{"id":19112,"date":"2021-01-12T23:29:36","date_gmt":"2021-01-12T21:29:36","guid":{"rendered":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=19112"},"modified":"2026-02-22T10:50:48","modified_gmt":"2026-02-22T08:50:48","slug":"en-tur-genom-svenska-osterbotten","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=19112","title":{"rendered":"En tur genom Svenska \u00d6sterbotten"},"content":{"rendered":"

Denna artikel hade varit inf\u00f6rd i tidningen ”Kuriren” \u00e5r 1908 men som brukligt var den tiden, s\u00e5 kopierade Syd-\u00d6sterbotten texten, som de tyckte skulle intressera ocks\u00e5 deras l\u00e4sare. Artikeln publicerades i tv\u00e5 nummer i februari 1908 och n\u00e5gon f\u00f6rfattare finns inte omn\u00e4mnd. Lasse Backlund renskrev texten och f\u00f6rnyade spr\u00e5ket lite, i januari 2021:<\/span><\/strong><\/p>\n

Svenskarna vid Bottniska viken. <\/strong><\/h4>\n

Betr\u00e4ffande den brutna och taggiga linje som dragen l\u00e4ngs efter det \u00f6sterbottniska kustlandet, p\u00e5 obetydligt \u2014 mest p\u00e5 2 – 3 mils \u2014 avst\u00e5nd fr\u00e5n havsbandet, fr\u00e5n Vasa l\u00e4ns s\u00f6dra gr\u00e4ns till dess norra utg\u00f6r r\u00e5skillnaden mellan svenskar och finnar, ans\u00e5g man f\u00f6r tjugo – trettio \u00e5r sedan, att lika litet som den sedan urminnes tid underg\u00e5tt n\u00e5gon f\u00f6r\u00e4ndring, lika litet skulle den v\u00e4l ocks\u00e5 framledes komma att bli f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r beskjutning. Men senare tiders erfarenhet har visat s\u00e5v\u00e4l de h\u00e4r boende svenskarna som deras stamf\u00f6rvanter i Nylands och \u00c5bo l\u00e4n, att om \u00e4ven den gamla spr\u00e5kgr\u00e4nsen \u00e4nnu i v\u00e5ra dagar faktiskt kvarst\u00e5r, s\u00e5 beror det inte d\u00e4rp\u00e5, att f\u00f6rfinskningsmanin skulle f\u00f6rsumma att g\u00f6ra allt, som st\u00e5r i dess f\u00f6rm\u00e5ga f\u00f6r att f\u00e5 densamma utpl\u00e5nad. Och f\u00f6rst p\u00e5 senare tider har man f\u00e5tt upp \u00f6gonen f\u00f6r hur l\u00e4tt f\u00f6rfinskningen kunnat genomdrivas i en annan landsdel, d\u00e4r n\u00e5got motst\u00e5nd inte blev uppst\u00e4llt mot densamma.<\/p>\n

Det svenska kustlandet vid Bottniska viken, n\u00e5dde i oavbruten utstr\u00e4ckning \u00e4nda ned till Kumo \u00e4lvs mynning i Satakunda f\u00f6r ungef\u00e4r en mans\u00e5lder tillbaka. Kuststr\u00e4ckan fr\u00e5n Sideby i \u00d6sterbotten ned till n\u00e4mnda \u00e4lvmynning utg\u00f6rs av Sastmola socken och Hvittisbofj\u00e4rd kapell under Norrmark socken, och den hade sedan urminnes tid haft en befolkning, som s\u00e5som nyss sades, f\u00f6r cirka en mans\u00e5lder tillbaka var helt och h\u00e5llit svensk till spr\u00e5k och seder men numera \u00e4r s\u00e5 f\u00f6rfinskad, att det \u00e4r mera s\u00e4llan man h\u00f6r den svenska ben\u00e4mningen p\u00e5 sj\u00e4lva orterna.<\/p>\n

Sastmola har blivit \u00bbMerikarvia\u00bb och Hvittisbofj\u00e4rd har blivit \u00bbAhlainen\u00bb. Ja, befolkningen var s\u00e5 svensk i dessa b\u00e5da f\u00f6rsamlingar, att d\u00e4r s\u00e4llan ett finskt ord lj\u00f6d utom i n\u00e5gra mindre, in\u00e5t landet bel\u00e4gna skogsbyar.<\/p>\n

