{"id":19632,"date":"2021-02-22T22:08:28","date_gmt":"2021-02-22T20:08:28","guid":{"rendered":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=19632"},"modified":"2021-02-22T22:08:28","modified_gmt":"2021-02-22T20:08:28","slug":"ett-betydelsefullt-sekelminne","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=19632","title":{"rendered":"Ett betydelsefullt sekelminne.\u00a0"},"content":{"rendered":"

Artikel i Hufvudstadbladet 28.3.1909. Renskrivet av Lasse Backlund i februari 2021:<\/strong><\/span><\/p>\n

Den st\u00e4mning, som f\u00f6r hundra \u00e5r sedan h\u00e4rskade inom det finska samh\u00e4llet eller r\u00e4ttare sagt inom dess ledande kretsar, kan n\u00e4rmast betecknas s\u00e5som resignation. Man fogade sig i det oundvikliga, under det man, begagnande sig av f\u00f6rh\u00e5llandena, s\u00f6kte r\u00e4dda vad som r\u00e4ddas kunde.\u00a0Att landets \u00f6de var beseglat och att den av alla politiskt klarseende finska medborgare l\u00e4nge med oro emotsedda v\u00e4ndpunkten i v\u00e5rt folks \u00f6de nu var o\u00e5terkalleligen f\u00f6r handen framstod tydligt.<\/p>\n

Men lika klart var inte det f\u00f6rfarande, som fr\u00e5n finsk sida borde insl\u00e5s med avseende p\u00e5 det genom er\u00f6vringen tillskapade sakl\u00e4get. \u00c5 ena sidan hade genom landet ljudit Mathias Calonius’ manande ord: \u00a0”s\u00e5 l\u00e4nge \u00e4nnu stridens utg\u00e5ng \u00e4r oviss och till dess ett f\u00f6rdrag mellan kommer, varigenom regenten sj\u00e4lv avs\u00e4ger sig sin r\u00e4tt, beror det inte p\u00e5 unders\u00e5tens gottfinnande att avskudda sig sina plikter som s\u00e5dan och lossa de band, som han delar med sitt f\u00e4dernesland, om han inte vill befl\u00e4cka sig med f\u00f6rr\u00e4deriets \u00e4rel\u00f6sa brott.” \u00a0\u00c5 andra sidan hade f\u00f6rh\u00e5llandena utvecklats d\u00e4rh\u00e4n att n\u00e5got tvivel inte kunde r\u00e5da om kampens resultat, \u00e4ven innan freden var sluten.<\/p>\n

Finland hade s\u00e5 gott som under hela kriget l\u00e4mnats \u00e5t sig sj\u00e4lvt av Sverige och det f\u00f6r Finland att med egna resurser reda sig i den oj\u00e4mna kraftm\u00e4tningen. Och det var tydligt att det inte stod i Sveriges makt att ge h\u00e4ndelserna en annan v\u00e4ndning. \u00a0Det finska folket tvingades att ta sitt \u00f6de i egna h\u00e4nder och kunde inte genom ett l\u00f6nl\u00f6st fasth\u00e4ngande vid en teori, som f\u00f6rlorat varje verklighetsgrund, offra sig sj\u00e4lvt och sin framtid och f\u00f6rsitta de lyckom\u00f6jligheter som erbj\u00f6ds. Emellertid var tveksamheten vid valet mellan dessa olika grundsatser allm\u00e4n, om \u00e4n samh\u00e4llets sj\u00e4lvbevarelsedrift ju l\u00e4ngre det led, allt mera gjorde sig g\u00e4llande och f\u00f6rm\u00e5dde landets intelligentaste m\u00e4n att tr\u00e4da i underhandlingar med segervinnaren.<\/p>\n

I sj\u00e4lva verket hade Rysslands h\u00e4rskare redan tidigt f\u00f6r det finska folket kungjort sitt beslut att i storfurstend\u00f6met bevara det samh\u00e4llsskick landet dittills hade \u00e5tnjutit. ”Ert lands gamla f\u00f6rfattningar och privilegier skola heligt vidmakth\u00e5llas” \u2014 hette det redan i det till Finlands inv\u00e5nare riktade manifestet av den 17 juni 1808. \u00a0I svaret p\u00e5 den finska deputationens f\u00f6rfr\u00e5gan f\u00f6rklarades det d\u00e4rj\u00e4mte att en allm\u00e4n lantdag med det f\u00f6rsta skulle sammankallas till en garanti f\u00f6r monarkens omsorg om lagarnas ”sj\u00e4lvbest\u00e5nd”.<\/p>\n

