{"id":25957,"date":"2026-06-02T22:07:40","date_gmt":"2026-06-02T19:07:40","guid":{"rendered":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=25957"},"modified":"2026-06-02T22:31:53","modified_gmt":"2026-06-02T19:31:53","slug":"duvornas-liv-i-sydosterbotten","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=25957","title":{"rendered":"Duvornas liv i Syd\u00f6sterbotten"},"content":{"rendered":"

Gunnar Gr\u00f6ndahl skrev \u00e5r 1979 i Syd-\u00d6sterbotten att tamduvan (p\u00e5 latin Columba livia domestica), som p\u00e5 finska heter att fr\u00e5n tuuva och tuuvi till pula, pulu och kulu, h\u00e4rstammar fr\u00e5n Pyreneiska halv\u00f6n, fr\u00e5n F\u00e4r\u00f6arna och fr\u00e5n medelhavsl\u00e4nderna. Den anses ha varit m\u00e4nniskans f\u00f6ljeslagarna i mer \u00e4n 5 000 \u00e5r.<\/strong><\/span><\/p>\n

Artikeln \u00e4r renskriven av Lasse Backlund i juni 2026. Texten har moderniserats med inget v\u00e4sentligt har utel\u00e4mnats.<\/strong><\/span><\/p>\n

\"\"
\u00c5r 1979 var duvslaget bredvid ungdomslokalen i d\u00e5ligt skick och d\u00e4r bodde inga duvor. Fotot med duvslaget \u00e4r klippt ur tidningen Syd-\u00d6sterbotten och nere till v\u00e4nster syns familjen Rintam\u00e4kis g\u00e5rd p\u00e5 By\u00e5sv\u00e4gen.<\/figcaption><\/figure>\n

Duvan har som m\u00e5nget annat djur b\u00e5de v\u00e4nner och f\u00f6rf\u00f6ljare bland m\u00e4nniskorna . Till exempel i t\u00e4torternas h\u00f6ghus f\u00e5r man i regel inte mata duvor p\u00e5 balkongerna. Den p\u00e5 m\u00e5nga h\u00e5ll talrika stammen anses utg\u00f6ra ett hygieniskt problem, d\u00e5 de smutsar ner och sprider smitta. Dock \u00e4r ju duvan en st\u00e4dernas karakt\u00e4rsf\u00e5gel, en symbol f\u00f6r gammal kultur.<\/p>\n

Att den \u00e5tminstone periodvis varit mycket popul\u00e4r, framg\u00e5r till exempel fr\u00e5n ber\u00e4ttelsen om syndafloden, d\u00e5 kaptenen Noa s\u00e4nde ut duvan, f\u00f6r att sondera huruvida trakterna kring Ararats berg var klara f\u00f6r att kunna tr\u00e4da ut ur arken.<\/p>\n

Duvan anses \u00e4ven som en symbol f\u00f6r fred. Sinnesbilden f\u00f6r dess fredsmission understryks genom att till exempel vid olympiska spel sl\u00e4pps duvor ut i tusental, f\u00f6r att spridas i alla riktningar.<\/p>\n

Brevduvan \u00e4r \u00e4nnu, trots att den har mist en del av sin viktiga brevb\u00e4rarroll, p\u00e5 m\u00e5nga h\u00e5ll objekt f\u00f6r uppf\u00f6dning i stor skala. I verkligheten \u00e4r tamduvan inte alls s\u00e5 fredlig mot sina artfiender. H\u00e4ftiga slagsm\u00e5l f\u00f6reg\u00e5r avg\u00f6randet av rangordningen i flocken.<\/p>\n

Duvan verkar dock att ha varit popul\u00e4r, en statussymbol och ett inslag i m\u00e4nniskans boendemilj\u00f6. Ocks\u00e5 i v\u00e5rt nordliga land har stammen funnit sin hemvist \u00e4nda norr om polcirkeln. Den har ocks\u00e5 varit f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r m\u00e5nga vetenskapliga utredningar b\u00e5de vad g\u00e4ller dess utbredning, s\u00e4tt f\u00f6r h\u00e4ckning och eventuell spridare av smittor. Dess ber\u00e4ttigande till existens i nuvarande antal diskuteras, i synnerhet i t\u00e4torter.<\/p>\n

