{"id":26103,"date":"2026-08-28T23:01:05","date_gmt":"2026-08-28T20:01:05","guid":{"rendered":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=26103"},"modified":"2026-08-28T23:02:35","modified_gmt":"2026-08-28T20:02:35","slug":"om-hushallningen-och-nybyggens-anlaggande-i-finland-och-osterbotten","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=26103","title":{"rendered":"Om Hush\u00e5llningen och nybyggens anl\u00e4ggande i Finland och \u00d6sterbotten"},"content":{"rendered":"

Rektor Eric Juvelius fr\u00e5n Gamla Karleby skrev \u00e5r 1773 en bok som trycktes p\u00e5 Kungliga Finska Boktryckeriet i Stockholm och han skriver d\u00e4r om sina resor i Finland och \u00d6sterbotten. Vissa delar av ber\u00e4ttelsen som inte \u00e4r av intresse f\u00f6r en \u00f6sterbottning har medvetet utel\u00e4mnats. Texten renskrivits av Lasse Backlund i augusti 2026.<\/strong><\/span><\/p>\n

\"\"
P\u00e4rmbilden p\u00e5 Eric Juvelius bok om hush\u00e5llningen och nybyggens anl\u00e4ggande i Finland och i \u00d6sterbotten. Boken trycktes i Stockholm \u00e5r 1773.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Eric Juvelius gjorde sin resa norrut l\u00e4ngs Per Brahes postv\u00e4g, ocks\u00e5 kallad Strandv\u00e4gen och han tyckte att den v\u00e4gen var i d\u00e5ligt skick \u00e4nda upp till Lappfj\u00e4rd. P\u00e5 \u00e5terv\u00e4gen tog han den b\u00e4ttre ”\u00d6vre v\u00e4gen” eller Kyr\u00f6skangasv\u00e4gen som gick genom den stora Tavastskogen, f\u00f6rbi Kyro Skanz, via k\u00e4llan Kuninkaanl\u00e4hde och vidare s\u00f6derut.<\/figcaption><\/figure>\n

Finland \u00e4r ett stort och h\u00e4rligt land, under Sveriges krona. Ifr\u00e5n ryska gr\u00e4nsen, l\u00e4ngs vid sj\u00f6sidan till Torne\u00e5 stad, \u00e4r Finland \u00f6ver 150 mil l\u00e5ngt. Mitt genom landet ifr\u00e5n Bottniska viken \u00e4r det p\u00e5 somliga st\u00e4llen 50 eller 40, och i \u00d6sterbotten \u00f6ver 30 mil brett till ryska gr\u00e4nsen.<\/p>\n

Strandv\u00e4gen fr\u00e5n \u00c5bo till \u00d6sterbotten, sker redan genom Bj\u00f6rneborg, f\u00f6rbi Christina, genom Wasa, Ny Karleby, Gamla Karleby och s\u00e5 vidare.<\/p>\n

Fem mil fr\u00e5n \u00c5bo s\u00e5g jag talltr\u00e4den barkade till tj\u00e4rved och tv\u00e5 mil till Bj\u00f6rneborgs socken och stad, blev jag varse en tj\u00e4rdal men inte p\u00e5 flera st\u00e4llen, den v\u00e4gen n\u00e5gon tj\u00e4rtillverkning f\u00f6rr\u00e4n i \u00d6sterbotten. D\u00e5 jag strax k\u00e4nde igen mitt fosterland, dess lynne och deras hush\u00e5llning. Under v\u00e4gen, d\u00e4r jag for f\u00f6rbi blev jag varse en stor och vacker samt tjockv\u00e4xt tallskog men inte till tj\u00e4rtillverkningen vidr\u00f6rd.<\/p>\n

Jag m\u00f6tte en g\u00e5ng om sommaren, d\u00e5 jag reste till Gamla Karleby fr\u00e5n \u00c5bo, \u00f6vre v\u00e4gen \u00f6ver Tavastskogen, 4 mil fr\u00e5n \u00c5bo en bonde, som hade en halv tunna tj\u00e4ra p\u00e5 k\u00e4rran. Denna skulle han f\u00f6ra till \u00c5bo och bonden trodde att han f\u00f6r en tunna kunde f\u00e5 18 Dal.K:mt. Det blev l\u00f6n f\u00f6r m\u00f6dan att br\u00e4nna tj\u00e4ra och inte f\u00f6ra den l\u00e4ngre \u00e4n 4 mil till \u00c5bo. V\u00e5ra b\u00f6nder i \u00d6sterbotten k\u00f6ra tj\u00e4ran p\u00e5 12 mil om vintern ned till Staden och f\u00e5r h\u00f6gst 15 Dal f\u00f6r tunnan.<\/p>\n

