{"id":21928,"date":"2022-10-17T23:27:07","date_gmt":"2022-10-17T20:27:07","guid":{"rendered":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=21928"},"modified":"2025-11-14T18:40:51","modified_gmt":"2025-11-14T16:40:51","slug":"jarvela-gard-pa-norrviksvagen-447","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=21928","title":{"rendered":"J\u00e4rvela g\u00e5rd p\u00e5 Norrviksv\u00e4gen 447"},"content":{"rendered":"
\"\"
Den h\u00e4r \u201dJ\u00e4rvela-g\u00e5rden\u201d i \u00e4ndan av Norrviksv\u00e4gen byggdes i slutet av 1800-talet av \u201dJ\u00e4rvelin\u201d Henrik Klemets och hans hustru Wilhelmina. Fr\u00e5n b\u00f6rjan var det tv\u00e5 byggnader, som sedan byggdes ihop och m\u00f6jligtvis har g\u00e5rden blivit tillbyggd i n\u00e5got skede. G\u00e5rden \u00f6vertogs p\u00e5 1920-talet av deras dotter Selma och hennes man Viktor Jansson och sedan \u00f6vertogs den av deras son Wilhelm Jansson. Fotot \u00e4r taget sommaren 2022.<\/figcaption><\/figure>\n

Sammanst\u00e4llt av Lasse Backlund i oktober 2022, med hj\u00e4lp av Wilhelm Janssons anteckningar och utredningar.<\/b><\/span><\/p>\n

Henrik Klemets, senare J\u00e4rvel\u00e4.<\/strong><\/h4>\n

Det var i mitten av1880-talet som Erik Henrik<\/u> Klemets (1845-1929) flyttade fr\u00e5n Starr\u00e4ngen till Tr\u00e4sk\u00e4ndan med sin hustru Greta Wilhelmina (gifta 1867, f\u00f6dd Sm\u00e5tr\u00e4sk 1843-1925). Greta bodde p\u00e5 Sm\u00e5tr\u00e4sk hemman, som utsynades till kronohemman \u00e5r 1750. Hon var dotter till ”Starr\u00e4ngs Erik”, allts\u00e5 Johan Erik Sm\u00e5tr\u00e4sk (1804-1880) och Maja Lena Mattsdotter Lillvik (f.1802).<\/p>\n

P\u00e5 rekommendation av finskhetsivraren, lantm\u00e4taren David Strang och kyrkoherden bytte makarna sl\u00e4ktnamn till J\u00e4rvel\u00e4, som i folkmun uttalades J\u00e4rvela. Efter flytten till Korsb\u00e4ck b\u00f6rjade han kallas b\u00e5de \u201dJ\u00e4rvelin\u201d eller \u201dGam\u00e4l J\u00e4rvelin\u201d och hustrun Wilhelmina kallades \u201dJ\u00e4rvela Mina\u201d. Tidigare hade han blivit kallad \u201dKlemes Erik Hindrik\u201d. Sj\u00e4lv skulle Henrik ha velat ta sl\u00e4ktnamnet Viklund, efter Ketsviken som str\u00e4ckte sig fr\u00e5n tr\u00e4sket mot g\u00e5rden.<\/p>\n

Henriks far Erik Klemets, ocks\u00e5 kallad \u201dKlemes Erk\u201d.<\/strong><\/h4>\n

Gam\u00e4l J\u00e4rvelin, allts\u00e5 Henrik J\u00e4rvel\u00e4 hade haft en sv\u00e5r uppv\u00e4xt i centrum av Dagsmark. Hans far Erik Klemets (1821-1867) var en av de st\u00f6rre b\u00f6nderna i Dagsmark, efter att han av sin far Henrik hade \u00e4rvt 1\/6 mantal av Klemets. Eriks far Henrik Mattsson Klemets (1793-1843) hade varit bonde p\u00e5 Klemets 1\/3 mantal under \u00e5ren 1820-1843 men efter hans d\u00f6d delades hemmanet mellan sagda Erik och hans bror Josef (f.1833), som allts\u00e5 fick 1\/6 var.<\/p>\n

Markerna fanns vid hemg\u00e5rden i centrum, nere \u00a0i Klemets\u00e4ndan och uppe i Korsb\u00e4ck. Erik blev bonde p\u00e5 g\u00e5rden \u00e5r 1843 och den stod i tiderna ungef\u00e4r d\u00e4r Majbo<\/a> finns i dag. Erik var gift med smeddottern Karolina Key (1823-1898) fr\u00e5n Vittisbofj\u00e4rd.<\/a><\/p>\n

Erik, som kallades \u201dKlemes Erk\u201d hade problem med br\u00e4nnvinet och var ibland s\u00e5 v\u00e5ldsam att han fick problem med myndigheterna.<\/p>\n