Fr\u00e5n v\u00e5r lands\u00e4nda finns ytterst knapph\u00e4ndiga uppgifter om dess f\u00f6rekomst f\u00f6rr och nu. I det f\u00f6ljande framkommer i denna sak helst n\u00e5gra detaljer i detta avseende \u2013 kanske n\u00e5gon g\u00e5ng till nytta f\u00f6r eventuell framtida forskning.<\/p>\n

Fr\u00e5n Dagsmarks horisont<\/strong><\/h3>\n

\u201dStassduvor\u201d inplanterades i Dagsmark n\u00e5got f\u00f6re \u00e5r 1910, d\u00e5 de med s\u00e4kerhet redan fanns p\u00e5 orten. \u201dPelas Viktor\u201d Lillkull torde med st\u00f6rsta s\u00e4kerhet ha inf\u00f6rt dem fr\u00e5n Kristinestad, som s\u00e5ledes \u00e5tminstone redan denna tid hade en stam med duvor.<\/p>\n

Gamla kyrkans torn i staden var hem f\u00f6r duvor och tornsvalor p\u00e5 1930-talet. F\u00f6rr \u201dvankade\u201d p\u00e5 torget \u00e5tminstone n\u00e5got par duvor efter torgkommersens slut. Detta var f\u00f6r landsborna en syn, som p\u00e5minde om gammal kultur och h\u00f6gre status. D\u00e4rf\u00f6r var det inte f\u00f6rv\u00e5nande att m\u00e5nga g\u00e4rna tog dem med sig hem, till exempel till Dagsmark.<\/p>\n

Vid en diskussion med chefredakt\u00f6r Utter ifall en stad b\u00f6r ha r\u00e5d att h\u00e5lla sig med s\u00e5dan status, som en egen duvstam var, tror jag nog att vi var p\u00e5 samma ja-linje. I dag har staden inte ordnade provianteringsf\u00f6rh\u00e5llanden f\u00f6r sina duvor eller andra f\u00e5glar.<\/p>\n

Till exempel f\u00e5gelbr\u00e4det i R\u00e5dhusparken borde tj\u00e4na sitt \u00e4ndam\u00e5l, allts\u00e5 vara ett st\u00e4lle f\u00f6r matning av f\u00e5glar, till och med duvor. En s\u00e5dan \u00e5tg\u00e4rd fr\u00e5n stadens sida skulle inte rubba balansen i \u00e5rsbudgeten. F\u00e5gelliv i R\u00e5dhusparken skulle s\u00e4kert bli ett st\u00e4lle bes\u00f6kt av unga och \u00e4ldre, allts\u00e5 ett st\u00e4lle f\u00f6r avkoppling.<\/p>\n

I Dagsmark finns \u00e4nnu personer som kan intyga att \u00e5tminstone \u00e5r 1910 fanns det \u201dstassduvor\u201d, som m\u00e5nga sm\u00e5barn tuggade br\u00f6d \u00e5t. Detta gjordes i f\u00f6rbr\u00f6dringens tecken men trots det hade f\u00f6r\u00e4ldrarna sv\u00e5rt att godk\u00e4nna matningen av duvorna. Tiderna var fattiga och maten i knappare laget. \u00c4nd\u00e5 tror jag att folk tog b\u00e4ttre hand om dem, \u00e4n vad som nu g\u00f6rs.<\/p>\n

P\u00e5 m\u00e5nga g\u00e5rdar byggdes boplatser under takdroppet, bland annat hos \u201dPelas Viktor\u201d och \u201dHolmbergas Kalle\u201d. En tom p\u00e4rtspikl\u00e5da var en vanlig l\u00f6sning till boplats men ocks\u00e5 holkar och hyllor av olika typer f\u00f6rekom.<\/p>\n

