{"id":2506,"date":"2017-01-16T14:15:00","date_gmt":"2017-01-16T13:15:00","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=2506"},"modified":"2025-11-14T19:28:59","modified_gmt":"2025-11-14T17:28:59","slug":"kommunalmannen-och-bonden-viktor-rosenstedt","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=2506","title":{"rendered":"Kommunalmannen och bonden Viktor Rosenstedt."},"content":{"rendered":"

Bonden Viktor Rosenstedt (1872 \u2013 1954) \u00e4r mest k\u00e4nd f\u00f6r sina kommunala uppdrag. P\u00e5 1920- och 30-talet var han aktivt med och utvecklade kommunen i det nyligen sj\u00e4lvst\u00e4ndiga landet. Han satt som fullm\u00e4ktigeordf\u00f6rande under tiden 1910 \u2013 1918 och under \u00e5ren 1922 \u2013 1945 som kommunstyrelsens ordf\u00f6rande, han var med andra ord kommunens fr\u00e4msta f\u00f6rtroendeman.<\/p>\n

Han var engagerad i s\u00e5 gott som allting som ber\u00f6rde Lappfj\u00e4rds kommun. Otaliga \u00e4r de n\u00e4mnder, kommitt\u00e9er och andra grupper som han tillh\u00f6rde. Till exempel var han tillsammans med J. Starcke, Emil B\u00e5sk och J.J. Wadstr\u00f6m ombud f\u00f6r kommunen d\u00e5 den nya samskolan skulle byggas i Kristinestad \u00e5ren 1925 -26. Han var flera perioder medlem i kyrkofullm\u00e4ktige. P\u00e5 ett fullm\u00e4ktigem\u00f6te valdes Viktor till klassificeringsn\u00e4mnden ordf\u00f6rande. Denna n\u00e4mnd hade till uppgift att klassificera jorden f\u00f6r att f\u00e5 b\u00e4ttre underlag f\u00f6r beskattningen. Skatterna den tiden bars upp ute i byarna i n\u00e5gon bondg\u00e5rd dit Viktor cyklade med sin portf\u00f6lj p\u00e5 st\u00e5ngen. I Dagsmark skulle skatterna betalas p\u00e5 ungdomslokalen och i Perus d\u00e4r hemma hos Viktor. Han satt b\u00e5de i taxeringsn\u00e4mnden och i r\u00e4ttelsen\u00e4mnden och det finns otaliga ber\u00e4ttelser om hur Viktor med sin humor och v\u00e4ltalighet fick folk att betala sina skatter.<\/p>\n

En h\u00f6gst underlig kommittee som Viktor valdes in i hade initierats av Dagsmarks byam\u00e4n. Dessa hade anh\u00e5llit att fullm\u00e4ktige skulle vidtaga \u00e5tg\u00e4rder s\u00e5 att inte kringstrykande personer skulle f\u00e5 fotf\u00e4ste alltf\u00f6r l\u00e4tt i kommunen. Efter diskussion besl\u00f6ts s\u00e5lunda att tills\u00e4tta en kommittee som skulle g\u00f6ra upp en lista p\u00e5 samtliga personer som ej h\u00f6ra till kommunen. Denna lista skulle sedan ges \u00e5t kommunen som skulle f\u00f6rs\u00f6ka f\u00e5 dessa personer med i mantalsl\u00e4ngderna.<\/p>\n

Det m\u00e5ste ha varit en v\u00e4ldig trafik hemma hos Viktor i Perus, eftersom m\u00e5nga saker som borde ha sk\u00f6tts p\u00e5 kommung\u00e5rden i Lappfj\u00e4rd nu sk\u00f6ttes hos Viktor p\u00e5 Perusbacken. Till och med barnens vaccinationer gjordes d\u00e4r.<\/p>\n

\u00c5r 1942 d\u00e5 Viktor fyllde 70 \u00e5r uppvaktades han p\u00e5 kommunfullm\u00e4ktiges m\u00f6te. Johan Lillkull tackade och \u00f6verr\u00e4ckte blommor och en vacker ”farfarsstol”.<\/p>\n

Viktors skolg\u00e5ng.<\/strong><\/h4>\n

Viktor Rosenstedt bes\u00f6kte (jo jo, det hette s\u00e5 den tiden) den h\u00f6gre Folkskolan i Dagsmark under 4 terminer. Enligt elevmatrikeln inskrevs Viktor 15 januari 1885, d\u00e5 han allts\u00e5 var 13 \u00e5r gammal. Enligt matrikeln var Viktors far torparen Karl Eriksson Rosenstedt och modern hette Kajsa Johansdotter. F\u00f6r \u00f6vrigt var det m\u00e5nga barn fr\u00e5n Perus som den tiden bes\u00f6kte Dagsmark folkskola men som inskrevs som elever fr\u00e5n Lappfj\u00e4rds by.<\/p>\n