Emellan Bj\u00f6rneborg och Christina Stad, ungef\u00e4r 12 mil, \u00e4r ingen landsv\u00e4g, utan skall en resande om sommaren komma fram med b\u00e5t eller ridande. B\u00e4gge s\u00e4tten brukade jag om h\u00f6sten 1749, d\u00e5 jag reste fr\u00e5n \u00c5bo till Gamla Karleby, som \u00e4r min \u00e4mbetsort l\u00e4ngs med Strandv\u00e4gen.<\/p>\n

Den tid Finland var under ryska \u00f6verv\u00e4ldet f\u00f6rs\u00f6kte kungen flera g\u00e5nger att g\u00f6ra brukbar landsv\u00e4g mellan Christinestad och Bj\u00f6rneborg men han m\u00e5ste avbryta f\u00f6rs\u00f6ket. En liten g\u00e5ngv\u00e4g \u00e4r allenast, som kallas landsv\u00e4g och postv\u00e4g och d\u00e4r sker resan fot om fot. Det g\u00f6r den \u00e4nda till Lappfj\u00e4rds socken i \u00d6sterbotten, d\u00e4r bron g\u00e5r \u00f6ver Stor\u00e5 \u00e4lven.<\/p>\n

P\u00e5 norra sidan om bron, b\u00f6rjar nu den ordin\u00e4ra landsv\u00e4gen. Uti samma Lappfj\u00e4rds socknen och den del som ligger nedanf\u00f6r sockenkyrkan, p\u00e5 v\u00e4stra sidan om \u00e4lven ligger en vacker och stor \u00e4ng. H\u00e4r och d\u00e4r finns stora alar, som ekar p\u00e5 kungliga Djurg\u00e5rden, gr\u00e4set v\u00e4xte p\u00e5 den h\u00e4r \u00e4ngen r\u00e4tt ymnigt och blomstren luktade starkt.<\/p>\n

H\u00e4r och d\u00e4r finns stora j\u00f6lar, som ruddammar och n\u00e4ckblad och n\u00e4ckpumpor var i samma s\u00e5 kallade lampar, efter \u00d6sterbottniska svenskan. Jag t\u00e4nkte att m\u00e5nne inte rudor skulle finnas d\u00e4r. Jag tog d\u00e4rf\u00f6r noten av min goda v\u00e4n, kapellanen vid f\u00f6rsamlingen. Han hade ocks\u00e5 en stor del av \u00e4ngen under kapellansbolet och f\u00f6rs\u00f6kte dra not efter rudor. Det gick ocks\u00e5 v\u00e4l an.<\/p>\n

Vi anv\u00e4nde ingen b\u00e5t, utan vi gick l\u00e4ngs stranden och l\u00e4ngs backen och drog noten till en vik d\u00e4r vi sammanfogade henne. D\u00e5 m\u00e5ste vi g\u00e5 ned i vattnet, som trots sommarhettan var mycket kallt i j\u00f6lan. Det fanns en risk att vi skulle dra p\u00e5 oss frossan mitt i juli m\u00e5nad. Vi fick r\u00e4tt vackra och stora rudor, och s\u00e5dana ruddammar fanns det m\u00e5nga av p\u00e5 den vackra och h\u00f6rika \u00e4ngen. I Lappfj\u00e4rd l\u00e4rde jag mig ett nytt s\u00e4tt att s\u00e4tta ut kassor efter nejon\u00f6gon i str\u00f6mmen. Det d\u00e4r har jag redan skrivit om i den tryckta \u201dBeskrivning om Nejon\u00f6gons fisket i \u00d6sterbotten\u201d.<\/p>\n

N\u00e4rpes socken tog emot Lappfj\u00e4rds socken. Vid v\u00e4gen s\u00e5g jag accurat s\u00e5dana stenh\u00f6gar av knappursten, som liknade de kummel eller v\u00e4gvisare p\u00e5 sj\u00f6n f\u00f6r de sj\u00f6farande. S\u00e5dana brukade uppresas i sk\u00e4rg\u00e5rdar med en stake mitt uti, som skall visa segelleden och som kan ses i Svenska och \u00c5bo sk\u00e4ren.<\/p>\n

Jag b\u00f6rjade t\u00e4nka att h\u00e4r m\u00e5ste havet ha gott fordomsdags och att dessa stenr\u00f6sen har varit v\u00e4gvisare.<\/p>\n

N\u00e4rpes socken \u00e4r den andra i \u00d6sterbotten, s\u00f6der ifr\u00e5n r\u00e4knat. Den \u00e4r b\u00e5de stor och folkrik och med ett ganska gott \u00e5ker- och \u00e4ngsland som naturen har gett. Det \u00e4r den b\u00e4sta i hela \u00d6sterbotten, b\u00e5de till l\u00e4ge som fruktbarhet.<\/p>\n