Sommaren 1915 hade duvorna invaderat stenkistorna under Storbron, d\u00e4r de bodde i flera tiotal. Sannolikt blev de ofredade, eftersom de bodde d\u00e4r endast en kortare tid.<\/p>\n

Duvslaget i Dagsmark<\/strong><\/h3>\n

Vid genomresa i Dagsmark kan man \u00e4nnu mittemot folkskolan p\u00e5 motsatta sidan av landsv\u00e4gen se ett litet hus med sm\u00e5 \u00f6ppningar, st\u00e5ende p\u00e5 en stolpe. Det \u00e4r s\u00e4kert en ovanlig byggnad i v\u00e5rt land och ingen vet varifr\u00e5n modellen \u00e4r h\u00e4mtad. Avsikten med bygget var att byns duvor skulle ha en egen fristad.<\/p>\n

Duvslaget byggdes i b\u00f6rjan av 1930-talet av djurv\u00e4nnen och originalet \u201dLillsj\u00f6 Bagarin\u201d, som var utbildad konditor och kurskamrat med Karl Fazer. Bagaren Josef Lillsj\u00f6 hade en lite karamellfabrik i sitt hem. Han tillverkade mycket omtycka karameller, s\u00e5 kallade \u201ds\u00e5kerb\u00e5llar\u201d, som han sedan for och s\u00e5lde \u00e5t olika uppk\u00f6pare i landsdelen. \u00c4nnu k\u00f6per vi karameller med smak av anis eller eucalyptus, likadana som Lillsj\u00f6 Bagarin tillverkade p\u00e5 sin tid. Synen med Lillsj\u00f6 Bagarin i h\u00e4stvagnen p\u00e5 landsv\u00e4gen var k\u00e4nnspak.<\/p>\n

\u00c4nnu p\u00e5 1940-talet var duvslaget bebott av ett tiotal duvor, som alla hade olika f\u00e4rger. De kunde vara brunr\u00f6da, st\u00e5lgr\u00e5, svarta och till och med vita. Nu \u00e4r duvslaget i behov av renovering, precis som m\u00e5nga andra byggnader p\u00e5 landsbygden. P\u00e5 det lokala planet diskuteras detta \u00e4rende ocks\u00e5 men ingenting verkar h\u00e4nda ocj n\u00e5gon f\u00f6rb\u00e4ttring blir det inte. Nu \u00e4r duvslaget glest och st\u00f6ttat med stolpar, som g\u00f6r att kattorna slipper upp och kan h\u00e4rja bland duvorna, som d\u00e5 m\u00e5ste l\u00e4mna boplatsen. Det har till och med h\u00e4nt att kattor ocks\u00e5 anv\u00e4nder duvslaget som viloplats. Borde inte vi dagsmarkbor g\u00f6ra n\u00e5got?<\/p>\n

F\u00f6rekomsten av duvor i lands\u00e4ndan<\/strong><\/h3>\n

Som av det f\u00f6reg\u00e5ende framg\u00e5r har Kristinestad haft duvor f\u00f6re \u00e5r 1910, d\u00e5 Dagsmark bevisligen haft en egen stam, som var h\u00e4mtad fr\u00e5n staden. Ocks\u00e5 i Lappfj\u00e4rd fanns det p\u00e5 1920-talet ett visst best\u00e5nd av duvor med vissa avbrott till nu.<\/p>\n

I Skaftung by fanns \u00e4nnu i \u00f6verg\u00e5ngen till 1950-talet en svag duvstam, sannolikt av gammalt datum. F\u00e5glarna bodde i porten hos \u201dGam\u00e4l Grankullas\u201d och hos Lennart Enholms i uthusen. Likas\u00e5 klagade kyrkv\u00e4ktaren i Sideby att duvor smutsade ner i kyrkstapeln, dit de slapp in. Ett misslyckat f\u00f6rs\u00f6k till inplantering gjordes i Tr\u00e4skvik p\u00e5 1950-talet. Duvh\u00f6ken var f\u00f6r effektiv d\u00e4r, f\u00f6r att en stam skulle ha utsikter att uppst\u00e5.<\/p>\n

