{"id":23257,"date":"2024-11-05T22:40:20","date_gmt":"2024-11-05T20:40:20","guid":{"rendered":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=23257"},"modified":"2026-04-18T08:43:09","modified_gmt":"2026-04-18T05:43:09","slug":"syd-osterbottens-andelsmejeri","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=23257","title":{"rendered":"Syd-\u00d6sterbottens Andelsmejeri"},"content":{"rendered":"
\"\"
Syd-\u00d6sterbottens andelsmejeris nybygge p\u00e5 Knusbackan. Fotot taget av Ilta-Lilja Klockars \u00e5r 1953 eller lite senare.<\/figcaption><\/figure>\n

Sammanst\u00e4llt av Lasse Backlund med uppgifter tagna ur mejeriets protokollsb\u00f6cker och gamla tidningar. Ett stort tack till Tom L\u00f6vdahl, som har l\u00e5nat ut foton, diplom och protokollsb\u00f6cker.<\/strong><\/span><\/p>\n

L\u00e4nkar:\u00a0<\/strong><\/h3>\n

Om du vill l\u00e4sa den mejerihistorik som Otto Bj\u00f6rses skrev, s\u00e5 skall du klicka H\u00c4R!<\/strong><\/a><\/span><\/p>\n

Mejeriernas historia i Syd\u00f6sterbotten<\/strong><\/h3>\n

Privata mejerier har funnits i v\u00e5rt land \u00e4nda sedan slutet av 1800-talet. St\u00f6rre bondg\u00e5rdar kunde redan p\u00e5 1880-talet bygga egna s\u00e5 kallade herrg\u00e5rdsmejerier, som ocks\u00e5 kunde k\u00f6pa mj\u00f6lk av andra b\u00f6nder. \u00c5r 1901 stiftades lagen om andelsverksamhet och den ledde till att ett stort antal andelsmejerier uppstod, j\u00e4msides med de privata.<\/p>\n

\u00c5r 1945, efter kriget fanns det fyra andelsmejerier och ett privat\u00e4gt mejeri i Syd\u00f6sterbotten. De var alla sm\u00e5 och i relativt d\u00e5ligt skick men de hade inte heller resurser att f\u00f6rnya maskinerna eller byggnaderna.<\/p>\n

Sideby Nya Andelsmejeri<\/strong><\/h3>\n

Det h\u00e4r mejeriet inledde verksamheten i en ny byggnad i Heden \u00e5r 1928 och dess namn antyder att det fr\u00e5n tidigare fanns ett \u00e4ldre mejeri i kommunen. Det gamla mejeriet var verksamt redan vid sekelskiftet i privat \u00e4go men ombildades till andelsmejeri \u00e5r 1912, d\u00e5 tidigare \u00e4garen Evert Norrback for till Amerika. P\u00e5 1920-talet upph\u00f6rde verksamheten i det gamla andelslaget, d\u00e5 maskinerna var slutk\u00f6rda.<\/p>\n

Det nya mejeriet byggdes i Heden f\u00f6r att det skulle ligga mitt i kommunen. \u00c4nd\u00e5 var avst\u00e5nden l\u00e5nga och h\u00e4sttransporten av mj\u00f6lken ett stort problem. Detta m\u00e4rktes speciellt i menf\u00f6restider, d\u00e5 v\u00e4garna var s\u00f6nderk\u00f6rda av virkesfirmornas bilar.<\/p>\n

I slutet av 1930-talet b\u00f6rjade mj\u00f6lkm\u00e4ngderna minska orov\u00e4ckande och mejeriet kunde vara i g\u00e5ng endast 3 dager per vecka. Efter kriget var den nedslitna maskinparken det st\u00f6rsta bekymret och det fanns inte heller m\u00f6jligheter att g\u00f6ra n\u00e5gra st\u00f6rre investeringar.<\/p>\n

Eftersom det nu f\u00f6rdes f\u00f6rhandlingar om bildande av ett nytt st\u00f6rre andelsmejeri, som skulle omfatta omr\u00e5det mellan Sideby och Tj\u00f6ck, s\u00e5 lades alla f\u00f6rnyelseplaner p\u00e5 is. I oktober 1946 bes\u00f6kte Johan Grannas fr\u00e5n Mejerif\u00f6rbundet Enigheten Sideby och presenterade planerna p\u00e5 ett nytt stormejeri. Andelsst\u00e4mmorna intog en avvaktande inst\u00e4llning och det fortsatte de att g\u00f6ra i flera \u00e5r trots att det nya mejeriet b\u00f6rjade byggas i Lappfj\u00e4rd.<\/p>\n

\u00c5r 1951, d\u00e5 den gamla \u00e5ngpannan gav upp helt, s\u00e5 yrkade de yngre b\u00f6nderna i Sideby att ny kontakt skall tas till mejeriet i Lappfj\u00e4rd. De \u00e4ldre b\u00f6nderna var fortfarande skeptiska men blev dock \u00f6vertalade att under en provperiod b\u00f6rja f\u00f6ra mj\u00f6lken till Lappfj\u00e4rd. Provtiden utf\u00f6ll v\u00e4l och fr\u00e5n och med 1 maj 1951, s\u00e5 f\u00f6rdes all mj\u00f6lk till Lappfj\u00e4rd och Sideby Nya Andelsmejeri uppl\u00f6stes \u00e5r 1956 och sj\u00e4lva byggnaden revs.<\/p>\n

H\u00e4rkmeri Andelsmejeri<\/strong><\/h3>\n

Trots att det i H\u00e4rkmeri fanns ett stort antal mj\u00f6lkb\u00f6nder, s\u00e5 var de utan eget mejeri. Det var \u00e5r 1926 som b\u00f6nderna d\u00e4r samlades p\u00e5 ungdomslokalen f\u00f6r att diskutera fr\u00e5gan. D\u00e4r best\u00e4mdes det att n\u00e5got andelsmejeri inte skall bildas utan i st\u00e4llet gav man Sigfrid Bergvik (1898-1957) i uppdrag att bygga ett privat sm\u00f6rmejeri.<\/p>\n

Det gjorde han ocks\u00e5 i hyrda utrymmen men f\u00f6ljande \u00e5r k\u00f6pte han en tomt vid \u00e5bron och byggde ett eget mejeri d\u00e4r. Efter en tid f\u00f6rst\u00f6rdes mejeriet i en brand men han uppf\u00f6rde ett nytt p\u00e5 samma tomt.<\/p>\n

I b\u00f6rjan av 1930-talet r\u00e5kade Bergvik ut f\u00f6r ekonomiska problem och han tvingades l\u00e4gga ner verksamheten 1934. I april 1935 bildades s\u00e5 H\u00e4rkmeri Andelsmejeri och i juni k\u00f6pte de Bergviks gamla mejerianl\u00e4ggning. Mejeriet anst\u00e4llde en driftig disponent och b\u00f6nder i Back, Uttermossa och Skaftung b\u00f6rjade efter hand f\u00f6ra mj\u00f6lken till H\u00e4rkmeri. \u00c5r 1935 flyttade tidigare \u00e4garen Sigfrid Bergvik till Kristinestad och blev arbetsledare p\u00e5 byggnadskontoret och han fungerade ocks\u00e5 som kyrkv\u00e4rd. Under kriget ansvarade han f\u00f6r stadens br\u00e4nslef\u00f6rr\u00e5d och tack vare sina goda snickerikunskaper var han med och renoverade Lebellska g\u00e5rden, d\u00e5 den blev museum.<\/p>\n

\u00c5r 1944 f\u00f6reslog en andelsst\u00e4mma i H\u00e4rkmeri att ett nytt mejeri borde bildas, som skulle omfatta hela Syd\u00f6sterbotten. Det dr\u00f6jde dock \u00e4nda till december 1947, f\u00f6re H\u00e4rkmerib\u00f6nderna enh\u00e4lligt kunde besluta att deras mejeri skall uppg\u00e5 i det nybildade Syd-\u00d6sterbottens Andelsmejeri.<\/p>\n

Tj\u00f6ck Andelsmejeri<\/strong><\/h3>\n

B\u00f6nderna i Tj\u00f6ck hade i l\u00e5nga tider s\u00e5lt sin mj\u00f6lk direkt till konsumenter i Kristinestad men d\u00e5 m\u00e4ngderna \u00f6kade p\u00e5 1920-talet, s\u00e5 diskuterades byggandet av ett mejeri. \u00c5r 1922 besl\u00f6ts s\u00e5 att ett andelslag skall bildas och en byggnad uppf\u00f6ras. Verksamheten inleddes \u00e5r 1924 och mj\u00f6lken levererades forts\u00e4ttningsvis till Kristinestad men av en del mj\u00f6lk\u00a0 tillverkades ocks\u00e5 sm\u00f6r.<\/p>\n

Efter kriget var maskinerna slutk\u00f6rda och borde f\u00f6rnyas. Diskussioner f\u00f6rdes om bildande av ett stort andelsmejeri men tj\u00f6ckborna besl\u00f6t att st\u00e5 utanf\u00f6r detta. Trots vissa problem kunde Tj\u00f6ck Andelsmejeri forts\u00e4tta verksamheten och i b\u00f6rjan av 1960-talet byggdes en ny byggnad, den som Krikoma sedan tog \u00f6ver. Mejeriet var ocks\u00e5 den drivande kraften och en stor\u00e4gare d\u00e5 bolagen Uni-Pak och Uni-Cel bildades p\u00e5 1960-talet.<\/p>\n

Mejeriet fortsatte verksamheten \u00e4nda till 1972 d\u00e5 Tj\u00f6ck Andelsmejeri fusionerades med Mejeriandelslaget Milka. Mj\u00f6lken f\u00f6rdes efter det till Lappfj\u00e4rd och sj\u00e4lva byggnaden s\u00e5ldes.<\/p>\n

Dagsmark Andelsmejeri<\/strong><\/h3>\n

Mellan \u00e5ren 1929 och 1949 verkade Dagsmark Andelsmejeri i egna utrymmen. Under hela verksamhetsperioden var ekonomin god och mejeriet kunde till och med k\u00f6pa upp skogsskiften. Om du vill l\u00e4sa mera om detta mejeri, s\u00e5 skall du klicka H\u00c4R!<\/strong><\/span><\/a><\/p>\n

Situationen i Lappfj\u00e4rd<\/strong><\/h2>\n

I Lappfj\u00e4rd fanns det inget andelsmejeri men det har i l\u00e5nga tider funnits privatpersoner som k\u00f6pt upp mj\u00f6lk och haft osttillverkning. Den f\u00f6rsta mejeri\u00e4garen var agronomen Johan Starcke (1860-1940) som planerade och byggde det f\u00f6rsta mejeriet \u00e5r 1888 och det kunde tas i bruk 15 oktober. Vasabladet skrev den 20 oktober att \u201dLappfj\u00e4rds mejeri Ab \u00e4r det mest komfortabla och tidsenliga bland \u00d6sterbottens mejerier. Det mest utm\u00e4rkande \u00e4r de h\u00f6ga, luftiga och trevliga rummen samt utrustningen med de nyaste maskinerna\u201d.<\/p>\n

\"\"
\u00c5r 1888 startade agronomen Johan Starcke ett mejeri i denna byggnad p\u00e5 S\u00f6dra Lappfj\u00e4rdsv\u00e4gen 73. Kommunen byggde sedan om den till l\u00e4karbostad f\u00f6r kommunall\u00e4karen. Fotot fr\u00e5n sommaren 2016.<\/figcaption><\/figure>\n

Johan Starcke tog \u00f6ver faderns hemman Kl\u00e5vus och Ulfves efter dennes d\u00f6d \u00e5r 1895. Hans sl\u00e4kt hade i tiderna kommit till Kristinestad fr\u00e5n Stockholm. Det var p\u00e5 Ulfves hemman som Johan Starcke byggde sitt mejeri och han anst\u00e4llde en mejerska fr\u00e5n Sverige, som han sedan gifte sig med. Mejeriet fanns i den byggnad, som kallas f\u00f6r l\u00e4karg\u00e5rden eller Dreijeras och den st\u00e5r fortfarande kvar.<\/p>\n

\u00c5r 1896<\/strong> s\u00e5lde Starcke mejeriet \u00e5t firman Cairenius & C:o med verksamhet i Vasa och det l\u00e5g d\u00e5 p\u00e5 l\u00e4karg\u00e5rdens tomt bredvid brandstationen. Det h\u00e4r mejeriet upph\u00f6rde med verksamheten omkring 1910 och Lappfj\u00e4rd var sedan utan mejeri under en tid. Enligt en notis och annons i Syd-\u00d6sterbotten skulle handlanden Henrik Ingves i januari 1912 ha \u00f6vertagit mejeriet, som han kallade \u201dLappfj\u00e4rd mejeri\u201d.<\/p>\n

\u00c5r 1920<\/strong> f\u00f6rv\u00e4rvade herrarna Karl Lindholm och E. A. Bostr\u00f6m ett st\u00f6rre omr\u00e5de p\u00e5 ca 6 ha av Storhannus hemman p\u00e5 Knusbackan av Felix Blomf\u00e4lt och Emil Jossandt. P\u00e5 denna tomt uppf\u00f6rde de ett ostmejeri och en sving\u00e5rd. P\u00e5 grund av ekonomiska sv\u00e5righeter \u00f6vertog Karl Lindholm mejeriet och sving\u00e5rden.<\/p>\n

\u00c5r 1921, den 28 maj<\/strong> s\u00e5lde Karl Lindholm och hans hustru Anna firman ”Lappfj\u00e4rds Mejeri Karl Lindholm & Co” \u00e5t ”Sm\u00f6rexportlaget Enigheten m.b.t.” K\u00f6peskillingen 66 348,77 mark kvitterades direkt vid k\u00f6pet, vilket tyder p\u00e5 att Enigheten hade fordringar p\u00e5 mejeriet.<\/p>\n

\u00c5r 1922, den 1 oktober<\/strong> s\u00e5lde Enigheten mejeriet \u00e5t aktiebolaget ”Lappfj\u00e4rds Mejeri & Handels A. B.” och som i folkmun kallades \u201dMejeribolaget\u201d. Del\u00e4gare d\u00e4r var handelsm\u00e4nnen Axel Nelson, Selim Hannus och Axel Stenman och de s\u00e5lde sm\u00f6ret och osten i sina egna butiker. K\u00f6peskillingen utgjorde 200 000 mark och den betalades genom att Mejeribolaget \u00f6vertog ett l\u00e5n i Unionbanken. Samma dag s\u00e5lde Enigheten svinhuset till samma k\u00f6pare f\u00f6r 96 500 mark och i k\u00f6pet ingick ”alla f\u00f6r driften vid mejeriets svinhus anskaffade f\u00f6rn\u00f6denheter, d\u00e4ribland ett parti f\u00e4rdigt huggen ved p\u00e5 Hinders hemman, en ria av stock i B\u00f6tom, en spannm\u00e5lsbod i Lappfj\u00e4rd, 58 grisar och svin och hela r\u00f6relsen i Lappfj\u00e4rds mejeri”.<\/p>\n

\"\"
Den f\u00f6rsta mejeribyggnaden p\u00e5 Knusbackan uppf\u00f6rdes p\u00e5 1920-talet.<\/figcaption><\/figure>\n

I slutet av 1920-talet<\/strong> r\u00e5kade Mejeribolaget i ekonomiska sv\u00e5righeter och f\u00f6r att r\u00e4dda bolaget hade de tre \u00e4garna pantsatt stora delar av sina g\u00e5rdar och hemman.<\/p>\n

\u00c5r 1929, den 11 april<\/strong> s\u00e5ldes handelslokalen, mejeriet och sving\u00e5rden och tomten p\u00e5 6 ha p\u00e5 exekutiv auktion av kronofogden. H\u00f6gsta godk\u00e4nda budet gavs av aff\u00e4rsmannen Axel Lilltr\u00e4sk (1877-1932), som bj\u00f6d 112 700 mark, allts\u00e5 betydligt mindre \u00e4n vad de tre tidigare \u00e4garna hade betalat. Lilltr\u00e4sk var k\u00e4nd f\u00f6r sina snabba aff\u00e4rer men han drev sj\u00e4lv mejeriet i egen regi ett par \u00e5r, f\u00f6re han \u00e5r 1930 hyrde ut mejeriet \u00e5t mejeristen Paul Stucki.<\/p>\n

Paul Stucki var f\u00f6dd i Moskva \u00e5r 1883 och h\u00f6rde till en k\u00e4nd mejeristsl\u00e4kt fr\u00e5n Schweiz. Han hade haft flera mejerier i Ryssland men efter ryska revolutionen 1917 flyttade han till Finland, d\u00e4r han p\u00e5 kort tid \u00f6vertog flera mejerier. Dessa utvecklade han och drev p\u00e5 ett framg\u00e5ngsrikt s\u00e4tt.<\/p>\n

\u00c5r 1932, den 18 december<\/strong> m\u00f6rdades \u00e4garen Axel Lilltr\u00e4sk. Vid arvsskiftet 28 september 1933 \u00f6vertog dottern Elvi Lilltr\u00e4sk (f.1911) mejeriet, sving\u00e5rden och tomten.<\/p>\n

