{"id":21680,"date":"2022-02-22T23:32:10","date_gmt":"2022-02-22T21:32:10","guid":{"rendered":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=21680"},"modified":"2025-07-26T18:01:01","modified_gmt":"2025-07-26T15:01:01","slug":"renfors-gard-i-traskandan-pa-norrviksidan","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=21680","title":{"rendered":"Renfors g\u00e5rd i Tr\u00e4sk\u00e4ndan p\u00e5 Norrviksidan"},"content":{"rendered":"

Sammanst\u00e4llt av Lasse Backlund i februari 2022. Wilhelm Janssons anteckningar har varit till stor hj\u00e4lp, och Johnny Renfors och Agnes Granfors har ocks\u00e5 bidragit med foton och information. Fjalar Hammarberg skall ha ett stort tack, han ocks\u00e5.<\/strong><\/span><\/p>\n

\"\"
Om du vill f\u00f6rstora texten i din sk\u00e4rm, s\u00e5 skall du h\u00e5lla ned tangenten CTRL i det v\u00e4nstra h\u00f6rnet och samtidigt skall du klicka n\u00e5gra g\u00e5nger p\u00e5 +tecknet l\u00e4ngst till h\u00f6ger. N\u00e4r du vill tillbaka till normall\u00e4ge, skall du g\u00f6ra samma sak men tryck d\u00e5 p\u00e5 -tangenten i st\u00e4llet.<\/figcaption><\/figure>\n
N\u00f6jd Aina f\u00f6ddes p\u00e5 nya torptomten i Tr\u00e4sk\u00e4ndan p\u00e5 Norrviksidan.<\/strong><\/h5>\n

Aina N\u00f6jd (1897-1935) f\u00f6ddes uppe i Tr\u00e4sk\u00e4ndan p\u00e5 Norrviksidan, som o\u00e4kta dotter till Elina \u201dN\u00f6jd Elin\u201d N\u00f6jd (1871-1962). Modern Elin var dotter till Johan \u201dN\u00f6jd J\u00e5ss\u201d Johansson N\u00f6jd (1841-1925) och Anna Kajsa (f.1844 i Stor\u00e5, d\u00f6d i Tr\u00e4sk\u00e4ndan 1920). N\u00f6jd Elin f\u00f6ddes i torpet p\u00e5 den gamla boplatsen, som l\u00e5g p\u00e5 andra sidan tr\u00e4sket, l\u00e4ngs med Langmarksv\u00e4gen. Det h\u00e4r st\u00e4llet kallades \u201dN\u00f6jd gam\u00e4l tonkten\u201d och l\u00e5g ungef\u00e4r en kilometer mot Timoh\u00e5llet, r\u00e4knat fr\u00e5n den v\u00e4g som g\u00e5r tv\u00e4rs \u00f6ver tr\u00e4sket. Den gamla tomten l\u00e5g i skogsbrynet, allts\u00e5 p\u00e5 Langmarksv\u00e4gens \u00f6stra sida.<\/p>\n

F\u00f6r \u00f6vrigt kan n\u00e4mnas att det h\u00e4r torpet i tiderna p\u00e5 1830-talet br\u00f6ts upp av \u201dN\u00f6jd J\u00e5ssas\u201d far, skomakaren Johan N\u00f6jd (1814-1867), som var son till soldat Mickel N\u00f6jd (1787-1860) i Lappfj\u00e4rd.<\/p>\n

\"\"
N\u00f6jds gamla tomt syns i den h\u00f6gra kanten och den nya tomten syns i v\u00e4nstra kanten. Avst\u00e5ndet mellan de b\u00e5da boplatserna \u00e4r ungef\u00e4r 1 200 meter. \u00c5r 1883 flyttade Johan, som kallades ”N\u00f6jd J\u00e5ss” \u00f6ver tr\u00e4sket medan hans tv\u00e5 br\u00f6der Adolf och Henrik blev kvar p\u00e5 gamla tomten.<\/figcaption><\/figure>\n
N\u00f6jd J\u00e5ssas flyttar \u00f6ver tr\u00e4sket.<\/strong><\/h5>\n

Runt 1883 flyttade \u201dN\u00f6jd J\u00e5ssas\u201d familj fr\u00e5n den gamla boplatsen \u00f6ver tr\u00e4sket till Tr\u00e4sk\u00e4ndan p\u00e5 Norrviksidan och kvar p\u00e5 gamla st\u00e4llet blev J\u00e5ssas tv\u00e5 br\u00f6der \u201dN\u00f6jd Adolt\u201d och \u201dN\u00f6jd Hindrik\u201d. Pappan \u201dN\u00f6jd J\u00e5ss\u201d byggde ett torp p\u00e5 nya st\u00e4llet p\u00e5 Lappfj\u00e4rds f\u00f6rsamlings mark och med hustru och fyra barn flyttade han d\u00e5 dit. De hade totalt f\u00e5tt 8 barn men 4 hade avlidit i unga \u00e5r.<\/p>\n

Dottern Elina \u201dN\u00f6jd Elin\u201d (1871-1962) var \u00e4ldst, sedan f\u00f6ljde andra dottern Ida (1876-1950) som kallades \u201dMauritsas Ida\u201d eftersom hon var gift med Mauritz Frig\u00e5rd (1880-1931). Tredje \u00e4ldst var sonen Johannes \u201dN\u00f6jd blindin\u201d N\u00f6jd (1878-1920) som hade varit i Amerika och f\u00f6rst\u00f6rt synen d\u00e4r. Det ledde till att han tvingades \u00e5terv\u00e4nda till Tr\u00e4sk\u00e4ndan och \u00e5r 1910 gifte han sig med Tekla \u201dN\u00f6jd Tekla\u201d Forsberg (f\u00f6dd i Stor\u00e5 1890, d\u00f6d i Stor\u00e5 1971). Det fj\u00e4rde barnet var dottern Tilda Maria (1880-1962), som var sjuklig, ogift och barnl\u00f6s.<\/p>\n