Men vid den h\u00e4r tiden levde och regerade i Sastmola en prost vid namn Forss (d. \u00e4.) en sj\u00e4lvr\u00e5dig och h\u00e4nsynsl\u00f6s fennoman. Liksom \u00e4nnu i dag i en och annan av de svenska socknarna i \u00d6sterbotten, d\u00e4r delvis finska talas, var pr\u00e4sterskapet i Sastmola skyldigt att h\u00e5lla s\u00e4rskild skriftskola f\u00f6r den finska ungdomen, om denna \u00e4n var f\u00e5talig i j\u00e4mf\u00f6relse med den svenska. Men m\u00e5h\u00e4nda var detta ett omak, som den v\u00e4ldige prosten inte ville underkasta sig, eller var det helt simpelt d\u00e4rf\u00f6r att han behagade visa svenskarna vad deras frid tillh\u00f6rde, alltnog, en s\u00f6ndag \u2014 det torde varit p\u00e5 1830 eller 40-talet \u2014 p\u00e5bj\u00f6d prosten Forss fr\u00e5n predikstolen till de svenska f\u00f6rsamlingsbornas obeskrivliga h\u00e4pnad och harm, att ingen svensk skriftskola h\u00e4danefter skulle h\u00e5llas f\u00f6r deras r\u00e4kning, utan \u00e4gde vederb\u00f6rande ungdom att framdeles l\u00e4ra sig l\u00e4sa innantill och katekesen utantill p\u00e5 \u2014 finska!<\/p>\n

Den som skriver detta, h\u00f6rde om sommaren 1883 om sommaren en \u00e4ldre bonde fr\u00e5n Sastmola kyrkby ber\u00e4tta denna r\u00f6varhistoria ur verkligheten. Han beskrev, hur han som gosse, utan att vare sig i hemmet eller ute i bygden n\u00e5gonsin har h\u00f6rt ett ord finska talas, var tvungen att sitta och stava sig igenom och sedan plugga den finska katekesen utantill utan att han f\u00f6rstod ett enda ord eller ens begrep, vad det han rabblade p\u00e5 med handlade om. Han kom sedan i prosten Forss\u00b4 skriftskola, av vilken han f\u00f6rstod lika litet som katekesen. \u00a0Han fick dock g\u00e5 till nattvarden p\u00e5 grund av sin sj\u00e4ll\u00f6sa utanl\u00e4sning, varp\u00e5 han fick g\u00e5 ut i livet med denna kristendomskunskap.<\/p>\n

Socken skulle nu f\u00f6rfinskas med ett slag. Och det skedde s\u00e5. Om \u00e4n sorg och harm j\u00e4ste \u00f6verallt i bygden, underkastade sig allmogen likv\u00e4l och gick viljel\u00f6st likt f\u00e5r till den nationella slaktb\u00e4nken. Man tillgrep utv\u00e4gar att s\u00e5 fort som m\u00f6jligt l\u00e4ra det nya spr\u00e5ket, importerade tj\u00e4nare och dagl\u00f6nare fr\u00e5n de finska byarna, och l\u00e4raktigheten var stor.<\/p>\n

I den m\u00e5n de \u00e4ldre f\u00f6ll undan, vann det fr\u00e4mmande tungom\u00e5let allt mera insteg, och d\u00e5 svenskan inte mera h\u00f6rdes i kyrkan, vid l\u00e4sf\u00f6rh\u00f6ret eller \u00f6verhuvud n\u00e5gra pr\u00e4sterliga f\u00f6rr\u00e4ttningar, var det snart endast de, som nu i sin tur bildade den \u00e4ldre generationen, som k\u00e4nde sina f\u00e4ders och m\u00f6drars fr\u00e5n urminnes tid ned\u00e4rvda spr\u00e5k.<\/p>\n

Herr Forss triumferar i sin gl\u00f6mda grav \u00f6ver ett kulturmord, i anseende till f\u00f6ljderna \u00e4nnu mera barbariskt och h\u00e4nsynsl\u00f6st \u00e4n n\u00e5gonsin det Nikolai Ivanovitsch vid tiden omkring senaste sekelskifte i st\u00f6rre skala planerade i v\u00e5rt land.<\/p>\n

Endast i f\u00f6rsamlingens nordligaste by vid havet, det avsides liggande Kasab\u00f6le, talades det \u00e4nnu p\u00e5 1890 talet allm\u00e4nt, \u00e4ven av den yngre generationen, en egendomlig svensk dialekt, som betydligt skiljde sig fr\u00e5n den forna Sastmola dialekten, som var ganska lik Lappfj\u00e4rdsspr\u00e5ket. Likaledes var Hvittisbofj\u00e4rd f\u00f6r n\u00e5got mera \u00e4n en mans\u00e5lder sedan s\u00e5 gott som rent svenskt. Men ocks\u00e5 i denna lilla, utm\u00e4rkt vackert bel\u00e4gna f\u00f6rsamling skedde f\u00f6rfinskningsverket s\u00e5 eftertryckligt, att vid medlet av 1880-talet endast \u00e4ldre personer bland dess allmoge k\u00e4nde det ursprungliga svenska modersm\u00e5let. I det offentliga livet gick naturligtvis ocks\u00e5 d\u00e4r allt till p\u00e5 finska. S\u00e5dant har svenskarnas \u00f6de varit i Satakunta. Men tu tal \u00e4r det knappast d\u00e4rom, huruvida den v\u00e5ldsamma f\u00f6rfinskningen i sedligt och intellektuellt avseende burit tackn\u00e4mliga frukter. Men efter denna sorgliga utflykt skyndar vi igen \u00f6ver till andra sidan om landskaps och spr\u00e5kgr\u00e4nsen.<\/p>\n

