{"id":20784,"date":"2021-05-15T23:00:46","date_gmt":"2021-05-15T20:00:46","guid":{"rendered":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=20784"},"modified":"2021-05-15T23:00:46","modified_gmt":"2021-05-15T20:00:46","slug":"striden-vid-finby-bro-av-jacob-tegengren","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=20784","title":{"rendered":"Striden vid Finby bro, av Jacob Tegengren."},"content":{"rendered":"

Skrivet av Jacob Tegengren och publicerat i \u201dJullyktan\u201d men ocks\u00e5 i Syd-\u00d6sterbotten 23.12.1911:<\/span><\/p>\n

Det \u00e4r aftonen av den 19 juli anno 1808, en stilla, vindl\u00f6s afton. Solen \u00e4r b\u00e4rgad bakom skogarna i v\u00e4ster, men kv\u00e4llsglansen skimrar \u00e4nnu \u00f6ver spiran p\u00e5 N\u00e4rpes kyrka, vars vita murar kasta en bred skugga \u00f6ver \u00e4ngarna \u00e4nda ned mot \u00e5n. L\u00e5ngsamt rinner \u00e5vattnet fram i sin djupa f\u00e5ra och speglar n\u00e5gra l\u00e4tta, rosenr\u00f6da fj\u00e4dermoln, som st\u00e5 n\u00e4stan rakt i zenit. Vid str\u00e4nderna sv\u00e4var en knappt m\u00e4rkbar r\u00f6k ett f\u00f6rebud om den stundande nattdimman.<\/p>\n

P\u00e5 \u00e5stranden vid Finby bro \u00e4r bondeh\u00e4ren l\u00e4grad. Bakom f\u00f6rskansningar och br\u00f6stv\u00e4rn st\u00e5, sitta eller ligga gruppvis omkring 3,000 man, de flesta unga och raska karlar fr\u00e5n N\u00e4rpes, \u00d6vermark och Korsn\u00e4s. Korsn\u00e4sbornas r\u00f6da skjortor och m\u00f6ssor lysa s\u00e5 bj\u00e4rta bland N\u00e4rpesbornas bl\u00e5a vadmalsjackor. H\u00e4r och var synes en sliten soldatuniform, och en och annan karl f\u00f6rr\u00e5der genom sin kl\u00e4dedr\u00e4kt, att han h\u00f6r hemma i n\u00e5gon nordligare bygd. Bland massan av spjut, yxor och st\u00f6rar, som st\u00e5 resta mot br\u00f6stv\u00e4rnen eller ligga p\u00e5 marken, framskymta v\u00e4ldiga sj\u00e4lb\u00f6ssor och ett och annat soldatgev\u00e4r.<\/p>\n

Gr\u00e4set i l\u00e4gret \u00e4r nedtrampat och marken uppriven, men p\u00e5 \u00e5branterna lysa i aftonskymningen stora flockar av pr\u00e4stkragar, bl\u00e5klockor och midsommarblommor, och \u00f6ver en mansh\u00f6g r\u00e5g\u00e5ker vid sidan av l\u00e4gret sv\u00e4var en flock kr\u00e5kor ljudl\u00f6st bort f\u00f6r att s\u00f6ka sig sovplats till natten.<\/p>\n

Mitt \u00f6ver v\u00e4gen, som leder ned till bron, har en vedtrave blivit uppstaplad och bakom en \u00f6ppning i traven st\u00e5r p\u00e5 en k\u00e4rra en gammal skeppskanon fastsurrad. Bredvid denna sitter en \u00e5ldrig, v\u00e4derbiten man. Det \u00e4r soldaten Niklas Pihl fr\u00e5n Benvik. Hans seniga h\u00e4nder vittna \u00e4nnu om manlig kraft och de livliga bl\u00e5 \u00f6gonen under de buskiga vita brynen tala om mod och beslutsamhet. Bakom vedtraven \u00e4r ett tiotal b\u00f6nder l\u00e4grade, alla skickliga skyttar. Gubben Pihls v\u00e4nliga blick \u00f6verfar m\u00f6nstrande den lilla skaran. Nu, gossar, \u00e4r det tid att vila litet och blunda en stund. I morgon beh\u00f6vas stadiga h\u00e4nder och s\u00e4kra \u00f6gon. Jag t\u00e4nker vi ha ryssarna nere vid \u00e5n innan gryningen.<\/p>\n

