![\"\"](\"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/wp-content\/uploads\/2026\/02\/Otto-Lillhannus-ur-Sydin.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Otto Lillhannus (1890\u20131970) f\u00f6ddes i Lappfj\u00e4rd och han var son till Johan Ebb, senare Lillhannus (1860\u20131942) och Anna Greta (1863\u20131916). Otto var gift med Selma Karolina Storfors (1889\u20131976) fr\u00e5n Storfors i Dagsmark. Han arbetade som klockare i P\u00f6rtom och fick flera barn d\u00e4r. Musiken var hans stora intresse och den 14 januari 1947 skrev han en l\u00e4ngre text om danser och spelm\u00e4n fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd. Denna text publicerades postumt den 15 oktober 1971 i Syd-\u00d6sterbotten och Lasse Backlund har renskrivit den i februari 2026. Texten \u00e4r moderniserad men ingenting v\u00e4sentligt har \u00e4ndrats:<\/strong><\/span><\/p>\n Tack f\u00f6r de gamla k\u00e4ra melodierna och f\u00f6r det goda samspelet \u00e4vensom f\u00f6r den v\u00e4rdiga representation f\u00f6r hembygden som ni utf\u00f6rde i Vasaradion i s\u00f6ndags. S\u00e5 vitt jag vet finns det inte s\u00e5 mycket som kan t\u00e4vla om m\u00e4nniskans sinne och tankar s\u00e5som musiken. Om jag \u00e4r tr\u00f6tt och utled p\u00e5 allt och alla men kan f\u00f6rm\u00e5 mig att ta fiolen och spela en melodi, eller s\u00e4tta mig vid pianot och sjunga en s\u00e5ng, s\u00e5 blir jag befriad fr\u00e5n tr\u00f6ttheten och min sinnesst\u00e4mning \u00e4r r\u00e4ddad fr\u00e5n dystra och tunga tankar.<\/p>\n M\u00e5h\u00e4nda f\u00f6rst\u00e5r vi inte alltid att s\u00e4tta v\u00e4rde p\u00e5 denna musikens och s\u00e5ngens g\u00e5va och tacka Gud d\u00e4rf\u00f6r, s\u00e5som vi borde. De \u00e4r s\u00e5 att de som inte har f\u00e5tt denna skatt m\u00e5ste vara mycket fattigare. Musikens g\u00e5va f\u00f6rpliktar d\u00e4rf\u00f6r oss som f\u00e5tt den att anv\u00e4nda de r\u00e4tt och s\u00e5 att v\u00e5r egen sj\u00e4l har gl\u00e4dje d\u00e4rav \u00e4vensom att str\u00f6 musikens rosor j\u00e4mv\u00e4l s\u00e5 rikligt att ocks\u00e5 v\u00e5r n\u00e4sta f\u00e5r gl\u00e4dja sig d\u00e4rav.<\/p>\n D\u00e5 jag lyssnade p\u00e5 er i radion i Vasa fick jag n\u00e4stan d\u00e5ligt samvete f\u00f6r f\u00f6rsummelsen jag l\u00e5tit komma mig till last. Jag besl\u00f6t d\u00e5 att vid f\u00f6rsta b\u00e4sta tillf\u00e4lle skriva och meddela vad jag vet om gamla l\u00e5tar och spelm\u00e4n, innan det \u00e4r f\u00f6r sent och jag till \u00e4ventyrs inte l\u00e4ngre har tillf\u00e4lle till det.<\/p>\n Tyv\u00e4rr \u00e4r det inte s\u00e5 mycket jag vet. Kanske kunde man f\u00e5 fram mera genom tr\u00e4gen och metodisk forskning men det har jag inte haft tillf\u00e4lle till. Men det jag nu skall ber\u00e4tta h\u00e4r \u00e4r r\u00e4tt s\u00e5 intressant och d\u00e4rf\u00f6r ber jag att ni skall bevara dessa rader som ett minne av mig och av min farfar Erik Ebb.<\/p>\n Farfar Erik Henrik Mattsson Ebb (26.8.1814 \u2013 12.1.1904) och min k\u00e4re far Johan Lillhannus (7.7.1860 \u2013 2.5.1942) har ber\u00e4ttat f\u00f6r mig det lilla som jag har i minnet.