Sideby.<\/strong><\/h4>\n

Sideby \u00e4r allts\u00e5 numera den svenska stammens sydligaste utpost p\u00e5 Bottenhavets kustland och, i likhet med de flesta svenska f\u00f6rsamlingar d\u00e4rst\u00e4des, svenskt till den grad, att det inte ens har n\u00e5got eget finskt namn utan p\u00e5 detta spr\u00e5k kallas Siipyy. Men att f\u00f6rh\u00e5llandet i Sideby \u00e4r s\u00e5dant, \u00e4r inte att skylla p\u00e5 underl\u00e5tenhetssynd hos en del fennomanska pr\u00e4ster och lekm\u00e4n. D\u00e4r har nog f\u00f6rs\u00f6kts m\u00e5ngahanda praktik s\u00e5 av kyrkans m\u00e4n som folk av denna v\u00e4rlden, bl. a. nit\u00e4lskade d\u00e4rst\u00e4des under decennier en viss k\u00f6pman fr\u00e5n Kristinestad s\u00e5 f\u00f6r den finska saken, att han offrade en liten silversked \u00e5t varje nyf\u00f6dd medlem av Sideby samh\u00e4lle, som i dopet gavs ett finskt namn s\u00e5som V\u00e4in\u00f6, Aino, Saima, Ilo, o.s.v. Men likv\u00e4l s\u00e4gs det, att man \u00e4n i dag som \u00e4r, d\u00e4r m\u00f6ter f\u00e5 personer med namn efter finska gudar eller gudinnor, l\u00e4tta eller tunga k\u00e4nslor, sj\u00f6 eller land, v\u00e5tt eller torrt \u00f6verhuvud.<\/p>\n

Sideby bildade i tiderna utkanten av Lappfj\u00e4rd vittfamnande socken och f\u00f6rsamlingen uppges vara ungef\u00e4r lika gammal som dess lilla konstl\u00f6st resta tr\u00e4kyrka. S\u00e4gnen s\u00e4ger, att f\u00f6r inte alltf\u00f6r l\u00e5ngt tillbaka i tiden bodde h\u00e4r i den ensliga skogsbygden vid havet, omgivna av en i all sin vildhet fager natur tolv b\u00f6nder. Det gick dem v\u00e4l i h\u00e4nder, och de var n\u00f6jda med sin lott. Men till Lappfj\u00e4rds kyrka och pr\u00e4sterskap hade de \u00f6verm\u00e5ttan l\u00e5ng v\u00e4g, och det var en sv\u00e5r ol\u00e4genhet. S\u00e5 besl\u00f6t de en dag f\u00f6rs\u00f6ka, om de inte kunde f\u00e5 sitt samh\u00e4lle bildat till en egen kyrkof\u00f6rsamling. De tog till f\u00f6rst ihop med att uppf\u00f6ra ett Guds hus f\u00f6r att ha en fast grund f\u00f6r sina bem\u00f6danden. De sl\u00e4pade samman stock, s\u00e5gade virke, lade grunden till templet ute p\u00e5 sj\u00e4lva Sideby udde, och s\u00e5 st\u00e4llde sig de tolv att timra, envar p\u00e5 sin av korskyrkans tolv knutar och h\u00f6ll sig vid dem, tills v\u00e4ggarna var resta, och d\u00e4rp\u00e5 fullbordade de med s\u00e4mja och v\u00e4lg\u00e5ng sitt verk.\u00a0Sedan restes tornet. Men kyrkan var d\u00e4r ute p\u00e5 udden en plats, enkom l\u00e4mplig f\u00f6r ett sj\u00f6m\u00e4rke. Och d\u00e5 man ju inte g\u00e4rna kan f\u00e5 ett b\u00e4ttre s\u00e5dant \u00e4n ett s\u00e4kert och ordentligt uppf\u00f6rt kyrktorn, s\u00e5 tr\u00e4ffade den tidens lotsstyrelse avtal med Sideby b\u00f6nderna, att den nya kyrkans stapel skulle uppf\u00f6ras, s\u00e5 att den fyllde vissa betingelser som k\u00e4nningsb\u00e5k, och i geng\u00e4ld skulle kronan ers\u00e4tta dem med ett \u00e5rligt bidrag till stapelns underh\u00e5ll. Och det avtalet torde g\u00e4lla \u00e4nnu i denna dag. (det h\u00e4r avtalet upph\u00f6rde d\u00e5 Yttergrunds fyr byggdes. red.anm)\u00a0<\/em><\/span><\/p>\n

