{"id":21900,"date":"2022-10-04T21:37:37","date_gmt":"2022-10-04T18:37:37","guid":{"rendered":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=21900"},"modified":"2022-10-04T21:46:55","modified_gmt":"2022-10-04T18:46:55","slug":"narpesbygdens-stoltaste-historiska-minne","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=21900","title":{"rendered":"N\u00e4rpesbygdens stoltaste historiska minne."},"content":{"rendered":"

Denna artikel om striderna i Finby \u00e5r 1808 var inf\u00f6rd i Syd-\u00d6sterbotten i 3 olika nummer h\u00f6sten 1925. Artikeln var skriven av \u201dG\u00e5nge Rolf\u201d, som p\u00e5 riktigt hette Emil Wichmann. Han var f\u00f6dd 1856 i Lumijoki n\u00e4ra Ule\u00e5borg och dog i Helsingfors 1938. Han har skrivit flera historieb\u00f6cker och var direktor vid Nykarleby seminarium 1912-1916. Artikel \u00e4r renskriven av Lasse Backlund i oktober 2022, spr\u00e5ket \u00e4r moderniserat men inget v\u00e4sentligt har bortl\u00e4mnats eller f\u00f6rvr\u00e4ngts.<\/strong><\/span><\/p>\n

I varje m\u00e4nniskas liv finns det h\u00e4ndelser, som utg\u00f6r hennes gl\u00e4dje och kanske \u00e4ven stolthet \u00e4ven som andra, vid vilkas h\u00e5gkomst hon k\u00e4nner sorg och vemod, kanske \u00e4ven \u00e5nger och blygsel. S\u00e5som det f\u00f6rh\u00e5ller sig med den enskilde, s\u00e5 \u00e4r det ocks\u00e5 med st\u00f6rre grupper, familjer, st\u00f6rre och mindre samh\u00e4llen, hela nationer, ja i stort sett med hela m\u00e4nskligheten.<\/p>\n

\u00c4ven N\u00e4rpesbygden har ett stolt historiskt minne, som \u00e4nnu den dag som \u00e4r kan elda och h\u00e4nf\u00f6ra dess \u00e4nnu icke vansl\u00e4ktade d\u00f6ttrar och s\u00f6ner. Ty \u00e4ven s\u00e5dana \u201dvanb\u00f6rdingar\u201d har funnits och finnas tyv\u00e4rr \u00e4nnu \u00f6verallt och alla tider, f\u00f6r vilka intet annat \u00e4r av betydelse \u00e4n det ekonomiska f\u00f6rv\u00e4rvet och n\u00f6jet, ofta av l\u00e4gsta slag, f\u00e5f\u00e4nga, liderlighet, dryckenskap.<\/p>\n

\u00d6sterbottens och fr\u00e4mst Vasa l\u00e4ns stolta, tappra befolkning har alltid genom sitt spr\u00e5k, h\u00e4rstamning, v\u00e4rlds\u00e5sk\u00e5dning och \u00e4ven aff\u00e4rsf\u00f6rbindelser st\u00e5tt och Gud ske lov, st\u00e5r \u00e4nnu i f\u00f6rbindelse med moderlandet Sverige och s\u00e4rskilt dess norrl\u00e4ndska befolkning, fr\u00e5n vilken den sj\u00e4lv utg\u00e5tt. N\u00e4r d\u00e4rf\u00f6r v\u00e5r arvfiende ryssen \u00e5r 1808, trol\u00f6st \u00f6verf\u00f6ll Sverige och Finland och deras d\u00e5varande gemensamma konung Gustaf IV Adolf, deltog inte endast milit\u00e4ren utan \u00e4ven allmogen, b\u00e5de den svenska och finska med fosterl\u00e4ndsk offervillighet, mod och tapperhet i striden mot den trol\u00f6sa grannen och inkr\u00e4ktaren.<\/p>\n