\u201dN\u00f6jd Ainas\u201d mor gifte sig med Johan Viktor Blomstedt, som for till Amerika.<\/strong><\/h5>\n

Ainas mor Elin gifte sig \u00e5r 1902 med Johan Viktor Blomstedt, d\u00e5 Aina var 5 \u00e5r gammal. Aina v\u00e4xte allts\u00e5 upp hos modern och styvfadern Johan Viktor Blomstedt. Johan Viktor var f\u00f6dd i Lappfj\u00e4rd \u00e5r 1876 och kallades \u201dM\u00e5ssp\u00e5ttin\u201d. Han reste till Amerika \u00e5r 1903 och \u00e5terv\u00e4nde aldrig. Samma \u00e5r f\u00f6ddes hans och Elins son Johan Viktor Blomstedt (1903-1948), som kallades \u201dN\u00f6jd Johannes\u201d.<\/p>\n

Efter att Johan Viktor Blomstedt hade rest till Amerika, s\u00e5 blev amerika\u00e4nkan Elin ensam med 6-\u00e5riga dottern Aina och nyf\u00f6dda Johannes. Livet som ensamst\u00e5ende mor med 2 barn kan inte ha varit l\u00e4tt.<\/p>\n

\u201dN\u00f6jd Aina\u201d gifter sig med Frans Renfors.<\/strong><\/h5>\n

Dottern Aina var m\u00f6rk, fr\u00e5n b\u00f6rjan svenska talande, kraftig och stark som en karl. Hon gifte sig med dispens mycket ung, i 17-\u00e5rs \u00e5ldern med Frans Renfors, som var helt finskspr\u00e5kig och som inte heller l\u00e4rde sig svenska. Han var f\u00f6dd i P\u00e5mark \u00e5r 1893 men familjen flyttade tidigt till Siikais, d\u00e4r Frans v\u00e4xte upp med flera syskon. Frans var son till Aleksander Renfors (f.1868 i P\u00e5mark, d\u00f6d i Rapaneva i Stor\u00e5 1933) och Ida (f. Helin i P\u00e5mark 1867, d\u00f6d i Stor\u00e5). Sl\u00e4kten Renfors skulle i slutet av 1700-talet ha kommit fr\u00e5n V\u00e4sterbotten, via Sideby till P\u00e5mark.<\/p>\n

Frans hade i tiderna rest runt med en boskapshandlare fr\u00e5n Sastmola och d\u00e5 kommit till Tr\u00e4sk\u00e4ndan. Han hade fattat tycke f\u00f6r Elins dotter Aina och de gifte sig i februari 1914.<\/p>\n

Frans var en l\u00e5ng och st\u00e5tlig man, runt 180 cm l\u00e5ng och han var inte riktigt m\u00f6rk men inte heller ljush\u00e5rig. Han var gladlynt och lekfull och s\u00e5 hade han en bra s\u00e5ngr\u00f6st. Han kunde spela b\u00e5de fiol och munspel. Han var duktig att arbeta med h\u00e4nderna och kunde snickra bra, s\u00e5 bra att han till och med blev sl\u00f6jdl\u00e4rare i den finska skolan. Han var sn\u00e4ll och v\u00e4nlig till och med mot barn, n\u00e5got som var ovanligt den tiden.<\/p>\n

\"\"
”N\u00f6jd Aina” med sin man Frans Renfors i unga \u00e5r.<\/figcaption><\/figure>\n
Frans och Aina bygger g\u00e5rd vid v\u00e4gen till K\u00e4rjenkoski.<\/strong><\/h5>\n

Efter att Aina och Frans Renfors hade gift sig byggde de en liten g\u00e5rd \u00e5t sig l\u00e5ngt bort fr\u00e5n J\u00e5ssas g\u00e5rd. Den byggdes ca 1915, och l\u00e5g p\u00e5 \u00f6stra sidan av den v\u00e4g som g\u00e5r genom tr\u00e4sket mot K\u00e4rjenkoski. Den tiden fanns det flera g\u00e5rdar i det h\u00e4r avl\u00e4gsna omr\u00e5det och Frans och Ainas g\u00e5rd l\u00e5g l\u00e4ngst bort, mot de finska trakterna. Trots att g\u00e5rden sedan l\u00e4nge \u00e4r riven, s\u00e5 kallas st\u00e4llet fortfarande \u201dReenf\u00e5ssas\u201d. F\u00f6r \u00f6vrigt kan s\u00e4gas att Frans Renfors\u00b4 f\u00f6r\u00e4ldrar \u00e5r 1919 flyttade fr\u00e5n Siikainen till Rapaneva i Stor\u00e5.<\/p>\n

\"\"
Den g\u00e5rd som Frans Renfors byggde \u00e5r 1915 skulle ha legat n\u00e4ra den v\u00e4g, som gick ner mot \u00e5n. G\u00e5rden finns inte kvar men omr\u00e5det har sedan dess hetat \u201dReenf\u00e5ssas\u201d.<\/figcaption><\/figure>\n

I den nya g\u00e5rden vid v\u00e4gen till \u201dK\u00e4rringk\u00e5sk\u201d f\u00f6ddes barnen Frans Viljam<\/u> (1915-1926), Arvo<\/u> Vilhelm (1917-1939), Aune Sylvia (1919-1919) och kanske Sulo Armas (1920-1921).<\/p>\n

Frans och Aina flyttar till Tr\u00e4sk\u00e4ndan p\u00e5 Norrviksidan via H\u00e4rkmeri. <\/strong><\/h5>\n