Ocks\u00e5 i P\u00f6rtom f\u00f6rekom p\u00e5 1950-talet n\u00e5gra duvor, det var rester av en gammal stam och de hittade mat i en gammal kvarn i \u00f6stra P\u00f6rtom. N\u00e4rpes har stor sannolikhet haft sina duvor i en forts\u00e4ttning \u00e4nda till nu.<\/p>\n

Till och med i Uttermossa s\u00e5g jag bon uppsatta \u00e5t duvor hos Uddfolks \u00e5r 1915 men sannolikt har duvh\u00f6ken \u00e4ven h\u00e4r jagat f\u00f6r effektivt i sitt revir.<\/p>\n

Lokala iakttagelser<\/strong><\/h3>\n

D\u00e5 jag av of\u00f6rklarlig anledning f\u00e5tt denna fredens symbol p\u00e5 hj\u00e4rnan, skall ytterligare n\u00e5gra praktiska erfarenheter skrivas ned. Dessa minneserfarenheter \u00e4r lokala f\u00f6r tiden ungef\u00e4r fr\u00e5n \u00e5r 1915 tills nu.<\/p>\n

F\u00f6rsta fr\u00e5gest\u00e4llningen \u00e4r om dessa f\u00e5glar klarar sig \u00e5ret runt utan hj\u00e4lp av m\u00e4nniskan? Nu sedan de sm\u00e5 mj\u00f6lkvarnarna , s\u00e4dessorterarna och h\u00e4starna f\u00f6rsvunnit eller blivit bortrationaliserade, s\u00e5 hittar de nog inte den mat som de skulle beh\u00f6va under vintern. Det g\u00f6r de inte ens i st\u00e4derna. Matning i direkt eller indirekt form \u00e4r nog ett villkor f\u00f6r att de skall \u00f6verleva. Till och med i Kristinestad \u00e4r duvstammen nu synnerligen svag, n\u00e5got tiotal h\u00f6gst. Vill vi ha en livskraftig duvstam, b\u00f6r nog matning ske i n\u00e5gon form \u00e5ret runt.<\/p>\n

Duvh\u00f6ken \u00e4r den stora fienden<\/strong><\/h3>\n

Som av ben\u00e4mningen framg\u00e5r \u00e4r duvh\u00f6ken den effektivaste bland h\u00f6kar f\u00f6r decimering av duvstammen. Erfarenhet fr\u00e5n f\u00e4ltet visar, att vid jakt \u00e4r nog h\u00f6ken ett str\u00e5 vassare, trots att den ofta misslyckas. Enstaka exemplar bland duvorna kan ibland l\u00e4ra sig att till\u00e4mpa en taktik, varmed de oftast klarar livhanken l\u00e4ngre \u00e4n medeltalet. Det finns duvor som i fr\u00e5ga om flygteknik \u00e4r j\u00e4mlik med duvh\u00f6ken.<\/p>\n

Vid jakten koncentrerar sig h\u00f6ken p\u00e5 duvor, som l\u00e4mnar flocken. Endast unga oerfarna h\u00f6kar f\u00f6rs\u00f6ker sig p\u00e5 att sl\u00e5 till mitt inne i flocken. I dylika fall blir det oftast i ett h\u00e5l genom flocken som de tr\u00e4ffar och kommer ut utan byte p\u00e5 andra sidan flocken. Duvh\u00f6ken har h\u00f6gsta behov av duvbyten i februari till b\u00f6rjan av maj m\u00e5nad.<\/p>\n

Annat vilt i markerna \u00e4r denna knappt och best\u00e5r av de mest erfarna individerna, s\u00e5 h\u00f6ken har sv\u00e5rt att hitta f\u00f6da. \u00c4ven kr\u00e5kor duger denna tid oftare som f\u00f6da \u00e4n annars. P\u00e5 sommaren kommer h\u00f6ken og\u00e4rna in i bebyggelsen och duvorna har fredligare tider. Vanligen f\u00f6rs\u00f6ker h\u00f6ken hugga till med \u00f6verraskning men ifall den \u00e4r hungrig forts\u00e4tter nog jakten i flykten. D\u00e5 h\u00f6ken tr\u00e4ffar duvan, f\u00f6rs\u00f6ker den genom st\u00f6rtdykning klara sig till n\u00e5got g\u00f6mst\u00e4lle. I en s\u00e5dan flykt \u00e4r h\u00f6ken specialist och f\u00e5r vanligtvis sitt byte, som s\u00e4llan tas direkt i luften.<\/p>\n