Konungen, som tyv\u00e4rr saknade milit\u00e4risk insikt och beg\u00e5vning, men dock envist vidh\u00f6ll sina egna \u00e5sikter om krigf\u00f6ring och Finlands f\u00f6rsvar, s\u00e4nde endast mindre, alltf\u00f6r sm\u00e5 hj\u00e4lps\u00e4ndningar till den finl\u00e4ndska h\u00e4ren. \u00d6verste Bergenstr\u00e5le hade midsommardagen landstigit med n\u00e5got mera \u00e4n 1,000 man vid Vasa, och f\u00e5f\u00e4ngt f\u00f6rs\u00f6kt inta staden.<\/p>\n

Men av den stora ryska \u00f6vermakten blev han slagen och tillf\u00e5ngatagen, varefter Vasaborna underkastades en grym plundring och misshandel, enligt ryssarnas ur\u00e5ldriga vana. Vid sin landstigning s\u00e4nde Bergenstr\u00e5le kapten Ridderhj\u00e4rta och l\u00f6jtnant Jakobsson med endast 50 soldater av J\u00e4mtlands regemente p\u00e5 det lilla krigsfartyget Kronprinsen till Korsn\u00e4s. D\u00e4r skulle de uppmana allmogen i Vasa l\u00e4n till resning mot fienden, ett v\u00e5gsamt och olyckligt f\u00f6retag, mot en \u00f6verl\u00e4gsen och milit\u00e4riskt \u00f6vad och utrustad fiende. Men v\u00e5ra tappra svenska \u00f6sterbottningar tvekade inte en minut att f\u00f6lja uppmaningen, trots att f\u00e5 bland dem \u00e4gde egentligen andra vapen \u00e4n sina \u201ds\u00e4lb\u00f6ssor” och saknade b\u00e5de bef\u00e4l och milit\u00e4risk \u00f6vning.<\/p>\n

N\u00e4r de f\u00e5taliga rikssvenskarna landat vid Korsn\u00e4s, samlades dit strax Vallgrunds och Replots allmoge, medf\u00f6rande s\u00e5som f\u00e4ngslad sin fega, ryssv\u00e4nliga kapellan, pastor K. Venman. Denne hade avlagt \u201dtrohetsed” \u00e5t den ryska kejsaren. Venman var far \u00e5t Fredrika Juvelius, pr\u00e4stdotter fr\u00e5n Kronoby, som var Johan Ludvig Runebergs \u201dLiljenkonvalj” och ungdomsbrud.<\/p>\n

\u201dKronprinsen” styrde h\u00e4rp\u00e5 till Berg\u00f6. Rikssvenskarna landsteg d\u00e4rp\u00e5 midsommardagen i Sundom, d\u00e4r trasgranna ryska \u201dlivkosacker” h\u00f6ll p\u00e5 att dansa som b\u00e4st med Sundom flickorna. Tyv\u00e4rr har \u201dRyssbrudar” aldrig saknats d\u00e5 eller senare. Hela s\u00e4llskapet med ryssar togs nu tillf\u00e5nga av de svartsjuka Sundom pojkarna och f\u00f6rdes till Jakobsson i Munsmo ombord p\u00e5 \u201dKronprinsen\u201d.<\/p>\n

Nu reste sig den svenska allmogen \u00f6verallt och sl\u00f6t sig till rikssvenskarna, varp\u00e5 man slog l\u00e4ger och f\u00f6rskansade sig i st\u00f6rsta hast vid Toby bro under l\u00f6jtnant Jakobssons \u00f6verbef\u00e4l medan Ridderhj\u00e4rta, som b\u00f6nderna f\u00f6raktade och delvis med sk\u00e4l kallade \u201dRiddar Harhj\u00e4rta\u201d, stannade med sin halva bes\u00e4ttning p\u00e5 sitt fartyg. \u00c4ven Jakobsson blev f\u00f6r sin skrytsamhet, feghet och op\u00e5litlighet sm\u00e5ningom snart \u00e4nnu mer f\u00f6raktad av v\u00e5ra tappra och karakt\u00e4rsfasta svenska \u00f6sterbottningar, s\u00e5som en \u201dvattudask av s\u00e4msta slag”.<\/p>\n