Sideby \u2014 redan namnet anger ju att orten ligger avsides fr\u00e5n de stora str\u00e5kv\u00e4garna \u2014 blev verkligen en avskild kapellf\u00f6rsamling, att b\u00f6rja med liten och fattig nog, men den tog sig raskt. Av de f\u00f6rsta tolv hemmanen blev det snart dubbelt och med tiden flerdubbelt s\u00e5 m\u00e5nga, och med folk\u00f6kningen h\u00f6jdes v\u00e4lst\u00e5ndet. Nykter, ordentlig och idog har Sidebybon alltid haft \u00f6ppen blick f\u00f6r allt, som hans vackra udde har att ge honom, om \u00e4n stenbackarna och mararna var karga, s\u00e5 bj\u00f6d havet p\u00e5 s\u00e5 mycket rikligare vederlag. Han fiskade, idkade skeppsbyggm\u00e4stare, och det \u00e4r tu tal om han inte tog loven av honom. De ber\u00f6mda Sideby sluparna gick \u00e4nda till Ryssland och Norge \u00e4nnu f\u00f6r ett tjugutal \u00e5r sedan.<\/p>\n

Under de gyllene tider, som intr\u00e4dde efter fattig\u00e5ren 1865 och 1866 och det gruvliga n\u00f6d\u00e5ret 1867 arbetades p\u00e5 skeppsvarv i socken efter socken l\u00e4ngs \u00d6sterbottens hela kust, men knappast p\u00e5 s\u00e5 m\u00e5nga och s\u00e5 ivrigt som i Sideby. Skepp byggdes och s\u00e5ldes inom landet och \u00e5t utl\u00e4nningar. Och \u00e4nnu tiotal \u00e5r efter att yxan och sl\u00e4ggan tystnat p\u00e5 de f\u00f6rmultnande varven fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd \u00e4nda upp till Brahestad och Ule\u00e5borg, s\u00e5 str\u00e4cktes det nya k\u00f6lar i Sideby. Fr\u00e5gar man i denna dag \u00e5l\u00e4nningen, vem som har byggt hans vackraste skepp och galeaser, svarar han ofta att det varit Sidebybor.<\/p>\n

F\u00f6rsamlingen bildar sedan 1876 ett eget pastorat.\u00a0Sideby representerar v\u00e4rdigt svenska \u00d6sterbotten omedelbart vid den s\u00f6dra \u00e4ndan. St\u00f6rsta delen av befolkningen har stannat nere vid havsstranden med dess vackra skogrika uddar, vikar och n\u00e4s. G\u00e5rdarna ligger t\u00e4cka i gr\u00f6nskan, prydliga och inbjudande, s\u00e5 till sitt yttre som inre. I de stora byarna Kyrkoby och Skaftung ses knappast en koja, som inte till det yttre \u00e4r struken med r\u00f6df\u00e4rg med vita f\u00f6nsterinfattningar och innantill \u00e4r snygg och prydlig n\u00e4stan som ett docksk\u00e5p. I de svenska orterna tr\u00e4ffar man s\u00e5 gott som aldrig de stora tv\u00e5v\u00e5nings tabernaklerna med tiotal salar och kamrar, med vilka finnen l\u00e4ngre upp\u00e5t sl\u00e4tten st\u00e5tar utan att ha n\u00e5gon anv\u00e4ndning f\u00f6r ens h\u00e4lften av h\u00e4rligheten. P\u00e5 de flesta bondg\u00e5rdar i svenska \u00d6sterbotten best\u00e5r karakt\u00e4rshuset av en m\u00e5ttligt tilltagen byggnad, men trevnaden d\u00e4r g\u00f6r att man inte finner utrymmet f\u00f6r tr\u00e5ngt.<\/p>\n

S\u00e5 grannbyggare Sidebybon \u00e4n \u00e4r med Satakundabon i s\u00f6der, \u00e4r han dock fullblods svensk. Men naturen, d\u00e4r han bor, skiljer sig mycket fr\u00e5n den l\u00e5nga, vida sl\u00e4tten norrut. Marken \u00e4r starkt kuperad med backar, hymplar och d\u00e4lder, skog och bj\u00f6rkhagar och h\u00e4r och d\u00e4r en utsikt \u00f6ver en l\u00f6vkantad vik, ett sund eller det majest\u00e4tiska havet. Utan tvivel \u00e4r det denna natur, lika vacker som den frikostigt sk\u00e4nker m\u00f6jligheten till idogt f\u00f6rv\u00e4rv, som gett honom en ljusare syn p\u00e5 livet och en \u00f6ppnare blick f\u00f6r det dekorativa \u00e4n de flesta av hans stamf\u00f6rvanter i landskapet. Med livlig och snabb uppfattning, hj\u00e4lpsam och g\u00e4stfri, fl\u00e4rdfri och framf\u00f6r allt hederlig, vinner han aktning och sympati av alla de, som upps\u00f6ker hans lilla, undanskymda h\u00f6rn av v\u00e4rlden.<\/p>\n