F\u00f6rst p\u00e5 marken avlivar den snabbt sitt byte, ofta genom \u201dhalshuggning\u201d. I jaktens hetta kan h\u00f6ken f\u00f6rf\u00f6lja sitt byte in i byggnader eller flyga mot f\u00f6nster, s\u00e5 att den ofta sj\u00e4lv omkommer. Av en duvstam p\u00e5 ett 40-tal klarar endast 10\u201320 vintern utan att bli byte. H\u00f6ken kommer igen vanligen var annan eller var tredje dag. Man kan undra om den under tiden sm\u00e4lter sitt byte eller om den varierar sin kost med annan f\u00f6da.<\/p>\n

Sparvh\u00f6ken tar ocks\u00e5 duvor<\/strong><\/h3>\n

Det intr\u00e4ffar ibland att n\u00e5gon sparvh\u00f6k specialiserar sig p\u00e5 duvf\u00e5ngst. Denna sl\u00e5r duvan s\u00e5 att den faller till marken, d\u00e4r den slutliga striden b\u00f6rjar. Den varar ofta l\u00e4nge och \u00e4r s\u00e4kert sm\u00e4rtsam f\u00f6r duvan, eftersom sparvh\u00f6ken tycks b\u00f6rja avr\u00e4ttningen genom vingen p\u00e5 sidan tills den n\u00e5r f\u00e5gelns k\u00e4nsligare delar och d\u00f6den s\u00e5 sm\u00e5ningom f\u00f6ljer.<\/p>\n

Sparvh\u00f6ken \u00e4ter endast en del av duvan men kommer igen senare f\u00f6r att se om bytet finns kvar. Duvh\u00f6ken d\u00e4remot tar bytet direkt med sig p\u00e5 en g\u00e5ng.<\/p>\n

Duvans andra fiender<\/strong><\/h3>\n

Kattor g\u00e5ngar g\u00e4rna duvor och vanligtvis lyckas de f\u00e5nga oerfarna unga duvor. Kr\u00e5kan kan ocks\u00e5 ibland specialisera sig p\u00e5 att ta duvungar ur boet och kan h\u00e4rvid utveckla stor dj\u00e4rvhet. I synnerhet under 1930-talet var kr\u00e5kan en stor decimerare i detta avseende. P\u00e5 senare tid har kr\u00e5korna b\u00f6rjat hitta mat p\u00e5 avstj\u00e4lpningsplatserna och l\u00e5ter d\u00e5 duvorna vara i fred.<\/p>\n

F\u00f6re 1940-talet var duvh\u00f6ken inte daglig g\u00e4st vid duvslagen, inte ens p\u00e5 vintern som nu och man kan fr\u00e5ga sig varf\u00f6r. Mera h\u00f6nsf\u00e5gel i skogen och rapph\u00f6ns p\u00e5 r\u00e5g\u00e5krarna \u00e4r nu? Numera \u00e4r naturen vintertid fattig p\u00e5 vilt, till och med otillr\u00e4cklig f\u00f6r duvh\u00f6ken. Endast i t\u00e4torterna klara sig tamduvan i livskraftig stam \u00f6ver vintern. N\u00e4rheten av skog \u00e4r inte den r\u00e4tta milj\u00f6n f\u00f6r en duvstam.<\/p>\n