\u00d6verallt grep man dock till vapen mot de \u00f6vermodiga och hatade \u201dryssdj\u00e4vlarne\u201d, som pl\u00e5gat allmogen med str\u00e4nga trupptransporter, skjutsar, st\u00f6lder och \u00f6verv\u00e5ld s\u00e4rskilt mot de vackra, friska och ljuslagda svenska flickorna. B\u00f6nderna fr\u00e5n P\u00f6rtom och Malax f\u00f6rs\u00f6kte s\u00f6ndagen den 26 juli i \u00d6vermark \u00f6verrumpla en rysk penningfora, men misslyckades. M\u00e5nga av dem togs till f\u00e5nga och pinades till d\u00f6ds av kosackerna.<\/p>\n

Nu reste sig det stora N\u00e4rpes. Dess tappra s\u00f6ner tillf\u00e5ngatog f\u00f6ljande dag flera ryska livkosacker av kejserliga livgardet med st\u00e5tliga h\u00e4star och granna, silverbroderade purpurr\u00f6da uniformer. Kosackernas anf\u00f6rare, \u00f6verste Bivukoff lyckades d\u00e4remot fly fr\u00e5n N\u00e4rpes prostg\u00e5rd till Lappfj\u00e4rd. Vid denna strid i \u00d6vermark by utm\u00e4rkte sig den sjuttio\u00e5rige N\u00e4rpes g\u00e4stgivaren Abraham Br\u00e4nn, som med skalmarna till en sl\u00e4de dammade till ryssar, som dignade ner i stora hopar. En av ryssarna skulle sticka honom med sin bajonett, men i tolfte stunden nedsk\u00f6ts denna av Br\u00e4nns egen son, som sprungit hem f\u00f6r att r\u00e4dda farsgubbens liv.<\/p>\n

Bondeh\u00e4ren marscherade nu, f\u00f6rst\u00e4rkt med N\u00e4rpesborna fr\u00e5n Toby till L\u00e5ngbron vid Finby, d\u00e4r tv\u00e5 v\u00e4gar m\u00f6ttes framf\u00f6r den d\u00e5 \u00e4nnu t\u00e4mligen djupa och breda N\u00e4rpes \u00e5. Bron revs och ett slags skans kastades upp och d\u00e4r bakom fick de v\u00e5ra nu avvakta fiendens anfall till den 6 juli.<\/p>\n

Ryssarna, som var skr\u00e4mda av ryktet att \u201dniotusen rikssvenskar landstigit\u201d retirerade fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd och Kristinestad allt ned till Ikalis i Satakunta. Hade nu v\u00e5r arm\u00e9s fega och odugliga \u00f6verbef\u00e4lhavare, den rikssvenske greven Klingspor, underst\u00f6tt Vasabygdens tappra b\u00f6nder, s\u00e5 skulle hela ryssh\u00e4ren kastats ned till s\u00f6dra Finland hals \u00f6ver huvud. Men inte en enda soldat fick v\u00e5ra tappra Vasa b\u00f6nder till unds\u00e4ttning, inte heller gev\u00e4r, kulor och krut, som de allra b\u00e4st beh\u00f6vt.<\/p>\n

Men den svenska \u00f6sterbottningen \u00e4r inte som Kokkolabon s\u00e4ger, \u201dkurro av sei”. Folket till och med sk\u00e4mtade vid gott hum\u00f6r trots det v\u00e4ntade angreppet av den m\u00e5ngdubbla fientliga \u00f6vermakten. Bysmeden Hj\u00e4rp, som g\u00e4rna tog sig \u201den t\u00e5r p\u00e5 tanden\u201d emellan\u00e5t, hade lyckats skaffa sig ett ordentligt rus, d\u00e4r han stod placerad vid den ena av de tv\u00e5 sm\u00e5 nickhakarna (nickhake \u00e4r en liten kanon, som brukade finnas p\u00e5 mindre fartyg)<\/span><\/em>, som b\u00f6nderna f\u00e5tt l\u00e5na fr\u00e5n fartyget. I f\u00f6rbig\u00e5ende vill jag omn\u00e4mna, att det ena av dessa \u201dminnesm\u00e4rken\u201d torde \u00e4nnu f\u00f6rvaras hos en bonde i T\u00f6lby. Ju f\u00f6rr ju b\u00e4ttre borde ju denna f\u00f6ras till v\u00e5r utm\u00e4rkta museiman, professor Tusse Hedman i Vasa, f\u00f6r att f\u00f6rvaras i Vasa museum.<\/p>\n