Ja, den som bara kunde sova, s\u00e4ger en ung Kaldn\u00e4sbonde med ett sorgset uttryck i sina ljusa drag. Bara jag sluter \u00f6gonen, ser jag r\u00f6da flammor och h\u00f6r kosackernas ylande rop. De br\u00e4nde min g\u00e5rd och r\u00f6vade mina kreatur. Du har \u00e4nd\u00e5 hustru och barn i beh\u00e5ll d\u00e4r borta i skogen, s\u00e4ger en annan Kaldn\u00e4sbonde. Men jag – och med en vild glimt i blicken springer han upp och skakar sin knutna n\u00e4ve mot ryssarnas l\u00e4ger – jag har ingenting kvar. Gammelfar bundo de odjuren – Gud f\u00f6rg\u00f6re dem – vid grindstolpen och piskade livet ur honom, f\u00f6r han satte sig till motv\u00e4rn, d\u00e5 de togo h\u00e4sten, och hustru min stucko de med pikar och h\u00e4ngde vid h\u00e5ret p\u00e5 en g\u00e4rdsg\u00e5rdsst\u00f6r. Hade jag bara kunnat utgrunda deras gruvliga framfart, skulle jag inte t\u00e5gat till Pjelaks, utan stannat hemma. Nu ropar mitt hj\u00e4rta efter blodig h\u00e4mnd!<\/p>\n

Ja, Herren give oss seger \u00f6ver v\u00e5ra fiender, yttrar gubben Pihl sakta och allvarligt. H\u00f6r du, Pihl, s\u00e4ger en j\u00e4ttelik Korsn\u00e4sbo, som synar l\u00e5set p\u00e5 sin sj\u00e4lb\u00f6ssa, du \u00e4r ju kunnig i hemliga konster. Det s\u00e4gs, att du brukar d\u00e5ra skogsf\u00e5geln, s\u00e5 den s\u00e4tter sig p\u00e5 Bladhens tak och inte r\u00f6r sig, fast du skjuter. Kan du inte ocks\u00e5 d\u00e5ra de f\u2014e kosackerna n\u00e4r de komma, s\u00e5 de inte kan r\u00f6ra sig ur fl\u00e4cken, utan vi f\u00e5 plocka ned dem fr\u00e5n h\u00e4sten som j\u00e4rpungar fr\u00e5n en gran.<\/p>\n

Jag har aldrig litat till trolldom och dj\u00e4vulens konster, s\u00e4ger Pihl str\u00e4ngt och allvarligt. Jag f\u00f6rtr\u00f6star i alla skiften p\u00e5 min Fr\u00e4lsares hj\u00e4lp. Allt annat \u00e4r f\u00e5f\u00e4ngt. Men l\u00e5t oss nu vila, gossar! Du, Matts, har vakten. Jag litar p\u00e5 din goda syn. Natt\u00f6cknet \u00f6ver \u00e4ngarna h\u00e5ller n\u00e4stan p\u00e5 att skymma utsikten.<\/p>\n

Gubben Pihl reser sig upp fr\u00e5n k\u00e4rran och avtager sin slitna m\u00f6ssa. Det vita h\u00e5ret st\u00e5r som en sky kring hans hj\u00e4ssa. Med klar och stark st\u00e4mma tar han upp en psalm:<\/p>\n