Folkh\u00f6gskolan i Lappfj\u00e4rd.<\/strong><\/h4>\n

I b\u00f6rjan p\u00e5 1900 startades flera folkh\u00f6gskolor runtom i \u00d6sterbotten, bland annat i Yttermark och i V\u00f6r\u00e5. D\u00e4rf\u00f6r v\u00e4cktes intresse ocks\u00e5 i Lappfj\u00e4rd och ledande personer diskuterade saken vid ett m\u00f6te 1 april 1907. En kommitt\u00e9 tillsattes och Viktor Rosenstedt var med i den och han valdes ocks\u00e5 senare till styrelsen som medlem fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd. Medlemmar i styrelsen fanns ocks\u00e5 fr\u00e5n Kristinestad, Tj\u00f6ck och Sideby. Den 3 november 1907 \u00f6ppnades folkh\u00f6gskolan i ungdomsf\u00f6reningen hus.<\/p>\n

\u00a0<\/strong>Lantmannagillet.<\/strong><\/h4>\n

Viktor Rosenstedt var ocks\u00e5 ordf\u00f6rande f\u00f6r Lantmannagillet, bland har han skrivit s\u00e5 h\u00e4r om boskapssk\u00f6tseln \u00e5r 1909: \u201dBoskapssk\u00f6tseln har visserligen gjort framsteg, men kostammen \u00e4r d\u00e5lig. En tjurf\u00f6rening vore h\u00f6gst beh\u00f6vlig\u201d. F\u00f6ljande skrev han: \u201dGillet \u00e4ger tvenne avelstjurar, vilka alltmer och mer anlitas. P\u00e5 en tjurf\u00f6rening har \u00e4ven flitigt arbetats, ehuru gillet icke \u00e4nnu lyckats f\u00e5 f\u00f6r den densamma best\u00e4mda koantalet\u201d. (LH del 2)<\/p>\n

Grundandet av Lappfj\u00e4rds Andelshandel.<\/strong><\/h4>\n

I b\u00f6rjan p\u00e5 1900-talet blev det aktuellt med att bilda handelslag som skulle bedriva handel.<\/p>\n

Bonden Viktor Rosenstedt b\u00f6rjade driva fr\u00e5gan och han blev ordf\u00f6rande i det nybildande Lappfj\u00e4rds Andelshandel. \u00c5r 1907 \u00f6ppnades den f\u00f6rsta aff\u00e4ren och sedan blev det filialer i s\u00e5 gott som varje by. En ny aff\u00e4r byggdes sedan i Lappfj\u00e4rd som kunde \u00f6ppna \u00e5r 1922.<\/p>\n

\"P\u00e5
P\u00e5 bilden den nybyggda aff\u00e4ren, som \u00f6ppnades i december 1922.<\/figcaption><\/figure>\n

Viktor Rosenstedt var ordf\u00f6rande fram till 1939, allts\u00e5 i hela 32 \u00e5r. Han ville d\u00e5 l\u00e4mna \u00f6ver ansvaret \u00e5t yngre, trots att flera medlemmar ville att han skulle forts\u00e4tta. Han blev rikligen avtackad av Andelshandeln f\u00f6r l\u00e5ngvarigt och troget arbete. \u00c5r 1926 fick han Centrallagets f\u00f6rtj\u00e4nstm\u00e4rke. Styrelsemedlemmen Selim Porander var till stor hj\u00e4lp, han satt som medlem i hela 34 \u00e5r.<\/p>\n

\"\u00c4ven
\u00c4ven i Perus \u00f6ppnades en filial, mittemot Viktor Rosenstedts hemg\u00e5rd. Det h\u00e4r var Viktor och Emma Ragn\u00e4s hemg\u00e5rd, som de s\u00e5lde till Andelshandeln. De flyttade sj\u00e4lva till Starr\u00e4ngen men den g\u00e5rden flyttades i n\u00e5got skede tillbaka till Erik Kvis omr\u00e5de bakom filialen. Viktor och Emmas d\u00f6ttrar Helmi och Miili bodde sedan i huset till slutet p\u00e5 1900-talet.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\u00c5r
\u00c5r 1936 byggdes en ny filial i Perus i korsningen av Dagsmarkv\u00e4gen och Perusv\u00e4gen. Lappfj\u00e4rds Andelshandel som senare uppgick i Westbotnia s\u00e5lde denna fastighet \u00e5t privatpersoner p\u00e5 1980-talet.<\/figcaption><\/figure>\n