Folket i N\u00e4rpes klagade \u00f6ver en slags mask, som p\u00e5 sommaren f\u00f6rt\u00e4rde gr\u00e4set. Jag s\u00e5g sj\u00e4lv m\u00e5nga vita st\u00e4llen p\u00e5 \u00e4ngen, som liknade avbr\u00e4nd mark, som har f\u00f6rorsakats av en slags mask som har f\u00f6rt\u00e4rt gr\u00e4set. Det vore v\u00e4rt att utr\u00f6na vad slags mask det \u00e4r och hur en s\u00e5dan skadeg\u00f6rande ohyra kunde utd\u00f6das.<\/p>\n

Den tredje socknen (allts\u00e5 Mustasaari eller Korsholm, Lasses anm) tog nu emot, norrut vid sj\u00f6sidan, d\u00e4r jag har varit n\u00e4stan ett halvt \u00e5r och den ligger l\u00e4ngs en \u00e4lv. D\u00e4r s\u00e5 jag n\u00e5got som jag inte har sett n\u00e5gon annanstans i \u00d6sterbotten. Det var s\u00e5 att folk \u00f6verallt, utom pr\u00e4stg\u00e5rdsfolket, s\u00e5 v\u00e4nde all stubb\u00e5ker p\u00e5 h\u00f6sten med spadar.<\/p>\n

Jag fr\u00e5gade d\u00e5 att varf\u00f6r g\u00f6r de s\u00e5 och de svarade att de hade gjort s\u00e5 i alla tider. Jordm\u00e5nen var f\u00f6r det mesta sandig och h\u00e4r och d\u00e4r blandad med lera. F\u00f6r \u00f6vrigt m\u00e5dde folket bra och de hade fin b\u00e4rgning, trots att de inte hade s\u00e5 fina \u00e5krar, som i N\u00e4rpes socken. N\u00e4rpes ligger s\u00f6der om och Wasa socken norr om.<\/p>\n

Musta Sari, kallas Wasa socken, mycket stor men best\u00e5r mest av holmar och sk\u00e4r. H\u00e4r f\u00e5r bonden sitt br\u00f6d ifr\u00e5n de spannm\u00e5lsrika socknarna, allts\u00e5 b\u00e5da Kyro, Ilmola och Laihela, som alla har goda \u00e5krar. Wasabonden byter emot bort sin fisk mot spannm\u00e5l i de \u00f6vre socknarna.<\/p>\n

N\u00e4r jag \u00e5r 1770 om sommaren reste \u00f6vre v\u00e4gen till \u00c5bo, fick jag se Storkyro \u00e5ker, med uttrycket \u201dStor-Kyro \u00e5ker, Limingo \u00e4ng, har knappt sin like i bredd eller l\u00e4ngd\u201d. D\u00e4r fanns ocks\u00e5 ett stort \u00e5kerf\u00e4lt p\u00e5 b\u00e5da sidor om Kyro \u00e4lv P\u00e5 dess \u00f6stra sida s\u00e5g jag knappt n\u00e5gon skog alls utan endast \u00e5krar. Jag m\u00e4rkte dock att r\u00e5ghalmen och axen var mindre \u00e4n i Gamla Karleby, Ny Karleby och Peders\u00f6re socknar. Orsaken till det \u00e4r att i dessa kommuner finns det mera \u00e4ngar men mindre \u00e5krar. I de b\u00e5da Kyrosocknarna och i Ilmola d\u00e4remot finns det mera \u00e5krar \u00e4n \u00e4ngar, vilket betyder att g\u00f6dseln inte r\u00e4cker till alla \u00e5krar.<\/p>\n

\u00c5kern brukades v\u00e4l h\u00e4r, i synnerhet tr\u00e4des\u00e5kern. R\u00e5gen stod ganska t\u00e4t, som en r\u00f6rvass men med mycket smal halm och sm\u00e5 ax emot r\u00e5gv\u00e4xten, mot de norra socknarna. Jag m\u00e5ste tillst\u00e5 att h\u00e4r var ett ganska stort \u00e5kerf\u00e4lt p\u00e5 b\u00e4gge sidor om \u00e4lven, upp emot skogen.<\/p>\n

Att dessa socknar b\u00e4ttre brukar sina och ofta kj\u00f6ra dem \u00e4n i de norra socknarna, som i synnerhet Gamla Karleby, Peders\u00f6re och Kronoby, \u00e4r att b\u00f6nderna i dessa nu sistn\u00e4mnda socknar, in p\u00e5 sommaren sysselsatt sig med skeppsbygge och tj\u00e4rbr\u00e4nneri. Kyroborna d\u00e4remot har inget annat att g\u00f6re f\u00f6re h\u00f6tiden infaller, \u00e4n att sk\u00f6ta sin \u00e5ker. Om b\u00f6nderna i norr hade haft lika goda \u00e5kerland som Kyrobonden, s\u00e5 skulle de genast ha l\u00e4mnat tj\u00e4rbruket.<\/p>\n