\u00bbMin Gud, p\u00e5 dig f\u00f6rtr\u00f6star jag,<\/h6>\n
fr\u00e5n dig vill jag ej vika.<\/h6>\n
Min b\u00f6n du n\u00e5delig upptag.<\/h6>\n
L\u00e5t ej mitt hopp mig svika.<\/h6>\n
Var du mig huld<\/h6>\n
f\u00f6r Jesu skull<\/h6>\n
och l\u00e5t mig bist\u00e5nd finna.<\/h6>\n
Du \u00e4r den borg,<\/h6>\n
d\u00e4r jag all sorg<\/h6>\n
och n\u00f6d skall \u00f6vervinna\u00bb.<\/h6>\n

 <\/p>\n

I den stilla luften f\u00f6ras tonerna vida kring l\u00e4gret. En och annan grupp st\u00e4mmer in i s\u00e5ngen. D\u00e5 gubben Pihl slutat, breder han sin soldatkappa p\u00e5 marken och l\u00e4gger sig till vila. Snart f\u00f6rkunna hans djupa andedrag att han fallit i s\u00f6mn. Han har varit med om batalj f\u00f6rut och kan sova lugnt i fiendens n\u00e4rhet, h\u00e4mtande krafter till den strid, han v\u00e4ntar i daggryningen. Det blir tyst i l\u00e4gret. De flesta av b\u00f6nderna ha str\u00e4ckt ut sig p\u00e5 marken. St\u00f6dda mot sina gev\u00e4r st\u00e5 vaktposterna och speja \u00f6ver \u00e4ngarna p\u00e5 andra sidan \u00e5n, d\u00e4r den fientliga styrkan h\u00e5ller sig dold. Alla kunna dock ej sova lika lugnt som gubben Pihl.<\/p>\n

D\u00e4r \u00e4ro m\u00e4n fr\u00e5n Pjelaks, Stobacka och Kaldn\u00e4s. Deras hem ha n\u00e5gra dagar tidigare blivit plundrade och br\u00e4nda och m\u00e5nga av deras anh\u00f6riga ha fallit offer f\u00f6r kosackernas grymhet och mordlust. D\u00e4r kommer ingen s\u00f6mn i deras tr\u00f6tta \u00f6gon. De ligga och stirra upp mot den nattbleka himlen, alltf\u00f6r ljus \u00e4nnu f\u00f6r att l\u00e5ta dem m\u00f6ta anblicken av n\u00e5gon v\u00e4nlig stj\u00e4rna. Deras tankar kretsa kring h\u00e4mnd och vederg\u00e4llning eller ila de bort till hustru och barn, som flyktat upp i skogen och g\u00f6mt sig i f\u00e4bodarna eller rott ut till ensliga fiskarstugor i sk\u00e4rg\u00e5rden. I morgon skola kanske m\u00e5nga hustrur vara \u00e4nkor, m\u00e5nga barn faderl\u00f6sa. De t\u00e4nka p\u00e5 sin br\u00e4nda g\u00e5rd, d\u00e4r de k\u00e4nde var stock i stugv\u00e4ggen och d\u00e4r h\u00e4starna i stallet, nu kosackernas byte, gn\u00e4ggade dem till m\u00f6te, n\u00e4r de i tidig morgontimme kommo f\u00f6r att ge dem vatten och foder. De t\u00e4nka p\u00e5 sina f\u00e4lt, d\u00e4r gr\u00f6dan st\u00e5tt frodig och lovande, men nu \u00e4r nedtrampad och f\u00f6rh\u00e4rjad och de grubbla varifr\u00e5n de skola taga br\u00f6d \u00e5t de sina, om det f\u00f6runnas dem lyckan att oskadda \u00e5terv\u00e4nda.<\/p>\n

L\u00e5ngsamt rinna timmarna h\u00e4n. De, som kunnat somna, kasta sig oroligt av och till och stundtals jagar nattkylan och fukten en rysning genom deras kroppar. Men i \u00f6ster b\u00f6rjar himlen f\u00e4rgas r\u00f6d. Det lider mot soluppg\u00e5ngen. Det p\u00e4rlemorf\u00e4rgade t\u00f6cknet \u00f6ver \u00e4ngarna begynner skifta i purpur. Enstaka skott b\u00f6rja falla p\u00e5 motsatta sidan av \u00e5n, d\u00e4r fienden l\u00e5ngsamt rycker an. Det blir liv och br\u00e5dska i bondel\u00e4gret. H\u00e4nder, som stelnat av nattkyla, knyta sig om b\u00f6ssor eller spjut. De skickligaste skyttarna skynda att taga st\u00e4llning bakom f\u00f6rskansningarna n\u00e4rmast \u00e5n.<\/p>\n