Runt 1920 flyttade Aina och Frans Renfors till Solax i H\u00e4rkmeri och d\u00e4r f\u00f6ddes Aune<\/u> Alina (f.1922), som kallades Agnes.<\/p>\n

\u00c5r 1925 flyttade Aina och Frans Renfors fr\u00e5n Solax till Tr\u00e4sk\u00e4ndan i Norrviken, d\u00e4r de fick \u00f6verta en del av N\u00f6jds \u00e4gor. Det gamla torpet hade genom den s\u00e5 kallade torparlagen ombildats till ett hemman med \u00e4garen Elina \u201dN\u00f6jd Elin\u201d N\u00f6jd.<\/p>\n

\"\"
P\u00e5 kartan \u00f6ver Tr\u00e4sk\u00e4ndan p\u00e5 Norrviksidan heter omr\u00e5det \u201dLahti\u201d och p\u00e5 svenska heter det \u201dViken\u201d eller Djupvik.<\/figcaption><\/figure>\n

Aina och Frans byggde d\u00e5 en ny stuga n\u00e4ra \u201dN\u00f6jd Elins\u201d g\u00e5rd men l\u00e4ngre bort mot vinterv\u00e4gen till Uttermossa. Stugan hade bara 2 rum och de var inte alls stora och s\u00e5 fanns det en farstukvist. P\u00e5 1930-talet byggde han i g\u00e5rden med 2 rum till. D\u00e4r f\u00f6ddes sedan Armas Akseli (1927-1927), Matti<\/u> Ilmari (1928-1935), Eine<\/u> Karin (f.1931) och Aulis<\/u> Asseri (1933-1993). N\u00e5gra \u00e5r senare gifte sig Ainas halvbror \u201dN\u00f6jd Johannes\u201d Blomstedt med Hulda Eskelin (1906-1991) och de byggde ocks\u00e5 en g\u00e5rd \u00e5t sig och d\u00e5 fanns det 3 g\u00e5rdar p\u00e5 ett och samma omr\u00e5de.<\/p>\n

Bonden Frans Renfors och hans byggnader.<\/strong><\/h5>\n

Frans Renfors, som kallades \u201dN\u00f6jd Frans\u201d blev nu bonde p\u00e5 det lilla hemmanet p\u00e5 mellan 3 och 4 hektar. Markerna l\u00e5g n\u00e4ra till, p\u00e5 det omr\u00e5de som ligger mellan tr\u00e4sket och g\u00e5rden och som kallades Bastuholmin. Frans fick ocks\u00e5 ett omr\u00e5de i K\u00e4rppim\u00e5san och senare k\u00f6pte han en halvlott i Dagsmark Storsj\u00f6tr\u00e4sk.<\/p>\n

P\u00e5 g\u00e5rden fanns ocks\u00e5 en uthusl\u00e4nga med f\u00e4hus, stall, sveplada och ett vedlider i den norra \u00e4ndan. F\u00e4huset var byggt av ditmurade vedtr\u00e4n, som var ett ganska vanligt byggnadss\u00e4tt den tiden. Med tiden blev g\u00e5rden helt sj\u00e4lvf\u00f6rs\u00f6rjande och de kunde till och med leverera mj\u00f6lk till mejeriet.<\/p>\n

Frans byggde ocks\u00e5 en bastu p\u00e5 g\u00e5rden men den hann inte ens tas i bruk, f\u00f6r l\u00e4rarinnan i den finska skola i Norrviken<\/a> skulle ha den som bostad. Den h\u00e4r bastun l\u00e5g norr om g\u00e5rden och den byggdes sedan i med ett lider. N\u00e4r skolan sedan flyttade ner till Dagsmark, s\u00e5 flyttade Frans\u00b4 mor Ida dit fr\u00e5n Rapaneva i Stor\u00e5, eftersom hon hade blivit \u00e4nka \u00e5r 1933. Efter en tid flyttade hon dock tillbaka till Rapaneva, d\u00e4r ett annat av hennes barn bodde.<\/p>\n

Eftersom det inte blev n\u00e5gon bastu av den f\u00f6rsta byggnaden, s\u00e5 byggde Frans en bastu till p\u00e5 den s\u00f6dra sidan av g\u00e5rden vid vinterv\u00e4gen som leder till Uttermossa. S\u00f6der om stugan invid pr\u00e4stskogen fanns ocks\u00e5 en ria, s\u00e5 det fanns gott om byggnader hos Renfors.<\/p>\n

Under f\u00f6rbudstiden var tillverkning, f\u00f6rs\u00e4ljning och f\u00f6rt\u00e4rande av alkoholhaltiga drycker f\u00f6rbjudna. Det h\u00e4r f\u00f6rbudet var det m\u00e5nga som br\u00f6t mot och i folks \u00f6gon var denna hantering godk\u00e4nd. Det var allts\u00e5 ingen skam att bryta mot f\u00f6rbudslagen. Frans b\u00e5de kokade, s\u00e5lde och f\u00f6rt\u00e4rde br\u00e4nnvin men det var s\u00e5 man gjorde n\u00e4stan i varje g\u00e5rd den h\u00e4r tiden.<\/p>\n

Allm\u00e4nt kan s\u00e4gas att Frans var en omtyckt person under den han bodde i Tr\u00e4sk\u00e4ndan i Norrviken.<\/p>\n

\u00c4ldsta sonen Viljam drunknar i tr\u00e4sket \u00e5r 1926.<\/strong><\/h5>\n

En dag i november 1926 kom en grupp zigenare hem till N\u00f6jds i Tr\u00e4sk\u00e4ndan medan f\u00f6r\u00e4ldrarna var borta. De ville d\u00e5 att Renforsas \u00e4ldsta son Viljam, som d\u00e5 var 11 \u00e5r gammal skulle \u00e5ka och k\u00f6pa lite kaffe och andra varor \u00e5t dem. Frans \u00c5lgars, som bodde p\u00e5 andra sidan tr\u00e4sket hade en liten stughandel i sin g\u00e5rd, d\u00e4r det fanns ett litet varulager med det allra n\u00f6dv\u00e4ndigaste f\u00f6r ett hush\u00e5ll.<\/p>\n

