{"id":26203,"date":"2026-10-10T23:11:32","date_gmt":"2026-10-10T20:11:32","guid":{"rendered":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=26203"},"modified":"2026-10-11T00:08:22","modified_gmt":"2026-10-10T21:08:22","slug":"lappfjards-mest-skickelsedigra-dag","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=26203","title":{"rendered":"Lappfj\u00e4rds mest skickelsedigra dag"},"content":{"rendered":"

Artikel i Syd-\u00d6sterbotten den 28 augusti 1984 och den \u00e4r renskriven av Lasse Backlund i oktober 2026.<\/strong><\/span><\/p>\n

”Vem t\u00e4ljde v\u00e4l de striders tal,<\/strong><\/h5>\n
som detta folk bestod,<\/strong><\/h5>\n
d\u00e5 kriget r\u00f6t fr\u00e5n dal till dal,<\/strong><\/h5>\n
d\u00e5 frosten kom med hungerns kval,<\/strong><\/h5>\n
vem m\u00e4tte v\u00e4l dess spillda blod och allt dess t\u00e5lamod?”<\/strong><\/h5>\n

(Ur V\u00e5rt land<\/em> av J.L. Runeberg)<\/p>\n

Skalden beklagar h\u00e4r de h\u00e5rda \u00f6den och de krig som \u00f6verg\u00e5tt v\u00e5rt folk. Kriget 1808\u20131809 var ett av de m\u00e5nga. Lappfj\u00e4rd blev en krigssk\u00e5deplats under detta, den 29 augusti 1808, och den dagen kom att bli den mest dramatiska och skr\u00e4ckinjagande i bygdens historia.<\/p>\n

Kriget 1808\u20131809 har betraktats som ett bestraffande \u00e5tg\u00e4rd mot Sverige och dess kung Gustav IV Adolf f\u00f6r att riket inte anslutit sig till den s\u00e5 kallade kontinentalblockaden, en handelsblockad riktat mot England och vilken hade kejsare Napoleon i spetsen.<\/p>\n

V\u00e5rt lands \u00f6stra granne, Ryssland, blev medf\u00f6ljare. Det \u00f6verenskom de m\u00e4ktiga i Europa om, kejsarna Napoleon och Alexander I av Ryssland p\u00e5 m\u00f6tet i Tilsit i juli 1807. Orten heter nu Sovjetsk och ligger vid floden Njemen.<\/p>\n

Gustav IV Adolf var f\u00f6r svag f\u00f6r den h\u00e4r karakteriseringen som egensinnig och inskr\u00e4nkt. Hans beg\u00e5vning och beh\u00e4rskning r\u00e4ckte inte till den oerh\u00f6rt sv\u00e5r\u00f6versk\u00e5dliga kris som han m\u00e5ste ta st\u00e4llning till.<\/p>\n

Alexander I av Ryssland betecknas som en vek och osj\u00e4lvst\u00e4ndig furste men en m\u00e4stare i l\u00f6gn och f\u00f6rst\u00e4llning. (Eirik Hornborg, Finlands h\u00e4nder III<\/em>, Hfors 1931, s. 403.) ”I st\u00f6rsta hemlighet f\u00f6rberedde han sitt \u00f6verfall p\u00e5 Finland, medan han genom h\u00f6gtidliga f\u00f6rs\u00e4kringar om v\u00e4nskap och fredsk\u00e4rlek, s\u00f6kte invagga sitt tillt\u00e4nkta offer i s\u00e4kerhet.”<\/p>\n

Det ryska dubbelspelet, hemlighetsfullheten, h\u00f6ll p\u00e5 att lyckas. F\u00f6rst i slutet av januari 1808 lyckades den svenske ambassad\u00f6ren i Petersburg, Kurt von Stedingk, genomsk\u00e5da planerna. Varning s\u00e4nde han d\u00e4rf\u00f6r till t.f. \u00f6verbef\u00e4lhavaren i Finland, general Karl Natanael af Klercker, sjuttiotre\u00e5rig. Denne l\u00e4t mobiliseringsorder g\u00e5 ut \u00f6ver Finland. ”P\u00e5 officersbost\u00e4llen och soldattorp slog den ned som blixten. Tjugo dygns frist fick Finlands f\u00f6rsvarare p\u00e5 sig.”<\/p>\n

Utan krigsf\u00f6rklaring ryckte ryssarna den 21 februari \u00f6ver den d\u00e5varande gr\u00e4nsen vid Kymmene \u00e4lv. Den gamla Klercker hade tagit st\u00e4llning vid Tavastehus, men den av kungen utsedda \u00f6verbef\u00e4lhavaren anl\u00e4nde, hans excellens, greve Klingspor, mera hovman \u00e4n krigare. H\u00e4ren skulle sparas, r\u00e4ddas. D\u00e4rf\u00f6r vidtog retr\u00e4tt norrut, s\u00e5 att ryssarna hade all m\u00f6da att h\u00e5lla sig i h\u00e4larna p\u00e5 sin flyende motst\u00e5ndare.<\/p>\n

Den svenska huvudarm\u00e9n, f\u00f6rsta och tredje brigaden, n\u00e5dde fram till Lappfj\u00e4rd den 21 mars. Man rastade ett dygn och fortsatte t\u00e5get den 22 mars.<\/p>\n

