{"id":22173,"date":"2023-08-13T08:44:49","date_gmt":"2023-08-13T05:44:49","guid":{"rendered":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=22173"},"modified":"2023-08-13T08:48:42","modified_gmt":"2023-08-13T05:48:42","slug":"hjalten-fran-sala-wilhelm-von-schwerin","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=22173","title":{"rendered":"Hj\u00e4lten fr\u00e5n Sala, Wilhelm von Schwerin"},"content":{"rendered":"

Denne artikel \u00e4r skriven av Hilma Stockhammar och den publicerades i Syd-\u00d6sterbotten 7.2.1946. Hon kallar ber\u00e4ttelsen \u201dHj\u00e4lten fr\u00e5n Sala\u201d.<\/strong><\/span><\/p>\n

Nu n\u00e4r Sala stad uppr\u00e4tth\u00e5ller s\u00e5 hj\u00e4rtliga relationer till sin fadderort Kristinestad\u2014Lappfj\u00e4rd, kanske det kan erinras om den salabo, som ursprungligen en g\u00e5ng i tiden varit upphovet till denna v\u00e4nskap.<\/p>\n

Jag menar givetvis den grevliga salaprostens ber\u00f6mda son, vars minnesv\u00e5rd f\u00f6r snart tio \u00e5r sedan restes i \u00d6mossa. Vi f\u00e5r d\u00e5 g\u00e5 l\u00e5ngt tillbaka i tiden, \u00e4nda till den 19 februari 1788 d\u00e5 den 24-\u00e5riga greven Fredrik Bogislaus von Schwerin blev pr\u00e4st i Sala och hemf\u00f6rde som sin brud den sk\u00f6na hovdamen fr\u00f6ken Louise av Petersens. Av den anspr\u00e5ksl\u00f6sa pr\u00e4stg\u00e5rden skapade det unga f\u00f6rn\u00e4ma pr\u00e4stfolket snart ett vackert och v\u00e4rdigt hem, d\u00e4r deras barn skulle v\u00e4xa upp. De tv\u00e5 \u00e4ldsta s\u00f6nerna hette Philip och Wilhelm.<\/p>\n

Prosten Schwerin var en l\u00e4rd herre, s\u00e4rskilt intresserad av historisk litteratur och l\u00e4rde tidigt sina s\u00f6ner att s\u00e4tta hj\u00e4lted\u00e5det h\u00f6gt. Han brukade ber\u00e4tta grekiska hj\u00e4ltesagor f\u00f6r sina s\u00f6ner och den 11-\u00e5riga Wilhelm gick l\u00e4nge och suckade f\u00f6r sig sj\u00e4lv: \u201dMiltiades segrar l\u00e4mnar mig ingen nattro”. S\u00e5 ber\u00e4ttas det \u00e5tminstone om honom.<\/p>\n

Denna hj\u00e4ltedyrkan som inplanterades i pojkarna \u00e4gnades f\u00f6rst och fr\u00e4mst \u00e5t f\u00e4dernelandets stora m\u00e4n. Hans mor l\u00e4rde honom gudsfruktan och fromhet. Hon brukade samla sin barnskara omkring sig och l\u00e5ta dem v\u00e4lja ut psalmer \u00e5t sig. Wilhelm tyckte ocks\u00e5 om att rita och efter hans d\u00f6d fann modern bland andra teckningar i hans portf\u00f6lj en teckning av en likkista och en grav samt ett palmtr\u00e4d. Det var ynglingens sista teckning.<\/p>\n

Anade han att graven snart skulle bli hans lott? Alla Wilhelm von Schwerins efterl\u00e4mnade papper finns bevarade i krigsarkivets Schwerinsamling.<\/p>\n

Wilhelm var 15 och ett halvt \u00e5r gammal n\u00e4r de drog ut till finska kriget. Han kom d\u00e5 fr\u00e5n krigsskolan i Karlberg och hemma i Sala pr\u00e4stg\u00e5rd v\u00e4ntade f\u00f6r\u00e4ldrarna \u00e5ngestfullt p\u00e5 brev fr\u00e5n sina b\u00e5da unga s\u00f6ner i Finland. \u00c4ven fr\u00e5n general Aminoff fick prosten Schwerin brev, men allra mest intressant \u00e4r 15-\u00e5ringens egna brev till sina f\u00f6r\u00e4ldrar.<\/p>\n