Och den 1 februari 1809 emanerade p\u00e5budet om att Finlands st\u00e4nder ”likm\u00e4tigt landets f\u00f6rfattningar skulle sammankomma f\u00f6r att ”p\u00e5 s\u00e4tt riksdagsordningarna f\u00f6reskrifva” \u00f6verl\u00e4gga i de fr\u00e5gor, som skulle hanskjutas till deras behandling. \u00a0Till samlingsplats f\u00f6r st\u00e4nderna best\u00e4mdes Borg\u00e5. Anledningen till detta val \u00e4r inte sv\u00e5r att f\u00f6rst\u00e5. Erfarenheten under kriget hade visat att st\u00e4mningen i landets huvudstad \u00c5bo och trakterna d\u00e4romkring, som enligt traditionerna \u00e4r s\u00e4tet f\u00f6r det finska samh\u00e4llets aristokrati, var f\u00f6ga gynnsam f\u00f6r tingens nya ordning. D\u00e4rf\u00f6r var det klokare att l\u00e5ta folkrepresentationen sammantr\u00e4da p\u00e5 en mindre betydande och n\u00e4rmare riksgr\u00e4nsen befintlig ort. \u00a0Lovisa, som l\u00e5g l\u00e4ngst \u00f6sterut och \u00e4ven f\u00f6reslagits till plats f\u00f6r lantdagen, befanns vid n\u00e4rmare \u00f6verv\u00e4gande mindre tj\u00e4nligt p\u00e5 grund av brist p\u00e5 l\u00e4mpliga lokaliteter.<\/p>\n

D\u00e4remot ans\u00e5g man att Borg\u00e5 med sin v\u00f6rdnadsbjudande domkyrka, sin gymnasiebyggnad och sitt r\u00e5dhus erbj\u00f6d j\u00e4mf\u00f6relsevis passliga samlingsst\u00e4llen s\u00e5v\u00e4l vid de med st\u00e4nderm\u00f6tet f\u00f6ljande h\u00f6gtidligheterna, likas\u00e5 f\u00f6r st\u00e5ndens \u00f6verl\u00e4ggningar. Lantdagen var sammankallad till den 22 mars. Valen f\u00f6rsiggick utan n\u00e5got synnerligt intresse, och betecknande f\u00f6r st\u00e4mningen \u00e4r att till en b\u00f6rjan ett ganska ringa antal adelsm\u00e4n befanns hugade att infinna sig till st\u00e4nderm\u00f6tet. F\u00f6r att tillf\u00f6ra f\u00f6rsta st\u00e5ndet erforderlig f\u00f6rst\u00e4rkning var man d\u00e4rf\u00f6r tvungna att genom annons i \u00c5bo Tidning p\u00e5minna de vid lantdagen inte f\u00f6retr\u00e4dda \u00e4tterna om skyldigheten att l\u00e5ta sig representeras d\u00e4rst\u00e4des. \u00a0Emellertid kompletterades ridderskapet och adeln under lantdagens g\u00e5ng sm\u00e5ningom, s\u00e5 till antalet inskrivna lantdagsm\u00e4n av detta st\u00e5nd slutligen var 75. Av dessa var dock alltid flera fr\u00e5nvarande, s\u00e5 att plena bevistades av i medeltal n\u00e5gra och trettio medlemmar. Lantmarskalk blev friherre Robert Wilhelm de Geer, karakt\u00e4riserad av samtida s\u00e5som ”en honett och v\u00e4lviljande man, ehuru icke s\u00e4rdeles bevandrad i aff\u00e4rer”.<\/p>\n

\u00c4nnu svagare representerat \u00e4n adeln var pr\u00e4stest\u00e5ndet. Dess ledam\u00f6ter var inte flera \u00e4n 8. St\u00e5ndets talman var den fint bildade och rikt beg\u00e5vade, men starkt opportunistiskt sinnade biskop Jakob Tengstr\u00f6m.<\/p>\n