<\/p>\n Vilka danser som har f\u00f6rekommit under tidernas tider i v\u00e5ra bygder \u00e4r sv\u00e5rt att numera gissa sig till. Farfar brukar tala om \u201dGavott\u201d och \u201dTre man Engel\u201d, som var vanliga i hans barndom f\u00f6rutom menuetten, polskan och valsen. Skalden Topelius ber\u00e4ttar i en av sina b\u00f6cker att menuetten f\u00f6rsta g\u00e5ngen s\u00e5gs och dansades hos landsh\u00f6vdingen i \u00c5bo den 25 augusti 1741. Detta h\u00e4nde d\u00e5 svenska officerare kom \u00f6ver till Finland f\u00f6r att f\u00f6rsvara v\u00e5rt land under lilla ofredens krig och de st\u00e4llde till med fest i \u00c5bo. En annan dans som d\u00e5 dansades var den s\u00e5 kallade \u201dL\u00e5ngdansen\u201d eller \u201dPolon\u00e4sen\u201d.<\/p>\n Under Gustaf III tid blev menuetten inf\u00f6rd till Sverige fr\u00e5n Frankrike och spred sig s\u00e5 sm\u00e5ningom \u00f6ver till Finland, fr\u00e4mst genom pr\u00e4stg\u00e5rdsfamiljer och \u00f6vriga tj\u00e4nstemannafamiljer.<\/p>\n Farfar Erik Ebb hade inte polka p\u00e5 sin repertoar men han hade 40 menuetter, 30 polskor och ett antal valser. Jag minns inte att han skulle ha spelat vare sig Gavott eller Tre man Engel.<\/p>\n Polkan, masurkan och schottisen kom sedan med n\u00e5gra betydande spelm\u00e4n. F\u00f6rutom farfar var Gustav Hellman, som kallades \u201dVilkas Gustav\u201d en av de fr\u00e4msta. Han var en liten ges\u00e4ll med haksk\u00e4gg och han hade endast ett \u00f6ga. Holm Karl Henrik och Josef Sm\u00e5tr\u00e4sk, som kallades \u201dStar\u00e4ngs Josip\u201d var ocks\u00e5 duktiga liksom Viktor Gullmes, f\u00f6re han reste till Amerika.<\/p>\n Den mest framst\u00e5ende spelmannen i Lappfj\u00e4rd, som har h\u00f6rt talas om var Henrik Mattfolk, som kallades \u201dMattfolk Hetj\u201d. Han var f\u00f6dd i Lappfj\u00e4rd 1790 och dog med titeln h\u00e4radsdomare \u00e5r 1867. Denna Henrik var en storv\u00e4xt och stilig karl, en ordnings man i alla avseenden och skattades mycket h\u00f6gt av min farfar Erik.<\/p>\n Henrik var stamfar till Erland Mattfolks mor Maj Mattfolk man jag vet inte hur m\u00e5nga generationer det finns d\u00e4remellan. Henrik var barn av 1700-talet och b\u00f6r av allt att d\u00f6ma ha haft sin glansperiod som spelman i b\u00f6rjan av 1800-talet.<\/p>\n Min farfar var f\u00f6dd \u00e5r 1814 och han b\u00f6rjade spela f\u00f6r Mattfolk Hetj vid 17 \u00e5rs \u00e5lder. Farfars far Matts tyckte att sonen Erik inte skulle l\u00e4ra sig spela, s\u00e5 han fick l\u00e4ra sig med fiolen i smyg. D\u00e5 det var vackert v\u00e4der klev han upp p\u00e5 lider\u00e5sarna. Farfars f\u00f6rsta l\u00e4rom\u00e4stare var Erik Mangs, d\u00e5varande \u00e4gare till den g\u00e5rd som Erland och Gunnar Ingves numera \u00e4ger. Jag f\u00f6rest\u00e4ller mig att den norra byggnaden h\u00e4rstammar fr\u00e5n \u00e4ldre dagar trots att den \u00e4r ombyggd. Den s\u00f6dra byggnaden \u00e4r ny och modernare, likas\u00e5 uthusbyggnaden som torde ha byggts av l\u00e4nsman Strang.<\/p>\n Spels\u00e4ttet under farfars och Mattdolk Hetjs tid var v\u00e4l ansatt och konstn\u00e4rligt. Den ena spelade melodin och den andra sekunderade, det vill s\u00e4ga accompanjerade. Det h\u00e4r s\u00e4ttet att spela har sedan inte anv\u00e4nts, f\u00f6rutom i Sverige d\u00e4r skickliga yrkesallmogespelm\u00e4n beh\u00e4rskar tekniken.