Den ryska h\u00e4ren f\u00f6ljde t\u00e4tt efter och en rysk arm\u00e9k\u00e5r p\u00e5 ca 1000 man under ledning av generalmajor Orlov-Denissow stannade i Lappfj\u00e4rd f\u00f6r att bevaka kuststr\u00e4ckan mellan Kristinestad och Vasa.<\/p>\n

Hur mottogs ockupanterna? S\u00e4llan brukar det ske med n\u00e5gon st\u00f6rre hj\u00e4rtlighet. Endast Quislingar appl\u00e5derar ockupanters int\u00e5g. I v\u00e5rt land och i v\u00e5ra nejder levde episoder och ber\u00e4ttelser kvar fr\u00e5n stora ofredens dagar djupt i folksj\u00e4len. Betecknande \u00e4r den historia om den modiga lappfj\u00e4rdsgummans inst\u00e4llning som sammanknippas med ockupationen. Hon stod vid ink\u00f6rsporten till en g\u00e5rd och besk\u00e5dade de ryska truppernas int\u00e5g. Hon stod d\u00e4r s\u00e5 fromt med h\u00e4nderna kn\u00e4ppta h\u00e4nder och bad d\u00e5 och d\u00e5 \u00f6dmjukt. Och varje g\u00e5ng hon neg, mumlade hon: ”Jesus, n\u00e4pne dig, satan!” \u2014 Ryssarna inbillade sig troligen, att hon v\u00e4lsignade dem. Gummans g\u00e5rd fick d\u00e4rf\u00f6r vara i fred!<\/p>\n

De ryska generalerna valde Ahlkulla g\u00e5rd i Lappfj\u00e4rd till h\u00f6gkvarter. G\u00e5rden beboddes d\u00e5 av kapellanen Johan Roos. Denne blev undantr\u00e4ngd till en liten vindskammare. Uthusen tj\u00e4nade som f\u00e4ngelse f\u00f6r ortsbor och andra, som ryssarna misst\u00e4nkte hysa fientliga t\u00e4nkes\u00e4tt.<\/p>\n

Orlov-Denissow mots\u00e5g att r\u00e5ka i kejserlig on\u00e5d efter det att n\u00e5gra kosacker blivit tillf\u00e5ngatagna i N\u00e4rpes. Han s\u00f6kte d\u00e4rf\u00f6r tr\u00f6st i ett vilt supande och begick i sitt rusiga tillst\u00e5nd s\u00e5dant \u00f6verv\u00e5ld, som han som nykter knappast skulle ha till\u00e5tit sig.<\/p>\n

Med Orlov-Denissows lov plundrade ryssarna g\u00e5rdarna i Lappfj\u00e4rd i ett par veckors tid, fast\u00e4n byborna d\u00e5 och senare under hela kriget f\u00f6rh\u00f6ll sig fredliga.<\/p>\n

Den maj- och juni m\u00e5nad var ett m\u00f6rkt kapitel f\u00f6r ockupationsmakten p\u00e5 grund av ryska \u00f6vergrepp och plundringar som uppstod. Men i slutet av juni, n\u00e4r den svenska arm\u00e9n b\u00f6rjade g\u00e5 till motanfall, fick ryssarna br\u00e5ttom att dra sig tillbaka. Generalerna, generaladjutant von D\u00f6beln och general Gripenberg drog in i Lappfj\u00e4rd den 20 juni efter en kort strid, d\u00e4r ryssarna kastades tillbaka till N\u00e4rpes.<\/p>\n

F\u00f6rh\u00e5llandet till ryssarna i Syd\u00f6sterbotten blev sm\u00e5ningom till ytterlighet sp\u00e4nt, s\u00e5 att man kunde befara utbrott av folkhatet n\u00e4r som helst. Ryssarnas krav om att befolkningen skulle avl\u00e4gga trohetsed \u00e5t ryska kejsaren och regeringen m\u00f6tte p\u00e5 h\u00e5rdnackat motst\u00e5nd, i synnerhet fr\u00e5n b\u00f6ndernas sida. Pr\u00e4sterna var i allm\u00e4nhet tvungna att avl\u00e4gga ed. En g\u00e5ng anst\u00e4llde upphetsade b\u00f6nder f\u00f6rh\u00f6r med Lappfj\u00e4rds-pastorn Isak Erik Estlander vid Finby bro, d\u00e5 han kom fr\u00e5n Benvik. ”Har du svurit, pr\u00e4st?” lydde den k\u00e4rva fr\u00e5gan. Han hade verkligen avlagt ed, men pastor Estlander var tydligen en snart\u00e4nkt man och svarade: ”S\u00e4llan sv\u00e4r jag!” Detta accepterades och han fick passera.<\/p>\n

\u00d6vergrepp fr\u00e5n folkets sida p\u00e5 ryska milit\u00e4ra transporter, bland annat mj\u00f6ltransporter f\u00f6ranledde ledaren f\u00f6r den ryska anfallsarmen, von Buxh\u00f6vden, att utf\u00e4rda en amper kung\u00f6relse. I denna kr\u00e4vde han, att allmogen skulle utl\u00e4mna sina vapen. Kung\u00f6relsen uppl\u00e4stes fr\u00e5n predikstolarna och vapen skulle samlas vid sockenkyrkorna.<\/p>\n