Borgarest\u00e5ndet utgjordes av 19 ledam\u00f6ter med handlanden Christian Trapp fr\u00e5n \u00c5bo s\u00e5som talman.<\/p>\n

Bondest\u00e5ndet bestod av 30 medlemmar med h\u00e4radsdomaren Pehr Klockars fr\u00e5n Nykarleby socken s\u00e5som talman och borgm\u00e4staren i Borg\u00e5 And. Fab. Orraeus s\u00e5som sekreterare.<\/p>\n

Med h\u00e4nsyn till kejsare Alexanders emotsedda ankomst till Borg\u00e5 erh\u00f6ll staden s\u00e4rskilda, f\u00f6r orten annars ok\u00e4nda funktion\u00e4rer. Till st\u00e5th\u00e5llare uts\u00e5gs friherre B.M. Stackelberg, till kommendant general Briskornoch till polism\u00e4stare befallningsman Daniel Walle. Den nya st\u00e5th\u00e5llaren anl\u00e4nde redan de f\u00f6rsta dagarna i mars till staden och uppmanade magistraten och borgerskapet att p\u00e5 allt s\u00e4tt g\u00e5 honom till m\u00f6tes vid f\u00f6rberedelserna f\u00f6r lantdagen.<\/p>\n

Han gav \u00e5t handlanden Lindert i uppdrag att ombes\u00f6rja upps\u00e4ttningen och vidmakth\u00e5llandet av de gatlyktor, som skulle anbringas h\u00e4r och var i staden. Brukspatron Solitander och r\u00e5dman Keissner skulle \u00f6vervaka uppf\u00f6randet av en \u00e4report f\u00f6r kejsaren enligt meddelad ritning.<\/p>\n

Vagnmakaren Rudberg fick i uppdrag att ombestyra stora r\u00e5dstugusalens inredande till ”riddarhus”och \u00e4nkefru Hagelin skulle g\u00f6ra sig redo att ”h\u00e5lla klubb” f\u00f6r bondest\u00e5ndets medlemmar. \u00c5t ett antal handlande gavs i uppdrag att f\u00f6rr\u00e4tta brygd av \u00f6l och svagdricka under den tid st\u00e4nderm\u00f6tet varade.<\/p>\n

Den ovan n\u00e4mnda \u00e4reporten byggdes utanf\u00f6r den s\u00e5 kallade pr\u00e4stg\u00e5rdstullen under backsluttningen p\u00e5 stora landsv\u00e4gen \u00e5t Lovisa. Den gjordes 10 famnar h\u00f6g och 6 \u00bd famn bred. Grundvalen bildades av kistor, fyllda med stenar. Hela st\u00e4llningen var bekl\u00e4dd med grovt gulf\u00e4rgad l\u00e4rft, varp\u00e5 mot stadssidan var m\u00e5lade en hop figurer och landskapsvyer samt \u00f6verst p\u00e5 b\u00e5de sidor tvenne \u00e4nglar, h\u00e5llande i h\u00e4nderna kransar, som str\u00e4cktes \u00f6ver ett slags urna. P\u00e5 porten, som hade \u00e5tta med gr\u00f6na girlander omvirade pelare, var upptill anbragta inskriptioner. P\u00e5 sidan som v\u00e4tte mot staden stod det: ”\u00c5t Alexander den F\u00f6rste, Upplysningens, Lagarnas, Finlands Beskyddare\u201d. P\u00e5 den motsatta sidan stod det med ryska bokst\u00e4ver: ”\u00c5t Alexander den F\u00f6rste, den allern\u00e5digste Beskyddaren av lagarna och upplysningen.” \u00a0Dessa deviser var flankerade av solar med allehanda krimskrams. \u00d6verst p\u00e5 \u00e4reporten fanns p\u00e5 vardera sidan en vit medaljong med ett inristat \u201dA\u201d. I b\u00e5da h\u00f6rnen \u00e5t v\u00e4ster var m\u00e5lade bilder av r\u00e4ttvisans gudinna och \u00e5t \u00f6ster av Herkules med klubba och lejonhud. Vid portens h\u00f6gra sida, r\u00e4knat fr\u00e5n staden, fanns en d\u00f6rr, varigenom man kom till st\u00e4llningens inre, d\u00e4r en trappa ledde \u00e4nda upp till kr\u00f6net. Denna \u00e4report, vars uppf\u00f6rande naturligtvis utgjorde ett evenemang p\u00e5 orten och som med undran begapades av inv\u00e5narna, kvarstod s\u00e5som ett minne av lantdagen och de d\u00e4rmed f\u00f6rknippade h\u00e4ndelserna \u00f6ver ett \u00e5r. Den togs ned f\u00f6rst i maj 1810.<\/p>\n