I Kyrolandet och i Ilmola s\u00e5g jag inga steng\u00e4rdsg\u00e5rdar, eftersom d\u00e4r inte finns n\u00e5gra stenar. Men i de norra socknarna d\u00e4remot finns det breda murar, speciellt i Gamla Karleby d\u00e4r de \u00e4r stora som kring slott. I Gamla Karleby k\u00e4nner jag en bonde som har steng\u00e4rdsg\u00e5rdar runt alla sina \u00e5krar och har tv\u00e5 f\u00e4hus av sten, som vardera kan rymma 60 klavbundra n\u00f6tdjur. Bonden sj\u00e4lv bor i ett hus av den gr\u00f6vsta furu, s\u00e5 v\u00e4l byggt med panelade tak i fr\u00e4mmande stugan, s\u00e5 att det \u00e4r r\u00e4tt hyggligt att se.<\/p>\n

Under v\u00e4gen genom Stor Kyro fick jag tillf\u00e4lle att se det st\u00e4lle, d\u00e4r ett blodigt f\u00e4ltslag \u00e4gde rum 19 februari 1714 mellan Sverige och Ryssland. Rysarna vann slaget p\u00e5 grund av att v\u00e5rt kavalleri gav vika och det ledde till att fotfolket blev kringr\u00e4nt. Till en b\u00f6rjan hade v\u00e5ra trupper en viss framg\u00e5ng att de fick fiendens stycken och hade kunnat h\u00e5lla platsen om v\u00e5rt kavalleri hade st\u00e5tt.<\/p>\n

Slaget skedde p\u00e5 b\u00e5da sidor om \u00e4lven, som d\u00e5 var frusen. Fortfarande syns det m\u00e4rken d\u00e4r slaget hade skett.<\/p>\n

Nu tar Ilmola socken emot och d\u00e4r finns ocks\u00e5 stora \u00e5krar men ocks\u00e5 stora skogar. I den h\u00e4r socknen br\u00e4nns det mycket tj\u00e4ra. Tv\u00e5 \u00e4lvar l\u00f6per genom socknen. B\u00e5de i Ilmola och i Stor Kyro s\u00e5g jag r\u00e4tt vackra bondg\u00e5rdar med dubbla v\u00e5ningar p\u00e5 flera st\u00e4llen och de var r\u00f6dm\u00e5lade. D\u00e4r fanns det mindre byar, t\u00e4tt bebyggda som sm\u00e5 st\u00e4der och det var snyggt och rent i husen.<\/p>\n

I den sista g\u00e4stgivareg\u00e5rden i Ilmola moderkyrkby, d\u00e4r jag l\u00e5g om natten fanns det tapeter i flera rum och g\u00e5rden l\u00e5g vackert p\u00e5 \u00e5kanten.<\/p>\n

Nu l\u00e4mnade jag \u00d6sterbotten och begav mig om morgonen p\u00e5 den l\u00e5nga v\u00e4gen genom Tavastskogen. Den \u00e4r 12 mil l\u00e5ng, och d\u00e4r l\u00e4ngs v\u00e4gen bor det endast fyra b\u00f6nder, det \u00e4r allts\u00e5 tre mil mellan varje g\u00e5rd.<\/p>\n

Den f\u00f6rsta g\u00e5rden som jag kom till l\u00e5g \u00e4nnu i Ilmola sockens \u00f6versta kapell. G\u00e5rden l\u00e5g vid ett tr\u00e4sk, det var l\u00e5gl\u00e4nt med ganska liten \u00e5ker p\u00e5 sandmark. D\u00e4remot fanns det en stor tj\u00e4rdal. Tr\u00e4sket var fiskrikt och p\u00e5 dess andra sida l\u00e5g det en bondg\u00e5rd, vars \u00e5ker var av samma beskaffenhet.<\/p>\n

Nu tog jag v\u00e4gen till den s\u00e5 kallade skansen, vid v\u00e4gen stod en stolpe med en tavla p\u00e5 som visade att d\u00e4r fanns gr\u00e4nsen, skillnaden mellan \u00d6sterbotten och \u00c5bo l\u00e4n. Upp p\u00e5 ett st\u00e4lle s\u00e5g jag v\u00e4ster ut mot Bottniska viken h\u00f6ga backar och berg, som nu syntes bl\u00e5a under himlen. Jag f\u00f6rest\u00e4llde mig att det var B\u00f6toms bergen, ovanf\u00f6r Christina Stad i Lappfj\u00e4rds socken. D\u00e4r l\u00e4r det ha legat ett fartygsvrak.<\/p>\n

Nu var det torr sandhed jag \u00e5kte \u00f6ver men v\u00e4gen var h\u00e5rd. Min h\u00e4st var van att l\u00f6pa ett j\u00e4mnt lopp och h\u00e4rda ut. Lyckligtvis bl\u00e5ste det lite, f\u00f6r annars hade br\u00f6msarna alldeles \u00e4tit upp mig och h\u00e4sten.<\/p>\n