Den som inte efterkom denna uppmaning blev betraktad som upprorsstiftare och en s\u00e5dan skulle enligt krigslagarna straffas till livet, h\u00e4ngas eller skjutas. D\u00e4rj\u00e4mte skulle de brottsligas sl\u00e4ktingar f\u00e5 lida straff, och alla som av en eller annan anledning bev\u00e4pnar sig eller f\u00f6retar sig n\u00e5got, som kunde st\u00f6ra den allm\u00e4nna ordningen och s\u00e4kerheten ”skulle bli all sin egendom f\u00f6rlustig, deras hem skulle br\u00e4nnas upp och deras hustrur och barn st\u00f6rtade uti el\u00e4nde.”<\/p>\n

Det var mycket i de ryska best\u00e4mmelserna, som f\u00f6rtr\u00f6t allmogen. Ifr\u00e5ga om b\u00e5tar i kusttrakterna best\u00e4mdes bland annat att de skulle f\u00e5 anv\u00e4ndas f\u00f6r fiske endast inom sk\u00e4rg\u00e5rden. B\u00e5tarna skulle registreras och det \u00e5l\u00e5g fiskarna att anm\u00e4la om avresa och \u00e5terkomst vid fiske. Senare beslagtogs alla st\u00f6rre b\u00e5tars segel.<\/p>\n

B\u00f6nderna var skyldiga att \u00e5t ryska trupper leverera korn, br\u00f6d, havre och h\u00f6. Ryssarna skulle betala, men det skedde nog inte alltid. Det fanns minsann inga sm\u00f6r- eller spannm\u00e5lsberg den tiden. Det var knappt om livsmedel f\u00f6r m\u00e4nniskor och foder \u00e5t djuren. B\u00f6nderna bad om lindring i fr\u00e5ga om leveranserna men fick ingen, och talet om den uteblivna ers\u00e4ttningen h\u00f6rde man inte alls p\u00e5.<\/p>\n

Den samlade bitterheten mot de ryska trupperna och deras krav underbl\u00e5stes av finska h\u00f6gkvarteret, d\u00e4r bland annat \u00f6verbef\u00e4lhavarens n\u00e4rmaste man och r\u00e5dgivare, generalmajor Johan Fredrik Aminoff framh\u00f6ll, att man borde tillgodog\u00f6ra sig de \u00f6sterbottniska b\u00f6ndernas entusiasm och beredvillighet att med vapen i hand g\u00f6ra fienden f\u00f6rf\u00e5ng.<\/p>\n

Bonderesningen i svenska \u00d6sterbotten tog sin b\u00f6rjan i Vasatrakten, dit en truppstyrka p\u00e5 omkring 1\u00a0000 v\u00e4sterbottningar och j\u00e4mtl\u00e4nningar kommit \u00f6ver Kvarken fr\u00e5n Ume\u00e5. I kungens namn b\u00f6rjade man uppvigla b\u00f6nderna. Verksamheten fortsatte l\u00e4ngs kuststr\u00e4ckan \u00e4nda ner till N\u00e4rpes. Det var r\u00e4tt l\u00e4tt att f\u00e5 folket med i motst\u00e5ndsr\u00f6relsen, \u201df\u00f6r det hade l\u00e4nge j\u00e4st i sinnena hos de stolta och frihets\u00e4lskande samt tr\u00e4tlystna och slagf\u00e4rdiga \u00f6sterbottningarna.\u201d<\/p>\n

Bondeh\u00e4ren angrep Vasa, som var i ryssarnas h\u00e4nder, den 25 juni. Nederlaget blev stort, och ryssarna plundrade stadens befolkning som h\u00e4mndaktion.<\/p>\n

Likadan blev utg\u00e5ngen f\u00f6r bondeh\u00e4ren i striden vid Finby bro den 20 juli och N\u00e4rpesbygden blev f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r h\u00e5rda repressalier fr\u00e5n de ryska truppernas sida.<\/p>\n

Truppf\u00f6rst\u00e4rkningar till Syd\u00f6sterbotten<\/strong><\/h3>\n

Anders Gyllenb\u00f6gel, kapten vid Bj\u00f6rneborgs regemente, sedermera befordrad till major, hade i egenskap av kurir rest till Stockholm. Han erh\u00f6ll h\u00e4r av konungen befallning att ta bef\u00e4l \u00f6ver tvenne bataljoner, som fanns p\u00e5 \u00c5land, och avg\u00e5 med dem till den finl\u00e4ndska arm\u00e9ns f\u00f6rst\u00e4rkning. Till denna hj\u00e4lpk\u00e5r ansl\u00f6t sig \u00e4ven en m\u00e4ngd allmoge och soldater, som tidigare tillh\u00f6rt Sveaborgs garnison men som rymt till \u00c5land. K\u00e5ren landsteg i Kask\u00f6 den 30 juli och avgick omedelbart till N\u00e4rpes.<\/p>\n

Efter von D\u00f6belns seger i Kauhajoki den 10 augusti ville Gyllenb\u00f6gel g\u00f6ra ”en diversion p\u00e5 Kristinestad, byn Tj\u00f6ck och Lappfj\u00e4rd f\u00f6r att derangera” \u2014 det betyder vidta skenr\u00f6relser f\u00f6r att vilseleda fienden och d\u00e4rigenom ”bringa honom i oordning”.<\/p>\n