Borg\u00e5 \u00e4rev\u00f6rdiga domkyrka med dess massiva gr\u00e5stensmurar som h\u00e4rstammar fr\u00e5n medeltiden skulle enligt ceremonielet bli plats f\u00f6r sj\u00e4lva hyllningsakten. Men h\u00e4r i det gamla templet gavs sj\u00e4lvklart inte tillf\u00e4lle f\u00f6r n\u00e5gra s\u00e4rskilt ingripande utsmyckningsanstalter. F\u00f6r att bereda b\u00e4ttre utrymme vid koret borttogs n\u00e5gra b\u00e4nkrader. Och mitt emot predikstolen byggdes f\u00f6r tronen ett postament, sex trappsteg h\u00f6gt och bekl\u00e4tt med gr\u00f6nt kl\u00e4de och gr\u00f6n sammet. Tronen utgjordes av en rikt f\u00f6rgylld, med r\u00f6d sammet \u00f6verdragen l\u00e4nstol, vars karmar slutade i \u00f6rnhuvud med ett gyllene klot i n\u00e4bben och p\u00e5 vars ryggst\u00f6d ryska riksvapnet var fastsatt. Samma emblem, ”stort och vackert” och utstyrt med guld och silvergaloner, fanns p\u00e5 tronens fondstycke, vilket likasom den med fransar och stj\u00e4rnor av guld rikt utsirade tronhimmeln bar r\u00f6tt sammets\u00f6verdrag.<\/p>\n

Ocks\u00e5 i ”rikssalen”, allts\u00e5 gymnasiehusets \u00f6vre auditorium, uppf\u00f6rdes en st\u00e4llning f\u00f6r tronen, h\u00e4r prydd med Finlands vapen. Dock fanns d\u00e4r inte n\u00e5gon s\u00e4rskild tron, utan skulle samma stol som i kyrkan komma till anv\u00e4ndning p\u00e5 denna plats. Mellan \u00f6vre v\u00e5ningarna i vice borgm\u00e4staren Erik Solitander och handlanden Henrik Borgstr\u00f6ms g\u00e5rdar vid \u00c5gatan, som var utsedda till kejsarboning och under lantdagstiden gick under den stolta ben\u00e4mningen ”slottet”, byggdes en t\u00e4ckt g\u00e5ng med f\u00f6nster och vanlig rumsinredning, s\u00e5 att de b\u00e5da lokalerna h\u00e4rigenom stod i direkt samband med varandra. \u00a0Fr\u00e5n Solitanders g\u00e5rd leddes vidare en slags g\u00e5ngbana av tr\u00e4 \u00f6ver R\u00e5dstugutorget uppf\u00f6r Kyrkbrinken omkring kyrkog\u00e5rden till gymnasiehuset. Det var f\u00f6rbjudet f\u00f6r vanliga inv\u00e5nare att anv\u00e4nda denna g\u00e5ngbana, det var f\u00f6r obeh\u00f6riga f\u00f6rbjudet vid vite av 6 riksdaler.<\/p>\n

Ocks\u00e5 i \u00f6vrigt fejade och putsade man i staden efter b\u00e4sta f\u00f6rm\u00e5ga. Sn\u00f6n k\u00f6rdes bort fr\u00e5n torget och de smala gatorna, och f\u00f6r att \u00f6ppna en rak v\u00e4g fr\u00e5n \u00e4reporten till Kyrkogatan rev man en del av kyrkog\u00e5rdsmuren. Man skar av ett stycke av en tr\u00e4dg\u00e5rd som l\u00e5g i v\u00e4gen.<\/p>\n