H\u00e4rkmeri.<\/strong><\/h4>\n

V\u00e4gen norrut \u00e4r god och vacker, ofta slingrande sig l\u00e4ngs kustlinjen och visar genom den nu tyv\u00e4rr huvudl\u00f6st spolierade skogen glimt efter glimt av havet. Stundom g\u00e5r den t\u00e4tt utmed stranden, fr\u00e5n vilken havet str\u00e4cker sig i majest\u00e4tisk vidd, utan att ett sk\u00e4r eller en klippa skymmer den \u00e4ndl\u00f6sa utsikten. H\u00e4r, med gr\u00f6nskande skog och hagar p\u00e5 ena sidan och det bl\u00e5nande havet p\u00e5 den andra, gl\u00f6mmer man helt och h\u00e5llet att mana p\u00e5 skjutskampen. \u00a0En stund efter det sockenr\u00e5n mot Lappfj\u00e4rd har passerats, \u00f6ppnar sig utsikten \u00f6ver en stor v\u00e4lbyggd by vid en i landet djupt inskuren fj\u00e4rd. En inbjudande tavla. Det \u00e4r H\u00e4rkmeri by, den st\u00e5tligaste i Lappfj\u00e4rd och en av de vackraste i \u00d6sterbotten. V\u00e4lst\u00e5ndet lyser p\u00e5 l\u00e5ngt h\u00e5ll. H\u00e4r vid fj\u00e4rden arbetades ocks\u00e5 i den gamla goda tiden p\u00e5 skeppsvarv invid skeppsvarv. H\u00e4rkmeri giggarna \u00f6vertr\u00e4ffade t.o.m. de, som byggdes i Sideby, och \u00e4ven h\u00e4rifr\u00e5n utgick m\u00e5nga av landets mest ansedda skeppsbyggm\u00e4stare.<\/p>\n

Bygden \u00e4r ursvensk, varf\u00f6r man kan undra, varifr\u00e5n den f\u00e5tt sitt purfinska namn. Namnet skrivs officiellt H\u00e4rkmeri och uttalas av ortens allmoge \u201dH\u00e4rkm\u00e4r\u201d, b\u00e5da \u00e4-ljudet \u00e4r kort. (Tidningen Syd-\u00d6sterbottens redaktion v\u00e5gade anm\u00e4rka att namnet egentligen \u00e4r pursvenskt. \u201dH\u00e4rkmeri\u201d \u00e4r en f\u00f6rvr\u00e4ngning av ett gammalsvenskt ord, som p\u00e5 nysvenska betyder \u201dden steniga fj\u00e4rden\u201d)<\/em><\/span>\u00a0Bland hemmansnamnen d\u00e4remot, b\u00e5de h\u00e4r och \u00f6verallt i socken har de flesta rent svensk klang, t. ex. \u00c5djers, Ingves (Yngves), Ivars, Knuts, Gejsor, \u00c5lgars (Holgers), \u00c4bbol o. s. v.\u00a0<\/strong><\/p>\n

Lappfj\u00e4rd.<\/strong><\/h4>\n

Men vi reser vidare och kommer in p\u00e5 skogsv\u00e4gen till Lappfj\u00e4rds kyrkby. Ungef\u00e4r halvv\u00e4gs m\u00f6ts p\u00e5 denna v\u00e4g en h\u00f6gst s\u00e4llsynt f\u00f6reteelse p\u00e5 kustlandet fr\u00e5n Sastmola \u00e4nda upp till Torne\u00e5, n\u00e4mligen en verklig insj\u00f6. V\u00e4nster om v\u00e4gen ligger en vacker inbjudande bondg\u00e5rd, inb\u00e4ddad i lummig gr\u00f6nska, det \u00e4r Tr\u00e4skvik g\u00e4stgiveri. Fr\u00e5n g\u00e5rdsplanen leder en kort stig \u00f6ver en sakta sluttande \u00e4ng ned till stranden av tr\u00e4sket. Det \u00e4r egentligen tv\u00e5 genom ett smalt n\u00e4s \u00e5tskilda sj\u00f6ar p\u00e5 totalt omkring 2 – 3 kilometers l\u00e4ngd och en kilometers bredd. P\u00e5 de skogiga str\u00e4nderna synas h\u00e4r och d\u00e4r enstaka torp med sina odlade t\u00e4ppor. Nu f\u00f6ljer \u00e5ter n\u00e5gra kilometer p\u00e5 en med ungskog bevuxen mo.<\/p>\n

V\u00e4gen sluttar st\u00e4ndigt norrut, och pl\u00f6tsligen \u00f6ppnar sig en milsvid l\u00e5gsl\u00e4tt, som vid f\u00f6rsta anblicken synes bilda en enda ofantlig by med en lika stor som ful kyrka p\u00e5 en obetydlig h\u00f6jd n\u00e4ra s\u00f6dra utkanten. Denna kyrka kan anses som ett arkitektoniskt under, uppf\u00f6rd i korsform av r\u00f6tt tegel och med en avskyv\u00e4rd \u00e5ttkantig gr\u00e4sgr\u00f6n tr\u00e4kupol p\u00e5 taket. S\u00e5 mycket mera imponerande \u00e4r den inv\u00e4ndigt med sina v\u00e4ldiga dimensioner och sina sk\u00f6na sm\u00e4ckra valv. Den \u00e4r med s\u00e4kerhet betydligt rymligare \u00e4n Nikolaikyrkan i Helsingfors. Den moderkyrkof\u00f6rsamling, som under f\u00f6rra h\u00e4lften av 1800-talet uppf\u00f6rde den, bildar ocks\u00e5 numera fem s\u00e4rskilda pastorat.<\/p>\n