Gubben Hj\u00e4rp fick tag i kanonluntan och b\u00f6rjade under tokroliga \u00e5tb\u00f6rder sv\u00e4nga den omkring sig och ropade \u00e5t den h\u00e4r\u00f6ver f\u00f6rbittrade Jakobsson: \u201dM\u00e5 int he nu sku rei va tid ti skjut p\u00e5 ryssin, som tycks hald p\u00e5 ti nalkas broen?” Nickhaken var h\u00e5rt laddad och skottet brann av med en dunderskr\u00e4ll, i strid mot bef\u00e4lets order. Jakobsson svor \u201dhundratusen dj\u00e4vlar, bomber och granater\u201d och bastonerade grundligt Hj\u00e4rpen, men skottet r\u00e4ddade den g\u00e5ngen hela bondeh\u00e4ren, f\u00f6r ryssarna v\u00e4nde genast f\u00f6rskr\u00e4ckta ryggen till. De trodde att skottet var landstigningssignalen \u00e5t \u201dden stora svenska flottan med niotusen soldater ombord\u201d. Ryssarna utrymde b\u00e5de Vasa och N\u00e4rpes och drog sig tillbaka \u00e4nda till Lappo.<\/p>\n

N\u00e4rpesgossarna f\u00f6rde nu 180 ryska gardeskosacker gladeligen ridande p\u00e5 kosackernas h\u00e4star, medan dessa djupt sorgsna och skamsna med bundna h\u00e4nder var tjudrade vid b\u00f6ndernas sadlar. De f\u00f6rdes till Klingspors l\u00e4ger d\u00e4r alla med gemen f\u00e4gnad mottog bevis p\u00e5 \u00f6sterbottningarnas tapperhet och fosterlandsk\u00e4rlek. Detta ber\u00e4ttade en samtida \u00e5sk\u00e5dare. \u00a0\u00c4ntligen s\u00e4nde nu \u201dKlingsp\u00e5ra\u201d, som v\u00e5ra b\u00f6nder kallade honom, general Aminoff och \u00f6verste \u00c5kerstein till N\u00e4rpes den 11 juli \u201df\u00f6r att ordna allmogens krigsf\u00f6retag\u201d. Vid denna dags sammankomst uppsattes nu ett \u201dordentligt lantv\u00e4rn\u201d av de svenska \u00f6sterbottningarna, som dock trots deras \u00f6nskningar inte fick f\u00f6ras utom det d\u00e5varande Korsholms h\u00e4rads gr\u00e4nser.<\/p>\n

Sedan arm\u00e9herrarna \u00e5terv\u00e4nt till Klingspor, \u00f6vertogs bef\u00e4let \u00f6ver bondeh\u00e4ren vid Finby bro av sergeanterna Vikstr\u00f6m och Th\u00f6lberg, som str\u00e4ngeligen varnades av b\u00e5de Aminoff och Jakobsson, att inte l\u00e4mna sin goda st\u00e4llning bakom N\u00e4rpes \u00e5. \u00a0Men tyv\u00e4rr l\u00e4t Vikstr\u00f6m sig \u00f6vertalas av de uppskr\u00e4mda \u201dbyskvinnorna” att l\u00e4mna sin starka st\u00e4llning. Han forslade sin st\u00f6rsta kanon, den egentligt dugliga \u00f6ver mossen \u00f6sterom Finby och placerade sina sm\u00e5 nickhakar i en skogsf\u00f6rl\u00e4ggning s\u00f6der om N\u00e4sby, H\u00e4rtsb\u00f6le, Granskog, Kalln\u00e4s, Stobacka och Pjelaks byar.<\/p>\n

