I V\u00e4ster\u00e5sbladet \u201dAros” l\u00e4ses i november 1867:<\/p>\n
I m\u00e5ndags avled h\u00e4r i staden denne veteran fr\u00e5n Finska krigets dagar. Han var son till kaptenen vid Nylands dragoner G. H. Jack och Anna Christina Blylodh, f\u00f6dd den 26 september 1782. Han antogs tidigt till volont\u00e4r vid Kymmeneg\u00e5rds l\u00e4tta infanteribataljon, d\u00e4r han 1790 befordrades till rustm\u00e4stare. Transporterades 1800 till sergeant vid Nylandsbrigadens j\u00e4garbataljon, som d\u00e4refter f\u00f6rvandlades till dragoner, och d\u00e4rifr\u00e5n 1804 till stabsf\u00e4nrik vid Adlercreutzska regementet, d\u00e4rifr\u00e5n han, efter underg\u00e5ngen officersexamen, \u00e5r 1805 genom tj\u00e4nstebyte blev andre adjutant.<\/p>\n
Vid krigets b\u00f6rjan 1808 tj\u00e4nstgjorde Jack som adjutant hos kommendanten p\u00e5 Gustafssv\u00e4rds f\u00e4ste vid Sweaborg och s\u00e5rades under bel\u00e4gringen av en splittrad kanonkula. N\u00e4r Sveaborg den 3 Maj 1808 \u00f6verl\u00e4mnades till fienden, blev han, tillika med de \u00f6vriga officerarna krigsf\u00e5nge, men beredde sig, driven av krigslust och fosterlandsk\u00e4rlek, tillf\u00e4lle att undg\u00e5 f\u00e5ngenskapen och lyckades, sedan flera f\u00f6rs\u00f6k fruktl\u00f6st gjorts, att efter tre veckors rodd i en liten b\u00e5t utmed kusten av Finska viken och \u00f6ver havet obem\u00e4rkt undkomma.<\/p>\n
N\u00e4stan d\u00f6ende av hunger och t\u00f6rst, upptogs han av en svensk kutterbrigg och, sedan han n\u00e5gra dagar njutit v\u00e5rd av skeppsl\u00e4karen, \u00f6verf\u00f6rdes han till amiralskeppet och d\u00e4rifr\u00e5n till \u00c5land. H\u00e4r erh\u00f6ll han f\u00f6retr\u00e4de hos konungen, som befallde honom att avresa till norra finska arm\u00e9n. \u00a0Tillika med Westmanlands regemente gick adjutanten Jack i slutet av augusti m\u00e5nad 1808 ombord i Sundsvall. Men fartyget, p\u00e5 vilket de skulle \u00f6verf\u00f6ras, var, trots att det var stort, gammalt och hade f\u00f6rut ansetts som odugligt, fast\u00e4n det nu, i brist p\u00e5 andra, i hast utreddes.<\/p>\n
Skepparen var 80-\u00e5rig och styrmannen f\u00f6rsupen. \u00a0En stark storm uppstod p\u00e5 havet, d\u00e4r skeppet f\u00f6rlorade segel, st\u00e4nger och r\u00e5r, som tog l\u00e4ck. Skepparen sjuknade, styrmannen tog sig i f\u00f6rskr\u00e4ckelsen ett rus, och fartyget, n\u00e4ra redl\u00f6st, b\u00f6rjade att driva omkring bland br\u00e4nningarna p\u00e5 tv\u00e5 eller tre mils avst\u00e5nd fr\u00e5n landet och d\u00e4rifr\u00e5n var ingen hj\u00e4lp att v\u00e4nta. \u00a0I denna sv\u00e5ra bel\u00e4genhet erbj\u00f6d sig adjutanten Jack, som k\u00e4nde farvattnet och f\u00f6rv\u00e4rvat n\u00e5gon erfarenhet i att f\u00f6ra fartyg, att \u00f6verta bef\u00e4let om skeppsbord, samt lyckades, efter mycket bem\u00f6dande, s\u00e5 v\u00e4l, att regementet slutligen oskadat f\u00f6rdes i land vid egendomen Benviks brygga n\u00e4ra Kask\u00f6 stad. Sedan truppen blivit landsatt och pumpningen upph\u00f6rt, sj\u00f6nk fartyget inom n\u00e5gra timmar.<\/p>\n
Ankommen till arm\u00e9n den 3 september anst\u00e4lldes Jack samma dag som adjutant vid Savolax l\u00e4tta infanteriregemente, med vilket han sedan of\u00f6rf\u00e4rat och tappert deltog i krigsh\u00e4ndelserna. \u00a0Under den minnesv\u00e4rda dagen vid Oravais den 14 september utm\u00e4rkte han sig mycket. Sedan emot aftonen regementet blivit omringat av fienden i samma \u00f6gonblick, som den tappre major G. A. Ehrnrooth blivit s\u00e5rad och bortf\u00f6rd, samt den lika k\u00e4cke gamle major v. T\u00f6rne av dagens l\u00e5ngvariga och h\u00e4ftiga strid var alldeles uttr\u00f6ttad och de \u00f6vriga \u00e4nnu tj\u00e4nstbara officerarna blivit detacherade \u00e5t olika h\u00e5ll, \u00f6verl\u00e4mnades bef\u00e4let \u00f6ver truppen \u00e5t adjutanten Jack, som slog sig igenom med den beslutsamma och st\u00e5ndaktiga bataljonen.<\/p>\n