Han inledde anfallet den 10 augusti p\u00e5 kv\u00e4llen. En f\u00f6rsta tr\u00e4ffning gjordes vid Tj\u00f6ckmossen eller Stormossen. Ryssarna drevs undan och f\u00f6ljande dag utk\u00e4mpades en het strid i Tj\u00f6ck. Ryssarna retirerade till Lappfj\u00e4rd och under f\u00f6ljande dagar \u00e4nda till Bj\u00f6rneborg. ”Efter 14 timmars aff\u00e4r” \u2014 s\u00e5 som det heter, n\u00e5dde Gyllenb\u00f6gel Lappfj\u00e4rd sent p\u00e5 kv\u00e4llen den 11 augusti och gick i kvarter invid bron. Som krigsbyte hade hans enhet f\u00e5tt en trumma, diverse l\u00e4gerpersedlar och 4300 kg h\u00f6, som ryssarna genom rekvisition samlat i Lappfj\u00e4rd.<\/p>\n

D\u00e5 detta skedde hade generalmajor Orlov-Denissow avskedats fr\u00e5n uppgiften som ledare f\u00f6r de ryska styrkorna i Lappfj\u00e4rd p\u00e5 grund av sin of\u00f6rm\u00e5ga att h\u00e5lla ordning bland trupperna och f\u00f6r att han l\u00e5tit \u00f6verrumpla sig. Han ersattes av \u00f6verste Schepeljeff men \u00e4ven den nye ”befriaren” led av sjukdomar. Husar\u00f6versten Bibikoff tilldelades d\u00e4refter bef\u00e4let.<\/p>\n

Det svenska h\u00f6gkvarteret med Klingspor i spetsen utnyttjade de milit\u00e4ra framg\u00e5ngarna alltf\u00f6r sent. Varken von D\u00f6beln eller Gyllenb\u00f6gel saknade h\u00e5g f\u00f6r att fullf\u00f6lja dem. von D\u00f6beln skrev ett irriterat brev till stabens adjutant: ”Laga att jag f\u00e5r krut, mat, gev\u00e4r, pengar och order att g\u00e5 fram.” F\u00e4ltmarskalken som gjorde anspr\u00e5k p\u00e5 att leda alla operationer, svarade: ”Herr brigadchefen kan vara f\u00f6rs\u00e4krad, att n\u00e4r resten av arm\u00e9ns operationer det till\u00e5ter skall Hr br.ch. visserligen f\u00e5 ordres att framrycka.”<\/p>\n

Detta fick D\u00f6beln den 17 aug. och via B\u00f6tom var han i Lappfj\u00e4rd den 18 aug. D\u00e4r tog han bef\u00e4let \u00f6ver \u00e4ven Gyllenb\u00f6gels trupper, fast\u00e4n Gyllenb\u00f6gel framh\u00f6ll, att han tilldelats sj\u00e4lvst\u00e4ndigt bef\u00e4l och inte skulle beh\u00f6va underordna sig n\u00e5gon annan.<\/p>\n

von D\u00f6belns tid i Lappfj\u00e4rd blev emellertid kort. Efter en vecka, den 25 aug. m\u00e5ste han p\u00e5 grund av sjukdom avtr\u00e4da fr\u00e5n sitt bef\u00e4l och bege sig till Vasa. Bef\u00e4let \u00f6verl\u00e4mnades till \u00f6verstel\u00f6jtnanten, sedermera generalmajor Enock Furuhjelm.<\/p>\n

von Vegesack anl\u00e4nder<\/strong><\/h3>\n

Det blev h\u00e5rdare press p\u00e5 de ryska styrkorna. Vid \u00d6mossa blev det strid den 20 aug. som slutade med f\u00f6rlust f\u00f6r de v\u00e5ra, som drog sig tillbaka till Tr\u00e4skvik. Den ryska \u00f6verbef\u00e4lhavaren i Finland, general Kamenski, utf\u00e4rdade str\u00e4nga order ang\u00e5ende anfall mot den finl\u00e4ndska huvudarm\u00e9n i Kristinestad och befallde \u00e4ven sina egna trupper att rycka fram mot Kristinestad (sedermera Kauhajoki) och ryska fronten.<\/p>\n

I Lappfj\u00e4rd \u00f6verraskades de troligen segervissa ryssarna av en omst\u00e4ndighet, som de f\u00f6rmodligen inte r\u00e4knat med. Den 27 augusti seglade p\u00e5 kv\u00e4llen ett flertal skepp in i Kristinestads hamn. Svensk f\u00f6rst\u00e4rkning anl\u00e4nde. P\u00e5 konungens order hade generalmajor von Vegesack inskeppat sig i Grisslehamn den 7\u20138 augusti med Upplands och Helsinge regementen och avseglat fr\u00e5n G\u00e4vle till Bj\u00f6rneborg. P\u00e5 grund av storm blev han tvungen att avg\u00e5 till Kristinestad, f\u00f6r han riskerade inte att ge sig in i de grunda och sv\u00e5rnavigerade vattnena vid Bj\u00f6rneborg. Detta orderbrott ledde f\u00f6r \u00f6vrigt till \u00e5tal mot Vegesack vid krigshovr\u00e4tten.<\/p>\n