Ryssarna, som numera lugnat ner sig fr\u00e5n sin \u00f6verdrivna \u201dsvenskskr\u00e4ck” \u00e5terv\u00e4nde nu snabbt, stannade vid f\u00f6rhuggningen med dess ofarliga nickhakar, varp\u00e5 b\u00f6nderna raskt retirerade till sina gamla st\u00e4llningar. V\u00e5r arvfiende h\u00e4mnades rysligt p\u00e5 kejsarens nya finska unders\u00e5tar f\u00f6r deras gudl\u00f6sa uppror. Byar och g\u00e5rdar f\u00f6rst\u00f6rdes i br\u00e4nder, kvinnor sk\u00e4ndades, barn m\u00f6rdades alldeles efter vanligt ryssrecept.\u00a0Trots allt str\u00f6mmade nya bondeskaror under byskolm\u00e4stare Hellgrens bef\u00e4l till bondeh\u00e4ren vid Finby bro som nu v\u00e4xte till 3 000 man med bef\u00e4l av n\u00e5got tidigare avskedade underofficerare fr\u00e5n \u00d6sterbottens regemente samt Ridderhj\u00e4rta som sist och slutligen tagit mod till sig och \u00e5tertog \u00f6verbef\u00e4let.<\/p>\n

N\u00e5gra pr\u00e4ster, l\u00e4nsm\u00e4n och n\u00e5gra andra \u201df\u00f6rr\u00e4dare” som svurit ryssen trohetsed, f\u00f6rdes nu f\u00e4ngslade ombord p\u00e5 \u201dKronprinsen” men frigavs snart av Ridderhj\u00e4rta till allmogens harm. Bland dessa f\u00f6rr\u00e4dare som, tyv\u00e4rr, inte r\u00e4tteligen arkebuserades, omn\u00e4mner ortstraditionen f\u00f6ljande personer: n\u00e4mndeman Joppas, orgelnisten i N\u00e4rpes Ramstedt, en bonde fr\u00e5n Finby och den v\u00e4rste av alla klockare Hellman, en farfar till de bekanta nykterhetsivrerskorna i Vasa, systrarna Hellman och avlidna kollegan Viktor Hellman, far till herrarna \u201dHolma\u201d, som de numera behaga kalla sig. Hellman, denne usla f\u00f6rr\u00e4dare underr\u00e4ttade ryssarna om b\u00f6ndernas verkliga antal och l\u00e4ge medan ryssarna hela liden trott sig ha emot sig rikssvenska soldater och som d\u00e4rf\u00f6r genast efter f\u00f6rr\u00e4darens underr\u00e4ttelse besl\u00f6t att anfalla b\u00f6nderna.<\/p>\n

N\u00e5gra andra, f\u00f6r resten oskyldige personer, blev nu \u00e4ven av den uppretade allmogen f\u00e4ngslad och delvis misshandlad, s\u00e5som f\u00f6rre svenske kaptenen Edman p\u00e5 \u00c5minneborg, prosten i N\u00e4rpes H\u00e4gg samt den rike och fint bildade superkarg\u00f6ren Johan Petter Bladh, som var Kask\u00f6 stads grundl\u00e4ggare. Prosten i Lappfj\u00e4rd, Estlander, fader till professorn, statsr\u00e5det Carl Gustav Estlander och farfar till dennes brorson, v\u00e5r mest\u00a0framst\u00e5ende \u00f6sterbottniska riksdagsman, professor Ernst Estlander, antastades \u00e4ven av b\u00f6nderna, emedan \u00e4ven han \u201dn\u00f6dtvungen\u201d avlagt rysk trohetsed. \u00a0En n\u00e4rpesbonde satte \u201ds\u00e4labyssan” mot Estlanders br\u00f6st med de hotande orden: \u201dHar du ocks\u00e5 svurit pr\u00e4st?\u201d Den fintlige Estlander r\u00e4ddade sig med orden: \u201dS\u00e4llan sv\u00e4r jag.”<\/p>\n

B\u00f6nderna h\u00f6ll noga vakt vid Finby bro med alla f\u00f6rbipasserade och hade i N\u00e4rpes klockstapel inr\u00e4ttat \u00e5t sig ett formligt observatorium. Varje morgon och kv\u00e4ll h\u00f6lls gudstj\u00e4nst, varvid en av b\u00f6nderna i tur och ordning upptog psalmen och l\u00e4ste en kort b\u00f6n, ibland bitr\u00e4dd av n\u00e5gon fosterl\u00e4ndskt, svenskt sinnad pr\u00e4st i omnejden. S\u00e5som egen underbef\u00e4lhavare hade b\u00f6nderna \u00e5t sig utsett Anders Maars fr\u00e5n Harrstr\u00f6m. Kristian Herrb\u00e5t fr\u00e5n T\u00f6jby, Erik Snickars fr\u00e5n Norrn\u00e4s, Karl R\u00f6\u00f6s fr\u00e5n N\u00e4mpn\u00e4s, Gabriel och P\u00e5l Rusk fr\u00e5n Kalaks.\u00a0S\u00e5 gick natten mellan den 19 och 20 juli 1808 h\u00e4rlig, varm och ljuv, en \u00e4kta h\u00f6gnordisk sommarnatt.<\/p>\n