Till sessionsrum f\u00f6r ridderskapet och adeln var r\u00e5dhusets st\u00f6rre sal uppl\u00e5ten, borgarest\u00e5ndet fick den mindre salen i samma byggnad. Pr\u00e4stest\u00e5ndet skulle sammantr\u00e4da i konsistorii samlingsrum p\u00e5 gymnasiet. Bondest\u00e5ndet skulle f\u00e5 sammantr\u00e4da i lagman Orraeus\u00b4 g\u00e5rd vid Kyrkotorget. D\u00e5 lantdagens \u00f6ppnande n\u00e4rmade sig blev det desto st\u00f6rre r\u00f6relse i den annars s\u00e5 stilla staden. Dagligen anl\u00e4nde personer, som h\u00f6rde till kejsarens uppvakning och betj\u00e4ning, bland dem inte minde \u00e4n ett halv dussin kockar.<\/p>\n

Stor f\u00f6rundran v\u00e4ckte de praktfulla kejserliga vagnarna och vagnsh\u00e4starna, som kom fr\u00e5n Petersburg. P\u00e5 gatorna vimlade det av ryska milit\u00e4rer, ulaner och fotfolk, musikanter och artillerister, som med sina vapen och kanoner t\u00e5gade genom staden p\u00e5 v\u00e4g till inkvarteringsst\u00e4llena i byarna uti omnejden. Slutligen b\u00f6rjade ocks\u00e5 lantdagsm\u00e4nnen anl\u00e4nda. Resande familjer fr\u00e5n n\u00e4r och fj\u00e4rran som lockades till Borg\u00e5 p\u00e5 grund av det ovanliga sk\u00e5despel, som v\u00e4ntade dem. De l\u00e4t sig inhysas hos v\u00e4nner eller bekanta bland stadsborna eller hos egendoms\u00e4garna i trakten.<\/p>\n

Den 25 mars 1809<\/strong> \u00e4gde lantdagens \u00f6ppnande rum. Sedan generalguvern\u00f6ren G\u00f6ran Magnus Sprengtporten kl. 12 p\u00e5 dagen \u00f6verl\u00e4mnat lantdagspublikationen till tv\u00e5 ryska h\u00e4rolder, begav sig dessa, f\u00f6re detta kommendanten von Heideman och kapten Drentel, till h\u00e4st och kl\u00e4dda i l\u00e5nga vita atlasskjortor med korta k\u00e5por av gr\u00f6n sammet, kraschaner p\u00e5 br\u00f6st och rygg samt hattar med r\u00f6da och vita strutsfj\u00e4drar och med gyllene h\u00e4roldsstavar i h\u00e4nderna, ut i staden, f\u00f6retr\u00e4dda av tv\u00e5 ulantrumpetare och \u00e5tf\u00f6ljda av en officer och 8 – 9 man ulaner, och uppl\u00e4ste p\u00e5 olika st\u00e4llen i gath\u00f6rnen p\u00e5budet om lantdagens \u00f6ppnande. \u00a0H\u00e4rvid lade stadsborna m\u00e4rke till Drentels fr\u00e4mmande brytning vid kung\u00f6relsens uppl\u00e4sande.<\/p>\n

Efter utbl\u00e5sningen begav sig lantmarskalken De Geer i \u00f6ppen sl\u00e4de och \u00e5tf\u00f6ljd av sin kammartj\u00e4nare ut ur staden. Kommen ett stycke utanf\u00f6r \u00e4reporten, stannade han, p\u00e5tog en trekantig hatt och fattade lantmarskalksstaven, varp\u00e5 han satte sig i en v\u00e4ntande kejserlig vagn, f\u00f6resp\u00e4nd med 6 h\u00e4star och bemannad med spannridare, kusk och 6 lakejer, alla i kejserligt livr\u00e9, och \u00e5kte, h\u00e4lsad av vakten vid \u00e4reporten med trumvirvlar, till r\u00e5dhuset, p\u00e5 vars trappa han mottogs av en deputation av ridderskapet och adeln, som ledsagade honom in i riddarhussalen.<\/p>\n