Viktors hem.<\/strong><\/h4>\n

Viktor f\u00f6ddes mitt p\u00e5 Perus-backen i den g\u00e5rd d\u00e4r Karl \u201dMj\u00f6lnar Kalle\u201d Rosenstedt bodde. Den g\u00e5rden stod med gaveln mot landsv\u00e4gen lite v\u00e4sterut fr\u00e5n den g\u00e5rd som Viktor byggde \u00e5t sig \u00e5r 1923. H\u00e4r en ny bild av Viktors hus, h\u00e4rifr\u00e5n flyttade han \u00f6sterut n\u00e5gra hundra meter till det hus han byggde \u00e5t sig och Hilda. Sonen Per gifte sig \u00e5r 1946 med Elin Gullmes och de \u00f6vertog d\u00e5 g\u00e5rden och de bodde d\u00e4r s\u00e5 l\u00e4nge de levde.<\/p>\n

\"H\u00e4r
H\u00e4r en ny bild av Viktors hus, s\u00e5som det ser ut idag. H\u00e4rifr\u00e5n flyttade han \u00f6sterut n\u00e5gra hundra meter till det hus han byggde \u00e5t sig och Hilda efter att Per och Elin gift sig 1946.<\/figcaption><\/figure>\n

Samtidigt som Viktor byggde sitt hus h\u00f6gt uppe n\u00e4ra landsv\u00e4gen byggde sonen Emil och hans Hilma ett nytt \u00e5t sig nere vid \u00e5n. Viktor hade lite roligt \u00e5t byggarna nere vid \u00e5n, f\u00f6r han trodde att huset kunde dr\u00e4nkas vid en eventuell \u00f6versv\u00e4mning. S\u00e5dana hade inte f\u00f6rekommit i mannaminne men risken fanns, ans\u00e5g Viktor.<\/p>\n

\u00c4ventyret med Storfors S\u00e5g Ab<\/strong><\/h4>\n

I b\u00f6rjan av 1920-talet hade Viktor en sv\u00e5r period. I augusti 1922 dog hans barnbarn Ines i en \u00e5lder av 2 \u00e5r och strax f\u00f6re jul d\u00f6r hans egen hustru Wilhelmina, 52 \u00e5r gammal. Som om inte detta var nog blev han som borgensman intrasslad i h\u00e4rvan runt Storfors S\u00e5gs konkurs 1923. S\u00e5gen grundades \u00e5r 1919 och hade problem fr\u00e5n f\u00f6rsta dag. Bolaget upptog ett st\u00f6rre l\u00e5n i Unionsbanken i Finland i november 1922 och Viktor borgade f\u00f6r en del av detta l\u00e5n. I februari 1923 valdes en ny styrelse p\u00e5 en extra bolagsst\u00e4mma och Viktor valdes som suppleant in i styrelsen. I konkursen i slutet av \u00e5r 1923 led Viktor stora f\u00f6rluster, till Unionsbanken m\u00e5ste han betalar \u00f6ver 30\u00a0000 mark och till Teuvan S\u00e4\u00e4st\u00f6pankki 12\u00a0000 mark.<\/p>\n

Viktor och Kalbo-Hilda<\/strong><\/h4>\n

Dagen f\u00f6re julafton 1922 dog Viktors hustru Wilhelmina. Efter en tid b\u00f6rjade han umg\u00e5s med husets piga Hilda Sofia Nordlund (12.8 1888 \u2013 2.12 1980), \u00e4ven kallad Kalbo-Hilda. Dom gifte sig i september 1924, d\u00e5 Viktors enda levande son Emil var 31 \u00e5r. Viktor och Hilda fick inga egna barn. Personligen minns jag inte Hilda s\u00e4rdeles bra men jag minns d\u00e5 jag \u00e5kte buss med Keto-Sepp\u00e4l\u00e4 runt 1970 till och fr\u00e5n Samskolan i Stadin, hon kunde stiga p\u00e5 bussen vid Perus-filialen och \u00e5ka med n\u00e5gra hundra meter till sitt hem. Hon fick \u00e5ka gratis men hon brukade h\u00f6gljutt s\u00e4ga \u00e5t den finskspr\u00e5kiga chauff\u00f6ren: \u201dN\u00e5 tack nu t\u00e5 chaff\u00f6\u00f6rin\u201d. Vi tyckte det var lika muntert varje g\u00e5ng.<\/p>\n