Landstigning skedde f\u00f6ljande dag och enheterna marscherade i v\u00e4g genast till Lappfj\u00e4rd. Sammanlagd numer\u00e4r ca 3 000 man. Vegesack l\u00e4t sig informeras om l\u00e4get och \u00f6vertog bef\u00e4let. Han l\u00e4t en del av de svenska trupperna g\u00e5 i stridsst\u00e4llning i den av Gyllenb\u00f6gel och D\u00f6beln bef\u00e4sta f\u00f6rsvarslinjen. Hur gick den?<\/p>\n

Den var planerad s\u00e5, att man med Lappfj\u00e4rds \u00e5 som naturligt hinder skulle avv\u00e4rja kringg\u00e5ende r\u00f6relser fr\u00e5n motst\u00e5ndarna, en taktik, som de ofta till\u00e4mpade. Fr\u00e5n det st\u00e4lle, d\u00e4r S\u00f6r\u00e5n utmynnar i Lappfj\u00e4rds \u00e5, str\u00e4ckte sig stridslinjen \u00f6sterut norr om Lill\u00e5n. V\u00e4nstra flygeln n\u00e5dde fram till den plats, d\u00e4r skyddsk\u00e5rens skjutbana sedermera var bel\u00e4gen. Terr\u00e4ngen framf\u00f6r f\u00f6rsvarslinjens flyglar var skogsbet\u00e4ckt, men d\u00e4r hade man ordnat med hinder genom att f\u00e4lla skog. P\u00e5 vardera sidan om landsv\u00e4gen, som blivit f\u00e4rdig n\u00e5gra \u00e5r f\u00f6rut, utbredde sig odlingar.<\/p>\n

Av Gyllenb\u00f6gels fribataljon placerades tv\u00e5 kompanier p\u00e5 vardera sidan om landsv\u00e4gen. P\u00e5 h\u00f6gra flygeln sedan \u2014 v\u00e4sterut s\u00e5ledes \u2014 bataljon ur Bj\u00f6rneborgs regemente, bataljon ur Helsinge regemente och ytterst s\u00f6der om S\u00f6r\u00e5ns mynning ett kompani lantv\u00e4rn f\u00f6r att hindra fienden att anv\u00e4nda vadst\u00e4llen som d\u00e4r fanns.<\/p>\n

P\u00e5 v\u00e4nstra flygeln \u2014 s\u00e5ledes \u00f6sterut \u2014 placerades III bataljon ur Bj\u00f6rneborgs regemente. L\u00e4ngst \u00f6sterut mot \u00e5n och \u00c5bygg\u00e4ndsv\u00e4gen f\u00f6rlades en j\u00e4garbataljon ur Upplands och Helsinge regementen f\u00f6r att f\u00f6rhindra \u00f6verg\u00e5ng av \u00e5n och bevaka v\u00e4gen till Dagsmark.<\/p>\n

De v\u00e5ra hade till sitt f\u00f6rfogande inte mindre \u00e4n 15 kanoner. Tv\u00e5 sexpundskanoner var uppst\u00e4llda vid v\u00e4gen, ungef\u00e4r i trakten av f\u00f6re detta s\u00f6dra folkskolan. (Pund var en viktenhet av varierande storlek. Omkring \u00e5r 1800 var ca 200 olika pundvikter i bruk i Europa. Det svenska pundet var 425 g. En sex-pundskanons kulor v\u00e4gde s\u00e5ledes ca 2 1\/2 kg.)<\/p>\n

Som reserv bakom sexpundspj\u00e4serna invid landsv\u00e4gen stod N\u00e4rpes och Malax lantv\u00e4rns
\nkompanier. Av de nykomna svenska trupperna bildade en stor del i b\u00f6rjan en allm\u00e4n reserv. Upplands regementets f\u00f6rsta och andra bataljon var f\u00f6rlagda norr om nuvarande
\nkyrkbacken mot nuvarande Sales v\u00e4gsk\u00e4l. En del av Helsinge regementet l\u00e5g vid Birgitta kyrkan och tv\u00e5 skvadroner av livgardet till h\u00e4st vid v\u00e4gen p\u00e5 Sandan. Vid \u00e5n v\u00e4ster om \u00e5bron, som blev f\u00e4rdig \u00e5r 1789) \u2014 ungef\u00e4r en halv km \u2014 hade ett sexpunds batteri placerats och \u00e5tminstone en trepunds kanon.<\/p>\n

\u201dHan skall vara v\u00e4lkommen\u201d<\/strong><\/h3>\n

Det ber\u00e4ttas, att von Vegesack satt till bords i pr\u00e4stg\u00e5rden den 29 augusti d\u00e5 ett ilbud st\u00f6rtade in med rapport: \u201dFienden har anfallit f\u00f6rposterna!\u201d<\/p>\n

\u201dHan skall vara v\u00e4lkommen!\u201d utropade Vegesack, reste sig genast fr\u00e5n frukostbordet, urs\u00e4ktade sig f\u00f6r v\u00e4rdfolket f\u00f6r sitt pl\u00f6tsliga uppbrott. Han steg till h\u00e4st och skyndade \u00e5t det h\u00e5ll, d\u00e4rifr\u00e5n skottv\u00e4xling h\u00f6rdes.<\/p>\n