\u201dSommarnattens ljuvhet l\u00e5g \u00f6ver norden.<\/h5>\n
Stillhet breddes kring land och hav.<\/h5>\n
Bortom skogen dolde sin str\u00e5lflod solen.”<\/h5>\n

 <\/p>\n

Tystnad r\u00e5dde i bondel\u00e4gret och i hela nejden. Det var f\u00f6r m\u00e5ngen \u00f6sterbottnisk hj\u00e4lte hans sista natt i livet.\u00a0\u00d6verbef\u00e4lhavaren Ridderhj\u00e4rta hade l\u00e5tit avmeja \u00e5stranden och med sitt folk besatt alla vadst\u00e4llen, tyv\u00e4rr med undantag av den grunda \u00e5mynningen. Tv\u00e4rs \u00f6ver bron hade uppstaplats en h\u00f6g vedtrave med en \u00f6ppning f\u00f6r den fr\u00e5n fartyget medhavda kanonen. Vedtraven flankerades av tv\u00e5 mindre dylika, f\u00f6r att tj\u00e4na de s\u00e4kraste s\u00e4lskyttarna till skydd.\u00a0Bef\u00e4let \u00f6ver kanonen f\u00f6rdes av veteranen Niklas Pihl \u201den gammal aldrig oppst\u00e4lld\u201d n\u00e4rpessoldat. En g\u00e5ng hade prosten H\u00e4gg f\u00f6rh\u00f6rt gubben p\u00e5 \u201dl\u00e4sf\u00f6rh\u00f6ret”, hur m\u00e5nga huvudstycken det finns i katekesen. Pihl svarade d\u00e5 att \u201dF\u00e5r jag innan jag svarar i min tur st\u00e4lla prosten ocks\u00e5 en fr\u00e5ga?” Var s\u00e5 god, sa prosten. \u201dN\u00e5, kan prosten s\u00e4ga mig, hur m\u00e5nga skruvar det finns i ett gev\u00e4rsl\u00e5s?” N\u00e4r prosten i sin tur stod svarsl\u00f6s, gick Pihl skrattade ur kyrkan.<\/p>\n

Kanonen var, i brist p\u00e5 lavett, fastbunden p\u00e5 underredet av en vanlig bondk\u00e4rra. Pihl stod bredvid kanonen med luntan i hand. Varje g\u00e5ng d\u00e5 ryssarna n\u00e4rmade sig, sv\u00e4ngde han luntan till f\u00e4ngh\u00e5let och ryssarna tog till f\u00f6tters, n\u00e4r druvhaglen v\u00e4sande och pipande br\u00f6t fram ur vedtraven. Bredvid honom stod Anders Maars och Kristian Herrb\u00e5t och n\u00e5gra andra s\u00e4lskyttar, plockande bort \u201dden ena ryssdj\u00e4veln” efter den andra med sina s\u00e4kra s\u00e4labyssor, till r\u00e4ttvis h\u00e4mnd f\u00f6r dessas illd\u00e5d mot de v\u00e4rnl\u00f6sa N\u00e4rpes kvinnorna, gubbarna och barnen. D\u00e5 h\u00f6rdes pl\u00f6tsligt ett h\u00e4ftigt skjutande fr\u00e5n \u00e5mynningen och fram spr\u00e4ngde kosacker hoptals p\u00e5 sina sm\u00e5, lurviga h\u00e4star, sv\u00e4ngande sina lansar och vilt skrikande \u201di\u2014i\u2014i\u201d. En usel f\u00f6rr\u00e4derska, en ryssbrud, en bondk\u00e4ring, vars namn jag inte l\u00e4ngre minns, hade visat var vadst\u00e4llet finns f\u00f6r ryssarna. En panisk f\u00f6rskr\u00e4ckelse grep nu bondeh\u00e4ren och \u00e4ven Ridderhj\u00e4rta.<\/p>\n