Den 27 mars<\/strong> \u2014 en v\u00e5rdag med skarp k\u00f6ld och klar himmel \u2014 anl\u00e4nde kejsare Alexander strax efter kl. 12 till Borg\u00e5. Ett stycke utanf\u00f6r staden l\u00e4mnade han sin ”kibitka” och steg till h\u00e4st och gjorde sitt int\u00e5g till Borg\u00e5 ridande, \u00e5tf\u00f6ljd av en lysande skara generaler och h\u00f6gre dignit\u00e4rer, bland dem krigsministern Araktschejeff. Kejsaren var ikl\u00e4dd rysk generalsuniform med Andreasordens bl\u00e5 band \u00f6ver br\u00f6stet, ”sk\u00f6n af ungdom och godhet”. \u00a0Vid \u00e4reporten var stadens f\u00f6rn\u00e4msta inv\u00e5nare och borgerskapet till m\u00f6tes. Kejserlig salut fr\u00e5n kanoner, uppst\u00e4llda vid pr\u00e4stg\u00e5rden, och ringning med kyrktornets klockor f\u00f6rkunnade monarkens ankomst till staden. Kejsaren tog v\u00e4gen \u00f6ver Kyrkotorget f\u00f6rbi lagman Orraeus’ g\u00e5rd, nedf\u00f6r Kyrkobrinken och Mellangatan \u00f6ver R\u00e5dhustorget till sitt logi p\u00e5 ”slottet”.<\/p>\n

\u00d6verallt p\u00e5 denna str\u00e4cka stod uppst\u00e4llda trupper, b\u00e5de fotfolk och ulaner. Vid framkomsten till sin bostad h\u00e4lsades kejsaren av deputerade f\u00f6r lantdagen, dem han inbj\u00f6d till middag samma dag. P\u00e5 aftonen var staden och \u00e4reporten illuminerade.<\/p>\n

Den 28 mars<\/strong> h\u00f6lls lantdagsgudstj\u00e4nst i domkyrkan. Man t\u00e5gade dit efter ett fastst\u00e4llt ceremoniel. F\u00f6rst gick storfurstend\u00f6mets tv\u00e5 h\u00e4rolder, kl\u00e4dda i bl\u00e5tt och silver, sedan kom lantdagsm\u00e4nnen tv\u00e5 och tv\u00e5 i ledet, landets n\u00e4rvarande \u00e4mbetsm\u00e4n samt generalguvern\u00f6ren Sprengtporten ensam. D\u00e4rp\u00e5 f\u00f6ljde kejsard\u00f6mets tv\u00e5 h\u00e4rolder, kl\u00e4dda i gr\u00f6nt och silver, med r\u00f6da plymer och Andreaskorset broderat p\u00e5 br\u00f6st och rygg. Sist kom kejsaren under en himmel av silvertyg och guldfransar, prydd med namnchiffer och buren av fyra generalmajorer. Monarken \u00e5tf\u00f6ljdes av de h\u00f6ga ryska dignit\u00e4rer, som ledsagat honom fr\u00e5n Petersburg. P\u00e5 gatorna bildade trupperna spalier och \u201dh\u00e4lsade sin h\u00e4rskne med sina vapen, sin musik, sina trumpeter och trummor.”<\/p>\n

En deltagare i ceremonin har antecknat att himmeln var lugn och klar ”den f\u00f6rsta v\u00e5rsolen sm\u00e5log \u00e5t naturen, denna livgivande och sk\u00f6na sol gjorde, att vi bortgl\u00f6mde en n\u00e4rvarande 8 graders k\u00f6ld.” \u00a0Vid stora kyrkd\u00f6rren mottogs kejsaren av domprosten M. J. Alopaeus, och lektorerna P. J. Alopaeus och J. Borgstr\u00f6m, alla kl\u00e4dda i pr\u00e4stornat. Under orgelns brusande toner skred Alexander fram till tronen, d\u00e4r han f\u00f6rblev st\u00e5ende under hela gudstj\u00e4nsten, omgiven av sin svit. Domprosten Alopaeus v\u00e4nde sig f\u00f6rst i ett tal till kejsaren och h\u00f6ll sedan predikan, b\u00e5da p\u00e5 svenska spr\u00e5ket, men i fransk \u00f6vers\u00e4ttning, tidigare delgivna \u00e5t monarken. En av det kejserliga f\u00f6ljet, furst Paul Gagarin, iakttog h\u00e4runder menigheten i templet och skrev sedan: ”De syntes mig inte intagna av n\u00e5gon synnerlig gl\u00e4dje, inte heller av bekymmer, men de betraktade fruntimren i synnerhet uppslukade med \u00f6gonen detta sk\u00e5despel.” Akten avslutades med psalmen: ”Nu tackar Gud allt folk”. Under kanonsalut begav sig kejsaren j\u00e4mte st\u00e4nderna och honoratiores sedan till gymnasiehuset.<\/p>\n