\u00c5r 1934, den 19 juni<\/strong> s\u00e5lde Elvi Lilltr\u00e4sk mejeriet och Mejeritomten 9:36 p\u00e5 0,52 ha f\u00f6r 5 000 mark \u00e5t hyresg\u00e4sten Paul Stucki. I samma veva delade Axel Lilltr\u00e4sk sterbhus tillh\u00f6riga omr\u00e5den ut st\u00f6rre omr\u00e5den \u00e5t d\u00f6ttrarna Edith Marttila och Elvi, senare gift F\u00f6rn\u00e4s.<\/p>\n

Paul Stucki sj\u00e4lv drev inte detta mejeri utan han hade sina brors\u00f6ner Alexander och Kristian att driva verksamheten.<\/p>\n

P\u00e5 kort tid blev detta ostmejeri l\u00f6nsamt och br\u00f6derna utvecklade verksamheten och byggde om mejeriet helt. B\u00f6nderna hade ett stort f\u00f6rtroende och h\u00f6gaktade dessa br\u00f6der, vilket ledde till att de fick ett stort antal leverant\u00f6rer. I praktiken var det Alexander som sk\u00f6tte verksamheten och han bodde sj\u00e4lv i en byggnad bakom ostmejeriet.<\/p>\n

Efter kriget besl\u00f6t Paul Stucki att han skall avyttra alla sina mejerier i Finland och hans brors\u00f6ner \u00f6vertog d\u00e5 ett st\u00f6rre mejeri i Kaarina n\u00e4ra \u00c5bo.<\/p>\n

\"\"
Maskinerna i Stuckis mejeri drevs med remmar fr\u00e5n en axel i taket men d\u00e5 Syd-\u00d6sterbottens andelsmejeri f\u00f6rnyade maskinerna p\u00e5 1950-talet s\u00e5 hade varje maskin en egen elektrisk motor. Fotot fr\u00e5n Stuckis mejeri \u00e4r fr\u00e5n 1945 och finns i SLS:s arkiv.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
\u00c5r 1947 ritade lantm\u00e4tare Gunnar Gr\u00f6ndahl denna karta \u00e5t Stuckis mejeri och den visar hur de 6 transportlinjerna var dragna. Linje 1 mot B\u00f6tomh\u00e5llet till Holm och Sl\u00e4ton. Linje 2 gick mot L\u00e5lby och linje 3 till Tr\u00e4skvik och Starr\u00e4ngen. Linje nr 4 gick till Perus, Flak\u00e5sen och Lillsj\u00f6 g\u00e5rdarna medan linje 5 gick till Stor\u00e4ngen och Nyskiftan. Den sj\u00e4tte linjen gick till Lillsund.<\/figcaption><\/figure>\n

Syd-\u00d6sterbottens andelsmejeri grundas<\/strong><\/h3>\n

Centrallaget Enigheten tog efter kriget initiativ till att nytt och modernt mejeri borde byggas f\u00f6r att trygga verksamheten f\u00f6r mj\u00f6lkb\u00f6nderna. Enigheten lovade att st\u00f6da ett nytt mejeri ekonomiskt.<\/p>\n

\u00c5r 1947 i november<\/strong> ordnade lantmannagillet och \u00d6SP en bondedag i Lappfj\u00e4rd d\u00e4r agronom Johan Grannas fr\u00e5n Vasa f\u00f6reslog att ett stort andelsmejeri skall byggas i Lappfj\u00e4rd. I H\u00e4rkmeri, Tj\u00f6ck, Sideby och Dagsmark hade andelsmejeriernas medlemmar totalt 1\u00a0000 kor och Grannas trodde att det enbart i Lappfj\u00e4rd fanns 1\u00a0200. Med den m\u00e4ngden vore det l\u00f6nsamt att uppf\u00f6ra ett centralmejeri. Kostnaderna f\u00f6r ett s\u00e5dant kunde uppg\u00e5 till 25 miljoner mark, en stor summa den tiden. N\u00e5got beslut fattades inte d\u00e5 men det besl\u00f6ts att en provteckning skall g\u00f6ras, f\u00f6r att utr\u00f6na intresset bland mj\u00f6lkb\u00f6nderna.<\/p>\n

\u00c5r 1948, den 15 februari<\/strong> h\u00f6lls ett konstituerande m\u00f6te p\u00e5 Bio Fennia, d\u00e5 Syd-\u00d6sterbottens Andelsmejeri grundades. 249 medlemmar hade tecknat 751 andelar och det utgjorda ca 90 % av alla b\u00f6nder. Ett f\u00f6rvaltningsr\u00e5d kunde tills\u00e4ttas, best\u00e5ende av Otto Bj\u00f6rses, Johan Grannas, Erland Norrg\u00e5rd, Arthur Stenlund, Lennart Westerlund, Artur Gr\u00f6ndahl, Runar Porander, Hemming Antfolk, Georg Lindedahl och Gunnar S\u00f6derg\u00e5rd. Dessa fick i uppdrag att p\u00e5b\u00f6rja verksamheten.<\/p>\n

De skred genast till verket, d\u00e5 de samma dag h\u00f6ll sitt f\u00f6rsta m\u00f6te p\u00e5 kommunalg\u00e5rden. D\u00e4r uts\u00e5gs Harald Hannus till verkst\u00e4llande direkt\u00f6r. Harald var f\u00f6dd i N\u00e4rpes men blev i mitten av 1930-talet disponent p\u00e5 H\u00e4rkmeri Andelsmejeri. I direktionen invaldes Arthur Stenlund, Valdemar Rosengren, Runar Porander och Runar Landg\u00e4rds.<\/p>\n

P\u00e5 samma m\u00f6te besl\u00f6t de att verksamheter p\u00e5 de tv\u00e5 mejerier som andelslaget \u00e4gde, n\u00e4mligen H\u00e4rkmeri och Dagsmark, skall verksamheten forts\u00e4tta men de skulle ocks\u00e5 anskaffa en l\u00e4mplig tomt f\u00f6r ett mejeri i Lappfj\u00e4rd.<\/p>\n

Kostnaderna f\u00f6r att bygga ett nytt mejeri visade sig vara h\u00f6ga och d\u00e4rf\u00f6r inleddes f\u00f6rhandlingar med Alexander Stucki om hans farbror Paul kunde t\u00e4nka sig att s\u00e4lja ostmejeriet. Det gick inte att f\u00f6rhandla direkt med Paul eftersom han endast talade tyska och ryska.<\/p>\n

Paul Stucki var intresserad att s\u00e4lja bara priset var det r\u00e4tta och f\u00f6rhandlarna fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd uppgav att de kunde t\u00e4nka sig 5 miljoner mark. Saken var den att man fr\u00e5n Enigheten den 11 april 1948 hade bes\u00f6kt Lappfj\u00e4rd och f\u00f6reslagit just den summan \u201dmen att priset p\u00e5 grund av sakens vikt kunde s\u00e4ttas betydligt h\u00f6gre, \u00e5tminstone 7 miljoner, samt att Centrallaget Enigheten skulle teckna andelar i andelslaget f\u00f6r ett belopp som motsvarade k\u00f6pesumman, om k\u00f6pet kom till st\u00e5nd\u201d. Om du vill l\u00e4sa mera om Centrallaget Enigheten, s\u00e5 skall du klicka H\u00c4R!<\/strong><\/span><\/a><\/p>\n

Paul Stuckis snabba motbud l\u00f6d p\u00e5 7 miljoner plus ett krav att hans mejerikoncern, skulle f\u00e5 arrendera mejeriet under de f\u00f6ljande fem \u00e5ren. F\u00f6rhandlarna f\u00f6rkastade detta arrende\u00f6nskem\u00e5l direkt och de meddelade att k\u00f6pet kan ske genast och \u00f6verl\u00e5telsen skall ske den 1 januari 1949.<\/p>\n

\u00c5r 1948, den 21 april<\/strong> kom Paul Stucki med ett nytt bud. Om k\u00f6pesumman h\u00f6jdes till 9 miljoner, s\u00e5 kunde han \u00f6verl\u00e5ta mejeriet den 1 maj 1949. Han meddelade att det h\u00e4r var hans sista bud, eftersom Stucki-koncernen hade flera spekulanter p\u00e5 Lappfj\u00e4rdsmejeriet och han har blivit erbjuden 10 miljoner.<\/p>\n

Mejeriets verkst\u00e4llande direkt\u00f6r Hannus bes\u00f6kte Centrallaget Enigheten under mejeridagarna i Vasa och d\u00e4r hade de meddelat att det vore synnerligen viktigt att snabbt f\u00e5 ig\u00e5ng andelsmejeriet i Lappfj\u00e4rd. De f\u00f6reslog att f\u00f6rhandlarna genast skulle godk\u00e4nna budet p\u00e5 9 miljoner och d\u00e5 skulle Enigheten teckna andelar f\u00f6r 5 miljoner och ge ett f\u00f6rm\u00e5nligt l\u00e5n p\u00e5 4.<\/p>\n

Direktionen i Lappfj\u00e4rd gillade inte uppl\u00e4gget, d\u00e5 Enigheten en g\u00e5ng hade lovat att de tecknar andelar motsvarande hela k\u00f6pesumman.<\/p>\n

\u00c5r 1948, den 24 april<\/strong> besl\u00f6t mejeriets f\u00f6rvaltningsr\u00e5d att de skall erbjuda Stucki 8 miljoner f\u00f6r mejeriet och i k\u00f6pet skulle ing\u00e5 alla maskiner, inventarier och mejeriutrustning, andelarna i \u00d6sterbottens K\u00f6tt och anslutningen till Lappfj\u00e4rds vattenandelslag. F\u00f6r g\u00e4ngse pris skulle de k\u00f6pa de 10 modersuggor och de 90 sm\u00e5grisarna i sving\u00e5rden.<\/p>\n

Otto Bj\u00f6rses, Runar Porander och direkt\u00f6r Hannus fick fullmakt att genomf\u00f6ra aff\u00e4ren och om det var n\u00f6dv\u00e4ndigt fick de fullmakt att h\u00f6ja k\u00f6pesumman till 9 miljoner.<\/p>\n

Den 25 april<\/strong> meddelade f\u00f6rhandlarna att de kunde godk\u00e4nna Stuckis senaste motbud. Men d\u00e5 meddelade Paul Stucki att han nu hade f\u00e5tt ett anbud p\u00e5 10 miljoner av Aaltonen koncernen, som underst\u00f6ddes av Valio. Av den orsaken kunde han inte l\u00e4ngre godk\u00e4nna n\u00e5got bud under den summan.<\/p>\n

Den 28 april<\/strong> meddelade Stucki att han kunde avsluta aff\u00e4ren i Helsingfors om priset var 11 miljoner 250\u00a0000 mark. I Lappfj\u00e4rd besl\u00f6t man d\u00e5 att nu skall aff\u00e4ren g\u00f6ras, fast det skulle kosta 12 miljoner. Ocks\u00e5 Valdemar Rosengren valdes in i f\u00f6rhandlingsgruppen.<\/p>\n

\u00c5r 1948, den 5 maj<\/strong> undertecknades k\u00f6pebrevet i Helsingfors. K\u00f6pesumman antecknades till 5 miljoner, d\u00e5 Centrallaget Enigheten lovade att bidra med den \u00f6verskjutande delen p\u00e5 7 miljoner. Enighetens krav var att mejeriet i Lappfj\u00e4rd lovar att ta emot all mj\u00f6lk mellan Sideby och Tj\u00f6ck, n\u00e4r de sedan vill ansluta sig och att de skulle h\u00e5lla tyst om de 7 miljoner som de bidrog med.<\/p>\n

Enigheten skrev ut en check p\u00e5 12 miljoner och med denna t\u00e5gade herrarna till restaurang K\u00f6nig d\u00e4r Stuckis befann sig. Paul tog emot herrarna men n\u00e4r han s\u00e5g checken \u00e4ndrade han sig. Han ville hellre ha k\u00f6pesumman i kontanter, i 5000 marks sedlar, som den tiden var den st\u00f6rsta sedelval\u00f6ren.<\/p>\n

Fr\u00e5n Finlands bank fick de efter stora problem checken v\u00e4xlad till 2\u00a0400 sedlar. Nu kunde k\u00f6pebrevet undertecknas och Paul Stucki var s\u00e5 n\u00f6jd att han bj\u00f6d Lappfj\u00e4rdsborna p\u00e5 middag p\u00e5 K\u00f6nig.<\/p>\n

Man kan fr\u00e5ga sig hur det kom sig att Enigheten s\u00e5 frikostig kom med i mejeriet. Men det var s\u00e5 att Enigheten n\u00e4stan p\u00e5 alla h\u00e5ll i Svensk-Finland var med i finansieringen. Till exempel p\u00e5 1960-talet n\u00e4r br\u00f6derna Aaltonen k\u00f6pte mejeriet i Malax av Paul Stucki, s\u00e5 betalade Enigheten hela 75 miljoner. D\u00e4r var maskinerna utslitna och Enigheten var med och grundade mj\u00f6lkpulverfabriken Malakta.<\/p>\n

Stormigt v\u00e4rre<\/strong><\/h3>\n

N\u00e4r n\u00e5gra av andelsmejeriets medlemmar efter aff\u00e4ren fick h\u00f6ra villkoren, s\u00e5 kr\u00e4vde de att aff\u00e4ren skall \u00e5terg\u00e5. En h\u00e4nsynsl\u00f6s agitation ig\u00e5ngsattes och motst\u00e5ndarna h\u00e4vdade att dylika f\u00f6retag inte klarar sig i Lappfj\u00e4rd, h\u00e4nvisande till de konkursdrabbade bonderederierna och till katastrofen Storfors S\u00e5g.<\/a><\/p>\n

\u00c5r 1948, den 23 maj<\/strong> ordnades en ordinarie andelsst\u00e4mma p\u00e5 Bio Olympia, allts\u00e5 i den byggnad d\u00e4r \u00c5strand sedan startade ett bageri och som f\u00f6rst\u00f6rdes i en brand.<\/p>\n

Otto Bj\u00f6rses redogjorde f\u00f6r aff\u00e4ren och ber\u00e4ttade \u00f6ppet om alla invecklade f\u00f6rhandlingar och k\u00f6pebrevet l\u00e4stes upp.<\/p>\n

En lista med 16 p\u00e4rusbor l\u00e4stes upp och de ville alla dra sig ur det nya andelsmejeriet. En annan lista med 117 presenterades och de vill ocks\u00e5 l\u00e4mna andelsmejeriet, trots att de redan tecknat platser och betalt andelsavgiften. Efter en livlig diskussion besl\u00f6t st\u00e4mman att de medlemmar som vill avg\u00e5, skriftligen skall anh\u00e5lla om det och sedan f\u00e5 det beviljat. Oppositionen ville ocks\u00e5 ha ett extra sammantr\u00e4de.<\/p>\n

\u00c5r 1948, den 5 september<\/strong> h\u00f6ll f\u00f6rvaltningsr\u00e5det ett m\u00f6te p\u00e5 kommunalg\u00e5rden, d\u00e4r det diskuterades hur de skulle f\u00f6rfara med de 116 medlemmar, som ville avg\u00e5. Ett f\u00f6rslag framkastades att deras anh\u00e5llan skulle godk\u00e4nnas f\u00f6rst efter tv\u00e5 \u00e5r. Under dessa tv\u00e5 \u00e5r kanske de kommit p\u00e5 andra tankar, d\u00e5 de m\u00e4rkte att de har blivit p\u00e5verkade av en stark opinion mot \u00f6vertagandet av mejeriet. N\u00e5got beslut kunde inte g\u00f6ras utan det uppsk\u00f6ts till ett senare tillf\u00e4lle.<\/p>\n

D\u00e4remot kunde de besluta att anst\u00e4lla Harald Hannus som verkst\u00e4llande direkt\u00f6r fr\u00e5n och med 1 januari 1949 och Rickhard Bergstr\u00f6m till ostm\u00e4stare. F\u00f6r att smidigare kunna genomf\u00f6ra n\u00f6dv\u00e4ndiga beslut s\u00e5 tillsattes en arbetsgrupp best\u00e5ende av direkt\u00f6r Hannus, Runar Porander och Valdemar Rosengren.<\/p>\n

\u00c5r 1948, den 13 oktober<\/strong> h\u00f6ll arbetsgruppen ett m\u00f6te p\u00e5 kommunalg\u00e5rden d\u00e4r de dryftade den kommande verksamheten. De kom fram till att mj\u00f6lken fr\u00e5n H\u00e4rkmeri genast skall b\u00f6rja f\u00f6ras till Lappfj\u00e4rd medan mejeriet i Dagsmark forts\u00e4tter att vara i drift \u00e4nnu en tid. En lastbil med sn\u00f6plog borde ink\u00f6pas eller kanske hyras, f\u00f6r transporterna fr\u00e5n H\u00e4rkmeri.<\/p>\n

De gjorde ocks\u00e5 upp en lista p\u00e5 vilka inventarier som borde skaffas. totalt 10 olika maskiner f\u00f6r behandlingen av mj\u00f6lk och gr\u00e4dde. De ans\u00e5g ocks\u00e5 att ett visst antal suggor och en galt borde anskaffas. En del kontorsinventarier beh\u00f6vdes ocks\u00e5.<\/p>\n