Skall Lappfj\u00e4rd anses vackert? Ja, det beror p\u00e5. Om \u00e4gorna r\u00e5kar ligga i tr\u00e4da, g\u00f6r flackan med de \u00e4ndl\u00f6sa g\u00e4rdesg\u00e5rdarna och de ofta om\u00e5lade g\u00e5rdarna ett enda tr\u00f6stl\u00f6st gr\u00e5tt i gr\u00e5tt, som inte har att uppvisa en oj\u00e4mnhet ens att j\u00e4mf\u00f6ra med Senatstorgets i Helsingfors stigning. Om f\u00e4lten d\u00e4remot \u00e4r gr\u00f6na, \u00e4r tavlan ganska vacker, inramad i sin l\u00e5ga skogsrand utom i \u00f6ster, d\u00e4r B\u00f6tombergen reser sig till en f\u00f6r \u00f6sterbottniska f\u00f6rh\u00e5llanden storartad h\u00f6jd.\u00a0Man \u00e4r nu inne p\u00e5 det typiska svenska kustlandet. Utan n\u00e5gon best\u00e4md gr\u00e4nslinje ligger by vid by. Ett tr\u00e4d utg\u00f6r en lika s\u00e4llsynt som angen\u00e4m vilopunkt f\u00f6r \u00f6gat. Det \u00e4r endast pr\u00e4stg\u00e5rdarna och de h\u00f6gst sparsamt f\u00f6rekommande herrg\u00e5rdarna som best\u00e5r sig en tr\u00e4dg\u00e5rd till inramning.<\/p>\n

Mitt genom sl\u00e4tten slingrar sig den s\u00f6mniga \u00e5n med sitt grumliga bruna vatten mellan branter, som knappt m\u00e4ter ett par meter i h\u00f6jd, d\u00e5 vattnet \u00e4r som l\u00e4gst. S\u00e5 saktmodigt den glider fram, n\u00e4stan utan m\u00e4rkbar str\u00f6m, f\u00f6refaller den h\u00f6geligen tam. Men Lappfj\u00e4rds \u00e5 visar emellan\u00e5t ocks\u00e5 ett \u00e4ventyrligt hum\u00f6r. Senast den 13 april 1880 klockan 2-tiden e. m. br\u00f6t den under isg\u00e5ng pl\u00f6tsligt ut \u00f6ver sina l\u00e5ga branter och f\u00f6rvandlade inom en halvtimme hela nedre delen av socken till ett milsvitt svallande hav, ur vilket g\u00e4rdar, rior och lador stack upp som kantrade skepp och av str\u00f6mmen l\u00f6sryckta kvarnar och andra byggnader seglade omkring. Den dagen for folk fr\u00e5n de h\u00f6gre bel\u00e4gna g\u00e5rdarna omkring med ekstockar och stockflottar och b\u00e4rgade m\u00e4nniskor och djur ur vattun\u00f6den. Men f\u00f6r alla kom inte hj\u00e4lp i tid. Visserligen drunknade ingen m\u00e4nniska, men n\u00e5gra f\u00e5r och svin omkom. En gammal gumma hade hunnit nappa sin griskulting under armen och tagit sin tillflykt till rian. D\u00e4r kom vattnet efter henne, s\u00e5 att hon m\u00e5ste \u00e4ntra undan upp till de \u00f6versta torkst\u00e4ngerna under taket, och d\u00e4r fick hon och grisen uppleva ett par tiotal h\u00f6gst obekv\u00e4ma timmar, tills de f\u00f6ljande dag kunde stiga ned p\u00e5 fast mark igen. \u00a0\u2014 N\u00e4sta f\u00f6rmiddag f\u00f6ll vattnet ut, men v\u00e4gen v\u00e4ster- och norrut blev k\u00f6rbar f\u00f6rst n\u00e5gon dag senare. Hela v\u00e5ren l\u00e5g sedan j\u00e4ttelika isstycken utstr\u00f6dda \u00f6ver f\u00e4lten och f\u00f6rst\u00f6rde en stor del av r\u00e5gbrodden och gr\u00e4sv\u00e4xten.<\/p>\n