H\u00e4r, i ”rikssalen”, h\u00f6ll Alexander p\u00e5 franska spr\u00e5ket det tal, d\u00e4r han vackert vittnade om sina avsikter med avseende \u00e5 Finlands v\u00e4lf\u00e4rd och framh\u00f6ll att st\u00e4ndernas sammankomst utgjorde en borgen f\u00f6r l\u00f6ftet om bibeh\u00e5llandet av landets konstitution och grundlagar, och h\u00e4r \u00f6verl\u00e4mnades \u00e4ven de n\u00e5diga propositionerna till st\u00e4nderna. P\u00e5 aftonen ordnades en bal som gavs i lantmarskalkens namn, som ocks\u00e5 bevistades av kejsaren, som ocks\u00e5, torde ha betalat kalaset. Fat, tallrikar och bordssilver hade f\u00f6r detta \u00e4ndam\u00e5l f\u00f6rts hit fr\u00e5n Petersburg. \u00c4ven denna kv\u00e4ll var staden illuminerad. S\u00e4rskilt rikt ekl\u00e4rerade var ”slottet”’, r\u00e5dhuset samt Holmska g\u00e5rden vid torget, d\u00e4r lantmarskalken bodde. Ocks\u00e5 p\u00e5 kyrkomuren och en del andra st\u00e4llen samt p\u00e5 \u00e4reporten flammade ljus och marschaller. Stora folkhopar var i r\u00f6relse p\u00e5 gatorna hela denna natt.<\/p>\n

Den 29 mars<\/strong> \u00e4gde slutligen hyllningen och edg\u00e5ngen rum. Sedan st\u00e4nderna samlats i domkyrkan, infann sig kejsaren kl. 12 d\u00e4r, f\u00f6reg\u00e5ngen av tv\u00e5 ryska h\u00e4rolder och ledsagad av sina generaler och h\u00f6gre \u00e4mbetsm\u00e4n. Han tillryggalade v\u00e4gen till fots mellan de p\u00e5 gatorna uppst\u00e4llda truppernas led. Alexander tog plats vid tronen, d\u00e4r han blev st\u00e5ende, och l\u00e4t h\u00e4rp\u00e5 generalguvern\u00f6r Sprengtporten i svensk \u00f6vers\u00e4ttning uppl\u00e4sa sin den 27 mars i Borg\u00e5 undertecknade f\u00f6rs\u00e4kringsakt.<\/p>\n

H\u00e4rigenom bekr\u00e4ftade han landets religion och grundlagar och st\u00e5ndens privilegier, lovande att bibeh\u00e5lla dem fasta och of\u00f6rryckta i deras fulla kraft. Denna f\u00f6rs\u00e4kran, grunddokumentet f\u00f6r Finlands statsr\u00e4ttsliga st\u00e4llning, \u00f6verl\u00e4mnades till st\u00e4nderna och mottogs p\u00e5 deras v\u00e4gnar av lantmarskalken. Denne och talmannen frambar lantdagens underd\u00e5niga tacks\u00e4gelser f\u00f6r monarken. Efter det att domprosten Alopaeus f\u00f6rr\u00e4ttat en kort b\u00f6n, avlade st\u00e5nden i tur och ordning de av presidenten i \u00c5bo hovr\u00e4tt, Adolf Tandefelt, f\u00f6restavade tro- och huldhetsederna. \u00a0Tv\u00e5 h\u00e4rolder framtr\u00e4dde nu f\u00f6r tronen och ropade, s\u00e4nkande sina stavar: \u201dLefve Alexander den f\u00f6rste, kejsare \u00f6fver hela Ryssland och storfurste af Finland\u201d, varvid orgeln st\u00e4mde in och kanonerna d\u00e5nade. H\u00e4rp\u00e5 yttrade kejsaren p\u00e5 franska, att han r\u00f6rande mottog detta frivilliga bevis p\u00e5 Finlands inv\u00e5nares tillgivenhet och bad f\u00f6rsynen om ”styrka och vishet att styra detta aktningsv\u00e4rda folk efter dess lagar och den eviga r\u00e4ttvisans oryggliga ordning.”<\/p>\n