\u00c5r 1948, den 14 november<\/strong> ordnades en extra andelsst\u00e4mma p\u00e5 bio Fennia. Otto Bj\u00f6rses redogjorde f\u00f6r vad som har gjorts och vad som \u00e4nnu borde g\u00f6ras f\u00f6re verksamheten kunde k\u00f6ras i g\u00e5ng. Mejeriet i H\u00e4rkmeri skulle tas \u00f6ver och f\u00f6r maskinerna skulle de f\u00e5 311 andelar i det nya mejeriet. Motsvarande andelar i Dagsmark var 222 andelar f\u00f6r maskinerna, eftersom de ocks\u00e5 beh\u00f6ll sj\u00e4lva byggnaden. Alla besluten kunde fattas enh\u00e4lligt i gott samf\u00f6rst\u00e5nd.<\/p>\n

\u00c5r 1948, den 31 december<\/strong> h\u00f6lls det sista direktionsm\u00f6tet f\u00f6re \u00f6vertagandet av Stuckis mejeri. D\u00e4r besl\u00f6t de att b\u00e5de H\u00e4rkmeris och Dagsmarks mejerier skall h\u00e5llas i g\u00e5ng en tid men i m\u00e5n av m\u00f6jlighet skall mj\u00f6lken fr\u00e5n dessa byar k\u00f6ras till mejeriet i kyrkobyn.<\/p>\n

D\u00e4r besl\u00f6ts ocks\u00e5 att medlemmarna sj\u00e4lva skall st\u00e5 f\u00f6r transporten av mj\u00f6lken till mejerierna men att de skall f\u00e5 betalt per km f\u00f6r det. Mejeriet har m\u00f6jlighet att f\u00e5 statligt bidrag genom detta arrangemang.<\/p>\n

P\u00e5 m\u00f6tet besl\u00f6ts ocks\u00e5 att det nya mejeriet skall \u00f6verta all personal fr\u00e5n de tre mejerierna och det best\u00e4mdes ocks\u00e5 vilken m\u00e5nadsl\u00f6n de skulle f\u00e5:<\/p>\n

-ostm\u00e4staren Richard Bergstr\u00f6m, 18\u00a0000 mark + 100 mark f\u00f6r varje st\u00e4mplad ost.<\/h6>\n
-ostsaltare Sandell, 12\u00a0000 mark + 20 mark f\u00f6r varje ost.<\/h6>\n
-ostarbetare Artur H\u00e4ggman, 10\u00a0000 mark.<\/h6>\n
-ostarbetare \u00c5ke Gullmes, 10\u00a0000 mark.<\/h6>\n
-ostarbetare Tauno Wahlroos 10\u00a0000 mark.<\/h6>\n
-ostarbetare Helge Strandberg, 10\u00a0000 mark.<\/h6>\n
-mejerskan Elsa Strandberg, 8\u00a0700 mark.<\/h6>\n
-mejerskan Annie Rosenback, 9 840 mark.<\/h6>\n
-mejerskan Fanny Guss, 9\u00a0840 mark.<\/h6>\n
-mejeristen Algot Bj\u00f6rklund, 16\u00a0250 mark.<\/h6>\n
-mejeristen Gustav Nordberg, 12\u00a0525 mark.<\/h6>\n
-bitr\u00e4det Anne Grankvist, 5\u00a0600 mark.<\/h6>\n
-bitr\u00e4det Margit Sj\u00f6lin, 6\u00a0115 mark.<\/h6>\n
-bitr\u00e4det Ellen Sj\u00f6str\u00f6m, 6\u00a0500 mark.<\/h6>\n
-bitr\u00e4det Etel Nystr\u00f6m, 4\u00a0000 mark.<\/h6>\n
-svinsk\u00f6tare 1 skall f\u00e5 8\u00a0000\u00a0 mark.<\/h6>\n
-svinsk\u00f6tare 2 skall f\u00e5 6\u00a0000 mark.<\/h6>\n
-maskinsk\u00f6taren Ernst \u00c5bro skall f\u00e5 400 mark per dag<\/h6>\n
-disponenten Hannus skall f\u00e5 22\u00a0000 mark per m\u00e5nad i l\u00f6n.<\/h6>\n

 <\/p>\n

\u00c5r 1949, den 29 januari<\/strong> h\u00f6ll f\u00f6rvaltningsr\u00e5det och direktionen ett gemensamt m\u00f6te i de egna utrymmena p\u00e5 mejeriet. Enighetens representant, agronom Sir\u00e9n var ocks\u00e5 med p\u00e5 m\u00f6tet och de var alla n\u00f6jda med verksamheten under den f\u00f6rsta m\u00e5naden. Mj\u00f6lktillf\u00f6rsel har varit mycket god och r\u00e4ckt till ocks\u00e5 f\u00f6r mejerierna i H\u00e4rkmeri och Dagsmark.<\/p>\n

Tillverkningen av sm\u00f6r och emmentalost har fungerat bra, till och med s\u00e5 pass bra att arbetsgruppen har best\u00e4llt en 3\u00a0000 liters ostkittel f\u00f6r tillverkning av edamerost av S.M.K.<\/p>\n

Osten som tillverkades s\u00e5ldes till st\u00f6rsta delen \u00e5t Enigheten och dess representant p\u00e5 m\u00f6tet varnade nu att efterfr\u00e5gan p\u00e5 edamerost inte \u00e4r tillr\u00e4cklig och han avr\u00e5dde mejeriet att satsa p\u00e5 den. M\u00f6tet besl\u00f6t d\u00e4rf\u00f6r att de skall annullera best\u00e4llningen av ostkitteln och i st\u00e4llet satsa p\u00e5 emmentalosten.<\/p>\n

M\u00f6tet besl\u00f6t att de skall bygga en ostk\u00e4llare och direktionen fick i uppdrag att genomf\u00f6ra bygget och se till att den blev ordentligt f\u00f6rs\u00e4krad.<\/p>\n

\u00c5r 1949, den 10 februari<\/strong> h\u00f6ll direktionen ett m\u00f6te p\u00e5 mejeriets kontor och de gladde sig \u00e5t en mj\u00f6lkinv\u00e4gning p\u00e5 214\u00a0871 kg, med en fettprocent p\u00e5 3,70 under den f\u00f6rsta m\u00e5naden. De kunde nu r\u00e4kna ut att de kan betala 17 mark 16 penni \u00e5t leverant\u00f6rerna, plus 10 p per kg per km. Om fettprocenten \u00f6verstiger medeltalet, s\u00e5 betalas en extra ers\u00e4ttning f\u00f6r det. Samtliga direktionsmedlemmar var n\u00e4rvarande och nu var ocks\u00e5 Kalle H\u00f6gn\u00e4sbacka med. De finskspr\u00e5kiga i Lappfj\u00e4rd hade \u00f6nskat en egen representant i mejeriet och det valet f\u00f6ll p\u00e5 Kalle.<\/p>\n

\u00c5r 1949, den 27 februari<\/strong> besl\u00f6t direktionen att mejeriet i H\u00e4rkmeri skall st\u00e4ngas vid inkommande m\u00e5nadsskifte. P\u00e5 f\u00f6ljande m\u00f6te i b\u00f6rjan av mars besl\u00f6ts att mj\u00f6lkpriset skall s\u00e4nkas lite, eftersom det ser ut att bli ett prisfall p\u00e5 osten den n\u00e4rmaste tiden. Aili Engman hade anst\u00e4llts som kontorspraktikant och det best\u00e4mdes att hon f\u00e5r en m\u00e5nadsl\u00f6n om 4\u00a0000 mark.<\/p>\n

\u00c5r 1949, den 10 april<\/strong> besl\u00f6ts att ostk\u00e4llaren skall f\u00f6rstoras enligt de ritningar som byggm\u00e4stare Fors\u00e9n hade gjort upp. Tomten d\u00e4r mejeriet stod var liten och gav inte utrymme f\u00f6r de f\u00f6rstoringar som planerades. D\u00e4rf\u00f6r fick disponent Hannus i uppdrag att diskutera med Matti Salmi, som \u00e4gde en granntomt p\u00e5 2,5 hektar, om han har intresse att s\u00e4lja och p\u00e5 vilka villkor.<\/p>\n

\u00c5r 1949, den 6 maj<\/strong> k\u00f6pte Syd-\u00d6sterbottens Andelsmejeri den st\u00f6rre granntomten p\u00e5 2,39 ha av aff\u00e4rsmannen Matti Salmi f\u00f6r 250 000 mark. Nu fanns det utrymme att f\u00f6rverkliga alla utbyggnadsplaner av b\u00e5de mejeriet och svinhuset. Ink\u00f6pet godk\u00e4ndes p\u00e5 en ordinarie andelsst\u00e4mma ett par dagar senare. P\u00e5 den st\u00e4mman besl\u00f6ts det att mejeriet i kyrkbyn skall koncentrera sin verksamhet p\u00e5 tillverkning av emmentalost och d\u00e4rf\u00f6r borde ostlagret byggas ut, helst sommaren 1949.<\/p>\n

1949, den 1 juni<\/strong> flyttade mejeriets kontor in i utrymmen ovanf\u00f6r den gamla ostk\u00e4llaren och d\u00e4r skulle ocks\u00e5 inredas en l\u00e4genhet \u00e5t VD Hannus i Alexanders Stuckis f\u00f6rra bostad.<\/p>\n

Olyckligt nog b\u00f6rjade priset p\u00e5 b\u00e5de mj\u00f6lk, ost och sm\u00f6r att sjunka och mejeriet m\u00e5ste d\u00e5 ocks\u00e5 s\u00e4nka leverant\u00f6rspriset till 14,26 mark per kg. L\u00f6nsamheten minskade, lagren \u00f6kade medan inv\u00e4gningen av mj\u00f6lk \u00f6kade. Direktionen best\u00e4mde i juni 1949 att eftersom all mj\u00f6lk inte kunde anv\u00e4ndas i Lappfj\u00e4rd, s\u00e5 skulle \u00f6verskottet transporteras till Dagsmark, d\u00e4r separering skulle ske. Skummj\u00f6lken skulle sedan skickas tillbaka till leverant\u00f6rerna.<\/p>\n

\u00c5r 1949, den 28 juni<\/strong> hade direktions m\u00f6te och d\u00e4r best\u00e4mdes att Runar Granlund och Nils D\u00e5hli & Co skall f\u00e5 uppf\u00f6ra den nya ostk\u00e4llaren f\u00f6r en summa av 165\u00a0000 mark. Redan f\u00f6ljande m\u00e5nad kom direktionen p\u00e5 andra tankar och nya ritningar skulle g\u00f6ras, d\u00e5 de kom fram till att taket skall h\u00f6jas s\u00e5 pass att det g\u00e5r att inreda bost\u00e4der ovanp\u00e5 ostk\u00e4llaren. Mejerskan Elsa Stenberg hade sagt upp sig och i st\u00e4llet valde direktionen Mirjam Bengts.<\/p>\n

\"\"
\u00c5r 1949 f\u00f6rstorades Stuckis gamla ostlager genom att bygga till i den s\u00f6dra \u00e4ndan och samtidigt byggdes det p\u00e5 med v\u00e5ning f\u00f6r kontor och personalbost\u00e4der. Taket p\u00e5 Stuckis ostlager togs bort och fick en v\u00e5ning i st\u00e4llet. Till v\u00e4nster syns mejeribyggnaden, som revs d\u00e5 den nuvarande byggnaden uppf\u00f6rdes \u00e5r 1952.<\/figcaption><\/figure>\n

\u00c5r 1949, den 11 september<\/strong> besl\u00f6t direktionen att verksamheten vid mejeriet i Dagsmark skall l\u00e4ggas ned, s\u00e5 snart som det bara \u00e4r m\u00f6jligt. Mejerskan Anni Rosenback skall s\u00e4gas upp och disponenten Algot Bj\u00f6rklund f\u00e5r i uppdrag att handha transporterna av mj\u00f6lk fr\u00e5n Dagsmark till Lappfj\u00e4rd.<\/p>\n

Eftersom det skall byggas bost\u00e4der ovanf\u00f6r ostlagret och takkonstruktionen skall bli en annan besl\u00f6ts att h\u00f6ja entreprenadsumman \u00e5t Granlund & D\u00e5hli med 20\u00a0000 mark. \u00d6verbyggnaden skulle g\u00f6ras helt f\u00e4rdig ovanf\u00f6r den gamla delen medan det r\u00e4cker med mellanv\u00e4ggar f\u00f6r den nyare. Den 20 september besl\u00f6t direktionen att Runar Granlund skall f\u00e5 200\u00a0000 mark f\u00f6r att f\u00e4rdigst\u00e4lla alla bostadsrum ovanp\u00e5 ostlagret.<\/p>\n

Det h\u00e4r \u00e5ret skaffade mejeriet en lastbil, som h\u00e4mtade mj\u00f6lken fr\u00e5n g\u00e5rdarna men det st\u00f6rsta problemet var de d\u00e5ligt plogade v\u00e4garna vintertid. Vissa v\u00e4gar sk\u00f6ttes inte alls och p\u00e5 ett direktionsm\u00f6te i november best\u00e4mdes att de skulle vidtala n\u00e5gon som kunde ploga v\u00e4garna.<\/p>\n

Fettprocenten p\u00e5 den mj\u00f6lk som b\u00f6nderna levererade best\u00e4mdes med en handdriven centrifug och i november 1949 best\u00e4mdes att det skall skaffas en eldriven centrifug. P\u00e5 s\u00e5 vis kunde man f\u00e5 en s\u00e4krare procent.<\/p>\n

R\u00f6relsekapital beh\u00f6vdes hela tiden och i november beg\u00e4rde de offert av ortens banker Andelskassan och Sparbanken. B\u00e5da erbj\u00f6d flermiljonersl\u00e5n med en r\u00e4nta mellan 7 \u2013 7\u00bd %.<\/p>\n

\u00c5r 1950, den 12 mars<\/strong> h\u00f6lls direktionsm\u00f6te och till ny ostm\u00e4stare efter avg\u00e5ende Bergstr\u00f6m valdes Torsten Granlund, som var f\u00f6dd 1926 i \u00d6vermark.<\/p>\n

\u00c5r 1950, den 10 april<\/strong> h\u00f6lls ordinarie andelsst\u00e4mma p\u00e5 Ungdomshemmet. F\u00f6re det hade deltagarna m\u00f6jlighet att se en mejerifilm p\u00e5 Bio Fennia. F\u00f6rsta \u00e5rets resultat var 103 000 mark och det var l\u00e5ngt mer \u00e4n vad som f\u00f6rv\u00e4ntades och direktionen fick ett stor tack av st\u00e4mman. Antalet medlemmar hade stigit, s\u00e5 att det i Lappfj\u00e4rd fanns 156 medlemmar med 492 andelar, i H\u00e4rkmeri 59 med 230 andelar och i Dagsmark 32 med 106 andelar. Mj\u00f6lk hade k\u00f6pts in i de tre mejerierna och i Mj\u00f6lkcentralen i Kristinestad, totalt 2 766 000 kg. D\u00e5 mj\u00f6lk togs emot varje dag, s\u00e5 blev m\u00e4ngden 8 000 kg per dag. Mj\u00f6lkcentralen i Kristinestad fanns i f\u00f6re detta Carlstr\u00f6ms g\u00e5rd p\u00e5 Strandgatan 36 och d\u00e4r b\u00e5de k\u00f6ptes och s\u00e5ldes stadsbornas mj\u00f6lk. Det fanns i tiderna ett stort antal mj\u00f6lkkor i Kristinestad.<\/p>\n

Av den inv\u00e4gda mj\u00f6lkm\u00e4ngden tillverkades 145 812 kg emmentalost och sm\u00f6r 57 527 kg. Mj\u00f6lkb\u00f6nderna hade erh\u00e5llit n\u00e4rmare 40 miljoner mark i likvider.<\/p>\n

P\u00e5 st\u00e4mman diskuterades olika fr\u00e5gor, bland annat borde mejeriet skaffa en st\u00f6rre \u00e5ngpanna men d\u00e5 denna i s\u00e5 fall inte ryms in i det nuvarande pannrummet, s\u00e5 borde ett nytt byggas. I s\u00e5 fall borde tomten f\u00f6rstoras \u00f6sterut. Anskaffningen av vatten diskuterades, liksom f\u00f6rnyandet av svinhuset. Svinhuset var f\u00f6r \u00f6vrigt l\u00f6nsamt, d\u00e5 svinen kunde uppf\u00f6das med vasslan fr\u00e5n osttillverkningen.<\/p>\n

\u00c5r 1950, den 13 april<\/strong> h\u00f6ll direktionen ett m\u00f6te och d\u00e4r best\u00e4mdes att ett 13 ar stort markomr\u00e5de \u00f6ster om mejeriet skall ink\u00f6pas f\u00f6r 100 000 mark, s\u00e4ljare var Elin Knuts. P\u00e5 m\u00f6tet best\u00e4mdes ocks\u00e5 att personalbost\u00e4derna skall f\u00f6rses med vatten, avlopp och WC.<\/p>\n