<\/p>\n Torsten P\u00e4rus har ber\u00e4ttat om en h\u00e4ndelse med Erik Ebb och hans spelkamrats t\u00e5lmodiga s\u00e4llskapande \u00e4ven efter ett tre dagars br\u00f6llop i Idb\u00e4cken p\u00e5 1830-talet.<\/p>\n Br\u00f6llopet f\u00f6rsiggick i Idb\u00e4cken p\u00e5 norra sidan, den tiden s\u00e4kert i utkanten av Lappfj\u00e4rds kyrkoby och Erik Ebb och Mattfolk Hetj var spelm\u00e4n d\u00e4r. Den stora och skickliga spelmannen Hetj och den sp\u00e4da Erik Ebb, d\u00e5 mycket ung. Hetj m\u00e5ste ha gillat Erik som spelkamrat, eftersom det var gott gry i honom.<\/p>\n Bland g\u00e4sterna fanns \u201dHanos bondinas\u201d tv\u00e5 barn, en son och en dotter. Hanosin var bonde p\u00e5 Lillhannus hemman och hans dotter var f\u00f6rlovad med en pojke fr\u00e5n norra sidan med namnet Ivars.<\/p>\n Under den andra dagen, efter ringlekarna och den f\u00f6rr\u00e4diska toddyn lade han sig att sova i \u00e5backen men knappast riktigt n\u00e4ra \u00e5n. Efter en tid b\u00f6rjade man sakna honom och efter en tid hittade man honom drunknad i \u00e5n. Man behandlade den drunknade med alla metoder, bland annat rullades han fram och tillbaka.<\/p>\n Jag har inte varit med om s\u00e5dant men troligtvis gjordes detta rullande i \u00e5terupplivningssyfte, s\u00e5 att med magen ned\u00e5t f\u00e5 ut s\u00e5 mycket vatten som m\u00f6jligt ur den drunknade.<\/p>\n Efter detta blev st\u00e4mningen p\u00e5 br\u00f6llopet i Idb\u00e4cken sorglig. Man gr\u00e4t och beklagade och ingen dansade. Kanske sj\u00f6ng man till och med religi\u00f6sa s\u00e5nger som spelm\u00e4nnen spelade till.<\/p>\n Men sorgen r\u00e5r inte alltid p\u00e5 ungdomen och snart blev st\u00e4mningen gladare och dansen fortsatte p\u00e5 nytt.<\/p>\n D\u00e5 br\u00f6llopet var slut natten mot m\u00e5ndagen f\u00f6ljde Hetj med Erik p\u00e5 v\u00e4g hem \u00f6ver den gamla bron. D\u00e5 de kom fram till Bjorsgropen, d\u00e4r Erik Johan Bj\u00f6rses hem numera ligger, satte de sig och spelade en god stund. Det var ju en trolsk f\u00f6rsommar eller midsommarnatt. Efter en god stund f\u00f6ljde Erik med Hetj tillbaka \u00f6ver bron till norrsidan, d\u00e4r de skildes \u00e5t.<\/p>\n Historien vet ber\u00e4tta att deras samvaro hela tiden upptog spelning. Vem kan f\u00f6rklara en s\u00e5dan uth\u00e5llighet av musikens ut\u00f6vande, som inte sj\u00e4lv varit med om det eller som inte har lagt hela sin sj\u00e4l i musiken?<\/p>\n Denna h\u00e4ndelse har m\u00e5nga g\u00e5nger frestat mig att g\u00f6ra efterforskningar, f\u00f6r att f\u00e5 tag i namnet p\u00e5 brud och brudgum, g\u00e5rdens namn d\u00e4r br\u00f6llopet h\u00f6lls eller \u00e5rtalet. Men det har bara inte blivit av.<\/p>\n St\u00e4mningen efter drunkningsolyckan vittnar om den varma religi\u00f6sa v\u00e5g som n\u00e5got \u00e5rtionde efter 1808\u20131809 \u00e5rs krig spred sig i Lappfj\u00e4rd. F\u00f6rst senare insm\u00f6g sig ovanor som dryckessed med mera.<\/p>\n Farfar Erik hade m\u00e5nga och troligen sv\u00e5ra \u00f6verl\u00e4ggningar med sig sj\u00e4lv och med farmor, som var varmt religi\u00f6s. Hans stora intresse f\u00f6r musiken gav honom st\u00f6d f\u00f6r att st\u00e5 medm\u00e4nniskorna till tj\u00e4nst med musik men tanken p\u00e5 synden st\u00e4llde sig bred i v\u00e4gen f\u00f6r ut\u00f6vande av spelmansuppgifterna.