Viljam \u00e5tog sig att g\u00f6ra detta och med skridskorna p\u00e5 f\u00f6tterna \u00e5kte han \u00f6ver det nyligen tillfrusna tr\u00e4sket. Men han \u00e5terv\u00e4nde inte och d\u00e5 tog morbrodern \u201dN\u00f6jd Johannes\u201d Blomstedt cykeln och for ut f\u00f6r att s\u00f6ka efter pojken. Han \u00e5kte med cykeln efter de skridskosp\u00e5r som var synliga i isen men i novemberm\u00f6rkret hann han inte v\u00e4ja f\u00f6r den vak, d\u00e4r Viljam hade fallit i och drunknat.<\/p>\n

Johannes hamnade i det iskalla vattnet och hans n\u00f6drop h\u00f6rdes till andra sidan tr\u00e4sket tack vare den passliga vinden. Grannarna rusade ner till tr\u00e4sket f\u00f6r att r\u00e4dda Johannes, som k\u00e4mpade i vaken. Folk som rusade till hade lyktor med sig och n\u00e5gon hade en stege att krypa p\u00e5, f\u00f6r att inte sj\u00e4lva hamna i vattnet.<\/p>\n

J\u00e4rvel\u00e4 Selma hade rusat ner till tr\u00e4sket och hon hade med sig en l\u00e5ng halsduk och hon kastade ena \u00e4ndan \u00e5t Johannes. Denne tog dock inte tag i den eftersom han var r\u00e4dd att dra ned ocks\u00e5 henne i vaken. Till sist fick n\u00e5gon ett rep kastat \u00e5t Johannes men denna var d\u00e5 s\u00e5 stelfrusen om h\u00e4nderna att han inte kunde greppa repet. P\u00e5 ett helt otroligt s\u00e4tt fick Johannes tag i repet med t\u00e4nderna och p\u00e5 n\u00e5got vis kunde han dras upp ur vaken.<\/p>\n

Johannes kunde allts\u00e5 r\u00e4ddas ur vaken och han f\u00f6rdes till en g\u00e5rd d\u00e4r man i stugv\u00e4rmen trakterade honom med br\u00e4nnvin f\u00f6r att tina upp. Han blev d\u00e4rf\u00f6r lite berusad och detta fick honom att jaga i v\u00e4g zigenarna, som fick skulden f\u00f6r allt detta och Johannes till och med sk\u00f6t efter dem, s\u00e5 att de skulle f\u00e5 mera fart p\u00e5 benen.<\/p>\n

Viljams kropp hittades f\u00f6rst f\u00f6ljande dag. Med flottningskex eller -hake draggades det och haken r\u00e5kade d\u00e5 fastna i Viljams skridsko och man fick upp honom p\u00e5 isen. Han lades att ligga p\u00e5 br\u00e4der i N\u00f6jd Johannes stuga, fullt p\u00e5kl\u00e4dd med skridskorna p\u00e5 f\u00f6tterna och alla var dit f\u00f6r att besk\u00e5da den d\u00f6da pojken.<\/p>\n

P\u00e5 grund av att man om h\u00f6starna byggde dammar i utloppet fr\u00e5n tr\u00e4sket s\u00e5 kunde man till vintern h\u00f6ja vattenst\u00e5ndet betydligt och det gjorde gott \u00e5t de vattenv\u00e4xter som v\u00e4xte i tr\u00e4sket. Till sommaren togs dammluckorna bort och vattenniv\u00e5n sj\u00f6nk och det gick d\u00e5 att b\u00e4rga gr\u00e4set med ekstockar eller sl\u00e4por. Den h\u00e4r drunkningsolyckan h\u00e4nde p\u00e5 M\u00e4kel\u00e4 Alexinas tr\u00e4sklott och i vaken f\u00e4llde man ned en stor sten, s\u00e5 att man p\u00e5 sommaren skulle kunna se var olyckan hade skett. M\u00e4kel\u00e4 Alexin tog dock bort den h\u00e4r stenen p\u00e5 sommaren d\u00e5 tr\u00e4sket t\u00f6mdes p\u00e5 vatten och det h\u00e4r harmade alla hos Renfors.<\/p>\n

\"\"
Artikel i Syd-\u00d6sterbotten 4.12.1926.<\/figcaption><\/figure>\n
Sonen Matti hittas d\u00f6d i juli 1935.<\/strong><\/h5>\n

Frans och Ainas son Matti var f\u00f6dd i Tr\u00e4sk\u00e4ndan 1928. Han talade b\u00e5de svenska och finska lika bra. Enligt grannpojken Wilhelm Jansson, som var f\u00f6dd 1923 s\u00e5 var Matti en orolig och rastl\u00f6s pojke. Han var ocks\u00e5 tystl\u00e5ten men kunde tidigt p\u00e5 morgonen komma \u00f6ver till Janssons medan de \u00e4nnu l\u00e5g och sov. Han vandrade f\u00f6r sig sj\u00e4lv runt i byn om dagarna.<\/p>\n

I slutet p\u00e5 juli 1935 hittas Matti d\u00f6ende nere p\u00e5 tr\u00e4skstranden. Det var grannen Erland M\u00e4kel\u00e4, som hittade honom om natten d\u00e5 han \u00e5terv\u00e4nde fr\u00e5n att ha varit och kr\u00e4ftat. Han hade h\u00f6rt ljud och kunde hitta Matti, som hade of\u00f6rklarliga kross\u00e5r i huvudet. Erland bar hem honom till Renfors g\u00e5rd och han f\u00f6rdes sedan till sjukhus i Kristinestad. Han kunde prata lite och han l\u00e4r ha sagt att han hade snavat p\u00e5 en harv som l\u00e5g i diket p\u00e5 en \u00e5ker, som kallades \u201dtrekanten\u201d.<\/p>\n