Inflationen var verklig h\u00f6g denna tid och p\u00e5 varje direktionsm\u00f6te var det n\u00e5gons l\u00f6n som skulle h\u00f6jas. D\u00e4remot h\u00f6ll sig mj\u00f6lkpriset p\u00e5 samma niv\u00e5 eller kanske l\u00e4gre. F\u00f6r april m\u00e5nad betalas 13 mark 40 penni per kilo om fettprocenten var 3,7 %.<\/p>\n

\u00c5r 1950, i juni<\/strong> uppmanade direktionen Ab P\u00e4rus-Fors att bygga nya elledningar till mejeriet eftersom de gamla var f\u00f6r svaga f\u00f6r den \u00f6kade produktionen och elektrifieringen. Det best\u00e4mdes ocks\u00e5 att Kauno Tammistos g\u00e5rd, som ligger p\u00e5 mejeriets tomtomr\u00e5de skall ink\u00f6pas f\u00f6r 65\u00a0000 mark som bostad f\u00f6r svinsk\u00f6taren.<\/p>\n

\u00c5r 1950, den 29 juli<\/strong> best\u00e4mde f\u00f6rvaltningsr\u00e5det att ett nytt pannrum skall byggas, helst redan denna h\u00f6st. Genast d\u00e5 den nya disponentbostaden \u00e4r f\u00e4rdig, s\u00e5 skall den gamla bostaden rivas och p\u00e5 dess st\u00e4lle skall ett pannrum av tegel uppf\u00f6ras. I samma pannrum skall inrymmas bykstuga, badrum och omkl\u00e4dningsrum.<\/p>\n

\u00c5r 1950, den 13 augusti<\/strong> besl\u00f6t direktionen att anskaffa en \u00e5ngpanna om 40 m\u00b3 eldyta med d\u00e4rtill h\u00f6rande r\u00f6kpipa. Alexander Stuckis gamla bostad, allts\u00e5 disponentbostaden s\u00e5ldes \u00e5t V. Valtonen f\u00f6r 30\u00a0000 mark f\u00f6r bortrivning.<\/p>\n

\"\"
\u00c5r 1951 hade ostlagret f\u00f6r emmentalosten byggs ut i den s\u00f6dra \u00e4ndan och ovanp\u00e5 hela lagret hade det byggts kontorsutrymmen och personalbost\u00e4der. Till v\u00e4nster syns en del av Stuckis mejeri av tegel och detta revs samtidigt som man byggde det nya mejeriet. Fotot fr\u00e5n 1951 finns i SLS:s arkiv.<\/figcaption><\/figure>\n

\u00c5r 1951, den 2 mars<\/strong> h\u00f6ll f\u00f6rvaltningsr\u00e5det m\u00f6te p\u00e5 mejeriet och d\u00e4r framkom att vinsten under det senaste \u00e5ret uppg\u00e5r till 141\u00a0000 mark. En stor m\u00e4ngd nya medlemmar har tillkommit och det besl\u00f6ts att inte uppb\u00e4ra n\u00e5gon medlemsavgift av dessa.<\/p>\n

Ritningar f\u00f6r en helt ny mejeribyggnad genomgicks och f\u00f6rvaltningsr\u00e5det godk\u00e4nde dessa. Direktion fick r\u00e4tt att g\u00f6ra sm\u00e4rre \u00e4ndringar och best\u00e4lla de maskiner som skulle beh\u00f6vas f\u00f6r driften. Ett l\u00e5n p\u00e5 20 miljoner skulle tas i Andelskassan mot att de skulle f\u00e5 inteckning i byggnaden.<\/p>\n

\u00c5r 1951, den 27 mars<\/strong> h\u00f6ll direktionen ett nytt m\u00f6te p\u00e5 mejeriet och den stora fr\u00e5gan var hur finansieringen av det stora nybygget skall ske. Andelskassornas Centralandelsbank \u00e4r villig att ge l\u00e5n p\u00e5 20 miljoner men p\u00e5 h\u00e5rda villkor. H\u00e4lften av l\u00e5net skulle vara bundet till ett index och ha en r\u00e4nta p\u00e5 10 %. L\u00e5net skulle amorteras j\u00e4mt och fick inte betalas bort f\u00f6re \u00e5r 1959. Vilka villkor den andra halvan hade framg\u00e5r inte men h\u00f6gst troligt helt vanliga l\u00e5nevillkor.<\/p>\n

M\u00f6tet besl\u00f6t att mejeriet skall avvakta med investeringarna och bygga i etapper med lite i g\u00e5ngen. Detta \u00e5r skulle ostk\u00e4llare f\u00f6r 300 ostar byggas och en pannrumsavdelning. Till dessa investeringar skulle 5 miljoner l\u00e5nas fr\u00e5n Andelskassan enligt de givna villkoren.<\/p>\n

M\u00f6tet besl\u00f6t ocks\u00e5 att mejeribolaget skall hyra mejeriet i Dagsmark under en 3-\u00e5rs period. Direktionen fick i uppdrag att kontakta mejerierna i Sideby och Tj\u00f6ck, f\u00f6r att se om de hade intresse att ansluta sig till centralmejeriet i Lappfj\u00e4rd.<\/p>\n

Samma dag kl. 14.00<\/strong> h\u00f6lls den ordinarie andelsst\u00e4mman p\u00e5 ungdomslokalen och d\u00e4r var 110 medlemmar n\u00e4rvarande.\u00a0 Deltagarna var n\u00f6jda med utvecklingen p\u00e5 mejeriet och s\u00e5g fram emot flera investeringar och f\u00f6rb\u00e4ttringar.<\/p>\n

Av \u00e5rsvinsten p\u00e5 141\u00a0000 delades 20\u00a0000 till kontrollf\u00f6reningen i Lappfj\u00e4rd, 30\u00a0000 till tjurf\u00f6reningen i Lappfj\u00e4rd och den i Skaftung fick 5\u00a0000 mark. Den kvinnliga hemsl\u00f6jdsskolan i Kristinestad fick 5\u00a0000 mark och samma belopp fick krigsinvaliderna i Lappfj\u00e4rd och Folkh\u00e4lsan i Lappfj\u00e4rd.<\/p>\n

St\u00e4mman ans\u00e5g att utbyggnaden av mejeriet b\u00f6r ske i etapper, s\u00e5 som ekonomin till\u00e5ter.<\/p>\n

\u00c5r 1951, den 10 april<\/strong> h\u00f6ll direktionen ett m\u00f6te p\u00e5 mejeriet och p\u00e5 grund av den h\u00f6ga inflationen h\u00f6jdes l\u00f6nerna f\u00f6r alla de som arbetade p\u00e5 mejeriet:<\/p>\n

-kontorsbitr\u00e4det Aili Engman skall f\u00e5 12\u00a0000 mark per m\u00e5nad<\/h6>\n
-mejeriarbetarna Helge Strandberg, \u00c5ke Gullmes och Birger Lundberg 19\u00a0000 mark var<\/h6>\n
-mejerskan Gunnel Wis\u00e9n 18\u00a0100 mark<\/h6>\n
-mejerskan Annie Rosenback 17\u00a0300 mark<\/h6>\n
-ostsaltare Lennart Sandell 21\u00a0800 mark<\/h6>\n
-ostm\u00e4stare Torsten Granlund 31\u00a0400 mark<\/h6>\n
-svinsk\u00f6tarna Arvi Siljam\u00e4ki och Aili Vataja 14\u00a0500 var<\/h6>\n
-disponent Harald Hannus 36\u00a0000 mark per m\u00e5nad.<\/h6>\n
<\/h6>\n

\u00c5r 1951, den 29 april<\/strong> h\u00f6ll direktionen ett gemensamt m\u00f6te med Sideby Andelsmejeri p\u00e5 mejeriet. Det var s\u00e5 att \u00e5ngpannan p\u00e5 Sideby Nya Andelsmejeri hade varit s\u00f6nder sedan 18 april och mj\u00f6lken hade efter det transporterats till Lappfj\u00e4rd.<\/p>\n

M\u00f6tesdeltagarna diskuterade nu om det vore m\u00f6jligt att mejeriet i Sideby genast skulle uppg\u00e5 i mejeriet i Lappfj\u00e4rd. Men fr\u00e5gan skulle diskuteras i Sideby med leverant\u00f6rerna och h\u00f6ra vilka erfarenheten de haft av den senaste tidens transporter. Efter denna pr\u00f6votid upph\u00f6rde all verksamhet p\u00e5 mejeriet i Sideby.<\/p>\n

Under sommaren 1951 h\u00f6lls flera m\u00f6ten p\u00e5 mejeriet och l\u00f6nerna h\u00f6jdes regelbundet. Matti Toivonen hade anst\u00e4llts som andra ostm\u00e4stare och Signar B\u00e4ckman och Johan Heinonen hade ocks\u00e5 anst\u00e4llts. Direktionen hade best\u00e4llt en utredning av Hankkija vad det skulle kosta att bygga om mejeriet helt. Direktionen ans\u00e5g att det inte gick att genomf\u00f6ra utbyggnaden och de skulle forts\u00e4tta att utreda ett f\u00f6rm\u00e5nligare alternativ.<\/p>\n

\u00c5r 1951 i september<\/strong> och oktober b\u00f6rjade folk hamstra sm\u00f6r i hela landet och staten inf\u00f6rde d\u00e5 en tillf\u00e4llig reglering. Sm\u00f6r kunde k\u00f6pas endast mot kuponger och det var begr\u00e4nsat till 600 gram per person och m\u00e5nad. Direktionen besl\u00f6t d\u00e5 medlemmarna skall f\u00e5 k\u00f6pa sm\u00f6r fr\u00e5n mejeriet, s\u00e5 att de inte b\u00f6rjar tillverka sm\u00f6ret d\u00e4r hemma.<\/p>\n

I oktober gjorde mejeriet ett byggnadskontrakt med Nils D\u00e5hli och Alfred Bergvik om uppf\u00f6rande av en ostk\u00e4llare f\u00f6r en summa om 280\u00a0000 mark. Direktionen besl\u00f6t att inte bygga mejeriet enligt Hankkijas f\u00f6rslag men att planeringen i st\u00e4llet skall forts\u00e4tta enligt ett f\u00f6rslag av byggm\u00e4stare Elmer Gull. Fullst\u00e4ndiga ritningarna skulle g\u00f6ras enligt Gulls f\u00f6rslag. Men pannrummet och r\u00f6kpipan av r\u00f6dtegel skall byggas genast.<\/p>\n

\u00c5r 1951, den 12 december<\/strong> best\u00e4mdes att leverant\u00f6rspriset p\u00e5 mj\u00f6lk skall uppg\u00e5 till 18,90 mark. Priset har under en l\u00e4ngre tid varit stigande men inflationen var ocks\u00e5 h\u00f6g denna tid.<\/p>\n

Kommunens h\u00e4lsov\u00e5rdsn\u00e4mnd hade flera g\u00e5nger p\u00e5pekat att n\u00e5got m\u00e5ste g\u00f6ras \u00e5t kloakvattnet fr\u00e5n mejeriet och sving\u00e5rden, som i ett \u00f6ppet dike leder ner till \u00e5n. Diket spred en \u201dpl\u00e5gsam od\u00f6r\u201d under somrarna. Direktion besl\u00f6t att \u00e5tg\u00e4rda pl\u00e5gan genom att skaffa en elpump och sprida ut kloakvattnet p\u00e5 n\u00e5got passande omr\u00e5de. P\u00e5 ett m\u00f6te i februari 1952 besl\u00f6ts att en 3 tums stockledning\u00a0 skall dras fr\u00e5n mejeriet ner till \u00e5n.<\/p>\n

\u00c5r 1952<\/strong> ville f\u00f6rvaltningsr\u00e5det anh\u00e5lla om att f\u00e5 l\u00e5na 10 miljoner mark av Andelskassans Central Andelsbank f\u00f6r att finansiera nybygget av mejeriet. P\u00e5 ett m\u00f6te den 10 februari godk\u00e4ndes Elmer Gulls ritning f\u00f6r det nya mejeriet, som skall uppf\u00f6ras.<\/p>\n

\u00c5r 1952, den 19 februari<\/strong> behandlades evighetsfr\u00e5gan om de oplogade v\u00e4garna. De st\u00f6rre v\u00e4garna sk\u00f6ttes av stat och kommun men de mindre sk\u00f6ttes av mejeriets mj\u00f6lkbilar. Dessa var f\u00f6rsedda med sn\u00f6plogar och m\u00e5nga g\u00e5rds\u00e4gare var tacksamma f\u00f6r denna service. Nu ville direktionen att kommunen och st\u00f6rre anv\u00e4ndare skulle delta i kostnaderna f\u00f6r sn\u00f6plogandet.<\/p>\n

\u00c5r 1952, den 20 april<\/strong> h\u00f6lls den ordinarie \u00e5rsst\u00e4mman p\u00e5 ungdomslokalen, med 120 medlemmar n\u00e4rvarande. \u00c5rsvinsten uppgick nu till 252\u00a0000 mark och en del av den delades ut till verksamma f\u00f6reningar.<\/p>\n

St\u00e4mman fick s\u00e4ga sin \u00e5sikt om sn\u00f6plogningen och alla var \u00f6verens om att mejeriet nog kan forts\u00e4tta ploga men att ansvaret ligger p\u00e5 kommunen.<\/p>\n

F\u00f6rvaltningsr\u00e5dets ordf\u00f6rande Otto Bj\u00f6rses redogjorde f\u00f6r de kommande byggnadsplanerna. En ny mejeribyggnad m\u00e5ste uppf\u00f6ras s\u00e5 snart som m\u00f6jligt eftersom inv\u00e4gningen av mj\u00f6lk har \u00f6kat s\u00e5 pass att det inte finns kapacitet att ta emot allt. En del av mj\u00f6lken m\u00e5ste sommartid skickas till B\u00f6tom Andelsmejeri och i juni best\u00e4mdes det att all mj\u00f6lk fr\u00e5n Dagsmark skall skickas direkt till B\u00f6tom. Inv\u00e4gningen i Lappfj\u00e4rd kunde uppg\u00e5 till 14\u00a0000 kg varje dag och tekniken och mejeriet klarade inte av en s\u00e5dan m\u00e4ngd.<\/p>\n

Elmer Gull hade i april anst\u00e4llts som byggm\u00e4stare och han p\u00e5b\u00f6rjade genast uppf\u00f6randet av det nya mejeriet. Direktionen granskade bygget i juni och d\u00e5 framkastades ett f\u00f6rslag att h\u00f6ja vattentaket med 1,5 meter och p\u00e5 s\u00e5 vis erh\u00e5lla en fullst\u00e4ndig andra v\u00e5ning. Inredningen av den andra v\u00e5ningen kan ske vid ett senare tillf\u00e4lle.<\/p>\n

\"\"
Under \u00e5r 1952 uppf\u00f6rde byggm\u00e4stare Elmer Gull den mejeribyggnad, som fortfarande st\u00e5r kvar. Byggnaden uppf\u00f6rdes i etapper eftersom verksamheten skulle f\u00f6rsigg\u00e5 oavbrutet trots bygget. Till v\u00e4nster nybygget, den l\u00e5ga byggnaden i mitten \u00e4r en del av Stuckis mejeri och l\u00e4ngst bort till h\u00f6ger syns kontors- och personalbost\u00e4derna.<\/figcaption><\/figure>\n

\u00c5r 1952 i november<\/strong> granskade f\u00f6rvaltningsr\u00e5det den del av det nya mejeriet som nu var f\u00e4rdigt och alla var n\u00f6jda med slutresultatet. Att bygget har kunnat ske samtidigt som verksamheten i mejeriet har p\u00e5g\u00e5tt, s\u00e5gs som v\u00e4ldigt positivt och byggm\u00e4stare Elmer Gull fick godk\u00e4nt betyg.<\/p>\n

\u00c5r 1953, i januari<\/strong> h\u00f6ll direktionen ett m\u00f6te och d\u00e4r besl\u00f6ts att direktionsmedlemmen Valdemar Rosengren som fyller 50 \u00e5r i januari skall f\u00e5 en g\u00e5va v\u00e4rd 10\u00a0000 mark, eftersom hans insats vid mejeriets grundande och uppbyggande varit betydande. Mejeribyggnaden skulle f\u00f6rs\u00e4kras f\u00f6r 20 miljoner i det lokala f\u00f6rs\u00e4kringsbolaget och alla maskiner skulle f\u00f6rs\u00e4kras f\u00f6r 10 miljoner.<\/p>\n

\u00c5r 1953, den 19 mars<\/strong> h\u00f6ll f\u00f6rvaltningsr\u00e5det ett m\u00f6te p\u00e5 mejeriet. Eftersom s\u00e5 gott som alla leverant\u00f6rer fr\u00e5n Sideby inskrivit sig som medlemmar i mejeriet, s\u00e5 skulle direktionen ut\u00f6kas med en person d\u00e4rifr\u00e5n. Direktionen kommer d\u00e5 att best\u00e5 av disponent Harald Hannus, Runar Porander, Valdemar Rosengren, Arthur Stenlund, Runar Landg\u00e4rds, Kalle H\u00f6gn\u00e4sbacka och fr\u00e5n Sideby distriktet Runar Storsj\u00f6.<\/p>\n

F\u00f6rvaltningsr\u00e5det gjorde en rundvandring i det nya mejeriet och de var mycket n\u00f6jda med det och med direktionens arbete.<\/p>\n