Jag hade d\u00e5 ingen skjutsgosse, utan jag skulle sl\u00e4ppa l\u00f6s h\u00e4sten n\u00e4r jag kom fram till g\u00e4stgivareg\u00e5rden. H\u00e4sten kunde d\u00e5 ensam g\u00e5 hem, efter att han hade \u00e4tit f\u00e4rdigt. En stor och grov tallskog stod p\u00e5 b\u00e5da sidorna av v\u00e4gen och skogselden hade grasserat h\u00e4r och d\u00e4r. Nedanf\u00f6r backarna syntes stora mossar, d\u00e4r hjortronen nu b\u00f6rjade mogna och marken lyste av de r\u00f6da b\u00e4ren och tuvorna var s\u00e5 t\u00e4ta, som om de vore planterade.<\/p>\n

Jag kom middagstiden fram till Skansen, efter att ha \u00e5kt sex mil fr\u00e5n morgonstunden. Ett litet stycke fr\u00e5n g\u00e5rden b\u00f6rjade mindre alar och bj\u00f6rkar visa sig, som kunde betyda att jag n\u00e4rmade mig en g\u00e5rd. Skansen eller Bondeg\u00e5rden som s\u00e5 kallas, ligger p\u00e5 en h\u00f6g backe vid en liten \u00e4lv. Jag s\u00e5g h\u00e4r mullvallar, efter en skans som skulle ha funnits d\u00e4r. Jag vilade middag d\u00e4r hos bonden, som bodde r\u00e4tt bra och hade ett vackert hus trots att han bodde i ett annat l\u00e4n, d\u00e4r det endast fanns p\u00f6rten.<\/p>\n

Jag fr\u00e5gade av bonden varf\u00f6r det hade funnits en skans d\u00e4r. Bonden som pratade finska, sade att det varit \u201dH\u00e4t\u00e4 aika\u201d i Sverige, n\u00e5got som p\u00e5 svenska kunde kallas Br\u00e5tid. Ryssen fruktade f\u00f6r Sverige och svensken var r\u00e4dd f\u00f6r ryssen. F\u00e4stningen skall ha varit av mullvallar, p\u00e5 vilka stycken har legat och tv\u00e5 portar gjorda av j\u00e4rn. I Skansen skulle det funnits en bes\u00e4ttning p\u00e5 n\u00e5gra hundra man.<\/p>\n

Vid den h\u00e4r g\u00e5rden fanns det god \u00e5kerjord p\u00e5 b\u00e5da sidor om \u00e4lven och en vacker \u00e4ng upp emot skogen.<\/p>\n

H\u00e4rifr\u00e5n kom jag till en g\u00e5rd, som l\u00e5g allena vid ett tr\u00e4sk, d\u00e4r fanns vackra \u00e5krar och \u00e4ngar, samt ett gott mulbete. Av en h\u00e4ndelse kom jag h\u00e4r att g\u00e5 in i gummans mj\u00f6lkbod och fick se ett kar som var fullt med surmj\u00f6lk. Jag fr\u00e5gade henne vad hon skulle anv\u00e4nda s\u00e5 mycket mj\u00f6lk till och hon sade d\u00e5 att den skall sparas till vintern. D\u00e5 n\u00e4r den hade frusit till, s\u00e5 gick det att hugga ur n\u00e5got stycke och blanda med vatten till dricka. Vilken hush\u00e5llning var ej s\u00e5 elak.<\/p>\n

Sedan \u00e5kte jag vidare till den bekanta k\u00e4llan, som v\u00e4ller upp vatten fr\u00e5n en landbacke och ger s\u00e5 mycket vatten ifr\u00e5n sig att en kvarn, som ligger strax nedanf\u00f6r kan g\u00e5. Vid en gr\u00f6n plan stod en tavla och tavla p\u00e5, att Hans H\u00f6gstsaliga Kungliga Majest\u00e4t Adolf Fredrik d\u00e4r \u00e4tit middag \u00e5r 1752 om sommaren och att han hade druckit ur k\u00e4llan.<\/p>\n

Nu hade jag ungef\u00e4r \u00be dels mil kvar till g\u00e4stgivareg\u00e5rden. N\u00e4r jag n\u00e4rmade mig g\u00e5rden gick en v\u00e4g lite norrut, som var Kyrkov\u00e4gen till Ikalis moderkyrka och till den g\u00e5rden hade den g\u00e5rd som kallades Skants 8 mil.<\/p>\n

N\u00e4r jag kom till den g\u00e5rden, s\u00e5g jag att jag d\u00e5 var i s\u00f6dra delen av Finland, p\u00e5 grund av deras usla husbyggnad. H\u00e4r var v\u00e4l en liten fr\u00e4mmande kammare men deras p\u00f6rt och andra uthus var b\u00e5da l\u00e5ga och illa timrade och ingen ordning vid byggandet. I synnerhet var p\u00f6rtlidret s\u00e5 tr\u00e5ngt och l\u00e5gt att jag med m\u00f6da kunde komma igenom med sch\u00e4sen. Och \u00e4nnu v\u00e4rre var det i andra g\u00e5rden, som jag kom ifr\u00e5n och skulle \u00f6ver natten vila mig i en sl\u00e4de, som de drog in i p\u00f6rtet.<\/p>\n