Klemes Erk blev satt under f\u00f6rmynderskap \u00e5r 1857, eftersom risken var stor att Erik, hans hustru Karolina och barnen skulle falla fattigf\u00f6rs\u00f6rjningen till last. Till f\u00f6rmyndare uts\u00e5gs Johan Rosenback som kallades \u201dSebbin\u201d<\/a>. F\u00f6rmyndaren b\u00f6rjade d\u00e5 s\u00e4lja ut Klemes Erks hemman i mindre delar.<\/p>\n

Klemes Erks hemman s\u00e4ljs i delar.<\/strong><\/h5>\n

En fj\u00e4rdedel s\u00e5lde han \u00e5t Eriks syster Maria Helena i Klemets\u00e4ndan (1818-1906), som var gift med Anders Henriksson Klemets (f.1818). Dessa gav sedan hemmanet vidare \u00e5t sin son Viktor R\u00f6nnqvist.<\/a><\/p>\n

Halva hemmanet, som var bel\u00e4get i Korsb\u00e4ck s\u00e5lde han \u00e5t Josef Anderson L\u00e5ng,<\/a> som kallades \u201dK\u00e5rk Antas Josip\u201d. Denne var f\u00f6dd p\u00e5 Brobackan bredvid sportplanen<\/a> men han flyttade sedan upp till Korsb\u00e4ck och antog sl\u00e4ktnamnet Klemets och sl\u00e4kten bytte sedan namn till Nyg\u00e5rd.<\/p>\n

Den sista fj\u00e4rdedelen av hemmanet s\u00e5lde f\u00f6rmyndaren \u00e5t Eriks andra syster Anna Kajsa (1824-1910). Det hemmanet b\u00f6rjade kallas Gr\u00f6nlund, allts\u00e5 det hemman d\u00e4r Majbo<\/a> st\u00e5r i dag.<\/p>\n

Efter att hela hemmanet var s\u00e5lt s\u00e5 hamnade familjen Erik Klemets p\u00e5 bar backe.<\/p>\n

Henrik flyttar till Starr\u00e4ngen.<\/strong><\/h4>\n

\u00c5r 1867, d\u00e5 Henrik Klemets var 22 \u00e5r gammal, s\u00e5 gifte han sig med Greta Wilhelmina <\/u>Sm\u00e5tr\u00e4sk (1843-1925) fr\u00e5n Starr\u00e4ngen. Hon var dotter till \u201dStarr\u00e4ngs Erk\u201d, allts\u00e5 Erik Sm\u00e5tr\u00e4sk (f.1804), som var gift med torpardottern Maja Lena Mattsdotter Lillvik (f.1802) fr\u00e5n Tj\u00f6ck. Det pratades att ocks\u00e5 Wilhelminas far Erik hade supit upp sitt hemman.<\/p>\n

Efter gifterm\u00e5let flyttade det unga paret upp till Wilhelminas hemtrakter i Starr\u00e4ngen och de blev torpare p\u00e5 \u201dSvedinas\u201d hemman. Livet var inte l\u00e4tt d\u00e5 de gifte sig under de v\u00e4rsta hungersn\u00f6d\u00e5ren. Under tiden de bodde i Starr\u00e4ngen, skulle Henrik Klemets ha varit p\u00e5 arbete \u00e4nda till St. Petersburg och en tid ocks\u00e5 i Colorado i Amerika.<\/p>\n

D\u00e5 de bodde i Starr\u00e4ngen fick Henrik och Wilhelmina flera barn:<\/strong><\/p>\n

a). Josef Henrik, f.1868, som kallades Josip. Han flyttade till staden 1887 och sedan till Amerika. Helt utan skolg\u00e5ng hade han l\u00e4rt sig att l\u00e4sa och skriva. Han gjorde aff\u00e4rer i gruvbranschen och var gift med en kvinna fr\u00e5n \u00c5land.<\/p>\n

b). Sofia Adelina, f.1870, som kallades Fia och reste till Amerika d\u00e4r hon \u00e5r 1895 gifte sig med Fabian Viktor Rajala fr\u00e5n Jurva. De bodde i Quincy i Massachusetts och de fick flera barn, varav 6 levde till vuxen \u00e5lder:<\/p>\n

-Signe Rajala (1901-1965).<\/h6>\n
-Ellen Emelia Rajala (1902-1971), gift med Frank Rice (f.1902).<\/h6>\n
-Ambrose Rajala (1904-1967).<\/h6>\n
-Alice Sophia Rajala (1906-1979), gift med Raymond Beale (1903-1975).<\/h6>\n
-Osmo Hendrick Rajala (1908-1989) gift med Lila.<\/h6>\n
-Elmer Allen Rajala (1910-1969), gift med Ruth.<\/h6>\n