Han var likv\u00e4l denna dag mycket n\u00e4ra att bli tillf\u00e5ngatagen tillsammans med major v. T\u00f6rne. De befriades av n\u00e5gra soldater vid regementet, i synnerhet d\u00e4rtill uppmuntrade av soldaterna Djerf och Stolt vid Kuopio kompani. Under denna blodiga strid \u00e5drog han sig dessutom en ledvridning i h\u00f6gra armen, s\u00e5 att sabeln m\u00e5ste f\u00f6ras med v\u00e4nstra handen. \u00a0Han bel\u00f6nades f\u00f6r sin d\u00e4runder \u00e5dagalagda k\u00e4ckhet och r\u00e5dighet med guldmedaljen f\u00f6r tapperhet i f\u00e4lt. Sedermera f\u00f6ljde han arm\u00e9n under den \u00e5terst\u00e5ende delen av kriget och var n\u00e4rvarande i Ume\u00e5, d\u00e5 efter konventionen den 22 mars 1806 kvarlevorna av finska h\u00e4ren skulle dra sig tillbaka till H\u00e4rn\u00f6sand.<\/p>\n
Savolax regemente, som i den starkaste k\u00f6ld natten f\u00f6rut bivakerat och p\u00e5 f\u00f6rmiddagen stridit, erh\u00f6ll till\u00e5telse att proviantera sig sj\u00e4lv ur ett magasin i Ume\u00e5. F\u00f6ljden av detta blev, att truppen, utmattad av k\u00f6ld, hunger och strid, berusade sig av det br\u00e4nnvin, som i \u00f6verfl\u00f6d fanns i magasinet. \u00a0En del av de rusiga soldaterna tillf\u00e5ngatogs i staden och en annan, st\u00f6rre del l\u00e5g \u00f6verlastad p\u00e5 isen p\u00e5 \u00e4lven och hade snart delat samma \u00f6de, om inte adjutanten Jack och f\u00e4nrik A. W. Meinander, tv\u00e5 kraftfulla m\u00e4n, hade f\u00f6rekommit detta d\u00e4rigenom, att de dels bar, dels sl\u00e4pade de mest \u00f6verlastade \u00f6ver \u00e4lven, d\u00e4r de togs emot av sina nyktrare kamrater.<\/p>\n
Han befordrades den 29 juni 1809 till l\u00f6jtnant i arm\u00e9n. D\u00e4refter gjorde han adjutantstj\u00e4nst vid f\u00f6rsta finska f\u00e4ltbataljonen, som efter krigets slut befordrades till G\u00e4vle, att d\u00e4rst\u00e4des bilda garnison, och synes \u00e4ven ha \u00e5tf\u00f6ljt den svaga \u00e5terstoden av den tappra finska arm\u00e9n \u00e5r 1810 till V\u00e4ster\u00e5s, emedan han av major G. A. Ehrnrooth i ett brev till general von D\u00f6beln, \u201ds\u00e5som en skicklig och f\u00f6rtjenter officer, hwilken f\u00f6rtjenar att uppmuntras”, rekommenderades till en kaptensfullmakt i arm\u00e9n.<\/p>\n
Denna fullmakt uteblev likv\u00e4l och Jack anst\u00e4lldes den 19 juni 1810 som l\u00f6jtnant vid Westmanlands regemente, varifr\u00e5n han dock redan den andra april 1811 p\u00e5 beg\u00e4ran erh\u00f6ll afsked. \u00a0Efter denna tid har han uppeh\u00e5llit sig i V\u00e4ster\u00e5s och i trakten d\u00e4romkring, sysselsatt med lantbruk och p\u00e5 lediga stunder med att utt\u00e4nka f\u00f6rb\u00e4ttrade redskap f\u00f6r detta, \u00e4ven som att f\u00f6rf\u00e4rdiga modeller f\u00f6r krigsbehov. Bland de senare b\u00f6r vi n\u00e4mna modellen till ett flytande skottfritt batteri, varp\u00e5 engelska generalkonsul Ross ingav beskrivning och ritning till England, som sedan under senaste kriget i Svarta havet begagnat s\u00e5dana batterier efter en likartad id\u00e9.<\/p>\n
Genom flit och sparsamhet f\u00f6rv\u00e4rvade l\u00f6jtnant Jack b\u00e4rgning f\u00f6r sig sj\u00e4lv och familj, till dess olyckan hems\u00f6kte honom med eldskada och andra motg\u00e5ngar, genom vilka han p\u00e5 sin \u00e5lderdom utan eget f\u00f6rv\u00e5llande f\u00f6rlorade vad han kunnat sammanspara och f\u00f6rsattes i en mycket betryckt ekonomisk st\u00e4llning.<\/p>\n
Renskrivet av Lasse Backlund i februari 2024.<\/strong><\/span><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" I V\u00e4ster\u00e5sbladet \u201dAros” l\u00e4ses i november 1867: I m\u00e5ndags avled h\u00e4r i staden denne veteran fr\u00e5n Finska krigets dagar. Han var son till kaptenen vid Nylands dragoner G. H. Jack och Anna Christina Blylodh, f\u00f6dd den 26 september 1782. Han Forts\u00e4tt l\u00e4sa C. G. Jack, en veteran fr\u00e5n Finska kriget<\/span>