Vad ungdomen vidkommer delar \u00e5n Lappfj\u00e4rds stora sl\u00e4tt, i tv\u00e5 fr\u00e5n varandra best\u00e4mt \u00e5tskilda intressesf\u00e4rer, n\u00e4mligen \u00bbN\u00f6rrsidon\u00bb p\u00e5 norra och \u00bbBr\u00e4nnor\u00bb p\u00e5 s\u00f6dra sidan. P\u00e5 den \u00f6ver \u00e5n ledande Nybron samlades \u00e5tminstone \u00e4nnu p\u00e5 1890-talet ungdomen sommartid till dans om helgdagskv\u00e4llarna, och d\u00e5 utk\u00e4mpades ofta enligt gammal tradition med g\u00e4rdsg\u00e5rdsst\u00f6rar m\u00e5ngen het dust mellan \u201dBr\u00e4nnryssar\u201d och \u201dN\u00f6rrsid-girsar\u201d.<\/p>\n

I Lappfj\u00e4rd lever m\u00e5nga krigiska minnen fr\u00e5n 1808\u20141809. F\u00f6r ett par decennier sedan fick man \u00e4nnu h\u00f6ra \u00e4ldre m\u00e4n ber\u00e4tta om sina f\u00e4ders bedrifter. Bland annat hade en inhysing vid namn Kors fattat posto vid ett magasin p\u00e5 nuvarande kyrkbacken och d\u00e4rifr\u00e5n skjutit ned \u00e5tta ryssar, d\u00e5 fienden f\u00f6rst ryckte in i byn. Generalen Orloff Denisoff h\u00e4mnades sedan p\u00e5 hela befolkningen med om\u00e4nsklig grymhet. Vegesacks operationer inom Lappfj\u00e4rd socken tillh\u00f6r krigshistorien. Bland befolkningen har ber\u00e4ttelserna om dem med tiden antagit n\u00e4r nog en sagoform.<\/p>\n

Till karakt\u00e4ren \u00e4r Lappfj\u00e4rdsbon snar till strid, om han utmanas, men han \u00e4r varken gr\u00e4l- eller br\u00e5kmakare. Utan tvivel har den krigiska anden fr\u00e5n forna dar uppbevarats genom den st\u00e4ndiga ofred, som han h\u00f6lls i av upplandsfinnarna \u00e4nda fr\u00e5n trakterna bortom Virdois och Ikalis, s\u00e5 l\u00e4nge Kristinestad var avs\u00e4ttningsorten f\u00f6r dessas plankor och tj\u00e4ra. D\u00e5 de i karavaner om 20 \u2014 50 h\u00e4star, p\u00e5 hemf\u00e4rden fr\u00e5n staden, druckna och tjutande stormade fram genom Lappfj\u00e4rd, erh\u00f6ll den \u201dhurri\u201d, allts\u00e5 svensk, som r\u00e5kade inom r\u00e4ckh\u00e5ll f\u00f6r deras knivar eller p\u00e5kar, l\u00e4tt banehugget. Stundom h\u00e4nde det, att finnarna stannade vid en g\u00e5rd, d\u00e4r det firades br\u00f6llop eller annat kalas, och i samlad trupp ryckte in som golvst\u00e5ndare. Uppf\u00f6rde de sig d\u00e5 hyggligt, beh\u00f6vde de sakna varken folkligt bem\u00f6tande eller anst\u00e4ndig f\u00f6rpl\u00e4gning, men tyv\u00e4rr gjordes bes\u00f6ket ofta blott att l\u00e4ra \u00bbhurrit\u00bb veta hut. \u00a0Kniven kallades f\u00f6r den \u00bbfinska fr\u00e4lsaren\u00bb av dessa upplandsfinnar. Hur manstarkt dylika, med kniven i hand upptr\u00e4dande v\u00e5ldsg\u00e4ster \u00e4n anf\u00f6ll, gavs det knappast n\u00e5got fall, d\u00e5 de inte likv\u00e4l skulle ha tillbakaslagits med blodiga pannor. En ensam Lappfj\u00e4rdsbonde blev en g\u00e5ng anfallen av \u00e5tta med kniv bev\u00e4pnade finska b\u00f6nder. Ensam, som han var, dr\u00e4pte han tv\u00e5 av dem och trots att han sj\u00e4lv var bl\u00f6dande ur en m\u00e4ngd s\u00e5r, drev han de andra sex p\u00e5 flykten. En annan bonde hade flera g\u00e5nger \u2014 man talade om att han under sj\u00e4lvf\u00f6rsvar d\u00f6dat totalt \u00e5tta finnar \u2014 f\u00e5tt lida s. k. \u201dhalvmansbot\u201d. \u00a0Ett mord, beg\u00e5nget av en lappfj\u00e4rdsbo, var d\u00e4remot n\u00e5got h\u00f6gst ovanligt.<\/p>\n

I och med det Kristinestad mot slutet av 1880-talet allt mer f\u00f6rlorade sin betydelse som skeppningsort, upph\u00f6rde denna blodsfejd av sig sj\u00e4lv. D\u00e5 upplandsfinnarna inte l\u00e4ngre upptr\u00e4dde i massa, visade de sig inte mera s\u00e5 blodt\u00f6rstiga.<\/p>\n