 <\/p>\n

Sofia var sjuklig och hon dog den 20 maj 1929. Efter en tid flyttade \u00e4nklingen Fabian Viktor Rajala tillbaka till Finland, till Tr\u00e4sk\u00e4ndan d\u00e4r han gifte om sig med Sofias syster Selma. Fabian Viktor dog i Tr\u00e4sk\u00e4ndan \u00e5r 1935.<\/p>\n

c). Viktor, f.1872, som var gift med Karolina \u201dLina\u201d Knus fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd. Reste till Amerika och \u00e5terv\u00e4nde och bodde en tid i \u201daaronstugon\u201d hos J\u00e4rvel\u00e4. De k\u00f6pte en g\u00e5rd i Idb\u00e4cken mellan Flottbron och \u201dJ\u00e4rvel\u00e4kroken\u201d, och de tog d\u00e5 sl\u00e4ktnamnet Nedang\u00e5rd. Lina dog i slutet av 1940-talet och Viktor s\u00e5lde d\u00e5 g\u00e5rden \u00e5t Niilo Kanttikoski. Som \u00e4nkling bodde Viktor hos Sandra Grankvist och han dog i slutet av 1950-talet.<\/p>\n

d). Frans, f.1874, reste till Amerika och dog i Arhland i Wisconsin p\u00e5 grund av en fallande kvist \u00e5r 1919. Ogift och barnl\u00f6s.<\/p>\n

e). Amanda Maria f.1877, som kallades \u201dSkr\u00e4ddar Manda\u201d och som gifte sig med \u201dSkr\u00e4ddarin\u201d, allts\u00e5 Erland Lindqvist (1876-1947).<\/p>\n

f). Wilhelmina, f.1880, som kallades \u201dJ\u00e4rvel\u00e4 Lill Mina\u201d. Hon var inte liten till v\u00e4xten men p\u00e5 n\u00e5gon vis m\u00e5ste man \u00e5tskilja henne fr\u00e5n sin mor, som hade samma f\u00f6rnamn. Hon var gift med \u201dJukkaas\u201d Johan Viktor Knus, som sedan bytte sl\u00e4ktnamn till Lindblad<\/a>. De bodde i J\u00e4rvela och hon dog redan 1909.<\/p>\n

Efter att de hade flyttat till Tr\u00e4sk\u00e4ndan p\u00e5 Norrvikssidan i mitten av 1880-talet, s\u00e5 fick Henrik och Mina ytterligare dottern Selma<\/u> Elina, f.1887. Selma gifte sig \u00e5r1921 med \u201dRikaas Viktor\u201d allts\u00e5 Viktor Jansson (1875-1929). Efter Viktor d\u00f6d gifte Selma om sig med sin syster Sofias man, Viktor Fabian Rajala som hade \u00e5terv\u00e4nt fr\u00e5n Amerika.<\/p>\n

Henrik och Mina till Tr\u00e4sk\u00e4ndan.<\/strong><\/h4>\n

B\u00e5de Starr\u00e4ngen och omr\u00e5det i Tr\u00e4sk\u00e4ndan h\u00f6r till Lappfj\u00e4rds by och det var storskiftet d\u00e4r som gjorde att Henrik och Wilhelmina l\u00e4mnade torpet i Starr\u00e4ngen och flyttade till bost\u00e4llsmarkerna i Tr\u00e4sk\u00e4ndan. \u00a0Familjen N\u00f6jd<\/a> hade flyttat \u00f6ver tr\u00e4sket<\/a> till obebyggda Tr\u00e4sk\u00e4ndan ett par \u00e5r tidigare och Henrik och Wilhelmina fick bo hos dem, medan de byggde g\u00e5rden i n\u00e4rheten. Det skar sig dock med \u201dN\u00f6jd Kajs\u201d vilket ledde till att Henrik och Wilhelmina flyttade ut i h\u00e4bbret i st\u00e4llet. Genast skall det s\u00e4gas att Henrik var en str\u00e4ng och hetlevrad person. Han var kortvuxen men kraftigt byggd, ljusl\u00e4tt med gr\u00e5a \u00f6gon. Han hade h\u00f6g r\u00f6st, som h\u00f6rdes l\u00e5ngt vilket var till nytta n\u00e4ra tr\u00e4sket skulle m\u00e4tas upp och lotterna f\u00f6rdelas.<\/p>\n

I hemmet kr\u00e4vde han, allts\u00e5 J\u00e4rvelin total lydnad och var n\u00e4stan till \u00f6verdrift petnoga. Efter n\u00e5gon stadsresa kunde han ha tagit lite f\u00f6r mycket och han kunde k\u00f6ra ut hemfolket, s\u00e5 att han kunde ta in h\u00e4sten i stugan i st\u00e4llet. Han hade en vissla, eller en \u201dbliistr\u00e5\u201d, som den heter p\u00e5 dialekt och den anv\u00e4nde han n\u00e4r barnen skulle hem. Den h\u00e4r visslan var avskydd av barnen och han anv\u00e4nde den \u00e4nnu n\u00e4r barnen var vuxna.<\/p>\n