I ett k\u00e5seri i Syd-\u00d6sterbotten 5.9.1970 skrev Thorvald Hohenthal s\u00e5 h\u00e4r om Hilda:<\/span><\/p>\n

Fru Hilda Sofia Rosenstedt i P\u00e4rus, Lappfj\u00e4rd har blivit en mycket berikande bekantskap f\u00f6r oss. Hon \u00e4r f\u00f6dd p\u00e5 en f\u00e4bod i Lillsund, ber\u00e4ttar hon och fyllde som k\u00e4nt nyligen 85 \u00e5r. Hon \u00e4r ovanligt vital och har ett str\u00e5lande intellekt. Men framf\u00f6rallt \u00e4r hon ett s\u00e4llsynt starkt trosvittne och ett gott exempel p\u00e5 hur lycklig en m\u00e4nniska verkligen \u00e4r, som helt l\u00e4mnat sig \u00e5t Jesus Kristus, v\u00e5r Fr\u00e4lsare.<\/span><\/em><\/p>\n

Hon bor i en trevlig, r\u00f6dm\u00e5lad stuga med vita knutar strax s\u00f6derom landsv\u00e4gen till Stor\u00e5, just vid r\u00e5n mellan P\u00e4rus och Dagsmark, som under h\u00f6gommaren st\u00e5r inb\u00e4ddad i ett hav av de frodigaste j\u00e4ttelupiner som jag n\u00e5gonsin sk\u00e5dat i regnb\u00e5gens alla f\u00e4rger. H\u00e4r har vi haft f\u00f6rm\u00e5nen att f\u00e5 sitta i hennes med vackra krukv\u00e4xter uppfyllda hem och h\u00f6ra henne tala om livets stora fr\u00e5gor. Hon \u00e4r ett underbart exempel p\u00e5 f\u00f6rn\u00f6jsamhet och tacksamhet mot v\u00e5r Herre och upprepar ofta med str\u00e5lande \u00f6gon sitt \u201djag har det s\u00e5 bra, jag har det s\u00e5 bra!\u201d<\/span><\/em><\/p>\n

Hon sk\u00f6ter sj\u00e4lv sitt potatisland och sina blomsterrabatter och det \u00e4r en fr\u00f6jd att se henne sv\u00e4nga gr\u00e4ftan och fylla plastkassen med h\u00e4rlig nypotatis \u00e5t n\u00e5gon tacksam v\u00e4n. P\u00e5 hennes 85-\u00e5rs kalas, som firades i gammal god stil med kaffe, br\u00f6d och kaka, \u00e4kta Lappfj\u00e4rdslimonad med sm\u00e5br\u00f6d, samt slutligen sm\u00f6rg\u00e5s och mj\u00f6lk, vittnade ocks\u00e5 f\u00f6rsamlingens pr\u00e4ster och andra om hennes fasta tro och har hon ofta utgjort ett andligt st\u00f6d f\u00f6r sina v\u00e4nner.<\/span><\/em><\/p>\n

Framlidne Lappfj\u00e4rdsprosten Rancken skrev en hyllningsdikt till hennes 75-\u00e5rs dag f\u00f6r 10 \u00e5r sedan, som h\u00e4nger pietetsfullt inramad p\u00e5 en v\u00e4gg i \u201dTant Hildas vardagsrum\u201d. En av hennes g\u00e4ster och beundrare fick \u00e4ran att l\u00e4sa upp dikten p\u00e5 jubilarens 85-\u00e5rs dag. Detta f\u00f6r att den k\u00e4nda mission\u00e4ren, fr\u00f6ken Rancken, en av de uppvaktande g\u00e4sterna, skulle f\u00e5 h\u00f6ra sin faders dikt, som bl.a. inneh\u00e5ller utm\u00e4rkt karakt\u00e4ristik av festf\u00f6rem\u00e5let.<\/span><\/em><\/p>\n