Evert Lindqvist, som den tiden bodde p\u00e5 \u201dSneckarbackan\u201d anm\u00e4lde olyckan till polisen, som genast b\u00f6rjade unders\u00f6ka fallet. De kunde dock konstatera att det inte st\u00e4mde, eftersom det inte syntes n\u00e5gra fotsp\u00e5r i \u00e5kern d\u00e4r harven fanns och s\u00e5 var den nyligen dikad och omg\u00e4rdad med taggtr\u00e5d.<\/p>\n

Hemma hos N\u00f6jd hade man inte ens s\u00f6kt efter pojken om natten eftersom man d\u00e4r trodde att Matti hade g\u00e5tt med sin mamma till \u201dStor\u00e5s Tilda i Hinderst\u00e5get\u201d f\u00f6r att sl\u00e5 gr\u00e4s dagen efter.<\/p>\n

Matti avled p\u00e5 sjukhuset av sina skador och nu blev det ordentliga unders\u00f6kningar. Vid obduktionen konstaterades att Matti hade sv\u00e5ra krosskador i huvudet, som senare hade lett till hans d\u00f6d.<\/p>\n

Poliskommissarie Frostell fr\u00e5n Vasa kom till Korsb\u00e4ck och han bodde n\u00e5gra dagar hos Anselm Nyg\u00e5rd, medan f\u00f6rh\u00f6ren p\u00e5gick. Alla personer i omr\u00e5det f\u00f6rh\u00f6rdes, skrev Wihelm Jansson i sina minnesbilder. Wilhelm sj\u00e4lv blev f\u00f6rh\u00f6rd av Bj\u00f6rses Otto och Sj\u00f6berg i ett h\u00e4bbre hos M\u00e4kel\u00e4s och av Frostell hos \u201dN\u00f6jd Johannesas\u201d. Wilhelm hade inte mycket att komma med eftersom han hela kv\u00e4llen hade varit tillsammans med Oskar Leppinen, som kallades \u201dKnackunas Oskar\u201d. Denne bodde hos Janssons p\u00e5 J\u00e4rvel\u00e4 medan han var p\u00e5 arbetsf\u00f6rtj\u00e4nst i Tr\u00e4sk\u00e4ndan.<\/p>\n

Poliserna hittade en gammal s\u00f6nderslagen yxa i J\u00e4rvel\u00e4s vedlider och den tog de med, eftersom den kunde ha passat som tillhygge.<\/p>\n

Poliserna hittade flera misst\u00e4nkta och den som var starkast misst\u00e4nkt f\u00f6r d\u00e5det var Erland M\u00e4kel\u00e4, han som hade hittat Matti. Han blev till och med anh\u00e5llen en tid och han beskyllde efter\u00e5t Evert p\u00e5 Sneckarbackan f\u00f6r att det var han som hade angett honom f\u00f6r poliserna. Folk i byn misst\u00e4nkte att Ragnar \u201dFili\u201d Lillsj\u00f6 hade n\u00e5got med saken att g\u00f6ra, eftersom han vid den tiden var i n\u00e5got dr\u00e4ngliknande arbete hos M\u00e4kel\u00e4s. Alvar och Viljam L\u00e5ngstrand hamnade p\u00e5 f\u00f6rh\u00f6r i Lappfj\u00e4rd och de var ocks\u00e5 misst\u00e4nkta.<\/p>\n

D\u00f6dsfallet f\u00f6rblev ouppklarat men det l\u00e4mnade \u00e4nd\u00e5 djupa sp\u00e5r med avoghet och misst\u00e4nksamhet i byn.<\/p>\n

\"\"
Artikel i Syd-\u00d6sterbotten 7.8.1935.<\/figcaption><\/figure>\n
\u201dN\u00f6jd Aina\u201d avlider julen 1935.<\/strong><\/h5>\n

Lungsoten hade under l\u00e5nga tider varit en sv\u00e5r och obotlig sjukdom, som f\u00f6r det mesta drabbade unga vuxna m\u00e4nniskor. S\u00e5 gick det ocks\u00e5 hos Renfors d\u00e5 mamma Aina avled i juldagarna \u00e5r 1935. Hon hann inte fylla 40 och nu stod Frans ensam med flera barn. Sonen Matti hade ju of\u00f6rklarligt d\u00f6tt n\u00e5gra m\u00e5nader innan, s\u00e5 sorgen var en st\u00e4ndigt ov\u00e4lkommen g\u00e4st hos Renfors. Vid bouppteckning erh\u00f6ll \u00e4nklingen h\u00e4lften av hemmanet Renfors 47:11 och h\u00e4lften av en halv lott i tr\u00e4sket. De fyra levande barnen erh\u00f6ll en \u00e5ttondedel var av samma egendomar.<\/p>\n

N\u00e4st\u00e4ldsta sonen Arvo avlider 1939.<\/strong><\/h5>\n

Arvo var f\u00f6dd \u00e5r 1917 och enligt Wilhelm Janssons minnesbilder var Arvo hans stora idol eftersom han sj\u00e4lv saknade syskon. S\u00e5 h\u00e4r ber\u00e4ttar han:<\/p>\n

\u201dDet var honom jag framh\u00f6ll som starkast f\u00f6r andra ungar. Han talade svenska med en svag brytning och v\u00e5ra samtal gick bara p\u00e5 det spr\u00e5ket. Han var f\u00f6dd \u00e5r 1917, allts\u00e5 sex \u00e5r \u00e4ldre \u00e4n jag och vi hade v\u00e4ldigt m\u00e5nga \u00e4ventyr ihop.<\/p>\n