Henrik var h\u00e4ndig och han kunde sj\u00e4lv tillverka de verktyg, som skulle anv\u00e4ndas p\u00e5 g\u00e5rden. Ibland kunde han k\u00f6pa n\u00e5gonting men det var helt ot\u00e4nkbart f\u00f6r honom att l\u00e5na n\u00e5gonting.<\/p>\n

Alla hade stor respekt f\u00f6r \u201dJ\u00e4rvelin\u201d, inte bara i tr\u00e4sk\u00e4ndan utan i hela Korsb\u00e4ck.<\/p>\n

Henriks hustru Mina var liten, sn\u00e4ll och medg\u00f6rlig. Hon var renlig och arbetssam och hade inga fiender eller ov\u00e4nner. Till exempel \u201dTimo Viktor\u201d Berglind hade bara gott att s\u00e4ga om Mina. Med sin syster Jenny brukade han g\u00e5 till Mina och n\u00e4r de kom dit fr\u00e5gade Mina alltid om de var hungriga. Det brukade de vara och d\u00e5 st\u00e4llde hon fram en filbunk och tv\u00e5 skedar. B\u00e4ttre fil fanns inte och bunken var alltid ren, minns Viktor.<\/p>\n

Mina levde i skymundan f\u00f6r sin man och hade inte mycket att s\u00e4ga till om. Om hon beh\u00f6vde pengar n\u00e5gon g\u00e5ng, s\u00e5 fick hon ta s\u00e4d ur h\u00e4bbret och s\u00e4lja hur mycket hon ville. Det tyckte Henrik att hon fick g\u00f6ra, eftersom hon inte s\u00f6p upp pengarna.<\/p>\n

Henrik och Mina \u00f6vertar Ruffinas torp.<\/strong><\/h4>\n

I Tr\u00e4sk\u00e4ndan kunde de uppta ett torp som Rudolf \u00c5djers (f.1812) hade brutit upp. Rudolf var gift med Eva, som var f\u00f6dd 1815 i Tyrvis. Torpet kom efter storskiftet att ligga under \u201dBr\u00e4nnkejsarinas\u201d, allts\u00e5 bonden Karl Nissanders mark och han kunde d\u00e5 vr\u00e4ka torparen, som kallades allt fr\u00e5n Rud\u00e5lt till Gam\u00e4l Rud\u00e5lt och Gam\u00e4l Ruffin. De h\u00e4r namnen var inga sk\u00e4llsnamn utan tidstypiska smeknamn. Rudolf kunde ocks\u00e5 kallas \u201dKasa Rud\u00e5lt\u201d, eftersom han var uppv\u00e4xt p\u00e5 Storkasarinas hemman i Lappfj\u00e4rd.<\/p>\n

Rudolf var en klok man, som hela tiden ans\u00e5g att Storsj\u00f6tr\u00e4sk borde torrl\u00e4ggas f\u00f6r att bli ordenligt jordbruksmark. Han p\u00e5b\u00f6rjade ocks\u00e5 torrl\u00e4ggningen och han p\u00e5stod hela tiden att tr\u00e4sket skall torrl\u00e4ggas via Norrviken och inte p\u00e5 det nuvarande st\u00e4llet. Moderna m\u00e4tningar har visat att Rudolfs f\u00f6rslag skulle ha varit b\u00e4ttre.<\/p>\n

Rudolfs torpstuga l\u00e5g norr om nuvarande J\u00e4rvelinas g\u00e5rd och han tvingades nu att flytta sin stuga \u00e4nnu l\u00e4ngre norrut till Mangsj\u00e4\u00e4lon, som l\u00e5g n\u00e4stan mittemot M\u00e4kel\u00e4s g\u00e5rd. Rudolf fick hj\u00e4lp med flytten av sonen Karl, som hade flyttat till Suojoki. Den h\u00e4r stugflytten ogillades av Rudolf och han beskyllde Gam\u00e4l J\u00e4rvelin Henrik att denne endast ville \u00f6verta ett f\u00e4rdigt uppbrutet torp och att det var han som l\u00e5g bakom vr\u00e4kningen.<\/p>\n

P\u00e5 gamla dar blev Rud\u00e5lt barnslig av sig och folk b\u00f6rjade g\u00f6ra narr av honom. Han hade ocks\u00e5 d\u00e5lig h\u00f6rsel och det gjorde ju inte saken b\u00e4ttre. Rudolf var f\u00f6dd 1812 och en dag i slutet av 1800-talet s\u00e5 sade Rudolf att han skall g\u00e5 ner till Lappfj\u00e4rd f\u00f6r att h\u00e4lsa p\u00e5 sin son. Han kom aldrig fram och vid skallg\u00e5ng s\u00e5 hittades han d\u00f6d i skogen vid Fallet.<\/p>\n

Nuvarande J\u00e4rvel\u00e4 g\u00e5rd byggs i Tr\u00e4sk\u00e4ndan.<\/strong><\/h4>\n