H\u00e4r finns mycket furuskog, att den kan falla p\u00e5 dem men de bem\u00f6dar sig inte att hugga \u00e5t sig s\u00e5 m\u00e5nga furustockar att de kunde bygga sig ett b\u00e4ttre boningsrum. Och det besynnerliga var att n\u00e4r jag nu kom till detta nattkvarter, hade jag f\u00f6rst sv\u00e5rt att slippa in genom porten och mitt p\u00e5 g\u00e5rden fanns en g\u00f6dselstack d\u00e4r n\u00e5gra n\u00f6t och 3-4 bockar l\u00e5g.<\/p>\n

H\u00e4r var nu en stor by vid en sj\u00f6 och deras \u00e5krar l\u00e5g v\u00e4l till. H\u00e4r s\u00e5g jag ocks\u00e5 humleg\u00e5rdar. Vad landets l\u00e4ge betr\u00e4ffar s\u00e5 var h\u00e4r ett l\u00e5ngt h\u00e4rligare land \u00e4n \u00d6sterbotten. \u00c5krarna b\u00f6rjade p\u00e5 backar och str\u00e4ckte sig ned till sj\u00f6n och s\u00e5 var det p\u00e5 b\u00e5da sidor om sj\u00f6n, vars vatten rinner till havet genom Bj\u00f6rneborgs \u00e4lv.<\/p>\n

Nu hade jag sluppit igenom den l\u00e5nga Tavastskogen som var 12 mil l\u00e5ng och den k\u00f6rde jag p\u00e5 en dag. Upp p\u00e5 en hiskelig h\u00f6g backe gick en v\u00e4g och jag fr\u00e5gade skjutsgpssen, vart den v\u00e4gen gick och d\u00e5 svarade han att till kyrkan. Sedan jag d\u00e5 \u00e5kt ett stycke, sade gossen \u00e5t mig att uppe p\u00e5 den d\u00e4r backen kan man se fem kyrkor.<\/p>\n

Jag straffade gossen, som inte hade sagt det tidigare, i s\u00e5 fall hade jag g\u00e5tt och sett om det var sant. De kyrkor som man d\u00e4rifr\u00e5n skulle ha kunnat se var Ikalis moderkyrka, Tavastkyro, Mouhij\u00e4rvi, Alavo i Ilmajoki och Kanganp\u00e4 i Ikalis. M\u00f6jligtvis var det sant, eftersom backen var h\u00f6g men den var \u00e4nd\u00e5 bevuxen med tallar.<\/p>\n

Men nog \u00e4r det konstigt att man i Finland ska kunna se 5 kyrkor p\u00e5 en g\u00e5ng, efter de i landet ligger s\u00e5 l\u00e5ngt fr\u00e5n varandra. P\u00e5 den tolv milen genom Tavastskogen fanns det fyra bondg\u00e5rdar, s\u00e5 kanske det skulle g\u00e5 att anl\u00e4gga n\u00e5gra nybyggen d\u00e4r?<\/p>\n

N\u00e4r jag kom samma v\u00e4g tillbaka till \u00c5bo och reste hem\u00e5t till Gamla Karleby, kom jag att k\u00f6ra vilse p\u00e5 den h\u00e4r Tavastskogen. Det \u00e4r m\u00f6jligt p\u00e5 den h\u00e4r v\u00e4gen, eftersom det \u00e4r sl\u00e4t och j\u00e4mn sandmo. Tallarna st\u00e5r s\u00e5 glesa att jag inte m\u00e4rkte v\u00e4gvisaren, som visade v\u00e4gen v\u00e4sterut. Men jag tog v\u00e4gen norrut och k\u00f6rde ungef\u00e4r en halv mil.<\/p>\n

Men d\u00e5 m\u00e4rkte jag att v\u00e4gen gick nedf\u00f6r och p\u00e5 slutet fick jag se r\u00f6kar g\u00e5 upp. D\u00e5 s\u00e5g jag att de br\u00e4nde tj\u00e4ra uti n\u00e5gon tj\u00e4rdal, som l\u00e5g i en backe. D\u00e5 v\u00e4nde jag om och \u00e5kte samma v\u00e4g tillbaka.<\/p>\n

Nu syntes ett l\u00e4gre land norr ut, m\u00e5nne det inte skulle vara m\u00f6jligt att nybyggare kunde sl\u00e5 sig ned d\u00e4r? P\u00e5 en 12 mil l\u00e5ng v\u00e4g m\u00e5ste det ju rymmas fler \u00e4n fyra g\u00e5rdar.<\/p>\n