Jag, som var mindre f\u00f6ljde med d\u00e5 Arvo f\u00f6rde kommandot. Vi gick upp till Stenberget d\u00e4r Arvo visste att det fanns en l\u00e5r med bergskrut, som tillh\u00f6rde stenhuggarna. Locket var l\u00e5st med h\u00e4ngl\u00e5s men det gick att \u00f6ppna en smula och jag som hade mindre h\u00e4nder kunde krafsa \u00e5t mig av krutet. Sedan stal Arvo stubintr\u00e5dar av sin pappa och sedan borrade vi h\u00e5l i tr\u00e4d i skogen och dessa fyllde vi med krut och satte stubintr\u00e5d i.<\/p>\n

Sedan pluggade Arvo igen h\u00e5let och t\u00e4nde p\u00e5 och det var m\u00e5nga tr\u00e4d som vi f\u00f6rst\u00f6rde p\u00e5 detta vis. Tr\u00e4den f\u00f6ll inte ihop men de torkade s\u00e4kert ut och dog. I vedlidret hos Renfors kunde vi borra h\u00e5l i vedklabbar och spr\u00e4ngde dem med liv och lust. Tr\u00e4pluggarna \u00e5kte upp genom halmtaket s\u00e5 att halmen yrde.<\/p>\n

Arvo tillverkade ocks\u00e5 \u201dtossare\u201d av cykelekrar, som vi fyllde med t\u00e4ndstickssvavel och v\u00e4rme vid v\u00e5ra uppgjorda eldar i k\u00e5diga tr\u00e4n. Han hade ocks\u00e5 en lodb\u00f6ssa, som vi fick skjuta med ibland. Det var alltid sp\u00e4nnande att vara med Arvo.<\/p>\n

Visst fick jag mig n\u00e5gon bl\u00e5tira ibland, som den g\u00e5ngen d\u00e5 vi lekte bj\u00f6rn och j\u00e4gare. Arvo, som var bj\u00f6rn, spr\u00e4ttade med v\u00e4ldiga vr\u00e5l stenar p\u00e5 mig som var j\u00e4gare och jag fick d\u00e5 en stenbumling rakt ovanf\u00f6r \u00f6gat s\u00e5 att blodet skv\u00e4tte.<\/p>\n

En annan g\u00e5ng hade jag ett brunnslock som sk\u00f6ld och Arvo kastade isbitar p\u00e5 mig. Leken gick ut p\u00e5 att jag skulle f\u00f6rs\u00f6ka titta ovanf\u00f6r kanten och se om jag hann ta skydd innan isbiten kom flygande. En g\u00e5ng hann jag inte och hade jag blodig panna igen. Jag f\u00f6rl\u00e4t alltid Arvo f\u00f6r vad han gjorde av fullaste hj\u00e4rta.<\/p>\n

Liksom sin far Frans var Arvo lekfull, skojfrisk och glad och han kunde spela munspel och s\u00e5 kunde han sjunga bra. En tid arbetade han som dr\u00e4ng \u00e5t morbrodern \u201dN\u00f6jd Johannes\u201d men f\u00f6r det mesta arbetade han som dagsverkare i skogen.<\/p>\n

Det var vid milit\u00e4ruppb\u00e5det, som l\u00e4kare kunde konstatera att Arvo led av lungsot precis som sin mor n\u00e5gra \u00e5r tidigare. Efter Ainas d\u00f6d 1935 b\u00f6rjade det g\u00e5 utf\u00f6r f\u00f6r Frans och det var lungsjuke Arvo som i l\u00e5nga tider m\u00e5ste f\u00f6rs\u00f6rja sina mindre syskon. Det kunde han g\u00f6ra endast genom att koka br\u00e4nnvin och folk som tyckte synd om familjen kom ofta med mat \u00e5t barnen.<\/p>\n

Den 27 november 1939, allts\u00e5 3 dagar f\u00f6re vinterkriget br\u00f6t ut avled Arvo.\u201d<\/p>\n

Barnen tas om hand.<\/strong><\/h5>\n

D\u00e5 Arvo dog och det visade sig att pappa Frans ocks\u00e5 hade problem med den ena lungan, s\u00e5 sattes barnen Eine 8 \u00e5r och Aulis 6 \u00e5r i det nyinr\u00e4ttade barnhemmet i Lappfj\u00e4rd. Barnhemmet var inrymt i marthaf\u00f6reningens gamla g\u00e5rd, d\u00e4r det verkade p\u00e5 hyra till sommaren 1945. \u00c4ldsta dottern Agnes, som var 17 \u00e5r fick arbete som piga hos Julanda Mitts i Dagsmark och d\u00e4r stannade hon i ungef\u00e4r 5 \u00e5r. L\u00e4s mera om g\u00e5rden Mitts H\u00c4R!<\/strong><\/span><\/span><\/a><\/p>\n

Nu var Frans ensam i g\u00e5rden i Tr\u00e4sk\u00e4ndan.<\/p>\n

\"\"
\u00c5r 1935 i oktober k\u00f6pte Martaf\u00f6reningen i Lappfj\u00e4rd den h\u00e4r g\u00e5rden p\u00e5 Jossandt hemman, som stod n\u00e4stan mitt emot pr\u00e4stg\u00e5rden och de b\u00f6rjade d\u00e5 h\u00e5lla sina m\u00f6ten h\u00e4r. \u00c5ren 1937 och 1938 var martahemmet tidvis uthyrt som epidemisjukhus. P\u00e5 v\u00e5ren 1940 evakuerades ett barnhem fr\u00e5n Hang\u00f6 och det placerades d\u00e5 i Martaf\u00f6reningens g\u00e5rd. Flyttningen bekostades fr\u00e5n Sverige och barnhemmet fanns h\u00e4r \u00e4nda till \u00e5r 1945, d\u00e5 det uppl\u00f6stes.<\/figcaption><\/figure>\n
I sina minnesbilder skrev Wilhelm Jansson ocks\u00e5 om de andra barnen, som levde till vuxen \u00e5lder.<\/span><\/strong><\/h5>\n