Flytten fr\u00e5n Starr\u00e4ngen skedde i november 1886 och det var d\u00e5 som de f\u00f6rsta delarna av J\u00e4rvela torpet byggdes. Efter flytten f\u00f6ddes deras yngsta barn, dottern Selma<\/u> Elina.<\/p>\n

G\u00e5rden som de byggde bestod till en b\u00f6rjan av tv\u00e5 skilda byggnader och h\u00f6gst troligt flyttades \u00e5tminstone den ena delen fr\u00e5n det gamla st\u00e4llet i Starr\u00e4ngen. De byggdes i vinkel mot varandra och efter en tid byggdes b\u00e5da byggnaderna ihop med en enkel br\u00e4dbyggnad, som fungerade som \u201dbrokvist\u201d. Fr\u00e5n brokvisten gick man fr\u00e5n v\u00e4nster in till \u201daaronstugon\u201d. Den bestod av endast ett rum men det var fint med tapeter p\u00e5 v\u00e4ggarna och en stor h\u00e4llspis. Det var sonen Viktor, f\u00f6dd 1872 som efter att han gifte sig med Lina hade inrett rummet, som hade tre f\u00f6nster.<\/p>\n

Utrymmet mellan b\u00e5da byggnaderna kallades \u201dvintjelin\u201d och virket till det hade Henrik k\u00f6pt av \u201dN\u00f6jd Ad\u00e5lt\u201d, som hade stulit det i pr\u00e4stskogen och burit hem det p\u00e5 axeln. Vintjelin hade tv\u00e5 f\u00f6nster men dessa var igenspikade eftersom tjuvar hade s\u00f6ndrat ett av dem vid ett inbrott.<\/p>\n

I den andra byggnaden fanns \u201dstugon\u201d, som var en central plats och d\u00e4r fanns en stor spis. Fr\u00e5n stugon kom man in en bakkammare, d\u00e4r det fanns en kakelugn. De andra rummen farstukammaren och vinkeln, saknade helt eldst\u00e4der.<\/p>\n

P\u00e5 g\u00e5rden stod lillstugan, som var en del av \u201dlillsturaden\u201d. Stockarna till lillstugan, som bestod av endast ett rum togs av det gamla f\u00e4huset i Starr\u00e4ngen. De \u00f6vriga byggnaderna av lillsturaden hade Henrik k\u00f6pt av J\u00e5ssas Kalle f\u00f6r 12 mark.<\/p>\n

P\u00e5 g\u00e5rden stod ocks\u00e5 \u201dn\u00f6tsraden\u201d, som f\u00f6rutom f\u00e4hus hade ett stall, sveplada och lada och dessa k\u00f6pte Henrik av Holmbergas f\u00f6r 8 mark. F\u00e4huset, som byggdes av sten \u00e5r 1899, st\u00e5r fortfarande kvar.<\/p>\n

Riraden bestod av riskovet, rian, logen och halmladan. I \u00e4ndan av halmladan stod ett r\u00f6dm\u00e5lat lider, som kallades \u201dg\u00e5bbinas lidre\u201d. D\u00e4r hade Henrik sina verktyg och d\u00e4r fanns ocks\u00e5 slipstenen.<\/p>\n

En bit mot N\u00f6jds stod \u201dGam\u00e4lbastun\u201d, som revs p\u00e5 1920-talet. Den andra bastun stod norr om g\u00e5rden och d\u00e4r i bastukammaren f\u00f6rvarades \u201dbr\u00e5tan och klifton\u201d.<\/p>\n

Bredvid lillstugan fanns ocks\u00e5 \u201dgam\u00e4lsmidjon\u201d, som dock revs p\u00e5 1920-talet d\u00e5 den nya smedjan byggdes. Ett vedlider fanns ocks\u00e5.<\/p>\n

\u00c5krarna vid J\u00e4rvel\u00e4.<\/strong><\/h5>\n

Den f\u00f6rra torparen Rudolf hade odlat upp n\u00e5gra \u00e5krar och d\u00e5 Henrik tog \u00f6ver fortsatte han med nyodlandet. Henrik var k\u00e4nd som en str\u00e4ng far och \u00e5tminstone s\u00f6nerna m\u00e5ste vara med i uppodlandet. Pojkarna tvingades till h\u00e5rt arbete och han brukade s\u00e4ga att \u201dde kunde b\u00e4ra lite stenar nu medan de vilade sig\u201d.<\/p>\n

Henrik hade den ovanan att r\u00e5diken inte skulle dikas i r\u00e5n utan en god bit in p\u00e5 \u00e5kern, s\u00e5 att det bildades en oodlad remsa vid r\u00e5n. Det h\u00e4r gjorde han f\u00f6r han hade sv\u00e5rt att komma \u00f6verens med grannarna och d\u00e5 r\u00e5arna den tiden var lite oklara, s\u00e5 var det b\u00e4st att dika en bit ifr\u00e5n den. Detta dikande ledde till att i r\u00e5n mot \u201dN\u00f6jd J\u00e5ssas\u201d s\u00e5 dikades det tv\u00e5 diken med en n\u00e5gra meters tom remsa emellan. P\u00e5 denna remsa hade de varsin g\u00e4rdesg\u00e5rd med en meters mellanrum.<\/p>\n