Lappfj\u00e4rdsbon hade att genomleva sv\u00e5ra tider under senare delen av 1800-talet. Under den goda tiden n\u00e4rmast efter n\u00f6d\u00e5ren p\u00e5 1860-talet fick rederir\u00f6relsen ett starkt uppsving. Det fanns knappt en dr\u00e4ng eller en piga, som inte lade sina besparingar i skeppsandelar. Senare spekulerades det b\u00e5de i bryggeri- och br\u00e4nneriaktier. Men s\u00e5 gick vartenda rederibolag \u00f6ver\u00e4nda p\u00e5 1870-talet, konkurs f\u00f6ljde p\u00e5 konkurs. Br\u00e4nnvins- och \u00f6lhanteringen gick visserligen en tid fram\u00f6ver lysande, men s\u00e5 kom bakslaget ocks\u00e5 p\u00e5 detta h\u00e5ll. F\u00f6rlorat kapital och nya konkurser. Minst en halv miljon mark gick s\u00e5lunda all v\u00e4rldens v\u00e4g.<\/p>\n

Detta var dock inte nog. Den ofantliga kyrkbysamf\u00e4lligheten hade skaffat sig ett storskifte p\u00e5 halsen, som med regleringar och processer drog ut i \u00f6ver trettio \u00e5rs tid. Under denna tid r\u00e5kade b\u00e5de jord och byggnader i det j\u00e4mmerligaste f\u00f6rfall. Skogarna kalh\u00f6ggs och g\u00f6dselstackarna sparades i tiotals \u00e5r och brann ihop till ingenting, under det bj\u00f6rnmossan spred sig ut \u00f6ver odlingarna. De hus, som hade upptimrats men inte hunnit f\u00e5 tak d\u00e5 storskiftet \u201dbr\u00f6t ut\u201d, var nedruttnade, d\u00e5 det \u00e4ntligen var avgjort vart huset skulle flyttas. H\u00e4rtill kommer, att skiftet i reda penningar kostade n\u00e5got hundratusental mark.<\/p>\n

Sedan denna tid av ruin och f\u00f6rfall har tjugo till trettio \u00e5r f\u00f6rflutit, och Lappfj\u00e4rd har numera repat sig. Fr\u00e5n Amerika instr\u00f6mmar en st\u00e4ndig guldflod, men den ers\u00e4tter inte den f\u00f6rlust i arbetskraft, som emigrationen v\u00e5llar hela Svenska \u00d6sterbotten och varav den st\u00e4ndigt lurande f\u00f6rfinskningsmanin s\u00f6ker dra st\u00f6rsta m\u00f6jliga f\u00f6rdelar.<\/p>\n

\u00c4nnu \u00e4r en omst\u00e4ndighet att notera, som g\u00f6r Lappfj\u00e4rd och fr\u00e4mst Tj\u00f6ck till den p\u00e5 sitt s\u00e4tt intressantaste orten i hela v\u00e5rt land, n\u00e4mligen dess \u00e4nda till senaste tid trogna fasth\u00e5llande vid gamla goda seder och bruk, framf\u00f6r allt den of\u00f6rlikneligt vackra folkdr\u00e4kten. Alla som deltog i s\u00e5ng- och musikfesten i Helsingfors senaste v\u00e5r, minns vilket uppseende och beundran den v\u00e4ckte. Denna dr\u00e4kt anv\u00e4ndes i helg och socken, och den som en s\u00f6ndag sett menigheten p\u00e5 Lappfj\u00e4rds kyrkbacke eller en vardag folket i arbete p\u00e5 \u00e5ker eller \u00e4ng, den gl\u00f6mmer det aldrig. Tyv\u00e4rr s\u00e4gs, att numera en del gamla danser, s\u00e5som menuetten, och andra h\u00f6gtidsbruk h\u00e5ller p\u00e5 att gl\u00f6mmas. De moderna ungdomsf\u00f6reningarna inf\u00f6r nytt mode och nya seder, heter det. Att inte denna r\u00f6relses ledare inser, att det borde vara f\u00f6reningarnas plikt att fr\u00e4mst bevara och h\u00e5lla k\u00e4rt, allt som \u00e4r gammalt och gott!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Denna artikel hade varit inf\u00f6rd i tidningen ”Kuriren” \u00e5r 1908 men som brukligt var den tiden, s\u00e5 kopierade Syd-\u00d6sterbotten texten, som de tyckte skulle intressera ocks\u00e5 deras l\u00e4sare. Artikeln publicerades i tv\u00e5 nummer i februari 1908 och n\u00e5gon f\u00f6rfattare finns Forts\u00e4tt l\u00e4sa En tur genom Svenska \u00d6sterbotten<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":19,"menu_order":520,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-19112","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/19112","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=19112"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/19112\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":25611,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/19112\/revisions\/25611"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/19"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=19112"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}