Vegesack s\u00e5g, hur ryssarna v\u00e4llde ner fr\u00e5n \u00c5s\u00e4ndan i kolonner, som bredde ut sig i l\u00e5nga j\u00e4garkedjor. Vegesack var en temperamentsfull man, som snabbt fattade
\nbeslut. Ordonnanser skickade han ut till svenska reserven vid Birgitta kyrkan att den skulle marschera upp i slagordning.
\nRyssarna \u00f6ppnade en h\u00e4ftig eld mot f\u00f6rhuggningarna. Den m\u00e5ste besvaras. Vegesack red snabbt till artilleribef\u00e4lhavaren kapten Uggla och befallde honom att l\u00e5ta kanonerna tala.
\n\u2014 \u00c4nnu \u00e4r inte tid! svarade Uggla p\u00e5 sitt trygga s\u00e4tt. Vegesack var inte van att f\u00e5 s\u00e5dant svar fr\u00e5n sina underlydande. Han blev ledsen och s\u00e4nde sin adjutant att h\u00e4mta fram det artilleri han f\u00f6rt med sig fr\u00e5n Sverige. Och det r\u00e4ckte inte l\u00e4nge, f\u00f6rr\u00e4n det kom i starkt trav.
\n\u2014 Herr general, \u00e5tertog Uggla, blottst\u00e4ll inte folk utan \u00e4ndam\u00e5l. Jag skall nog skall nog svara f\u00f6r utg\u00e5ngen!
\nUgglas m\u00e4rkv\u00e4rdiga trygghet gjorde intryck p\u00e5 Vegesack, som inte av naturen utrustats med denna egenskap. Ryssarna var d\u00e5 endast p\u00e5 druvhagelavst\u00e5nd. D\u00e5 och just d\u00e5 befriades kanonerna fr\u00e5n sitt kamouflage och den trygge Uggla kommenderade eld.<\/p>\n

V\u00e5gor av oordning b\u00f6rjade snart visa sig i ryssarnas m\u00f6rka led, skrev en som var med. De hade f\u00f6rs\u00f6kt sig p\u00e5 kringg\u00e5ende r\u00f6relse mot de v\u00e5ras h\u00f6gra flygel men misslyckats, sedan samma operation mot v\u00e4nstra flygeln och med samma resultat.
\nVegesack kastade in flera enheter av de svenska trupperna i striden. Bibikoffs anfallande avdelning b\u00f6rjade svikta och efter fyra timmars strid kunde b\u00e4gge svensk-finl\u00e4ndska flyglarna rycka fram\u00e5t. Ryssarna drog sig tillbaka och f\u00f6rf\u00f6ljdes p\u00e5 v\u00e4gen mot \u00d6mossa till. F\u00f6ljande dag var Vegesack d\u00e4r och ryssarna fortsatte till Honkaj\u00e4rvi.<\/p>\n

En uppseendev\u00e4ckande dag<\/strong><\/h3>\n

Knappast hade Lappfj\u00e4rdsbygden upplevt n\u00e5gon dag med s\u00e5 laddad sp\u00e4nning tidigare. S\u00e5 mycket folk koncentrerat p\u00e5 ett relativt litet omr\u00e5de! Totalt r\u00f6rde det sig om 7 500 soldater mer eller mindre engagerade i strid. Vegesack disponerade \u00f6ver ca 5 400 man och 15 kanoner och ryska h\u00e4rf\u00f6raren Bibikoff 2 150 man och 6 kanoner. Den numer\u00e4ra \u00f6verl\u00e4gsenheten var s\u00e4kert en viktig faktor f\u00f6r stridens utg\u00e5ng.
\nOch hur reagerade bygdens civila innebyggare, de som inom syn- och h\u00f6rh\u00e5ll bevittnade striden? Var det inte med mycken oro och \u00e4ngslan?<\/p>\n

\u2014 O, Herre, hur skall detta sluta!<\/p>\n

Det var s\u00e4kert f\u00e5, som hade det lugn och den dristighet som Bruskgubben lade i dagen, d\u00e5 han s\u00e5 att s\u00e4ga \u00e5s\u00e5g striden fr\u00e5n f\u00f6rsta parkett, fr\u00e5n d\u00f6rren till rian 100\u2014150 m fr\u00e5n Lill\u00e5n p\u00e5 \u00f6stra sidan av landsv\u00e4gen.<\/p>\n

Och manfallet denna dag? Ryssarnas f\u00f6rluster uppges till 300 man. D\u00e4rav hade en stor del tagits som f\u00e5ngar. Svenskarnas f\u00f6rlust anges som mindre k\u00e4nnbar.<\/p>\n

Wilhelm von Schwerin<\/strong><\/h3>\n

var med i den trupp som kom under Vegesacks ledning till Kristinestad. Han var kyrkoherdeson fr\u00e5n Sala, en 15-\u00e5rig yngling, nyss dimitterad fr\u00e5n krigsakademin. Som artillerist kom han inte att vara med i striden i Lappfj\u00e4rd, f\u00f6r \u201dd\u00e4r fick intet batteri vara med.\u201d \u00a0Men i striden i \u00d6mossa den 6 september fick han erk\u00e4nsla f\u00f6r \u201dr\u00e5dighet och kyla\u201d.<\/p>\n

Han s\u00e5rades sv\u00e5rt i Oravais den 14 september och han dog den 26 och begrovs samma dag p\u00e5 kv\u00e4llen p\u00e5 Kalajoki kyrkog\u00e5rd. Kalajokiborna reste en gravv\u00e5rd p\u00e5 hans grav \u00e5r1903.<\/p>\n