<\/p>\n En g\u00e5ng var han en fredagseftermiddag i sj\u00e4lan\u00f6d f\u00f6r sitt l\u00f6ftes skull att g\u00e5 p\u00e5 ett br\u00f6llop och spela. Farmor tr\u00f6ttnade p\u00e5 hans olust och befallde honom att g\u00e5. D\u00e5 han kom ned till grinden satte han sig ned p\u00e5 dikeskanten i f\u00f6rtvivlan \u00f6ver situationen.<\/p>\n Efter mycket kamp med sig sj\u00e4lv tyckte han sig komma till ett s\u00e5dant resultat att han borde g\u00e5, eller r\u00e4ttare hans ord f\u00f6r mig lydde s\u00e5, att han rent av fick befallning att g\u00e5 till det v\u00e4ntade br\u00f6llopet.<\/p>\n Farfars spels\u00e4tt minns jag mycket v\u00e4l. Det var l\u00e5nga str\u00e5kdrag, redigt spel och melodin inlindad i drillar, vilket gjorde honom till m\u00e4stare. Men de melodier han spelade var f\u00f6r drillarnas skull sv\u00e5ra att l\u00e4ra f\u00f6r ett barn som jag var, s\u00e5 l\u00e4nge han levde i mitt hem.<\/p>\n Farbror Karl Erik g\u00e5rd p\u00e5 Ebb brann ned, vilket gjorde att faster Anna Kajsa Ulfves tog farfar och farmor och farbror Henrik, som p\u00e5 \u00e4ldre dar led av fallandesjukan, till sig. Senare delen av 1890-talet tog min f\u00f6r\u00e4ldrar farfar och farmor till Mittsholmen, d\u00e4r de sedan bodde i bords\u00e4ndskammaren \u00e4nda till sin d\u00f6d. Tack var detta fick jag h\u00f6ra farfars ber\u00e4ttelser, hans spel och farmors b\u00f6ner. Hon var blind under de sista \u00e5ren av sitt liv men hon kunde oerh\u00f6rt mycket utantill.<\/p>\n \u00c5r 1900 firade Karl Henrik Mitts, som kallades \u201dViiras Kaal Hindrik\u201d br\u00f6llop med min kusin Amanda Ebb. Spelm\u00e4nnen vid detta br\u00f6llop kom fr\u00e5n B\u00f6tom och kallades \u201dBrosi spelm\u00e4nnen\u201d. De h\u00e4r spelm\u00e4nnen spelade bra, till och med b\u00e4ttre \u00e4n Holm Karl Henrik och Hinders Karl Henrik. Ocks\u00e5 jag tyckte att de spelade bra.<\/p>\n Den ena av dem bytte instrument nu och d\u00e5, och tog till klarinetten som han trakterade bra. Jag var d\u00e5 10 \u00e5r gammal och jag satt hela tiden vid spelm\u00e4nnens f\u00f6tter och nj\u00f6t av musiken och kunde alla melodier som spelades p\u00e5 br\u00f6llopet.<\/p>\n Jag minns ocks\u00e5 att m\u00e5nga melodier var nya och ungdomarna sj\u00f6ng dem \u00f6verallt i br\u00f6llopsg\u00e5rden. En polka minns jag \u00e4nnu och vid ett passligt tillf\u00e4lle skall jag ge den nedtecknad \u00e5t er. F\u00f6rutom B\u00f6tomspelm\u00e4nnen var d\u00e4r ocks\u00e5 Holm Karl Henrik och Hinders Karl Henrik, som sk\u00f6tte om Pelldanserna och de andra ringceremonierna.<\/p>\n De tv\u00e5 paren spelm\u00e4n bytte om och spelade turvis. Betr\u00e4ffande Holm Karl Henrik r\u00e4knade farfar Erik inte honom till n\u00e5gon skicklig musiker. Spels\u00e4ttet var annorlunda och \u00f6rat var inte det finaste.<\/p>\n P\u00e5 br\u00f6llopet hos Ebb \u00e5r 1900 blev farfar ombedd att spela en menuett och han gjorde det st\u00e5ende utanf\u00f6r f\u00f6nstret p\u00e5 g\u00e5rdssidan. Men den l\u00e5nga tidsintervall, sedan han slutade och den modernisering som skett betr\u00e4ffande raskare tempo gjorde att de dansande hade sv\u00e5righeter att kunna st\u00e4lla sina r\u00f6relser och sirliga steg efter den l\u00e5ngsamma rytmen. Men vackert var det att h\u00f6ra honom spela och se hans anletsdrag under spelets g\u00e5ng.