Han uppmanade folket att skyndsamt retirera till \u00d6vermark, d\u00e4r han v\u00e4ntade hj\u00e4lp av Klingspors soldater.\u00a0\u00a0Men nu tog gamle Pihl i st\u00e4llet \u00f6ver bef\u00e4let Han svor dyrt och heligt, att han skulle visa \u201dRiddar Harhj\u00e4rta\u201d och de andra hararna, hur svenskarna f\u00f6rr i tiderna slogs under kung Gustav den tredjes bef\u00e4l. Han v\u00e4nde om sin kanon mot de flyende och skrek med dundrande r\u00f6st: \u201dhalt gossar! annars skjuter jag ned envar som fegt flyr!” De n\u00e4rmastst\u00e5ende m\u00e5ste d\u00e5 v\u00e4nda om och hj\u00e4lpa till att dra kanonen. Varje g\u00e5ng ryssarna gjorde f\u00f6rs\u00f6k till attack, sv\u00e4ngde Pihi luntan och kosackerna red undan i ilande fart.<\/p>\n

S\u00e5 r\u00e4ddade veteranen sig sj\u00e4lv och sin kanon, utan att beh\u00f6va avlossa ett enda skott. Men tv\u00e5 hj\u00e4ltar ville inte fly och det var Anders Maars och Kristian Herrb\u00e5t. Endast tolv skott hade Ridderhj\u00e4rta kunnat utdela per man. Elva hade Anders Maars redan hunnit avskjuta och f\u00f6r varje skott hade en ryss stupat p\u00e5 n\u00e4san. Nu ropade de flyende kamraterna \u00e5t hj\u00e4ltarna att skynda undan \u00f6vermakten. \u00a0\u201dV\u00e4nta lite” ropade Anders Maars tillbaka. \u201d\u00c4nnu fattas en fisk i kokon”. Han h\u00f6jde sin s\u00e4kra s\u00e4lb\u00f6ssa och stend\u00f6d damp en kosackofficer ned fr\u00e5n h\u00e4sten. Men nu var hj\u00e4ltarna f\u00f6rsvarsl\u00f6sa i brist p\u00e5 ammunition. Med ett sista snabbt hurra sv\u00e4ngde de sina d\u00f6dsbringande vapen \u00f6ver sina huvuden och kastade dem d\u00e4rp\u00e5 i N\u00e4rpes \u00e5, medan de i samma stund dignade d\u00f6da ned under hundra pikstygn, sabelhugg och b\u00f6sskolvar. Tio N\u00e4rpesb\u00f6nder f\u00e5ngade ryssarna levande och torterade dem till d\u00f6ds. En av dem \u201dfl\u00e5ddes till d\u00f6ds med tr\u00e4knivar”. Kropparna s\u00f6nderpiskades till trasor.<\/p>\n

Enligt en tradition fr\u00e5n Korsn\u00e4s skulle likv\u00e4l Kristian Herrb\u00e5t hunnit kasta sig i diket och r\u00e4ddat sig undan i m\u00f6rkret. Anders Maars hade inte skjutit endast en ryss per g\u00e5ng, utan n\u00e4r han fick fyra eller fem p\u00e5 kornet i skocken. Anders Maars b\u00f6ssa fiskades efter\u00e5t upp ur \u00e5n och bevaras \u00e4nnu i Harrstr\u00f6m. Den b\u00f6r ovillkorligen f\u00e5 samma transport, ju f\u00f6rr dess hellre, som nickhaken fr\u00e5n Toby och Finby till Vasa museum. Ett stoltare hj\u00e4lteminne finns d\u00e5 inte i hela museet!<\/p>\n

