{"id":22158,"date":"2023-08-11T23:41:58","date_gmt":"2023-08-11T20:41:58","guid":{"rendered":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=22158"},"modified":"2023-08-13T08:47:46","modified_gmt":"2023-08-13T05:47:46","slug":"hemma-hos-familjen-wendelin","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=22158","title":{"rendered":"Hemma hos familjen Wendelin"},"content":{"rendered":"

Denne ber\u00e4ttelse \u00e4r skriven av Hilma Stockhammar och den publicerades i Syd-\u00d6sterbotten 24.1.1948. Hon kallar ber\u00e4ttelsen \u201dEn gammal kristinestadsbo ber\u00e4ttar…\u201d<\/strong><\/span><\/p>\n

Sigrid Lihra var 14 \u00e5r n\u00e4r hon kom till det Wendelinska hemmet som tj\u00e4nsteflicka och hon var \u00f6ver 50 n\u00e4r hon slutade sin g\u00e4rning som trotj\u00e4narinna d\u00e4r vid fr\u00f6ken Emmy Wendelins d\u00f6d den 24 februari 1940. Hon brukar skriva brev till undertecknad och ber\u00e4tta om sitt gamla herrskap samt meddela glimtar fr\u00e5n forna tiders Kristinestad.<\/p>\n

Hon skriver f\u00f6rtjusande brev. Man avundas verkligen folk f\u00f6rr i v\u00e4rlden som hade s\u00e5dana tj\u00e4narinnor. S\u00e4rskilt i dessa hembitr\u00e4desbristens tider. I Stockholm \u00e4r en god jungfru n\u00e4stan lika s\u00e4llsynt som en kamel, ty den unga generationen av hembitr\u00e4den \u00e4r mycket prisnosiga varelser.<\/p>\n

Fr\u00f6ken Lihra ber\u00e4ttar om hela den Wendelinska sl\u00e4kten och familjen. Om farfadern, Simon Anders, den mycket k\u00e4nda skeppsredaren. Han som en g\u00e5ng i tiden hade egna sedlar som folk litade p\u00e5 mycket mer \u00e4n p\u00e5 Finlands bank nuf\u00f6rtiden! Hon ber\u00e4ttar om fadern, kommerser\u00e5det Otto Wendelin som \u00e4ven hade aff\u00e4r i Kristinestad, p\u00e5 den tiden d\u00e5 vin fick s\u00e4ljas i butiken och firmans egna fartyg \u201dSj\u00f6fr\u00f6ken\u201d, \u201dSyskonen\u201d med flera pl\u00f6jde Atlanten och g\u00e4stade sydl\u00e4ndska hamnar, fr\u00e5n vilka de hemf\u00f6rde m\u00e5nga fina produkter.<\/p>\n

Det var tider det, den fina, lilla skepparstadens glansperiod, n\u00e4r skeppsbyggeriet blomstrade och nya fartyg sk\u00f6ts ut fr\u00e5n varvet i Kristinestad och Byggningsplatsen i Skaftung.<\/p>\n

Kommerser\u00e5det Otto Wendelins fru var f\u00f6dd Rosenlew. De hade en stor barnaskara. N\u00e5gra av barnen kom sedan att inta bem\u00e4rkta platser i samh\u00e4llet.<\/p>\n

\u00c4ldsta dottern Agnes var gift med kommerser\u00e5det Alfred Carlstr\u00f6m. \u00c4ldsta sonen, konsul Bruno Wendelin, f\u00f6dd 1854 gick i sin faders fotsp\u00e5r som redare. Som gamla kristinestadsbor nog minns, hade han ocks\u00e5 ”spritfabrik samt br\u00e4nnvins- och vinhandel\u201d. (Meningen om nyttan av de sistn\u00e4mnda f\u00f6retagen kan ju vara delade f\u00f6rst\u00e5s!) Sonen Ernst Wendelin blev l\u00e4kare i Kristinestad. Hans tv\u00e5 \u00e5r yngre bror Knut Wendelin var kontorist och r\u00e5dman och fyra av de yngre barnen, Rudolf, Otto, Fredrik och Ellen var ocks\u00e5 kontorister. Dottern Hanna sk\u00f6tte hemmet och n\u00e4st\u00e4ldsta dottern Emmy Wendelin var musikl\u00e4rarinna och levde l\u00e4ngst av alla syskonen. Det var hon som donerade b\u00f6cker till landsbygdens l\u00e5nebibliotek varom jag en g\u00e5ng f\u00f6rut skrivit i denna tidning, utan att n\u00e4rmare k\u00e4nna till hennes levnadssaga.<\/p>\n