\u00c5r 1953, den 26<\/strong> april <\/strong>h\u00f6lls den ordinarie andelsst\u00e4mman p\u00e5 ungdomslokalen. Det konstaterades allm\u00e4nt att i och med den nya mejeribyggnaden finns alla m\u00f6jligheter till en framg\u00e5ngsrik och l\u00f6nsam verksamhet.<\/p>\n

Tillverkningen av den s\u00e5 kallade Lappfj\u00e4rdsosten var en av h\u00f6rnstenarna i mejeriets verksamhet. Det var en arbetsdryg och tung process, d\u00e5 de tillverkades f\u00f6r hand p\u00e5 ett traditionellt s\u00e4tt. Ostmj\u00f6lken kokades i 1000 liters ostkittlar och d\u00e4rifr\u00e5n pressades ostmassan ner i runda formar. Massan i varje form v\u00e4gde omkring 75 kg och varannan dag skulle ostarna saltas och v\u00e4ndas i hela 3 m\u00e5naders tid. Det \u00e4r klart att det kr\u00e4vdes stora ostlager, eftersom processen var s\u00e5 pass l\u00e5ng.<\/p>\n

Alla ostar d\u00f6g inte f\u00f6r export men andelen v\u00e4xte fr\u00e5n \u00e5r till \u00e5r. Det f\u00f6rsta \u00e5ret d\u00f6g endast 11 % men \u00e5r 1962 kunde hela 95 % av ostarna st\u00e4mplas som exportdugliga.<\/p>\n

\u00c5r 1953 i juli<\/strong> tog ett 50-tal b\u00f6nder fr\u00e5n Tj\u00f6ck kontakt och ville f\u00f6ra sin mj\u00f6lk till Lappfj\u00e4rd ist\u00e4llet f\u00f6r till det egna mejeriet. Direktionen besl\u00f6t att kontakta mejeriet i Tj\u00f6ck f\u00f6r att utr\u00f6na varf\u00f6r en del b\u00f6nder vill byta mejeri, f\u00f6re de godk\u00e4nner dessa som medlemmar.<\/p>\n

\u00c5r 1953, den 12 oktober<\/strong> h\u00f6ll direktionen m\u00f6te och de konstaterade att resultatet av brunnsborrningen inte var bra, trots ett djup p\u00e5 130 meter. Brunnen ger 1\u00a0000 liter i timmen och det var mindre \u00e4n ber\u00e4knat. P\u00e5 samma m\u00f6te besl\u00f6t de att g\u00f6ra upp ritningar f\u00f6r ett nytt svinhus. Slutgiltigt beslut att bygga svinhuset gjordes p\u00e5 ett m\u00f6te den 12 februari 1954.<\/p>\n

I slutet av \u00e5r 1953<\/strong> meddelade mejeriet att de tillverkar 15 000 kg emmentalost per m\u00e5nad och till den m\u00e4ngden \u00e5tg\u00e5r 180 000 kg mj\u00f6lk. Varje ost v\u00e4ger 80 kg och den levereras till Enigheten, som sk\u00f6ter om exporten. Mejeriet har nu 800 leverant\u00f6rer och de har tillsammans 2 500 kor.<\/p>\n

\"\"
F\u00f6rutom tillverkning av emmentalost var k\u00e4rningen av sm\u00f6r en viktig del av mejeriets verksamhet. Fotot av sm\u00f6rk\u00e4rnan \u00e4r taget \u00e5r 1954.<\/figcaption><\/figure>\n

\u00c5r 1954, den 31 mars<\/strong> godk\u00e4ndes ritningarna f\u00f6r det nya svinhuset, som skulle f\u00e5 m\u00e5tten 17 x 50 meter och som skulle rymma 500 svin. Ritningarna hade gjorts av byggm\u00e4stare Elmer Gull, som ocks\u00e5 fick i uppdrag att uppf\u00f6ra byggnaden. En stor m\u00e4ngd virke k\u00f6ptes fr\u00e5n Lindahls p\u00e5 Sandgrunds S\u00e5g. F\u00f6r \u00f6vrigt skulle den byggas av tegel med ett gjutet mellantak.<\/p>\n

\u00c5r 1954 p\u00e5 h\u00f6sten<\/strong> kunde det nya svinhuset tas i bruk och det best\u00e4mdes att 200-300 grisar om 10-20 kg skulle ink\u00f6pas och det best\u00e4mdes att p\u00e5 grund av smittorisken s\u00e5 skulle inga svin flyttas fr\u00e5n det gamla svinhuset till det nya.<\/p>\n

\u00c5r 1954, den 18 november<\/strong> h\u00f6ll f\u00f6rvaltningsr\u00e5det ett m\u00f6te d\u00e4r de granskade det nya svinhuset. De konstaterade att det var v\u00e4l gjort och de ans\u00e5g att byggnaderna nu \u00e4r i s\u00e5dant skick att flera inte beh\u00f6vs under den n\u00e4rmaste tiden. Antalet leverant\u00f6rer \u00f6kade hela tiden, s\u00e5 framtiden s\u00e5g ljus ut.<\/p>\n

\u00c5r 1955, den 12 februari<\/strong> besl\u00f6t direktionen att s\u00e4lja den f.d. skjutpaviljongen f\u00f6r 15\u00a0000 mark \u00e5t Harald Hannus. ett lider av br\u00e4der s\u00e5ldes \u00e5t Lennart Lindeman f\u00f6r 7\u00a0300 mark, ett magasin av stock \u00e5t Kalervo Orre f\u00f6r 13\u00a0000 och en del av sving\u00e5rden \u00e5t Gunnar S\u00f6derg\u00e5rd f\u00f6r 10\u00a0000 mark.<\/p>\n

F\u00f6reg\u00e5ende \u00e5rs vinst uppgick till 289\u00a0000 mark och f\u00f6r \u00e5r 1955 visades en vinst om 336\u00a0000 mark.<\/p>\n

\u00c5r 1955 i augusti<\/strong> steg mj\u00f6lkpriset f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen \u00f6ver 20 mark per kg och redan i september best\u00e4mdes priset till 21,84 mark.<\/p>\n

M\u00f6ten h\u00f6lls nu regelbundet varje m\u00e5nad, d\u00e4r det best\u00e4mdes mj\u00f6lken pris, eventuella l\u00f6nef\u00f6rh\u00f6jningar och anskaffningar. Hela tiden var det n\u00e5gonting som borde f\u00f6rnyas eller f\u00f6rb\u00e4ttras. Kylanl\u00e4ggningar f\u00f6r ostlagret och sm\u00f6rlagret installerades och flera andra f\u00f6rb\u00e4ttringar gjordes.<\/p>\n

D\u00e5 vintern n\u00e4rmade sig s\u00e5 var sn\u00f6plogningen i kommunen ett stort \u00e4rende. Det var mejeriets lastbil, som sk\u00f6tte sn\u00f6plogningen av alla v\u00e4gar inom kyrkbyn och i utbyarna hade anlitats vissa b\u00f6nder som sk\u00f6tte sysslan. Till exempel i Korsb\u00e4ck var det Runar Lind som sk\u00f6tte om sn\u00f6plogningen.<\/p>\n

\"\"
Velj. Karhum\u00e4kis flygfoto av Syd-\u00d6sterbottens Andelsmejeris byggnader i mitten av 1950-talet.<\/figcaption><\/figure>\n

\u00c5r 1956, i b\u00f6rjan av \u00e5ret<\/strong> var f\u00f6ljande 18 personer i arbete p\u00e5 mejeriet:<\/p>\n

-Aili Engman som kontorsbitr\u00e4de<\/h6>\n
-Annie Nygren och Agnes Hedenqvist som mejerskor<\/h6>\n
-Max Silfvernagel, Ole \u00c5hlqvist, Tauno Wahlroos som mejeriarbetare<\/h6>\n
-Birger Lundberg och Lennart Sandell som ostsk\u00f6tare<\/h6>\n
-Karl Kronl\u00f6f som mejerist<\/h6>\n
-Onni Valkama och Karin S\u00f6derlund som kontrollassistenter<\/h6>\n
-Erik \u00c5djers som chauff\u00f6r<\/h6>\n
-Reino Hautaviita som bilhj\u00e4lpkarl<\/h6>\n
-Martsi Ruisaho, Ruth Ruisaho och Voitto Ruisaho som svinsk\u00f6tare<\/h6>\n
-Torsten Granlund som ostm\u00e4stare<\/h6>\n
-Harald Hannus, verkst\u00e4llande direkt\u00f6r<\/h6>\n

 <\/p>\n

\u00c5r 1956 i oktober<\/strong> besl\u00f6t direktionen att priset p\u00e5 mj\u00f6lk skall vara 28,25 mark om fettprocenten \u00e4r 4,25 %. Om fettprocenten \u00e4r h\u00f6gre betalas till\u00e4gg och om den \u00e4r under avdras en mark f\u00f6r varje 0,1 %. P\u00e5 samma m\u00f6te besl\u00f6ts att ge en 3 veckors betalningstid f\u00f6r det kraftfoder som mj\u00f6lproducenterna k\u00f6pt via mejeriet.<\/p>\n

Under h\u00f6sten k\u00f6pte mejeriet en grannfastighet f\u00f6r personalbostads\u00e4ndam\u00e5l av Sulo Saari f\u00f6r 1 miljon mark. \u00c5rsvinsten f\u00f6r detta \u00e5r var 478 000 mark.<\/p>\n

\"\"
\u00c5r 1956 var inv\u00e4gningen av mj\u00f6lk speciellt stor och \u00f6kningen fr\u00e5n \u00e5ret innan var rent av \u00f6sterbottniskt rekord. En av emmentalostarna hade deltagit i en t\u00e4vling och den blev utsedd till Svenskfinlands b\u00e4sta. Tidningen Syd-\u00d6sterbottens redakt\u00f6r gjorde d\u00e4rf\u00f6r ett resa till mejeriet och i en st\u00f6rre artikel den 17 november presenterades verksamheten.<\/figcaption><\/figure>\n

\u00c5r 1957<\/strong> valde f\u00f6rvaltningsr\u00e5det f\u00f6ljande personer i direktionen: disponenten Harald Hannus. Runar Porander, Runar Storsj\u00f6, Runar Landg\u00e4rds, Valdemar Rosengren, Arthur Stenlund och Kalle H\u00f6gn\u00e4sbacka. Dessa fick ett m\u00f6tesarvode om 900 mark per bevistat m\u00f6te och ledamoten fr\u00e5n Dagsmark fick resebidrag 100 mark, den fr\u00e5n H\u00e4rkmeri fick 200 mark och Runar Storsj\u00f6 fr\u00e5n Sideby fick 400 mark.<\/p>\n

\u00c5r 1957 i mars<\/strong> besl\u00f6t f\u00f6rvaltningsr\u00e5det att sving\u00e5rden skall byggas ut med en flygel p\u00e5 23 x 17 meter, enligt en modell fr\u00e5n mejeriet i P\u00f6rtom. Den skall byggas av r\u00f6dtegel i tv\u00e5 v\u00e5ningar och rymma 600-700 svin och bygget skall utges p\u00e5 entreprenad.<\/p>\n

\u00c5r 1957, den 2 maj<\/strong> h\u00f6ll direktionen m\u00f6te och anst\u00e4llde Marita Hedenqvist som sommarvikare, Holger L\u00f6vdahl till praktikant, Rafael Honkaniemi till lastbilshj\u00e4lpkarl eftersom den tidigare hj\u00e4lpkarlen Reino Hautaviita har blivit chauff\u00f6r.<\/p>\n

Direktionen godk\u00e4nde byggm\u00e4stare Thure Nygrens anbud p\u00e5 7,8 miljoner mark f\u00f6r utbyggnaden av sving\u00e5rden. Bygget finansieras med l\u00e5n fr\u00e5n b\u00e5de Andelskassan och Sparbanken. Runar Porander och Gunnar S\u00f6derg\u00e5rd skall \u00f6vervaka bygget och till deras hj\u00e4lp kallas byggm\u00e4stare Lillsunde.<\/p>\n

I augusti anst\u00e4lldes bland 12 s\u00f6kande Bjarne Grans fr\u00e5n Dagsmark som chauff\u00f6r p\u00e5 mejeriets lastbil. Ett verkligt stort antal nya medlemmar antogs i mejeriet och de var fr\u00e5n hela Syd\u00f6sterbotten.<\/p>\n

\u00c5r 1957, den 6 december<\/strong> best\u00e4mde direktionen att mejeriet inte l\u00e4ngre \u00e5tar sig att vintertid underh\u00e5lla kommunens v\u00e4gar. Kommunen skall h\u00e4danefter sk\u00f6ta den och vid behov kan mejeriet hj\u00e4lpa till.<\/p>\n

I slutet p\u00e5 december 1957<\/strong> besl\u00f6t mejeriet att de kommer att avst\u00e5 fr\u00e5n f\u00f6rs\u00e4ljning och ink\u00f6p av mj\u00f6lk i Kristinestad. Denna handel vill mejeriet \u00f6verl\u00e5ta \u00e5t Tj\u00f6ck andelsmejeri, som hade anskaffat en modern maskin f\u00f6r past\u00f6risering. Denna maskin v\u00e4rmde snabbt upp mj\u00f6lken till ca 73 grader, f\u00f6r att sedan snabbt kyla ned till 4-5 grader. Tj\u00f6ckmejeriet skulle i geng\u00e4ld lova att om de beh\u00f6ver tillskottsmj\u00f6lk, s\u00e5 skall denna k\u00f6pas fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd. \u00c5rsvinsten 1957 uppgick till 517 000 mark.<\/p>\n

\u00c5r 1958, den 8 februari<\/strong> mottog direktionen den f\u00e4rdiga sving\u00e5rdstillbyggnaden av Nygren. Oturligt nog hade fl\u00e4skpriset fallit s\u00e5 pass mycket att de besl\u00f6t att f\u00f6r tillf\u00e4llet inte ta den i bruk.<\/p>\n

\u00c5r 1958, den 9 mars<\/strong> besl\u00f6ts att mj\u00f6lktransporterna i Lappfj\u00e4rd skall sk\u00f6tas av chauff\u00f6ren Gunnar Roseng\u00e5rd. Mejeriet s\u00e5lde sin Ford F600 lastbil \u00e5t Gunnar f\u00f6r en miljon mark och p\u00e5 k\u00f6pet fick han 13 ringar.<\/p>\n

M\u00f6tet besl\u00f6t ocks\u00e5 att godk\u00e4nna Lappfj\u00e4rds Vattenandelslags anbud om att mejeriet blir medlem med 350 andelar och f\u00f6r dessa betalar 700\u00a0000 mark.<\/p>\n

\u00c5r 1958, den 8 maj<\/strong> besl\u00f6t direktionen att Holger L\u00f6vdahl, som varit praktikant i ett \u00e5rs tid skall anst\u00e4llas som bitr\u00e4dande ostm\u00e4stare och han f\u00e5r 35\u00a0200 mark i m\u00e5nadsl\u00f6n. \u00d6ver sommarm\u00e5naderna skulle 300 svin ink\u00f6pas till den nya sving\u00e5rden. Slaktsvinen s\u00e5ldes f\u00f6r \u00f6vrigt till \u00d6sterbottens K\u00f6tts slakteri i Kristinstad.<\/p>\n

I augusti slutade maskinsk\u00f6taren Stig Hedenqvist och i hans st\u00e4lle anst\u00e4lldes Birger Gr\u00f6nroos fr\u00e5n Dagsmark fr\u00e5n och med 1 september.<\/p>\n

\u00c5r 1958, den 8 oktober<\/strong> besl\u00f6t direktionen att de skall hyra ut en aff\u00e4rsl\u00e4genhet p\u00e5 andra sidan landsv\u00e4gen \u00e5t Lappfj\u00e4rds Andelshandel f\u00f6r en m\u00e5nadhyra om 6\u00a0000 mark. I samma veva upph\u00f6rde mejeriet med den egna minutf\u00f6rs\u00e4ljningen p\u00e5 mejeriet. \u00c5r 1958 gjorde mejeriet en vinst om 452\u00a0000 mark, trots att avskrivningar p\u00e5 anl\u00e4ggningarna har gjorts f\u00f6r 4,1 miljoner.<\/p>\n

\"\"
En handfull lastbilar k\u00f6rde mj\u00f6lkkannorna fr\u00e5n de olika delarna i kommunen och till och med fr\u00e5n Sideby. Kannorna var numrerade med bondens eget nummer, s\u00e5 att de vid inv\u00e4gningen fick r\u00e4tt m\u00e4ngd \u00e5t r\u00e4tt leverant\u00f6r. Efter t\u00f6mningen f\u00f6rdes kannorna tillbaka till b\u00f6nderna. Fotot utl\u00e5nat av Kjell Rosenback.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Inv\u00e4gningen och kontrollen av b\u00f6ndernas mj\u00f6lk var ett tungt arbete, d\u00e5 kannorna skulle t\u00f6mmas f\u00f6r hand.<\/figcaption><\/figure>\n

