{"id":26373,"date":"2026-11-20T17:48:36","date_gmt":"2026-11-20T15:48:36","guid":{"rendered":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=26373"},"modified":"2026-11-20T18:01:24","modified_gmt":"2026-11-20T16:01:24","slug":"skaftunghumor","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=26373","title":{"rendered":"Skaftunghumor"},"content":{"rendered":"<p><span style=\"color: #000080;\"><strong>Publicerat i Hilma Stockhammars bok &#8221;Flydda tider i Syd\u00f6sterbotten och renskrivet av Lasse Backlund i november 2026.<\/strong><\/span><\/p>\n<h3><strong>ORDST\u00c4V OCH EPISODER.<\/strong><\/h3>\n<p>Ordst\u00e4v bildas ofta p\u00e5 det viset att man h\u00e4rmar en person som har f\u00f6r vana att ofta upprepa en viss mening eller ett uttryck. Men lika ofta kan ett ordst\u00e4v h\u00e4nf\u00f6ras till en viss h\u00e4ndelse. H\u00e4ndelsen kan vara f\u00f6r l\u00e4nge sedan gl\u00f6md, men ordst\u00e4vet lever i dagligt tal. H\u00e4r n\u00e5gra \u201dbevingade ord\u201c och ordst\u00e4v fr\u00e5n Skaftung med omnejd.<\/p>\n<p>\u201eStorm \u00e5 ov\u00e4der f\u00f6rhindrar itt meg ti ga ti Herrans hus\u201c, sa pojken som ville ga \u00e5 fri. Husbondefolket var emot att han begav sig ut i ov\u00e4dret en l\u00f6rdagskv\u00e4ll, varf\u00f6r han p\u00e5 st\u00e5ende fot uppfann att han skulle g\u00e5 till kyrkan i Lappfj\u00e4rd. Ordst\u00e4vet h\u00e4rstammar fr\u00e5n L\u00e5ngfors i Skaftung och torde vara mycket gammalt.<\/p>\n<p>\u201eJa vill si Guds dag, sa D\u00e5n\u00e5s Grete och kr\u00f6p \u00e5 ramla i sk\u00e5pe\u201d. Hon var fattighjon som bodde i samma stuga d\u00e4r \u00e4ven Lam-Viktor bodde. Gumman trodde i yrseln att sk\u00e5pd\u00f6rren var farstud\u00f6rr. Lam-Viktor betraktade ober\u00f6rd olyckan och utl\u00e4t sig: \u201eL\u00e4gg \u00e5\u00e5\u00e5 &#8211; l\u00e4gg \u00e5\u00e5, sa Lam-Viktor n\u00e4r D\u00e5n\u00e5son f\u00f6ll i sk\u00e5pe\u201c, brukar man s\u00e4ga i Skaftung.<\/p>\n<p>\u201eKar som tar, \u00e5 skit som sl\u00e4pper\u201c, sa Norrg\u00e5s J\u00e5p n\u00e4r nu sj\u00f6t s\u00e4lin om b\u00f6jdain\u201c. Det h\u00e4r har f\u00f6rut n\u00e4mnts i denna tidning.<\/p>\n<p>Norrg\u00e5s-Sara sade till sitt tj\u00e4nstefolk: \u201eNi f\u00e5r dra handkv\u00e4rnen medan ni kvilar!\u201c<\/p>\n<p>Av samma skrot och korn var den annars s\u00e5 beskedliga v\u00e4rdinnan Teir-Ida, i Skaftung kallad \u201eIda-faster\u201c. Hon f\u00f6rmanade sina pigor: \u201eSjyndi er nu, s\u00e5 f\u00e5r ni j\u00e4r na anna sedan&#8230;\u201c,Ida-faster tillh\u00f6rde inte de klyftiga precis.<\/p>\n<p>Hennes make, handlanden Axel Teir, \u00e4ven kallad \u201eTeir-farbro\u201c brukade ofta s\u00e4ga: \u201eHe je ett \u00f6de i v\u00e5rt land\u201c. Teir-farbro kunde ha orsak att j\u00e4mra sig. Han var mycket rik fr\u00e5n b\u00f6rjan, men gick sedan i konkurs, p\u00e5 samma g\u00e5ng som en kristinestadsfirma med vilken han var n\u00e4ra f\u00f6rbunden.