d\u00e4r Lennart Hohenthal dr\u00f6mde sina gossedr\u00f6mmar. De t\u00e5gar in p\u00e5 den kyrkog\u00e5rd d\u00e4r hans yngre br\u00f6der, hj\u00e4ltarna fr\u00e5n Finlands tre krig sover den sista s\u00f6mnen, in i kyrkan som doftar av enriskrans, bj\u00f6rkl\u00f6v och liljekonvalj.<\/p>\n<p>Kyrkan som sj\u00e4lv \u00e4r ett monument \u00f6ver forna Sidebybors enighet och offervilja. M\u00e5 du aldrig gl\u00f6mma.<\/p>\n<h3><strong>L\u00e4nkar:<\/strong><\/h3>\n<p>Om du vill l\u00e4sa vad Wikipedia skriver om Lennart Hohenthal, s\u00e5 skall du klicka <a href=\"https:\/\/sv.wikipedia.org\/wiki\/Lennart_Hohenthal\"><span style=\"color: #000080;\"><strong>H\u00c4R!<\/strong><\/span><\/a><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Nedtecknat av Hilda Stockhammar och publicerat i Syd-\u00d6sterbotten 17.6.1944. Renskrivet av Lasse Backlund i november 2026. Fridfull och gammaldags ligger Sideby pr\u00e4stg\u00e5rd, bakom tr\u00e4dens skuggande gr\u00f6nska. Tr\u00e4dg\u00e5rden med sina vinb\u00e4rsbuskar, de gula v\u00e4ggarna, de h\u00f6ga f\u00f6nstren, alltsammans ser ut som <a class=\"more-link\" href=\"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=26400\">Forts\u00e4tt l\u00e4sa <span class=\"screen-reader-text\">  Lennart Hohenthals hj\u00e4ltesaga<\/span><span class=\"meta-nav\">&rarr;<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":22154,"menu_order":35,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-26400","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/26400","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=26400"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/26400\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":26403,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/26400\/revisions\/26403"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/22154"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=26400"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}