\u00c5r 1959, den 10 januari<\/strong> besl\u00f6t direktionen att mj\u00f6lktransport\u00f6rerna skall f\u00e5 h\u00f6gre ers\u00e4ttning. Lars Gran\u00e9r fr\u00e5n Dagsmark skall f\u00e5 3\u00a0800 mark per tur, Gunnar Roseng\u00e5rd f\u00f6r tv\u00e5 linjer i Lappfj\u00e4rd 4\u00a0200 mark, Eskil Fl\u00f6ijer 4\u00a0200 f\u00f6r en tur fr\u00e5n Skaftung och H\u00e4rkmeri och Gunnar Nordman f\u00f6r \u00c5back-Tj\u00f6cklinjen 3\u00a0300 mark per tur.<\/p>\n

Eftersom ostproduktionen under sommaren kommer att bli extra stor s\u00e5 best\u00e4mde direktion att mejeriet skall hyra 230 ostlagringsplatser p\u00e5 mejeriet i Malax. Sving\u00e5rden som byggdes 1954 blir bara fuktigare och kallare med \u00e5ren och det besl\u00f6ts att anskaffa en Thermobloc v\u00e4rmegenerator f\u00f6r ca 500\u00a0000 mark.<\/p>\n

Porin Ymp\u00e4rist\u00f6s Osuusmejeri hade under en l\u00e4ngre tid fiskat efter finska medlemmar i Sideby och trots en \u00f6verenskommelse hade de fortsatt med den splittringen bland medlemmarna. N\u00e5got beslut kunde inte g\u00f6ras men det besl\u00f6ts att Enigheten skall diskutera saken med mejeriet i Bj\u00f6rneborg.<\/p>\n

Det best\u00e4mdes i januari att h\u00e4danefter skall mj\u00f6lken inv\u00e4gas i liter i st\u00e4llet f\u00f6r kilo.<\/p>\n

\u00c5r 1959, den 10 februari<\/strong> kunde direktionen konstatera att kvaliteten p\u00e5 mj\u00f6lk har stigit avsev\u00e4rt under de tre senaste \u00e5ren. En t\u00e4vling har genomf\u00f6rts f\u00f6r h\u00f6jande av mj\u00f6lkens kvalitet och f\u00f6r \u00e5r 1958 fick Paul Englund fr\u00e5n Dagsmark vandringspriset.<\/p>\n

Priset p\u00e5 fl\u00e4sk fortsatte att sjunka och det medf\u00f6rde att mejeriet besl\u00f6t att s\u00e4nka ink\u00f6pspriset fr\u00e5n en 12 kg gris till 3\u00a0000 mark, fr\u00e5n att tidigare ha varit 4\u00a0000.<\/p>\n

\u00c5r 1959 i juni<\/strong> best\u00e4mdes mj\u00f6lkpriset till 28,75 mark per liter om fettprocenten \u00e4r 4, 05 %. Denna m\u00e5nad var inv\u00e4gningen 572 000 liter, motsvarande 589 000 kg och det var nytt rekord f\u00f6r mejeriet.<\/p>\n

Under detta \u00e5r f\u00f6rb\u00e4ttrades v\u00e4gen mellan \u00d6mossa och Lappfj\u00e4rd och den var i s\u00e5 \u201dvidrigt skick\u201d att mejeriet besl\u00f6t h\u00f6ja arvodet f\u00f6r transport\u00f6ren Rune Nybond med 300 mark per tur. I december best\u00e4mde direktionen att personalen ocks\u00e5 detta \u00e5r skall f\u00e5 ett slaktsvin i julklapp och detta \u00e5r skall det vara \u201ddet b\u00e4sta slaktsvinet\u201d. I sving\u00e5rden fanns det vid denna tid mer \u00e4n 900 svin.<\/p>\n

F\u00f6r att f\u00f6rb\u00e4ttra kvaliteten p\u00e5 sm\u00f6ret, s\u00e5 gjordes detta \u00e5r stora investeringar i mejeriet. Kostnaderna uppgick till 2,5 miljoner mark.<\/p>\n

\"\"
Magister Jacob Rafael af H\u00e4llstr\u00f6m (1898-1964) sitter p\u00e5 mejeriets lastbrygga och r\u00f6ker sin pipa. Han var f\u00f6dd i Ulvila och flyttade till Lappfj\u00e4rd d\u00e5 han gifte sig med Johan Starckes dotter Birgit. Jacob Rafael var inte aktivt med i mejeriets sk\u00f6tsel, trots att hans sv\u00e4rfar byggdes det f\u00f6rsta mejeriet i Lappfj\u00e4rd p\u00e5 1880-talet. L\u00e4ngre bort st\u00e5r f\u00f6rvaltningsr\u00e5dets m\u00e5ng\u00e5riga ordf\u00f6rande Otto Bj\u00f6rses och blickar ut mot landsv\u00e4gen. Fotot taget \u00e5r 1960 av Selim Bj\u00f6rses och det finns i SLS:s arkiv.<\/figcaption><\/figure>\n

\u00c5r 1960<\/strong> var ett bra \u00e5r f\u00f6r Syd-\u00d6sterbottens Andelsmejeri. Antalet medlemmar uppgick till 800 och mj\u00f6lkinv\u00e4gningen slog nya rekord. N\u00e5gra st\u00f6rre investeringar gjordes inte men flera mindre anskaffningar gjordes. Inflationen var h\u00f6g och l\u00f6nerna h\u00f6jdes regelbundet.<\/p>\n

\u00c5r 1961 i januari<\/strong> best\u00e4mde direktionen att mj\u00f6lkpriset skall vara 32,75 mark per liter. Direktionen anst\u00e4llde Ingmar Bj\u00f6rses som mejeriarbetare och Bjarne Klemets till maskinsk\u00f6tare. De besl\u00f6t att ink\u00f6pa en Kustner sm\u00f6rpaketeringsmaskin av S.M.K. f\u00f6r 3, 215 miljoner mark. P\u00e5 samma m\u00f6te besl\u00f6ts ocks\u00e5 att mj\u00f6lklikviderna h\u00e4danefter skall betalas med check och inte kontant som hittills.<\/p>\n

\u00c5r 1961, den 7 februari<\/strong> best\u00e4mdes att fjol\u00e5rets vinst p\u00e5 n\u00e4stan 740\u00a0000 mark, skall placeras i 3 olika fonder. Det best\u00e4mdes att mj\u00f6lksk\u00f6tselt\u00e4vlingen skall forts\u00e4tta, trots att det framkommit att n\u00e5gon hade tillsatt fr\u00e4mmande medel i mj\u00f6lken f\u00f6r att f\u00f6rb\u00e4ttra dess kvalitet.<\/p>\n

P\u00e5 direktionens m\u00f6te under sommaren anst\u00e4lldes Taisto Rajam\u00e4ki som ostsaltare i st\u00e4llet f\u00f6r Birger Lundberg, som hade sagt upp sig. Reino M\u00e4ki-Heikkil\u00e4 anst\u00e4lldes \u00e5tminstone under sommarm\u00e5naderna som ostsaltare.<\/p>\n

\u00c5r 1961, den 10 oktober<\/strong> behandlade direktionen en intressant fr\u00e5ga, d\u00e5 Mejerif\u00f6rbundet hade f\u00f6reslagit att all gr\u00e4dde fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd skulle skickas till mejeriet i N\u00e4rpes, som skulle bli n\u00e5got av en \u201dk\u00e4rningscentral\u201d. Den egna tillverkningen av sm\u00f6r skulle i s\u00e5 fall upph\u00f6ra helt. Fr\u00e5gan var s\u00e5 pass stor att direktionen inte kunde besluta om den utan l\u00e4t f\u00f6rvaltningsr\u00e5det best\u00e4mma. N\u00e5got beslut i denna fr\u00e5ga tog inte heller f\u00f6rvaltningsr\u00e5det p\u00e5 sitt f\u00f6ljande m\u00f6te.<\/p>\n

I slutet av \u00e5r 1961<\/strong> besl\u00f6t mejeriet att de skall s\u00e4lja sn\u00f6plogningen, eftersom staten och kommunen helt \u00f6vertagit vinterunderh\u00e5llet av v\u00e4garna. \u00c5rsvinsten f\u00f6r \u00e5r 1961 uppgick till 723\u00a0000 mark och skulderna till banker har minskat med 7 miljoner.<\/p>\n

\u00c5r 1962, den 7 mars<\/strong> h\u00f6ll direktionen m\u00f6te och kunde konstatera att mj\u00f6lkm\u00e4ngden senaste m\u00e5nad uppgick till 329\u00a0000 liter och priset fastst\u00e4lldes till 31,50 mark. I mj\u00f6lksk\u00f6tselt\u00e4vlingen hade 29 g\u00e5rdar uppn\u00e5tt 240 po\u00e4ng och fick s\u00e5ledes f\u00f6rsta pris. Vandringspriset f\u00f6r \u00e5ret tillf\u00f6ll Jonne Kangasniemi i Storsj\u00f6, som hade levererat 22\u00a0518 liter f\u00f6rsta klass mj\u00f6lk.<\/p>\n

I slutet av \u00e5r 1962<\/strong> h\u00f6ll f\u00f6rvaltningsr\u00e5det m\u00f6te och de konstaterade gl\u00e4djande att den inv\u00e4gda mj\u00f6lkm\u00e4ngden hade stigit med n\u00e4stan 4 %, trots att en stor del av sidebyb\u00f6nderna hade \u00f6verg\u00e5tt till konkurrenten i Bj\u00f6rneborg. Kvaliteten p\u00e5 b\u00e5de osten och sm\u00f6ret har varit mycket h\u00f6g och verksamheten i sving\u00e5rden har varit intensiv.<\/p>\n

M\u00f6tesarvodet f\u00f6r direktionsmedlemmarna f\u00f6r n\u00e4sta \u00e5r best\u00e4mdes till 10 mark och det l\u00e5ga arvodet beror p\u00e5 myntreformen 1963, d\u00e5 tv\u00e5 nollor str\u00f6ks. \u00c5rsvinsten \u00e5r 1962 uppgick till 774\u00a0000 mark och d\u00e5 hade fulla avskrivningar gjorts.<\/p>\n

Fr\u00e5n och med 1 april 1963<\/strong> sades f\u00f6rs\u00e4kringsavtalen med Svensk-Finland upp och ett nytt avtal sl\u00f6ts med Lappfj\u00e4rd-Tj\u00f6ck Brandf\u00f6rs\u00e4kringsf\u00f6rening, totalsumman var 144 miljoner gamla mark.<\/p>\n

\u00c5r 1963, den 9 januari<\/strong> h\u00f6ll direktionen m\u00f6te och till mj\u00f6lktransport\u00f6r efter Gunnar Roseng\u00e5rd i Lappfj\u00e4rd valdes Gunnar Nordman. Redan f\u00f6ljande \u00e5r valdes Antti M\u00e4ki-Heikkil\u00e4 till att sk\u00f6ta transporterna. Levi Berglund lovade sk\u00f6ta transporten fr\u00e5n Lillsund f\u00f6r ett arvode om 10 mark per resa. Rune Nybond som sk\u00f6tte transporten fr\u00e5n Sideby fick lite p\u00e5\u00f6kt d\u00e5 han b\u00f6rjade g\u00f6ra en runda via Uttermossa. B\u00f6nderna d\u00e4r hade tidigare skickat mj\u00f6lken med buss till Lappfj\u00e4rd.<\/p>\n

P\u00e4rus-Fors hade \u00e4ntligen h\u00f6rsammat mejeriets beg\u00e4ran om en egen transformator i n\u00e4rheten av mejeriet och d\u00e5 reserverades en extra summa f\u00f6r anslutningsavgiften.<\/p>\n

I maj 1963 genomgicks listan \u00f6ver anst\u00e4llda och de var:<\/p>\n

-ostm\u00e4stare Torsten Granlund<\/h6>\n
-mejerist Holger L\u00f6vdahl<\/h6>\n
-mejerska Agnes Hedenqvist<\/h6>\n
-mejeribitr\u00e4de Elvi Lundberg<\/h6>\n
-kontorsbitr\u00e4de Aili Engman<\/h6>\n
-maskinsk\u00f6tare Egil Mitts<\/h6>\n
-mejeriarbetare B\u00f6rje Norrholm<\/h6>\n
-mejeriarbetare M. Kohtakangas<\/h6>\n
-mejeriarbetare Tauno Wahlroos<\/h6>\n
-ostsaltare T. Rajam\u00e4ki<\/h6>\n
-ostsaltare Reino Hautaviita<\/h6>\n
-ostsaltare Esko Ohlgren<\/h6>\n
-svinsk\u00f6tare Voitto Ruisaho<\/h6>\n
-svinsk\u00f6tare Eero Korkiam\u00e4ki<\/h6>\n
-svinsk\u00f6tare Toivo Kohtakangas, efter honom Veijo Kanttikoski<\/h6>\n

 <\/p>\n

Mj\u00f6lktransporterna sk\u00f6ttes av Lars Gran\u00e9r fr\u00e5n Dagsmark, Gustav Lassfolk fr\u00e5n H\u00e4rkmeri, Gunnar Nordman fr\u00e5n Tj\u00f6ck, Rune Nybond fr\u00e5n Sideby, Antti M\u00e4ki-Heikkil\u00e4 fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd och Levi Berglund fr\u00e5n Lillsund.<\/p>\n

\u00c5rsvinsten f\u00f6r \u00e5r 1963 uppgick till 8\u00a0700 nymark.<\/p>\n

Verksamheten under \u00e5r 1964<\/strong> var helt normal. Flera f\u00f6rb\u00e4ttringar gjordes, bland annat anskaffades en kedjetransport\u00f6r f\u00f6r in- och uttransport av mj\u00f6lkkannor. Flera nyanst\u00e4llningar gjordes och sommarvikarier valdes. Personalbost\u00e4derna renoverades fullst\u00e4ndigt d\u00e5 de fick centralv\u00e4rme, Str\u00f6mbergs elspisar, UPO kylsk\u00e5p, nya k\u00f6ksb\u00e4nkar, gardinh\u00e5llare och nya mattor p\u00e5 golven.<\/p>\n

Erkki Kaksonen fr\u00e5n Starr\u00e4ngen hade skaffat en paketbil f\u00f6r att kunna f\u00f6ra mj\u00f6lken fr\u00e5n g\u00e5rdarna d\u00e4r och fick ett arvode f\u00f6r det.<\/p>\n

\u00c5r 1964 i november<\/strong> valde f\u00f6rvaltningsr\u00e5det ny direktion. Runar Porander, Runar Storsj\u00f6, Arthur Stenlund och Heikki Lepp\u00e4nen omvaldes. I st\u00e4llet f\u00f6r avg\u00e5ende Valdemar Rosengren valdes Paul Englund och i st\u00e4llet f\u00f6r Kalle H\u00f6gn\u00e4sbacka valdes Antti M\u00e4ki-Heikkil\u00e4.<\/p>\n

\u00c5rsvinsten \u00e5r 1964 uppgick till 10\u00a0165 mark<\/p>\n

Mj\u00f6lkm\u00e4ngden \u00f6kade fr\u00e5n \u00e5r till \u00e5r och eftersom m\u00e4ngden ost som kunde produceras var begr\u00e4nsad, s\u00e5 planerades en oml\u00e4ggning av produktionen. 10 ostar kunde varje dag produceras av 9\u00a0000 liter mj\u00f6lk men det vore \u00f6nskv\u00e4rt att mj\u00f6lkm\u00e4ngden kunde uppg\u00e5 till 15\u00a0000 liter. Direktionen fick i februari 1965 i uppdrag att utreda fr\u00e5gan.<\/p>\n

\u00c5r 1965 i maj<\/strong> betalades 39 penni f\u00f6r varje mj\u00f6lkliter och den inv\u00e4gda m\u00e4ngden uppgick till 617\u00a0000 liter.<\/p>\n

I juni<\/strong> best\u00e4mdes att det korrugerade minerittaket p\u00e5 mejeribyggnaden skall f\u00f6rnyas. Det lades \u00e5r 1952 men hade ett materialfel och har b\u00f6rjat l\u00e4cka men Finska Minerit har lovat leverera nytt tak f\u00f6r halva priset. Ett avtal gjordes med Alfred Bergvik, som skall byta takskivorna.<\/p>\n

Vid den h\u00e4r tiden anv\u00e4ndes 35 % av mj\u00f6lken till osttillverkningen och 60 % anv\u00e4ndes f\u00f6r tillverkningen av sm\u00f6r. 5 % s\u00e5ldes som konsumtionsmj\u00f6lk. \u00c5r 1965 var \u00e5rsvinsten 11\u00a0097 mark och den f\u00f6rdelades i tre olika fonder.<\/p>\n

\u00c5r 1966 i februari<\/strong> h\u00f6ll direktionen m\u00f6te och kunde med gl\u00e4dje konstatera att Magnus Enkulla 3 \u00e5r i f\u00f6ljd har vunnit mj\u00f6lksk\u00f6tselt\u00e4vlingen och att han d\u00e4rmed f\u00e5r beh\u00e5lla pokalen. Men sorgligt nog hade en leverant\u00f6r i Lappfj\u00e4rd behandlat n\u00e5gon ko med antibiotika och mot best\u00e4mmelserna levererat mj\u00f6lk till mejeriet. Han ersatte dock skadorna med 1020 mark, som hade f\u00f6rorsakats av tilltaget.<\/p>\n