Det vackra talet tolkades omedelbart till svenska av generalguvern\u00f6ren. Akten avsl\u00f6ts med psalmen ”O, Gud vi lofve dig”, som sj\u00f6ngs under trumpetst\u00f6tar och pukslag. Kejsaren nedsteg nu fr\u00e5n tronens postament och begav sig under kanonsalut och skallande leverop, som fr\u00e5n kyrkan fortplantades till menigheten ute p\u00e5 gatorna, tillbaka till sin bostad. Samma dag kl. 4 p\u00e5 eftermiddagen reste Alexander iv\u00e4g i \u00f6ppen sl\u00e4de fr\u00e5n Borg\u00e5 till Helsingfors.<\/p>\n

Lantdagens \u00f6ppningsh\u00f6gtidligheter och fester var h\u00e4rmed till \u00e4nda, och f\u00f6r st\u00e5nden vidtog nu arbetets tid. Avsikten med den st\u00e5t, som vid ceremonierna utvecklats, hade naturligtvis varit att ge \u00e5sk\u00e5darna en f\u00f6rest\u00e4llning om landets nya h\u00e4rskares makt och rikedom och s\u00e5lunda \u00e4ven i yttre m\u00e5tto f\u00f6r befolkningen p\u00e5visa f\u00f6rdelarna av tingens nya ordning. Att m\u00e5nga bl\u00e4ndats och r\u00f6nt varaktigt intryck av det ovanliga och pomp\u00f6sa sk\u00e5despel, som under n\u00e5gra dagar upprullats i det lilla Borg\u00e5, st\u00e5r v\u00e4l utom all fr\u00e5ga.<\/p>\n

Enst\u00e4mmigt betygas \u00e4ven att Alexander genom sitt utomordentligt \u00e4lskv\u00e4rda upptr\u00e4dande och charmen i sin personlighet vann alla de personers hj\u00e4rtan, med vilka han h\u00e4r kom i ber\u00f6ring. Men s\u00e4krast n\u00e5dde kejsaren sitt syfte genom den h\u00f6gtidliga och of\u00f6rbeh\u00e5llsamma f\u00f6rs\u00e4kran han avgett att vidmakth\u00e5lla landets samh\u00e4llsskick och l\u00e4mna v\u00e5rt folk att \u201dfritt inom sig” arbeta p\u00e5 de uppgifter det av \u00f6det f\u00e5tt sig f\u00f6relagda. Den tveksamhet och misstro till framtiden, som p\u00e5 s\u00e5 m\u00e5nga h\u00e5ll kunnat varsnas i landet f\u00f6re Borg\u00e5 lantdag, f\u00f6rsvann \u00e4ven allm\u00e4nt efter de tydliga bevis som er\u00f6vraren hade gett p\u00e5 sina redbara avsikter att respektera det finska folkets r\u00e4tt att leva sitt eget liv vid sidan av kejsard\u00f6met.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Artikel i Hufvudstadbladet 28.3.1909. Renskrivet av Lasse Backlund i februari 2021: Den st\u00e4mning, som f\u00f6r hundra \u00e5r sedan h\u00e4rskade inom det finska samh\u00e4llet eller r\u00e4ttare sagt inom dess ledande kretsar, kan n\u00e4rmast betecknas s\u00e5som resignation. Man fogade sig i det Forts\u00e4tt l\u00e4sa Ett betydelsefullt sekelminne.\u00a0<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":19615,"menu_order":1,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-19632","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/19632","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=19632"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/19632\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":19633,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/19632\/revisions\/19633"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/19615"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=19632"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}