Det var n\u00e4r Sigrid Lihra l\u00e4ste artikeln \u201dHon hette Emmy Wendelin\u201d i Syd-\u00d6sterbotten, som hon b\u00f6rjade skriva brev till undertecknad och ber\u00e4ttade om Wendelinarna. \u00c4ldre kristinestadsbor k\u00e4nner naturligtvis till dem f\u00f6rut, minst lika bra som undertecknad. Men det kan ju finnas intresse f\u00f6r lokaltraditioner \u00e4ven bland det uppv\u00e4xande sl\u00e4ktet. Vad jag f\u00e4st vikt vid, \u00e4r fr\u00f6knarna Wendelins starka intresse f\u00f6r folkbildningens h\u00f6jande och deras v\u00e4lg\u00f6renhet.<\/p>\n

Sigrid Lihra skriver: \u201dDe voro just s\u00e5dana m\u00e4nniskor som ville sprida ljus, gl\u00e4dje och bildning till andra. De foro ofta ut till landsbygden och spelade amat\u00f6rteater och fingo sj\u00e4lva uppleva m\u00e5nga s\u00e4regna episoder som t.ex. en g\u00e5ng i M\u00f6rtmark…<\/p>\n

Jag minns s\u00e5 v\u00e4l de sm\u00e5 vandringsbiblioteken som de l\u00e4t cirkulera p\u00e5 landsbygden i byarna kring Kristinestad. Dessa vandringsbiliotek drogs in sedan st\u00f6rre, fasta l\u00e5nebibliotek bildats. En stor del av ungdomsb\u00f6ckerna i det gamla l\u00e5nebiblioteket i Skaftung h\u00e4rr\u00f6r sig fr\u00e5n Emmy Wendelin.<\/p>\n

Mitt herrskap var rysligt sn\u00e4lla m\u00e4nniskor. Vid v\u00e5rst\u00e4dningen samlades korgtals med kl\u00e4der som delades ut till de mest beh\u00f6vande fattiga i stan. \u00c4ven vi tj\u00e4nare fick kl\u00e4der av v\u00e5rt herrskap. Man hade ju liten l\u00f6n den tiden. \u00c5r 1905, n\u00e4r jag f\u00f6rst kom till Wendelins, hade jag 125 mk i \u00e5ret som l\u00f6n, det var andra tider d\u00e5. Men f\u00f6r mig var det livets ny, nu \u00e4r det nedan…<\/p>\n

Den tiden brukade stans fruar och fr\u00f6knar \u00e5rligen st\u00e4lla till ett lotteri p\u00e5 advents\u00f6ndagen, vars inkomst delades ut \u00e5t stans fattiga familjer. Fr\u00f6knarna Wendelin brukade ocks\u00e5 ber\u00e4tta f\u00f6r mig om sin barndom och ungdomstid. Inte fick de g\u00f6ra som de sj\u00e4lva ville, som nutidens ungdom f\u00e5r g\u00f6ra n\u00e4r de gamla f\u00e5 r\u00e4tta sig efter barnen …<\/p>\n

D\u00e5 flickorna Wendelin ville g\u00e5 ut n\u00e5gonstans m\u00e5ste de alltid ha en \u00e4ldre med, fast de var stora flickor.<\/p>\n

Den tiden reste man bara med h\u00e4st, ty d\u00e5 fanns ingen j\u00e4rnv\u00e4g till Kristinestad. Rysligt besv\u00e4rligt var det d\u00e4rf\u00f6r n\u00e4r de skulle till sin skola i Helsingfors. De m\u00e5ste fara med h\u00e4st \u00e4nda till Tavastehus, d\u00e4rifr\u00e5n de f\u00f6ljde med t\u00e5get till Helsingfors. P\u00e5 v\u00e4gen mellan Kristinestad och Tavastehus upplevde de bistra \u00e4ventyr. Det var kalla vintrar f\u00f6rr i v\u00e4rlden och gott om vargar . . .<\/p>\n

Fr\u00f6ken Emmy Wendelin ber\u00e4ttade en g\u00e5ng om en finsk bondgubbe som p\u00e5 sj\u00e4lva julafton kom till staden, efter en l\u00e5ng resa fr\u00e5n en finsk inlandssocken. Han medf\u00f6rde ett lass tj\u00e4rtunnor till firman Wendelin och undf\u00e4gnades med mat och dryck i k\u00f6ket, samt inbj\u00f6ds sedan i stora salen att bese julgranen. I den granna julgranen fanns bland annat en liten karusell, som gick runt s\u00e5 l\u00e4nge ljusen var t\u00e4nda. N\u00e5got s\u00e5 vackert och underbart hade finngubben aldrig f\u00f6rr sett. Han blev s\u00e5 h\u00e4nryckt, att han kn\u00e4ppte h\u00e4nderna och sade sig vara i himmelriket!!<\/p>\n

Det var s\u00e5 roligt att l\u00e4sa i Syd-\u00d6sterbotten vad ni skrev om julkorsen. N\u00e4r jag l\u00e4ste det, gick tankarna tillbaka till barndomstiden i Kristinestad och allt stod s\u00e5 levande framf\u00f6r mig, att jag nu m\u00e5ste ber\u00e4tta litet ocks\u00e5 om den tidens julfirande.<\/p>\n