<\/p>\n Vem som eftertr\u00e4dde farfar Erik har jag inte f\u00e5tt reda p\u00e5 men jag gissar att det var de tre som jag n\u00e4mnde i b\u00f6rjan. Efter Mattfolk Hetjs d\u00f6d vill jag minnas att farfar som kamrat hade sin sl\u00e4kting \u201dFlak\u00e5s Bernhard\u201d men det var endast under en kortare tid, Giktbruten och of\u00e4rdig m\u00e5ste Bernhard redan helt ung avbryta sin spelmansg\u00e4rning.<\/p>\n I Lappfj\u00e4rd har under flera \u00e5rhundraden funnits en sl\u00e4kt Hellman, varur flera spelm\u00e4n har utg\u00e5tt.<\/p>\n I b\u00f6rjan av 1800-talet och tidigare var det vanligt, i synnerhet fr\u00e5n byarna H\u00e4rkmeri och Dagsmark att br\u00f6llopsf\u00f6ljet for i sch\u00e4ser till vigseln i kyrkan. Man f\u00f6rst\u00e5r h\u00e4rav att spelm\u00e4nnens skicklighet fick m\u00e5nga tillf\u00e4llen att g\u00f6ra sig g\u00e4llande under den l\u00e5nga resan. Farfar Erik var m\u00e5nga g\u00e5nger i Skaftung och spelade p\u00e5 br\u00f6llop. Huruvida f\u00f6rridare f\u00f6rekom vid den \u00e5kande br\u00f6llopsraden, kan jag dock inte uttala mig om men det \u00e4r h\u00f6gst sannolikt.<\/p>\n Br\u00f6llopsceremonierna i Lappfj\u00e4rd var ovanligt h\u00f6gtidliga och noga avpassade efter kyrkans fordringar. V\u00e5ra f\u00e4der hade inte n\u00e5gra andra folkfester och d\u00e4rf\u00f6r tj\u00e4nade br\u00f6llopen som festlighet. Vi m\u00e5ste f\u00f6rst\u00e5 dem d\u00e4rf\u00f6r. Vi m\u00e5ste f\u00f6rst\u00e5 varf\u00f6r andakten var s\u00e5 gripande under vigseln, d\u00e5 Guds v\u00e4lsignelse gavs \u00e5t de unga. Vi ser dem sirligt och graci\u00f6st ta stegen i menuetterna. Vi ser p\u00e5 dem den andra dagen, d\u00e5 brudgummen tar avsked av sina ungdomskamrater genom s\u00e4rskilda ceremonier.<\/p>\n Likas\u00e5 d\u00e5 gubbarna tog emot honom i sitt st\u00e5nd. Samma sak var det med bruden, d\u00e5 hon skildes fr\u00e5n sina flickv\u00e4nner f\u00f6r att sedan tas emot av de gifta kvinnorna. Farfar hade skilda polskor till dessa fyra ceremonier men tyv\u00e4rr s\u00e5 minns jag endast damernas b\u00e5da polskor. Pojkar och gubbar torde senare ha haft samma polskor.<\/p>\n Vi f\u00f6rst\u00e5r sk\u00e4mtardagen, allts\u00e5 den andra dagen f\u00f6r medan de olika ceremonierna p\u00e5gick var de flesta lediga och d\u00e5 fann man p\u00e5 alla m\u00f6jliga uppt\u00e5g och sk\u00e4mt. Ocks\u00e5 nu kom aktningen f\u00f6r kyrkan och religionen till synes. N\u00e4r dansen var slut p\u00e5 l\u00f6rdag natt, samlades man p\u00e5 nytt f\u00f6rst en god stund efter avslutade gudstj\u00e4nst.<\/p>\n \u00c5r 1906 spelade Holm Karl Henrik p\u00e5 sina sista br\u00f6llop eller kanske var syster Alvinas och sv\u00e5ger Erlands br\u00f6llop i fager midsommartid det sista. Till all lycka fick jag samma sommar honom att l\u00e4ra mig de flesta av hans melodier.<\/p>\n F\u00f6ljande \u00e5r d\u00e5 bror Emil firade br\u00f6llop p\u00e5 Flak\u00e5sen var troligen Karl Henrik d\u00f6d, eftersom Hinders Karl Henrik och Bj\u00f6rkn\u00e4s Erland var spelm\u00e4n. Tillsammans med Klemets Erik Anders spelade jag \u00e5r 1909 p\u00e5 \u201dHanus Viktoras\u201d och kanske ocks\u00e5 p\u00e5 Knus Kalles br\u00f6llop.