Duvornas f\u00e4rgvarianter<\/strong><\/h3>\n

I Dagsmark och Lappfj\u00e4rd var \u00e5ren 1940 \u2013 1950 ungef\u00e4r en tredjedel av duvorna av den brunr\u00f6da varianten. Nu saknas denna helt, inte bara i Syd\u00f6sterbotten utan ocks\u00e5 bland Vasa stads hundrade duvor. Denna sommar fanns en r\u00f6d duva i Dagsmark men den har nu f\u00f6rsvunnit och ingen vet vart. Kan det vara s\u00e5 att m\u00e5nga byggnader nu har f\u00e5tt annan f\u00e4rg \u00e4n r\u00f6d? Jag har ocks\u00e5 observerat att duvh\u00f6ken i f\u00f6rsta hand syns f\u00e5nga vita, svarta eller annars avvikande f\u00e4rgvarianter, s\u00e5 att de bl\u00e5gr\u00e5a och st\u00e5lgr\u00e5a blir kvar till sist.<\/p>\n

Skall vi h\u00e5lla oss med en duvstam?<\/strong><\/h3>\n

P\u00e5 1910 \u2013 1940-talen hj\u00e4lptes duvorna och d\u00e5 var tiderna fattiga. Nu har duvorna magra tider, men fenomenet \u00e4r k\u00e4nt. Allts\u00e5 vad har vi f\u00f6r nytta av dessa f\u00e5glar, \u00e4r deras existens ber\u00e4ttigad?<\/p>\n

D\u00e5 duvstammen i Dagsmark h\u00e5llits vid liv \u00e5tminstone sedan \u00e5r 1910, tyder detta p\u00e5 att de har omh\u00e4ndertagits av \u201dduvv\u00e4nliga\u201d personer. Det kan vara importeraren Pelas Viktor eller n\u00e5gon annan samtida person. Kanske den mest aktiva h\u00e4r var \u201dLillsj\u00f6 Bagarin\u201d och hans hustru Sofia och deras dotter Anna Weckstr\u00f6m. Dessa har svarat f\u00f6r att vi har haft en kontinuerlig stam \u00e4nda in till senaste tid. Detta har de inte gjort utan vissa personliga uppoffringar.<\/p>\n

Sofia har ber\u00e4ttat att hon av sin man fick som testamente \u201dta hand om duvorna\u201d, allts\u00e5 en ovanlig omsorg. Andra har ocks\u00e5 tillf\u00e4lligt tagit hand om dem men inte utan avbrott.<\/p>\n

Tamduvans familjeliv<\/strong><\/h3>\n

Duvan lever i engifte s\u00e5 l\u00e4nge b\u00e5da parterna lever. Om den ena omkommer s\u00f6ker den andra redan inom en vecka en ny livskamrat. B\u00e5da deltar i ungarnas uppf\u00f6dning men honan sk\u00f6ter mera om ungarna n\u00e4r de \u00e4r sm\u00e5 medan hanen tar han om dem n\u00e4r de blivit \u00e4ldre.<\/p>\n

Redan f\u00f6re den ena kullen \u00e4r flygf\u00e4rdig l\u00e4gger honan nya \u00e4gg, tv\u00e5 \u00e5t g\u00e5ngen. Om paret lever under trygga f\u00f6rh\u00e5llanden kan de ha \u00e4gg och ungar s\u00e5 gott som hela \u00e5ret. Endast p\u00e5 senh\u00f6sten d\u00e5 de f\u00e4ller mest fj\u00e4drar och d\u00e5 \u00e5rstiden \u00e4r som m\u00f6rkast h\u00e5ller de en paus i \u00e4ggl\u00e4ggandet. Med detta system hinner de producera 3 \u2013 5 kullar per \u00e5r.<\/p>\n

I b\u00e4sta fall hinner de f\u00f6rst kl\u00e4ckta ungarna sj\u00e4lva producera nya kullar under samma \u00e5r. Tillv\u00e4xten \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r snabb och ifall ingen decimering sker, s\u00e5 blir stammen snart f\u00f6r stor och en del anser att det \u00e4r b\u00e4st att \u201demigrera\u201d till ett annat revir. Ifall duvh\u00f6ken \u00e4r aggressiv tvingas \u00e4ven st\u00f6rre delen av flocken att s\u00f6ka sig till en fredligare bos\u00e4ttningsort.<\/p>\n