Hos Wendelins hade de ett uts\u00f6kt vackert, stort julkors, vilket numera finns p\u00e5 Jakobstads museum. Jag minns att det skickades dit n\u00e5got \u00e5r f\u00f6re kriget 1918. Jag ser framf\u00f6r mig i minnet alla vackra julstj\u00e4rnor som lyste den tiden i Kristinestad. Men ingen hade s\u00e5 vacker julstj\u00e4rna som fr\u00f6knarna Wahlfors. Den var r\u00f6d och h\u00e4ngde som en stor, lysande blomma i kv\u00e4llsm\u00f6rkret.<\/p>\n

En annan gammal kristinestadssed som jag tycker \u00e4r skada att den fallit i gl\u00f6mska, var stj\u00e4rngossarna, som gick ur g\u00e5rd och i och sj\u00f6ng juls\u00e5nger. Det var vanligen tv\u00e5 fattiga gossar i 10 \u2014 14-\u00e5rs \u00e5ldern, kl\u00e4dda i l\u00e5nga, vita skjortor och vita m\u00f6ssor. Den ena bar en l\u00e5ng stav med en stor vit stj\u00e4rna i toppen. Inuti stj\u00e4rnan brann ett ljus med en vacker bild framf\u00f6r. D\u00e5 de kom till ett hem, sj\u00f6ng de ett par juls\u00e5nger, medan den ene sakta sv\u00e4ngde julstj\u00e4rnan av och an.<\/p>\n

S\u00e5ngerna som sj\u00f6ngs var vanligen \u201dNu s\u00e5 kommer julen\u201d, \u201dDet \u00e4r h\u00f6gtid igen\u201d, och \u201dO, du saliga, o du heliga\u201d. N\u00e4r de f\u00e5tt sin g\u00e5va, tackade de med en gammaldags s\u00e5ng som b\u00f6rjade: \u201dNu f\u00e5 vi herrskapet h\u00f6geligen tacka f\u00f6r den slanten vi ha f\u00e5tt . . .\u201d De brukade ocks\u00e5 fara ut till landsbygden som stj\u00e4rngossar och kunde d\u00e5 komma hem med stora \u201ds\u00e4ckar br\u00f6d och annan julmat som de f\u00e5tt, vilket var mycket v\u00e4lkommet i deras fattiga hem.<\/p>\n

Hur g\u00e4rna skulle jag inte ber\u00e4tta mer om den gamla tiden . . .\u201d slutar fr\u00f6ken Lihra sitt sista brev, som kom efter julen 1944, s\u00e5ledes f\u00f6r mer \u00e4n ett \u00e5r sedan. Nu vistas hon i s\u00f6dra Finland och tankarna g\u00e5r tillbaka till hembygden, s\u00e4rskilt d\u00e5 i juletid.<\/p>\n

Ja, det \u00e4r verkligen sant det \u00e4r skada att de gamla jultraditionerna fallit i gl\u00f6mska. Kristinestad \u00e4r ju \u201dMinnenas stad” och borde h\u00e5lla p\u00e5 sina speciella traditioner. H\u00e4r i Sverige har varje stad sina ned\u00e4rvda traditioner som pietetsfullt vidmakth\u00e5llas och ger \u00e4ven vardagen glans och gl\u00e4dje.<\/p>\n

H\u00e4r i Sverige h\u00e4nger man julstj\u00e4rnor i f\u00f6nstren redan vid advent men stj\u00e4rngossetraditionen kvarlever v\u00e4l bara p\u00e5 Skansen och liknande st\u00e4llen. Men den kunde upplivas och bli en vacker form av v\u00e4lg\u00f6renhet till jularna. Huvudsaken vore att dessa gamla julseder upplivades i Kristinestad, exakt i den form de f\u00f6rr \u00e4gt just d\u00e4r. I andra st\u00e4der har de f\u00f6rekommit under andra former, men varje stad eller ort b\u00f6r v\u00e5rda sin egenart och s\u00e4rpr\u00e4gel i s\u00e5dana saker. F\u00e5 st\u00e4der \u00e4ger en s\u00e5 l\u00e4mplig milj\u00f6 och bakgrund f\u00f6r ett gammaldags julfirande, som just Kristinestad.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Denne ber\u00e4ttelse \u00e4r skriven av Hilma Stockhammar och den publicerades i Syd-\u00d6sterbotten 24.1.1948. Hon kallar ber\u00e4ttelsen \u201dEn gammal kristinestadsbo ber\u00e4ttar…\u201d Sigrid Lihra var 14 \u00e5r n\u00e4r hon kom till det Wendelinska hemmet som tj\u00e4nsteflicka och hon var \u00f6ver 50 n\u00e4r Forts\u00e4tt l\u00e4sa Hemma hos familjen Wendelin<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":22154,"menu_order":10,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-22158","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/22158","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=22158"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/22158\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":22159,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/22158\/revisions\/22159"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/22154"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=22158"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}