<\/p>\n<p>\u201eHuhum Lina, klipper du f\u00e5ren\u201c, suckade Smedi-Fia n\u00e4r hon i min barndom kom in i v\u00e5rt k\u00f6k d\u00e4r en fr\u00e4mmande resande satt p\u00e5 golvet och lekte med sin stora, svarta hund. \u201eNej gumman, deh\u00e4r \u00e4 nog en annan tacka\u201c svarade fr\u00e4mlingen skrattande. Smedi-Fia var gammal och s\u00e5g d\u00e5ligt samt talade i en \u00f6dmjuk, menl\u00f6s ton. Ordst\u00e4vet anv\u00e4nds i Skaftung ungef\u00e4r som n\u00e4r man s\u00e4ger \u201eGomorron, yxskaft\u201c.<\/p>\n<p>\u201eF\u00f6rpanna ni tar p\u00e4\u00e4ren\u201c, brukar man ocks\u00e5 s\u00e4ga. N\u00e5gra pojkar retade en gubbe som br\u00f6t p\u00e5 finska. De kl\u00e4ttrade upp i hans vackra h\u00e4gg utanf\u00f6r f\u00f6nstret och br\u00f6t s\u00f6nder kvistarna f\u00f6r att \u00e4ta h\u00e4ggb\u00e4ren.<\/p>\n<p>\u201eVi f\u00e5r allt si, sa Weckstr\u00f6m\u201c h\u00e4rleder fr\u00e5n Kummelgrunds tullgubbar.<\/p>\n<p>\u201eN\u00e4r ja va p\u00e5 mitt nittonde, sa Nyberg\u201c h\u00e4rleder ocks\u00e5 fr\u00e5n en gammal kristinestadsbo, fast det \u00e4r allm\u00e4nt i Skaftung.<\/p>\n<p>\u201eKva n\u00f6d gar \u00e5p teg nu? sa Kalon, n\u00e5r hon slakta kalvin\u201c. Gumman h\u00f6ll p\u00e5 att avliva en kalv som b\u00f6lade i d\u00f6ds\u00e5ngest. Makabert.<\/p>\n<p>\u201eFan, ja t\u00e4nkt n\u00e4stan sv\u00e4r, sa Kalon\u201c, h\u00e4rr\u00f6r ocks\u00e5 fr\u00e5n samma krutgumma.<\/p>\n<p>\u201eS\u00e4j A, b\u00e5ne, s\u00e4j B, b\u00e5ne\u201c, sa k\u00e4ringen som l\u00e4rde sina pojkar l\u00e4sa. Gumman ifr\u00e5ga var S\u00e5nd-Fina i Skaftung.<\/p>\n<p>\u201eJag \u00e5t opp osti, \u00e5 katto feg skolde\u201c sa Kasab\u00f6legubben. Han hade f\u00e5tt nattkvarter i en g\u00e5rd d\u00e4r v\u00e4rdinnan f\u00f6rvarade en ost i sk\u00e5pet. P\u00e5 natten sm\u00f6g han upp och \u00e5t upp osten. G\u00e5rdsfolket trodde att det var katten, som \u00e4tit osten. Efter\u00e5t skr\u00f6t han med sin finurlighet.<\/p>\n<p>\u201eHur komber he se, et b\u00e5nen \u00e5 tu halder ilag?\u201c undrade Stor-Agust. Den enfaldiga fr\u00e5gan riktades till hustrun, barnens mor, som ville f\u00f6rsvara sina ungar mot faderns missunsamhet.<\/p>\n<p>\u201eN\u00e5\u00e5r ha e vari nain fattidom i pappas?\u201c sa Roras Lina, en gladlynt och f\u00f6rn\u00f6jsam gumma i Skaftung. Po\u00e4ngen l\u00e5g i att Lina var fr\u00e5n ett fattigt och barnrikt hem, men hellre skr\u00f6t hon en smula \u00e4n klagade.<\/p>\n<p>Samma frejdiga humor hade fattiga fiskaren Pundars Axel som sade: \u201eNo finns he pengan, bare he finns borgan!\u201c (borgesm\u00e4n). Han torde ocks\u00e5 ha anv\u00e4nt flera andra roliga ord, s\u00e5som t. ex. n\u00e4r han k\u00f6pte sviskon till julen och tillfr\u00e5gades hur mycket han skulle ha. \u201eKl\u00e4m till hondra graam\u201c, sa Axel bel\u00e5tet. Han hade stugan full med ungar, men tappade aldrig sitt f\u00f6rn\u00f6jsamma hum\u00f6r.<\/p>\n<p>\u201eTu veit kva du har \u2014 en \u00e5 tjugufem ti Marie\u201c brukade farmor s\u00e4ga. Hon hade m\u00e5nga s\u00e5dana slagord men hade gl\u00f6mt vem som yttrat dem och under vilka omst\u00e4ndigheter. Ett liknande ord: \u201eHoj mamm, ladon e h\u00e4nn!