Det vet vi att d\u00e4r en sluttande backe m\u00f6ter en mosse, s\u00e5 finns d\u00e4r en b\u00e4ttre jordm\u00e5n d\u00e4r b\u00e5de bj\u00f6rkar och alar kunde v\u00e4xa. D\u00e4r alar v\u00e4xer, \u00e4r det b\u00f6rdig jordm\u00e5n.<\/p>\n

I Gamla Karleby i \u00d6sterbotten, \u00e4r 22 nybyggen anlagda, 6 i ett kapellj\u00e4ld av 30 ordin\u00e4ra hemman. Uti \u00f6vre kapellet 12 och i moderkyrkl\u00e4net de \u00f6vriga<\/p>\n

I \u00d6sterbotten finns det 29 pastorater och om det skulle anl\u00e4ggas 10 nybyggen i vart och ett skulle det bli 290. Nu finns det i Finland 4 landsh\u00f6vdingel\u00e4n, om nu i vart och ett vore s\u00e5 m\u00e5nga nybyggen som i \u00d6sterbotten s\u00e5 blev det 1\u00a0200 nybyggen. Och m\u00e5nne de inte kunde ut\u00f6kas?<\/p>\n

L\u00e4ngs den Bottniska viken och Finska viken \u00e4r det s\u00e5 t\u00e4tt bebott att det \u00e4r sv\u00e5rt f\u00f6r n\u00e5gon nybyggare att sl\u00e5 sig ned. Upp \u00e5t landet d\u00e4remot finns det rum, i synnerhet n\u00e4r m\u00e5nga socknar i \u00d6sterbotten \u00e4r 24 mil l\u00e5nga. De gr\u00e4nsar upp \u00e5t Savolax, Paldamo socken, vid Kajana stad, \u00e4r i omkrets 100 mil. M\u00e5nne inte i den socknen n\u00e5gra nybyggen kunde anl\u00e4ggas, i synnerhet nu n\u00e4r tre kapellkyrkor d\u00e4r skall byggas.<\/p>\n

Jag vill g\u00e5 tillbaka och ber\u00e4tta om min resa till \u00c5bo \u00e5r 1770, p\u00e5 \u00f6vre v\u00e4gen genom Tavastskogen. S\u00e5 snart jag nu l\u00e4mnat denna l\u00e5nga och obebodda skogen, kom jag till stora byar och t\u00e4tt bebodda g\u00e5rdar, med \u00e5kerf\u00e4ltallt omkring de f\u00f6rr omn\u00e4mnda stora sj\u00f6n, som l\u00f6per till havet f\u00f6rbi Bj\u00f6rneborgs stad.<\/p>\n

Invid denna sj\u00f6 s\u00e5g jag p\u00e5 en backe tre kyrkor, alla moderkyrkor av vilka tv\u00e5 var byggda av sten och den tredje av tr\u00e4d men alla tre stod vid sj\u00f6stranden.<\/p>\n

I Tyrvis var en makal\u00f6s bro, byggd \u00f6ver den brusande forsen. Den var s\u00e5 bred att tv\u00e5 vagnar kunde \u00e5ka i bredd. D\u00e4r s\u00e5g jag n\u00e5gonting, som jag inte hade sett f\u00f6r, n\u00e4mligen eb som satt i en b\u00e5t i den brusande str\u00f6mmen och metade efter makrill. P\u00e5 b\u00e5da sidor, d\u00e4r bron gick \u00f6ver \u00e4lven, l\u00e5g r\u00e4tt vackra \u00e5krar som sluttade ner mot sj\u00f6n. H\u00e4r v\u00e4xte hasseltr\u00e4d och oxel. Nya blomster s\u00e5g jag ocks\u00e5 h\u00e4r och h\u00f6rde och s\u00e5g andra s\u00e5ngf\u00e5glar.<\/p>\n

Den bekanta norska N\u00e4ktergalen, eller Norska Taltrasten, som i \u00d6sterbotten om v\u00e5rnatten sitter i de h\u00f6gsta grantopparna och sjunger hela natten. Den liknar lite den ordin\u00e4ra N\u00e4ktergalen, den som jag b\u00e5de sett och h\u00f6rt i Tavastland.<\/p>\n

Fr\u00e5n Tavastskogens slut och \u00e4nda fram till \u00c5bo, \u00e4r en god bel\u00e4genhet p\u00e5 \u00e5ker och \u00e4ng, d\u00e5 man har farit \u00f6ver den stora sj\u00f6n, som leder allt ut till havet vid Bj\u00f6rneborg. Efter det kommer Loimijoki emot den resande och den \u00e4lven g\u00e5r genom m\u00e5nga socknar och rinner ocks\u00e5 ut fr\u00e5n s\u00f6der i Bj\u00f6rneborg.<\/p>\n

Efter att man har k\u00f6rt \u00f6ver denna \u00e4lv, s\u00e5 kommer Aura \u00e4lv emot den resande. Den kommer snett fr\u00e5n norr och l\u00f6per f\u00f6rbi \u00c5bo och d\u00e4rf\u00f6r kallas akademin i \u00c5bo ofta \u201dAcademia ad Auram\u201d.<\/p>\n