Bakom vedtraven st\u00e5r gubben Pihl redo vid sin kanon. Skottv\u00e4xlingen blir livligare. R\u00f6ken b\u00f6ljar \u00f6ver den morgonvakna sl\u00e4tten, d\u00e4r daggdropparna glittra i gr\u00e4s och spindelv\u00e4var. I skydd av lador och g\u00e4rdsg\u00e5rdar rycka kosackerna och de ryska j\u00e4garna an. Kommandoropen f\u00f6ras av den vaknande vinden l\u00e5ngt ut \u00f6ver \u00e4ngarna. Gamla Pihl \u00e4r i sitt esse. Vid sidan av kanonen har han gjort upp en eld. Var g\u00e5ng han inriktat kanonen, rycker han med sin krutsv\u00e4rtade n\u00e4ve en brand ur elden och f\u00f6r den till f\u00e4ngh\u00e5let. En r\u00f6d flamma springer ur mynningen och skrotet och druvhaglen sprida d\u00f6d och f\u00f6rskr\u00e4ckelse i ryssarnas hopar. Skyttarna bakom vedtraven sk\u00f6ta ocks\u00e5 sin sak f\u00f6rtr\u00e4ffligt. De plocka med sina sj\u00e4l- och f\u00e5gelb\u00f6ssor bort den ena kosacken efter den andra, och varje lyckat skott h\u00e4lsas av Pihl med ett ber\u00f6mmande utrop.<\/p>\n

Det ser ut, som skulle ryssarna f\u00e5 nog av leken. De f\u00f6refalla tveksamma och b\u00f6nderna v\u00e4nta redan, att f\u00e5 se dem draga sig tillbaka. Men d\u00e5 sk\u00e4lla pl\u00f6tsligt fr\u00e5n s\u00f6der vilda stridsrop och \u00f6ver brakande g\u00e4rdsg\u00e5rdar komma p\u00e5 l\u00f6ddriga h\u00e4star kosackhopar framstormande. I skydd av nattdimman hade de vadat \u00f6ver det grunda vattnet vid \u00e5mynningen och falla nu b\u00f6nderna i flanken och ryggen. F\u00f6rskr\u00e4ckelse och f\u00f6rvirring sprida sig hastigt i den illa bev\u00e4pnade bondeh\u00e4ren, som blivit \u00f6verrumplad fr\u00e5n ett h\u00e5ll, d\u00e4rifr\u00e5n den minst av allt v\u00e4ntat n\u00e5got anfall. Den man, som f\u00e5tt bef\u00e4let \u00f6ver b\u00f6nderna sig anf\u00f6rtrott, visar sig icke v\u00e4rd detta f\u00f6rtroende, icke v\u00e4rdig det namn han b\u00e4r.<\/p>\n

Kapten Riddarhj\u00e4rta flyr och b\u00f6nderna, som se sig utan anf\u00f6rare, f\u00f6lja exemplet. Endast gubben Pihl och n\u00e5gra andra stanna kvar p\u00e5 sin post. Den gamla soldaten har gripits av harm och raseri. Hans vita lockar fladdra f\u00f6r vinden. Med stentorsst\u00e4mma kallar han p\u00e5 sina m\u00e4n och med en modig skara g\u00f6r han ett lysande \u00e5tert\u00e5g och r\u00e4ddar sitt manskap och sin k\u00e4ra kanon till N\u00e4sby. Men nere p\u00e5 \u00e5branten, som tj\u00e4nar dem till br\u00f6stv\u00e4rn, st\u00e5 tv\u00e5 resliga m\u00e4n i r\u00f6da tr\u00f6jor med glimmande m\u00e4ssingsb\u00e4lte om livet.<\/p>\n