Aune Renfors<\/u><\/strong> (1922-2024) var f\u00f6dd i Solax i H\u00e4rkmeri och var n\u00e4stan j\u00e4mngammal med Wilhelm och han lekte mycket med henne. Hon kallades Agnes och v\u00e4ldigt ofta urartade sig lekarna till slagsm\u00e5l, och skam till s\u00e4gandes s\u00e5 var det oftast Wilhelm som f\u00f6rlorade. Agnes var stor och stark och hade ett sjus\u00e4rdeles temperament. En g\u00e5ng d\u00e5 det gick hett till, s\u00e5 kom hennes bror Arvo till hj\u00e4lp och han jagade iv\u00e4g Wilhelm. Till avsked kastade han ett br\u00e4nnvinsr\u00f6r efter Wilhelm och det r\u00e5kade ta i tummen, minns han. Men de blev alltid v\u00e4nner p\u00e5 nytt och lekte tillsammans som om ingenting hade h\u00e4nt.<\/p>\n

En g\u00e5ng kl\u00e4ttrade Agnes och J\u00e4rvel\u00e4s Wilhelm uppf\u00f6r brunnst\u00e5ngen upp p\u00e5 smedjans tak och de r\u00e5kade d\u00e5 sparka undan st\u00e5ngen, s\u00e5 att de inte slapp ned. D\u00e4r satt de sedan b\u00e5da tv\u00e5 p\u00e5 kropp\u00e5sen och ropade p\u00e5 hj\u00e4lp. Wilhelms pappa \u201dRikaas Viktor\u201d, som levde d\u00e5 \u00e4nnu, kom den g\u00e5ngen till unds\u00e4ttning och fick ned dem fr\u00e5n taket. Agnes pratade n\u00e4stan lika bra svenska som finska och hon gifte sig sedan med H\u00e5kan Granfors i Pjelax. Hon lever fortfarande och \u00e4r p\u00e5 sitt hundrade \u00e5r.<\/p>\n

\"\"
Aune, som kallades Agnes (1922-2024) gifte sig med H\u00e5kan Granfors och som \u00e4nka bodde hon i hans hemg\u00e5rd p\u00e5 B\u00e4cklidenv\u00e4gen i Pjelax \u00e4nda tills hon dog.<\/figcaption><\/figure>\n

Eine Karin Renfors<\/strong> (f.1931) i Tr\u00e4sk\u00e4ndan hamnade som 8-\u00e5ring p\u00e5 ett barnhem i Lappfj\u00e4rd, d\u00e5 hennes storebror Arvo avled 1939. Hon flyttade sedan till Sverige, har varit gift 3 g\u00e5nger och har m\u00e5nga barn d\u00e4r och lever fortfarande.<\/p>\n

\"\"
Eine Renfors hamnade p\u00e5 barnhemmet i Lappfj\u00e4rd d\u00e5 hennes mor avled. Sedan arbetade hon som piga hos Jeppsons i Pjelax och hon flyttade sedan till Sverige, d\u00e4r hon kallades b\u00e5de Karin och Kitty. Hon har varit gift ett par g\u00e5nger och har flera barn d\u00e4r.<\/figcaption><\/figure>\n

Aulis Asseri<\/strong> (f.1933 i Tr\u00e4sk\u00e4ndan) var bara 2 \u00e5r gammal d\u00e5 hans mor Aina dog. Man kan anta att det var storasyster Agnes och mormor N\u00f6jd Elin, som till en del fick \u00f6verta rollen som mor \u00e5t honom. D\u00e5 hans storebror Arvo dog i december 1939, s\u00e5 placerade Aulis p\u00e5 ett barnhem i Lappfj\u00e4rd tillsammans med storasystern Karin. D\u00e5 han blev i ton\u00e5ren flyttade han till sin far Frans, som bodde och arbetade vid Kronviks s\u00e5g i Sundom. Sedan for han till Sverige, d\u00e4r han skulle ha arbetat p\u00e5 ett h\u00f6nseri i Boden, p\u00e5 en handelstr\u00e4dg\u00e5rd i Sigtuna och hos en bonde i Rimbo.<\/p>\n

Sedan for Aulis till sj\u00f6ss men han steg i land d\u00e5 han var 20 och det d\u00e5 han tr\u00e4ffade sin blivande hustru Margaretha Rosenback, som var fr\u00e5n N\u00e4rpes. Aulis led av epilepsi, n\u00e5got som begr\u00e4nsade hans liv och han bodde sitt vuxna liv i Sverige, d\u00e4r han fick 2 barn.\u00a0 Aulis som i Sverige kallades Assar Renfors blev f\u00f6retagare i byggbranschen och hans f\u00f6retag blev med tiderna Sveriges st\u00f6rsta p\u00e5 tillverkning av sm\u00e5hus. Han umgicks med k\u00e4ndisar som Gunnar Viklund, Lill-Babs och m\u00e5nga till och han byggde bland annat en inspelningsstudio \u00e5t gruppen ABBA.<\/p>\n

\"\"
Aulis Renfors (1933-1980), som tidigt blev moderl\u00f6s och hamnade p\u00e5 barnhemmet i Lappfj\u00e4rd, flyttade i unga \u00e5r till Sverige. Han b\u00f6rjade kalla sig Assar Renfors och blev f\u00f6retagare i byggbranschen och med tiden blev han Sveriges st\u00f6rsta tillverkare av sm\u00e5hus. Han r\u00f6rde sig i k\u00e4ndiskretsar och var bekant med flera k\u00e4nda artister.<\/figcaption><\/figure>\n
Frans Renfors flyttar till Huriloikon.<\/strong><\/h5>\n