Ocks\u00e5 vid \u00e5kern p\u00e5 B\u00f6rkmossen fanns en likadan remsa och den fanns d\u00e4r s\u00e5 att tr\u00e4den inte skulle skymma \u00e5kerv\u00e4xten och s\u00e5 att inte tr\u00e4den skulle dra musten ur v\u00e4xterna. \u00c5kern p\u00e5 B\u00f6rkmossen arrenderade Henrik \u00e5r 1911 av \u00c5dd Ivar Westerback i Dagsmark<\/a> och arrendetiden var 50 \u00e5r. Br\u00f6derna Erland och Viktor D\u00e5hli fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd var d\u00e4r och pl\u00f6jde \u00e5kern direkt ur den or\u00f6rda marken. N\u00e5gon g\u00e5ng efter kriget k\u00f6pte Henriks dotter Selma \u00e5krarna p\u00e5 B\u00f6rkmossen av Ivar f\u00f6r 42\u00a0000 mark.<\/p>\n

I n\u00e5got skede k\u00f6pte Henrik \u201dSneckarbackan\u201d och fr\u00e5n \u00d6mossa flyttade han en st\u00f6rre bondg\u00e5rd och uppf\u00f6rde den d\u00e4r. Det \u00e4r fortfarande oklart vem \u201dsneckarin\u201d var som fick ge namn \u00e5t denna backe. Tack vare torparlagen p\u00e5 1920-talet, s\u00e5 kunde Henrik och Wilhelmina \u00e5r 1928 f\u00f6r en billig peng och statligt st\u00f6d l\u00f6sa in torpet och ombilda det till ett eget hemman.<\/p>\n

G\u00e4stfriheten var stor hos J\u00e4rvel\u00e4s. Skogsarbetare och uppk\u00f6pare som befann sig i nejden ville ofta ha h\u00e4rb\u00e4rge, likas\u00e5 kringresande handlande och andra arbetare. Trots att det var tr\u00e5ngt fr\u00e5n tidigare, s\u00e5 fanns det alltid utrymme f\u00f6r l\u00e5ngv\u00e4ga bes\u00f6kare.<\/p>\n

Hemmanet delas.<\/strong><\/h5>\n

\u00c5r 1922<\/strong> delades det lilla hemmanet och det best\u00e4mdes d\u00e5 att J\u00e4rvelinas dotterson Viktor Lindqvist skall f\u00e5 J\u00e4rvel\u00e4 g\u00e5rden och dottern Selma, som var gift med Viktor Jansson skulle f\u00e5 g\u00e5rden p\u00e5 Sneckarbackan. Vid denna tid anv\u00e4nda Viktor och Selma Jansson sl\u00e4ktnamnet Backlund eftersom flera l\u00e4genheter p\u00e5 Sneckarbackan har detta namn. P\u00e5 Sneckarbackan f\u00f6ddes deras enda barn Wilhelm Jansson \u00e5r 1923 och f\u00e4huset som finns d\u00e4r byggdes ocks\u00e5 av Viktor Jansson. De andra syskonen hade rest till Amerika utom Viktor J\u00e4rvel\u00e4 som flyttade till Idb\u00e4cken och k\u00f6pte en g\u00e5rd d\u00e4r.<\/p>\n

Redan f\u00f6ljande \u00e5r i oktober bytte Selma och Viktor Jansson bort Sneckarbackan mot J\u00e4rvela g\u00e5rden med Viktor Lindqvist, som d\u00e5 \u00e4gde och bodde p\u00e5 J\u00e4rvel\u00e4. I samband med g\u00e5rdsbytet fick Viktor Lindqvist hela Don\u00e4ngen, medan Viktor Jansson fick B\u00f6rkmossen. B\u00f6rkmossen \u00e4r det r\u00e4tta namnet enligt Rurik Nylund, som brukar ha r\u00e4tt men namnet Bj\u00f6rkmossen anv\u00e4nds ocks\u00e5.<\/p>\n

\u201dJ\u00e4rvela Selma och Riikaas Viktor\u201d Jansson tar \u00f6ver J\u00e4rvela<\/strong>.<\/h4>\n