Viktor och Hilda i bastun.<\/strong><\/h4>\n

Bakom huset p\u00e5 Perus-backen l\u00e5g bastun som Viktor och Hilda anv\u00e4nde s\u00e5 l\u00e4nge de bodde d\u00e4r. Men i slutet p\u00e5 40-talet d\u00e5 Viktor och Hilda byggde det nya huset bredvid v\u00e4gen till Dagsmark hade de ingen bastu. Nu som d\u00e5 fick de m\u00f6jlighet att bada bastun hos Stig och Etel Bj\u00f6rs, och d\u00e5 ber\u00e4ttade Hilda en g\u00e5ng hur det gick i den gamla bastun. Hilda blev fortare f\u00e4rdig och gick in i huset medan Viktor satt kvar p\u00e5 laven. D\u00e5 det g\u00e5tt n\u00e5gon timme och Viktor inte kommit in blev Hilda orolig och m\u00e5ste g\u00e5 ut f\u00f6r att se om det h\u00e4nt Viktor n\u00e5got. N\u00e4r hon kom fram till bastun s\u00e5 m\u00e4rkte hon att hon i misstag lagt p\u00e5 haken till ytterd\u00f6rren. Hon \u00f6ppnade d\u00f6rren och gick in i bastun och d\u00e4r sitter Viktor h\u00f6gst uppe p\u00e5 laven med armarna i kors och m\u00e5r som en prins. \u201dS\u00e5 h\u00e4r tyst och lugnt har det inte varit i den h\u00e4r bastun sedan den byggdes\u201d l\u00e4r han ha sagt lite s\u00e5 d\u00e4r p\u00e5 skoj. Med andra ord var han inte alls arg p\u00e5 Hilda f\u00f6r hennes misstag med haken.<\/p>\n

Storr\u00f6karen Viktor.<\/strong><\/h4>\n

Viktor var en riktig storr\u00f6kare som r\u00f6kte pipa mest hela tiden. N\u00e4r han var ute i kommunala \u00e4renden med sin cykel kunde det h\u00e4nda sig att han mitt p\u00e5 landsv\u00e4gen stannade cykeln f\u00f6r att t\u00e4nda sin pipa, s\u00e5 att b\u00f6nder med h\u00e4stk\u00e4rra m\u00e5ste v\u00e4nta tills Viktor fick pipan t\u00e4nd.<\/p>\n

Piptobaken k\u00f6pte han vanligtvis i Andelshandelns filial andra sidan v\u00e4gen. En dag n\u00e4r han k\u00f6pt en stor f\u00f6rpackning m\u00f6tte han en granne som fr\u00e5gade av Viktor hur l\u00e4nge den d\u00e4r stora f\u00f6rpackningen m\u00e5nntro skulle r\u00e4cka. Filuren Viktor svarade: \u201dkanski ti kveeldin\u201d.<\/p>\n

Humoristen Viktor.<\/strong><\/h4>\n

Viktor var ju k\u00e4nd som en stor humorist men som kommunalpolitiker hade f\u00f6rst\u00e5s ocks\u00e5 motst\u00e5ndare. P\u00e5 ett m\u00f6te en vinterdag hade kommit ihop sig med Viktor Sj\u00f6holm fr\u00e5n Tr\u00e4skvik. Sj\u00f6holm hade en benprotes som var gjord av tr\u00e4, allts\u00e5 ett riktigt tr\u00e4ben. Det gick inte b\u00e4ttre \u00e4n att Sj\u00f6holm halkade omkull p\u00e5 trappan n\u00e4r de skulle g\u00e5 hem. Kanske byxan gled upp under fallet och d\u00e5 Viktor Rosenstedt kom ut och s\u00e5g detta, s\u00e5 utbrast han: \u201d\u00c5 kva ligger sjenn f\u00f6 fak\u00e4lveed?\u201d (Och vad ligger h\u00e4r f\u00f6r brasved)<\/p>\n

\"H\u00e4r
H\u00e4r kan vi ana att Viktor ser lite sk\u00e4mmande ut f\u00f6r han kommer \u00e4nda till Staden med en h\u00e4stk\u00e4rra med j\u00e4rnhjul medan vi ser att k\u00e4rran bredvid \u00e4r f\u00f6rsedd med ordentliga gummihjul.<\/figcaption><\/figure>\n
\"Det
Det finns nog inte mycket kvar av Viktors personliga \u00e4godelar. Hans fickklocka eller rova som den ocks\u00e5 kallades finns dock i gott f\u00f6rvar hos sonsonsonen Martin Rosenstedt i hans hem i Lovisa. Ingraveringen syns tydligt fortfarande.<\/figcaption><\/figure>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Bonden Viktor Rosenstedt (1872 \u2013 1954) \u00e4r mest k\u00e4nd f\u00f6r sina kommunala uppdrag. P\u00e5 1920- och 30-talet var han aktivt med och utvecklade kommunen i det nyligen sj\u00e4lvst\u00e4ndiga landet. Han satt som fullm\u00e4ktigeordf\u00f6rande under tiden 1910 \u2013 1918 och under Forts\u00e4tt l\u00e4sa Kommunalmannen och bonden Viktor Rosenstedt.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":2422,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-2506","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/2506","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=2506"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/2506\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":25011,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/2506\/revisions\/25011"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/2422"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=2506"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}