\u00c5r 1940, den 8 september s\u00e5lde Frans Renfors sin andel av Renfors hemman och som f\u00f6rmyndare f\u00f6r sina barn \u00e5t hustrun Ainas halvbror Johan \u201dJohannes\u201d Viktor Blomstedt. K\u00f6peskillingen uppgick till 18 000 mark, plus den sytning som h\u00f6rde till hemmanet. I k\u00f6pet ingick inte lillstugan och bastun, som Frans fick bo kvar i till september 1941. D\u00e5 barnen placerades p\u00e5 hem, s\u00e5 flyttade Frans bort fr\u00e5n Tr\u00e4sk\u00e4ndan.<\/p>\n

\"\"
Annons i Syd-\u00d6sterbotten 22.4.1936. d\u00e5 Frans f\u00f6rs\u00f6kte s\u00e4lja markerna och byggnaderna. N\u00e5gon aff\u00e4r blev det inte den g\u00e5ngen.<\/figcaption><\/figure>\n

\u201dN\u00f6jd Johannes\u201d som hade k\u00f6pt hemmanet av Frans, s\u00e5lde snart bostadshuset \u00e5t en Vappula i K\u00e4rjenkoski. Vappula hade f\u00f6rlorat sin g\u00e5rd i en eldsv\u00e5da och Renfors g\u00e5rd byggdes d\u00e4rf\u00f6r upp igen i K\u00e4rjenkoski, d\u00e4r den fortfarande st\u00e5r. Lillstugan, som l\u00e4rarinnan hade bott i, s\u00e5ldes \u00e5t Tekla N\u00f6jd, som rev ner den och anv\u00e4nde den som br\u00e4nnved. Rian s\u00e5ldes \u00e5t \u201dM\u00e4kel\u00e4 J\u00e5ss\u201d, som flyttade den till sitt nya st\u00e4lle vid \u201dLaibergas\u201d i s\u00f6dra \u00e4ndan av tr\u00e4sket.<\/p>\n

Frans arbetade en tid p\u00e5 Kronviks s\u00e5g i Sundom n\u00e4ra Vasa och det var d\u00e4r som han tr\u00e4ffade krigs\u00e4nkan Anni Oijennus fr\u00e5n B\u00f6tom. Anni, som var f\u00f6dd Kulmala hade \u00e5r 1933 gift sig med Lauri Oijennus, som stupade i kriget.<\/p>\n

\"\"
Frans Renfors \u00e5r 1966.<\/figcaption><\/figure>\n

Efter en tid flyttade Frans och Anni till Salom\u00e4enloukko i B\u00f6tom, det st\u00e4lle som ocks\u00e5 kallas \u201dHoril\u00e5ikon\u201d eller kanske det skall skrivas som Hurriloikun. St\u00e4llet finns bakom kyrkan i B\u00f6tom och man kan k\u00f6ra dit fr\u00e5n b\u00e5de Teuvav\u00e4gen och fr\u00e5n Kyrkv\u00e4gen, som g\u00e5r mellan M\u00f6rtmark och B\u00f6tom. Frans och Anni blev helnykterister och Frans gick med i den religi\u00f6sa r\u00f6relsen Filadelfia. Han r\u00f6rde sig med moped och han kunde ocks\u00e5 h\u00e5lla kortare predikningar vid vissa tillf\u00e4llen.<\/p>\n

Frans dog i maj 1966 och han \u00e4r begravd p\u00e5 begravningsplatsen i B\u00f6tom och d\u00e4rmed var ett h\u00e4ndelserikt liv till \u00e4nda.<\/p>\n

\"\"
P\u00e5 \u00e4ldre dar, d\u00e5 Frans gifte sig med Anni Oijennus s\u00e5 bodde de i den h\u00e4r g\u00e5rden i Salom\u00e4enloukko, som ocks\u00e5 kallas \u201dHoril\u00e5ikon\u201d.<\/figcaption><\/figure>\n
Frans Renfors syster Hilma.<\/strong><\/h5>\n

Frans hade flera syskon som var f\u00f6dda i P\u00e5mark, bland annat hade han en syster Hilma Josefina (1890-1961), som gifte sig med Albert Koivunen. Deras son V\u00e4in\u00f6 Koivunen gifte sig \u00e5r 1935 med Helmi Alina Hemberg, som var dotter till \u201dRuffa Isak\u201d Hemberg och Hilma, f\u00f6dd p\u00e5 Klockars hemman i Tr\u00e4sk\u00e4ndan. L\u00e4s mera om Isak Hemberg H\u00c4R!<\/strong><\/span><\/span><\/a><\/p>\n

\"\"
Hilma Renfors (1890-1961) var f\u00f6dd i P\u00e5mark och hon gifte sig med Albert Koivunen. Deras son V\u00e4in\u00f6 Koivunen gifte sig med Isak Hembergs dotter Helmi.<\/figcaption><\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Sammanst\u00e4llt av Lasse Backlund i februari 2022. Wilhelm Janssons anteckningar har varit till stor hj\u00e4lp, och Johnny Renfors och Agnes Granfors har ocks\u00e5 bidragit med foton och information. Fjalar Hammarberg skall ha ett stort tack, han ocks\u00e5. N\u00f6jd Aina f\u00f6ddes Forts\u00e4tt l\u00e4sa Renfors g\u00e5rd i Tr\u00e4sk\u00e4ndan p\u00e5 Norrviksidan<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":82,"menu_order":500,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-21680","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/21680","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=21680"}],"version-history":[{"count":22,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/21680\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":24383,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/21680\/revisions\/24383"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/82"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=21680"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}