<\/p>\n Efter att jag hade b\u00f6rjat min skolg\u00e5ng i Helsingfors, spelade jag \u00e5r 1912 p\u00e5 Frans och Manda Agn\u00e4s br\u00f6llop i Dagsmark. Samma \u00e5r spelade jag ocks\u00e5 p\u00e5 Axel och Alvina Andtfolks br\u00f6llop \u00e5 Holm. \u00c5r 1914 spelade jag p\u00e5 det sista br\u00f6llopet i Lappfj\u00e4rd och det skedde p\u00e5 Storfors i Dagsmark d\u00e5 Alvina och Axel Klockars gifte sig.<\/p>\n Mina minnen fr\u00e5n dessa br\u00f6llop \u00e4r m\u00e5nga och dyrbara. Ja, jag skattar dem som mycket dyrbara. De h\u00e4r festerna gav mig tillf\u00e4llen d\u00e5 jag kunde observera olika karakt\u00e4rers s\u00e4tt att fira br\u00f6llop, se sk\u00e4mtet, o kynnet men mest av allt den sanna fr\u00f6jden.<\/p>\n Jag fick se mitt folk s\u00e5dan det var i verkligheten. Jag s\u00e4tter stort v\u00e4rde p\u00e5 mina f\u00e4ders sedv\u00e4njor. De stod s\u00e5 l\u00e5ngt avl\u00e4gset fr\u00e5n dagens hj\u00e4rtl\u00f6sa musikaliska rytm, som liksom vill slita de stackars m\u00e4nniskobarnen i stycken, som natt och dag. Mina k\u00e4nslor \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r p\u00e5 sp\u00e4nn d\u00e5 jag ber\u00f6r detta \u00e4mne. Hedra din fader och din moder.<\/p>\n D\u00e5 jag f\u00f6r n\u00e5got \u00e5r sedan f\u00f6reslog f\u00f6r Valter Enlund i Perus att han skulle spela flitigt och h\u00e5lla alla gamla melodier i minne tills tillf\u00e4lle ges att teckna dem till pappers. Samma sak g\u00e4ller gamla seder och bruk och jag menade att jag med hj\u00e4lp av min son Lars Lillhannus komma till Lappfj\u00e4rd och b\u00f6rja detta oerh\u00f6rt viktiga v\u00e4rv p\u00e5 allvar.<\/p>\n Tillvaratagandet av dessa f\u00f6r lappfj\u00e4rdsbygden s\u00e5 typiska och dyrbara minnen ligger p\u00e5 oss, vi sl\u00e4ktingar som f\u00e5tt musikens arv i blodet. P\u00e5 oss ankommer det att v\u00e4l h\u00e4vda v\u00e5rt arv och se till att denna tonskatt blir bevarad och v\u00e4l anv\u00e4nd.<\/p>\n Tillsammans med Otto Storfors tecknades m\u00e5nga melodier upp och han har l\u00e4mnat dessa till Svenska Litteraturs\u00e4llskapet. Numera har jag gl\u00f6mt m\u00e5nga men n\u00e4r jag h\u00f6r dem s\u00e5 k\u00e4nner jag igen dem och kan ocks\u00e5 s\u00e4ga om de spelas r\u00e4tt. S\u00e5 \u00e4ven i s\u00f6ndags i radion. Jag tror att en hel del skulle kunna dras fram i dagsljuset \u00e4nnu.<\/p>\n Troligen finns det mycket mera att ber\u00f6ra \u00e4nnu men med hopp att vi skall kunna samlas n\u00e5gon g\u00e5ng skall jag sluta h\u00e4r, Och skulle inte detta f\u00f6runnas mig, m\u00e5 det sagda vara er till hj\u00e4lp d\u00e5 det g\u00e4ller att samla in i minnets kammare.<\/p>\n Eder och hembygden tillgivne, Otto Lillhannus.<\/p>\n Den 17 januari 1947 kom Otto Lillhannus p\u00e5 flera saker som han ville komplettera texten med:<\/strong><\/span><\/p>\n Sedan jag genoml\u00e4st ovanst\u00e5ende i all hast nedskrivna minnesskildringar m\u00e4rker jag att en del blivit bortgl\u00f6md. En stor del faller i gl\u00f6mska, f\u00f6r \u00e4mnet \u00e4r vittomfattande.<\/p>\n Vad som s\u00e4rskilt ligger mig om hj\u00e4rtat att ber\u00f6ra \u00e4r ett minne fr\u00e5n h\u00f6sten 1905 d\u00e5 jag deltog i min f\u00f6rsta spelmanst\u00e4vling p\u00e5 r\u00e5dhuset i Kristinestad. Vilka de andra deltagarna var minns jag inte. Men Gustav Hellman fr\u00e5n L\u00e5hlby och Frans Hellman fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd var i alla fall med. Fr\u00e5n Tj\u00f6ck var m\u00e5nga med, bland annat den st\u00f6rsta av spelm\u00e4nnen fr\u00e5n Tj\u00f6ck n\u00e4mligen Karl Erlands.