I mars<\/strong> besl\u00f6t direktionen att en ny g\u00f6dselbass\u00e4ng skall byggas invid sving\u00e5rden. Ragnar K\u00e4rr skall gr\u00e4va och spr\u00e4nga ca 2\u00a0000 m\u00b3 och sedan skall byggm\u00e4stare Thure Nygren bygga sj\u00e4lva bass\u00e4ngen i betong.<\/p>\n

\u00c5r 1966, den 8 juni<\/strong> besl\u00f6t direktion att k\u00f6pa 1\u00a0000 aktier i Ab P\u00e4rus-Fors av Einar Lindh fr\u00e5n Korsb\u00e4ck f\u00f6r 21 mark per styck. Efter aff\u00e4ren \u00f6nskade mejeriandelslaget att de skulle f\u00e5 en plats i elbolagets direktion.<\/p>\n

Den 11 november<\/strong> valde f\u00f6rvaltningsr\u00e5det direktion och d\u00e4r invaldes disponent Harald Hannus, Runar Porander, Runar Storsj\u00f6, Paul Englund, Antti M\u00e4ki-Heikkil\u00e4. Heikki Lepp\u00e4nen och Einar Ytterstr\u00f6m.<\/p>\n

Vid \u00e5rsskiftet 1966-1967<\/strong> upph\u00f6rde tillverkningen av sm\u00f6r vid mejeriet i Lappfj\u00e4rd och sm\u00f6rf\u00f6rpackningsmaskinen s\u00e5ldes f\u00f6r 10\u00a0000 mark. Gr\u00e4dden kommer efter \u00e5rsskiftet att skickas till Enighetens k\u00e4rningscentral i Kaitsor i V\u00f6r\u00e5. \u00c5rsvinsten f\u00f6r \u00e5r 1966 uppgick till 13\u00a0000 mark.<\/p>\n

Fr\u00e5n och med 1968 kommer 5 dagars arbetsvecka att inf\u00f6ras i mejeribranschen och direktionen b\u00f6rjade i god dit f\u00f6rbereda sig f\u00f6r den kommande 40-timmars veckan.<\/p>\n

\u00c5r 1967 i augusti<\/strong> kunde direktionen konstatera att den inv\u00e4gda mj\u00f6lkm\u00e4ngden i juli var 598\u00a0000 liter och priset fastst\u00e4lldes till 41,45 penni.<\/p>\n

\u00c5r 1967, den 14 november<\/strong> diskuterade direktionen hur 5-dagarsveckan skall organiseras och det kastades fram flera f\u00f6rslag. Direktionen fick ocks\u00e5 i uppdrag att g\u00f6ra en utredning f\u00f6r en modernisering av ysteriapparaturen och en eventuell \u00f6verg\u00e5ng till en ny typ av typ, den s\u00e5 kallade blockemmentalosten.<\/p>\n

Ny teknik<\/strong><\/h3>\n

Nu inleddes planeringen av en ny tillverkningsmetod av emmentalosten. Sedan starten har den tillverkats i runda formar, som gjorde att en stor del av osten blev svinn, d\u00e5 den skars i bitar. Den runda osten hade en skorpyta, vilket gjorde att en stor del av osten skars bort d\u00e5 konsumentf\u00f6rpackningar tillverkades. Om osten kunde tillverkas i fyrkantiga block, s\u00e5 blev svinnet betydligt mindre och denna modell testades med gott resultat.<\/p>\n

\u00c5r 1968, den 9 februari<\/strong> h\u00f6ll direktionen m\u00f6te och de besl\u00f6t att skaffa en ny kylkompressor och helt f\u00f6rnya kylsystemet som ocks\u00e5 skulle f\u00f6rstoras. de besl\u00f6t ocks\u00e5 att f\u00f6rhandla med Hankkija om ink\u00f6p av ny ysteriutrustning f\u00f6r tillverkning av blockost.<\/p>\n

\u00c5r 1968<\/strong> k\u00f6pte mejeriet de nya ysterimaskinerna, som kr\u00e4vdes f\u00f6r denna tillverkning av Hankkija. Det var en stor m\u00e4ngd maskiner och summan uppgick till 105\u00a0000 mark plus frakt och installation. I juni b\u00f6rjade tillverkningen och p\u00e5 samma g\u00e5ng monterades de gamla formarna bort. Detta var en lyckad f\u00f6rb\u00e4ttring och l\u00e5ngt \u00f6ver 90 % av ostarna st\u00e4mplades f\u00f6r export. P\u00e5 ostt\u00e4vlingar fick mejeriets ostar flera g\u00e5nger f\u00f6rsta pris, allts\u00e5 bland de b\u00e4sta i landet.<\/p>\n

Nu borde allt ha varit frid och fr\u00f6jd i andelsmejeriet men s\u00e5 var inte fallet. Byggnaderna och maskinparken var i skick och svinhuset var fyllt med b\u00e5de sm\u00e5grisar och svin. Men nu b\u00f6rjade m\u00e4ngderna mj\u00f6lk minska, d\u00e5 flera b\u00f6nder helt gick \u00f6ver till att odla potatis i st\u00e4llet.<\/p>\n

Det planerades f\u00f6r en samg\u00e5ng med N\u00e4rpes andelsmejeri men tanken p\u00e5 ett enda stort mejeri i svenska \u00d6sterbotten b\u00f6rjade gro i st\u00e4llet. F\u00f6rhandlingar f\u00f6rdes ocks\u00e5 mellan alla mejerier i Syd\u00f6sterbotten men de ledde ingen vart. Arbetsnamnet \u201dSyd-Mark\u201d anv\u00e4ndes f\u00f6r det tillt\u00e4nkta nya regionmejeriet.<\/p>\n

\u00c5r 1970, i oktober<\/strong> h\u00f6ll f\u00f6rvaltningsr\u00e5det ett m\u00f6te oh d\u00e4r framkom att inv\u00e4gningen av mj\u00f6lk har minskat med hela 8,4 %. Detta berodde till stor del p\u00e5 slaktpenningen f\u00f6r kor och premien f\u00f6r \u00e5kerpaketering. P\u00e5 ett \u00e5r hade antalet leverant\u00f6rer minskat med 86 till 450 stycken. Som j\u00e4mf\u00f6relse n\u00e4mndes att \u00e5r1960 hade mejeriet 810 leverant\u00f6rer. En stor del av mj\u00f6lken kunde k\u00f6pas fr\u00e5n mejeriet i Tj\u00f6ck och det r\u00e4ddade osttillverkningen.<\/p>\n

Under \u00e5r 1971<\/strong> minskade den inv\u00e4gda mj\u00f6lken fr\u00e5n medlemmarna med 5,4 % och d\u00e4rf\u00f6r ink\u00f6ptes hela 1,2 miljoner kilo fr\u00e5n andra mejerier. Under h\u00f6sten avslutade all f\u00f6rs\u00e4ljning av konsumtionsmj\u00f6lk och all mj\u00f6lk anv\u00e4ndes f\u00f6r tillverkning av Lappfj\u00e4rdsosten. 435\u00a0000 kg ost tillverkades under \u00e5ret. Under \u00e5ret hade ett reningsverk byggts av Upo Oy och det beh\u00f6vdes eftersom det fanns hela 1300 grisar i sving\u00e5rden. Mera mj\u00f6lktankar har ocks\u00e5 anskaffats.<\/p>\n

P\u00e5 ett m\u00f6te den 8 maj<\/strong> besl\u00f6t direktionen att mejeriet skall b\u00f6rja tillverka Edamost med en fettprocent p\u00e5 40 %. Det h\u00e4r gjorde man p\u00e5 grund av att ostlagren f\u00f6r emmentalosten var f\u00f6r litet men d\u00e5 edamosten kr\u00e4vde kortare lagringstid, s\u00e5 skulle lagerutrymmen r\u00e4cka till. Enigheten garanterade ett bra pris under en \u00f6verg\u00e5ngstid och de lovade ocks\u00e5 att mj\u00f6lken kan f\u00e5s fr\u00e5n andra mejerier.<\/p>\n

I september sade Antti M\u00e4ki-Heikkil\u00e4 upp transportavtalet f\u00f6r Lappfj\u00e4rdsomr\u00e5det. Direktionen valde d\u00e5 Rafael och Ralf Lindedahl, som skulle sk\u00f6ta om omr\u00e5det f\u00f6r en dagsers\u00e4ttning om 112 mark, plus 8 mark f\u00f6r de dagar som mj\u00f6lk skulle h\u00e4mtas fr\u00e5n Lillsund.<\/p>\n

\u00c5r 1971, den 11 november<\/strong> diskuterade direktionen den uppkomna situation d\u00e5 mejeriet i N\u00e4rpes har meddelat att de inte klarar av att sk\u00f6ta distributionen av konsumtionsmj\u00f6lk i l\u00f6svikt i omr\u00e5det Kask\u00f6-N\u00e4rpes-Kristinestad. De hade d\u00e5 kontaktat Milka i Vasa, som hade b\u00f6rjat packa mj\u00f6lk i p\u00e5sar. F\u00f6rs\u00e4ljning i l\u00f6svikt kommer att bli f\u00f6rbjudet fr\u00e5n inkommande \u00e5rsskifte och d\u00e5 anh\u00f6ll ocks\u00e5 mejeriet i Lappfj\u00e4rd om hj\u00e4lp av Milka. Ett samarbete med Milka ans\u00e5gs vara viktigt med tanke p\u00e5 framtiden. F\u00f6rvaltningsr\u00e5det tyckte detta var ett bra f\u00f6rslag och godk\u00e4nde att Milka b\u00f6rjar distribuera konsumtionsmj\u00f6lk ocks\u00e5 p\u00e5 omr\u00e5det Lappfj\u00e4rd och Sideby.<\/p>\n

\u00c5r 1972, i b\u00f6rjan p\u00e5 \u00e5ret<\/strong> togs en ny tillverkningsmetod i bruk, f\u00f6r att tillverka emmentalost enligt en modell utvecklad av Valio. Den 16 mars diskuterade f\u00f6rvaltningsr\u00e5det det f\u00f6rslag till fusion med Milka, som nu lades fram. De var eniga om att en fusion kunde garantera mejeriets framtid, som en stor tillverkare av emmentalost. Utredningen visade ocks\u00e5 att b\u00f6nderna kunde f\u00e5 ett b\u00e4ttre pris f\u00f6r sin mj\u00f6lk efter fusionen.<\/p>\n

Planer p\u00e5 fusion med andra mejerier<\/strong><\/h3>\n

P\u00e5 \u00e5rsst\u00e4mman den 27 april 1972<\/strong> diskuterades en fusion med andelslaget Milka i Vasa. Ola Rosendahl fr\u00e5n \u00d6SP informerade om den utredning, som hade gjorts och fusionen skulle omfatta Milka, P\u00f6rtom, Yttermark, N\u00e4rpes, Tj\u00f6ck och Syd-\u00d6sterbottens andelsmejeri. St\u00e4mman ans\u00e5g att en fusion var n\u00f6dv\u00e4ndig f\u00f6r att kunna s\u00e4kerst\u00e4lla tillverkningen av ost. De st\u00f6rre b\u00f6nderna ville ocks\u00e5 att deras mj\u00f6lk skulle samlas i tankar och den skulle sedan h\u00e4mtas med tankbil till mejeriet. St\u00e4mman ans\u00e5g ocks\u00e5 att en fusion skulle garantera ett fortsatt h\u00f6gt pris f\u00f6r deras mj\u00f6lk.<\/p>\n

\u00c5r 1972, den 30 juni<\/strong> lade Tj\u00f6ck Andelsmejeri ned verksamheten och dess medlemmar \u00f6vergick genast till mejeriet i Lappfj\u00e4rd. Mj\u00f6lken d\u00e4rifr\u00e5n b\u00f6rjade k\u00f6ras till Lappfj\u00e4rd med Gunnar Nordmans lastbil och med traktor av Lars Skoglund. Disponenten Erik Eklund \u00f6verg\u00e5r i Lappfj\u00e4rdmejeriets tj\u00e4nst och Ivar Wikberg invaldes i direktionen som representant f\u00f6r Tj\u00f6ck.<\/p>\n

Vid denna tid byggdes sving\u00e5rden ut och spannm\u00e5lslager byggdes. Den 7 oktober besl\u00f6t direktionen att deras 1\u00a0000 aktier i Ab P\u00e4rus-Fors skall s\u00e4ljas \u00e5t Sydbottens Kraft f\u00f6r totalt 21\u00a0000 mark.<\/p>\n

Under \u00e5rets 8 f\u00f6rsta m\u00e5nader 1972 tillverkades i Lappfj\u00e4rd 283\u00a0000 emmentalost och 8\u00a0300 kg edamost. Till sving\u00e5rden har ink\u00f6pts 2\u00a0095 sm\u00e5grisar och s\u00e5lts 1\u00a0893 svin och int\u00e4kterna d\u00e4rifr\u00e5n steg till 600\u00a0000 mark. B\u00f6nderna hade erh\u00e5llit 2,3 miljoner mark i likvider och medelpriset var 61,8 penni per liter. Den totala oms\u00e4ttningen under 8 m\u00e5nader steg till 3,5 miljoner mark.<\/p>\n

\"\"
\u00c5r 1972, den 8 november undertecknade direktionerna f\u00f6r Syd-\u00d6sterbottens Andelsmejeri och Mejeriandelslaget Milka det fusionsavtal, som hade f\u00f6rhandlats fram under det g\u00e5ngna \u00e5ret. Direktionsmedlemmarna Kurt \u00c5lgars, Runar Storsj\u00f6, Birger Lillhannus, Antti M\u00e4ki-Heikkil\u00e4, Egil Norrvik och Harald Hannus undertecknade avtalet.<\/figcaption><\/figure>\n

\u00c5r 1972, den 10 november<\/strong> fick medlemmarna ta del av det fusionsavtal som f\u00f6rhandlats fram med Milka i Vasa och p\u00e5 en extra insatt st\u00e4mma den 21 november godk\u00e4ndes avtalet enh\u00e4lligt.<\/p>\n

\u00c5r 1972, den 29 december <\/strong>h\u00f6lls en extra st\u00e4mma som f\u00f6r andra g\u00e5ngen enh\u00e4lligt godk\u00e4nde fusionsavtalet med Milka och d\u00e4rmed var fusionen ett faktum. Under \u00e5r 1973 h\u00f6ll direktionen och f\u00f6rvaltningsr\u00e5det flera m\u00f6ten och p\u00e5 det sista m\u00f6tet den 10 november 1973 kunde direktionen konstatera att fusionen med Milka har g\u00e5tt bra, till och med \u00f6ver f\u00f6rv\u00e4ntan.<\/p>\n

Detta var allts\u00e5 slutet p\u00e5 Syd-\u00d6sterbottens andelsmejeris historia.<\/p>\n

Milka tar \u00f6ver osttillverkningen och l\u00e4gger ned 1989<\/strong><\/h3>\n

\u00c5r 1973<\/strong> tog s\u00e5 Mejeriandelslaget Milka \u00f6ver verksamheten vid ostmejeriet i Lappfj\u00e4rd. Verksamheten utvecklades och kvaliteten p\u00e5 osten var fortfarande h\u00f6g. Milka kunde nu styra mj\u00f6lktransporterna s\u00e5 att mj\u00f6lken fr\u00e5n Tj\u00f6ck och en del av mj\u00f6lken fr\u00e5n N\u00e4rpes skickades till Lappfj\u00e4rd.<\/p>\n

Under vintern 1973-1974<\/strong> gjorde Milka en tillbyggnad i mejeriets \u00f6stra \u00e4nda f\u00f6r nya mj\u00f6lkmottagningsutrymmen. Utbyggnaden var 120 kvm och huvudentrepren\u00f6r var Byggnadsbyr\u00e5 Harry Lillkull och den totala kostnaden uppgick till 400 000 mark. H\u00f6sten 1974<\/strong> st\u00e4ngdes mejeriet i N\u00e4rpes och all mj\u00f6lk d\u00e4rifr\u00e5n k\u00f6rdes efter det till Lappfj\u00e4rd.<\/p>\n

\u00c5r 1976<\/strong> uppgick inv\u00e4gningen av mj\u00f6lk i Lappfj\u00e4rd till 9,3 miljoner kilo och det var 22 % av Milkas totala inv\u00e4gning. Stora b\u00f6nder samlade mj\u00f6lken i tankar, som h\u00e4mtades med tankbil till mejeriet och fr\u00e5n \u00e5r 1977 b\u00f6rjade tankbilen suga mj\u00f6lk ur mindre b\u00f6nders kannor. Transporten av mj\u00f6lkkannor fram och tillbaka upph\u00f6rde helt och det ledde till en stor inbesparing.<\/p>\n

\"\"
\u00c5r 1988 uts\u00e5gs Holger L\u00f6vdahl (1932-2023), som d\u00e5 arbetade p\u00e5 Milkas mejeri i Lappfj\u00e4rd, till \u00e5rets ostm\u00e4stare i Finland. H\u00e4r visar han upp diplomet i sitt hem \u00e5r 2019.<\/figcaption><\/figure>\n