\u201c som ju tydligt h\u00e4rmar ett kristinestadsbarn.<\/p>\n<p>\u201eLammela herrin\u201c \u2014 det var Hungern. N\u00e4r ett barn var h\u00f6gr\u00f6stat, utbrast farmor: \u201eH\u00f6r ni nu, Lappo-klockarin!\u201c Vem var egentligen denna klockare?<\/p>\n<p>\u201ePoliisi, poliisi, Adeliinan poika repi s\u00e5nder meid\u00e4n flickan jocko!\u201c ropade en karl p\u00e5 ett av de f\u00f6rsta stormiga laestadianm\u00f6tena i Skaftung, d\u00e4r pr\u00e4st och polis var n\u00e4rvarande. En laestadianflicka hade varit livlig i sin religi\u00f6sa extas och \u201eAreliinan poika\u201c hade fattat tag i hennes tr\u00f6ja f\u00f6r att f\u00e5 henne att s\u00e4tta sig ned p\u00e5 b\u00e4nken och lugna sig. Allm\u00e4nheten var n\u00e4mligen ovan med att n\u00e5gon hoppade och dansade p\u00e5 en gudstj\u00e4nst.<\/p>\n<p>Naturligtvis var det inte just s\u00e5 finnen ropad, utan orden f\u00f6rvanskades av svenskar som ej kunde spr\u00e5ket. Samma roliga blandning av finska och svenska ord hade \u201eHannus-finskon\u201c i H\u00e4rkmeri, som fr\u00e5gade: \u201eAjakoo sin\u00e4 k\u00e4rru, elder k\u00f6r du me sl\u00e4dan?\u201c<\/p>\n<p>En lappfj\u00e4rdsgubbe hade f\u00e5tt sig en julfylla och gick l\u00e4ngs landsv\u00e4gen och skr\u00f6t \u00f6ver sin styrka. Han var redo att sl\u00e5ss med vem helst som ville ha ett nappatag med honom och gastade inbjudande. N\u00e5gra barn tassade efter honom i m\u00f6rkret och h\u00f6rde hans skryt. Men pl\u00f6tsligt h\u00f6rdes ett hojtande fr\u00e5n byns storpojkar, l\u00e4ngre fram p\u00e5 v\u00e4gen. Gubben stannade och sade: \u201e\u2014 Tyst, d\u00e4r h\u00f6rs n\u00e5 ljud \u2014 dit g\u00e5r icke Bj\u00f6rs pappa . . .\u201c Varp\u00e5 han sn\u00e4llt lomade hem\u00e5t.<\/p>\n<p>O, forna tiders fr\u00f6jder \u2014<br \/>\n<em>Hilma Stockhammar.<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Publicerat i Hilma Stockhammars bok &#8221;Flydda tider i Syd\u00f6sterbotten och renskrivet av Lasse Backlund i november 2026. ORDST\u00c4V OCH EPISODER. Ordst\u00e4v bildas ofta p\u00e5 det viset att man h\u00e4rmar en person som har f\u00f6r vana att ofta upprepa en viss <a class=\"more-link\" href=\"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=26373\">Forts\u00e4tt l\u00e4sa <span class=\"screen-reader-text\">  Skaftunghumor<\/span><span class=\"meta-nav\">&rarr;<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":22154,"menu_order":25,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-26373","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/26373","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=26373"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/26373\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":26375,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/26373\/revisions\/26375"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/22154"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=26373"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}