Det \u00e4r b\u00f6nderna Anders Maars och Kristian Blackn\u00e4s fr\u00e5n Harrstr\u00f6m by i Korsn\u00e4s. Envishet, stridslust och d\u00f6dsf\u00f6rakt flamma i deras blick. De veta sig vigda \u00e5t underg\u00e5ngen, men utan att darra stirra de d\u00f6den i vit\u00f6gat. Alltf\u00f6r l\u00e4tt skola kosackerna inte taga dem. Maars har sin gamla bepr\u00f6vade sj\u00e4lb\u00f6ssa. Blackn\u00e4s sk\u00f6ter om laddningen. Det blir en blodig lek. Varje g\u00e5ng kosackerna n\u00e4rma sig, d\u00e5nar knallen av Maars b\u00f6ssa kring str\u00e4nderna och den d\u00f6dande kulan tr\u00e4ffar sitt m\u00e5l. Tolv g\u00e5nger rycka kosackerna an, men tvingas lika m\u00e5nga g\u00e5nger att retirera. Men s\u00e5 tar ammunitionen slut f\u00f6r de hj\u00e4ltemodiga korsungarna. Maars slungar sin b\u00f6ssa i det grunda vattnet vid stranden. (Den \u00e5terfanns i ett senare skede och l\u00e4r finnas hos Maars efterkommande i Harrstr\u00f6m).<\/span><\/p>\n

Kosackerna, som m\u00e4rka, att intet skott mera faller, st\u00f6rta under h\u00e4mndfulla rop mot de b\u00e5da m\u00e4nnen p\u00e5 stranden. Pikar s\u00e4nkas och sablar blixtra. Inom n\u00e5gra \u00f6gonblick segna de f\u00f6rsvarsl\u00f6sa m\u00e4nnen till marken och deras r\u00f6da tr\u00f6jor f\u00e5 en \u00e4nnu h\u00f6gre f\u00e4rg av bloden, som frusar fram ur d\u00f6dss\u00e5ren.\u00a0Nu \u00e4ro ryssarna herrar p\u00e5 t\u00e4ppan. R\u00f6k och flammor utm\u00e4rka deras framfart i byarna. H\u00e4mnd utkr\u00e4ves: g\u00e5rdar ant\u00e4ndas, fredliga inbyggare spetsas p\u00e5 kosackernas pikar och liken uppstaplas i rader l\u00e4ngs g\u00e4rdsg\u00e5rdarna.<\/p>\n

Men mitt i den st\u00f6rsta n\u00f6den kommer dock hj\u00e4lpen. Norrifr\u00e5n h\u00f6res p\u00e5 landsv\u00e4gen ljudet av k\u00e4cka trumvirvlar och taktfasta steg. Det \u00e4r en avdelning av N\u00e4rpes regemente, till vilken den flyende bondeh\u00e4ren s\u00e4llat sig, som rycker de n\u00f6dst\u00e4llda till hj\u00e4lp. Stor \u00e4r gl\u00e4djen \u00f6ver denna of\u00f6rmodade unds\u00e4ttning och under ljudliga hurrarop drivas ryssarna s\u00f6derut mot Lappfj\u00e4rd.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Skrivet av Jacob Tegengren och publicerat i \u201dJullyktan\u201d men ocks\u00e5 i Syd-\u00d6sterbotten 23.12.1911: Det \u00e4r aftonen av den 19 juli anno 1808, en stilla, vindl\u00f6s afton. Solen \u00e4r b\u00e4rgad bakom skogarna i v\u00e4ster, men kv\u00e4llsglansen skimrar \u00e4nnu \u00f6ver spiran p\u00e5 Forts\u00e4tt l\u00e4sa Striden vid Finby bro, av Jacob Tegengren.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":19292,"menu_order":1,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-20784","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/20784","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=20784"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/20784\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":20785,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/20784\/revisions\/20785"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/19292"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=20784"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}