Det som g\u00f6r Finland b\u00e5de fruktsam och till bel\u00e5tenhet h\u00e4rlig, \u00e4r de m\u00e5nga insj\u00f6ar och \u00e4lvar som landet \u00e4r fullt av.<\/p>\n

\u00c5r 1740 om vintern reste jag till Hollola socken i Tavastland. De socknar som jag d\u00e5 reste genom var alla av samma bel\u00e4genhet, som de som ligger l\u00e4ngs den \u00f6vre v\u00e4gen fr\u00e5n \u00c5bo till \u00d6sterbotten. D\u00e4r finns stora och vackra \u00e5kerf\u00e4lt, de har sm\u00e5 sj\u00f6ar och b\u00e4ckar och p\u00e5 sidor finns fina \u00e5krar och \u00e4ngar.<\/p>\n

Hollola \u00e4r en stor socken, och den ligger b\u00e5de \u00f6ster och v\u00e4ster om den stora sj\u00f6n Pejene (allts\u00e5 P\u00e4ij\u00e4nne), som str\u00e4cker sig \u00e4nda upp till \u00d6sterbotten och i s\u00f6der rinner ut i Finska viken. I norr rinner en del ocks\u00e5 ut i Bottenviken. Den h\u00e4r stora sj\u00f6n b\u00f6rjar vid pr\u00e4stg\u00e5rden i Hollola. Jag f\u00f6ll i f\u00f6rundran n\u00e4r jag sommaren d\u00e4refter, s\u00e5g pr\u00e4stg\u00e5rdens \u00e5kerf\u00e4lt. R\u00e5gen stod stor och frodig med l\u00e5nga ax och grov halm. Tr\u00e4des\u00e5kern var inte alls brukad utan bestod ocks\u00e5 \u00e5kerjorden av en becksvart mylla.<\/p>\n

Jag fr\u00e5gade en g\u00e5ng prosten Bengt Krok, som d\u00e5 var kyrkoherde d\u00e4r, vad orsaken var varf\u00f6r pr\u00e4stg\u00e5rds\u00e5kern hade s\u00e5dan svart jordm\u00e5n, speciellt \u00e5kern p\u00e5 Herrg\u00e5rds \u00e4gorna, d\u00e4r jag bodde. Den l\u00e5g tre fj\u00e4rdedels mil fr\u00e5n kyrkan. Han svarade d\u00e5 att det var hans f\u00f6retr\u00e4dare, kyrkoherde Bergner som var b\u00e4ttre fiskare \u00e4n \u00e5kerman. Pr\u00e4stg\u00e5rds\u00e5kern i Hollola var i l\u00e4gervall d\u00e5 Krok kom dit.<\/p>\n

Bredvid kyrkan i Hollola fanns en h\u00f6g backe och d\u00e4r skulle i tiderna har funnits ett krutbruk och jorden p\u00e5 den backen var svart som kol och blandad med slagg eller sinder. Jorden fr\u00e5n denna backe l\u00e4t Krok f\u00f6ra till \u00e5kern, som av naturen bestod av grov sand med sm\u00e5 knappursten. Sedan f\u00f6rde Krok sinder, kol och slagg fr\u00e5n gamla smedjor, till \u00e5kern s\u00e5 att jordm\u00e5nen blev riktigt svart.<\/p>\n

Det \u00e5ret d\u00e5 jag var d\u00e4r fick prosten p\u00e5 sin r\u00e5g\u00e5ker 28 tunnor sk\u00f6rd av en tunnas uts\u00e4de men han sade att han brukar f\u00e5 upp till 30 tunnor. Besynnerligt var det som han ber\u00e4ttade f\u00f6r mig att av 5 kappar med vete fick 7 tunnor och 8 kappar grovt vete.<\/p>\n

Jag bad d\u00e5 prosten att han skulle visa upp sina \u00e5krar f\u00f6r Kungliga Vetenskapsakademin, som nyligen hade inr\u00e4ttats i Stockholm men prosten ville \u00e4nnu testa sina f\u00f6rs\u00f6k, f\u00f6re han skulle g\u00f6ra dem allm\u00e4nt k\u00e4nda.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Rektor Eric Juvelius fr\u00e5n Gamla Karleby skrev \u00e5r 1773 en bok som trycktes p\u00e5 Kungliga Finska Boktryckeriet i Stockholm och han skriver d\u00e4r om sina resor i Finland och \u00d6sterbotten. Vissa delar av ber\u00e4ttelsen som inte \u00e4r av intresse f\u00f6r Forts\u00e4tt l\u00e4sa Om Hush\u00e5llningen och nybyggens anl\u00e4ggande i Finland och \u00d6sterbotten<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":19,"menu_order":521,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-26103","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/26103","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=26103"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/26103\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":26105,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/26103\/revisions\/26105"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/19"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=26103"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}