\"\"
Wilhelm von Schwerins gravsten i Kalajoki restes av ortsborna \u00e5r 1903, just efter att den f\u00f6rsta f\u00f6rryskningsv\u00e5gen hade avtagit i Finland. Fotot fr\u00e5n juni 2026.<\/figcaption><\/figure>\n

I ett brev till f\u00f6r\u00e4ldrarna ber\u00e4ttade ynglingen om striderna och upplevelserna i Finland. Med detta som utg\u00e5ngsmaterial skrev J L Runeberg dikten Wilhelm von Schwerin i F\u00e4nrik St\u00e5ls s\u00e4gner.<\/p>\n

Ebenhard von Vegesack<\/strong><\/h3>\n

tillh\u00f6rde en baltisk \u00e4tt och han var f\u00f6dd i Rostock i Tyskland \u00e5r 1763. Modern bar det ryktbara krigarnamnet von Bl\u00fccher. \u00c5r 1808 var han sedan med i Oravais, d\u00e4r han blev s\u00e5rad. 1813 var han med i f\u00e4ltt\u00e5get mot Napoleon. Han dog 1818 i Stockholm. En st\u00e5tlig gravv\u00e5rd, som upptar namnen p\u00e5 hans f\u00e4ltslag restes 1883 av \u201dsvenska krigsm\u00e4n\u201d \u00f6ver hans grift p\u00e5 Klara kyrkog\u00e5rd i Stockholm.<\/p>\n

\"\"
von Vegesack ligger begravd invid Klara kyrka i centrala Stockholm och p\u00e5 stenens fot finns namnen p\u00e5 de st\u00e4llen d\u00e4r han deltagit i strider \u00e5r 1808, bland annat Lappfj\u00e4rd och Oravais.<\/figcaption><\/figure>\n

Traditionen konserverar minnena<\/strong><\/h3>\n

Det \u00e4r klart att minnen fr\u00e5n striden i Lappfj\u00e4rd levde l\u00e4nge, ja, de lever ju \u00e4n. De som brukade jorden, d\u00e4r kriget g\u00e5tt fram, fick konkreta bevis om striden. Man hittade druvhagel och kanonkulor. Och \u00e4nnu g\u00f6res fynd. Potatistr\u00f6skan \u00e4r d\u00e4rvid effektiv. H\u00e4rom \u00e5ret fick Nils Kl\u00e5vus, som bor n\u00e4ra Lill\u00e5n en fj\u00e4rdedels kanonkula i sin potatistr\u00f6ska. Tidigare hade han hittat flera druvhagel. Hur mycket av dylika krigssouvenirer ligger \u00e4nnu inte i marken, som inte kunnat er\u00f6vras av plogen? \u00c5tminstone en kosackv\u00e4rja finns i Lappfj\u00e4rd, om den \u00e4r fr\u00e5n 1808 eller senare \u00e4r sv\u00e5rt att s\u00e4ga.<\/p>\n

Ocks\u00e5 en del ortsnamn erinrar om striden. En del av g\u00e5rdstunet hos Sigurd Korsb\u00e4ck, som bor vid Lillsundsv\u00e4gen n\u00e4ra Lill\u00e5n b\u00e4r namnet Batteritegen. Enligt traditionen skulle ryssmossen, som ligger \u00f6ster om landsv\u00e4gen vid \u201dSyhallen\u201d ha blivit begravningsplats f\u00f6r en del stupade ryssar. P\u00e5 \u00e5sen intill finns stenanhopningar, som man l\u00e4tt kan ta som f\u00f6rskansning fr\u00e5n striden.<\/p>\n

\"\"
Nils Kl\u00e5vus t.h. visar upp den del av en kanonkula som han hade hittat i sin potatis\u00e5ker f\u00f6r Sigurd Korsb\u00e4ck. De st\u00e5r p\u00e5 Batteritegen, som torde ha f\u00e5tt sitt namn efter striderna i Lappfj\u00e4rd \u00e5r 1808.<\/figcaption><\/figure>\n

Monumentet<\/strong><\/h3>\n
\"\"
Det h\u00e4r svarta tr\u00e4korset restes n\u00e4ra landsv\u00e4gen efter striderna i Lappfj\u00e4rd. I dag skulle det st\u00e5 framf\u00f6r Kantilena.<\/figcaption><\/figure>\n

Ett h\u00f6gt svart tr\u00e4kors restes n\u00e5gon g\u00e5ng p\u00e5 1800-talet invid landsv\u00e4gens \u00f6stra sida mittemot Sandlidt\u00e5, allts\u00e5 Lillsundsv\u00e4gen. \u00c5rtalet 1808 var inskuret i detta.<\/p>\n

I god tid f\u00f6re hundra\u00e5rsminnet av striden tog patriotiska Lappfj\u00e4rdsbor initiativet till att hugf\u00e4sta tilldragelsen i sten. Bo-G\u00f6ran Ingves vet ber\u00e4tta, att stenen som f\u00e4rdigt slipad l\u00e5g g\u00f6md bakom uthusen i v\u00e4ntan p\u00e5 att den skulle resas.<\/p>\n