Det var ju genom g\u00e5rdsbytet \u00e5r 1923 med Viktor Lindqvist som Viktor och Selma Jansson kunde ta \u00f6ver J\u00e4rvela g\u00e5rden. Viktor Jansson (f. Knus1875-1929), som kallades \u201dRikaas Viktor\u201d var son till \u201dMajas J\u00e5han\u201d, allts\u00e5 Johan Henrik Finne (1844-1888) och Fredrika, som kallades \u201dMickaas Riika\u201d. De bodde p\u00e5 N\u00f6jdbackan, som ligger 1,3 km norrut fr\u00e5n J\u00e4rvela, d\u00e4r Blomstedt Boris sedan byggde sin g\u00e5rd.\u00a0 Johan Henrik dog av brusten blindtarm, som f\u00f6rr kallades spr\u00e4ngsjukan.<\/p>\n

Efter g\u00e5rdsbytet flyttade Viktor, Selma och lilla Wilhelm till J\u00e4rvela g\u00e5rden och blev b\u00f6nder d\u00e4r.<\/p>\n

D\u00e5 Wilhelm var 6 \u00e5r dog hans far Viktor och hemmanet sk\u00f6ttes d\u00e5 av \u00e4nkan Selma.<\/p>\n

N\u00e5gra \u00e5r efter Viktors d\u00f6d gifte \u00e4nkan Selma om sig med sin avlidna systers man, Viktor Rajala (1876-1935). Han var f\u00f6dd i Jurva och hade i Amerika gift sig med Sofia J\u00e4rvel\u00e4, ocks\u00e5 kallad Fia. Efter Fias d\u00f6d i Amerika flyttade Viktor Rajala till Tr\u00e4sk\u00e4ndan, d\u00e4r han sedan dog \u00e5r 1935.<\/p>\n

Wilhelm Jansson tar \u00f6ver g\u00e5rden.<\/strong><\/h4>\n

D\u00e5 forts\u00e4ttningskriget br\u00f6t ut 1941 inkallades Wilhelm, som ocks\u00e5 kallades \u201dJ\u00e4rvela Ville\u201d och han deltog d\u00e4r tills freden sl\u00f6ts \u00e5r 1944. Redan i unga \u00e5r hade Wilhelm f\u00e5tt b\u00f6rja delta i g\u00e5rdssysslorna och efter att han \u00e5r 1949 gifte sig med Sanelma Eskola (f.i Stor\u00e5 1924) tog han \u00f6ver g\u00e5rden. Sanelma var dotter till Viljam Eskola (1891-1967) och Ida (f. Till i Skaftung1893-1976).<\/p>\n

\u00c5r 1950, den 12 januari<\/strong> k\u00f6pte Wilhelm och Sanelma ett skogsskifte p\u00e5 7 ha i syd\u00f6stra B\u00f6rkmossen av Wilhelms mor Selma Rajala. Selma i sin tur hade k\u00f6pt skiftet \u00e5r 1947 av Ellen Skogman och Beda Westerback.<\/p>\n

\u00c5r 1966 p\u00e5 v\u00e5ren for Wilhelm till Sverige och p\u00e5 h\u00f6sten vid Mickelm\u00e4ss flyttade Sanelma ocks\u00e5 dit. Deras barn Jan-Erik och Marlene, som var f\u00f6dda i Tr\u00e4sk\u00e4ndan flyttade med till Sverige, d\u00e4r de sedan stannade. Wilhelms mor Selma flyttade ocks\u00e5 med, d\u00e4r hon sedan avled 1967. Under hemmavistelsen i augusti 1966 passade Wilhelm p\u00e5 att s\u00e4lja Don\u00e4ngsskiftet, allts\u00e5 ett skogsskifte bakom B\u00f6rkmossan, som hans far hade k\u00f6pt redan 1892. Skiftet p\u00e5 3,7 ha s\u00e5ldes \u00e5t Elgot Norrvik f\u00f6r 200 mark.<\/p>\n

Familjen Jansson bosatte sig i Hallstahammar d\u00e4r Wilhelm fick arbete p\u00e5 Kanthal, som sedan uppgick i Bulten. Han arbetade p\u00e5 valsverket, som av tjocka metallst\u00e4nger valsade ner metallen till \u201dv\u00e4rldens tunnaste tr\u00e5d\u201d. Sanelma arbetade p\u00e5 Syfabriken med att tillverka arbetskl\u00e4der.<\/p>\n

Wilhelm Jansson s\u00e4ljer hemmanet \u00e5t staten.<\/strong><\/h4>\n

\u00c5r 1984 s\u00e5lde Wilhelm Jansson b\u00e5de skogen och \u00e5kermarken \u00e5t staten. Staten i sin tur s\u00e5lde skogen vidare \u00e5t Valter Liljedahl medan \u00e5krarna s\u00e5ldes \u00e5t en bonde fr\u00e5n K\u00e4rjenkoski.<\/p>\n

Wilhelm avled i Norrviken i september 1985 och \u00e4nkan Sanelma fortsatte att anv\u00e4nda g\u00e5rden i Tr\u00e4sk\u00e4ndan i flera \u00e5r. Sanelma bodde en tid p\u00e5 pension\u00e4rshemmet i Lappfj\u00e4rd och slutligen p\u00e5 \u00c5ldersro, d\u00e4r hon avled 2013. Arvingarna s\u00e5lde \u201dJ\u00e4rvela g\u00e5rden\u201d \u00e5t utomst\u00e5ende och de nuvarande \u00e4garna ser ut att bo d\u00e4r stadigvarande.<\/p>\n