S\u00e5h\u00e4r skrev han:<\/p>\n

\u201dH\u00f6gkvarteret, Kronoby den 17 september 1808. Mina \u00e4lskade f\u00f6r\u00e4ldrar! Jag har ej allt sedan Grisslehamn funnit n\u00e5got st\u00e4lle, som jag kunde skriva ifr\u00e5n, ty postkontoret f\u00f6ljer alltid h\u00f6gkvarteret, som \u00e4r vida skilt fr\u00e5n arm\u00e9n! Sedan vi \u00e4nda till augusti m\u00e5nads slut g\u00e5tt och drivit p\u00e5 sj\u00f6n, fick vi \u00e4ntligen debarkera i Christinastad. Debarkeringen gick p\u00e5 en dag, och om natten marscherade vi en mil till Lappfj\u00e4rd. Vi l\u00e5g och sov som b\u00e4st, d\u00e5 larm slogs och jag fick l\u00e4mna min sk\u00f6na b\u00e4dd. Aff\u00e4ren p\u00e5stod 5 – 6 timmar, men d\u00e4r fick intet batteri vara med.<\/p>\n

Ryssarna blev slagna och vi f\u00f6rf\u00f6ljde dem \u00e4nda till \u00d6mossa, 2 mil fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd. D\u00e4r gjordes halt och arm\u00e9n marscherade tillbaka till Lappfj\u00e4rd. \u00d6verstel\u00f6jtnant Drufva avskilde en mindre grupp med 500 man samt 2 kanoner under mitt bef\u00e4l f\u00f6r att h\u00e4r kvarbli med order att g\u00e5 till sista man.<\/p>\n

H\u00e4r i \u00d6mossa var en j\u00e4mmerfull bel\u00e4genhet! Soldaterna s\u00e5g sig 2 mil skilda fr\u00e5n arm\u00e9n och posterades mot fiendens huvudstyrka. Mitt folk ledsnade men fick sj\u00e4lva nio dygn oupph\u00f6rligt ligga p\u00e5 f\u00e4ltvakt och blev tillika med mig m\u00e5nga n\u00e4tter och m\u00e5nga dagar genombl\u00f6ta av h\u00e4llregn.<\/p>\n

P\u00e5 det 9:de dygnet om morgonen blev vi h\u00e4ftigt attackerade. Jag skulle nu sj\u00e4lv f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen g\u00e5 i elden, jag skulle f\u00f6ra mitt folk f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen dit och jag skulle med 2 kanoner f\u00f6rsvara platsen mot fiendens o\u00e4ndligt m\u00e5nga b\u00e5de haubitzar och kanoner, vilken sv\u00e5r bel\u00e4genhet!<\/p>\n

Det f\u00f6rsta var inte sv\u00e5rt, jag tog genast en kall min och f\u00f6rblev kall. Det andra var v\u00e4rre. Mitt folk var f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen i elden, de s\u00e5g efter kulorna och sprang bakom just i den mest avg\u00f6rande stunden. Jag kunde inte springa efter, utan gjorde sj\u00e4lv 5 mans tj\u00e4nst vid kanon. D\u00e5 aff\u00e4ren saktat sig n\u00e5got, gick jag fast n\u00e4stan avd\u00e5nad av tr\u00f6tthet, efter dem och f\u00f6rest\u00e4llde dem deras feghet.<\/p>\n

D\u00e5 sprang de alla fram som t\u00e4nda ljus var och en p\u00e5 sina st\u00e4llen. H\u00e4r stupade folk som gr\u00e4s. Nu g\u00e4llde det. Vi retirerade. P\u00e5 detta s\u00e4tt fortsatte vi aff\u00e4ren under en best\u00e4ndig eld i 5 timmar och retirerade 1 \u00bd mil, d\u00e4r halt gjordes.<\/p>\n