<\/p>\n Men den som jag s\u00e4rskilt vill komma ih\u00e5g var Johan Krokb\u00e4ck fr\u00e5n Penik, en lappfj\u00e4rdsbo i 70 \u00e5rs \u00e5lder. Jag minns inte allt vad Johan spelade men det fanns ingen annan som spelade Lappfj\u00e4rds brudmarsch som han. Han utf\u00f6rde den i en annan tonart \u00e4n vad som var vanligt och han spelade den efter tidigare spels\u00e4tt.<\/p>\n Min ungdom gjorde att jag inte n\u00e4rmare tog reda p\u00e5 denna f\u00f6rtr\u00e4ffliga spelman, om han h\u00f6rde hemma p\u00e5 br\u00f6llop i Lappfj\u00e4rd och i Tj\u00f6ck. Men nu efter\u00e5t vet jag att han l\u00e5g inne med fina gamla melodier, som han tog med sig i graven. Att han var k\u00e4nd ocks\u00e5 i Kristinestad f\u00f6rst\u00e5r jag eftersom en del av hans melodier har blivit upptecknade. S\u00e5lunda \u00e4r bland annat \u201dPensarn kommer till g\u00e5rden\u201d spelad av Krokb\u00e4ck. Denna polska \u00e4r s\u00e5 fin att jag d\u00e4rav f\u00f6rst\u00e5r att Krokb\u00e4ck var en b\u00e4ttre sorts spelman.<\/p>\n Av allt jag kommit till betr\u00e4ffande spelm\u00e4nnen, b\u00f6r Mattfolk Hetj och min farfar Erik Ebb ha varit mycket m\u00e5ttliga i anv\u00e4ndningen av starka varor. Josef Sm\u00e5tr\u00e4sk och Holm Karl Henrik var inte heller av den v\u00e4rsta sorten, men en del andra kunde sitta och halvsova p\u00e5 spelmansbordet.<\/p>\n Klemets Kalle fr\u00e5n Dagsmark har jag inte n\u00e4mnt bland de gamla spelm\u00e4nnen, eftersom han vistades i Amerika under den b\u00e4sta tiden i livet. Om han brukade spela p\u00e5 br\u00f6llopen i yngre \u00e5r k\u00e4nner jag inte till.<\/p>\n Lappfj\u00e4rds-, Tj\u00f6ck- och Sidebyborna \u00e4r genomg\u00e5ende musikaliska. Om man j\u00e4mf\u00f6r svenska \u00d6sterbottens folk med varandra i detta avseende, s\u00e5 \u00e4r dessa sydliga kommuner n\u00e4ra sl\u00e4kt med Karleby med omnejd. P\u00e5 b\u00e5da h\u00e5llen har folkvisan och dansl\u00e5tarna varit mycket omhuldade och anv\u00e4nda. Att samma melodier samtidigt f\u00f6rekommit p\u00e5 dessa skilda orter vill jag tolka som de vandrande ges\u00e4llernas f\u00f6rtj\u00e4nst p\u00e5 1700-talet och f\u00f6rra delen av 1800-talet.<\/p>\n Dessa ges\u00e4ller kunde ibland vara musikaliska och f\u00f6rde s\u00e5lunda melodier med sig fr\u00e5n ort till ort. Dessutom var sj\u00f6farten fr\u00e5n svenska \u00d6sterbotten livlig till Sverige och under vistelsen i svenska hamnar bodde man i fartygens kajutor. F\u00f6rst\u00e5s g\u00e4stade man varandra och d\u00e5 sj\u00f6ngs det och spelades.<\/p>\n Minnen fr\u00e5n de f\u00e5 br\u00f6llop jag spelade p\u00e5 \u00e4r som sagt m\u00e5nga. En omst\u00e4ndighet som styrker mitt p\u00e5st\u00e5ende att befolkningen i allm\u00e4nhet \u00e4r musikalisk, \u00e4r det \u00e4nnu r\u00e5dande f\u00f6rh\u00e5llandet att fiolen kan anv\u00e4ndas \u00e4ven av andra \u00e4n de egentliga spelm\u00e4nnen.