Enligt traditionen hade Erik Juth och Kristian Herrb\u00e5t hela tiden laddat \u00e5t Maars, medan han avsk\u00f6t det ena d\u00f6dsskottet efter det andra. Nu gick j\u00e4mmern \u00f6ver alla br\u00e4ddar! Ryssarna tog den gr\u00e4sligaste h\u00e4mnd f\u00f6r sina f\u00f6rluster i det nu \u00e5ter er\u00f6vrade N\u00e4rpes. Men n\u00e4r n\u00f6den \u00e4r som st\u00f6rst, \u00e4r hj\u00e4lpen n\u00e4rmast! Men mitt under j\u00e4mmerskriken fr\u00e5n de levande eller till d\u00f6ds pl\u00e5gade ortsborna, h\u00f6rdes raska trumslag norrifr\u00e5n. Med stormsteg och blixtrande bajonetter rykte N\u00e4rpes kompani av kungliga \u00d6sterbottens regemente under sin chef, kapten Thesl\u00f6f till sina landsm\u00e4ns hj\u00e4lp, p\u00e5 order av regementschefen, baron von Oller.<\/p>\n

Med sk\u00e4llande jubelrop tog ortsborna emot sina egna k\u00e4ra N\u00e4rpes gossar.\u00a0 \u00a0Ryssarna r\u00f6k i v\u00e4g och v\u00e4nde i rasande fart till Lappfj\u00e4rd. Soldaterna hj\u00e4lpte nu b\u00f6nderna med h\u00f6sl\u00e5ttern och tv\u00e5 dagar efter\u00e5t anl\u00e4nde Ridderhj\u00e4rta med sina rikssvenskar och \u00f6verste Gyllenb\u00f6gel med sin tappra \u00e5l\u00e4ndska frik\u00e5r av \u00e5l\u00e4ndska bondgossar. \u201dJag ska f\u2014n ta mej\u201d, skrev Gyllenb\u00f6gel till D\u00f6beln, \u201dl\u00e4ra ryssarna se opp\u201d. Nu blev det \u00e5ter gl\u00e4dje och frid i N\u00e4rpes bygden, trots alla hemska minnen av br\u00e4nda g\u00e5rdar och hundratals oskyldigt m\u00f6rdade, v\u00e4rnl\u00f6sa m\u00e4nniskor.<\/p>\n

Sedan N\u00e4rpes bygdens stoltaste minne, striden vid Finby bro den 20 juli 1808 har m\u00e5nga \u00e5r f\u00f6rflutit. Men minnet av s\u00e5dana hj\u00e4ltar som Abraham Br\u00e4nn, Niklas Pihl, Erik Juth och skolm\u00e4stare Hellgren samt f\u00f6rst och sist Anders Maars och Kristian Herrb\u00e5t har inte \u00e4nnu och f\u00e5r aldrig f\u00f6rblekna. Endast en enkel minnessten st\u00e5r vid Finby bro. Men det st\u00e5tligaste monumentet har hj\u00e4ltarna sj\u00e4lva rest \u00e5t sig i sin strid och hj\u00e4lted\u00f6d f\u00f6r fosterlandet. \u201dFallne f\u00f6r furste och fosterland, k\u00e4mparna vila fr\u00e5n blodig strid, men bragdernas minne lever, \u00e4lskat, v\u00e4lsignat till senaste tid.\u201d S\u00e5 f\u00f6rfattade jag en g\u00e5ng orden som nu st\u00e5r p\u00e5 minnesstenen p\u00e5 Oravais slagf\u00e4lt.<\/p>\n

M\u00e5 de orden \u00e4ven st\u00e5 inristade f\u00f6r alla sl\u00e4ktled i v\u00e5ra \u00f6sterbottniska hj\u00e4rtan.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Denna artikel om striderna i Finby \u00e5r 1808 var inf\u00f6rd i Syd-\u00d6sterbotten i 3 olika nummer h\u00f6sten 1925. Artikeln var skriven av \u201dG\u00e5nge Rolf\u201d, som p\u00e5 riktigt hette Emil Wichmann. Han var f\u00f6dd 1856 i Lumijoki n\u00e4ra Ule\u00e5borg och dog Forts\u00e4tt l\u00e4sa N\u00e4rpesbygdens stoltaste historiska minne.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":6292,"menu_order":13,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-21900","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/21900","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=21900"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/21900\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":21904,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/21900\/revisions\/21904"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6292"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=21900"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}