Tack vare till\u00e4ggsmj\u00f6lken fr\u00e5n andra mejerier kunde Milka uppr\u00e4tth\u00e5lla ostproduktionen i Lappfj\u00e4rd. P\u00e5 v\u00e5ren 1989 \u00e4r dock l\u00f6nsamheten svag, mj\u00f6lken r\u00e4cker inte till och utrustningen \u00e4r omodern. Enligt Milkas VD Sture Kackur finns det ingen m\u00f6jlighet att forts\u00e4tta verksamheten, utan de best\u00e4mmer att mejeriet skall l\u00e4ggas ned i september 1989. F\u00f6r de 11 anst\u00e4llda kom beskedet inte som n\u00e5gon \u00f6verraskning, eftersom de i perioder har varit permitterade.<\/p>\n

Mejeriet hade d\u00e5 150 leverant\u00f6rer i omr\u00e5det Lappfj\u00e4rd \u2013 N\u00e4rpes. Nu gjorde Milka ett avtal med Lassfolk fr\u00e5n H\u00e4rkmeri att de skall k\u00f6ra all mj\u00f6lk till Vasa. Alla andra transportavtal s\u00e4gs upp. I forts\u00e4ttningen skall \u201dLappfj\u00e4rdsosten\u201d tillverkas p\u00e5 Enighetens mejeri i Kaitsor.<\/p>\n

\"\"
\u00c5r 1989, den 9 september bj\u00f6d Mejeriandelslaget Milka ut mejerifastigheten i Lappfj\u00e4rd. Annonsen ur Syd-\u00d6sterbotten.<\/figcaption><\/figure>\n

Hyresg\u00e4sterna i bost\u00e4derna kommer att f\u00e5 bo kvar tillsvidare. Milka s\u00e4tter dock genast mejeribyggnaden till f\u00f6rs\u00e4ljning. I september 1989 s\u00e5lde Milka fastigheten \u00e5t Steel-Wood fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd, som fr\u00e5n tidigare hade sin verksamhet p\u00e5 Maarsv\u00e4gen. VD Kurt Westerlund avs\u00e5g att b\u00f6rja tillverka polyuretanelement i det gamla mejeriet. Han kan att ta \u00f6ver st\u00e4llet genast som mejeriets utrustning flyttats ut, och d\u00e5 kommer han att flytta en del av verksamheten dit. N\u00e5gon stor verksamhet i mejeribyggnaden blev det inte f\u00f6r Steel-Wood men den anv\u00e4ndes f\u00f6r vissa metallarbeten. Kurt Westerlund s\u00e5lde sedan Steel-Woods maskiner och r\u00f6relsen p\u00e5 Maarsv\u00e4gen \u00e5t Hasse Lillkull \u00e5r 1992 och efter det var det ingen verksamhet i mejeriet.<\/p>\n

Omkring 2007 s\u00e5lde Kurt Westerlund den gamla mejeribyggnaden \u00e5t Petteri Helander, som har haft en del verksamhet d\u00e4r.<\/p>\n

\"\"
Tillsammans med Johan Kl\u00e5vus b\u00f6rjade Kurt Westerlund p\u00e5 Steel-Wood utveckla en helt ny modell av v\u00e4xthus. Detta v\u00e4xthus uppf\u00f6rdes p\u00e5 Kl\u00e5vus g\u00e5rd och v\u00e4ckte stor uppm\u00e4rksamhet och fick mycket publicitet. Odlingsb\u00e4ddarna roterade vertikalt och den r\u00e4tta arbetsh\u00f6jden kunde enkelt justeras. Fr\u00e5n b\u00f6rjan var det t\u00e4nkt att v\u00e4xthuset skulle anv\u00e4ndas f\u00f6r odling av tidig potatis men det anv\u00e4ndes ocks\u00e5 f\u00f6r andra v\u00e4xter och Nils \u00c5djers odlade blommor d\u00e4r en tid. Planerna var att dylika v\u00e4xthus skulle tillverkas i stora m\u00e4ngder och exporteras men p\u00e5 grund av en global bankkris skrinlades planerna och prototypen flyttades sedan till mejeriets tomt, d\u00e4r den fortfarande st\u00e5r. Fotot fr\u00e5n 2024.<\/figcaption><\/figure>\n

Maskinerna flyttas till Bolivia<\/strong><\/h3>\n

Tack vare ett FN-projekt demonterades maskinerna i Lappfj\u00e4rd och i mitten av mars m\u00e5nad 1990 skickades alltsammans till Bolivia. Inspirat\u00f6r och projektdragare f\u00f6r detta var Jean-Erik M\u00e5rtensson, som arbetade f\u00f6r Gilead-missionen i G\u00f6teborg men var hemma fr\u00e5n Finland. Projektdragare var allts\u00e5 pingstf\u00f6rsamlingen Gilead i G\u00f6teborg och som kontaktperson i Finland hade de Rune K\u00e4ld fr\u00e5n Vasa. Ostm\u00e4stare Holger L\u00f6vdahl var med och demonterade maskinerna i Lappfj\u00e4rd och han var ocks\u00e5 den som s\u00e5g till att de monterades upp igen i Bolivia.<\/p>\n

Rune K\u00e4ld var med och transporterade maskinerna till den lilla staden Ivirgarzama, som ligger i regionen Chapari i centrala Bolivia och har omkring 6 000 inv\u00e5nare. Han tyckte att det var en m\u00f6dosam f\u00e4rd och uppmonteringen i 30 graders hetta gjordes utan moderna maskiner. Men vid behov fanns det flera man som hj\u00e4lpte till, det kunde vara upp till 40 personer i arbete.<\/p>\n

I omr\u00e5det odlades mycket kokain och FN arbetade f\u00f6r att avveckla den men det har visat sig vara mycket sv\u00e5rt. I omr\u00e5det runt mejeriet fanns det upp emot 2 000 odlare och tanken var att de nu skulle satsa p\u00e5 mj\u00f6lkproduktion i st\u00e4llet. Avsikten var att FN skulle bygga banker, sjukhus och rehabiliteringshem f\u00f6r narkomaner men i mars fanns \u00e4nnu bara Milkas mejerianl\u00e4ggning.<\/p>\n

Det statliga mejeribolaget PIL i Bolivia var intresserad att b\u00f6rja tillverka yoghurt, fil och mj\u00f6lk. Som expert vid uppbyggandet fungerade f\u00f6rra ostm\u00e4staren Holger L\u00f6vdahl fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd. Han var med hela tiden och ledde arbetet fr\u00e5n b\u00f6rjan till slut.<\/p>\n

\u00c5r 1990, den 29 mars<\/strong> kunde mejeriet i Bolivia invigas och Sveriges bist\u00e5ndsminister Alf Svensson var med, liksom Bolivias ambassad\u00f6r i Skandinavien och deras jordbruksminister. Enligt planerna skulle det nu bli slut med kokainodlingarna och kreaturen och mj\u00f6lkproduktion skulle ta \u00f6ver. 1 000 b\u00f6nder var med p\u00e5 invigningsfesten och f\u00f6rv\u00e4ntningarna var h\u00f6ga.<\/p>\n

Som ostm\u00e4stare i Bolivia fungerade Staffan Ekl\u00f6f, som en g\u00e5ng i tiderna arbetade p\u00e5 mejeriet i Lappfj\u00e4rd. Till sin hj\u00e4lp hade han sin f\u00e4stm\u00f6, agrologen Theresa Witting, mera k\u00e4nd som s\u00e5ngerska i dansorkestern Albatross.<\/p>\n

N\u00e5gra stora m\u00e4ngder ost kunde inte tillverkas p\u00e5 mejeriet, eftersom mj\u00f6lkm\u00e4ngderna inte r\u00e4ckte till. Mejeriets historia i Bolivia blev inte l\u00e5ng och ingen vet om n\u00e5got finns kvar av det.<\/p>\n

Holger L\u00f6vdahls foton fr\u00e5n flytten till Bolivia<\/strong><\/h3>\n
\"\"
I mars 1990 lastades mejeriets maskiner p\u00e5 bilar f\u00f6r att skickas iv\u00e4g till Bolivia.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Utrustningen f\u00e4rdigt lastad f\u00f6r vidare transport. Fotot taget bakom mejeriet.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Med handkraft lyckades m\u00e4nnen f\u00e5 upp den stora cisternen p\u00e5 sl\u00e4den, som sedan kunde dras in i byggnaden.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Om det var l\u00e4tt att lasta p\u00e5 maskinerna i Lappfj\u00e4rd, s\u00e5 var det desto sv\u00e5rare att f\u00e5 dem flyttade i Bolivia. Den h\u00e4r cisternen lastades p\u00e5 en sl\u00e4de och med handkraft och med en Caterpillar drogs den i mejeribyggnaden.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Med enkla hj\u00e4lpmedel lyckades m\u00e4nnen f\u00e5 den stora cisternen uppr\u00e4tt p\u00e5 r\u00e4tt plats.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
M\u00e5ltiderna var enkla och avnj\u00f6ts utomhus, under ett skyddande tak.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Glada miner bland de bolivianska m\u00e4nnen, som var med och monterade maskinerna.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Allt b\u00f6rjar vara p\u00e5 plats, anser de h\u00e4r bolivianska m\u00e4nnen som har monterat upp cisternerna och all annan utrustning.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Holger L\u00f6vdahl ser n\u00f6jd ut d\u00e5 utrustningen b\u00f6rjar vara p\u00e5 plats medan bolivianen ser lite skeptisk ut.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Holger L\u00f6vdahl visar \u00e5t den lokala kvinnan hur ostarna skall tillverkas i de h\u00e4r karen.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Den nya mejeribyggnaden ligger i den lilla staden Ivirgarzama, som ligger i regionen Chapari i centrala Bolivia.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Ostm\u00e4stare Holger L\u00f6vdahl fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd, som var med hela tiden vid uppbyggandet visar upp den f\u00f6rsta osten, som tillverkades av den lilla m\u00e4ngd mj\u00f6lk, som de kunde samla ihop. Ostan \u00e4r betydligt mindre \u00e4n de 80 kilos, som tillverkades i Lappfj\u00e4rd. Det \u00e4r oklart om det blev n\u00e5gra fler ostar i mejeriet \u00e4n denna p\u00e5 fotot.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
\u00c5r 1989 d\u00e5 Milka lade ned mejeriet i Lappfj\u00e4rd, s\u00e5 var ostm\u00e4stare Holger L\u00f6vdahl med plockade ned alla maskiner. Maskinerna skickades sedan till Bolivia och Holger for dit och under en m\u00e5nads tid var han med och byggde upp mejeriet igen. H\u00e4r s\u00e4tts Milkas gamla skylt fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd upp p\u00e5 det nya mejeriet i Syd-Amerika.<\/figcaption><\/figure>\n

Protokollen<\/strong><\/h3>\n

Protokollen fr\u00e5n \u00e5rsst\u00e4mmorna, f\u00f6rvaltningsr\u00e5dens och direktionens m\u00f6ten var skrivna med vacker handstil och var ocks\u00e5 i \u00f6vrigt klara och tydliga. F\u00f6r det mesta var det disponenten Harald Hannus, som var sekreterare vid m\u00f6tena. Alla protokoll ryms i tre inbundna b\u00f6cker och d\u00e5 mejeriet upph\u00f6rde tog Holger L\u00f6vdahl hand om och uppbevarade dem i sitt hem. H\u00e4r nedan n\u00e5gra sidor av de f\u00f6rsta protokollen fr\u00e5n \u00e5r 1948.<\/p>\n

\"\" \"\" \"\" \"\" \"\"<\/p>\n

F\u00f6rvaltningsr\u00e5det<\/strong><\/h3>\n

F\u00f6rvaltningsr\u00e5det valdes av \u00e5rsst\u00e4mman, som brukade h\u00e5llas p\u00e5 v\u00e5ren p\u00e5 ungdomsf\u00f6reningen lokal. Ofta sammanf\u00f6ll st\u00e4mman med islossningen vilket ledde till att flera \u00e4n en g\u00e5ng f\u00f6rdes deltagarna med b\u00e5t genom s\u00f6rja och isflak. F\u00f6rvaltningsr\u00e5det bestod av 12 m\u00e4n och inga kvinnor valdes.<\/p>\n

Totalt 35 m\u00e4n har suttit med i f\u00f6rvaltningsr\u00e5det:<\/p>\n

-Otto Bj\u00f6rses 1948-1967, ordf\u00f6rande 1948-1962<\/h6>\n
-Runar Porander 1948-1955<\/h6>\n
-Georg Lindedahl 1948-1964<\/h6>\n
-Gunnar S\u00f6derg\u00e5rd 1948-1969, ordf\u00f6rande 1963-1969<\/h6>\n
-Sigfrid Landg\u00e4rds 1948-1954<\/h6>\n
-Kaarlo Anttila 1948-1949<\/h6>\n
-Valdemar Rosengren 1948-1952<\/h6>\n
-Erland Norrg\u00e5rd 1948-1959<\/h6>\n
-Arthur Gr\u00f6ndahl 1948-1967<\/h6>\n
-Arthur Stenlund 1948-1955<\/h6>\n
-Hemming Andtfolk 1948-1958<\/h6>\n
-Lennart Westerlund 1948-1953<\/h6>\n
-Yrj\u00f6 Sillanp\u00e4\u00e4 1951-1971<\/h6>\n
-Johan Grannas 1952-1960<\/h6>\n
-Birger Lillhannus 1954-1971<\/h6>\n
-Artur Norrteir 1955-1963<\/h6>\n
-Emil Storsj\u00f6 1955-1975, ordf\u00f6rande 1970-1972<\/h6>\n
-Bertel Ekman 1956-1967<\/h6>\n
-Einar Lindh 1960-1971<\/h6>\n
-Runar \u00c5back 1961-1975<\/h6>\n
-Magnus Enkulla 1962-1976<\/h6>\n
-G\u00f6ran Norrteir 1964-1975<\/h6>\n
-Bertel P\u00e4rus 1966-1971<\/h6>\n
-Torsten Grannas 1968-1973<\/h6>\n
-Einar Storhannus 1968-1970<\/h6>\n
-Bengt Gr\u00f6ndahl 1968-1970<\/h6>\n
-Henrik Ebb 1970-1975<\/h6>\n
-Johan Haglund 1972-1974<\/h6>\n
-Erkki Uusi-Honko 1972-1974<\/h6>\n
-Uno Klockars 1972-1974<\/h6>\n
-Erik Berglund 1972-1974<\/h6>\n
-Arne H\u00e4ggman 1971-1973<\/h6>\n
-Gunnar Norrg\u00e5rd 1971-1976<\/h6>\n
-Birger Enlund 1974-1976<\/h6>\n
-Alvar H\u00e5ks 19741976<\/h6>\n
<\/h6>\n

Direktionen<\/strong><\/h3>\n

F\u00f6rvaltningsr\u00e5det valde direktion varje \u00e5r, allts\u00e5 f\u00f6r ett \u00e5r i taget. Direktionen bestod av 7 m\u00e4n och totalt 15 m\u00e4n har suttit i direktionen:<\/p>\n

-disponenten Harald Hannus 1948-1973, ordf\u00f6rande 1949-1956<\/h6>\n
-Artur Stenlund 1948-1966<\/h6>\n
-Valdemar Rosengren 1948-1964<\/h6>\n
-Runar Porander 1948-1969, ordf\u00f6rande 1957-1969<\/h6>\n
-Runar Landg\u00e4rds 1948-1962<\/h6>\n
-Kalle H\u00f6gn\u00e4sbacka 1949-1964<\/h6>\n
-Runar Storsj\u00f6 1953-1973, ordf\u00f6rande 1970-1972<\/h6>\n
-Heikki Lepp\u00e4nen 1963-1972<\/h6>\n
-Paul Englund 1965-1969<\/h6>\n
-Antti M\u00e4ki-Heikkil\u00e4 1965-1973<\/h6>\n
-Einar Ytterstr\u00f6m 1967-1968<\/h6>\n
-Birger Lillhannus 1969-1973<\/h6>\n
-Egil Norrvik 1970-1973<\/h6>\n
-Kurt \u00c5lgars 1971-1973<\/h6>\n
-Matti Lepp\u00e4nen 1973<\/h6>\n

 <\/p>\n

Annonser, diplom och annat<\/strong><\/h3>\n
\"\"
Den h\u00e4r artikeln om ”Lappfj\u00e4rdsosten” skrev Lars Ax\u00e9n fr\u00e5n Kristinestad och den publicerades i tidskriften ”Sydbottnisk Jul 1972”.<\/figcaption><\/figure>\n

\"\" \"\" \"\" \"\" \"\"<\/p>\n

\"\" \"\" \"\" \"\"<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Sammanst\u00e4llt av Lasse Backlund med uppgifter tagna ur mejeriets protokollsb\u00f6cker och gamla tidningar. Ett stort tack till Tom L\u00f6vdahl, som har l\u00e5nat ut foton, diplom och protokollsb\u00f6cker. L\u00e4nkar:\u00a0 Om du vill l\u00e4sa den mejerihistorik som Otto Bj\u00f6rses skrev, s\u00e5 skall Forts\u00e4tt l\u00e4sa Syd-\u00d6sterbottens Andelsmejeri<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":7821,"menu_order":20,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-23257","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/23257","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=23257"}],"version-history":[{"count":43,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/23257\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":25817,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/23257\/revisions\/25817"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/7821"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=23257"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}