H\u00e4r kom Drufva med alla officerare, omfamnade mig, tackade mig det jag fr\u00e4lst dem. Folket hurrade och \u00f6nskade mig en best\u00e4ndig v\u00e4lf\u00e4rd . . . .\u201d<\/p>\n

Det var striden vid \u00d6mossa i Wilhelm von Schwerins egen version. Eftersom de retirerade halvannan mil under striden, torde den slutscen som den unga soldaten med barnslig stolthet beskriver, ha tilldragit sig n\u00e5gonstans mellan Tr\u00e4skvik och Lappfj\u00e4rd. \u201dH\u00e4r stupade folk som gr\u00e4s” hette det ocks\u00e5.<\/p>\n

M\u00e5nga soldater, b\u00e5de v\u00e4n och fiende, sov nog den sista s\u00f6mnen p\u00e5 sl\u00e4tterna kring Soldat\u00e4ngen i Back och de trakter d\u00e4r gammalt folk s\u00e4ger sig ha sett underliga ting och s\u00e4llsamma sp\u00f6ksyner, varom f\u00f6rut ber\u00e4ttats.<\/p>\n

Men det var kort d\u00e4refter \u201dvid Oravais blodiga dag” som 15-\u00e5ringen visade ett hj\u00e4ltemod som f\u00f6rstummade m\u00e5ngen gammal, barkad krigare. D\u00e4r kom han dock undan med livet, trots att han var s\u00e5rad. F\u00f6ljande kv\u00e4ll, i skymningen, fick han den huvudskada som f\u00f6rde honom till s\u00e4ngs bland de s\u00e5rade.<\/p>\n

Men fienden kom och kulorna ven i sj\u00e4lva sjukrummet. Ynglingen bars hastigt bort p\u00e5 ryggen av en kvick officer och general Aminoff tog upp honom i sin vagn, samt v\u00e5rdade honom de dagar han hade kvar att leva. Ingen trodde att skadan var till d\u00f6ds. Sj\u00e4lv orkade han skriva det l\u00e5nga brev till f\u00f6r\u00e4ldrarna, vars b\u00f6rjan h\u00e4r citerats.<\/p>\n

Brevet lugnade de oroliga f\u00f6r\u00e4ldrarna. Men under tiden l\u00e5g deras son i 8 dygn i feber, innan en blodst\u00f6rtning \u00e4ndade hans liv. I feberyrsel trodde han sig vara hemma hos f\u00f6r\u00e4ldrar och syskon i Sala pr\u00e4stg\u00e5rd. Det \u00e4r gripande att l\u00e4sa om den stackars 15-\u00e5riga pojkens sista stunder, n\u00e4r han under de sv\u00e5ra pl\u00e5gorna i feberyrseln ropar p\u00e5 sin mor. Den sv\u00e5ra blodst\u00f6rtningen p\u00e5 middagen den 26 september \u00e4ndade hans unga liv.<\/p>\n

Wilhelm von Schwerin begravdes i Kalajoki kyrka. Tv\u00e5 dagar efter\u00e5t br\u00e4ndes kyrkan ned av de retirerande svenskarna. En h\u00e5rlock, en tre g\u00e5nger genomskjuten rock, en krossad sabel och en genomskjuten hatt, fick f\u00f6r\u00e4ldrarna omsider hems\u00e4nda.<\/p>\n

Det var sonens jordiska kvarl\u00e5tenskap. Men vida \u00f6ver Sverige och Finland spreds ryktet om den unga soldaten. Skalden Erik Gustaf Geijer skrev en dikt om kvarl\u00e5tenskap. Men vida \u00f6ver Sverige de verser som hans stackars s\u00f6rjande moder diktade en ensam senh\u00f6stnatt n\u00e4r storm och regn ven \u00f6ver sl\u00e4tterna kring Sala.<\/p>\n