Tiden var s\u00e4rskilt fosterl\u00e4ndsk i b\u00f6rjan av 1900-talet, d\u00e5 man i v\u00e5rt land k\u00e4mpade f\u00f6r landets autonomi. Men enligt g\u00e4llande best\u00e4mmelser fick monument av detta slag inte resas utan \u00f6verhetens tillst\u00e5nd. Till exempel N\u00e4rpes fick avslag p\u00e5 sin anh\u00e5llan.<\/p>\n

I Lappfj\u00e4rd restes minnesstenen tydligen utan anh\u00e5llan och ortstidningen Syd-\u00d6sterbotten n\u00e4mner ingenting om tilldragelsen. Men den invigdes vid en v\u00e4lbes\u00f6kt h\u00f6gtidlighet, ber\u00e4ttar Lina Knus, som var f\u00f6dd \u00e5r 1887. Den unge l\u00e4raren Frans Teir h\u00f6ll invigningstalet och han talade s\u00e5, att folket h\u00e4pnade och n\u00e5gon f\u00e4llde kommentaren: \u201dHande sku ha l\u00e4rt se ti pr\u00e4st!\u201d \u00a0P\u00e5 kv\u00e4llen fortsatte festligheterna med en sammankomst p\u00e5 ungdomshemmet.<\/p>\n

Monumentet fick en mycket l\u00e4mplig plats med ett neutralt fundament, ett mindre flyttblock. Texten \u00e4r mycket neutral, allt i siffror:
\n18 29\/8 08 \u2013 19 29\/8 08.<\/strong><\/p>\n

De indelta soldaterna fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd<\/strong><\/h3>\n

Granskar man f\u00f6rteckningen \u00f6ver d\u00f6da uti Lappfj\u00e4rds f\u00f6rsamling f\u00f6r augusti 1808 s\u00e5 kan man konstatera, att ingen Lappfj\u00e4rdsbo \u00e4r antecknad som stupad vid striden den 29, ingen heller i Oravaisslaget den 14 september. Vanliga d\u00f6dsorsaker som anges vid denna tid \u00e4r koppor, r\u00f6dsot, r\u00f6tfeber. Var stred de indelta soldaterna fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd? Ja, de h\u00f6rde till N\u00e4rpes kompani av \u00d6sterbottens regemente. Detta stod under major Carl von Otters ledning och den 29 augusti avmarscherade hans avdelning fr\u00e5n Nummij\u00e4rvi l\u00e4ngs med Kyr\u00f6skangasv\u00e4gen till Kauhajoki.<\/p>\n

Enligt roteringen, stadf\u00e4st av konungen den 12 dec. 1733, fanns det 30 soldattorp i Lappfj\u00e4rd. En del d\u00e4rav d\u00e5 i Sideby, Stor\u00e5, B\u00f6tom, Tj\u00f6ck, M\u00f6rtmark. Det betydde 30 soldater. S\u00e5 fanns det dessutom l\u00f6jtnantbost\u00e4llet \u00d6jst i Lappfj\u00e4rd och f\u00e4ltv\u00e4belsbost\u00e4llet Bengts i P\u00e5skmark.<\/p>\n

Genom nytt p\u00e5bud \u00e5r 1803, d\u00e5 krigsstyrkan skulle \u00f6kas, med ny rotering \u00e5lades Lappfj\u00e4rds socken att anskaffa 40 soldattorp ut\u00f6ver de tidigare. 40 rotar till, s\u00e5ledes. Torpen skulle vara inr\u00e4ttade 1807. Besiktning skedde i oktober 1807. Ett Vasa regemente bildades samma \u00e5r. Det var t\u00e4nkt att det skulle best\u00e5 av 8 kompanier, varav ett Lappfj\u00e4rds-kompani. Det blev dock endast 6 kompanier: Korsholm, N\u00e4rpes, Nykarleby, Peders\u00f6re, Storkyro och Ilmola p\u00e5 totalt 700 man.<\/p>\n

Fredsslutet<\/strong><\/h3>\n

Den 17 september 1984 \u00e4r det 175 \u00e5r sedan fred sl\u00f6ts \u201dmellan den svenska och den ryska makten\u201d \u2014 f\u00f6r att tala med von D\u00f6beln. Fredstraktaten undertecknades i Fredrikshamn den 17 september 1809.<\/p>\n

\u201dSveriges utt\u00f6mda k\u00e4llor till\u00e5ta inte forts\u00e4ttning av en strid, b\u00f6rjad av politiskt misstag och som i tv\u00e5 \u00e5r avtynat alla dess krafter. Sverige f\u00f6rlorar Finland, tredjedelen av Svenska Kronans omr\u00e5de, f\u00f6rlorar den stolta Finska nationen, sitt kraftigaste st\u00f6d.\u201d Ungef\u00e4r s\u00e5 formulerade sig generalmajor von D\u00f6beln, d\u00e5 han den 8 oktober. 1809 tog avsked av trupperna vid kyrkan i Ume\u00e5.<\/p>\n

Sorgespelet var \u00e4ndat. I plundrade, krigsh\u00e4rjade byar \u2014 inte minst i Syd\u00f6sterbotten \u2014 fick m\u00e4nniskor fr\u00e5n ett noll\u00e4ge treva vidare med fattigdom som en envis f\u00f6ljeslagare.<\/p>\n

K\u00e4llitteratur:<\/strong><\/p>\n