Kl\u00e4ckningen av \u00e4gg lyckas utan att ungarna blir missbildade trots str\u00e4ng k\u00f6ld upp emot -30 grader. Detta trots att duvorna bygger simpla och inte alls varmt inredda bon.<\/p>\n

Fassin<\/strong><\/h3>\n

\u00c4ven bland duvorna utvecklas ibland personligheter, s\u00e5dana med ovanliga egenskaper. En s\u00e5dan var \u201dFassin\u201d, som var en stor handuva. Den kom n\u00e5gonstans ifr\u00e5n till mitt duvslag och tillk\u00e4mpade sig en plats i flocken. Den blev mycket tam och ifall vi \u00f6ppnade k\u00f6ksd\u00f6rren kunde den p\u00e5 uppmaning komma in och titta hur vi bor.<\/p>\n

D\u00e5 vi flyttade till en annan ort tog vi med den och n\u00e5gra till och d\u00e4r fortsatte den att vara \u201dgamla Fassin\u201d. Den klarade alla h\u00f6kanfall men den klarade inte av tamkatten, som efter 5 \u00e5r blev dess \u00f6de.<\/p>\n

Bes\u00f6k av brevduvor<\/strong><\/h3>\n

Ifall man har en bofast duvflock, f\u00e5r denna ofta bes\u00f6k av sina vilda sl\u00e4ktingar, till exempel n\u00e5gon ung ringduva och detta h\u00e4nder f\u00f6r det mesta p\u00e5 sensommaren. De blir \u00e4nd\u00e5 aldrig godk\u00e4nda i flocken som fullv\u00e4rdiga, utan vistelsen blir kortvarig.<\/p>\n

Det har ocks\u00e5 h\u00e4nt att brevduvor har varit p\u00e5 korta bes\u00f6k. Detta h\u00e4nde speciellt efter de olympiska spelen i Helsingfors men det verkade som att det var under deras v\u00e4rdighet att b\u00f6rja umg\u00e5s med vanliga duvor, s\u00e5 de drog vidare efter en tids vila.<\/p>\n

Slutsats<\/strong><\/h3>\n

Om du har en duvkoloni och ger dig tid att iaktta dess g\u00f6randen och l\u00e5tanden, s\u00e5 hittar du mycket intressant. Det g\u00f6r man annars ocks\u00e5 i naturen, d\u00e4r det finns mycket m\u00e4nskligt agerade. \u00c4ven i flocken existerar en viss ordning. Lagarna \u00e4r h\u00e5rda och ob\u00f6nh\u00f6rligt sl\u00e5s avvikande individer ut.<\/p>\n

Trots att tamduvan inte g\u00f6r n\u00e5gon nytta, s\u00e5 b\u00f6r den ges sitt rum i f\u00f6r den avsedd \u201dnisch\u201d i naturens ordning. Vi skall inte se den som ett t\u00e4tortens problembarn. Utan duvor uppst\u00e5r ett tomrum, s\u00e4kert till saknad f\u00f6r m\u00e5nga!<\/p>\n

Denna tidningsartikel \u00e4r undertecknad av signaturen ”-hl”, som inte kan var n\u00e5gon annan \u00e4r Gunnar Gr\u00f6ndahl.<\/strong><\/span><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Gunnar Gr\u00f6ndahl skrev \u00e5r 1979 i Syd-\u00d6sterbotten att tamduvan (p\u00e5 latin Columba livia domestica), som p\u00e5 finska heter att fr\u00e5n tuuva och tuuvi till pula, pulu och kulu, h\u00e4rstammar fr\u00e5n Pyreneiska halv\u00f6n, fr\u00e5n F\u00e4r\u00f6arna och fr\u00e5n medelhavsl\u00e4nderna. Den anses ha Forts\u00e4tt l\u00e4sa Duvornas liv i Syd\u00f6sterbotten<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":17992,"menu_order":4,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-25957","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/25957","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=25957"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/25957\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":25963,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/25957\/revisions\/25963"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/17992"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=25957"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}