\u201dVad b\u00e5dar du, sorgliga vinterfl\u00e4kt,<\/h5>\n
som regnflodens v\u00e5gor krusar,<\/h5>\n
och sliter fr\u00e5n grenen dess gulnade dr\u00e4kt<\/h5>\n
och i rymden suckande susar?<\/h5>\n
\u201dJag kommer\u201d, han svarar \u201dfr\u00e5n Suomis land,<\/h5>\n
som bistra valkyrior h\u00e4rjat.<\/h5>\n
En h\u00e4lsning jag f\u00f6r fr\u00e5n den blodiga strand<\/h5>\n
vilken Oravais hj\u00e4ltar f\u00e4rgat.<\/h5>\n
En h\u00e4lsning jag b\u00e4r fr\u00e5n en fallen v\u00e4n<\/h5>\n
fr\u00e5n gossen med manliga sinnet,<\/h5>\n
vars lysande namn skall bevaras \u00e4n<\/h5>\n
intill tidernas afton av minnet.<\/h5>\n
Ej unnades honom sin brutna r\u00f6st<\/h5>\n
med sin faders snyftningar blanda.<\/h5>\n
Och icke, att tryckt mot sin moders br\u00f6st,<\/h5>\n
uppgiva sin manliga anda . . .\u201d<\/h5>\n

 <\/p>\n

Louise von Schwerin skrev ocks\u00e5 en enkel, gripande liten ber\u00e4ttelse om sin son. Den slutade med f\u00f6ljande ord: \u201dDen 17:de \u00e4r Wilhelms egenh\u00e4ndiga rapport f\u00f6rfattad. Den 26:te dog han. Den 28:de begrovs han, och 2 dagar efter\u00e5t br\u00e4ndes vid retr\u00e4tten Kalajoki kyrka, d\u00e4r han var begraven.\u201d<\/p>\n

Men \u00e4nnu var inte sorgens tid slut f\u00f6r f\u00f6r\u00e4ldrarna. Deras \u00e4ldre son Philip var i rysk f\u00e5ngenskap. Efter frigivningen, blandade han sig p\u00e5 nytt i strid vid S\u00e4var i V\u00e4sterbotten och f\u00f6ll f\u00f6r andra g\u00e5ngen, sv\u00e5rt s\u00e5rad i fiendens h\u00e4nder. Frigavs p\u00e5 grund av att han troddes vara d\u00f6dligt s\u00e5rad, genom en medlidsam fransk \u00f6verste i rysk tj\u00e4nst. Philip von Schwerin tillfrisknade dock s\u00e5 sm\u00e5ningom och s\u00e4ndes hem i tysthet. Liksom sin yngre broder var \u00e4ven han en tapper ung v\u00e5ghals, som tycktes s\u00f6ka faran.<\/p>\n

Omsider skulle Runebergs diktverk f\u00f6ra hj\u00e4ltenamnen fr\u00e5n 1808 \u00f6ver en v\u00e4rld. Genom Wilhelm von Schwerin gick \u00d6mossanamnet till h\u00e4vderna. Och \u00e4n i dag, 137 \u00e5r efter\u00e5t minnas en svensk stad med v\u00e4nskap den trakt d\u00e4r deras stora son en g\u00e5ng \u201dgjorde sina l\u00e4rosp\u00e5n”. Den nyttan och gl\u00e4djen har nutidens kristinestadsbarn av ungdomshj\u00e4lten fr\u00e5n Sala.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Denne artikel \u00e4r skriven av Hilma Stockhammar och den publicerades i Syd-\u00d6sterbotten 7.2.1946. Hon kallar ber\u00e4ttelsen \u201dHj\u00e4lten fr\u00e5n Sala\u201d. Nu n\u00e4r Sala stad uppr\u00e4tth\u00e5ller s\u00e5 hj\u00e4rtliga relationer till sin fadderort Kristinestad\u2014Lappfj\u00e4rd, kanske det kan erinras om den salabo, som ursprungligen Forts\u00e4tt l\u00e4sa Hj\u00e4lten fr\u00e5n Sala, Wilhelm von Schwerin<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":22154,"menu_order":20,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-22173","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/22173","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=22173"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/22173\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":22176,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/22173\/revisions\/22176"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/22154"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=22173"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}