<\/p>\n Jag minns att tr\u00f6ttheten ibland ville ta \u00f6verhanden och d\u00e5 kallade jag p\u00e5 n\u00e5gon av golvst\u00e5ndarna att komma och spela en stund. Bland annat flera korsb\u00e4ckpojkar fr\u00e5n Tresk kunde hantera fiolen men jag kunde inte godk\u00e4nna deras s\u00e4tt att spela. De n\u00f6tte str\u00e5ken p\u00e5 ett st\u00e4lle i f\u00f6rtvivlan f\u00f6r att f\u00e5 fram ljud och n\u00e4r jag sedan \u00f6vertog fiolen sj\u00e4lv, h\u00e4ngde tagelstr\u00e5na i str\u00e5ken som fallna krigare.<\/p>\n M\u00e5nga k\u00e4nda spelm\u00e4n har inte blivit n\u00e4mnda, eftersom meningen blott var att plocka fram de \u00e4ldsta och de som haft det st\u00f6rsta inflytandet p\u00e5 musikens fortbest\u00e5nd i Lappfj\u00e4rd. Av broder Emils ber\u00e4ttelser vet jag att tv\u00e5 br\u00f6der Ingves i Skaftung var goda fiolspelm\u00e4n och de gick under namnet \u201dAnamajas Oskar och Axel\u201d.<\/p>\n \u00c5r 1908 g\u00e4stade Lappfj\u00e4rd UF Sideby UF, d\u00e5 en stor folkfest var ordnad p\u00e5 Kil\u00e4ngen. Till denna fest hade en gumma fr\u00e5n Kasab\u00f6le l\u00e4rt in en gammal dans kallad \u201dPurpuri\u201d, som dansades med m\u00e5nga turer och sv\u00e4ngar och den var s\u00e5 vacker. Just d\u00e5 spelade en av br\u00f6derna Ingves fr\u00e5n Skaftung.<\/p>\n Min g\u00e4rning som spelman i Lappfj\u00e4rd \u00e4r obetydlig men jag kom att bli en f\u00f6reningsl\u00e4nk mellan en tid som g\u00e5tt och en tid som kom. Om jag inte hade f\u00e5tt Holm Karl Henriks melodier och kunnat ge dem \u00e5t andra, hade vi nu varit mycket fattigare. Mitt \u00f6ra var ju d\u00e4rtill tr\u00e4nat fr\u00e5n barna\u00e5ren och kunde snabbare och l\u00e4ttare l\u00e4ra mig melodierna. Mycket mera borde ha gjorts, det har jag l\u00e4rt mig men d\u00e5 man \u00e4r ung \u00e4r man ung. D\u00e5 tar man allting ytligt och l\u00e4tt.<\/p>\n D\u00e5 jag i Syd-\u00d6sterbotten f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan l\u00e4ste en notis fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd om att en hembygdsf\u00f6rening hade bildats, stod det med ens klart f\u00f6r mig att det gamla av s\u00e5ng och musik m\u00e5ste bli det dyrbaraste i de samlingar som denna f\u00f6rening n\u00e5gon g\u00e5ng i tiden kan \u00e5stadkomma.<\/p>\n Till detta ger jag dessa rader och vill om m\u00f6jligt ge \u00e4nnu mer. Men som jag redan sagt \u00e4r \u00e4mnet omfattande och kr\u00e4vande. Det fordrar sakk\u00e4nnedom, r\u00e4tt uppfattning om vad som \u00e4kta eller falskt, Det kr\u00e4ver ocks\u00e5 k\u00e4rlek till hembygden och f\u00e4dernas seder och det arv de l\u00e4mnat oss.<\/p>\n Utan dessa f\u00f6ruts\u00e4ttningar kan inte arbetet lyckas v\u00e4l.<\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Otto Lillhannus (1890\u20131970) f\u00f6ddes i Lappfj\u00e4rd och han var son till Johan Ebb, senare Lillhannus (1860\u20131942) och Anna Greta (1863\u20131916). Otto var gift med Selma Karolina Storfors (1889\u20131976) fr\u00e5n Storfors i Dagsmark. Han arbetade som klockare i P\u00f6rtom och fick Forts\u00e4tt l\u00e4sa Lillhannus Ottos brev till spelm\u00e4n i Lappfj\u00e4rd<\/span>Danserna i Lappfj\u00e4rd<\/strong><\/h4>\n
Duktiga spelm\u00e4n<\/strong><\/h4>\n
Br\u00f6llopet i Idb\u00e4cken<\/strong><\/h4>\n
Spelandet och religionen<\/strong><\/h4>\n
Spelm\u00e4nnen Prosi p\u00e5 Viiras Karl Henriks br\u00f6llop<\/strong><\/h4>\n
F\u00f6rslag \u00e5t Valter Enlund<\/strong><\/h4>\n