Slutord om lokalhistorikern Wilhelm Jansson.<\/strong><\/h4>\n

I ett ganska tidigt skede b\u00f6rjade Wilhelm intressera sig f\u00f6r sl\u00e4ktforskning. Intresset tilltog med \u00e5ren och semestrarna \u00e5t gick till att sitta p\u00e5 pastorskansli i Lappfj\u00e4rd med de gamla kyrkb\u00f6ckerna. Wilhelm hade ett gott minne, som minns vad \u201dN\u00f6jd Elina\u201d hade ber\u00e4ttat om sl\u00e4ktingarna och andra bybor. Elinas ber\u00e4ttelser och kyrkb\u00f6ckerna kompletterade varandra och Wilhelm b\u00f6rjade teckna ned sl\u00e4kthistorierna. Till en b\u00f6rjan skrev han med blyertspenna men sedan b\u00f6rjade han anv\u00e4nda skrivmaskin.<\/p>\n

Hans anteckningar \u00e4r detaljerade och noggranna. Personligen har jag haft stor nytta av dem och till exempel denna historik om hans egen g\u00e5rd J\u00e4rvela, skulle inte ha blivit gjord utan dessa anteckningar.<\/p>\n

Ett stort tack till Wilhelm f\u00f6r hans anteckningar och till sonen Jan- Erik, som har gjort det m\u00f6jligt att Fjalar Hammarberg har kunnat vidaref\u00f6rmedla dem till mig. Historikerna om Renfors, N\u00f6jd och Finnskolan i Norrviken har kommit till tack vare dessa herrar och mycket intressant \u00e4r \u00e4nnu p\u00e5 kommande.<\/p>\n

Lasse Backlund<\/p>\n

Foton.<\/strong><\/h4>\n
\"\"
Vid pilarna finns de st\u00e4llen som finns omn\u00e4mnda i historiken. De h\u00e4r g\u00e5rdarna ligger p\u00e5 Lappfj\u00e4rds bys \u00e4gor men de r\u00e4knas nog h\u00f6ra till Korsb\u00e4ck.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Avst\u00e5ndet mellan Starr\u00e4ngen och Tr\u00e4sk\u00e4ndan \u00e4r omkring 4 km f\u00e5gelv\u00e4gen. P\u00e5 kartan syns ocks\u00e5 den v\u00e4lutdikade B\u00f6rkmossen, som i tiderna h\u00f6rde till Dagsmarks bys \u00e4gor.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
H\u00e4bbret d\u00e4r J\u00e4rvela st\u00e5r p\u00e5 norra sidan av sj\u00e4lva g\u00e5rden. Fotot fr\u00e5n sommaren 2022.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Viktor J\u00e4rvel\u00e4 (f.1872) och Lina k\u00f6pte hemmanet Nederg\u00e5rd och denna g\u00e5rd i Idb\u00e4cken den 17 april 1906 och de flyttade d\u00e5 bort fr\u00e5n ”aaronstugon d\u00e4r J\u00e4rvela i Tr\u00e4sk\u00e4ndan”. K\u00f6peskillingen uppgick till 2 600 mark och s\u00e4ljare var Hilda och Paulus Mannila. Trots att han bytte sl\u00e4ktnamn till Nedang\u00e5rd, s\u00e5 kallades han ”J\u00e4rvela Viktor” och den tv\u00e4ra kr\u00f6ken p\u00e5 landsv\u00e4gen kallas fortfarande ”J\u00e4rvela kroken”. De senare \u00e4garna har renoverat och byggt till g\u00e5rden, som ser ut att vara i gott skick.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Wilhelm, som kallades ”J\u00e4rvela Ville” var en h\u00e4ngiven sl\u00e4ktforskare, som under sin livstid dokumenterade flera sl\u00e4kter i Korsb\u00e4ck och Dagsmark.<\/figcaption><\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Sammanst\u00e4llt av Lasse Backlund i oktober 2022, med hj\u00e4lp av Wilhelm Janssons anteckningar och utredningar. Henrik Klemets, senare J\u00e4rvel\u00e4. Det var i mitten av1880-talet som Erik Henrik Klemets (1845-1929) flyttade fr\u00e5n Starr\u00e4ngen till Tr\u00e4sk\u00e4ndan med sin hustru Greta Wilhelmina (gifta Forts\u00e4tt l\u00e4sa J\u00e4rvela g\u00e5rd p\u00e5 Norrviksv\u00e4gen 447<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":82,"menu_order":447,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-21928","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/21928","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=21928"}],"version-history":[{"count":23,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/21928\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":25010,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/21928\/revisions\/25010"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/82"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=21928"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}